# Kritik mot en polismyndighet och en kommunal nämnd för felaktig tillämpning av djurskyddslagens (1988:534) bestämmelser om omhändertagande av djur m.m.

JO 2006-02-07 dnr 334-2005

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2006-02-07             334-2005                 1 (5)
Justitieombudsmannen                                                                              1606-2005
Nils-Olof Berggren




                        Kritik mot en polismyndighet och en kommunal nämnd för felaktig
                        tillämpning av djurskyddslagens (1988:534) bestämmelser om
                        omhändertagande av djur m.m.

## Anmälan

I en anmälan som gavs in till Polismyndigheten i Gävleborgs län kritiserade AA
                        polismyndigheten och Samhällsbyggnadsnämnden i Ljusdals kommun. Hon
                        klagade på att hennes katt felaktigt hade avlivats i samband med kommunens
                        verkställighet av polismyndighetens beslut om avlivning av ett okänt antal
                        förvildade katter samt yrkade skadestånd. Polismyndigheten har på AA:s begäran
                        överlämnat skrivelsen hit.

                        Av anmälan jämte därtill fogade handlingar framgår bl.a. följande.

                        Den 20 oktober 2004 fördes två personer genom polishandräckning till sjukhus för
                        avgiftning från en fastighet i Ångsäter, Ljusdals kommun. I samband med att detta
                        skedde konstaterade en miljöinspektör att ett okänt antal halvvilda katter fanns på
                        fastigheten. Katterna kunde ta sig in i och ut ur huset på fastigheten genom ett
                        öppet fönster. I vardagsrummet påträffades en död katt som de andra katterna hade
                        ätit av. Katterna hade varken tillgång till vatten eller foder inne i huset.

                        Polisinspektören BB beslutade den 28 oktober 2004 att ”Katterna, okänt antal men
                        uppskattas till ett tiotal avlivas med stöd av 30 § Djurskyddslagen (1988:534)”.
                        Som skäl för beslutet anförde han följande.
                                  Det finns ingen annan tillfredsställande lösning att hantera katterna. Katterna saknar
                                  mat, vatten och daglig tillsyn. De kan inte tas om hand utan måste fångas i fälla.
                                  Katter som är enligt uppgift halvvilda kan inte stallas upp i avvaktan på utredning
                                  och beslut. Katterna kan med goda skäl anses sjuka och psykiskt skadade enär de ätit
                                  av en död katt i fastigheten.
                        I beslutet angavs vidare att Ljusdals kommun, miljöenheten, skulle verkställa
                        beslutet och att katterna skulle avlivas i enlighet med gällande
                        djurskyddslagstiftning. Slutligen angavs att beslutet kunde överklagas till allmän
                        förvaltningsdomstol.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                          Dnr 334-2005     Sid 2 (5)
                                                                             1606-2005




I yttranden som polismyndigheten fogat till anmälan uppgavs bl.a. att
polismyndigheten beklagade att AA:s katt felaktigt hade avlivats men att polisens
rutiner varit tillräckliga.

Utredning
Anmälan handlades hos JO i två ärenden, ett avseende polismyndigheten (dnr 334-
2005) samt ett avseende samhällsbyggnadsnämnden (dnr 1606-2005). Enligt
överenskommelse med chefsjustitieombudsmannen Mats Melin, som har tillsyn
över polisväsendet, handlade JO Berggren båda ärendena. I ärende 334-2005
samråddes med Mats Melin. Detta beslut avser båda ärendena.

Vid telefonsamtal uppgav miljöinspektören CC följande.
      Den 19 och 20 oktober 2004 var hon tillsammans med DD vid den aktuella
      fastigheten i Ljusdal. Den 22 oktober 2004 samrådde hon med BB vid
      polismyndigheten och den 28 oktober 2004 fick de beslutet om avlivning av
      katterna. Hon kontaktade då den kommunala skytten EE för att denne skulle ta hand
      om avlivningen av katterna. EE satte ut fällor som han kontrollerade under ett antal
      dagar. Den 10 november 2004 talade hon med EE som uppgav att 11 katter då var
      avlivade.
Polismyndigheten anmodades därefter att lämna upplysningar om handläggningen
av ärendet och särskilt ange om förutsättningar fanns för att vid det aktuella
tillfället fatta ett beslut enligt 30 § djurskyddslagen och om ett sådant
avlivningsbeslut kan överklagas. Myndigheten skulle dessutom yttra sig och
redovisa sin bedömning av det som kommit fram. I remissvaret anfördes i
huvudsak följande.

      Förutsättningar för att fatta beslut enligt 30 § djurskyddslagen
      Enligt 30 § djurskyddslagen får en polisman avliva ett djur om det påträffas så svårt
      sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart. Enligt förarbetena (prop.
      1987/88:83) avser bestämmelsen endast sådana fall då det inte råder någon tvekan
      om att det enda handlingsalternativet är omedelbart avlivande.
      Bestämmelsens syfte är att kunna avliva ett djur i ett akut läge. Beslutet fattas av den
      enskilde polismannen. Bestämmelsen synes inte vara tillämplig i här aktuellt fall.
      Anledningen till att beslut ändå fattades om omedelbar avlivning, var att detta
      ansågs som den enda rimliga åtgärden.

      Rätten att överklaga ett beslut enligt 30 § djurskyddslagen
      Polismyndigheten har i sitt beslut angivit att det kan överklagas till allmän
      förvaltningsdomstol. Detta är inte korrekt. Överklagande får ske av beslut som
      statlig myndighet har meddelat. Mot bakgrund av vad som anförts i föregående
      stycke, att det är den enskilde polismannen som beslutar om avlivning i ett akut läge,
      är detta inte att anse som ett överklagningsbart myndighetsbeslut.
      Polismyndigheten önskar samtidigt framföra som sin uppfattning att det inte är
      tillfredsställande att det inte finns möjlighet för myndigheten att fatta ett beslut om
      avlivning i ett fall som det här aktuella. Kostnaderna för uppstallning eller liknande
      skulle bli orimligt höga. Det skulle vara av stort värde om lagstiftaren fick vetskap
      om de problem som detta och liknande ärenden utgör för polismyndigheterna. En
      ändring av lagstiftningen skulle vara önskvärd.
                                                                        Dnr 334-2005     Sid 3 (5)
                                                                           1606-2005




Anmälan remitterades till samhällsbyggnadsnämnden för utredning och yttrande
över nämndens handläggning, särskilt mot bakgrund av bestämmelserna i bl.a. 30,
32 och 34 §§ djurskyddslagen.
      Nämnden anförde i huvudsak följande.
      Polismyndigheten i Gävleborgs län beslutade den 28 oktober 2004 med stöd av 30 §
      djurskyddslagen att ett okänt antal halvt förvildade katter skulle avlivas på
      fastigheten Å x:x, Ljusdal. Samtliga katter var omärkta. Denna paragraf användes av
      polismyndigheten efter bedömning att ingen annan tillfredsställande lösning fanns.
      Katterna var halvvilda och kunde inte stallas upp i väntan på utredning och beslut.
      Djurhållaren var på grund av extraordinära omständigheter inte i bostaden på 1–2
      veckor och katterna skulle då varken få daglig tillsyn eller tillgång till vatten och
      foder under denna period.
      Polismyndigheten, tillsynsmyndigheten (dvs. samhällsbyggnadsnämnden) och
      länsstyrelsen kan besluta om omedelbart omhändertagande av djur som är utsatt för
      lidande enligt 32 § djurskyddslagen (1988:534). Beslut ska snarast underställas
      länsstyrelsen, om beslutet meddelats av någon annan än länsstyrelsen, som snarast
      ska avgöra om det fortsatt ska gälla. Enligt polismyndighetens bedömning var inte
      denna paragraf användbar i detta ärende eftersom det bedömdes att infångande och
      uppstallning av katterna i avvaktan på länsstyrelsens fastställande inte var
      hanterbart. Eftersom det inte var frågan om något omhändertagande är inte 34 §
      aktuell i detta ärende.
      Samhällsbyggnadsnämnden ifrågasätter inte polismyndighetens bedömning och
      anser att ett snabbt ingripande var nödvändigt eftersom djurhållaren inte skulle
      kunna sköta om katterna och uppstallning var inte aktuell eftersom de var halvvilda.
      Ljusdals kommun, miljöenheten, verkställde efter polismyndighetens hemställan
      beslutet om avlivning av katterna.
      Information till närmaste granne om avlivning av katter skedde samma dag beslutet
      verkställdes.
      Den av samhällsbyggnadsnämnden anlitade kommunale skytten har utan erinringar
      tidigare haft ett flertal uppdrag av liknande karaktär, på konsultbasis, under ca 7–8
      års tid. Beställning har skett av miljöenheten, med redovisning av uppdragets
      karaktär, plats m.m. Efter uppdragets avslutning har redovisning skett till
      uppdragsgivaren.
      Katten som felaktigt infångades och avlivades var inte märkt på något sätt, varken
      med tatuering i öra eller halsband. Katten kom från en fastighet belägen cirka 1 km
      från Å x:x.
      Som kattägare bör man märka sina djur. Detta för att kunna identifiera djurägaren
      om t.ex. djuret blir påkört av ett fordon och skadas.
      Samhällsbyggnadsnämnden skall med anledning av det inträffade se över rutinerna
      för bl.a. information och identifiering av katter i samband med avlivning.
      En katt har felaktigt avlivats, vilket är mycket beklagligt.
AA gavs möjlighet att kommentera remissvaren.

I beslut den 7 februari 2006 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart får enligt
30 § djurskyddslagen en veterinär eller en polisman och i brådskande fall någon
annan genast avliva djuret. Som polismyndigheten har konstaterat i sitt remissvar
                                                                    Dnr 334-2005    Sid 4 (5)
                                                                       1606-2005




avser bestämmelsen fall där det inte råder någon tvekan om att det enda alternativet
är att omedelbart avliva djuret. Syftet med bestämmelsen är att förkorta lidandet
hos ett svårt sjukt eller skadat djur. Givetvis förutsätter detta att den som vidtar
åtgärden vet vilket djur som skall avlivas. Det är fråga om ett faktiskt handlande
och det kan således aldrig bli aktuellt att fatta ett beslut i rättslig mening med stöd
av bestämmelsen (jfr JO:s beslut den 12 maj 2004, dnr 3601-2002).

Om situationen inte är sådan att omedelbar avlivning enligt 30 § djurskyddslagen
kommer i fråga, kan ett djur som far illa i stället omhändertas. I normala fall är det
länsstyrelsen som beslutar om omhändertagande av djur (se 31 §). Finns det
förutsättningar för att med stöd av 32 § första stycket omedelbart omhänderta ett
djur som är utsatt för lidande kan dock, utöver länsstyrelsen, också annan
tillsynsmyndighet eller polismyndigheten besluta om detta. Har ett sådant beslut
meddelats av någon annan än länsstyrelsen skall beslutet enligt andra stycket
underställas länsstyrelsen, som snarast skall avgöra om det skall fortsätta att gälla.
Djurägaren har dessutom möjlighet att överklaga beslutet (38 §). Av 34 § följer att
det endast är länsstyrelsen som kan besluta om vad som skall hända med ett djur
som har omhändertagits, dvs. om djuret skall säljas, överlåtas på annat sätt eller
avlivas samt att det är polismyndigheten som har att ombesörja att den av
länsstyrelsen sålunda beslutade åtgärden verkställs.

Av det nyss sagda följer att polismyndighetens beslut den 28 oktober 2004 inte var
lagligen grundat och att myndigheten saknat stöd för att uppdra åt kommunen att
verkställa beslutet. Polismyndigheten har beklagat den felaktiga handläggningen
men kan självfallet inte undgå kritik. Myndigheten bör försäkra sig om att det finns
tillräcklig kunskap för en korrekt handläggning av myndighetens uppgifter enligt
djurskyddslagen.

Det är när det gäller handläggningen hos kommunen anmärkningsvärt att
samhällsbyggnadsnämnden accepterade och lät utföra uppdraget. Jag finner dock
inte skäl att närmare beröra hur uppdraget faktiskt utfördes. Nämndens
handläggning samt uppgifterna i remissvaret till JO visar på bristande insikter i den
rättsliga regleringen på ett område, inom vilket nämnden ansvarar för den lokala
tillsynen. Jag förutsätter att nämnden omgående informerar sig och berörd personal
om regelsystemet.

Det som i övrigt har förekommit i ärendet, bl.a. vad polismyndigheten har uttalat
om behovet av lagstiftning, föranleder följande anmärkningar.

Katter som med skäl kan antas vara övergivna eller förvildade får enligt 7 § lagen
(1943:459) om tillsyn över hundar och katter dödas av jakträttshavaren eller någon
som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs tillstånd av
polismyndigheten. Självfallet förutsätter såväl en tillämpning av nämnda
bestämmelse som avlivning under hänvisning till djurskyddsskäl att det för vart
                                                                  Dnr 334-2005   Sid 5 (5)
                                                                    1606-2005




och ett av de djur som berörs har kunnat bedömas att förutsättningarna för det
tänkta förfarandet är uppfyllda.

Länsstyrelsen skall snarast möjligt bestämma vad som skall hända med ett
omhändertaget djur. Ett omhändertagande är således inte avsett att bestå under
längre tid än nödvändigt. Genom samordning mellan myndigheterna bör tiden för
omhändertagandet kunna göras kort. Av 35 § andra stycket djurskyddslagen följer
dessutom att kostnaden för ett omhändertagande av djur slutligt skall betalas av den
som åtgärden har riktats mot, om det inte finns särskilda skäl till annat.
Polismyndigheten kan också överväga att i stället för ett omedelbart
omhändertagande skyndsamt anmäla till länsstyrelsen att det finns förutsättningar
för ett omhändertagande enligt huvudregeln i 31 § djurskyddslagen (se 58 §
djurskyddsförordningen [1988:539]). Länsstyrelsen ges då möjlighet att i ett
sammanhang ta ställning till frågor om såväl omhändertagande som därpå följande
åtgärder.

Upplysningsvis kan nämnas att JO inte är behörig att pröva skadeståndsanspråk.

Ärendet avslutas.
