# Fråga om socialnämndens skyldighet att underrätta vårdnadshavaren om att ett barn som vårdas enligt LVU eventuellt blivit utsatt för sexuellt övergrepp i familjehemmet

JO 2002-05-15 dnr 3342-2001

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2002-05-15             3342-2001               1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om socialnämndens skyldighet att underrätta vårdnadshavaren
                        om att ett barn som vårdas enligt LVU eventuellt blivit utsatt för sexuellt
                        övergrepp i familjehemmet


                        I en anmälan till JO anförde AA klagomål mot Lundby stadsdelsnämnd i
                        Göteborgs kommun. Klagomålen avsåg bl.a. underlåtenhet att omgående informera
                        henne, såsom vårdnadshavare, angående sexuella övergrepp mot hennes dotter BB,
                        född 1988, i det familjehem där BB var placerad med stöd av lagen (1990:52) med
                        särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Enligt AA dröjde det tre månader
                        innan stadsdelsnämnden informerade henne om övergreppen.

                        Inledningsvis inhämtades per telefon upplysningar från bl.a. Lundby
                        stadsdelsförvaltning i Göteborgs kommun. Därefter anmodades Lundby
                        stadsdelsnämnd i Göteborgs kommun att inkomma med utredning och yttrande
                        över vad AA hade anfört om underlåtenhet att informera henne om BB:s
                        förhållanden i familjehemmet.

                        Stadsdelsnämndens sociala utskott antog ett tjänsteutlåtande som sitt eget
                        remissvar. I remissvaret anfördes följande.

## Redogörelse

Den 27 november 2001 omplacerades BB efter beslut av ordföranden i sociala
                                  utskottet CC från sitt tidigare familjehem till DD:s barnhem i Göteborg. Anledning
                                  till omplaceringen var att BB berättat om handlingar av sexuellt slag från
                                  fosterfaderns sida.
                                  BB uttryckte personligen och mycket bestämt till familjehemssekreterare EE att hon
                                  inte ville att mamman skulle underrättas. Socialsekreteraren och familjehems-
                                  sekreteraren bedömde tillsammans med arbetsledningen inom Lundby Barn- och
                                  ungdomsenhet respektive Familjehemsenheten att BB:s önskemål skulle respekteras
                                  i inledningsskedet, eftersom BB var fyllda 12 år och att det var viktigt för det
                                  fortsatta förtroendet mellan BB och socialtjänsten för att kunna hjälpa BB på bästa
                                  sätt i den uppkomna situationen. Inledningsvis fanns det dessutom en osäkerhet vad
                                  det hela handlade om. Det var först strax före jul som det stod klart att BB inte
                                  kunde återvända till sitt ”gamla” familjehem. Dock har det hela tiden varit klart att
                                  AA skulle informeras om vad som hänt.
                                  Vid våra kontakter med socialtjänsten i Tidaholm i samband med att dottern
                                  omplacerades till DD:s barnhem framkom det att AA:s psykiska hälsa var dålig och
                                  att en information av denna karaktär kunde försämra hennes hälsa. Socialtjänsten i
                                  Lundby bedömde därför att denna information måste ske personligen med AA



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                       Dnr 3342-2001     Sid 2 (4)



      Informationen var ju också av sådan karaktär att det skulle vara synnerligen
      olämpligt att lämna denna per telefon eller brev.
      Den 4 januari 2001 skickade familjehemssekreterare EE ett brev till AA med förslag
      på en tid för ett möte för att prata om BB. Den 10 januari 2001 fick AA information
      om vad som hänt vid ett personligt möte med familjehemssekreterare EE och
      socialsekreterare FF på socialkontoret i Tidaholm, där även AA:s socialsekreterare i
      Tidaholm var med.
      I slutet av januari 2001 meddelade åklagaren att polisutredningen lagts ned p. g. a.
      brist på bevis. Denna information har AA fått omgående.
      Den 29 januari 2001 omplacerades BB till sitt nuvarande familjehem. AA
      underrättades om denna utredning, har blivit delgiven beslutet och har inte
      överklagat.
      Den 5 september 2001 hade socialtjänsten bokat ett möte med AA för att planera för
      umgänge mellan AA och BB. AA ställde själv in detta möte.

## Bedömning

Vår bedömning är att vi handlagt ärendet /.../ med barnets bästa för ögonen. AA har
      inte undanhållits uppgifter om det inträffade under tre månaders tid, som påstås i
      anmälan. Från det att händelsen inträffade tills hon blev informerad om det har en
      dryg månad förflutit. Denna tid har påverkats av vetskapen om att det var särskilt
      viktigt att kunna informera henne vid ett personligt sammanträffande.
      AA har också underrättats och delgivits beslut som rör dottern BB, enligt de
      bestämmelser som finns i förvaltningslagen och socialtjänstlagen.
AA yttrade sig över remissvaret. Därvid tillbakavisade hon bl.a. att socialnämnden
skulle ha lämnat informationen om övergreppen tidigare än efter tre månader.

I ett beslut den 15 maj 2002 anförde JO André följande.

Den 1 januari 2002 trädde en ny socialtjänstlag (2001:453) och en ny
socialtjänstförordning (2001:937) i kraft. I förevarande ärende behandlas händelser
och omständigheter som ägde rum under den tid socialtjänstlagen (1980:620) och
socialtjänstförordningen (1981:750) var gällande. Jag har emellertid valt att här
hänvisa till de nya författningarna som, i aktuella delar, inte har inneburit några
sakliga ändringar i förhållande till vad som gällde tidigare.

En socialnämnd har ett särskilt ansvar för barn och ungdomar som har placerats i
ett familjehem. Av 6 kap. 7 § socialtjänstlagen följer t.ex. att socialnämnden skall
medverka till att de barn som är placerade i familjehem får god vård och fostran
och att uppväxtförhållandena i övrigt är gynnsamma. För att uppfylla dessa
skyldigheter bör nämnden, enligt 5 kap. 1 § socialtjänstförordningen, genom
personliga besök av särskilt utsedda representanter för nämnden och på annat
lämpligt sätt fortlöpande hålla sig väl förtrogen med förhållandena i hemmet och ge
det erforderligt stöd. Dessa övergripande bestämmelser om socialnämndens ansvar
gäller även när barn och ungdomar har omhändertagits för vård enligt LVU.

Enligt 11 § första stycket LVU bestämmer socialnämnden hur vården av den unge
skall ordnas och var han skall vistas under vårdtiden. Av fjärde stycket i samma
lagrum framgår att nämnden eller den som nämnden har uppdragit vården åt, skall
ha uppsikt över den unge och, i den utsträckning som behövs för att genomföra
vården, bestämma om hans personliga förhållanden. Av den sist nämnda
                                                                  Dnr 3342-2001   Sid 3 (4)




bestämmelsen följer även att nämnden efter ett beslut om vård enligt LVU inträder
vid sidan av vårdnadshavarna eller i deras ställe och har samma skyldigheter och
befogenheter som tillkommer vårdnadshavarna.

Nämndens vårdansvar får emellertid inte medföra att föräldrarna fråntas allt
inflytande över den unge. Föräldrarna, liksom – i förekommande fall – den unge
själv, bör så långt det är möjligt medverka vid vårdens utformning. Om det av
någon orsak är svårt att kommunicera med vårdnadshavarna i frågan är naturligtvis
möjligheterna till samråd begränsade. Det åligger ändå nämndens handläggare att
informera vårdnadshavarna om uppkomna frågor kring vården. Vårdnadshavarna
skall även beredas möjlighet att framföra sina synpunkter till nämnden.

Om det hos nämnden uppkommer fråga angående omplacering av ett
familjehemsplacerat barn skall nämnden inleda en utredning. I ärendet om
omplacering är vårdnadshavaren part, oavsett om det är fråga om en placering som
har skett med stöd av socialtjänstlagen eller med stöd av LVU. Av 11 kap. 8 §
första stycket socialtjänstlagen och 17 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en
part som regel skall underrättas om utredningsmaterialet och sin rätt att yttra sig
över det innan ett ärende avgörs. Vidare följer av 11 kap. 6 § socialtjänstlagen att
den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra
anteckningar som förs om honom.

I sammanhanget bör även nämnas att det i sekretesslagen finns vissa bestämmelser
som inskränker såväl partsinsynen (14 kap. 5 § första stycket andra meningen) som
en vårdnadshavares möjlighet att ta del av uppgifter om sitt barn (14 kap. 4 § andra
stycket).

I vissa speciella fall måste det vara möjligt att för en tid underlåta att upplysa en
vårdnadshavare om uppkomna frågor kring dennes barn, om det bedöms
nödvändigt med hänsyn till barnet, t.ex. barnets behov av skydd. Jag utesluter inte
att det i undantagsfall även kan förekomma omständigheter hänförliga till
vårdnadshavarens hälsa som skulle kunna motivera ett åsidosättande av
bestämmelserna om upplysningsplikt gentemot honom eller henne. Det får
emellertid aldrig bli fråga om att hålla vårdnadshavaren utanför under någon längre
tid.

Enligt remissvaret ledde uppgifterna i förevarande fall till att BB den 27 november
2000 flyttades från familjehemmet till ett barnhem. Därefter omplacerades BB till
sitt nuvarande familjehem den 29 januari 2001. Sociala utskottet har vidare anfört
att AA vid besök den 10 januari 2001 informerades om vad som hade inträffat och
om flytten från familjehemmet till barnhemmet. Att AA underrättades vid den
tidpunkten styrks av en handling som hon själv har gett in. Enligt utskottet
underrättades AA senare även om utredningen och beslutet angående
omplaceringen till det nya familjehemmet.

Av utredningen framgår att det dröjde drygt en månad innan nämnden informerade
AA om vad som hade inträffat och, såvitt jag uppfattar remissvaret, om beslutet att
flytta BB från familjehemmet till barnhemmet. Som skäl härför har utskottet
                                                                Dnr 3342-2001    Sid 4 (4)




åberopat dels BB:s bestämda uppfattning om att modern inte skulle underrättas,
dels AA:s psykiska hälsa som enligt nämndens bedömning var sådan att
informationen måste lämnas vid ett personligt sammanträffande med henne.

Det har inte framkommit annat än att nämnden agerade med hänsyn till BB:s bästa.
Givetvis var det även viktigt att uppgifterna lämnades på ett sådant sätt att AA:s
hälsa inte äventyrades. Jag har inte något att erinra mot nämndens bedömning att
det var nödvändigt med ett personligt sammanträffande. De omständigheter som
utskottet har åberopat i remissvaret motiverar ändå inte att AA hölls utanför under
så lång tid som blev fallet. Ett personligt sammanträffande, vid vilket AA
underrättades om flytten från familjehemmet till barnhemmet och skälen för denna
jämte planeringen inför den fortsatta LVU-vården, borde ha ägt rum tidigare.
