# Socialnämnden i Svedala kommun och SiS särskilda ungdomshem Eknäs får allvarlig kritik för att ett barn som vårdades enligt LVU gavs vård på låst avdelning utan laglig grund. Även Förvaltningsrätten i Malmö får viss kritik

JO 2024-12-16 dnr 3348-2023

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2024-12-16              3348-2023               1 (9)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                         Socialnämnden i Svedala kommun och SiS särskilda ungdomshem
                         Eknäs får allvarlig kritik för att ett barn som vårdades enligt LVU gavs
                         vård på låst avdelning utan laglig grund. Även Förvaltningsrätten i
                         Malmö får viss kritik


                          Beslutet i korthet: Socialnämnden i Svedala kommun ansökte om att ett barn som
                          var omedelbart omhändertaget med stöd av bl.a. 3 och 6 §§ LVU och som vårdades
                          på låst avdelning på Statens institutionsstyrelses (SiS) särskilda ungdomshem Eknäs,
                          skulle beredas vård med stöd av 2 och 3 §§ LVU. Förvaltningsrätten i Malmö
                          beslutade i sin dom att barnet skulle beredas vård endast med stöd av 2 § LVU. Det
                          innebar att barnet inte längre vårdades enligt 3 § LVU och därför inte kunde ges vård
                          på låst avdelning. Detta uppmärksammades dock inte av vare sig nämnden eller
                          ungdomshemmet när de fick del av domen, och barnet fortsatte därför att vårdas på
                          låst avdelning under 13 dagar utan att det fanns laglig grund för det.
                          JO konstaterar i beslutet att det är uppenbart att det fanns allvarliga kunskapsbrister
                          hos nämnden om tillämpningen av LVU och att nämnden inte hade tagit sitt ansvar för
                          vården av barnet. Nämnden får därför allvarlig kritik av JO.
                          Enligt JO borde ungdomshemmet Eknäs ha kontrollerat om det i och med domen
                          fortfarande fanns laglig grund för att vårda barnet på låst avdelning. Eftersom det
                          saknades borde ungdomshemmet ha vidtagit åtgärder omedelbart. Det gjordes inte
                          förrän flera dagar senare och därför får även ungdomshemmet Eknäs allvarlig kritik av
                          JO.
                          I beslutet uttalar JO vidare att Förvaltningsrätten i Malmö inte kan undgå kritik
                          eftersom den i sina domskäl angav var barnet skulle vara placerat.

## Bakgrund

Socialnämnden i Svedala kommun beslutade den 14 oktober 2022 att
                         omedelbart omhänderta AA med stöd av 1 § andra stycket, 3 och 6 §§ lagen
                         (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Han placerades
                         på Statens institutionsstyrelses, SiS, särskilda ungdomshem Eknäs, som enbart
                         ger vård på låst avdelning. Den 26 oktober 2022 fastställde Förvaltningsrätten i
                         Malmö beslutet om omedelbart omhändertagande.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                 Dnr 3348-2023     Sid 2 (9)




Den 10 november 2022 ansökte nämnden om att AA skulle beredas vård med
stöd av 2 och 3 §§ LVU. Förvaltningsrätten beslutade i en dom den
30 november 2022 att bifalla nämndens ansökan på så sätt att AA skulle
beredas vård med stöd av 2 § LVU. Domen skulle gälla omedelbart i den delen.
Domstolen biföll alltså inte ansökan om vård med stöd av 3 § LVU. I dom-
skälen angav förvaltningsrätten att domstolen delade parternas bedömning att
det fick anses vara till AA:s bästa att stanna kvar på SiS-hemmet ytterligare en
tid. Domen expedierades till bl.a. nämnden samma dag som den meddelades.

Nämnden kom fram till att domen innebar att AA skulle vara kvar på det
särskilda ungdomshemmet. Den 5 december 2022 fick ungdomshemmet Eknäs
domen digitalt från nämnden.

Den 12 december 2022 uppmärksammade personal vid ungdomshemmet att
domen innebar att det inte längre fanns laglig grund för att vårda AA där.
Samma dag kontaktade ungdomshemmet nämnden som genast omplacerade
AA.

AA vårdades vid ungdomshemmet Eknäs utan laglig grund från och med den
30 november till och med den 12 december 2022.

Initiativet och förundersökningen
Den 20 april 2023 beslutade jag att inleda en granskning av nämndens och SiS
hantering av ärendet beträffande AA.

Jag fann anledning att anta att befattningshavare som står under JO:s tillsyn
hade gjort sig skyldiga till tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken och
beslutade därför den 21 april 2023 att inleda en förundersökning. Under
förundersökningen tog jag del av bl.a. nämndens beslut om omedelbart
omhändertagande och ansökan om vård enligt LVU samt förvaltningsrättens
dom den 30 november 2022. Under förundersökningen delgavs tre tjänstemän
misstanke om tjänstefel.

Till följd av det som kom fram under förundersökningen fann jag inte anledning
att fullfölja den. Jag beslutade därför den 12 juni 2024 att lägga ned
förundersökningen och att granskningen skulle fortsätta inom ramen för
tillsynsärendet. Den 1 juli 2024 beslutade jag att utvidga granskningen till att
även omfatta Förvaltningsrätten i Malmö.

Utredningen efter förundersökningen
Begäran om att nämnden skulle yttra sig över sin handläggning
JO begärde att nämnden skulle yttra sig över sin handläggning av ärendet efter
förvaltningsrättens dom samt besvara ett antal frågor.

Nämnden framförde bl.a. följande i sitt yttrande. Nämnden brast i sin hantering
i och med att AA vårdades på låst avdelning utan stöd i lag. Det är allvarligt
men nämnden vill inte klandra enskilda handläggare dels då domskälen var
                                                                     Dnr 3348-2023       Sid 3 (9)




förvillande, dels då det var hög arbetsbelastning under den period när domen
kom in till nämnden. Kompetenshöjande insatser vad gäller SiS-hem och vilka
lagkrav som finns för placering på låst institution kommer att genomföras. De
rutiner som finns kommer också att ses över så att socialsekreterare och
handläggare vänder sig till kommunens jurist vid tveksamheter kring hur lag
och praxis ska tydas.

Begäran om att SiS skulle yttra sig över sin handläggning
JO begärde också att SiS skulle yttra sig över sin handläggning av ärendet efter
förvaltningsrättens dom. Myndigheten skulle också besvara ett antal frågor.

SiS framförde bl.a. följande i sitt yttrande. När domen kom in hanterades den
inte enligt de riktlinjer som finns. SiS har som verkställande myndighet att ta
del av de domar och beslut som kommer till myndighetens kännedom och ska
kontrollera att det finns laglig grund för varje placering vid myndigheten.
Hanteringen brast i det här fallet och de nödvändiga kontroller som framgår av
SiS centrala riktlinjer gjordes inte. Detta bidrog till att AA var föremål för
tvångsåtgärder utan lagstöd. Ungdomshemmet Eknäs har nu uppdaterat sina
lokala rutiner för att förhindra att något liknande ska inträffa igen.

Begäran om att förvaltningsrätten skulle yttra sig över sin handläggning
JO begärde slutligen att förvaltningsrätten skulle yttra sig över domstolens
handläggning i vissa angivna avseenden. Även förvaltningsrätten skulle besvara
ett antal frågor.

Förvaltningsrätten, som fogade den ansvariga domarens yttrande till sitt eget,
framförde bl.a. följande. Det aktuella domslutet överensstämmer i stort sett med
den mall som finns i domstolens mallsamling. Den ansvariga domaren har lagt
till ”på så sätt” efter konstaterandet att förvaltningsrätten bifaller ansökan, vilket
signalerar att det kan finnas en avvikelse i förhållande till den uppfattning
sökanden angett. Domaren har vidare direkt efter domslutet gjort en
sammanfattning av domen där det tydligt framgår att det inte finns grund för att
bereda den unge vård med stöd av 3 § LVU. Det kan med den utformningen av
domen inte anses råda någon oklarhet kring på vilken grund den unge skulle
beredas vård enligt LVU. Det är olyckligt att det i domskälen angavs att den
unge bör fortsätta att vistas på den placering som var aktuell då. Av
sammanhanget i domen framgår dock inte annat än att det väsentliga var att den
unge skulle få den utredning och vård som han var i behov av.

Rättsliga utgångspunkter
Insatser inom socialtjänsten ska göras i samförstånd med den unge och hans
eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i socialtjänstlagen
(2001:453). Insatserna ska präglas av respekt för den unges människovärde och
integritet. Den som är under 18 år ska dock beredas vård enligt LVU, om någon
av de situationer som anges i 2 eller 3 § föreligger och det kan antas att
behövlig vård inte kan ges den unge med samtycke av den eller dem som har
                                                                   Dnr 3348-2023      Sid 4 (9)




vårdnaden om honom eller henne och, när den unge har fyllt 15 år, av honom
eller henne själv. Vid beslut enligt LVU ska vad som är bäst för den unge vara
avgörande. (Se 1 § LVU.)

Vård ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel,
otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i
hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas
(2 § LVU). Vård ska också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller
utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av
beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt
nedbrytande beteende (3 § LVU).

Beslut om vård med stöd av LVU meddelas av förvaltningsrätten efter ansökan
av socialnämnden (4 § LVU). Socialnämnden får dock besluta att den som är
under 20 år omedelbart ska omhändertas om det är sannolikt att den unge
behöver beredas vård med stöd av LVU, och rättens beslut om vård inte kan
avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att
den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras
(6 § första stycket LVU). Ett omedelbart omhändertagande upphör bl.a. när
rätten avgör frågan om vård (9 § första stycket 2 LVU).

Det är socialnämnden som bestämmer hur vården av den unge ska ordnas och
var han eller hon ska vistas under vårdtiden (11 § LVU). För vård av unga som
på någon grund som anges i 3 § behöver stå under särskilt noggrann tillsyn ska
det finnas särskilda ungdomshem (12 § LVU). Om den unge vårdas på någon
grund som anges i 3 § och vistas i ett särskilt ungdomshem, får han eller hon
hindras att lämna hemmet och i övrigt underkastas den begränsning av
rörelsefriheten som är nödvändig för att vården ska kunna genomföras, men
också när det behövs av hänsyn till andra intagnas eller personalens säkerhet
(15 § LVU). Den som omfattas av bestämmelserna i 15 § får beredas vård vid
en enhet inom hemmet som är låsbar eller på något annat sätt inrättad för
särskilt noggrann tillsyn (vård vid låsbar enhet), om det är nödvändigt med
hänsyn till den unges eller andras säkerhet, eller om det är nödvändigt för att
förhindra att den unge avviker eller för att i övrigt genomföra vården (15 b §
LVU). Särskilda befogenheter, t.ex. de som anges i 15 och 15 b §§ LVU, får
användas endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden, och om
mindre ingripande åtgärder är tillräckliga ska de användas (20 a § LVU). Beslut
om särskilda befogenheter fattas av SiS (20 b § LVU).

Det finns inget formellt hinder mot att den som vårdas med stöd av 2 § LVU
eller socialtjänstlagen placeras vid ett särskilt ungdomshem. De flesta särskilda
befogenheter som får tillämpas för unga som vårdas vid särskilda ungdomshem
med stöd av 3 § LVU, t.ex. vård vid låsbar enhet och andra begränsningar av
rörelsefriheten, gäller dock inte vid sådana placeringar. (Se 18 § LVU.)
                                                                  Dnr 3348-2023     Sid 5 (9)




Bedömning
AA vårdades på låst avdelning utan att det fanns laglig grund för det
AA var alltså omedelbart omhändertagen med stöd av 1 § andra stycket, 3 och
6 §§ LVU när nämnden ansökte om att han skulle beredas vård med stöd av
2 och 3 §§ LVU. Förvaltningsrätten biföll den 30 november 2022 nämndens
ansökan på så sätt att AA skulle beredas vård med stöd av 2 § LVU. Domstolen
biföll alltså inte ansökan om vård med stöd av 3 § LVU. När förvaltningsrätten
avgjorde frågan om vård, upphörde det omedelbara omhändertagandet (9 §
första stycket 2 LVU). Det innebar att AA inte längre vårdades med stöd av 3 §
LVU och att han t.ex. inte fick vårdas på låst avdelning. AA var vid tiden för
förvaltningsrättens dom placerad vid ungdomshemmet Eknäs som endast hade
sådana avdelningar. Efter det att domen hade meddelats vårdades AA alltså på
en låst avdelning utan att det fanns laglig grund för det.

Jag har valt att rikta in min granskning på vilka brister i myndigheternas
hantering av AA:s ärende som orsakade att AA vårdades på låst avdelning vid
det särskilda ungdomshemmet Eknäs från och med den 30 november till och
med den 12 december 2022 utan att det fanns laglig grund för det. Jag vill dock
redan nu framhålla att det inträffade är en sådan sak som helt enkelt inte får
förekomma och att jag ser mycket allvarligt på den situation som AA hamnade
i. Med den här inledningen övergår jag nu till respektive myndighets ansvar för
det som drabbade AA.

Socialnämndens handläggning
Av handlingarna i ärendet framgår att förvaltningsrättens dom kom in till
kommunen på morgonen samma dag som den meddelades, dvs. den
30 november 2022, och att ansvarig socialsekreterare tog del av domen dagen
efter. Jag vill därför redan inledningsvis framhålla att det naturligtvis inte är
godtagbart att domen inte lästes av ansvarig socialsekreterare eller annan
behörig tjänsteman vid socialtjänsten redan samma dag som den kom in till
kommunen. En socialnämnd måste aktivt bevaka LVU-domar som meddelas i
de ärenden nämnden ansvarar för och ha beredskap för att vidta de omedelbara
åtgärder som kan krävas med anledning av en sådan dom.

Av utredningen framgår att domen diskuterades av vissa tjänstemän, och
nämnden har i sitt yttrande framfört att det inte var känt för dem att
ungdomshemmet Eknäs endast hade låsta avdelningar. Jag kan inte förstå det på
annat sätt än att de berörda tjänstemännen uppfattade att förvaltningsrättens
dom innebar att AA skulle vara kvar på det särskilda ungdomshemmet och att
de därför inte ansåg sig behöva göra något med anledning av domen.

Enligt 11 § LVU är det socialnämnden som bestämmer hur vården av den unge
ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden. Nämnden måste
därför hålla sig informerad om hur det går för den unge när han eller hon är
placerad utanför det egna hemmet, men också på vilket sätt och under vilka
förutsättningar den aktuella vården ges. Det innebär att det är nämndens ansvar
                                                                     Dnr 3348-2023       Sid 6 (9)




att veta om en ungdom t.ex. vårdas på låst avdelning vid ett av SiS särskilda
ungdomshem. Jag ser allvarligt på att nämnden inte hade den kännedom om
AA:s vård vid ungdomshemmet Eknäs som den borde ha haft.

Som jag har redovisat ovan får vissa särskilda befogenheter användas av SiS
endast när den unge vårdas med stöd av 3 § LVU. Om en socialnämnd inte
omedelbart underrättar SiS när ett barn eller en ungdom inte längre vårdas med
stöd av den bestämmelsen, finns det en risk för att de särskilda befogenheterna
används utan laglig grund. Oavsett vilken vård AA faktiskt fick vid Eknäs när
domen meddelades, borde nämnden således omgående – när den hade tagit del
av domen – ha informerat hemmet om den ändrade grunden för vården. Det är
allvarligt att nämnden inte gjorde detta.

Jag vill vidare understryka att det är domslutet i en dom som gäller. I det här
fallet bifölls inte ansökan om vård med stöd av 3 § LVU. Det innebar alltså att
vården med stöd av den bestämmelsen upphörde när domstolen meddelade sin
dom. Om nämnden ansåg att domen kunde uppfattas på olika sätt, kunde den
naturligtvis ha kontaktat domstolen för att höra vad domen innebar. Det är helt
oacceptabelt att det dröjde till och med den 12 december 2022 innan nämnden
vidtog adekvata åtgärder med anledning av domen.

I det här fallet är det uppenbart att det fanns allvarliga kunskapsbrister hos
nämnden om tillämpningen av LVU. Inte heller tog nämnden det ansvar för
vården som den enligt 11 § LVU är skyldig att ta. Det fick till följd att AA
vårdades på låst avdelning vid ungdomshemmet Eknäs utan att det fanns laglig
grund för det. Nämnden förtjänar allvarlig kritik för det inträffade.

Ungdomshemmet Eknäs handläggning
Ungdomshemmet Eknäs fick del av domen den 5 december 2022. Den togs då
emot och lades in i SiS verksamhetssystem. Under min utredning har det
framkommit olika uppgifter om huruvida den tjänsteman vid ungdomshemmet
som tog emot domen också informerade en chef om att domen hade kommit in
till myndigheten. Oavsett hur det förhåller sig med den saken vidtogs ingen
ytterligare åtgärd med anledning av domen förrän den 12 december 2022 när
den upptäcktes av en annan tjänsteman vid ungdomshemmet.

Jag kan inte uppfatta utredningen på annat sätt än att den tjänsteman vid
ungdomshemmet Eknäs som tog emot domen inte förstod vad den innebar. SiS
har i sitt yttrande redogjort för sina centrala riktlinjer, och av dessa framgår bl.a.
följande. Om det kommer in ett beslut rörande LVU-vård under pågående
placering ska institutionschefen (eller den som institutionschefen har gett
delegation till) skyndsamt läsa beslutet för att kontrollera innehållet och om
beslutet är verkställbart (dvs. om det gäller omedelbart eller har vunnit laga
kraft). Den kontrollen ska dokumenteras.

Jag vill med anledning av det som har kommit fram i ärendet understryka att
SiS har ett stort ansvar att se till att barn och unga vid ungdomshemmen inte ges
                                                                    Dnr 3348-2023      Sid 7 (9)




vård utan att det finns laglig grund för det. Det ställs vidare stora krav på SiS
och myndighetens personal att vara väl förtrogna med vad olika myndigheters
och domstolars beslut och domar innebär för SiS verksamhet och för de barn
och ungdomar som vårdas inom myndigheten. Det får helt enkelt inte
förekomma att den ansvariga personalens kunskaper i dessa avseenden brister,
och ansvaret för att sådana brister inte finns ligger ytterst på SiS. Jag uppfattar
det som att SiS inte har någon avvikande uppfattning i den här delen, och det är
därför särskilt uppseendeväckande att de tjänstemän på ungdomshemmet Eknäs
som först fick kännedom om domen inte förstod vad den medförde för
konsekvenser.

Ungdomshemmet Eknäs borde alltså, när domen togs emot, ha kontrollerat om
det fortfarande fanns laglig grund för att vårda AA på det sätt som då gjordes.
Eftersom det saknades sådan grund, borde ungdomshemmet efter det
konstaterandet ha vidtagit åtgärder omedelbart. Som exempel borde hemmet
omgående ha underrättat nämnden, AA och hans vårdnadshavare om vad
domen faktiskt innebar för vården av AA. Någon åtgärd vidtogs dock inte
förrän den 12 december 2022. Jag kan inte förstå det på annat sätt än att domen
den dagen upptäcktes av en slump, vilket är mycket otillfredsställande, inte
minst med tanke på att AA vårdades på en låst avdelning. För det inträffade
förtjänar SiS särskilda ungdomshem Eknäs allvarlig kritik.

Förvaltningsrättens handläggning
Under min utredning har det framkommit uppgifter om att berörda tjänstemän
vid socialtjänsten uppfattade förvaltningsrättens dom som att den innebar att
AA fortsatt skulle vara kvar vid det särskilda ungdomshemmet Eknäs trots att
det bara fanns låsta avdelningar där. Nämndens handläggning efter att
förvaltningsrätten meddelade sin dom i målet åskådliggör vikten av att en dom
är tydlig, vilket jag nedan kommer att utveckla.

Utformningen av förvaltningsrättens domslut
Förvaltningsrätten beslutade i sin dom att bifalla nämndens ansökan ”på så sätt”
att AA skulle beredas vård med stöd av 2 § LVU. Domstolen biföll alltså inte
ansökan om vård med stöd av 3 § LVU, vilket dock inte angavs uttryckligen i
domslutet.

Förvaltningsrätten har i sitt yttrande framfört att formuleringen ”på så sätt”
signalerar att det kan finnas en avvikelse i förhållande till den uppfattning som
sökanden angett. Domstolen har vidare konstaterat att det i domen direkt efter
domslutet finns en sammanfattning av vilken det framgår att det inte ansetts
finnas grund för att bereda den unge vård med stöd av 3 § LVU.

Ibland formuleras ett domslut på det sätt som förvaltningsrätten gjorde i det här
fallet när en ansökan om vård avser såväl 2 som 3 §§ LVU och domstolen
bifaller ansökan med stöd av endast den ena bestämmelsen. Frågan är hur
tydligt ett sådant domslut är för den som läser domen. Det är alltid viktigt att ett
domslut är tydligt formulerat, men det gör sig särskilt gällande vid tvångsvård,
                                                                  Dnr 3348-2023      Sid 8 (9)




och i synnerhet när domslutet får konsekvenser som inte framgår direkt av
domen utan följer av lag. En dom om vård enligt LVU ska inte bara förstås av
jurister utan även av andra, t.ex. den unge själv, vårdnadshavare och
socialsekreterare men också olika vårdgivare t.ex. personalen vid SiS särskilda
ungdomshem. Mot den bakgrunden är det särskilt viktigt att en domstol
noggrant överväger hur domslutet ska formuleras.

I den här delen vill jag framhålla att 2 och 3 §§ LVU leder till olika
befogenheter. Som jag har nämnt ovan kan den unge som bereds vård med stöd
av 3 § LVU bli föremål för vissa särskilda befogenheter som inte gäller vid vård
enligt 2 § samma lag. När det kommer till en ansökan som görs med stöd av
både 2 och 3 §§ LVU är det således särskilt viktigt att förvaltningsrätten är
tydlig redan i domslutet när det gäller vad den har kommit fram till.

Med detta sagt finner jag inte skäl att uppehålla mig ytterligare vid den här
saken, utan övergår i stället till förvaltningsrättens domskäl.

Förvaltningsrättens domskäl och bedömningen av var vården skulle ges
I sina domskäl angav förvaltningsrätten att alla är ense om att det är till AA:s
bästa att han ges vård enligt den upprättade vårdplanen ”vilket för närvarande
innebär fortsatt vistelse på det SiS-hem där han befinner sig och där han inom
kort ska genomgå en fördjupad utredning…”. Vidare angav domstolen att den
”delar … parternas bedömning att det i nuläget får anses vara till [AA:s] bästa
att stanna kvar på SiS-hemmet ytterligare en tid”.

Förvaltningsrätten har i sitt yttrande framfört att en förutsättning för att kunna
bifalla en ansökan om LVU är att det kan antas att behövlig vård inte kan
komma till stånd på frivillig väg, och att detta förutsätter att domstolen gör en
viss bedömning av vad som faktiskt är den behövliga vården för att därefter
sätta de uppgifter som finns om vårdnadshavarnas och den unges inställning i
relation till detta. Domstolen har angett att den prövning som sker inom ramen
för om det finns ett godtagbart samtycke är mera övergripande, t.ex. om
förhållandena är sådana att den unge inte kan vårdas hemma med frivilliga
insatser utan måste vistas på institution. Förvaltningsrätten har också framfört
att det mer specifika innehållet i vården och var den ska äga rum i första hand är
en fråga för socialnämnden. Domstolen har vidare angett att den anser att det är
olyckligt att det i domskälen angavs att den unge fortsatt bör vistas på den
placering som var aktuell då. Av sammanhanget i domen, menar
förvaltningsrätten, framgår dock inte annat än att det väsentliga var att den unge
skulle få den utredning och vård som han var i behov av.

Förvaltningsrätten ska i sin dom ange de skäl som har bestämt utgången (30 §
förvaltningsprocesslagen [1971:291]). När domstolen prövar en ansökan om
vård enligt LVU ska den inte ta ställning till var den unge ska vara placerad.
Det är en fråga som det ankommer på socialnämnden att besluta om (11 §
LVU), och som senare kan prövas av domstolen om någon part överklagar
                                                                      Dnr 3348-2023       Sid 9 (9)




placeringsbeslutet. I det här fallet skulle förvaltningsrätten ta ställning till frågan
om AA skulle beredas vård med stöd av LVU.

Som förvaltningsrätten har framfört är det i ett mål om beredande av vård enligt
LVU ofrånkomligt att beröra frågan om vad som är behövlig vård för den unge.
Detta får emellertid inte medföra att domstolen, vare sig i domslutet eller i
skälen, också tar ställning till utformningen av den aktuella vården, t.ex. var den
unge ska vara placerad. I sitt yttrande har förvaltningsrätten framfört att det var
olyckligt att den i domskälen angav var AA borde vara placerad. Jag instämmer
i detta, och förvaltningsrätten kan inte undgå kritik för att den formulerade sina
domskäl på det sättet.

Avslutande synpunkter
Det inträffade, dvs. att AA vårdades på låst avdelning vid det särskilda
ungdomshemmet Eknäs utan att det fanns laglig grund för det, är naturligtvis
helt oacceptabelt. Det är en sådan sak som inte får förekomma och jag kan inte
nog understryka allvaret i det inträffade.

Det var flera faktorer som ledde till att AA utan laglig grund vårdades på det
sättet. De primära orsakerna är enligt min mening bristande kunskaper hos
personal hos såväl nämnden som SiS men också bristande rutiner vid respektive
myndighet. Även de berörda formuleringarna i förvaltningsrättens domskäl
spelade naturligtvis en roll i detta. Jag förutsätter att samtliga berörda
myndigheter ser över sina rutiner och överväger om det finns några åtgärder
som kan vidtas för att något liknande inte ska inträffa igen.

Det som i övrigt har kommit fram i ärendet medför ingen åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Eric Wahlberg har föredragit ärendet och byråchefen
Christina Fredin har deltagit i beredningen.
