# Initiativärende mot en sjukvårdsinrättning angående försutten tidsfrist enligt 7 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, m.m.

JO 2009-10-27 dnr 3354-2008

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                    Sid
                                                                           2009-10-27             3354-2008             1 (4)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Initiativärende mot en sjukvårdsinrättning angående försutten tidsfrist
                        enligt 7 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, m.m.

## Initiativet

Vid JO:s inspektion av Psykiatri Lund, Universitetssjukhuset i Lund, Region
                        Skåne, den 1–3 oktober 2007 (JO:s dnr 4213-2007) uppmärksammades ett fall där
                        chefsöverläkaren inte inom den i 7 § LPT föreskrivna tidsfristen hade ansökt hos
                        länsrätten om medgivande till fortsatt tvångsvård. I inspektionsprotokollet
                        antecknades bl.a. följande.

                        Av journalhandlingarna beträffande AA framgick bl.a. följande.

                                  AA intogs för vård enligt LPT den 21 maj 2007. Ansökan till länsrätten om
                                  medgivande till fortsatt vård enligt LPT skulle göras senast den 18 juni 2007. Så
                                  kom emellertid inte att ske. Den 25 juni 2007 antecknade läkaren BB följande i
                                  AA:s journal.
                                           Vården övergick från LPT till HSL den 18 juni pga att förlängning ej blev
                                           av. Pat informeras om detta. Skulle pat vilja gå hem eller utåtagerande
                                           beteende återkomma bör konvertering starkt övervägas.
                                  Vid granskningen kunde konstateras att AA tvångsmedicinerades vid två tillfällen
                                  den 23 juni 2007, då hon således vårdades enligt HSL.
                                  Vidare framgick att AA den 5 juli 2007 ca kl. 00.25 gavs medicin med ”milt tvång”.
                                  Senare samma dag, kl. 10.20, beslutades på nytt om tvångsvårdenligt LPT efter ett
                                  konverteringsbeslut enligt 11 § LPT.
                                  Vid det avslutande mötet framkom att [verksamhetschefen, tillika chefsöverläkaren]
                                  CC inte hade kännedom om det inträffade. Videfterföljande telefonkontakter den 12
                                  oktober och 15 november 2007 upplyste CC att det skett en muntlig avrapportering
                                  från berörd läkare samt att chefläkaren skulle tillställas en skriftlig redogörelse
                                  rörande händelsen för ställningstagande till eventuella vidare åtgärder.
                        Eftersom det pågick en avvikelsehantering inom sjukhuset rörande det aktuella
                        fallet fann JO inte skäl att då vidta någon åtgärd. JO emotsåg emellertid, när
                        chefläkaren hade tagit ställning till avvikelserapporten, en skriftlig redogörelse från
                        Psykiatri Lund beträffande det inträffade samt besked om eventuella vidtagna
                        åtgärder.

                        I en skrivelse till JO, daterad den 23 maj 2008, redogjorde CC bl.a. för de rutiner
                        som hade införts vid kliniken till följd av det som hade hänt. Vidare anfördes i




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 3354-2008     Sid 2 (4)




skrivelsen att chefläkaren beslutat att ”inte föra ärendet vidare då patienten
bedömdes inte tagit skada”.

JO fann skäl att utreda det inträffade inom ramen för ett särskilt ärende.

Utredning
Regionstyrelsen för Region Skåne anmodades att inkomma med ett yttrande över
att den i 7 § LPT föreskrivna tidsfristen inte iakttagits och att tvångsåtgärder
vidtagits gentemot AA under den tid som hon vårdades enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), HSL.

Regionstyrelsen antog som sitt remissvar ett yttrande undertecknat av styrelsens
ordförande DD och regiondirektören EE. I yttrandet anfördes följande (vissa av de
i yttrandet omnämnda bilagorna har här utelämnats; JO:s anm.).

      Regionstyrelsen åberopar vad som anförts i bilagda skrivelser från
      verksamhetsområde Psykiatri, Universitetssjukhuset i Lund. Enligt vad som
      framkommit har dessa skrivelser tidigare kommit JO tillhanda. Regionstyrelsen
      avser inte att ompröva chefläkarens beslut och bedömning enligt Lex Maria idet
      enskilda ärendet. Händelsen har även på annat sätt kommit till Socialstyrelsens
      kännedom.
      Regionstyrelsen finner vidare att en nödvändig översyn av rutiner, i syfte att
      säkerställa gällande krav på rättssäkerhet, har genomförts för berörd avdelning och
      hela verksamhetsområde Psykiatri i Lund. Regionstyrelsen beklagar och ser
      allvarligt på det inträffade.
Till remissvaret var bl.a. fogad en skrivelse rubricerad ”Rapport avseende åtgärder
för att förebygga att LPT-bevakning fallerar”, undertecknad av överläkaren FF. I
skrivelsen anfördes följande.
      I samband med JO-inspektionen aktualiserades situationer då tiden för LPT-vårds
      upphörande inte tillräckligt uppmärksammats.
      På avdelning 1 D där den aktuella händelsen inträffat har sedan lång tid funnits
      rutinen att avdelningens sekreterare för en aktuell lista över alla patienter som vårdas
      enl LPT/LRV där aktuella datum framgår för hur länge vården får pågå utan förnyad
      länsrättsförhandling. Därutöver är naturligtvis avdelningens överläkare skyldig att
      själv bevaka detta.
      I det aktuella ärendet var avdelningens sekreterare ledig och tillfälliga vikarier inte
      tillräckligt insatta i rutinen för att den skulle fungera tillfredsställande. Därutöver
      förbisåg överläkaren, undertecknad, att i tid uppmärksamma att LPT-vården
      upphört.
      För att förebygga liknande händelser i framtiden har en ytterligare rutin införts. På
      listan över inneliggande patienter vilken används i det löpande arbetet har utöver
      den kolumn där vårdformen (HSL eller LPT/LRV) anges tillfogats en ny kolumn där
      datum för LPT-vårdens tidsaspekt anges. Denna lista används dagligen i det löpande
      arbetet och utgör underlag vid samtliga ronder och genomgångar. På så sätt kommer
      frågan att dagligen bevakas på ett sätt som torde utgöra maximal garanti för att
      missar inte framledes ska ske.
Till remissvaret var också fogade tre skrivelser undertecknade av CC, bl.a. den
ovan nämnda skrivelsen av den 23 maj 2008 och en skrivelse rubricerad ”PM
Kontroll av intagningsform för patient inom verksamhetsområde Psykiatri i Lund”.
I den sistnämnda skrivelsen anfördes bl.a. följande.
                                                                     Dnr 3354-2008      Sid 3 (4)




              Patienter som vårdas enligt LPT eller LRV skall finnas angivna på en lista
               hos avdelningens sekreterare. Listan skall ange hur länge tvångsvården får
               pågå och när eventuell ansökan om förlängning har skickats. Uppdateringar
               av listan sker av vårdavdelningens medicinska sekreterare efter genomgång
               med avdelningens ansvarige överläkare. Listan skall ses över vid varje
               rond.
              Sekreterare bevakar att ansökningar om förlängd tvångsvård och
               underställan om konverteringar inkommer i tid till domstol och att dom från
               domstol anländer efter förhandling, samt att domens nya tidsgräns inskrives
               i journal.
Vid kontakt med Socialstyrelsen, regionala tillsynsenheten i Malmö, den 17 augusti
2009 framkom att Socialstyrelsen inte hade haft något tillsynsärende rörande den
aktuella händelsen.

I ett beslut den 27 oktober 2009 anförde JO André följande.

Bedömning
Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt
ingrepp och mot frihetsberövande. Detta grundlagsfästa skydd följer av 2 kap. 6
och 8 §§ regeringsformen (RF). Tvångsmedicinering räknas till sådana kroppsliga
ingrepp som medborgarna skyddas mot genom 2 kap. 6 § RF. För att ett påtvingat
kroppsligt ingrepp eller ett frihetsberövande ska vara tillåtet krävs i princip lagstöd
(se 2 kap. 12 § RF).

I huvudsak motsvarande bestämmelser finns i Europakonventionen (artikel 5:1 och
8:1). Lagstöd för frihetsberövande och annat tvång inom den psykiatriska vården
finns i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT.

Förutsättningarna för psykiatrisk tvångsvård anges i 3 § LPT. Ett beslut om
intagning på en sjukvårdsinrättning för tvångsvård får enligt 4 § LPT inte fattas
utan att ett läkarintyg (vårdintyg) har utfärdats av vilket det framgår att det finns
sannolika skäl för att förutsättningarna för sluten psykiatrisk tvångsvård av
patienten är uppfyllda.

Om chefsöverläkaren finner att patienten bör ges tvångsvård utöver fyra veckor
från dagen för beslutet om intagning, ska chefsöverläkaren enligt 7 § LPT före
utgången av fyraveckorstiden ansöka hos länsrätten om medgivande till sådan vård.

Av 28 § LPT framgår att tvångsvården upphör om ansökan om medgivande till
förlängning inte inkommit till länsrätten inom den tid som anges i 7 §.

Om en patient är intagen för frivillig psykiatrisk vård, får chefsöverläkaren, enligt
11 § LPT, besluta om sluten psykiatrisk tvångsvård när de grundläggande
förutsättningarna för tvångsvård är uppfyllda och patienten till följd av sin psykiska
störning kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon annan (s.k.
konvertering). Ett sådant beslut får inte fattas utan att ett vårdintyg har utfärdats.

Vad gäller frågan om tvångsmedicinering finns bestämmelser i 6 a, 11 och 17 §§
LPT.
                                                                    Dnr 3354-2008    Sid 4 (4)




__________________

AA intogs för vård enligt LPT den 21 maj 2007. Ansökan hos länsrätten om
medgivande till fortsatt tvångsvård skulle därför göras senast den 18 juni 2007. Av
förbiseende lämnades någon ansökan till rätten emellertid inte in.

Det är självfallet oacceptabelt att sjukhuset har brustit beträffande bevakningen av
tidsfristen.

Som framgår av den rättsliga regleringen upphör vård enligt LPT automatiskt när
en ansökan om fortsatt tvångsvård inte kommer in till länsrätten innan tiden för
gällande beslut om tvångsvård har löpt ut. Tvångsvården av AA upphörde alltså i
och med att någon ansökan om medgivande till fortsatt tvångsvård inte hade gjorts
den 18 juni 2007. Detta synes emellertid inte ha uppmärksammats av sjukhuset
förrän den 25 juni 2007, då AA informerades om att den psykiatriska vården av
henne sedan en vecka tillbaka grundades på frivillighet från hennes sida. Den 5 juli
2007 kl. 10.20 fattade chefsöverläkaren beslut enligt 11 § LPT om att den frivilliga
vården av AA skulle övergå till tvångsvård.

Från den 18 juni till den 5 juli 2007 var AA således rättsligt sett intagen för frivillig
psykiatrisk vård, vilket innebär att det under den perioden inte har funnits lagstöd
för att vidta någon form av tvångsåtgärd mot henne. Trots detta har hon den 23 juni
2007 tvångsmedicinerats vid två tillfällen. Vidare har hon den 5 juli 2007 – innan
konverteringsförfarande hade inletts – medicinerats med ”milt tvång”. Det kan här
noteras att den tvångsmedicinering som ägde rum den 23 juni 2007 skedde utifrån
den felaktiga utgångspunkten att AA då fortfarande vårdades med stöd av LPT,
medan det när AA den 5 juli 2007 medicinerades med ”milt tvång” stod klart att
tvångsvården hade upphört och att hon var intagen för frivillig psykiatrisk vård.

Det är givetvis under alla förhållanden helt oacceptabelt att tvångsåtgärder vidtas
mot en patient utan att det föreligger legala förutsättningar för det. Samtliga
tillfällen av tvångsmedicinering av AA under tiden då hon vårdades enligt HSL har
inneburit en kränkning av hennes grundläggande fri- och rättigheter enligt
regeringsformen och Europakonventionen. Jag har övervägt att närmare utreda om
straffrättsligt eller disciplinärt ansvar bör utkrävas av någon enskild
befattningshavare, men jag har vid en helhetsbedömning av omständigheterna i
ärendet beslutat att inte gå vidare i saken. Även om jag alltså inte har funnit att
ansvar måste utkrävas av någon enskild befattningshavare kan Psykiatri Lund inte
undgå mycket allvarlig kritik för att tidsfristen enligt 7 § LPT har försuttits i detta
fall och för att AA utan lagstöd har tvångsmedicinerats vid flera tillfällen.

Av handlingarna framgår att en översyn av bevakningsrutinerna på området har
skett både vid berörd avdelning och inom övriga delar av verksamhetsområdet. Jag
utgår från att regionstyrelsen följer upp att de nya rutinerna säkerställer att något
liknande inte inträffar på nytt.

Med den mycket allvarliga kritik som har uttalats avslutas ärendet.
