# Kritik mot Försäkringskassan för bristande bemötande, m.m.

JO 2010-06-17 dnr 3406-2009

BESLUT
                                                                       Datum                Dnr                      Sid
                                                                       2010-06-17           3406-2009               1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Kritik mot Försäkringskassan för bristande bemötande, m.m.

## Anmälan

AA klagade på Försäkringskassan och anförde därvid bl.a. följande. I mars 2009
                        konstaterades att hennes make, BB, hade cancer. Han blev sjukskriven den 18
                        mars–30 juni 2009. Inför hans sista behandling med cytostatika den 8 juni 2009
                        ringde hon, för sin makes räkning, till handläggaren i sjukpenningärendet för att
                        efterhöra möjligheten för BB att åka till arbetsplatsen för att som social verksamhet
                        utföra enklare arbetsuppgifter. Hon fick till svar att det inte var tillåtet, men att han
                        fick åka till arbetsplatsen för att fika. Hon förklarade för handläggaren diagnosens
                        allvar och att det var fråga om en kort överlevnadstid. BB hade också ett
                        arbetsskadeärende. I det ärendet ringde handläggaren den 8 juni 2009 och undrade
                        över sjukdomsstatusen, eftersom hon hade sett en anteckning om arbete. AA
                        förklarade vad det handlade om. De ombads att ge in ytterligare information som
                        styrkte arbetsskadan. Den 16 juni 2009 ringde handläggaren i sjukpenningärendet
                        till BB:s mobiltelefon med anledning av Försäkringskassans rutiner efter 90 dagars
                        sjukskrivning. Samtalet tedde sig märkligt. BB förklarade att det bara gått en vecka
                        sedan den senaste behandlingen, att han mådde dåligt och att en ny datortomografi
                        skulle göras den 1 juli 2009. Handläggaren ställde frågor om när han trodde sig
                        kunna återgå i arbete och om prognosen. BB svarade att det kanske var en chans på
                        tusen att han skulle klara sig. Han visste egentligen inte detta, eftersom han inte
                        ville känna till sin prognos. AA ringde direkt upp handläggaren och ifrågasatte hur
                        samtalet hade förts samt förklarade att frågor om prognosen skulle ställas till
                        läkaren. Hon tog även upp att handläggarens anteckningar hade orsakat att
                        handläggaren i arbetsskadeärendet behövde få in ytterligare uppgifter.
                        Handläggaren bad om ursäkt och åtog sig att tala med handläggaren i
                        arbetsskadeärendet. Försäkringskassans agerande medförde att BB ”tappade sugen”
                        och blev sängliggande med en trolig depression. Hans sista tid i livet blev mycket
                        sämre än vad den borde ha varit, vilket även drabbade de anhöriga hårt.

## Utredning

Anmälan remitterades till Försäkringskassan för yttrande. I remissvaret anförde
                        Försäkringskassan bl.a. följande.
                                  –––



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                  Dnr 3406-2009     Sid 2 (5)




Bakgrund
I Försäkringskassans vägledning Sjukpenning och samordnad rehabilitering
(2004:2) version 12, kapitel 20 Rehabiliteringsplan och plan för återgång i arbete,
anges hur Försäkringskassans arbete med plan för återgång i arbete ska gå tillväga.
En plan för återgång i arbete ska tas fram i ärenden där sjukskrivningen pågår mer
än 60 dagar. Syftet med en plan för återgång i arbete är att få överblick över alla de
åtgärder och insatser som behövs för att den försäkrade ska kunna få tillbaka sin
arbetsförmåga. Genom att Försäkringskassan tidigt i sjukfallet tillsammans med den
försäkrade kommer fram till vilket mål som är rimligt och vad som krävs för att
komma dit, ökar möjligheterna för att förkorta sjukperioden.
En plan för återgång i arbete fyller flera viktiga funktioner. Den säkrar t.ex. den
försäkrades delaktighet, tydliggör mot vilket mål den försäkrade strävar, tydliggör
vilka insatser som krävs för att nå målet, ger förutsättningar för en mer aktiv
handläggning, fungerar som ett verktyg för att Försäkringskassan ska kunna
samordna de insatser som andra aktörer står för till en fungerande helhet och gör att
alla inblandade aktörer vet sitt ansvar och underlättar uppföljningen av åtgärderna.
Planen för återgång i arbete ska tas fram tillsammans med den försäkrade. I de allra
flesta fall krävs det ett personligt möte mellan den försäkrade och
Försäkringskassans handläggare för att göra en bra plan som fyller sitt syfte och
verkligen är ett stöd för den försäkrade för att kunna återgå i arbete. Ibland är det
lämpligt att göra en plan i samband med ett avstämningsmöte tillsammans med den
försäkrade, Försäkringskassans handläggare, läkare, arbetsgivare, Arbets-
förmedlingen m.fl. I vägledningen anges att det alltid är förutsättningarna i det
enskilda ärendet som ska avgöra på vilket sätt planen ska tas fram. I undantagsfall
kan planen tas fram i samband med telefonsamtal med den försäkrade. När
handläggaren har skrivit ned planen ska den skickas till den försäkrade.
I vägledningen anges situationer när det inte är möjligt eller inte är lämpligt att göra
en plan tillsammans med den försäkrade tidigt i sjukfallet. Som exempel kan nämnas
då en försäkrad ligger på sjukhus för vård och att det därmed är för tidigt för att
kunna göra en plan eller om en försäkrad är så allvarligt sjuk att det kan uppfattas
som stötande att göra en plan för återgång i arbete. Handläggaren ska dokumentera i
journalen anledningen till varför en plan inte görs. Handläggaren ska fortsätta att
följa ärendet och en plan ska tas fram så snart som möjligt. Det är inte diagnosen
som avgör när plan för återgång i arbete ska göras utan prognosen och om det för
tillfället går att göra en plan.

Utredning
Försäkringskassans interna utredning med anledning av JO:s begäran om yttrande
visar följande.
Handläggning av BB:s sjukfall påbörjades på Försäkringskassan den 27april 2009.
En första utredning görs av nationellt försäkringscenter (NFC) i Lund. I journalen
samma dag skriver handläggaren om information från Försäkringskassans interna
system. I systemet framkommer att det finns en anmälan om närståendevård från och
med den 24 mars 2009 och en ansökan om livränta från och med den 18 mars 2009.
Det anges att dag 90 i sjukfallet och rehabiliteringskedjan är den 16 juni 2009.
Medicinskt underlag utfärdat den18 mars 2009 på hel sjukskrivning finns för
perioden 18 mars 2009–30 juni2009. Av underlaget framkommer bland annat
följande: Inleder cytostatikabehandling, ”Mycket svårt att förutse i vilken
omfattning, om någon, som patienten är förmögen att återgå i arbete delvis under
denna period”. Ordination: ”Vila, besöka arbetsplatsen efter ork”. På frågan om
prognos – kommer patienten att få tillbaka sin arbetsförmåga i nuvarande arbete –
harläkaren kryssat i att det inte går att bedöma.
Den 27 april 2009 flyttas ärendet från NFC i Lund till det lokala försäkringscentret
(LFC) i Uppsala.
                                                                    Dnr 3406-2009      Sid 3 (5)




Den 30 april 2009 skriver handläggaren att plan för återgång i arbete kommer att
göras vid ett senare tillfälle när utfallet av behandlingen kan utläsas. Enligt det nu
gällande medicinska underlaget går prognosen inte att bedöma. Förlängt medicinskt
underlag avvaktas.
Den 4 juni 2009 ringer handläggaren till AA, BB:s fru, som tidigare har sökt
handläggaren. AA ställer frågor för sin mans räkning. Av Försäkringskassans
journal framgår följande: ”Hon frågar om möjligheter att underpågående
sjukskrivning gå till arbetet och utföra några arbetsuppgifter när man känner sig
bättre. Informerar om arbetsträning och lite om kriterierna för detta. AA säger att nu
när behandling pågår så är han mycket dålig och trött men när han mår bättre så
skulle han gärna vilja bidra med något. Informerar att det inte finns några hinder att
besöka arbetsplatsen.”
Den 16 juni 2009 ringer handläggaren till BB. Följande avsnitt är hämtatur
Försäkringskassans journalsystem. ”Ringer till [BB] för att få en uppdatering och för
att upprätta en plan för återgång i arbete. [BB] berättar att hans kropp inte svarat på
cytostatikabehandlingarna och hans prover är inte bra. Han har ett förlängt
medicinskt underlag till och med 30 september på heltid. Ny röntgen är planerad i
juli och ny behandlingsperiod efter detta. Han harförhoppningen och avsikten att
kunna återgå helt i arbete och besöker arbetsplatsen regelbundet för att också hålla
dem uppdaterade. Något datum för när återgång kan ske går inte att säga och
generellt är prognosen vid denna diagnos inte god. Han planerar dock att kunna
återgå helt när hälsotillståndet tillåter det. Jag informerar och förtydligar att rätt till
sjukpenning föreligger och det finns inga frågetecken avseende detta från
Försäkringskassan i dagsläget. Upprättar och sänder hem planen.”
Av den plan för återgång i arbete som gjordes den 16 juni 2009 och som skickades
hem till BB framgår bland annat att medicinsk utredning pågår och röntgen är
planerad i juli 2009. Därefter kommer en ny behandlingsperiod troligtvis att
påbörjas. Kontinuerlig kontakt med arbetsgivaren och med kollegorna kommer att
fortsätta. När hälsotillståndet tillåter kommer återgång i arbete att ske med
målsättningen att återgå i arbete på heltid. Uppföljning kommer att ske via
telefonsamtal med handläggaren på Försäkringskassan under sjukskrivningen.
Läkarintyg kommer kontinuerligt att sändas in till Försäkringskassans
inskanningscentral. Parallellt med sjukpenning pågår utredning om rätt till livränta.
När Försäkringskassan i Uppsala i oktober 2009 går igenom handläggningen av
BB:s sjukfall görs även en genomgång av hans arbetsskadeärende som handläggs av
LFC i Norrköping. I arbetsskadeärendet finns journaler från Akademiska sjukhuset.
Dessa journaler inkom till Försäkringskassan den29 april 2009. Av journalerna
framgår att BB är aktuell för palliativ behandling. I arbetsskadeärendet finns det
även Läkarutlåtande – för bedömning avanmäld arbetsskada, som är utfärdat av
läkare den 27 april 2009 och som inkom till Försäkringskassan den 4 maj 2009. I
utlåtandet har läkaren kryssat ja på frågan om förmågan att skaffa inkomst genom
arbete är varaktigt nedsatt.
Handläggaren av BB:s sjukfall berättar den 5 oktober 2009 att anledningen till att
hon ringde honom den 16 juni 2009 var att hans fru hade ringt till Försäkringskassan
några dagar dessförinnan och frågat om möjligheten att kunna besöka arbetsplatsen
och utföra lättare arbetsuppgifter. Handläggaren har därmed trott att hans
hälsotillstånd har förbättrats.
Här följer en beskrivning av vad handläggaren den 5 oktober 2009 har berättat att
hon kommer ihåg från telefonsamtalet med BB och hans fru, AA, den 16 juni 2009.
När handläggaren ringer till BB på mobiltelefonen den 16 juni 2009 svarar hans fru,
AA. Paret befinner sig i bilen. AA lämnar över telefonen till BB och handläggaren
stämmer av om det är okej att prata här och nu. BB säger att det går bra.
Handläggaren har inget minne av att hon har frågat BB om prognosen utan att hon
frågat honom om vad som planeras inom vården. Enligt handläggaren befarade BB
att Försäkringskassan skulle ifrågasätta hans rätt till sjukpenning. Handläggaren
betonade under telefonsamtalet att Försäkringskassan inte ifrågasatte hans rätt till
                                                                         Dnr 3406-2009     Sid 4 (5)




      sjukpenning. Handläggaren bedömde att det var viktigt att han skulle få skriftligt på
      att sjukpenningrätten var styrkt och valde därför att skriva in det i planen som hon
      sedan skickade hem till honom. I efterhand säger handläggaren att hon lika gärna
      hade kunnat skicka ett vanligt brev och i det skrivit att han hade rätt till sjukpenning.
      Handläggaren förstår under samtalet med BB att det troligen inte är aktuellt med
      återgång i arbete. Efter samtalet ringer hans fru, AA, upp handläggaren.
      Handläggaren frågar om hon ska låta bli att skicka hem planen som hon och BB
      kommit överens om. AA säger att handläggaren ska skicka planen som
      överenskommits.
      Handläggaren berättar också den 5 oktober 2009 att hon inte läst handlingarna i
      arbetsskadeärendet.

## Försäkringskassans slutsatser

Försäkringskassan beklagar att BB och hans fru, AA, tog illa vid sig av
      telefonsamtalet från Försäkringskassans handläggare den 16 juni 2009.
      Det är olyckligt att handläggaren inte uppmärksammade att det fanns en anmälan om
      närståendevård och inte tog del av de inskannade handlingarna i arbetsskadeärendet.
      Där framgick att BB var aktuell för palliativ behandling.
      Försäkringskassan kan inte se att den journal som handläggaren skrev den4 juni
      2009 var otydlig eller felaktig.
      Utifrån Försäkringskassans vägledning ska plan för återgång i arbete inte göras när
      en person är så allvarligt sjuk att det kan uppfattas som stötande. En plan för
      återgång i arbete borde således inte ha gjorts i detta fall. Försäkringskassan beklagar
      det inträffade.
      Med anledning av denna anmälan har frågan om lämplig handläggning lyfts till
      ledningen för LFC i Uppsala. Under september och oktober 2009 har det hållits en
      utbildning för handläggare inom sjukförsäkringen där det informerats om plan för
      återgång i arbete, situationer när plan för återgång i arbete inte ska göras samt vikten
      av att ta del av alla handlingar i ett ärende, och i förekommande fall om möjligt vara
      observant på att det i andra ärenden som en person har hos Försäkringskassan kan
      finnas uppgifter som kan påverka vilken väg i handläggningen som väljs i det
      enskilda fallet.
      –––
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Det är angeläget att den försäkrade inte i onödan drabbas på grund av
omständigheter som beror på hur myndigheten har valt att organisera sin
verksamhet. När olika ärenden avseende en person handläggs av olika enheter är
det viktigt att respektive handläggare i erforderlig utsträckning känner till relevanta
uppgifter om den försäkrade som tillförts i ett annat ärende och att nödvändig
kommunikation sker mellan de olika enheterna. Försäkringskassans personal ska
givetvis inte bemöta den försäkrade på ett okänsligt sätt.

I detta ärende hade samtalet den 16 juni 2009 kunnat föras från helt andra
utgångspunkter om handläggaren hade haft kännedom om läkarintyget den 27 april
2009 i arbetsskadeärendet. JO:s ärende visar också att Försäkringskassans
handläggare måste iaktta försiktighet vid samtal med svårt sjuka försäkrade för att
t.ex. inte i onödan avslöja en prognos. Detta är naturligtvis en uppgift som är
grannlaga och som ställer stora krav på handläggaren.
                                                                   Dnr 3406-2009   Sid 5 (5)




Jag vill i sammanhanget även anmärka att det finns anledning för
Försäkringskassan att också i andra hänseenden överväga sitt agerande vid
telefonsamtal. Redan att den försäkrade uppger att han befinner sig t.ex. i en bil
eller på allmän plats borde medföra att Försäkringskassan föreslår att samtalet i
stället förs vid ett senare mer passande tillfälle om det inte rör en banal fråga. Som
jag ser det kan situationer som de nämnda vara olämpliga för allvarligare samtal
oavsett den försäkrades inställning. När denne inledningsvis tillfrågas om sin
inställning vet han eller hon ju inte vad som kommer att behandlas i samtalet.

Som Försäkringskassan har anfört borde någon plan för återgång i arbete inte ha
gjorts i det aktuella fallet på grund av BB:s allvarliga sjukdomstillstånd.

Jag är kritisk till det inträffade.
