# Brevgranskning och fråga om intagens innehav av ett privat klädesplagg

JO 2008-07-04 dnr 341-2007

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                       Sid
                                                                           2008-07-04            341-2007                 1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Brevgranskning och fråga om intagens innehav av ett privat klädesplagg

## Anmälningar

I en anmälan, som kom in till JO den 19 januari 2007, mot Kriminalvården klagade
                        AA på att personal i häktet Kronoberg hade öppnat ett brev från Linköpings
                        tingsrätt till honom. Han uppgav att brevet inte hade försetts med någon
                        granskningsstämpel och att han inte heller hade fått någon muntlig information om
                        att granskning skett.

                        I en annan anmälan, som kom in samma dag, uppgav AA att personal i häktet hade
                        nekat hans flickvän att lämna in ett skärp. Spännet till skärpet var försett med
                        texten ”Bandidos MC”. Enligt AA hade han avsett att använda skärpet och diverse
                        andra civila kläder vid rättegången mot honom. AA ifrågasatte om ett häkte får
                        ”censurera en intagens klädsel vid hans rättegång baserat på hans kläders uttryck
                        för hans medlemskap i en fullständigt laglig och tillåten förening”.

## Utredning

AA:s behandlingsjournal begärdes in och granskades. Kriminalvården anmodades
                        därefter att yttra sig över vad AA hade framfört i sina anmälningar.

                        I remissvaret anförde Kriminalvården (Region Stockholm), genom regionchefen
                        BB, bl.a. följande.
                                  –––

                                  Brevgranskningen
                                  Av Lag (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m.fl. 9 § framgår att
                                  brev från den häktade till svenska myndigheter, internationella organ som har av
                                  Sverige erkänd behörighet att ta emot klagomål från enskilda eller den häktades
                                  offentlige försvarare skall vidarebefordras utan föregående granskning.
                                  Utöver vad som gäller enligt första stycket får den häktade sända eller ta emot brev,
                                  om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, för den som är häktad på grund
                                  av misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott på
                                  annat sätt försvåras.
                                  Vägras den häktade att sända eller ta emot brev utan föregående granskning av dess
                                  innehåll, skall brevet hållas kvar men får inte öppnas utan den häktades medgivande.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                    Dnr 341-2007     Sid 2 (5)



Kopior och översättningar av brev som har granskats skall förstöras så snart de inte
längre behövs.
Bestämmelserna i paragrafen om brev gäller även andra skriftliga handlingar.
10 §: Bestämmelserna i 9 § andra, tredje och fjärde styckena gäller även försändelser
av annat slag än brev eller andra skriftliga handlingar. Den häktade får dock inte ta
emot en sådan försändelse om den kan äventyra ordningen eller annars medföra
olägenhet.
Om det behövs för att hindra att otillåtna varor förs in i en förvaringslokal, får
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att häktade
inte utan särskilt medgivande får ta emot andra försändelser än brev eller andra
meddelanden.
Av Förordning (1976:376) om behandling av häktade och anhållna m.fl. 4 a §
framgår att egendom som tas om hand i samband med kroppsvisitation,
kroppsbesiktning eller annan undersökning skall förtecknas. Förteckningen skall
skrivas under av den intagne och den som har verkställt omhändertagandet av
egendomen. Vägrar den intagne att skriva under skall, om det är möjligt, ytterligare
en tjänsteman skriva under förteckningen. Den myndighet som svarar för
omhändertagandet av egendomen skall, om inte något annat är särskilt föreskrivet,
se till att den förvaras på ett betryggande sätt.
8 §: Kvarhålles enligt 9 § tredje stycket eller 10 § första stycket lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl. brev eller annan försändelse, skall den
intagne underrättas härom, om ej särskilda skäl föranleder annat. Medger den
intagne att försändelsens innehåll granskas, får den intagne ej vägras att avsända
eller mottaga försändelsen, om granskningen ger vid handen att det kan ske utan fara
eller olägenhet som avses i 9 § andra stycket och 10 § första stycket samma lag.
Innehåller ankommande försändelse delar som kan medföra fara eller olägenhet som
nyss har nämnts, skall övriga delar eller upplysning om innehållet i dessa lämnas till
den intagne.
Första stycket har motsvarande tillämpning på försändelse som kvarhålles på grund
av föreskrift enligt 10 § andra stycket lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl., om annat ej följer av föreskriften.
Av Kriminalvårdens häktesföreskrifter under rubriken Granskning av försändelser
m.m. framgår att granskning till och från den intagne endast får utföras av därtill
utsedd tjänsteman.
I det enskilda fallet och om det bedöms nödvändigt får granskning av försändelse
ske medelst genomlysning av försändelsen i oöppnat skick, öppnande utan
genomläsning eller öppnande och genomläsning av innehållet. Har en försändelse
öppnats enbart för att söka efter otillåtet föremål, får innehållet inte läsas. Efter
granskning skall försändelsen förseglas och den intagne underrättas om åtgärden.
Är den intagne inte närvarande vid granskningen, skall granskningen utföras av
minst två tjänstemän. Den tjänsteman som har utfört granskningen skall underrätta
den intagne därom. Kan en försändelse från den intagne skickas efter ändring, skall
den intagne få tillbaka försändelsen med besked om detta.
Bedöms innehållet i försändelse vara straffbart eller lämna upplysningar om brott,
skall polis snarast underrättas.
Innan en försändelse till en intagen som har meddelats restriktioner av åklagaren
översänds för granskning skall den öppnas för eftersökande av föremål som inte
omfattas av åklagarens granskning, om den intagne medger detta.
Om en försändelse kvarhålls, skall den läggas i den intagnes akt och i
förekommande fall förseglas. Anteckning om kvarhållningsbeslutet och dagen för
beslutet skall fästas vid försändelsen. Beslut att en försändelse skall kvarhållas skall
antecknas i en särskild handling där det skall framgå vem som meddelat beslutet,
beslutets dag och innehåll samt uppgift om delgivning.
Kvarhållen försändelse skall utlämnas till den intagne så snart det är möjligt och
senast när den intagne friges.
                                                                   Dnr 341-2007    Sid 3 (5)



Av utredningen framkommer att brevet till AA från tingsrätten i Linköping, av
misstag öppnats. Det har inte gått att utreda om misstaget begåtts på kansliet eller på
avdelningen. Vidare framgår ingenting som talar för att AA underrättats på sätt som
föreskrivs. Häktet har inte följt gällande lagstiftning och de föreskrifter om
brevgranskning som gäller inom kriminalvården.

Klädsel och tillhörigheter vid vistelse utanför häktet
Av Lag (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m.fl., Förordning
(1976:376) om behandling av häktade och anhållna m.fl., Kriminalvårdens
Säkerhetshandbok 2000:5 och Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om
transportverksamhet m.m. 2006:11 framgår hur transport av häktade utanför häktet
skall hanteras. Av Lag (1976:371) om behandling av häktade och anhållna m.fl. 7 §
framgår att en häktad får inneha pengar, värdesaker och legitimationshandlingar i
den mån det inte är olämpligt. Den häktade får inte inneha alkoholhaltiga drycker
eller andra berusningsmedel. I övrigt får den häktade, i den mån inte annat följer av
denna lag, inneha personliga tillhörigheter och skaffa sig varor eller annat enligt
föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer. Närmare föreskrifter avseende innehav finns i Kriminalvårdens
häktesföreskrifter KVFS 2006:3 (numera 2007:1, JO:s anm.). Häktet Kronoberg har
Instruktioner för inlämnande av tillhörigheter till häktade. Nuvarande instruktion är
under omarbetning. Tillhörigheter, artiklar eller varor som uppenbarligen bedöms
utgöra en säkerhetsrisk, bedöms försvåra visitation eller bedöms kunna utgöra en
sanitär olägenhet får enligt instruktionerna inte införas i häktet. Det åligger alltid
personal att försöka förhindra eller försvåra att en frihetsberövad person rymmer
eller på annat sätt missköter sig. Detta gäller även när en intagen befinner sig med
personal utanför anstalt eller häkte. Hur långt detta åliggande sträcker sig och hur
medföljande personal skall agera i olika situationer måste anpassas efter situationen.
En individuell säkerhetsbedömning skall föregå vistelse utanför häktet. Om utfallet
av säkerhetsbedömningen visar att det föreligger hög eller extremt hög risk för
fritagningsförsök, återfall i brott, allvarlig misskötsamhet eller hot om våld riktat
mot den häktade, personal eller annan vidtas särskilda åtgärder som t.ex. bevakning
av polis.
Av utredningen framkommer att den säkerhetsbedömning som häktet Kronoberg
gjorde med anledning av AA:s utevistelse i samband med rättegång föranledde
häktet att vidtaga extraordinära säkerhetsåtgärder. När AA:s fästmö lämnade in de
kläder som AA avsåg att bära vid en kommande rättegång upplystes hon av
tjänstemannen i receptionen om att AA inte skulle få upp skärpet på sitt bostadsrum.
Skärpet skulle, om det lämnades in, komma att läggas i AA:s förvaringsskåp.
Häktade får inte innehava skärp på sina bostadsrum och tjänstemannen gjorde
bedömningen att skärpet p.g.a. ett ”knytnävsstort” spänne i metall kunde användas
som vapen. Skärpet lämnades inte in.
Kriminalvården gör följande bedömning:

Brevgranskningen
Mot gällande lagstiftning och rutiner har p.g.a. av ett misstag AA:s brev från
tingsrätten i Linköping öppnats. AA synes inte ha underrättats om åtgärden.
Häktet Kronoberg bör säkerställa att gällande lagstiftning och rutiner avseende
hantering av post följs. Region Stockholm avser att vid kommande rättsvårdsmöten
vid häktet Kronoberg särskilt fokusera på frågor rörande hantering av häktades post.
Kriminalvården ser allvarligt på det inträffade.

Klädsel och tillhörigheter vid vistelse utanför häktet
Region Stockholm ser inte skäl att ifrågasätta häktet Kronobergs bedömning av att
AA:s skärp var utformat på ett sätt som gjorde att det skulle kunna användas som
vapen. De säkerhetsåtgärder som vidtogs vid AA:s rättegång var extraordinära och
häktet får därmed anses ha haft skäl att neka AA att bära skärpet vid rättegången.
Enligt underlag till utredning framkommer att häktet Kronoberg vid
säkerhetsbedömningen inte fäst avseende vid skärpets emblem; storleken och
                                                                       Dnr 341-2007    Sid 4 (5)



      materialet i skärpets spänne utgjorde grunden för häktets bedömning. En häktad kan
      alltid, genom att lämna in en anhållan om innehav, få frågan om att få innehava viss
      egendom prövad. Häktet Kronoberg bör i sina nya rutiner avseende Instruktioner för
      inlämnande av tillhörigheter särskilt uppmärksamma att skilja på
      säkerhetsbedömningar som innebär att tillhörigheter inte skall införas i häktet och
      säkerhetsbedömningar som innebär att den häktade inte i sitt bostadsrum får inneha
      vissa tillhörigheter.
AA yttrade sig över remissvaret. Han tillbakavisade därvid bl.a. Kriminalvårdens
påstående om att spännet på bältet var ”knytnävsstort”.

I beslut den 4 juli 2008 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Brevgranskning
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det allmänna
skyddad mot bl.a. undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse. Fri- och
rättigheterna får under vissa förhållanden begränsas genom lag (2 kap. 12 § första
stycket RF). För häktade och anhållna finns sådana begränsningar i lagen
(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (häkteslagen).

Enligt 9 § första stycket häkteslagen ska brev från den häktade till svenska
myndigheter, internationella organ som har av Sverige erkänd behörighet att ta
emot klagomål från enskilda eller den häktades offentlige försvarare
vidarebefordras utan föregående granskning. Härutöver får den häktade sända eller
ta emot brev, om det kan ske utan fara från säkerhetssynpunkt och, för den som är
häktad på grund av misstanke om brott, utan fara för att bevis undanröjs eller
utredning om brott på annat sätt försvåras. Vägras den häktade att sända eller ta
emot brev utan föregående granskning av dess innehåll, ska brevet hållas kvar men
får inte öppnas utan den häktades medgivande.

Häkteslagens reglering om brevgranskning kompletterades vid den aktuella
tidpunkten av 38–44 §§ i Kriminalvårdens häktesföreskrifter (KVFS 2006:3). Av
39 § framgick följande. I det enskilda fallet och om det bedöms nödvändigt får
granskning av försändelse ske medelst genomlysning av försändelsen i oöppnat
skick, öppnande utan genomläsning eller öppnande och genomläsning av
innehållet. Har en försändelse öppnats enbart för att söka efter otillåtet föremål, får
innehållet inte läsas. Efter granskning ska försändelsen förseglas och den intagne
underrättas om åtgärden.

Sedan den 1 april 2007 gäller Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för
behandling i häkte (KVFS 2007:1). Bestämmelser och allmänna råd om
brevgranskning, som i huvudsak motsvarar tidigare gällande bestämmelser, finns i
4 kap. 1–2 §§.

Till skillnad mot vad som gäller för intagna i kriminalvårdsanstalt finns det i
häkteslagen inte något uttryckligt förbud mot att granska myndighetspost till den
häktade. Av en vid häktet Kronoberg upprättad promemoria framgår dock att
granskning av sådan post endast ska ske vid misstanke om att avsändaren inte är
den angivna.
                                                                     Dnr 341-2007   Sid 5 (5)



Av utredningen framgår att personal i häktet öppnade ett brev från Linköpings
tingsrätt till AA. Vad som framkommit i ärendet ger inte stöd för något annat än att
detta skedde av misstag. Trots detta är jag kritisk till det inträffade.

Innehav av skärp
Jag har vid flera tidigare tillfällen påpekat att en häktad som huvudregel har rätt att
bära egna kläder (se t.ex. mitt beslut den 19 februari 2007, dnr 3180-2006). Frågan
om en häktad ska få bära egna kläder reglerades vid den aktuella tidpunkten ytterst
genom 15 § häktesföreskrifterna (jfr 7 § andra stycket häkteslagen), numera 5 kap.
2 §. Dessa regler – som i sak är oförändrade – kan, efter en bedömning i ett enskilt
fall, medföra att t.ex. ett skärp av säkerhetsskäl inte får bäras. Bestämmelserna
gäller enligt ordalydelsen innehav i bostadsrummet i häktet, men kan enligt min
mening tillämpas analogt i andra situationer, t.ex. vid transport till ett
domstolssammanträde och vid närvaron där. Av 5 kap. 9 § rättegångsbalken
framgår dock att det vid domstolssammanträdet ankommer på rättens ordförande
att upprätthålla ordningen och att meddela de föreskrifter som behövs.

I det aktuella fallet var det egentligen inte fråga om innehav på nyss nämnda sätt
utan om att AA:s flickvän ville lämna in vissa av dennes personliga tillhörigheter
till förvaring i häktet. Även i dessa fall blir det emellertid fråga om en prövning av
om innehav av tillhörigheterna kan tillåtas. Enligt 49 § i de tidigare gällande
häktesföreskrifterna skulle nämligen personliga tillhörigheter som var tillåtna i
häktet och som en besökande önskade lämna till en häktad tas emot och undersökas
av häktets personal. Att det i sådana fall ska ske en innehavsprövning framgår än
tydligare av nu gällande regler. I 4 kap. 10 § KVFS 2007:1 anges således att
personliga tillhörigheter, som en besökande önskar lämna till en häktad och som
den häktade önskar inneha i häktet, ska överlämnas till häktets personal för
prövning av om innehav kan medges. Om innehavet inte kan medges ska
tillhörigheterna återlämnas till den besökande. Som jag ser det agerade häktet alltså
inte felaktigt när man, med hänvisning till att innehav inte skulle komma att
tilllåtas, nekade AA:s flickvän att lämna in skärpet. AA borde dock omgående ha
underrättats om det inträffade och därmed givits möjlighet att få ett formligt beslut
i frågan. Så synes inte ha skett.
