# Anmälan mot Helsingborgs tingsrätt (tidigare Ängelholms tingsrätt) med anledning av handläggningen av ett s.k. FT-mål

JO 2004-12-08 dnr 342-2004

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2004-12-08         342-2004                1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot Helsingborgs tingsrätt (tidigare Ängelholms tingsrätt) med
                        anledning av handläggningen av ett s.k. FT-mål

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 27 januari 2004 riktade AA och BB kritik mot
                        en rådman vid Helsingborgs tingsrätt, Ängelholmsavdelningen, med anledning av
                        handläggningen av ett s.k. FT-mål. De uppgav bl.a. att målet, som inleddes i
                        augusti 2000, fortfarande inte var avgjort, att målet hos tingsrätten hade haft en
                        mycket låg prioritet och att bristen på effektiv processledning i målet var uppenbar.

## Utredning

Dagboksblad i Ängelholms tingsrätts mål FT 921-00 och Helsingborgs tingsrätts
                        mål FT 3904-01 inhämtades och granskades. Av handlingarna kunde bl.a. utläsas
                        att stämningsansökan i mål FT 921-00 kom in till Ängelholms tingsrätt den 10
                        augusti 2000, att målet överflyttades till Helsingborgs tingsrätt den 1 oktober 2001
                        och fick målnummer FT 3904-01 och att målet inte var avgjort. Muntliga upp-
                        lysningar inhämtades från rådmannen CC som bl.a. uppgav att målet av olika
                        anledningar hade dragit ut på tiden men att det var utsatt till huvudförhandling den
                        24 februari 2004.

                        Anmälan remitterades till Helsingborgs tingsrätt för upplysningar och yttrande över
                        handläggningstiden i målet.

                        Tingsrätten (lagmannen DD) inkom med yttrande. Till yttrandet fogades en
                        redovisning från CC av vilken bl.a. följande framgick.

                        Den 10 augusti 2000 inkom stämningsansökan till dåvarande Ängelholms tingsrätt
                        och lades upp som mål FT 921-00. Svaromål inkom den 19 september 2000. Den 9
                        januari 2001 hölls ett sammanträde för muntlig förberedelse. Vid detta förelades
                        svaranden bl.a. att inom viss tid inkomma med slutlig bevisuppgift. Svaranden
                        medgavs därefter vid ett flertal tillfällen, under åberopande bl.a. av kvitton från
                        läkarbesök, anstånd med att utveckla sin talan. I slutet av februari 2001 ifrågasatte
                        kärandens ombud om inte tingsrätten borde meddela föreläggande enligt 42 kap. 15
                        § rättegångsbalken (RB) men överlät dock, med beaktande av svarandens
                        sjukdomstillstånd, till tingsrätten besluta om skälig tidsfrist för svarandens anstånd.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                   Dnr 342-2004   Sid 2 (5)



Den 20 mars 2001 gjorde svaranden, under åberopande av att käranden inte var rätt
part i målet, en framställan om att tingsrätten skulle meddela mellandom i frågan
om saklegitimation, vilken tingsrätten avslog genom beslut den 8 juni 2001. I
överklagande hemställde svaranden att målet skulle vilandeförklaras, vilket tings-
rätten avslog. Hovrätten över Skåne och Blekinge beslutade den 24 oktober 2001
att inte meddela prövningstillstånd.

Den 30 september 2001 överflyttades målet till Helsingborgs tingsrätt och fick mål
nr FT 3904-01.

Den 19 november 2001 förelades svaranden på nytt att inkomma med bevisuppgift.
Svaranden medgavs därefter flera anstånd med att inkomma med bevisuppgift. Till
varje begäran fanns läkarintyg bifogat.

Den 19 mars 2002 begärde kärandeombudet i en skrivelse att svaranden skulle
meddelas föreläggande enligt 42 kap. 15 § RB. Med hänsyn till att CC med stöd av
de ingivna läkarintygen hade beviljat begärda anstånd, ansåg han inte att det vid
den tidpunkten förelåg förutsättningar för ett sådant omedelbart föreläggande.
Svaranden förelades i stället att inom 14 dagar från delfåendet av föreläggandet
inkomma med yttrande samt slutlig bevisuppgift. Den 22 april 2002 inkom från
svaranden ett delgivningskvitto till vilket var fogat ett nytt läkarintyg. Av intyget
framgick att läkaren förlängt svarandens sjukskrivning till den 11 maj 2002.

Den 29 maj 2002 gjorde svaranden en framställan om editionsföreläggande enligt
38 kap. 2 § RB. Kärandeombudet anförde den 25 juni 2002 bl.a. att käranden inte
kunde se betydelsen av de i editionsyrkandet begärda uppgifterna och hand-
lingarna, men framförde samtidigt att, om tingsrätten var av annan uppfattning,
käranden givetvis var beredd att inge viss handling. Samtidigt ingavs handlingar av
vilka kunde utläsas att svaranden gav uttryck för att man borde arbeta för en
samförståndslösning. Tingsrätten kontaktade kärandeombudet per telefon efter
sommaren 2002 och fick besked att denne var positivt inställd till en eventuell
frivillig uppgörelse. Den 11 september 2002 tillskrev tingsrätten svaranden och bad
denne kontakta kärandeombudet för att söka nå en samförståndslösning. Den 27
september 2002 uppgav kärandeombudet att målet omgående borde sättas ut till
huvudförhandling.

Den 31 oktober 2002 inkom svaranden med en skrivelse enligt vilken han skulle
komma att inge ett förlikningsförslag. Han påminde samtidigt om de tidigare fram-
ställda editionsyrkandena. Den 5 och 6 november 2002 inkom svaranden med
skrivelser innefattande bl.a. frågor till käranden och processuella yrkanden. I ett
beslut den 9 december 2002 tog tingsrätten ställning till de processuella frågor
m.m. som svaranden hade framställt. Beslutet, som delgavs parterna vid ett
sammanträde för muntlig förberedelse den 10 december 2002, överklagades till
hovrätten. Vid sammanträdet förelades svaranden att inkomma med slutlig bevis-
uppgift senast den 13 januari 2003. Den 13 januari 2003 och den 17 januari 2003
ingav svaranden viss skriftlig bevisning.
                                                                        Dnr 342-2004     Sid 3 (5)



Den 15 januari 2003 anmälde svaranden jäv mot CC. I ett beslut den 27 januari
2003 ogillade DD svarandens invändning om jäv. Svaranden anmälde missnöje
mot beslutet. Den 20 februari 2003 beslutade DD att beslutet fick överklagas
endast i samband med talan mot dom eller slutligt beslut.

Den 28 mars 2003 meddelade Hovrätten över Skåne och Blekinge beslut bl.a.
beträffande svarandens överklagande av tingsrättens beslut den 9 december 2002.
Svaranden överklagade i viss del hovrättens beslut till Högsta Domstolen, som den
30 juni 2003 ej fann skäl att meddela prövningstillstånd.

Under tiden jävsfrågan prövades ansåg sig CC vara förhindrad att handlägga målet.
Han ansåg också att målet inte borde utsättas till huvudförhandling innan Högsta
domstolens beslut meddelats.

Från slutet av juli och under hösten 2003 vidtog tingsrätten åtgärder för att sätta ut
målet till huvudförhandling. En planerad huvudförhandling den 6 oktober 2003
ställdes in. Den 23 oktober 2003 kallades till huvudförhandling att äga rum den 18
november 2003. Till huvudförhandlingen kallades bl.a. svarandens hustru att höras
som vittne. Svaranden hade emellertid uppgett en felaktig adress till sin hustru. I en
skrivelse som kom in till tingsrätten den 11 november 2003 uppgav svarandens
hustru att hon, eftersom hon inte hade fått någon kallelse, hade utgått från att det
inte skulle bli någon förhandling. Hon skulle i veckan därpå bege sig på en resa
som hon hade skjutit upp just därför att hon skulle vittna.

Den 26 november 2003 förelades svaranden att snarast och skriftligen till tings-
rätten ange de dagar under december 2003 som han var förhindrad att inställa sig
och ange anledningen därtill.

Målet sattes ut på nytt till den 22 december 2003, men inställdes på grund av
laga förfall för svaranden. Målet sattes ut på nytt till den 13 januari 2004. På
delgivningskvitto till kallelsen till kärandens hustru kunde utläsas att hon vara
förhindrad att komma just den dagen. Huvudförhandlingen fick därför åter ställas
in.

Den 3 februari 2004 kallade tingsrätten parter och vittnen till huvudförhandling den
24 februari 2004 och vid denna avkunnades tredskodom mot svaranden.

DD anförde bl.a. följande.
      En utgångspunkt för förberedelsen i tvistemål är att rätten skall driva denna med
      inriktning på ett snabbt avgörande. Handläggningstiden i det aktuella målet har
      onekligen dragit ut på tiden. Såvitt kan bedömas beror detta främst på att tingsrätten
      tvingats hantera en mängd invändningar och påståenden av i första hand processuell
      natur. En följd härav har bl.a. varit att förberedelsen i stor omfattning har fått ske
      genom skriftväxling, vilket givetvis har förlängt handläggningstiden. Även sjukdom
      hos ena parten liksom svårigheter för parterna att enas om förhandlingsdagar har
      föranlett tidsutdräkt. Sammantaget har det alltså varit förenat med betydande
      svårigheter för tingsrätten att driva handläggningen framåt med önskvärt tempo.
      Den långa handläggningstiden synes inte bero på någon försumlighet eller passivitet
      från tingsrättens sida.
AA och BB kommenterade remissvaret.
                                                                     Dnr 342-2004     Sid 4 (5)



Rättslig reglering
Rätten ska driva förberedelsen med inriktning på ett snabbt avgörande av målet (42
kap. 6 § tredje stycket RB). Bestämmelsen är en kodifiering av en redan tidigare
gällande princip om att ansvaret för att målets handläggning fortskrider ligger på
rätten. Rätten fullgör sina förpliktelser i detta hänseende genom formell process-
ledning som består i olika åtgärder för att styra processens yttre förlopp. Det är av
stor vikt att en domare agerar med fasthet vid utövandet av den formella process-
ledningen och att han eller hon hela tiden är aktiv under förberedelsen (Fitger,
Rättegångsbalken, del 3, s. 42:22).

Rätten ska, allt efter målets beskaffenhet, vid förberedelsen verka för att tviste-
frågorna blir klarlagda och att parterna anger allt som de vill åberopa i målet (42
kap. 8 § andra stycket RB).

Är saken sådan att förlikning därom är tillåten, får en part föreläggas att slutligt
bestämma sin talan och uppge de bevis han åberopar, om det är påkallat med
hänsyn till hur parten utfört sin talan tidigare under målets handläggning. Efter det
att tiden för ett sådant yttrande har gått ut, får parten inte åberopa någon ny om-
ständighet eller något nytt bevis, om han inte gör sannolikt att han har haft giltig
ursäkt för sin underlåtenhet att åberopa omständigheten eller beviset tidigare
(42 kap. 15 § RB).

I mål där förlikning om saken är tillåten får tingsrätten meddela parterna att
förberedelsen vid en viss senare tidpunkt skall anses vara avslutad. I sådant fall får
efter den tidpunkten en part åberopa en ny omständighet eller ett nytt bevis endast
om

1. parten gör sannolikt att han har haft en giltig ursäkt att inte åberopa omständlig-
heten eller beviset tidigare, eller

2. målets prövning inte fördröjs i någon väsentlig mån, om åberopandet tillåts. I
meddelandet skall parterna upplysas om den verkan som meddelandet har (42 kap.
15 a § RB).

I 49 kap. 11 § RB finns regler om vilandeförklaring av mål när en tingsrätts beslut
under rättegången överklagas. Har en part som enligt 49 kap. 4 § RB anmält miss-
nöje med tingsrättens beslut under rättegången hänvisats att överklaga beslutet
särskilt, skall målet vila till dess att överklagandet prövats. Rätten får dock
bestämma att förberedelsen i målet skall fortsätta. Anmäler någon missnöje enligt
49 kap. 6 § RB, får rätten förklara målet vilande till dess att överklagandet har
prövats, om det finns särskilda skäl. I andra fall får ett överklagande av en tings-
rätts beslut under rättegången emellertid inte leda till att målets behandling skjuts
upp.

För att det skall vara möjligt att fortsätta handläggningen av ett mål när ett beslut
under rättegången överklagas krävs att tingsrätten har tillgång till erforderliga
handlingar i målet. I 35 § förordningen (1996:271) om mål och ärenden i allmän
domstol stadgas att domstolen skall, om ett avgörande överklagas, utan dröjsmål
                                                                      Dnr 342-2004   Sid 5 (5)



sända sin akt till den högre domstolen. När avgörandet inte innebär att målet har
prövats slutligt, är det dock tillräckligt att domstolen i original eller kopior sänder
de handlingar som hänför sig till överklagandet.

Bedömning
Av utredningen framgår att det dröjde tre och ett halvt år från det att målet
anhängiggjordes i augusti 2000 till dess att tredskodom meddelades i februari 2004,
vilket i sig är en lång handläggningstid. Därtill kommer att den grundläggande
tanken med att handlägga vissa dispositiva tvistemål som s.k. FT-mål, alltsedan
den tidigare gällande lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden infördes i
mitten av 1970-talet, varit att dessa mål inte ska vara lika kostsamma och tids-
krävande för den enskilde som ordinära tvistemål (se NJA II 1973 s. 737 ff).

Tingsrätten har i sitt yttrande uppgett att den långa handläggningstiden, såvitt
kan bedömas, främst berott på sjukdom hos ena parten, svårigheter för parterna att
enas om förhandlingsdagar och att tingsrätten tvingats att hantera en mängd in-
vändningar och påståenden av i första hand processuell natur och att hand-
läggningen som en följd därav i stor omfattning fått ske genom skriftväxling.

Av utredningen framgår även att svarandens processföring i målet har bidragit till
den utdragna handläggningstiden. Vidare har handläggningen fördröjts till följd av
att svaranden har överklagat vissa av tingsrättens beslut och att flera sammanträden
och huvudförhandlingar av olika anledningar har ställts in.

Handläggningen av ett mål kan självfallet dra ut på tiden på grund av sådana
omständigheter som nyss har berörts. Jag vill emellertid särskilt uppmärksamma
tingsrätten på bestämmelsen i 49 kap. 11 § tredje stycket RB av vilken följer att ett
överklagande av en tingsrätts beslut under rättegång – i andra fall än de som avses i
de föregående styckena – inte får leda till att målets behandling skjuts upp. Tings-
rätten borde således inte under våren 2003 ha avvaktat högre domstols beslut utan
tidigare ha satt ut målet till huvudförhandling.

I mål där handläggningstiden tenderar att bli lång på grund av parts processföring
är det också särskilt viktigt att rätten utnyttjar de möjligheter som rättegångsbalken
erbjuder för att driva målet framåt, t.ex. genom förelägganden enligt 42 kap. 15 §
RB eller meddelanden enligt 42 kap. 15 a § RB och att rätten i övrigt agerar med
fasthet i sin processledning.

Tingsrätten, som i ett tidigt skede borde ha vidtagit åtgärder för driva målet mot ett
snabbt avgörande, kan således inte undgå kritik för sin handläggning av målet.

 Vad som framkommit i övrigt motiverar inte någon ytterligare åtgärd eller något
annat uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
