# Kritik mot Socialnämnden i Skellefteå kommun för passivitet med anledning av en anmälan från polisen om att en förälder var misstänkt för barnpornografibrott

JO 2015-05-28 dnr 3438-2013

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                      Sid
                                                                         2015-05-28             3438-2013               1 (4)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Socialnämnden i Skellefteå kommun för passivitet med
                        anledning av en anmälan från polisen om att en förälder var misstänkt
                        för barnpornografibrott


                          Beslutet i korthet: En polisman anmälde till socialnämnden att en man, som hade
                          umgänge med sin dotter, var misstänkt för barnpornografibrott. Nämnden vidtog ingen
                          åtgärd med anledning av anmälan. I sitt yttrande till JO uppgav nämnden att det inte
                          fanns skäl att inleda en utredning ”då det endast rör misstanke om brott”.
                          JO uttalar bl.a. följande. Att det kommer till socialnämndens kännedom att en förälder
                          som har umgänge med ett barn misstänks för brott innebär naturligtvis inte med
                          automatik att det finns anledning att inleda en s.k. barnavårdsutredning. Den saken
                          måste bedömas från fall till fall, liksom i fråga om andra anmälningar eller uppgifter till
                          nämnden. Där har brottets karaktär och brottsmisstankens styrka självfallet stor
                          betydelse. En utredning bör inte inledas om det redan från början står klart att nämnden
                          inte kan eller bör vidta några åtgärder. Det är i detta fall, med hänsyn till
                          brottsmisstankens karaktär, svårt att se att det utan ens en kontakt med vårdnadshavaren
                          under förhandsbedömningen kunde stå klart att det inte fanns behov av någon åtgärd
                          från nämndens sida. Nämnden får kritik för sin passivitet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Socialnämnden i Skellefteå kommun och
                        Polismyndigheten i Västerbottens län. När det gällde klagomålen mot
                        socialnämnden anförde AA bl.a. följande.

                        Den 10 november 2010 gjorde polisen en husrannsakan hos BB, som är pappa till
                        AA:s yngsta dotter CC. Husrannsakan gällde misstanke om hembränning. Fram till
                        den händelsen hade CC bott varannan vecka hos föräldrarna. När AA, som är
                        ensam vårdnadshavare om CC, fick veta om hembränningen och polisens besök
                        bestämde hon att CC endast skulle ha umgänge med sin pappa varannan helg tills
                        situationen lugnade ned sig. Vid husrannsakan tog polisen en dator i beslag. När
                        datorn undersöktes av it-tekniker hittade man barnpornografiska bilder. Det gjordes
                        i slutet av mars 2011. Eftersom BB hade umgänge med sin dotter kontaktade en
                        polisman kort därefter socialtjänsten. Polismannen pratade med DD, men fick av
                        henne veta att de inte kunde göra någonting eftersom BB ännu inte var dömd.
                        Ingen utredning startades alltså. AA fick kännedom om misstankarna om
                        barnpornografibrott först vid ett besök hos polisen den 10 maj 2012.


 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 3438-2013      Sid 2 (4)




Anmälan mot polismyndigheten gällde långsam handläggning av förundersök-
ningen mot BB. De klagomålen har prövats av JO i ett beslut den 3 februari 2014,
dnr 1656-2013.

Utredning
JO begärde att socialnämnden skulle yttra sig om handläggningen med anledning
av polisens anmälan till socialförvaltningen. Till JO:s begäran om yttrande fogades,
utöver AA:s anmälan, en promemoria som hade upprättats av Polismyndigheten i
Västerbottens län den 10 maj 2012, med anledning av AA:s besök hos polisen den
dagen. I promemorian, som hade hämtats in av JO i ärendet med dnr 1656-2013,
stod bl.a. följande:

      AA informerades också om att undertecknad snart efter anmälan K6122-12
      (rätteligen K6122-11; JO:s anm) tog telefonkontakt med soc. Skellefteå och
      informerade dem om hur det förhöll sig. D.v.s. att det dittills kunnat identifieras
      (klassat av Netclean) bilder med barnpornografiskt innehåll, bilderna hade förefallit
      vara nedladdade från nätet, dvs. inga egentagna bilder. Beslutet från soc blev vid det
      tillfället att de inte skulle agera på något sätt eftersom anmälan gällde misstanke om
      barnpornografibrott.
I sitt yttrande anförde nämnden bl.a. följande.

      2010-11-10 inkommer anmälan angående misstanke om barnpornografibrott
      gällande dottern CC:s pappa. Dåvarande enhetschef, DD, gör bedömningen att det
      inte finns skäl att inleda utredning då det endast rör misstanke om brott.
JO gav AA tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
Socialnämnden ska enligt 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, verka för
att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden.
Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning av vad som genom en
ansökan, anmälan eller på något annat sätt har kommit till nämndens kännedom
och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL).

Vissa myndigheter, bl.a. polisen, är enligt 14 kap. 1 § SoL skyldiga att genast
anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller
misstänker att ett barn far illa. Anmälningsplikten förutsätter inte att det är klarlagt
att socialnämnden behöver ingripa. Det är en uppgift för socialnämnden att utreda
det eventuella behovet av åtgärder.

Inom socialtjänsten gäller sträng sekretess för uppgifter som rör en enskilds
personliga förhållanden (26 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen [2009:400],
OSL). Sekretessen hindrar dock inte att en myndighet inom socialtjänsten lämnar
en uppgift till någon enskild eller en annan myndighet, om det är nödvändigt för att
den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 §
OSL).
                                                                   Dnr 3438-2013    Sid 3 (4)




Bedömning
Socialnämnden har i sitt yttrande till JO uppgett att en anmälan om misstanke om
barnpornografibrott kom in den 10 november 2010. Nämnden har dock varken
ifrågasatt de tidsuppgifter och andra uppgifter som AA har lämnat i sin anmälan till
JO eller riktigheten av det som hade antecknats i polisens promemoria i maj 2012.
Tidsuppgifterna stöds av den övriga utredning som hämtades in i JO:s ärende med
dnr 1656-2013. Jag anser därför att det är utrett att misstanken om
barnpornografibrott uppkom först under våren 2011, när polisens it-tekniker
analyserade innehållet i BB:s dator. Polisens kontakt med socialförvaltningen om
dessa misstankar kan således inte ha tagits redan i november 2010 utan först någon
gång under 2011. Av nämndens yttrande framgår att ”[f]ör 2011 finns inga
kontaktnoteringar i ärendet.” Polisens kontakt med förvaltningen tycks alltså inte
ha dokumenterats. Nämnden har inte lämnat någon förklaring till detta. Jag vill
därför inledningsvis framhålla vikten av att en anmälan som görs muntligt
dokumenteras (se bl.a. 5 kap. 1 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
[SOSFS 2014:5 (S)], Dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL,
LVU, LVM och LSS).

Att nämnden i det här fallet inte vidtog någon åtgärd med anledning av
polismannens uppgifter berodde, som jag uppfattar remissvaret, på att det inte var
fastställt att BB hade gjort sig skyldig till det brott han misstänktes för. Det ger mig
skäl att uttala följande.

Att det kommer till socialnämndens kännedom att en förälder som har umgänge
med ett barn misstänks för brott innebär naturligtvis inte med automatik att det
finns anledning att inleda en s.k. barnavårdsutredning. Den saken måste bedömas
från fall till fall, liksom i fråga om andra anmälningar eller uppgifter till nämnden.
Där har brottets karaktär och brottsmisstankens styrka självfallet stor betydelse.

För att klarlägga om det krävs några åtgärder från nämndens sida behöver nämnden
som regel inleda en utredning. En utredning bör dock inte inledas om det redan
från början står klart att nämnden inte kan eller bör vidta några åtgärder (se prop.
1979/80:1 Del A s. 562). Frågan om nämnden ska inleda en utredning eller inte
avgörs genom en s.k. förhandsbedömning. Under förhandsbedömningen får
nämnden ta kontakt med det barn och de vårdnadshavare som anmälan rör (se bl.a.
prop. 2012/13:10 s. 58 och JO 2010/11 s. 353, dnr 2008-1964). För att få ett bra
underlag för att bedöma behovet av en utredning behöver nämnden normalt
kontakta barnets vårdnadshavare.

BB var misstänkt för barnpornografibrott. Misstanken grundades på att man hade
funnit barnpornografibilder i hans dator. Även om det inte fanns några misstankar
om att BB hade förgripit sig på sin dotter borde det, med hänsyn till
brottsmisstankens karaktär, ha legat nära till hands att i vart fall överväga om
barnet borde ha fortsatt umgänge med fadern och hur umgänget i så fall skulle
utövas. Jag har därför svårt att se att det utan ens en kontakt med vårdnadshavaren
AA kunde stå klart att det inte fanns behov av någon åtgärd från nämndens sida.
                                                              Dnr 3438-2013   Sid 4 (4)




Uppgiften om att BB var misstänkt för barnpornografibrott omfattades av sekretess
enligt 26 kap. 1 § OSL hos nämnden. Uppgiften hade dock betydelse för CC:s
förhållanden eftersom CC hade umgänge med BB. Med hänsyn till de skyldigheter
som socialnämnden har när det gäller barns behov av skydd fanns det enligt min
mening inget hinder mot att vårdnadshavaren informerades om saken. Det förvånar
mig att nämnden inte kontaktade AA innan man beslutade att inte vidta någon
åtgärd. Nämndens passivitet förtjänar kritik.

Ärendet avslutas.
