# Kritik mot Trafikverket för handläggningen av en begäran om utlämnande av allmänna handlingar

JO 2014-08-27 dnr 3442-2013

BESLUT
                                                                            Datum                      Dnr                        Sid
                                                                            2014-08-27                 3442-2013                1 (10)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Trafikverket för handläggningen av en begäran om
                        utlämnande av allmänna handlingar


                          Beslutet i korthet: Under en förundersökning om en trafikolycka vid Hjulstabron i
                          Uppsala län begärde en reporter att få ut uppgifter från Trafikverkets hastighetskameror.
                          Trafikverket lämnade inte ut uppgifterna till honom utan tog kontakt med polisen. Detta
                          ledde till att polisen begärde att få tillgång till uppgifterna i sin förundersökning, vilket i sin
                          tur ledde till att uppgifterna kom att omfattas av s.k. förundersökningssekretess. Därefter
                          avslog Trafikverket reporterns begäran om att få ut uppgifterna. Trafikverket får kritik för
                          att ha tagit kontakt med polisen i stället för att skyndsamt lämna ut uppgifterna till
                          reportern.

## Anmälan

AA, som är reporter på Sveriges Television AB, framförde i en anmälan klagomål
                        mot Trafikverket med anledning av handläggningen av framställningar om
                        utlämnande av allmän handling m.m. Han anförde följande. I sin granskning av
                        händelserna kring en trafikolycka vid Hjulstabron den 12 mars 2013 begärde han
                        att få ut två e-postmeddelanden från Trafikverket som hade skickats till respektive
                        från Polismyndigheten i Uppsala län. Den 16 maj 2013 meddelade Trafikverket i
                        ett beslut att handlingarna inte fanns bevarade. AA fick dock ut dessa e-post-
                        meddelanden från polisen. Innehållet i det meddelande som skickades till polisen är
                        enligt hans mening anmärkningsvärt. Han anser vidare att det var fel av Trafik-
                        verket att inte bevara e-postmeddelandena.

                        Av de handlingar som var bifogade till anmälan framgick bl.a. följande.

                        Under dagen den 15 april 2013 skickade AA ett e-postmeddelande till Trafikverket
                        och begärde att få ut bl.a. vissa uppgifter från ett antal hastighetskameror på en viss
                        sträcka. På kvällen samma dag skickade BB vid Trafikverket ett e-postmeddelande
                        till Polismyndigheten i Uppsala län med följande lydelse.
                                  Hej
                                  Jag är ansvarig för ATK på Trafikverket och har återigen fått en fråga från media om
                                  trafikdata från ATK-stationer den 12 mars på natten. Förra frågan (Aftonbladet) var
                                  CC, jurist på Trafikverket, i kontakt med dig. Denna gång är det SVT Öst som frågar
                                  och de vill ha data från alla stationer i södergående riktning inklusive de öster om
                                  Enköping. Jag har pratat med DD som levererade data till dig tidigare och med CC.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                        www.jo.se
                                                                        Dnr 3442-2013      Sid 2 (10)




      DD säger att han levererat data endast från Enköping och söderut, CC säger att den
      sekretess som vi anger kopplat till er förundersökning enbart gäller det vi levererat
      till Polisen.
      Så min fråga till dig är om data från de stationer som finns öster om Enköping
      (sträckan vi kallar Enköping-Litslena) är intressanta för er? I så fall skulle vi behöva
      en begäran från er om att få den datan och sedan skulle vi, om jag nu förstår rätt,
      kunna säga att det är sekretess på samtliga stationer i såväl söder som öster om
      Enköping. Annars kommer vi troligen att lämna ut data från stationerna öster om
      Enköping till Polisen.
      Var snäll och hör av dig så fort som möjligt!
Följande morgon besvarade polisen meddelandet enligt följande.
      Vi tar gärna emot trafik-data från ATK-kamerorna från sträckan Litslena-Enköping.
      Dessa kan naturligtvis vara intressanta i utredningen om inte annat så för en
      helhetsbedömning. Utdragen ingår då i förundersökningen.
Samma dag skickade polisen även en formell hemställan till Trafikverket om att få
ta del av de aktuella uppgifterna. Den 18 april 2013 beslutade Trafikverket – sedan
AA begärt myndighetens prövning – att avslå hans begäran i fråga om uppgifter
från hastighetskameror på sträckan Litslena–Enköping med hänvisning till att
uppgifterna omfattades av förundersökningssekretess.

Den 18 april 2013 begärde AA även att få ut korrespondens från den 11 mars 2013
och framåt mellan Trafikverket och Polismyndigheten i Uppsala län gällande
hastighetskamerorna på sträckorna Enköping–Hjulstabron samt Litslena–Enköping.
Följande dag fick AA ut tre e-postmeddelanden men inte något av de ovan
återgivna meddelandena. Den 3 maj begärde AA att få ut en förteckning över bl.a.
BB:s in- och utgående e-post, brev och fax för tiden från den 12 mars 2013. I den
förteckning som AA då fick ut fanns de två e-postmeddelandena angivna. AA
begärde då att få ta del av bl.a. dessa meddelanden. Den 16 maj 2013 meddelade
Trafikverket beslut om att avslå hans begäran i den delen. Som skäl för att inte
lämna ut de två meddelandena uppgav Trafikverket att dessa inte fanns bevarade
och av den anledningen inte utgjorde allmänna handlingar.

Den 17 maj vände sig AA återigen till Trafikverket och begärde att få uppgift om
när de två e-postmeddelandena raderades. Han bad också att de skulle försöka
återskapa handlingarna. Den 21 maj fick han till svar att man inte kunnat återställa
handlingarna och att man försökt få fram tidpunkten för när de raderades men inte
lyckats. I svaret uppgav Trafikverket dock att det kan ha varit den 19 april, men att
det är en uppgift som de inte var säkra på.

Utredning
Efter en genomgång av de handlingar samt ljud- och bildfiler som AA hade gett in
remitterades ärendet till Trafikverket för yttrande över vad AA uppgett i sin
anmälan. Av yttrandet skulle framgå dels vilka överväganden som låg bakom e-
postmeddelandet den 15 april 2013 från BB till Polismyndigheten i Uppsala län,
dels vilka överväganden som föregick raderandet av e-postmeddelandena mellan
BB och polismyndigheten den 15 och 16 april 2013.
                                                                       Dnr 3442-2013        Sid 3 (10)




Trafikverket (genom chefsjuristen EE) kom in med ett yttrande tillsammans med
synpunkter från BB och expeditionschefen CC.

CC uppgav följande [bilagorna här utelämnade; JO:s anm.].

## Bakgrund

2013-03-12 inträffade en olycka med dödlig utgång vid Hjulstabron, väg 55, norr
      om Strängnäs.
      Polismyndigheten i Uppsala län inledde därefter en förundersökning, och som ett led
      i denna inhämtades uppgifter från ett antal s.k. hastighetskameror utmed väg 55 från
      Trafikverket. Kamerornas fotofunktion var vid tillfället inte i bruk, däremot hade
      mätutrustningen registrerat förbipasserande fordon och dessas hastighet.
      FF, Aftonbladet, begärde härefter att få ta del av bl.a. de uppgifter som lämnats till
      polisen. Frågan uppkom då om uppgifterna kunde omfattas av s.k.
      förundersökningssekretess, varför polismyndigheten kontaktades. Polismyndigheten
      bedömde för sin del att så var fallet, och Trafikverket gjorde samma bedömning.
      Trafikverket beslöt därför, 2013-03-15, att inte lämna ut uppgifterna, bilaga 1.
      Trafikverkets beslut överklagades till Kammarrätten i Sundsvall, som i dom 2013-
      04-30 avslog överklagandet, bilaga 2. Kammarrättens dom överklagades inte.
      2013-04-15 inkom AA med en begäran om att få ta del av uppgifter från
      hastighetskameror på sträckan Litslena-Hjulstabron, väg 55. Begäran omfattade dels
      de uppgifter som Trafikverket tidigare inte lämnat ut till FF, dels uppgifter från
      ytterligare sträckor, som vare sig polismyndigheten eller FF begärt att få ta del av.
      Frågan uppkom då om det skulle kunna vara till men för förundersökningen om de
      uppgifterna lämnades ut. Handläggaren BB tog därför en informell kontakt med
      polismyndigheten för att efterhöra dess uppfattning. Svaret blev att ett utlämnande
      skulle kunna skada förundersökningen.
      BB kontaktade undertecknad, för att utröna om det räckte för att Trafikverket skulle
      kunna ta ställning. Mitt besked var att Trafikverket för sin prövning behövde ett
      formellt ställningstagande från polismyndigheten. Detta kom också, då
      polismyndigheten 2013-04-16 utökade sin begäran till att omfatta trafikdata från
      ATK-kameror på Rv 55, Litslena till Enköping, bilaga 3.
      E-postmeddelandena mellan BB och polismyndigheten är ingivna i ärendet.
      BB meddelade därefter genom s.k. handläggarbesked att uppgifterna i den delen inte
      kunde lämnas ut, varvid AA begärde att Trafikverket skulle pröva frågan.
      Trafikverket meddelade sitt beslut 2013-04-18, bilaga 4.
      AA överklagade Trafikverkets beslut till Kammarrätten i Sundsvall, som 2013-05-
      14 avslog överklagandet, bilaga 5.
      Kammarrättens dom överklagades till Högsta förvaltningsdomstolen, som 2013-06-
      28 beslöt att inte meddela prövningstillstånd, bilaga 6.
      Vad gäller hanteringen av de aktuella e-postmeddelandena följer det av
      Trafikverkets rutin för diarieföring och arkivering av diarieförda handlingar, bilaga
      7, att det är den enskilde handläggaren som ska ta ställning till om en handling ska
      diarieföras eller ej. Rutinen baseras i den delen på Offentlighets- och sekretesslagens
      5 kap. 1 § 4 stycke.
      BB:s bedömning var att e-postmeddelandena mellan henne och polismyndigheten
      uppenbarligen var av ringa intresse för myndigheten Trafikverket, mot bakgrund av
      polismyndighetens formella begäran 2013-04-16. Det fanns, m.a.o, inget skäl att
      likväl belasta diariet med registrering av dessa e-postmeddelanden.
      BB kontaktade emellertid först mig i frågan. Inte för att diskutera om e-
      postmeddelandena rent formellt måste diarieföras eller inte, utan för att diskutera
                                                                 Dnr 3442-2013       Sid 4 (10)




hanteringen i stort. Det kunde redan då, mot bakgrund av agerandet i övrigt mot
Trafikverket och dess anställda, förutses att ett borttagande av e-postmeddelandena
skulle kunna vantolkas och leda till sådana synpunkter som nu framförs i anmälan.
Mitt svar var att jag delade uppfattningen att e-postmeddelandena uppenbarligen var
av ringa betydelse för myndigheten Trafikverket, och att frågan inte skulle hanteras
annorlunda bara för undvikande av senare ifrågasättanden.

Synpunkter
Handläggaren BB har enligt min uppfattning hanterat ärendet korrekt.
1. Det har funnits skäl att kontakta polismyndigheten med anledning av AA:s
begäran, särskilt mot bakgrund av att röjande av uppgifter som omfattas av sekretess
i sig är straffbart.
2. Bedömningen i sekretessfrågan har uppenbarligen varit korrekt. I annat fall har
även Kammarrätten i Sundsvall och Högsta förvaltningsdomstolen gjort fel.
Vad gäller hanteringen av de aktuella e-postmeddelandena har den skett i enlighet
med gällande rutin. Bedömningen av frågan om diarieföring av de aktuella e-
postmeddelandena har också, enligt min mening, varit fullt korrekt. E-
postmeddelandena var och är uppenbarligen av ringa intresse för myndigheten
Trafikverket.
Därutöver har jag följande synpunkter.
Trafikverket kritiseras i anmälan för att "undanskaffandet av bevisdokumenten hos
Trafikverket har skett uppsåtligen". För egen del förstår jag dock inte vad som avses
med "bevisdokumenten".
Om anmälaren syftar på de uppgifter från hastighetskamerorna som Trafikverket
inte lämnat ut, kan jag bara konstatera att frågan prövats även av Kammarrätten i
Sundsvall och Högsta förvaltningsdomstolen, som båda gjort samma bedömning
som Trafikverket.
Om anmälaren syftar på e-postmeddelandena mellan BB och polismyndigheten kan
jag bara konstatera att de enligt den bedömning som då gjordes omfattas av
offentlighets- och sekretesslagens 5 kap. 1 § 4 stycke. Den bedömningen kvarstår.
Min uppfattning var och är vidare att en myndighets hantering av olika frågor inte
ska styras av hänsynstaganden till eventuella massmediala reaktioner. Om en
handling inte behöver diarieföras finns det ingen anledning att ändå göra det, bara
för att undvika framtida vantolkningar.
Trafikverket har för övrigt ca 6500 medarbetare, som dagligen får och skickar ett
antal externa e-postmeddelanden. Alla dessa kan av rent praktiska skäl inte sparas
och/eller diarieföras, eftersom det skulle kräva helt andra resurser, både manuella
och tekniska. Alltså bör diarieföring inte ske av de handlingar som uppenbarligen är
av ringa intresse för myndigheten.
Det är vidare svårt att förstå hur ett beslut om att inte diarieföra e-postmeddelanden
mellan två myndigheter kan utgöra ett "undanskaffande av bevisdokument". Det är
allom bekant att ett e-postmeddelande har både en avsändare och en mottagare,
vilket innebär att om e-postmeddelandet inte diarieförs hos den ene kan det likväl
finnas tillgängligt hos den andre.
Om Trafikverkets syfte varit att "undanskaffa" något skulle Trafikverket alltså först
ha kontaktat polismyndigheten, för att säkerställa att den inte sparade de aktuella e-
postmeddelandena. Som framgår redan av anmälan har några sådana kontakter inte
förekommit.
Det är också svårt att förstå vad de aktuella e-postmeddelandena skulle "bevisa". Det
är självklart att Trafikverket måste kontakta en polismyndighet, om fråga
uppkommer om förundersökningssekretess i samband med utlämning av allmänna
                                                                        Dnr 3442-2013      Sid 5 (10)




      handlingar. Detta sker i regel informellt, liksom i andra ärenden där någon extern
      parts uppfattning om eventuell sekretess måste tillmätas betydelse.
      Avslutningsvis är det mycket svårt att förstå påståendet om att Trafikverkets
      agerande lagt hinder i vägen för en granskning. Trafikverket har tillhandahållit
      mängder av information och handlingar till Sveriges Television, även sådant som
      rimligen inte alls har med den aktuella olyckan att göra, t.ex. mitt, BB:s och ett antal
      andra medarbetares personnummer. Totalt sett uppgår den arbetstid som ett antal av
      Trafikverkets medarbetare lagt ned på att tillhandahålla uppgifter åt Sveriges
      Television säkerligen till 3, 4 eller kanske ännu fler arbetsveckor.
BB lade till följande.

      Synpunkter
      Jag delar CC synpunkt på att det har funnits skäl att ta kontakt med
      polismyndigheten i Uppsala för att kunna hantera ärendet korrekt. Om jag inte tagit
      den informella kontakten skulle det kunnat skada den pågående förundersökningen
      där det fanns sekretessbeslut.
      Jag delar även CC uppfattning om att de aktuella e-postmeddelanden var av
      informell karaktär och inte innehöll något som var av intresse.
      Jag har haft flera och långa samtal med Sveriges Television om olika saker som de har
      efterfrågat med anledning av olyckan och förmedlat alla de uppgifter som de
      efterfrågat, oavsett om jag bedömt det som intressant för olyckan eller inte. Min
      bedömning är, som CC, att Trafikverket har lagt ner minst 3-4 arbetsveckor kring
      detta.
EE yttrade följande.

      Åtgärderna som bestod i att ta kontakt med polismyndighet inför utlämnande av
      hastighetsuppgifter
      I samband med en mycket uppmärksammad händelse vid Hjulstabron (på riksväg 55
      mellan Enköping och Strängnäs) förekom ett flertal framställningar hos Trafikverket
      om att få ta del av uppgifter. Framställningarna gällde ett brett spektrum av uppgifter
      varvid bl.a. de uppgifter som samlats in genom trafiksäkerhetskameror rönte ett
      särskilt intresse. Det visade sig visserligen att trafiksäkerhetskamerorna inte var
      aktiverade på så sätt att bildupptagning skedde. Dock består mätsystemet i
      trafiksäkerhetskameran även av en radarsensor för hastighetsmätning. Hastighets-
      mätning sker därvid kontinuerligt, d.v.s. oberoende av aktiveringsåtgärder, och
      genererar en icke individualiserad uppgift om hastighet för vart och ett av de fordon
      som passerar platsen där kameran står uppställd. Den framställning som kom från
      AA kom att gälla sådana hastighetsuppgifter för kameror på en viss sträcka och
      under viss tid. Trafikverket – som förvarade uppgifterna och som hade att ta
      ställning i utlämnandefrågan – hade nyss i ett tidigare ärende gällande motsvarande
      typ av uppgifter tagit kontakt med polismyndigheten för att söka närmare utröna om
      det förelåg sådana förutsättningar som upptas i 18 kap. l och 3 §§ offentlighets- och
      sekretesslagen (2009:400), OSL. Som framgår av det yttrande som CC lämnat var
      det därvid, i det ärende som föregick AA:s framställning, polis-myndighetens
      uppfattning att det då förelåg förutsättningar för att hemlighålla uppgifterna.
      Trafikverket – som inte hade någon anledning att betvivla den uppgiften – fattade
      därefter beslut med den innebörden att utlämnande skulle vägras. Ett beslut som stod
      fast vid prövning i högre instans.
      AA:s framställning rörde, vid sidan av uppgifterna för de kameror som nyligen
      prövats utlämnade i det nyss berörda ärendet, uppgifter från ytterligare ett antal
      kameror. I linje med vad som redovisats ovan ansågs det som angeläget att ta en ny
      kontakt med polismyndigheten. Denna kontakt skedde på det sätt som framgår av
      såväl anmälan som respektive yttrande från aktuella befattningshavare, d.v.s. genom
      ett e-postmeddelande. Efter e-postsvar från polismyndigheten och en därefter
                                                                  Dnr 3442-2013      Sid 6 (10)




upprättad särskild begäran om att få tillgång till uppgifterna från samma myndighet
fattade, först handläggaren, och sedan Trafikverket ett beslut som bl.a. gick ut på att
utlämnande skulle vägras även beträffande de uppgifter som härrörde från de, i
förhållande till det tidigare ärendet, ytterligare kameror som AA:s begäran omfattade.
Även detta beslut stod sig vid prövning i högre instanser.

Bedömning
En sådan konsultation som det varit fråga om här kan inte betraktas som annat än
som ett naturligt och nödvändigt led i bedömningen av om ett utlämnande av
begärda uppgifter författningsenligt kan ske eller inte. Det förhåller sig ju av lätt
insedda skäl så att Trafikverket inte självt har en sådan insyn i bl.a. frågan om ett
utlämnande skulle kunna äventyra vidare utredningsåtgärder att ett sådant samråd
kan undvaras. Det skulle snarare vara betänkligt om ett sådant samråd inte kommit
till stånd. Trafikverket finner därför sammanfattningsvis att inget av vad som
förevarit i kontakterna med polismyndigheten angående att utröna uppgifternas art
kan anses medföra att det finns fog för kritik mot någon av befattningshavarna.

Åtgärderna som bestod i att radera två e-postmeddelanden
Som framgått härrörde det första av de två e-postmeddelanden som kom att raderas
från det faktum att polismyndigheten behövde konsulteras angående fråga om även
nu begärda uppgifter skulle ingå i förundersökningen och om det i förlängningen
fanns anledning att hemlighålla dem med stöd av bestämmelserna i 18 kap. l och
3 §§ OSL. Det andra e-postmeddelandet som raderades var polismyndighetens
kortfattade svar. Raderingen skedde av allt att döma efter det att polismyndigheten
inkommit med en formell begäran.

Bedömning
Kontakter myndigheter emellan på olika nivåer utgör en i många stycken oumbärlig
del för att respektive verksamheter ska fungera väl och enligt gällande författningar.
I det här fallet har det – med fog – ansetts oundgängligen nödvändigt att ta kontakt
med polismyndigheten för att efterhöra dess uppfattning. Denna kontakt har i det här
fallet initierats genom ett e-postmeddelande men sådana kontakter sker inte sällan på
annat sätt och genom andra medium. Hur dessa kontakter ska ske och om och hur de
i olika fall ska dokumenteras och bevaras är inte en fråga som fått en helt
genomgående belysning. Dock finns det självfallet vissa stödjepunkter. I 2 kap. 9 §
tryckfrihetsförordningen finns en bestämmelse som tar sikte på samrådsförfaranden i
form av s.k. delningar. I det här fallet får dock samrådet vara att bedöma som något
annat än vad som normalt förstås med begreppet delning. När det gäller den
inkomna e-posten, d.v.s. svaret, gäller för övrigt överhuvudtaget inte bestämmelsen i
2 kap. 9 §. Vid sådant förhållande, och då något annat undantag inte kan skönjas,
utgjorde e-postmeddelandena allmänna handlingar i det läget de fortfarande fanns
kvar (förvarades).
I det aktuella fallet har befattningshavarna i förening ansett att meddelandena kunnat
raderas i och med att de i enlighet med 5 kap. l § fjärde stycket OSL varit av ringa
intresse för myndigheten. Beträffande handlingar av tillfällig eller ringa betydelse
finns det därvid generella gallringsföreskrifter i Riksarkivets föreskrifter och
allmänna råd RA-FS 1991:6 (ändr. genom 1997:6). I 7 § upptas de närmare
förutsättningarna för sådan gallring. Av bestämmelsen följer att myndigheten ska
gallra sådant som är av ringa eller tillfällig betydelse. Av därtill fogade bilagor A och
B följer, i form av allmänna råd, också exempel på handlingstyper som kan komma i
fråga för gallring. Som generell förutsättning för gallring följer dock vidare enligt
7 § att allmänhetens möjlighet till insyn inte åsidosätts och att handlingarna bedöms
sakna värde för rättskipning, förvaltning och forskning.
Man kan konstatera att det härvid rör sig om att för den enskilde utföra svåra
överväganden med stöd av en något svävande och konturlös rättslig materia. Å ena
sidan finns ett krav på gallring och å andra sidan ska sådan inte ske med mindre än
att vissa, något obestämda, hänsyn är tagna. Vad som i det här fallet talar för
                                                                        Dnr 3442-2013      Sid 7 (10)




      gallring, i vart fall när det gäller det andra e-postmeddelandet, d.v.s. polis-
      myndighetens svar, utgörs av det förhållandet att handlingen ersätts av en annan med
      i någon mån likalydande innehåll. Vad som talar emot utgörs bl. a. av det förhållandet
      att det för bl.a. allmänhetens insyn torde framstå som något märkligt, och sakna
      kontinuitet, att polismyndigheten helt plötsligt inkommer med en begäran som
      motsvaras av AA:s tidigare gjorda framställning.
      Detta rör sig som sagt inte inom det allra enklaste och tydligaste området inom den
      offentliga rätten. Trafikverket är dock för egen del böjt att, med hänsyn till det sagda
      och i avsaknad av stödjande uttalanden angående denna typ av samrådsåtgärder,
      sammanfattningsvis anse att mer talar emot än för gallring i vart fall när det gäller
      ursprungsskrivelsen från BB.
AA kommenterade Trafikverkets remissvar.

Rättslig reglering
Grundläggande regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen, TF. Enligt dessa bestämmelser har var och en rätt att ta
del av en handling som förvaras hos en myndighet om den är inkommen till
myndigheten eller upprättad där, förutsatt att den inte omfattas av sekretess (2 kap.
1–3 §§ TF).

En handling anses inkommen till en myndighet när den har anlänt till myndigheten
eller kommit en behörig befattningshavare till handa (2 kap. 6 § TF). Enligt 2 kap.
7 § TF gäller som huvudregel att en handling anses upprättad när den har
expedierats.

Enligt 2 kap. 12 § TF ska en allmän handling som får lämnas ut på begäran genast
eller så snart det är möjligt tillhandahållas på stället utan avgift. Av 2 kap. 13 § TF
framgår att den som har rätt att ta del av en allmän handling också har rätt att mot
avgift få en kopia av handlingen.

Sekretess gäller för en uppgift som hänför sig till en förundersökning i ett brottmål
om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller
den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs (se 18 kap. 1 § första stycket
offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL). Denna s.k. förundersöknings-
sekretess gäller även i annan verksamhet hos en myndighet för att biträda bl.a. en
åklagarmyndighet eller en polismyndighet med att förebygga, uppdaga, utreda eller
beivra brott (18 kap. 3 § OSL).

Enligt huvudregeln i 5 kap. 1 § OSL ska allmänna handlingar registreras så snart de
har kommit in till eller upprättats hos myndigheten. Handlingar som inte omfattas
av sekretess behöver dock inte registreras om de hålls ordnade så att man utan
svårighet kan fastställa om de har kommit in eller upprättats. Om det är uppenbart
att en allmän handling är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet, behöver
den varken registreras eller hållas ordnad.

Enligt 2 kap. 18 § TF meddelas grundläggande bestämmelser om hur allmänna
handlingar ska bevaras samt om gallring av sådana handlingar i lag. I arkivlagen
(1990:782) behandlas bl.a. frågor om arkiveringsskyldighet, arkivansvar, arkivvård
                                                                    Dnr 3442-2013    Sid 8 (10)




och gallring. Av 10 § framgår att allmänna handlingar får gallras, men att det vid
gallringen ska beaktas att arkiven utgör en del av kulturarvet. Vidare måste det
beaktas att det material som återstår efter gallring ska kunna tillgodose rätten att ta
del av allmänna handlingar, behovet av information för rättskipningen och
förvaltningen samt forskningens behov.

Riksarkivet har med stöd av 12 § arkivförordningen (1991:446) meddelat
föreskrifter och allmänna råd om gallring av handlingar av tillfällig eller ringa
betydelse (RA-FS 1991:6, ändrad genom RA-FS 1997:6). Föreskrifterna gäller för
bl.a. statliga myndigheter. I 7 § i dessa föreskrifter anges att myndigheten ska
gallra allmänna handlingar av tillfällig eller ringa betydelse för myndighetens
verksamhet. Gallring får dock bara ske under förutsättning att allmänhetens rätt till
insyn inte åsidosätts och att handlingarna bedöms sakna värde för rättskipning,
förvaltning och forskning.

Enligt Riksarkivets allmänna råd i anslutning till 7 § har myndigheten själv att ta
ställning till vilka handlingar som är av tillfällig eller ringa betydelse med hänsyn
till de bevarandemål som anges. I en bilaga till de allmänna råden finns, som stöd
för dessa överväganden, exempel på handlingar som genom sitt informations-
innehåll eller sin funktion är av tillfällig eller ringa betydelse. I punkt 2 i bilagan
anges som ett sådant exempel inkomna eller expedierade framställningar,
förfrågningar och meddelanden av tillfällig betydelse eller rutinmässig karaktär.
Enligt 8 § i Riksarkivets föreskrifter ska gallring ske vid den tidpunkt eller efter
den frist som fastställs av myndigheten.

Myndigheten ska besluta hur 7 och 8 §§ ska tillämpas på det egna arkivet (5 §
föreskrifterna). Myndighetens tillämpningsbeslut bör dokumenteras i en plan eller
förteckning som upptar de handlingsslag som ska gallras, med angivande av
gallringstidpunkt/-frist för respektive handlingsslag.

Bedömning
BB:s e-postmeddelande till polisen
Den 12 mars 2013 inträffade en olycka vid Hjulstabron på riksväg 55. Med
anledning av händelsen inleddes en förundersökning och som ett led i denna
förundersökning begärde polisen in uppgifter från ett antal s.k. hastighetskameror
längs riksväg 55. Dessa uppgifter bedömdes därefter omfattas av s.k. förunder-
sökningssekretess enligt 18 kap. 1 och 3 §§ OSL även hos Trafikverket och
lämnades därför inte ut av myndigheten.

AA vände sig till Trafikverket och begärde att få ut bl.a. uppgifter från ett antal
hastighetskameror på en sträcka längs riksväg 55. Hans begäran omfattade, i varje
fall delvis, uppgifter som verket inte tidigare hade lämnat över till polisen. Med
anledning av AA:s begäran skickade BB den 15 april 2013 ett e-postmeddelande
till Polismyndigheten i Uppsala län.
                                                                  Dnr 3442-2013    Sid 9 (10)




Av såväl CC upplysningar, som bifogats Trafikverkets remissyttrande till JO, som
av formuleringarna i BB:s e-postmeddelande till polisen framgår att det stod klart
för Trafikverket att de uppgifter som ännu inte hade lämnats över till polisen inte
heller kunde omfattas av sekretess enligt 18 kap. 1 § första stycket och 3 § OSL (se
RÅ 2002 ref. 103). Jag delar den bedömningen.

Som skäl för att Trafikverket kontaktade polisen med anledning av AA:s begäran i
stället för att lämna ut uppgifterna har myndigheten angett att den inte ville skada
den polisutredning som pågick. Trafikverket hade redan tidigare överlämnat
uppgifter från ett antal hastighetskameror längs den aktuella vägen till polisen och
de nu begärda uppgifterna hade ett samband med dessa.

Trafikverkets förklaring skulle ha varit godtagbar om det hade varit oklart om de
aktuella uppgifterna omfattades av förundersökningssekretess eller inte. I det här
fallet förelåg det emellertid ingen oklarhet på den punkten. Trafikverket visste att
uppgifterna inte omfattades av förundersökningssekretess. Ingen annan
sekretessregel var heller tillämplig. Enligt huvudregeln i 2 kap. 1 § TF hade AA
därför rätt att få ut uppgifterna och verket borde skyndsamt ha lämnat ut dem till
honom. I stället valde Trafikverket att kontakta polisen vilket ledde till att
uppgifterna senare kom att omfattas av sekretess och inte fick lämnas ut till AA.
Jag är kritisk till verkets hantering av frågan.

Gallringen av de två e-postmeddelandena
Trafikverket har tillsammans med sitt remissyttrande gett in en kopia av
myndighetens rutinbeskrivning för diarieföring och arkivering av diarieförda
handlingar. Av rutinbeskrivningen framgår att det är den enskilde handläggaren
som ska bedöma om handlingar som handläggaren själv upprättar och tar emot,
t.ex. via sin personliga e-post, ska diarieföras.

I det här fallet gjorde BB bedömningen att hennes e-postmeddelande till polisen
och polisens svar till henne inte skulle diarieföras. Hon gjorde också bedömningen
att meddelandena var av ringa betydelse för myndighetens verksamhet och gallrade
handlingarna.

Det råder enligt min mening ingen tvekan om att e-postmeddelandena utgjorde
allmänna handlingar som hade upprättats hos respektive inkommit till Trafikverket.
Under förutsättning att allmänhetens rätt till insyn inte åsidosätts och att
handlingarna bedöms sakna värde för rättskipning, förvaltning och forskning så ska
statliga myndigheter enligt Riksarkivets föreskrifter gallra allmänna handlingar
som är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet. Det är myndigheten själv
som har att ta ställning till vilka handlingar som är av ringa betydelse för
verksamheten.

Myndighetens beslut i frågor om gallring av handlingar som är av ringa betydelse
för verksamheten bör enligt Riksarkivets allmänna råd dokumenteras i en plan eller
förteckning. Jag uppfattar Trafikverkets yttrande till JO som att någon sådan plan
eller förteckning inte upprättats inom myndigheten. Därmed var det närmast upp
                                                                  Dnr 3442-2013   Sid 10 (10)




till den enskilde tjänstemannen, i det här fallet BB, att avgöra bl.a. om
meddelandena var av ringa betydelse för verksamheten och således skulle gallras.

Som Trafikverket uppgett i sitt remissvar så finns det en del som talar för att
gallringen av e-postmeddelandena bl.a. har försvårat allmänhetens insyn i
händelseförloppet. Det talar för att handlingarna inte borde ha gallrats.
Bedömningen av om en handling ska gallras eller inte är dock, som Trafikverket
uppgett, svår att göra. Mot bakgrund av vad som kommit fram i ärendet anser jag
mig inte ha underlag för att hävda att BB:s bedömning var uppenbart felaktig. Med
hänsyn till det och till att myndigheten inte synes ha närmare dokumenterat sina
ställningstaganden i dessa frågor finner jag inte tillräcklig anledning att kritisera
BB för den bedömning som hon gjorde.

Övrigt
Vad AA i övrigt anfört ger inte anledning till några ytterligare åtgärder eller
uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
