# Initiativärende mot en kommunal nämnd angående handläggningen av ett ärende rörande klagomål om störande ljud

JO 2004-01-15 dnr 3452-2002

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                      Sid
                                                                       2004-01-15          3452-2002               1 (3)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Initiativärende mot en kommunal nämnd angående handläggningen av
                        ett ärende rörande klagomål om störande ljud


                        Den 15 januari 2004 meddelade JO Berggren ett beslut med följande innehåll.

## Initiativet

I en artikel i tidningen Expressen den 16 augusti 2002 framkom vissa uppgifter om
                        ett ärende hos Miljönämnden i Trelleborgs kommun rörande klagomål om störande
                        ljud från en fastighet. I artikeln uppgavs bl.a. att miljöförvaltningen till följd av en
                        anmälan om störande ljud hade tillskrivit de fastighetsägare mot vilka klagomålen
                        riktades och efterfrågat besked om vilka åtgärder som de hade vidtagit eller
                        planerade att vidta i ärendet.

                        Jag beslutade att inleda ett initiativärende mot miljönämnden med anledning av vad
                        som framkommit.

                        Akten i ärendet hos miljönämnden hämtades in och gicks igenom. Av handlingarna
                        framgick att en granne gjorde en anmälan till miljöförvaltningen den 6 augusti
                        2002 om att störande ljud från den ifrågavarande fastigheten utgjorde en sanitär
                        olägenhet. Förvaltningen skickade en skrivelse till fastighetsägarna den 13 augusti
                        2002 med upplysning om de inkomna klagomålen och om bestämmelsen i 9 kap. 9
                        § miljöbalken. Enligt skrivelsen hade förvaltningen ännu inte gjort någon
                        bedömning av ärendet. I skrivelsen anfördes att miljöförvaltningen önskade höra
                        fastighetsägarnas synpunkter och få ett skriftligt besked om vilka åtgärder de hade
                        vidtagit eller planerade att vidta i ärendet. Sedan fastighetsägarna kommit in med
                        besked, bl.a. rörande de åtgärder som skulle vidtas, fattade nämnden beslut i
                        ärendet genom ett delegationsbeslut den 23 augusti 2002, D 295/2002. I beslutet
                        anfördes att fastighetsägarna kommer att vidta skäliga åtgärder för att förhindra
                        uppkomsten av olägenheter för människors hälsa och att anmälan därför lämnades
                        utan ytterligare åtgärd.

                        I ett beslut den 28 februari 2002 (ärende dnr 2484–2487-2001) gjorde jag allmänna
                        uttalanden angående den situationen när tillsynsmyndigheter på miljö- och
                        hälsoskyddsområdet begär att en enskild skall komma in med uppgifter om
                        vidtagna eller planerade åtgärder. Jag anförde följande.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                         Dnr 3452-2002      Sid 2 (3)



      När en myndighet vänder sig till en enskild och begär att denne skall vidta åtgärder,
      t.ex. för att minska buller, förutsätter detta att myndigheten har genomfört någon
      form av utredning i ärendet som visar hur förhållandena är på den aktuella platsen.
      Utan en utredning har myndigheten inte underlag för att kunna ta ställning till om
      det finns anledning att begära att en enskild skall vidta åtgärder. Vidare krävs
      givetvis att myndigheten mot bakgrund av tillämpliga författningsföreskrifter har
      funnit sig ha fog för att ålägga den enskilde att vidta åtgärder. En annan sak är att en
      myndighet, t.ex. med anledning av inkomna klagomål, kan lämna information till en
      enskild beträffande vilka regler som gäller, om detta således inte utformas som ett
      åläggande gentemot denne. Så snart myndigheten framställer krav på att en enskild
      skall vidta åtgärder skall detta formuleras i ett beslut, som förses med
      fullföljdshänvisning.
Miljönämnden i Trelleborgs kommun anmodades att med beaktande av det nyss
nämnda JO-beslutet yttra sig beträffande handläggningen av det förut beskrivna
ärendet.

Utredning
Miljönämnden anförde, i ett den 6 december 2002 beslutat yttrande, bl.a. följande.

      Inledningsvis vill miljönämnden påpeka att miljöbalkens regler ålägger såväl den
      som bedriver/avser bedriva verksamhet som alla som vidtar en åtgärd att utföra de
      skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som
      behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden
      medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö. Således görs ingen
      skillnad mellan den som har verksamhet och enskild.
      Miljönämnden konstaterade efter erhållandet av anmälan att den omfattades av
      miljöbalkens regler med hänvisning till 9 kap. 3 och 9 §§; olägenhet och fastighets-
      ägares ansvar. Enligt miljöbalken 26 kap. 21 och 22 §§ föreligger en skyldighet för
      den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd att lämna uppgifter och
      handlingar samt genomföra undersökningar som krävs för tillsynen enligt balken. I
      enlighet med förvaltningslagens regler sörjde miljönämnden för att ärendet utreddes
      på behövligt sätt genom att i skrivelse till berörd part bereda denne möjlighet att
      yttra sig över anmälan. Av skrivelsen framgick att fastighetsägaren ombads att
      kontakta miljönämnden per telefon eller brev för att yttra sig över anmälan samt
      ange vilka åtgärder denne vidtagit eller planerade att vidtaga. Miljönämnden har
      med skrivelsen avsett att utreda ärendet på ett sådant sätt att underlag fanns för att ta
      ställning till om miljönämnden skulle meddela något föreläggande eller förbud
      enligt miljöbalken. Således har fastighetsägaren i skrivelsen inte ålagts att vidta
      åtgärder. Då det av fastighetsägarens yttrande framgick att de avsåg att vidta skäliga
      åtgärder, beslutade miljönämnden att anmälan inte föranledde någon ytterligare
      åtgärd från nämnden.

Bedömning
Ärendet hos miljönämnden rörde klagomål om störande ljud från lekande barn. I en
muntlig anmälan till miljöförvaltningen den 6 augusti 2002 uppgavs bl.a. att barnen
skrek i trädgården under eftermiddagarna fram till ca kl. 19.30 på kvällarna.

Miljönämnden har i remissyttrandet hänvisat till bl.a. föreskrifterna i 9 kap. 3 och 9
§§ miljöbalken.

Av 9 kap. 9 § miljöbalken framgår att bostäder och lokaler för allmänna ändamål
skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer
och hållas fria från ohyra och andra skadedjur. Ägare eller nyttjanderättshavare till
                                                                 Dnr 3452-2002   Sid 3 (3)



den berörda egendomen skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att
hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa.

Med olägenhet för människors hälsa avses, enligt 9 kap. 3 § miljöbalken, störning
som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och
som inte är ringa eller helt tillfällig.

JO uttalar sig normalt inte angående myndigheternas ställningstaganden i sak. Jag
har därför inte anledning att yttra mig om t.ex. huruvida det som klagomålet till
miljönämnden gällde utgjorde en sådan olägenhet för människors hälsa som avses i
den sistnämnda föreskriften. Min utredning har tagit sikte på nämndens
handläggning av ärendet.

Miljönämnden har i remissyttrandet framfört att den genom sin skrivelse den 13
augusti 2002 till fastighetsägarna inte ålade dem att vidta åtgärder. Enligt nämnden
var avsikten med skrivelsen att utreda ärendet på ett sådant sätt att underlag fanns
för att ta ställning till om miljönämnden skulle meddela något föreläggande eller
förbud enligt miljöbalken. Jag instämmer i att skrivelsen inte innehöll något
åläggande för fastighetsägarna att vidta åtgärder. I skrivelsen uppmanades
fastighetsägarna dock att ge besked om vilka åtgärder som de hade vidtagit eller
planerade att vidta i ärendet. I sitt svar till nämnden kommenterade fastighets-
ägarna påståendena om ljudstörningar. De bestred vissa uppgifter i anmälan och
ansåg sammanfattningsvis att klagomålet var obefogat. Samtidigt lämnade de dock
upplysningar om åtgärder som de skulle vidta i ärendet.

Det är uppenbart att vid tidpunkten för nämndens skrivelse till fastighetsägarna
kunde varken nämnden eller dess tjänstemän ha någon grundad uppfattning
beträffande de uppgifter som hade lämnats i anmälan. För att få det fordrades först
att anmälan utreddes, vilket skedde genom skrivelsen den 13 augusti 2002 till
fastighetsägarna. I det skedet av handläggningen borde nämnden dock inte ha
efterfrågat upplysningar om åtgärder som fastighetsägarna hade vidtagit eller
planerade att vidta. En sådan förfrågan kan nämligen medföra en påverkan på
fastighetsägaren att ändra sitt beteende. Detta kan inte anses acceptabelt i en
situation då myndigheten inte ens har utrett riktigheten av uppgifterna i anmälan.

Vidare bör myndigheten eller dess förvaltning innan en sådan förfrågan sker ha
bedömt att det som framkommit i ärendet kan leda till ett ingripande enligt de
tillämpliga författningarna. Om något ingripande inte kan komma i fråga finns det
normalt inte anledning för en fastighetsägare att vidta några åtgärder.

Med dessa uttalanden och den kritik som ligger i det sagda avslutar jag
initiativärendet.
