# Kritik mot Socialnämnden i Motala kommun för brister i handläggningen av ett ärende som rörde omplacering av två syskon som vårdades med stöd av LVU; särskilt fråga om vilken utredning nämnden skulle ha utfört

JO 2020-01-20 dnr 3471-2018

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                    Sid
                                                                         2020-01-20             3471-2018             1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Socialnämnden i Motala kommun för brister i
                        handläggningen av ett ärende som rörde omplacering av två syskon
                        som vårdades med stöd av LVU; särskilt fråga om vilken utredning
                        nämnden skulle ha utfört


                          Beslutet i korthet: Ordföranden i en socialnämnd beslutade att omplacera två
                          syskon som vårdades med stöd av 1 och 2 §§ lagen (1990:52) med särskilda
                          bestämmelser om vård av unga, LVU, från ett familjehem till ett jourhem. De hade bott
                          i familjehemmet i över fyra år.
                          En utredning som rör en fråga om omplacering av barn ska bedrivas förutsättningslöst
                          och ska belysa för- och nackdelar med en eventuell omplacering. Som vid alla beslut
                          enligt LVU ska vad som är bäst för barnet vara avgörande för om en omplacering ska
                          ske eller inte.
                          Nämndens utredning gällde inte huruvida syskonen kunde omplaceras utan handlade
                          huvudsakligen om förhållandena i familjehemmet och dess lämplighet som
                          familjehem. Syskonens situation i familjehemmet och hur syskonen skulle kunna
                          påverkas av en omplacering berördes inte alls i utredningen. Varken barnen eller
                          vårdnadshavaren fick komma till tals under utredningen. JO kritiserar nämnden för sin
                          bristfälliga utredning inför omplaceringen av syskonen.
                          Ordföranden i en socialnämnd har rätt att fatta ett beslut om omplacering av ett barn
                          endast om nämndens beslut inte kan avvaktas (11 § tredje stycket LVU). Denna
                          beslutanderätt är dock avsedd att användas endast i akuta situationer, dvs. när ett
                          barn omedelbart måste flytta från det befintliga familjehemmet.
                          Enligt JO var inte syskonens situation i familjehemmet akut när ordföranden i
                          nämnden fattade omplaceringsbeslutet. Ordföranden borde därför ha avstått från att
                          själv besluta om att syskonen skulle omplaceras och i stället ha låtit nämnden pröva
                          frågan. JO kritiserar nämnden även för detta.

## Bakgrund

Syskonen AA., födda 2003 och 2010, vårdades sedan 2013 med stöd av 1 och
                        2 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, i
                        familjehemmet BB och CC.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                      Dnr 3471-2018        Sid 2 (7)




Den 23 maj 2018 beslutade ordföranden i Socialnämnden i Motala kommun att
omplacera syskonen från familjehemmet till ett jourhem med stöd av 11 § tredje
stycket LVU. Besluten verkställdes samma dag.

Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 21 maj 2018 klagade DD, vårdnadshavare
för syskonen, på socialförvaltningen i Motala kommun för att förvaltningen
föreslagit att socialnämnden i kommunen skulle omplacera syskonen.

Utredning
JO hämtade in vissa handlingar från socialförvaltningen i Motala kommun.
Därefter begärde JO att Socialnämnden i Motala kommun skulle yttra sig över
det som DD hade anfört i sin anmälan till JO. Yttrandet skulle inriktas på
följande frågor:
      1. Utredningen rörande barnen
               1.1. Borde DD ha informerats tidigare än vad som blev fallet om att
               nämnden övervägde att omplacera barnen?
               1.2. Fick DD komma till tals under utredningen?
               1.3. Fick DD tillfälle att yttra sig över nämndens utredning om
               omplacering av barnen?
      2. Ordföranden i socialnämnden beslutade den 23 maj 2018 att omplacera barnen
      från familjehemmet till ett jourhem med stöd av 11 § LVU. Varför var beslutet
      så brådskande att socialnämndens prövning inte kunde avvaktas?
I remissvaret anförde socialnämnden bl.a. följande:

      1. Utredningen gällande barnen


      Frågeställningar från JO rörande barnen och svar på dessa följer nedan.
      1.1 Borde [mamman] ha informerats tidigare än vad som blev fallet om att
      nämnden övervägde att omplacera barnen?
      Under perioden 31 januari 2018 till 4 juni 2018 genomförde
      familjehemssekreterare en utredning av aktuellt familjehem då det inkommit
      information till socialkontoret som tydde på att uppdragstagarna inte var
      lämpliga som familjehem. När utredningen började bli klar träffades
      sektionschef, l :e socialsekreterare, familjehemssekreterare och socialsekreterare
      för att diskutera utredningen, där bedömningen var att familjehemmet ej skulle
      ha fortsatt uppdrag. Familjehemmet skulle heller inte ta emot några nya
      uppdrag från Motala kommun. Med anledning av det bemötande familjehemmet
      hade gentemot barnen efter att de fått reda på att barnen skulle flytta till annan
      familj, beslutades den 22 maj 2018 att barnen skulle omplaceras omgående - utan
      att följa uppgjord planering. Socialsekreterare bedömde att barnen, framförallt
      det äldsta av dem, for illa då barnet bemöttes med skuldbeläggning. [– – –]
      Mamman och familjehemmet agerade tillsammans efter delgiven information om
      omplacering, där mamman tydligt tog ställning mot socialtjänsten och dess
      bedömning om vad som var barnens bästa. Socialsekreterare ansåg att om
      mamman fått information om omplaceringen innan familjehemmet fanns risk att
      hon skulle informera familjehemmet, och att de då tillsammans skulle agera på
      ett sätt som skulle påverka barnen negativt.
      l.2 Fick [mamman] komma till tals under utredningen?
                                                                           Dnr 3471-2018          Sid 3 (7)




      Biologiska föräldrar kommer inte till tals i utredningar gällande familjehem då
      det rör annan part. De tar heller inte del av sådana utredningar. Vårdnadshavare får
      däremot information om att utredning bedrivs avseende familjehemmen, vilket
      mamman i detta fall också fick.

      l.3 Fick [mamman] tillfälle att yttra sig över nämndens utredning om omplacering av
      barnen?

      Mamman fick ta del av bedömning och beslut om omplacering samma dag som
      beslutet fattades. Därefter fortlöpte situationen som beskrivet i punkt 1.1, varpå
      socialnämndens ordförande fattade ett omedelbart beslut om omplacering. Mamman
      tog del av även detta beslut samma dag som det fattades. Hon fick i samband med
      båda besluten information via telefonsamtal, och hade då tillfälle och möjlighet att
      yttra sig. Barnutredningen som sådan var kortfattad med bedömning och beslut
      utifrån beslut om att familjehemmet inte skulle ha fler uppdrag, och barnen var därför
      tvungna att omplaceras.

      2. Omedelbart beslut i stället för nämndens prövning

      När barnen kom tillbaka till familjehemmet efter information om omplacering
      givits blev det tydligt att familjehemmet inte kunde hantera sina reaktioner på ett
      lämpligt sätt inför barnen. Familjehemmet sa att de, och även andra, skulle
      anmäla sektionschefen och hävdade att omplaceringen var en hämndaktion från
      sektionschefens sida. Familjehemmet ringde till socialnämndens ordförande,
      socialchef och socialdirektör. Socialsekreterare ansåg att det var viktigt för
      barnen att ha med mamman som en stöttande förälder, vilket riskerade att raseras
      i det fall mamman skulle involveras i familjehemmets agerande. Risk för att de
      vuxnas uppträdande skulle ha en negativ påverkan på barnen beaktades. Det
      bedömdes därför vara av stor vikt att barnen skulle hämtas.
      Nästkommande sammanträde för socialnämndens myndighetsutskott var först
      två veckor senare (5 juni 2018), och då situationen ansågs vara ohållbar för barnen
      gjordes bedömningen att beslut inte kunde avvaktas. Barnen omplacerades den 23 maj
      2018 till det jourhem som var tänkt att bli stadigvarande familjehem.
      Uppföljning med barnen har gjorts vid ett par tillfällen efter omplaceringen.
      Socialsekreterare bedömer att de hanterat processen på ett bra sätt, och att de mår bra i
      det nya familjehemmet.
DD fick tillfälle att kommentera socialnämndens remissvar.

Bedömning
Inriktningen på min granskning
DD är missnöjd med att nämnden beslutade om att omplacera syskonen från
familjehemmet till ett annat hem.

JO:s uppgift är att granska att domstolar och myndigheter följer lagar och
författningar i sin verksamhet. I centrum för granskningen står myndigheternas
sätt att handlägga ärenden och i övrigt utföra sina uppgifter, inte deras
bedömningar i enskilda sakfrågor.

Jag tar alltså inte ställning till om det fanns skäl för nämnden att omplacera
DD:s barn. Min granskning är i stället inriktad på den utredning som låg till
grund för beslutet och om beslutet om omplacering borde ha fattats av nämnden
i stället för bara av nämndens ordförande.
                                                                 Dnr 3471-2018       Sid 4 (7)




Utredningen om omplacering
Allmänt
Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras i samförstånd med
den unge och hans eller hennes vårdnadshavare enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Barn kan under vissa förutsättningar ges vård
utan vårdnadshavarens samtycke med stöd av LVU.

När ett barn vårdas med stöd av LVU bestämmer socialnämnden hur vården av
den unge ska ordnas och var han eller hon ska vistas under vårdtiden (11 §
första stycket LVU).

I socialtjänstlagen anges att ett barn som behöver vårdas eller bo i ett annat hem
än det egna ska tas emot i t.ex. ett familjehem (6 kap. 1 § SoL). Med
familjehem avses ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot
barn för stadigvarande vård och fostran och vars verksamhet inte bedrivs
yrkesmässigt (3 kap. 2 § socialtjänstförordningen [2001:937]). Ett barn får inte
tas emot i ett familjehem utan att socialnämnden har lämnat medgivande till det
eller har beslutat om vård (6 kap. 6 § första stycket SoL). Socialnämndens
medgivande tar sikte på s.k. privatplaceringar medan beslut om vård avser
situationer då familjehemsplacering ska ske efter socialnämndens beslut
(jfr prop. 2002/03:53 s. 91).

Socialnämnden ska noga följa vården av ett barn som vårdas med stöd av LVU
(13 a § LVU). Det kan under vårdtiden uppstå en situation som innebär att ett
barn behöver placeras om från ett familjehem till ett annat hem. Att ett barn
behöver omplaceras kan bero på många olika förhållanden. Socialnämnden ska
därför ha rutiner som säkerställer att en utredning inleds enligt 11 kap. 1 § SoL
när ett barn som vårdas i familjehem kan behöva placeras om (se 2 kap. 2 §
andra stycket SOSFS 2012:11). Vårdnadshavaren är part i ett ärende hos
nämnden om eventuell omplacering. Om barnet har fyllt 15 år är även han eller
hon part i ärendet (36 § andra stycket LVU).

En utredning som rör en fråga om omplacering ska bedrivas förutsättningslöst
och den ska belysa för- och nackdelar med en eventuell omplacering. I denna
del kan jag hänvisa till bl.a. Socialstyrelsens handbok Barn och unga i
familjehem och HVB. Som vid alla beslut enligt LVU ska vad som är bäst för
barnet vara avgörande för om en omplacering ska ske eller inte (1 § sista stycket
LVU).
                                                                        Dnr 3471-2018   Sid 5 (7)




Socialnämndens utredning inför omplaceringen av syskonen
Socialnämnden inledde den 31 januari 2018 en utredning om familjehemmet
BB och CC. Förvaltningen1 informerade DD om utredningen dagen efter, dvs.
den 1 februari 2018. Den 12 april 2018 var utredningen klar och förvaltningen
bedömde att BB och CC inte längre skulle ha uppdrag som familjehem.
Förvaltningen ansåg därför att syskonen behövde omplaceras till ett nytt hem.
Förvaltningen ansåg dock att det inte var någon akut fara för syskonen, att
familjehemmets brister inte påverkade syskonens vardag och att syskonen för
tillfället fick sina behov av omsorg tillgodosedda i familjehemmet och därför
kunde bo kvar där en tid. Förvaltningen bestämde också att de inte skulle
informera DD, syskonen eller familjehemmet om att syskonen skulle placeras
om förrän de hade hittat ett nytt familjehem. Den 21 maj 2018 informerade
förvaltningen dem om sin bedömning.

Enligt remissvaret var den utredning som nämnden utförde inte en utredning
enligt 11 kap. 1 § SoL om omplacering av syskonen utan någon form av
utredning som skulle ligga till grund för en eventuell återkallelse av
godkännandet av familjehemmet. Utredningen handlade huvudsakligen om
familjehemmet och dess lämplighet som familjehem. Syskonens situation i
familjehemmet och hur syskonen skulle kunna påverkas av en omplacering
berördes inte alls i utredningen.

Nämnden kom fram till att familjehemmet inte längre var lämpligt. Därigenom
blev själva omplaceringen av syskonen en mer eller mindre praktisk fråga, dvs.
när nämnden ansåg att hemmet inte längre var lämpligt som familjehem kunde
syskonen inte heller bo kvar där.

När ett barn är stadigvarande placerat i ett familjehem kan nämnden inte i ett
separat ärende besluta om att ta tillbaka ett godkännande av familjehemmet.
Godkännandet är kopplat till ett visst barn och när ett hem godkänns sker det
genom beslutet om placering av barnet. Den utredning som nämnden borde ha
utfört skulle rätteligen ha avsett huruvida syskonen kunde bo kvar i
familjehemmet.

Nämndens utredning inriktades alltså inte på frågan om vad som var bäst för
syskonen. Jag vill i detta sammanhang påminna om det s.k. barnperspektivet,
som i ett fall som det nu aktuella innebär att vad som är bäst för barnet ska vara
avgörande (1 § sista stycket LVU). En utgångspunkt är därför att
socialnämnden inför ett beslut ska analysera och väga olika alternativ till
lösningar mot varandra. Vad som är bäst för barnet ska alltid utredas och




1
    För enkelhetens skull använder jag i det följande begreppet förvaltningen som en
samlande beskrivning av de berörda tjänstemännen vid nämndens förvaltning.
                                                                   Dnr 3471-2018       Sid 6 (7)




redovisas (jfr prop. 1996/97:124 s. 99 f.). Barnets rätt att framföra sina åsikter i
frågor som rör barnet och att få dem beaktade, som kommer till uttryck i 36 §
första stycket LVU, utgör en viktig del vid bedömningen av vad som är bäst för
barnet. Detta gäller även i ett ärende som aktualiserats därför att
familjehemmets lämplighet har ifrågasatts.

Syskonen hade bott i familjehemmet i över fyra år när frågan om omplacering
blev aktuell. Socialnämnden borde därför ha gjort en noggrann utredning av
syskonens situation i familjehemmet och en analys av hur en omplacering skulle
kunna påverka dem innan nämnden tog ställning till frågan om omplacering.
För att kunna bedöma vad som var bäst för syskonen skulle nämnden i
utredningen ha gett dem möjlighet att framföra sin åsikt om en eventuell flytt
till ett nytt familjehem.

Det är möjligt att resultatet av utredningen skulle ha blivit detsamma, dvs. att
syskonen skulle omplaceras, ifall nämnden hade handlagt ärendet i enlighet med
vad jag har angett om hur utredningen borde ha bedrivits. Detta är dock en fråga
som jag inte går in på. I sammanhanget vill jag dock understryka att det är en
ingripande åtgärd att omplacera ett barn från ett familjehem där barnet bott en
längre tid till ett annat hem. Det är därför viktigt att utredningen bedrivs på ett
formellt riktigt och rättssäkert sätt. Så har inte skett i detta fall.
Sammanfattningsvis förtjänar nämnden kritik för sin bristfälliga utredning inför
omplaceringen av syskonen.

Jag vill tillägga att DD som vårdnadshavare var part i ärendet om omplacering
av barnen. Hon hade alltså rätt att få komma till tals under en utredning om
omplacering samt att ta del av utredningen och att få möjlighet att yttra sig över
den innan ett beslut om omplacering fattades (se 11 kap. 8 § SoL). Eftersom
nämnden inte utförde en korrekt utredning om eventuell omplacering av
syskonen fick emellertid inte DD alls komma till tals under utredningen. DD
hölls alltså i praktiken utanför utredningen. Det är givetvis inte godtagbart, och
nämnden förtjänar kritik även i den delen.

Frågan om omplacering av syskonen var inte brådskande
Det är socialnämnden som bestämmer var barnet ska vistas under vårdtiden
(11 § första stycket LVU). Det kan uppstå situationer då det inte är möjligt att
vänta på att socialnämnden ska sammanträda och fatta beslut om placering eller
omplacering. Ordföranden i nämnden eller någon annan ledamot som nämnden
har förordnat har därför rätt att fatta beslut i en sådan fråga (11 § tredje stycket
LVU). Denna beslutanderätt är dock avsedd att användas endast i akuta
situationer, dvs. när ett barn omedelbart måste flytta från det befintliga
familjehemmet (se prop. 1981/82:8 s. 64 f.). I denna del kan jag hänvisa till JO
2007/08 s. 343, dnr 1123-2006, och JO:s beslut den 16 september 2019, dnr
957-2018.

Med utgångspunkt i det som nämnden har angett i sitt remissvar anser jag att
syskonens situation i familjehemmet inte var akut när ordföranden fattade
                                                                Dnr 3471-2018      Sid 7 (7)




omplaceringsbeslutet. Ordföranden borde därför ha avstått från att själv besluta
om att syskonen skulle omplaceras och i stället ha låtit nämnden pröva frågan.
Nämnden förtjänar kritik för detta.

Övrigt
Det som har kommit fram i övrigt ger inte anledning till något uttalande från
min sida.

Ärendet avslutas.
