# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kirseberg, för behandlingen av en intagen

JO 2012-02-02 dnr 3474-2011

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2012-02-02            3474-2011              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen                                                                        4532-2011
Cecilia Nordenfelt




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kirseberg, för behandlingen av en
                        intagen


                          Beslutet i korthet: Kriminalvården ska inför ett externt sjukvårdsbesök göra en
                          individualiserad bedömning av om säkerhetsåtgärderna i det enskilda fallet står i rimlig
                          proportion till syftet med åtgärden. Den av anstalten gjorda säkerhetsbedömningen i
                          ärendet har byggt på en rutin där det framstår som tveksamt om utrymme funnits för en
                          tillräckligt individualiserad bedömning. Vidare har anstalten inte arbetat med perspektivet
                          att minimera en nödvändig integritetskränkning av den intagne utan haft
                          säkerhetsperspektivet som ledstjärna. Det krävs av Kriminalvården att hantera båda
                          perspektiven.

## Anmälningar

I anmälningar, som kom in till JO den 30 juni respektive den 6 september 2011,
                        uppgav AA och BB bl.a. följande. AA är placerad i anstalten Kirseberg, eftersom
                        han på grund av sjukdom är i behov av egen toalett. Till följd av sjukdomen skulle
                        AA den 15 juni 2011 besöka Universitetssjukhuset i Lund för undersökning. När
                        han skulle lämna anstalten fick han inte ha civila kläder. Till sjukhuset åtföljdes
                        AA av tre vårdare, som belade honom med såväl hand- som midjefängsel. Till
                        undersökningen eskorterades han bl.a. genom sjukhusets huvudentré och hisshall.
                        AA är själv läkare och har en kort tid arbetat vid det aktuella sjukhuset. Under
                        transporten till mottagningen passerade han flertalet sjukhusanställda, varav minst
                        två läkarkollegor kände igen honom. I samband med undersökningen lämnade de
                        tre vårdarna inte mottagningsrummet, varför de kunde iaktta undersökningen och ta
                        del av det som sades mellan AA och den undersökande läkaren. AA, BB och deras
                        dotter har efter händelsen drabbats av bl.a. ångest och begär till följd härav
                        skadestånd.

## Utredning

Kriminalvården anmodades att yttra sig över anmälan. I sitt svar anförde
                        myndigheten (region Syd), genom regionchefen CC, bl.a. följande.

                                  Yttrande har inhämtats från anstalten Kirseberg den 30 september 2011 om aktuellt
                                  sjukhusbesök. Yttrandet har följts upp av kontakt med kriminalvårdschefen DD och
                                  berörd kriminalvårdsinspektör. Information har även inhämtats från det
                                  klientadministrativa systemet, KLAS.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                  Dnr 3474-2011     Sid 2 (6)
                                                                      4532-2011



Bakgrund
AA verkställer sedan den 28 april 2011 en fängelsedom om två år och sex månader.
Tidigaste dag för villkorlig frigivning är beräknad att infalla den 28 december 2012.
Verkställigheten påbörjades i anstalten Tygelsjö, öppen anstalt, sedan AA gripits av
polisen såsom efterlyst då han under en längre tid inte inställt sig i anstalten enligt
frifotsföreläggande. Anstalten Tygelsjö ansökte av säkerhetsskäl om förflyttning av
AA till sluten anstalt varefter Kriminalvården beslutade om placering i anstalten
Kristianstad Centrum. Vid ankomsten till anstalten Kristianstad Centrum framkom
att AA på grund av en pågående behandling är i behov av en egen toalett vilket inte
anstalten hade möjlighet att erbjuda, varför man av omvårdnadsskäl ansökte om
förflyttning av AA. Kriminalvården beslutade den 17 maj 2011 om att AA skulle
placeras i anstalten Kirseberg för att tillgodose AA:s omvårdnadsbehov, anstalten är
också i närheten av behandlande sjukhus.
AA ankom till anstalten Kirseberg den 23 maj 2011. När en intagen anländer till en
ny anstalt genomförs alltid en ny säkerhetsbedömning. Varje anstalt gör alltid en
egen bedömning utifrån den riskbedömning som genomförs. I anstalten Kirseberg
bedömdes att AA vid utevistelser skulle medföljas av tre tjänstemän och ha fängsel.
AA är inte aktuell för permissioner förrän tidigast den 13 december 2011.
Den 14 juni 2011 fattades ett beslut om att bevilja AA aktuell utevistelse enligt
9 kap. 1 § fängelselagen (2010:610), FäL, att uttas den 15 juni 2011 mellan kl. 08.00
och 11.00 för ett besök på Skånes Universitetssjukhus i Lund. Villkoren för
utevistelsen var bl.a. att den sker med bevakning av tre tjänstemän och att
handfängsel ska användas.

Redogörelse från anstalten Kirseberg
AA var vid ankomsten till anstalten Kirseberg ganska upprörd över att det enda
bostadsrum anstalten kunde erbjuda med egen toalett medförde att han tvingades
vara placerad i avskildhet. Han accepterade inte detta och inte förrän dagen efter var
han beredd att skriva en ansökan med begäran om frivillig avskildhetsplacering.
Ansvarig säkerhetsinspektör gjorde vid ankomsten till anstalten en säkerhets-
bedömning som innebar bevakning med tre man samt fängsel vid akut utevistelse,
t.ex. i samband med sjukhusbesök/sjukhusvistelse.
Aktuell kriminalvårdsinspektör hade näst intill daglig kontakt med AA och bedömde
honom som ganska obalanserad. Han var hela tiden mycket upprörd över sin
placering i Kirsebergsanstalten och anstalten hjälpte honom också så att han fick
återgå till anstalten Tygelsjö den 23 juni 2011. Detta delvis för att han hade varit på
en utevistelse vid sjukhusbesöket och att det hade fungerat bra men också för att han
hade landat och börjat acceptera sitt straff och sin situation.
I anstalten är det rutin att man åtminstone vid första utevistelsen och helt i enlighet
med den nyligen gjorda säkerhetsbedömningen beslutar om fängsel och tre mans
bevakning. Sjukhusmiljön är dessutom säkerhetsmässigt svår med tanke på
lokalerna och alla människor som rör sig där. Dessutom hade AA genom hustrun fått
kännedom om den inplanerade tiden på sjukhuset. Detta brukar som regel leda till att
anstalten av säkerhetsskäl ändrar tiden men detta gjordes inte, dels av humanitära
skäl men dels också med tanke på bevakningen som ansågs tillräcklig. Beslutet om
midjefängsel tas av transportledaren i samband med transporten.
Efter samtal med den personal som utförde transporten framgick att AA i god tid fått
besked om att han skulle åka till sjukhuset och att han skulle få åka i anstaltskläder.
Han hade inte framfört några önskemål om att få byta kläder. Av säkerhetsskäl
brukar intagna bära anstaltskläder vid denna typ av utevistelse. I efterhand kan man
konstatera att det inte finns någon annan säkrare väg att gå in i sjukhuset än den som
användes.
Anstalten hade heller ingen kännedom om att AA hade arbetat eller för länge sedan
bedrivit sina medicinstudier vid sjukhuset i Lund. Detta hade dock inte på något sätt
påverkat anstaltens ställningstagande.
                                                                         Dnr 3474-2011       Sid 3 (6)
                                                                              4532-2011



      Sammanfattningsvis kan konstateras att AA skulle till sjukhus. Han var för anstalten
      relativt okänd eftersom han hade varit relativt kort tid i anstalten. Det var den första
      utevistelsen som skulle genomföras i en svårövervakad miljö. AA bedömdes inte
      vara i särskilt god psykisk balans vid tillfället. Han hade under nästan ett års tid
      undandragit sig verkställigheten. Dessutom kan man inte helt utesluta att det förelåg
      en viss rymningsrisk. AA hade intellektuella resurser och kanske också kontakter
      och ekonomiska resurser som skulle kunna möjliggöra ett avvikande. Detta
      sammantaget gjorde att beslutet om att villkora utevistelsen med en bevakning med
      tre man samt fängsel föreföll vara motiverat.

## Författningsbestämmelser

Av 1 kap. 4 § fängelselagen, FäL, framgår att varje intagen ska bemötas med respekt
      för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är
      förenade med frihetsberövandet.
      Enligt 1 kap. 6 § FäL får inte verkställigheten innebära andra begränsningar i den
      intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är nödvändiga för att ordningen
      eller säkerheten ska kunna upprätthållas.
      En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion
      till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den
      användas.
      Av 9 kap. 1 § FäL framgår att en intagen som behöver hälso- och sjukvård ska
      vårdas enligt de anvisningar som ges av läkare. Om den intagne inte kan undersökas
      eller behandlas på ett lämpligt sätt i anstalten, ska den allmänna sjukvården anlitas.
      Om det behövs, ska den intagne föras över till sjukhus.
      Ett tillstånd till vistelse utanför anstalt enligt första stycket ska förenas med de
      villkor som behövs. Om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, ska den intagne stå
      under bevakning.

      Region Syds bedömning
      Regionen finner att det är viktigt att en prövning om vilka villkor som ska gälla vid
      utevistelser sker utifrån en individuell bedömning av varje intagen. Överväganden
      ska alltid göras om de beslutade kontroll- eller tvångsåtgärderna står i rimlig
      proportion till syftet med åtgärden. Det är av yttersta vikt att åtgärder som
      exempelvis fängsel och särskilda kläder inte används i andra fall än där det är
      nödvändigt för att upprätthålla en rimlig nivå av säkerhet.
      Varje enskild anstalt upprättar en ny säkerhetsbedömning över en intagen som
      ankommer till anstalten. Där beslutas om de villkor som ska gälla för utevistelser.
      Anstalten Kirseberg har ovan redogjort för sina skäl till den säkerhetsbedömning
      som genomförts och de villkor som beslutades i samband med aktuellt
      sjukhusbesök.
      Anstalten Kirseberg uppger att anstalten kommer att arbeta vidare med hur
      säkerhetsbedömningarna genomförs för att säkerställa att de upprättas utifrån en
      helhetsbedömning av den intagne och att de inte utgår från en generaliserande
      prövning utifrån anstaltens säkerhetsklass och/eller vad som är brukligt.
AA och BB yttrade sig över remissvaret.

Handlingar inhämtades och granskades.

Bedömning
Av 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) framgår att varje intagen ska bemötas med
respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som
är förenade med frihetsberövandet.
                                                                     Dnr 3474-2011    Sid 4 (6)
                                                                         4532-2011



Enligt 31 § fängelseförordningen (2010:2010) ska en intagen som transporteras
eller av annan anledning vistas utanför anstalten under Kriminalvårdens
övervakning inte utsättas för onödig uppmärksamhet.

Jag har under de senaste åren återkommande tagit upp frågor som rört
sjukvårdssekretess och integritet inom Kriminalvården. Detta har skett såväl i
samband med anstaltsinspektioner som med anledning av olika klagomål. Detta
ärende är alltså ett av flera där intagna ifrågasatt Kriminalvårdens agerande i
samband med bl.a. sjukhusbesök.

När det gäller sjukvårdssekretessen inom en anstalt har Kriminalvården, bl.a. efter
uttalanden från min sida, funnit en ordning där kommunikationen mellan en
intagen och anstaltens sjukvård normalt sker utan att den intagne behöver t.ex.
beskriva sina medicinska besvär för någon annan än sjukvårdspersonal, som regel
anstaltens sjuksköterska. Avdelningspersonalens uppgift begränsas till att förmedla
kontakten mellan den intagne och sjuksköterskan, och personalen behöver inte få
mer medicinsk information om den intagne än vad som krävs för en god
omvårdnad i anstalten. Sådan information faller självklart under
kriminalvårdssekretessen. Här har Kriminalvården enligt min mening lyckats att,
med de begränsningar som följer av frihetsberövandet, hitta rutiner som medger
den intagne ett privat utrymme som är förenligt med såväl sjukvårdssekretessen
som respekten för den enskildes integritet.

Tyvärr förhåller det sig annorlunda med sjukvårdsbesök utanför anstalterna. Jag
har i flera fall kritiserat rutiner som innebär att en intagen förs i anstaltskläder och,
i värsta fall, i tofflor samt med fängsel till sjukhusbesök åtföljd av ett antal vårdare
i uniform. Det förekommer också att Kriminalvårdens personal stannar kvar i
rummet under såväl undersökning som läkarsamtal och ibland tas fängslen över
huvud taget inte av. Det är inte förvånande om en intagen känner sig kränkt av en
sådan behandling.

När jag vid inspektioner tagit upp frågan har Kriminalvården regelmässigt svarat
att detta förfarande är nödvändigt av säkerhetsskäl. Jag har stor förståelse för det
argumentet. Det är allmänt bekant att avvikelser (rymningar) inte sällan sker just i
samband med sjukvårdsbesök. Det åligger naturligtvis Kriminalvården att
förebygga sådana händelser. Frågan är snarare, som jag ser det, om Kriminalvården
gör en tillräckligt individualiserad bedömning av om säkerhetsåtgärderna i det
enskilda fallet står i rimlig proportion till syftet med åtgärden, jfr 1 kap. 6 §
fängelselagen.

Det kan onekligen finnas säkerhetsskäl som gör det nödvändigt med en omfattande
säkerhet av ovan angivet slag. Det kan t.ex. föreligga information om den intagne
som utesluter något annat än strängt bevakade utevistelser. Det kan också vara
fråga om ett oplanerat sjukvårdsbesök som Kriminalvården inte kunnat förbereda.

När det gäller planerade sjukvårdsbesök förhåller det sig annorlunda. Enligt min
mening åligger det här Kriminalvården att förbereda besöket på ett sådant sätt att
                                                                    Dnr 3474-2011   Sid 5 (6)
                                                                        4532-2011



man så långt möjligt undviker att sjukvårdssekretessen röjs för medföljande
vårdare. Vidare ska den intagnes personliga integritet i största möjliga utsträckning
bevaras i förhållande till såväl medföljande vårdare som allmänheten. Transporten
till sjukvårdsbesöket ska ske på ett sådant sätt att den intagne inte utsätts för onödig
uppmärksamhet. Det bör undvikas att föra intagna genom utrymmen där
allmänheten uppehåller sig, t.ex. sjukhusentréer och väntrum. Kriminalvården bör
också undersöka om det finns förutsättningar för den intagne att under betryggande
former träffa läkaren i enrum. När detta inte är möjligt måste all annan möjlig
hänsyn tas. Det kan t.ex. handla om att lossa fängsel och om att medföljande
vårdare inte uppehåller sig i omedelbar närhet vid läkarundersökning och samtal
även om vårdarna måste befinna sig i undersökningsrummet. Vid bedömningen av
hur hög säkerhetsnivå som är nödvändig i samband med ett planerat sjukhusbesök
bör även hänsyn tas till om den intagne är i permissionsgång eller ej.

När den nödvändiga säkerhetsnivån är hög eller den intagnes medicinska problem
kan upplevas som extra besvärande från integritetssynpunkt är det också särskilt
viktigt att Kriminalvården anstränger sig för att tillgodose de krav på respekt för
den intagnes integritet och värdighet som Kriminalvården åläggs i lagstiftningen.
Jag har också kunnat konstatera att det finns anstalter som tillämpar den av mig
antydda ordningen på ett sätt som bör mana till efterföljd inom hela
kriminalvården.

AA har gjort gällande, något som inte motsagts av anstalten, att han fördes till
undersökningsmottagningen genom sjukhusets huvudentré och foajé till hisshall
och hiss och därefter genom sjukhuskorridorer. Han bar vid tillfället anstaltskläder
och var belagd med hand- och midjefängsel och bevakades av tre vårdare i
uniform. AA har vidare uppgett att de vårdare som transporterade honom till och
från undersökningsmottagningen stannade i undersökningsrummet och iakttog
undersökningen samt lyssnade på samtalet mellan honom och läkaren.

Den behandling som AA utsatts för är, som framgått ovan, enligt min erfarenhet
inte något undantag. Om detta var nödvändigt i AA:s fall är emellertid svårt för
mig att bedöma, och det är inte heller en uppgift för JO. Jag vill dock nämna att
AA var placerad i en anstalt med lägre säkerhetsnivå och omplacerades till
anstalten Kirseberg i första hand på grund av behovet av toalett i anslutning till
bostadsrummet. Han lämnade anstalten Kirseberg efter bara en månad för
verkställighet i öppnare former. Med facit i hand finns det enligt min mening
anledning att ifrågasätta den säkerhetsbedömning som gjordes och som, såvitt
framgår av anstaltens uppgifter, byggde på en rutin där det framstår som tveksamt
om det finns utrymme för en tillräckligt individualiserad bedömning. Det står också
klart att anstalten inte arbetat med perspektivet att minimera en nödvändig
integritetskränkning utan haft säkerhetsperspektivet som ledstjärna. Det krävs av
Kriminalvården att hantera båda perspektiven.

Avslutningsvis bör anmärkas att Kriminalvården har beslutat att från och med den
1 januari 2012 införa en ny säkerhetsklassindelning för landets anstalter. Antalet
säkerhetsklasser för anstalterna har därvid minskats från fem till tre. Detta medför
                                                                  Dnr 3474-2011   Sid 6 (6)
                                                                     4532-2011



med nödvändighet en större variation i säkerhetsbehov för intagna i en specifik
anstalt. Betydelsen av att säkerhetsbedömningarna av intagna görs på en strikt
individuell grund har således ökat till följd av den nya säkerhetsklassindelningen.

Vad AA och BB anfört i övrigt ger inte anledning till något uttalande.

JO prövar inte frågor om skadestånd.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan anförda.
