# Frågor om polisens befallningsrätt och dokumentationsskyldighet vid en husrannsakan

JO 2003-02-03 dnr 3480-2001

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                      Sid
                                                                           2003-02-03            3480-2001               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Frågor om polisens befallningsrätt och dokumentationsskyldighet vid
                        en husrannsakan


                        I ett beslut den 3 februari 2003 anförde chefsJO Eklundh bl.a. följande.

## Anmälan

AA klagade i en anmälan till JO på det sätt som polismän vid Polismyndigheten i
                        Stockholms län hade genomfört en husrannsakan i hennes bostad. Hon anförde
                        därvid bl.a. följande.

                        I samband med att hennes sambo greps och anhölls den 19 september 2001
                        företogs en husrannsakan i deras gemensamma lägenhet i vilken hon befann sig
                        tillsammans med sin son. Sex polismän deltog vid förrättningen som pågick mellan
                        ca kl. 07.00 och ca kl. 09.30. Under denna tid tilläts hon inte att ringa något
                        telefonsamtal och hon fick inte heller svara i telefonen som ringde vid flera
                        tillfällen. Även hennes personliga tillhörigheter genomsöktes och hon tvingades att
                        redogöra för vad som hittades.

## Utredning

Inledningsvis infordrades diarieblad och vissa handlingar i Åklagarmyndighetens i
                        Stockholm ärende – – – samt handlingar i Polismyndighetens i Stockholms län
                        ärende – – –. I en tjänsteanteckning angående husrannsakan upprättad den 19
                        september 2001 av kriminalinspektören BB hade följande antecknats.
                                  Husrannsakan i lägenheten inleddes kl. 07.12 och avslutades 09.30. Förutom
                                  undertecknad närvarade …
                                  Närvarande var också … sambo AA under hela förrättningen. Hon informerades om
                                  att … hade hämtats av polisen, misstänkt för ett grovt brott. Undertecknad bad henne
                                  inte att ringa några telefonsamtal och heller inte svara på några, vilket hon
                                  accepterade.
                                  Beträffande tårgassprayen som anträffades i lägenheten berättade AA att hon fått
                                  denna av en väninna för flera år sedan.
                                  Protokoll över beslag upprättat. Husrannsakan i personbil samt källarförråd gav
                                  inget.
                        Vidare inhämtades muntliga upplysningar från AA. Hon anförde bl.a. följande. BB
                        uppgav inledningsvis vid husrannsakan att de hade gripit hennes sambo. Det första



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                           Dnr 3480-2001      Sid 2 (5)




hon då frågade polismannen var om hon fick ringa till sin mamma men det fick hon
inte. Hon fick inte heller svara i telefonen när den ringde trots att hon ville det. BB
kunde inte förklara varför hon inte fick ringa eller svara i telefonen. Det enda svar
hon fick var att han inte ville att hon ringde eller svarade. Vidare ställde polisen
frågor till henne om saker som påträffades vid husrannsakan. Hon fick i viss
omfattning redovisa vilka saker som var hennes, och hon fick redogöra för
betydelsen av det som stod på vissa lappar i hennes plånbok och filofax.
Polismännen höll emellertid inte något egentligt förhör med henne.

Ärendet remitterades till polismyndigheten som anmodades att lämna upplysningar
om och yttrande över

 uppgifterna i anmälan om att AA inte fick ringa och inte heller fick besvara
  telefonsamtal under den tid som förrättningen pågick samt
 anledningen till att de uppgifter som AA lämnade beträffande föremål som
  påträffades i lägenheten inte dokumenterades.

Polismyndigheten (länspolismästaren CC) inkom med ett yttrande till vilket bl.a.
var fogat upplysningar från chefen för länskriminalavdelningen
polisöverintendenten DD.

I remissvaret anfördes bl.a. följande.

      DD
      AA har i sin anmälan uppgivit att hon inte fick ringa eller besvara telefonsamtal
      under den tid som förrättningen pågick.
      Upplysningar har inhämtats från kriminalinspektör BB, vilken påstås ha informerat
      AA om att hon inte fick ringa eller besvara telefonsamtal under tid som förrättningen
      pågick.
      BB har uppgivit att det är riktigt såtillvida att han sagt till AA att han inte vill att hon
      ringer eller besvarar telefonsamtal under förrättningen. Detta för att eventuella
      samtal till eller från AA skulle kunna utgöra störande inslag, såsom att andra
      personer i anledning av telefonsamtal kunde komma till lägenheten, och att
      husrannsakan därigenom kunde komma att försvåras. Något uttryckligt förbud att
      ringa eller ta emot telefonsamtal under förrättningen har aldrig meddelats AA. – – –
      Samtliga beslag som gjordes i lägenheten har noggrant dokumenterats i
      beslagsprotokoll. AA informerades i samband med husrannsakan om vilka föremål
      som togs i beslag. Något förhör med AA hölls inte i samband med
      husrannsakningstillfället.

      CC

## Rättslig reglering

Bestämmelserna om husrannsakan i brottsutredande syfte finns i 28 kap.
      rättegångsbalken (RB). Husrannsakan i RB:s mening innefattar undersökning av
      hus, rum eller annat slutet förvaringsställe. Husrannsakan kan endera vara reell eller
      personell. Reell husrannsakan företas för eftersökande av föremål som är
      underkastade beslag eller för utrönande av omständigheter som kan få betydelse för
      utredning om ett brott.
      Enligt 6 § får olägenhet eller skada inte förorsakas utöver vad som är oundgängligen
      nödvändigt. Denna bestämmelse kan sägas ge uttryck åt att ett
      proportionalitetstänkande skall tillämpas också på verkställighetsstadiet
      (Rättegångsbalken I, Gullnäs m.fl., 28:19).
                                                                    Dnr 3480-2001     Sid 3 (5)



I 7 § regleras vem som har rätt att närvara vid en husrannsakan. Av andra stycket
framgår att den hos vilken husrannsakan företas eller ”hans hemmavarande husfolk”
skall få tillfälle att övervaka förrättningen och att även tillkalla vittne, om detta inte
skulle orsaka dröjsmål.
Av 9 § framgår att det skall föras protokoll över husrannsakan. I protokollet skall
anges ändamålet med förrättningen och vad som därvid förekommit.
I 22 § förundersökningskungörelsen (1947:948) stadgas att protokoll skall avfattas
så, att det ger en trogen bild av vad som förekommit vid förundersökningen av
betydelse för målet.
I 8 § polislagen (1984:387) har vissa allmänna principer för polisingripande tagits
in. Paragrafen ger uttryck för behovsprincipen som bl.a. innebär att ett tvångsmedel
inte får användas annat än om det är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall
uppnås och någon mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig. I samma paragraf har
också proportionalitetsprincipen kommit till uttryck. Den innebär att en polisman
som har att verkställa en tjänsteuppgift skall ingripa på ett sätt som är försvarligt
med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter.

Bedömning

Frågan om telefonsamtal
Chefen för länskriminalavdelningen har i det bifogade yttrandet bl.a. anfört följande.
Det är riktigt att den ifrågavarande polismannen sagt till AA att han inte ville att hon
skulle ringa eller besvara telefonsamtal under den tid förrättningen pågick.
Polismannen har motiverat sitt uttalande med att telefonsamtal kan utgöra ett
störande inslag samt att andra personer kunde komma till lägenheten, vilket torde
försvåra genomförandet av husrannsakan. Något uttryckligt förbud i saken
meddelades dock aldrig AA.
Av 28 kap. 6 § RB framgår att vid en husrannsakan får olägenhet eller skada inte
förorsakas utöver vad som är oundgängligen nödvändigt. Det framgår vidare av de
allmänna reglerna i 8 § polislagen att en polisman som genomför en tjänsteåtgärd
skall ingripa med hänsyn till vad som är försvarligt med beaktande av åtgärdens
syfte och övriga omständigheter.
Polismannen i fråga har uppgivit att syftet med hans uppmaning var att förrättningen
inte skulle störas eller försvåras. Den olägenhet som AA upplevde till följd av
uppmaningen – att avhålla sig från att tala i telefon under den tid husrannsakan
pågick (två timmar och arton minuter) – måste därför ställas i proportion till syftet
med husrannsakan och övriga omständigheter. Myndigheten vill härvid understryka
att det inte var fråga om ett uttryckligt förbud mot att tala i telefon. Mot bakgrund av
vad som ovan anförts anser polismyndigheten att polismannen hade fog för sitt
agerande.

Frågan om dokumentation
Av det bifogade yttrandet från länskriminalavdelningen framgår att samtliga beslag
som gjordes i lägenheten noggrant har dokumenterats i beslagsprotokoll (vilket
tidigare tillsänts JO). Av yttrandet från länskriminalavdelningen framgår vidare att
det på grund av brottets art var viktigt att göra en mycket noggrann undersökning av
bostaden. De föremål som var av stort intresse – bl.a. mobiltelefoner och kontantkort
– togs i beslag. Av yttrandet framgår även att något förhör inte hölls med AA.
I ärendet föreligger även en tjänsteanteckning daterad den 19 september 2001. Av
denna tjänsteanteckning framgår, utöver vad som redan anförts, vad AA har uppgett
beträffande föremål som har anträffats i lägenheten.
Polismyndigheten är av den uppfattningen att det måste ställas höga krav på den
dokumentation som efterföljer ett polisingripande. Av hänsyn till kravet på
rättssäkerhet och möjligheten att i efterhand kunna bilda sig en fullständig och
korrekt uppfattning om vad som förekommit vid t.ex. en husrannsakan, måste den
vidtagna tvångsåtgärden dokumenteras på ett fullständigt sätt. De krav som ställs på
denna dokumentation återfinns i bl.a. 28 kap. 9 § RB och i 22 §
                                                                        Dnr 3480-2001     Sid 4 (5)



      förundersökningskungörelsen. Myndigheten anser att beslagsprotokollet tillsammans
      med tjänsteanteckningen ger en trogen bild av vad som förekommit vid
      husrannsakan. Det är myndighetens uppfattning att dokumentationen i det aktuella
      ärendet har skett i enlighet med gällande bestämmelser.
AA yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
Frågan om telefonsamtal
AA har uppgett att hon ville ringa till sin mor men att hon inte fick göra det under
den tid som husrannsakan pågick samt att hon inte heller fick svara när telefonen
ringde. Polismyndigheten har i remissvaret anfört att polismannen i fråga, dvs. BB,
sade till AA att han inte ville att hon skulle ringa eller besvara telefonsamtal under
den tid som förrättningen pågick men att det inte varit fråga om något uttryckligt
förbud. Myndigheten har därvid förklarat sig anse att BB hade fog för sitt agerande
och har i sammanhanget bl.a. hänvisat till reglerna i 8 § polislagen (1984:387).

Nämnda bestämmelse har följande lydelse.

      En polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall under iakttagande av vad
      som föreskrivs i lag eller annan författning ingripa på ett sätt som är försvarligt med
      hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Måste tvång tillgripas, skall
      detta ske endast i den form och den utsträckning som behövs för att det avsedda
      resultatet skall uppnås.
      Ett ingripande som begränsar någon av de grundläggande fri- och rättigheter som
      avses i 2 kap. regeringsformen får ej grundas enbart på bestämmelserna i första
      stycket.
De grundläggande principer för polisingripanden som läggs fast i 8 § polislagen
gäller generellt i polisens verksamhet. Som jag framhållit i ett tidigare ärende (se
JO 2001/02 s. 85) kan detta lagrum däremot inte i sig åberopas som grund för
någon befallningsrätt i polisens brottsutredande verksamhet. En befallning i denna
verksamhet måste i stället ha sin grund i någon av de befogenheter som enligt
rättegångsbalken tillkommer polisen, t.ex. att ta med en person till förhör, att
verkställa ett beslut om husrannsakan eller att genomföra en kroppsvisitation eller
kroppsbesiktning.

I förevarande ärende var polisens uppdrag att efter beslut av åklagare verkställa en
husrannsakan i AA:s bostad med anledning av brottsmisstankar mot hennes sambo.
Polisen måste uppenbarligen i en sådan situation anses ha en rätt att ge befallningar
som syftar till att åstadkomma att husrannsakan kan genomföras på ett
tillfredsställande och effektivt sätt.

I ärendet råder delade meningar om BB faktiskt uttalade ett förbud för AA att ha
telefonkontakter under förrättningen eller om det, som polismyndigheten anfört,
endast var fråga om ett önskemål från polismannens sida. Det har inte varit möjligt
att slå fast hur det faktiskt förhöll sig i detta avseende. Jag vill emellertid med
anledning av det inträffade understryka vikten av att en polisman som ingriper i
myndighetsutövning är försiktig i sina uttalanden, eftersom han därvid ger uttryck
för samhällets maktbefogenheter, oavsett om han använder tvång eller inte. Den
person som ingripandet riktar sig mot befinner sig som regel i ett sådant underläge
                                                                    Dnr 3480-2001   Sid 5 (5)




att det strängt taget aldrig kan bli tal om någon egentlig frivillighet, även om
polismannen inte är beredd att ”sätta makt bakom orden” vid en vägran att
efterkomma befallningen eller önskemålet (jfr JO 2001/02 s. 86).

Som skäl för att polisen inte ville att AA skulle ringa eller besvara telefonsamtal
har anförts att detta skulle kunna utgöra ett störande inslag samt att andra personer
kunde komma till lägenheten, vilket torde försvåra genomförandet av
husrannsakan. Polismyndigheten har emellertid också hänvisat till bestämmelserna
i 28 kap. 7 § rättegångsbalken av vilka det framgår att den person hos vilken
husrannsakan företas har rätt att tillkalla ett vittne, om detta inte orsakar dröjsmål.

Jag vill inte utesluta att telefonerande under en pågående husrannsakan någon gång
kan ha en menlig inverkan på förrättningen. En följd av att AA bibringades
uppfattningen att hon inte fick ringa blev emellertid att hon i realiteten betogs
möjligheten att tillkalla ett vittne. AA har i detta hänseende upplyst att hennes mor
kunde komma med mycket kort varsel. AA borde därför ha fått ringa till sin mor.
Jag har vidare svårt att se att det förelåg något av hänsyn till genomförandet av
förrättningen betingat hinder mot att hon kortfattat besvarade inkommande
telefonsamtal, t.ex. genom att be att få återkomma.

Frågan om dokumentation
Av de upplysningar som har inhämtats från AA framgår att hon fick svara på frågor
rörande flera av de föremål som påträffades under förrättningen men att det enligt
hennes uppfattning inte var något egentligt förhör. Enligt polismyndigheten hölls
det inte heller något förhör med AA vid tillfället.

De upplysningar som AA lämnade i samband med husrannsakan synes inte ha
dokumenterats på annat sätt än som framgår av den tjänsteanteckning som har
återgetts i det föregående, i vilken det endast antecknats vad hon upplyste om en
tårgasspray.

Jag delar polismyndighetens uppfattning att det måste ställas höga krav på den
dokumentation som efterföljer ett polisingripande och att en vidtagen tvångsåtgärd,
såsom en husrannsakan, måste dokumenteras på ett fullständigt sätt med hänsyn till
kravet på rättssäkerhet och till att det skall vara möjligt att i efterhand bilda sig en
fullständig och korrekt uppfattning om vad som förekommit. Det hade enligt min
mening varit lämpligt att polisen, exempelvis i den aktuella tjänsteanteckningen,
dokumenterade de ytterligare svar som AA lämnade på polismännens frågor om
olika föremål i lägenheten.
