# Kritik mot en kommun för domstolstrots i ett upphandlingsärende

JO 2001-12-17 dnr 3497-2000

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                    Sid
                                                                      2001-12-17       3497-2000             1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Kritik mot en kommun för domstolstrots i ett upphandlingsärende

## Anmälan

I en anmälan mot Torsby kommun uppgav AA, Föreningen Den Nya Välfärden, att
                        kommunen gjort sig skyldig till domstolstrots vid tillämpning av lagen (1992:1528)
                        om offentlig upphandling. I anmälan framfördes bl.a. följande.
                        Kommunfullmäktige i Torsby kommun beslutade vid sammanträde den 29 april
                        1999 (§ 54) att godkänna överenskommelser med föreningen Team Torsby enligt
                        vilka kommunen dels till föreningen skulle upplåta ett markområde för uppförande
                        av en simhall, dels från föreningen skulle hyra simhallen med en rätt för
                        kommunen att efter hyrestidens utgång lösa simhallsbyggnaden och inventarierna
                        till restvärde. Någon infordran av konkurrerande anbud hade inte förekommit utan
                        avsikten var att ett större byggföretag på föreningens uppdrag skulle uppföra
                        anläggningen. Mot kommunfullmäktiges beslut anhängiggjordes talan om
                        överprövning enligt lagen om offentlig upphandling och om laglighetsprövning
                        enligt kommunallagen (1991:900). Vid överprövning enligt lagen om offentlig
                        upphandling förordnade Kammarrätten i Göteborg, i beslut som meddelades den 24
                        juni 1999, att kommunfullmäktiges beslut tills vidare inte fick verkställas. Vid
                        tidpunkten för kammarrättens beslut förelåg inte något för kommunen civilrättsligt
                        bindande avtal i upphandlingen. Kammarrätten beslutade sedermera dom i målet,
                        den 8 oktober 1999, och förordnade att, för det fall kommunfullmäktiges beslut den
                        29 april 1999 (§ 54/99) vann laga kraft, simhallen skulle upphandlas enligt
                        bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling. Domen vann laga kraft. Trots
                        domstolens förordnanden har kommunen inte verkställt upphandlingen.

                        Till anmälan fogades kopior bl.a. av kammarrättens beslut om
                        verkställighetsförbud och dom i målet om överprövning enligt lagen om offentlig
                        upphandling.

## Utredning

Från Torsby kommun inhämtades bl.a. kopior av de beslut som kommunen hade
                        fattat i ärendet om uppförande av simhallen. Av handlingarna framkom följande.
                        Kommunfullmäktige beslutade den 29 april 1999 (§ 54) att godkänna upprättade
                        förslag till avtal mellan kommunen och Team Torsby under förutsättning att
                        kommunfullmäktiges beslut vann laga kraft, samt att kommunen skulle finansiera


 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                     Dnr 3497-2000    Sid 2 (6)




sin del i projektet, 20 miljoner kronor, genom upplåning. Efter kammarrättens
beslut den 24 juni 1999 om verkställighetsförbud fattade kommunfullmäktige den
30 september 1999 (§ 121) ett nytt beslut om att kommunens del av projektet skulle
finansieras genom upplåning. I fullmäktiges protokoll angavs att fullmäktiges
beslut den 24 april 1999 om finansieringen inte kunde verkställas till följd av det av
kammarrätten beslutade verkställighetsförbudet, utan att det fattades ett nytt beslut
om detta i fullmäktige. Enligt protokollet hade kommunstyrelsen varit beredande
organ i ärendet och det hade behandlats i styrelsen vid ett sammanträde samma dag
(§ 198). Sedan kammarrätten slutligt prövat målet om överprövning enligt lagen
om offentlig upphandling anförde kommunstyrelsens arbetsutskott i beslut den 14
februari 2000 (§ 37) att kommunfullmäktiges beslut den 29 april 1999 hade vunnit
laga kraft och att kommunen därmed var civilrättsligt bunden av avtalen med Team
Torsby samt att det därför inte var möjligt att då göra en upphandling av simhallen,
varför utskottet beslutade att lägga ärendet till handlingarna.

Från Länsrätten i Värmlands län inhämtades kopia av ett beslut av länsrätten den
12 november 1999 att avskriva ett mål om laglighetsprövning enligt kommunal-
lagen av kommunfullmäktiges beslut den 29 april 1999 (§ 54), sedan klaganden
hade återkallat sitt överklagande. Länsrätten upplyste att avskrivningsbeslutet inte
hade överklagats.

Anmälan remitterades till Kommunstyrelsen i Torsby kommun för upplysningar
och yttrande över kommunstyrelsens och arbetsutskottets handläggning av ärendet
om uppförande av simhallen, särskilt i frågan rörande på vilket sätt kammarrättens
verkställighetsförbud och dom hade beaktats. Kommunstyrelsen beslutade den 2
april 2001 att ställa sig bakom ett av styrelsens ordförande BB och kommunchefen
CC upprättat förslag till yttrande, vari anfördes bl.a. följande.

## Bakgrund

Frågan om byggandet av ett badhus i Torsby har varit på den kommunala agendan
      under flera decennier men utrymme har inte kunnat anvisas i den kommunala
      investeringsbudgeten.
      Under våren 1998 kom frågan att diskuteras i föreningen Team Torsby, som är en
      mycket aktiv näringslivsförening med 13 medlemsföretag, och som verkat i Torsby
      sedan mitten av 1980-talet för att utveckla tätorten.
      Team Torsby hade då nyligen avslutat ett EU-projekt för ca 6 Mkr som innebar att
      man uppfört ett Informationscentrum i tätorten. Under detta projekt hade nya
      lösningar som bygger på en unik samverkan mellan näringsliv och det allmänna
      kommit att prövas.
      Kommunen uppvaktades under våren 1998 av Team Torsby som presenterade ett
      tänkbart upplägg för att uppföra ett badhus i Torsby. Upplägget presenterades som
      en utmaning från Team Torsby till kommunen där föreningen tog på sig att bygga
      och äga ett badhus i Torsby. Finansieringen skulle ske på det sättet att Team Torsby
      samlade in 12 Mkr från allmänhet och näringsliv. Kommunens prestation skulle vara
      att stå för ett lån på 20 Mkr till föreningen och att stå för drift och underhåll av
      badhuset.
      Team Torsby bjöds in till kommunfullmäktiges sammanträde 1998-04-29 och gjorde
      en grundlig genomgång och beskrivning av hur projektet skulle läggas upp och
      genomföras. Upplägget som föredrogs var identiskt med det upplägg som
      fullmäktige beslutade om ett år senare (1999-04-29, § 59) och som kom att prövas
      av länsrätt och kammarrätt.
                                                                 Dnr 3497-2000     Sid 3 (6)



Kommunfullmäktige beslutade 1998-04-29, § 67, att ställa sig positiv till projektet
och förband sig att ställa upp med sin del av finansieringen på 20 Mkr under
förutsättning att Team Torsby klarade av sin del av finansieringen nämligen att
samla in 12 Mkr. Fullmäktiges beslut vann laga kraft i maj 1998.
Efter kommunfullmäktiges beslut 1998 påbörjades ett intensivt arbete från Team
Torsbys sida för att klara sin del av finansieringen. – – –
Under senare delen av våren 1999 hade Team Torsby samlat in 12 Mkr och
rättsförhållandet mellan Team Torsby och Torsby kommun formaliserades i ett antal
avtal som kommunfullmäktige godkände på sitt sammanträde 1999-04-29, § 54.
I omedelbar anslutning till kommunfullmäktiges godkännande träffade Team Torsby
ett avtal med Skanska om uppförande av badhusbyggnaden. Detta utformades som
ett entreprenadavtal som, vad kommunen känner till, inte var villkorat av att
kommunfullmäktiges beslut 1999-04-29 skulle vinna laga kraft.
Byggnationen påbörjades i början av maj 1999 med schaktnings- och
grundläggningsarbeten. Projektkostnaden var 32 Mkr (12 Mkr insamlade och 20
Mkr i kommunalt lån) och upparbetades med en linjär förbrukning över byggtiden,
10 månader, dvs drygt 3 Mkr per månad.
Detta innebar att byggarbetena vid tidpunkten för kammarrättens inhibitionsbeslut
var i full gång och att ca 6 Mkr redan var nerlagda i projektet.

Kommunens upplåningsbeslut
Avtalen med Team Torsby innebar att innan kommunen betalade ut sitt lån på 20
Mkr skulle de 12 Mkr som Team Torsby samlat in användas.
Av beslutet från 1998 följer vidare att kommunen skall finansiera sin del av
projektet med 20 Mkr men det framgår inte av beslutet på vilket sätt detta skall ske.
Eftersom kommunens likviditet vid beslutstillfället 1999 inte medgav en
finansiering från eget kapital var vi nödsakade att finansiera beloppet genom
upplåning.
Efter samråd med Svenska Kommunförbundet var kommunens uppfattning att
kommunen är fri att avgöra på vilket sätt vi skall finansiera våra åtaganden och att
på vilket sätt detta sker överhuvudtaget inte kan bli föremål för domstolsprövning
och att detta skulle klargöras i den dom som förväntades från kammarrätten i början
av oktober 1999.
I vårt fall kom finansieringen olyckligtvis att hanteras i samma beslut som avtalen i
övrigt.

Vad vi har gjort för att efterleva domen
Under hela processen från det att kammarrätten meddelat sitt inhibitionsbeslut och
till arbetsutskottets konstaterande 2000-02-14 har vi haft omfattande kontakter och
konsultationer med upphandlingsexpertisen på Svenska Kommunförbundet.
Vid dessa kontakter har tydliggjorts de stora problem som finns när det gäller att
efterleva kammarrättens dom att handla upp badhuset. Frågan har varit hur ett
förfrågningsunderlag skulle utformas som innebär att anbudsgivarna skulle räkna på
en byggnation som redan var påbörjad och till del färdigställd.
Anbudsgivarna skulle alltså räkna på att och lämna anbud på att överta en befintlig
och pågående entreprenad vilket var fallet eftersom en stor del av schaktarbetena,
grundläggning med gjutningsarbeten redan var färdigställda när kammarrätten
meddelade sitt inhibitionsbeslut.
Efter överläggningar med Svenska Kommunförbundet kunde kommunen konstatera
att ett sådant förfrågningsunderlag svårligen kunde upprättas överhuvudtaget och i
vart fall inte skulle utnyttja konkurrensen på ett meningsfullt sätt.
Kommunen hade vid sådana förhållanden ingen annan möjlighet än att genomföra
upphandlingen på det sätt som skett.
                                                                   Dnr 3497-2000   Sid 4 (6)



      De anbudsgivare som genom kommunens förfarande inte fått möjlighet att delta i
      upphandlingen har ändock kunnat utnyttja de möjligheter till skadestånd som LOU
      anvisar.
AA kommenterade remissyttrandet och anförde bl.a. följande. Kommunens
påstående att byggarbetena vid tidpunkten för kammarrättens inhibitionsbeslut var i
full gång tillbakavisas. Uppgiften att 6 miljoner kronor hade lagts ner i projektet
redan i juni 1999 motsägs av en skrivelse den 9 september 1999 från Team Torsby.
Av kommunens yttrande synes framgå att kommunen vid tidpunkten för
inhibitionsbeslutet spekulerat i att kammarrätten senare skulle ogilla talan om
överprövning. Kammarrättens beslut om inhibition synes därför inte ha
hörsammats av kommunen. När kammarrätten senare, i oktober 1999, slutligen
förordnade att upphandlingen skulle göras om hade kommunen genom sin tidigare
ohörsamhet satt sig i positionen att det förmodligen skulle innebära vissa
kapitalförluster att avbryta förfarandet och göra om upphandlingen. Det bör särskilt
uppmärksammas att kommunen försatt sig i den brydsamma situationen utan vare
sig ett civilrättsligt bindande avtal eller något lagakraftvunnet kommunalt beslut.
Oaktat hur det förhåller sig med ”de stora problem som fanns när det gällde att
efterleva kammarrättens dom”, som kommunen uttrycker det, har emellertid
kommunen varit skyldig att efterleva domstolens förordnanden, såväl avseende
beslutet om inhibition i juni 1999 som förordnandet i oktober samma år om att
upphandlingen skulle göras om. – Till yttrandet fogades en kopia av den
omnämnda skrivelsen från Team Torsby.

Från Torsby kommun inhämtades kopia av kommunstyrelsens protokoll från
sammanträdet den 30 september 1999 (§ 198), rörande styrelsens beredning inför
kommunfullmäktiges beslut samma dag att på nytt besluta att kommunens del av
projektet skulle finansieras genom upplåning. Av protokollet framgår att styrelsen
beslutade föreslå kommunfullmäktige att fatta beslut med det innehåll som
fullmäktige sedermera beslutade. I styrelsens protokoll angavs, på samma sätt som
i protokollet med fullmäktiges beslut, att fullmäktiges beslut om finansieringen inte
kunde verkställas till följd av kammarrättens förordnande om
verkställighetsförbud, utan att det fattades ett nytt beslut om detta i fullmäktige.

I beslut den 17 december 2001 anförde JO Berggren följande.

Ledamöter i kommunfullmäktige står inte under JO:s tillsyn (se 2 § tredje stycket
punkt 6 lagen, 1986:765, med instruktion för Riksdagens ombudsmän). På grund
härav kan kommunfullmäktiges befattning med ärendet om uppförande av
simhallen inte föranleda någon åtgärd från min sida. Granskningen har därför
inriktats på kommunstyrelsens och arbetsutskottets handläggning.

Regler om överprövning i allmän förvaltningsdomstol av upphandlingsärenden
finns i 7 kap. lagen om offentlig upphandling. Kammarrätten i Göteborg har i ett
sådant mål prövat Torsby kommuns handläggning av projektet om uppförande av
simhallen. I det interimistiska beslutet den 24 juni 1999 förordnade kammarrätten
att kommunfullmäktiges beslut den 29 april 1999 (§ 54), vilket bl.a. avsåg att
kommunens del av projektet skulle finansieras genom upplåning, tills vidare inte
fick verkställas. Vid sitt slutliga avgörande av målet den 8 oktober 1999 förordnade
                                                                    Dnr 3497-2000    Sid 5 (6)




kammarrätten att, för det fall kommunfullmäktiges beslut den 29 april 1999 (§ 54)
vann laga kraft, simhallen skulle upphandlas enligt bestämmelserna i LOU.
Kammarrättens dom vann laga kraft.

Kommunstyrelsen har i remissen anmodats att lämna upplysningar och yttra sig om
styrelsens och arbetsutskottets handläggning, särskilt i frågan rörande på vilket sätt
kammarrättens verkställighetsförbud och dom har beaktats. Jag kan av yttrandet
konstatera att kommunstyrelsen inte har lämnat några upplysningar om åtgärder
som vidtagits för att efterleva domstolens förordnanden. Innebörden av det som
kommunstyrelsen har anfört är i stället i huvudsak att kommunen ansett att det av
olika skäl fanns svårigheter att följa förordnandena. Kommunen har lämnat
uppgifter om situationen i olika skeden av ärendets handläggning, vilka uppgifter
anmälaren i vissa avseenden har bestritt.

Vad som framkommit i ärendet föranleder följande uttalanden.

Kommunstyrelsen har ett övergripande ansvar för den kommunala förvaltningen
(se bl.a. 6 kap. 1 och 2 §§ kommunallagen). Till kommunstyrelsens särskilda
uppgifter hör att bereda och yttra sig i de ärenden som skall handläggas av
kommunfullmäktige samt att verkställa fullmäktiges beslut (se 6 kap. 4 §
kommunallagen).

Kommunstyrelsen beslutade den 30 september 1999 föreslå kommunfullmäktige
att besluta att kommunens del av projektet skulle finansieras genom upplåning.
Kammarrätten hade då genom beslutet den 24 juni 1999 förordnat om
verkställighetsförbud beträffande kommunfullmäktiges tidigare beslut om samma
sak. Kommunstyrelsens förslag till fullmäktige att fatta ett nytt beslut med
likalydande innehåll har helt klart haft till syfte att möjliggöra verkställighet av ett
beslut om finansiering genom upplåning trots kammarrättens verkställighetsförbud
mot ett sådant beslut.

Det får givetvis inte förekomma att en kommunal nämnd föreslår fullmäktige att
fatta beslut som innebär att ett av domstol meddelat verkställighetsförbud skall
kringgås. Kommunstyrelsen har i remissyttrandet framfört att man, trots
kammarrättens beslut om verkställighetsförbud, ansåg sig fri att avgöra på vilket
sätt kommunens åtaganden skulle finansieras och att frågan hur finansieringen
skulle ske över huvud taget inte kunde prövas av domstolen. Denna uppfattning har
dock självfallet inte gett styrelsen en rätt att agera i strid mot kammarrättens beslut
om verkställighetsförbud. Om kommunen inte kunde acceptera kammarrättens
beslut har kommunens enda möjlighet varit att överklaga det för att försöka
åstadkomma en ändring av beslutet.

Kommunstyrelsen har sålunda genom sitt agerande gjort sig skyldig till ett oriktigt
handlande, som enligt min mening är anmärkningsvärt.

Av utredningen drar jag slutsatsen att kommunen också verkställde det nya beslutet
om att finansiering skulle ske genom upplåning. Det finns inte anledning att anta
annat än att ansvaret för detta faller på kommunstyrelsen. Vid verkställighet av
kommunfullmäktiges beslut måste det anses åligga kommunstyrelsen att pröva om
                                                                      Dnr 3497-2000    Sid 6 (6)




beslutet går att verkställa eller inte. Beslut som är rättsstridiga, såsom i detta fall,
skall givetvis inte verkställas. Den felaktighet som kommunstyrelsen gjort sig
skyldig till i detta hänseende får betraktas som en följd av dess beslutsförslag till
fullmäktige.

I kammarrättens dom förordades att, för det fall kommunfullmäktiges beslut den 29
april 1999 vann laga kraft, simhallen skulle upphandlas enligt bestämmelserna i
lagen om offentlig upphandling. Kommunen överklagade inte kammarrättens dom
utan den vann laga kraft, vilket också kommunfullmäktiges beslut gjorde.

Vad gäller kommunens handläggning efter kammarrättens dom framgår av
utredningen att någon upphandling enligt bestämmelserna i lagen om offentlig
upphandling aldrig genomfördes. Kommunstyrelsens arbetsutskott anförde i beslut
den 14 februari 2000 att det då inte var möjligt att göra en upphandling och lade
ärendet till handlingarna. På grund av kammarrättens förordnande i domen har det
emellertid ålegat kommunen, i första hand kommunstyrelsen, att genomföra en
upphandling enligt bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling. Vad
kommunen har anfört i remissyttrandet om praktiska svårigheter att genomföra en
sådan upphandling ger inte anledning till något annat ställningstagande från min
sida. Jag vill dock påpeka att kommunstyrelsen genom att inte följa kammarrättens
beslut om verkställighetsförbud själv får anses ha försvårat situationen. Vidare vill
jag nämna att kommunfullmäktiges beslut den 29 april 1999 att godkänna avtalen
med Team Torsby var villkorat av att beslutet skulle vinna laga kraft vilket det,
enligt vad utredningen visar, inte gjorde förrän efter kammarrättens dom i
upphandlingsmålet.

Sammanfattningsvis kan jag sålunda konstatera att kommunstyrelsen har agerat
felaktigt i flera avseenden. Att myndigheter på det sätt som påvisats i detta ärende
inte respekterar domstolsavgöranden är allvarligt och strider mot grundläggande
krav på offentliga organs uppträdande.

Även om det med anledning av det inträffade hade varit påkallat att vidta åtgärder
mot de ledamöter av kommunstyrelsen som medverkat till kommunens oriktiga
handlande finns det inga möjligheter härtill.

Det är sålunda inte möjligt att ingripa med åtal för tjänstefel eftersom
beslutsfattandet i de aktuella frågorna inte är att anse som myndighetsutövning i
brottsbalkens mening. De förtroendevalda omfattas inte heller av något lagreglerat
eller kollektivavtalsreglerat disciplinansvar.

Mot bakgrund av det sagda stannar jag vid den mycket allvarliga kritik som ligger i
det ovan anförda.
