# Kritik mot en överförmyndare för handläggningen av ett ärende om godmanskap m.m.

JO 2001-12-07 dnr 3512-2000

## Beslut

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2001-12-07        3512-2000              1 (7)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Kritik mot en överförmyndare för handläggningen av ett ärende om
                        godmanskap m.m.


                        I ett beslut den 7 december 2001 anförde JO Pennlöv följande.

                        Anmälan m.m.
                        God man enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken (FB) förordnades den 30 november
                        1998 för AA.

                        BB och CC (AA:s syster och svåger) har framfört klagomål mot Överförmyndaren
                        i Västerås i flera avseenden. De har anfört bl.a. följande.

                        1. Överförmyndaren har förvägrat dem ett personligt möte och i stället hänvisat
                           till skriftlig korrespondens.
                        2. Den skriftliga kommunikationen har överförmyndaren skött nonchalant. Svar
                           på frågor har uteblivit och ärendet har dragit ut på tiden i mer än åtta månader.
                        3. BB har inte fått ta del av hela överförmyndarens akt rörande sin bror. Senaste
                           påstötning med begäran om detta är ännu efter tre veckor obesvarad. Totalt har
                           mer än ett halvt år förflutit sedan första begäran gjordes.
                        4. Överförmyndarens tillsynsfunktion fungerar inte. Hon accepterar utan erinran
                           en god man som inte anser sig behöva ha kontakt med sin huvudmans närmaste
                           släktingar.
                        5. Överförmyndaren har oriktigt gett samtycke till gode mannens försäljning av
                           huvudmannens villa utan att dessförinnan kontakta närmast anhörig.
                        6. Överförmyndaren har brustit i tillsynen genom att inte utreda hur
                           villaförsäljningen gått till trots anhörigas uttryckliga begäran.
                        7. Överförmyndaren har misslett och otillbörligt påverkat huvudmannen, då hon
                           påstått att den gode mannen inte gjort något fel vid fastighetsaffären och
                           därigenom fått huvudmannen att återta sin ansökan om byte av god man.
                           Påståendet var ogrundat, hon hade ju inte utrett sakförhållandet.
                        8. Överförmyndaren har förbigått ett överklagande till tingsrätten utan
                           kommentarer.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                              Dnr 3512-2000      Sid 2 (7)

## Utredning

Utredning
Sedan överförmyndarens akt lånats in och granskats har anmälan remitterats till
överförmyndaren för yttrande. I remissvaret har överförmyndaren DD anfört bl.a.
följande.

      Anmälan gäller AA – – – som fick god man genom tingsrättens beslut 98-11-30.
      Beslutet innefattade uppdrag att bevaka hans rätt, förvalta hans egendom och sörja
      för hans person. Som god man förordnades till en början EE, som 99-08-01 ersattes
      av nuvarande god man FF. Förordnandet skedde på förslag av AA:s syster BB.
      Anledningen till bytet var att samarbetssvårigheter uppkommit. Beklagligtvis har så
      på nytt blivit fallet. Systern begärde 00-07-25 byte av gode mannen, en begäran som
      jag 2000-08-24 avslog. Mitt beslut överklagades till tingsrätten, som 2000-10-l3
      lämnade klagomålen utan åtgärd.
      Jag tar härefter upp de anklagelser, som riktas mot mig i skrivelsen 2000-l0-03 och
      hänför mig därvid till de åtta punkterna i denna.
      1. Det har förekommit en gång att makarna BB och CC, begärt personligt
      sammanträffande. Det datum det gällde var 2000-02-16. Jag var förhindrad då och
      meddelade detta på uppgiven telefon utan att få kontakt.
      2. Påståendet är svårförståeligt. Som framgår av anmälan har en omfattande
      korrespondens förekommit mellan oss. Jag anser mig ha besvarat de frågor som
      ställts på ett sakligt sätt. Av naturliga skäl har jag inte alltid haft tillfälle att skicka
      svar på dagen.
      3. Systern har fått det hon begärt och varit intresserad av, nämligen senaste
      årsräkning. Jag underlät dock att skicka med gode mannens bilaga till denna.
      Orsaken härtill var att inte ytterligare försämra det infekterade förhållandet mellan
      gode mannen och systern, vilket ytterst skulle vara till men för huvudmannen.
      Bilagan har numera tillställts systern. – – –
      4. Såvitt jag kan se finns ingen laglig skyldighet för gode mannen att hålla nära
      kontakt med huvudmannens släktingar. Det kan däremot i normalfallet inte vara till
      nackdel att gode mannen har sådana kontakter. Grundorsaken till att det inte
      fungerar så i detta fall är enligt min uppfattning att släktingarna inte finner sig i att
      gode mannen har huvudansvaret för AA:s person utan själva vill bestämma allt på
      den punkten.
      5–6. Gode mannen anmälde 2000-01-04 till mig att AA:s fastighet Kryddgården 17
      sålts. Samtidigt upplyste hon att hon haft kontakt med systern om
      försäljningsplanerna och att systerns familj erbjudits köpa fastigheten. Systern var
      införstådd med försäljningen men tackade nej till erbjudandet om köp. Med hänsyn
      till den upplysningen ansåg jag mig inte ha någon skyldighet att kommunicera själva
      köpevillkoren med henne. Försäljningen hade ombesörjts genom Sparbankernas
      Fastighetsbyrå.
      7. Sedan AA lämnat in en skrivelse, daterad 2000-06-l8, vari han begärde byte av
      god man – – – blev jag uppringd av AA:s kontaktman, som meddelade att AA ville
      träffa mig. Den 3 juli besökte jag honom. Jag pratade med honom om bl.a.
      fastighetsaffären och sade att jag inte ansåg att gode mannen misskött den. Vid
      samma tillfälle uttryckte AA mycket starkt att han inte ville byta god man. Han sade
      sig inte heller känna den som systern föreslagit i FF:s ställe.
      8. Den skrivelse, som makarna BB och CC torde åsyfta, är daterad 2000-07-25. När
      den anlände hade jag semester vilket de fick meddelande om. Den besvarades av
      mig genom avslagsbeslut med fullföljdshänvisning 2000-08-24. Tingsrätten har som
      framgår av ingressen överprövat beslutet och ej funnit anledning till ändring. Jag
      anser inte att tidsåtgången för mitt ställningstagandet är orimligt lång.
      Med ovanstående anser jag mig ha besvarat makarna BB och CC:s anklagelser mot
      mig och överlämnar ärendet för JO:s bedömning.
                                                                        Dnr 3512-2000    Sid 3 (7)




BB och CC har framfört ytterligare klagomål mot överförmyndaren angående
fastighetsförsäljningen.

Ärendet har därefter remitterats på nytt till överförmyndaren. I remissvaret har
överförmyndaren DD uppgett bl.a. följande.

      Makarna BB och CC har på nytt riktat kritik mot min handläggning av
      godemansärendet. Vad BB har anfört i sin skrivelse betr. försäljningen har jag i och
      för sig redan svarat på tidigare. Jag upprepar dock vad jag tidigare sagt till dem att
      mitt ansvar inskränker sig till att medge eller inte medge en försäljning. Hur den
      genomförs och hur den verkställs är en fråga som faller under gode mannens
      förvaltningsansvar. Som BB påpekat skall de närmaste släktingarna beredas tillfälle
      att yttra sig i frågan. Eftersom jag informerades om att systern var helt införstådd
      med en försäljning och t.o.m. själv erbjudits köpa fastigheten men tackat nej ansåg
      jag mig inte behöva kommunicera själva köpevillkoren med henne. Sakligt sett
      fanns heller inget att erinra mot försäljningen. Fastigheten hade ju stått tom under
      cirka ett års tid. Efter moderns död kunde AA inte förväntas leva där ensam med sitt
      handikapp. Han hade f.ö. rotat sig i sin nya lägenhet och hade ingen längtan tillbaka
      enligt gode mannen. Försäljningen skedde med hjälp av mäklare, varför jag inte
      hade anledning att ifrågasätta priset. Att AA:s underskrift saknades på kontraktet
      reagerade jag inte för, eftersom jag kände till hans medicinska status. För giltigheten
      av försäljningen är det f.ö. oviktigt att hans underskrift saknades. Däremot var det av
      vikt att gode mannen fått hans samtycke till den, vilket jag visste var fallet.
      Vad BB anfört i sin skrivelse har jag besvarat i brev till henne. – – –
BB och CC har kommenterat remissvaret och därvid bl.a. gjort gällande att
överförmyndaren medvetet mörklagt handläggningen av försäljningen av villan och
att AA har förlorat mera än 200 000 kr genom det sätt på vilket fastighetsaffären
genomförts.

## Bedömning

Bedömning
Besvarande av frågor m.m.
Med anledning av vad BB och CC anfört om överförmyndarens underlåtenhet att
besvara brev och ta emot besök vill jag anföra följande.

Enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223) skall frågor från enskilda besvaras så snart
som möjligt. Bestämmelsen innebär att en myndighet som fått en förfrågan från en
enskild måste lämna någon form av svar och att svaret inte får dröja längre än
nödvändigt. Av 5 § förvaltningslagen följer att myndigheten skall ta emot besök
och telefonsamtal från enskilda.

Överförmyndaren har tillbakavisat BB och CC:s klagomål i denna del. Jag tror inte
att det skulle vara meningsfullt att utreda saken ytterligare. Det saknas därmed
grund för mig att rikta kritik mot överförmyndaren i detta avseende.

Utlämnande av handlingar
Överförmyndarens handläggning av BB och CC:s begäran om utlämnande av
handlingar visar enligt min mening på en häpnadsväckande okunskap om frågor
som hänger samman med offentlighetsprincipen. Det finns därför anledning att
inledningsvis redogöra för tillämpliga författningsbestämmelser.

Grundläggande bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen, som också primärt reglerar frågan om utlämnande av
                                                                   Dnr 3512-2000     Sid 4 (7)




allmänna handlingar. Enligt 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen skall allmän
handling som får lämnas ut – som alltså inte innehåller uppgift som omfattas av
någon sekretessbestämmelse – på begäran genast eller så snart det är möjligt
tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen. I 2 kap. 13 § anges att den
som önskar ta del av handlingen också har rätt att mot fastställd avgift få kopia av
handlingen. En begäran om kopia av handlingen skall handläggas skyndsamt.

Det är inte möjligt att exakt ange när en allmän handling senast skall
tillhandahållas om det inte kan ske genast. Normalt bör besked i en sådan fråga
lämnas redan samma dag som den väcktes, men någon eller några dagars
fördröjning kan godtas om myndigheten behöver rådrum för att ta ställning till om
den efterfrågade handlingen är allmän och offentlig. Ett visst dröjsmål är även
ofrånkomligt om framställningen t.ex. avser eller fordrar genomgång av ett
omfattande aktmaterial. Vad som kan krävas av en myndighet beror givetvis på
omständigheterna i det enskilda fallet.

Enligt 9 kap. 14 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess hos överförmyndare i
ärende enligt föräldrabalken för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
lider skada eller men. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild
enligt vad som föreskrivs i föräldrabalken.

Av 16 kap. 7 § FB framgår att en omyndig som har fyllt 16 år och den som har god
man eller förvaltare har rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet
och som förvaras hos överförmyndaren. En sådan rätt har enligt samma stadgande
också den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar. Med närmaste
släktingar avses främst bröstarvingar, föräldrar och syskon (jfr prop. 1987/88:124
s. 176 angående vissa ändringar i föräldrabalken). Den rätt som en anhörig sålunda
har att ta del av handlingar hos överförmyndaren är inte begränsad i något särskilt
avseende. Det tillkommer inte överförmyndaren att pröva om handlingarna
lämpligen bör lämnas ut (jfr JO 1984/85 s. 84).

När en begäran om att få ta del av allmänna handlingar kommer in till
överförmyndaren – skriftligen eller muntligen – skall således överförmyndaren
pröva, i första hand om utlämnande skall ske med stöd av föräldrabalken och, om
så inte är fallet, om utlämnande ändå kan ske utan hinder av 9 kap. 14 §
sekretesslagen. Om en sådan prövning leder till ett beslut om avslag på begäran att
få ta del av handlingen, har sökanden enligt 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen
och 15 kap. 7 § sekretesslagen möjlighet att föra talan mot beslutet. Ett beslut om
avslag bör därför sättas upp särskilt och innehålla de skäl som har bestämt
utgången (jfr 20 § förvaltningslagen). Att ett beslut som går att överklaga skall
förses med fullföljdshänvisning följer av 21 § förvaltningslagen. Oavsett vilket
regelsystem som skall tillämpas skall en framställning om att få ta del av
handlingar behandlas med tillbörlig skyndsamhet.

Av utredningen framgår att BB och CC sedan den 20 mars 2000 vid upprepade
tillfällen begärt att få ta del av handlingarna i akten rörande BB:s bror AA Först
åtta månader senare fick makarna del av samtliga handlingar i akten. Denna
                                                                     Dnr 3512-2000   Sid 5 (7)




tidsutdräkt är självfallet varken förenlig med tryckfrihetsförordningens
skyndsamhetskrav eller de krav på handläggningen som följer av FB:s regler. Den
rätt som en anhörig enligt 16 kap. 7 § FB har att ta del av handlingar hos
överförmyndaren är inte begränsad i något särskilt avseende. Överförmyndarens
underlåtenhet att låta de anhöriga ta del av akten har uppenbart varit ägnad att öka
deras misstro mot överförmyndaren. Överförmyndaren förtjänar mycket allvarlig
kritik för sin bristfälliga handläggning av BB och CC:s framställningar.

Jag förutsätter att överförmyndarförvaltningen omgående ser över sina rutiner i nu
påtalat hänseende så att handläggningen av framställningar om att få ta del av
allmänna handlingar fortsättningsvis sker i överensstämmelse med gällande
bestämmelser.

Försäljning av huvudmannens fastighet
Inledningsvis vill jag framhålla att jag inte uttalar mig i frågan om överförmyn-
darens beslut att lämna tillstånd till försäljningen av fastigheten är riktigt i sak. JO
brukar nämligen inte pröva myndigheternas ställningstaganden i de sakfrågor som
det ankommer på dem att avgöra. Jag vill även klargöra att gode män inte står
under JO:s tillsyn. Jag är därför förhindrad att uttala mig i frågor som rör den gode
mannens åtgärder.

För vissa dispositioner av gode män krävs att överförmyndaren lämnar sitt
samtycke. I 14 kap. 11 § första stycket 3 föräldrabalken (FB) stadgas sålunda att
god man får överlåta huvudmannens fasta egendom endast med överförmyndarens
samtycke. Enligt tredje stycket får samtycke lämnas endast om åtgärden är lämplig
med hänsyn till egendomens natur samt huvudmannens behov och samlade
tillgångar.

Angående överförmyndarens beslutsunderlag vid handläggningen av ett
tillståndsärende gällande försäljning av fastighet vill jag anföra följande (jfr bl.a.
JO 1997/98 s. 474). I ansökan om samtycke till försäljning skall anges de skäl som
finns för förvärvet. Uppgift bör vidare lämnas om hur huvudmannen
fortsättningsvis löser sin bostadsfråga om fastigheten tidigare utgjort hans bostad. I
ansökan bör också anges hur den erhållna likviden skall disponeras. Utredningen
om fastighetens värde i form av ett värderingsutlåtande utfärdat av sakkunnig och
opartisk person skall i allmänhet förebringas. Villkoren för försäljningen bör anges
så fullständigt som möjligt, helst genom att färdigt köpekontrakt eller förslag till
sådant inges till överförmyndaren. Överförmyndaren skall ha ett sådant
beslutsunderlag att han kan se till att priset inte understiger fastighetens värde och
att villkoren för betalningen och i övrigt för försäljningen är till huvudmannens
fördel. Det är även viktigt att huvudmannens egen inställning såvitt möjligt
utrönes. Underlåtenhet att delge ansökan med denne kan därför inte godtas om det
inte är uppenbart att han saknat förmåga att ta ställning till frågan om försäljningen.

Beträffande frågan om ett eventuellt obligatoriskt krav på utannonsering inför
försäljning av en huvudmans fastighet vill jag framhålla följande. Lagstiftningen
innehåller inget krav på att fastigheter skall bjudas ut på den öppna marknaden och
enligt min mening kan något generellt krav på utannonsering inte ställas upp.
                                                                   Dnr 3512-2000    Sid 6 (7)




Frågan får i stället avgöras med hänsyn till omständigherna i det enskilda fallet.
Vid denna bedömning bör hänsyn tas till huvudmannens såväl ekonomiska som
övriga personliga omständigheter, vilket innebär att det kan förekomma fall där det
inte bör vara enbart frågan om att erhålla bästa ekonomiska utfall som blir
avgörande.

I 16 kap. 9 § FB anges att innan överförmyndaren tar ställning till om samtycke
skall lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, skall huvudmannen samt
dennes make eller sambo och närmaste släktingar beredas tillfälle att yttra sig, om
det kan ske utan avsevärd tidsförlust. Till förvaltningsåtgärd av större vikt hör bl.a.
överlåtelse av fast egendom (jfr prop. 1993/94:251 s. 283).

Av utredningen framgår att överförmyndaren inte berett BB tillfälle att yttra sig
innan beslut om tillstånd meddelades. Utredningen ger visserligen vid handen att
hon var införstådd med att den gode mannen skulle komma att sälja fastigheten.
Trots det har det ålegat överförmyndaren att höra henne om hennes inställning till
den aktuella försäljningen innan överförmyndaren behandlade frågan om tillstånd.
Det är således inte tillräckligt att den gode mannen varit i kontakt med
huvudmannens närmaste släktingar. Jag är därför kritisk till att överförmyndaren
inte beredde BB tillfälle att yttra sig innan beslut meddelades.

Det är utrett att köpehandlingarna beträffande fastigheten underställts
överförmyndarens prövning. I detta avseende finns således inget att anmärka på.
Överförmyndaren har i sitt remissvar uppgett att försäljningen skedde med hjälp av
mäklare, varför hon inte hade anledning att ifrågasätta priset. Utredningen visar
dock att fastighetsmäklarens uppdrag endast har varit att upprätta köpehandlingar
vid försäljningen av fastigheten och att mäklaren inte har förmedlat själva
försäljningen av fastigheten. Av utredningen framgår vidare att överförmyndaren
inte haft tillgång till något värderingsutlåtande om fastighetens marknadsvärde
utfärdat av sakkunnig och opartisk person. Som framgår ovan saknades även
yttranden angående försäljningen från huvudmannens närmaste släktingar. Med
hänsyn till vad som sålunda framkommit vill jag starkt ifrågasätta om
överförmyndaren haft nödvändigt underlag för att kunna ta hänsyn till
huvudmannens intressen.

Utredningen visar enligt min uppfattning att överförmyndaren inte haft tillgång till
det beslutsunderlag som bör föreligga inför ett beslut om tillstånd till försäljning.
Jag är därför kritisk till överförmyndarens handläggning av den gode mannens
begäran om tillstånd till försäljning av huvudmannens fastighet, särskilt mot

## Anmälan och bakgrund

bakgrund av den skada som huvudmannen uppges ha förorsakats genom
överförmyndarens bristfälliga handläggning.

Handläggningen av begäran om byte av god man
Överförmyndaren är ensam behörig att fatta beslut om byte av god man (11 kap. 19
§ FB). Om överförmyndaren efter begäran från huvudmannen själv eller dennes
närmaste släktingar finner att det inte föreligger skäl till byte av god man skall ett
beslut om avslag sättas upp särskilt och innehålla de skäl som har bestämt utgången
                                                                  Dnr 3512-2000   Sid 7 (7)




(20 § förvaltningslagen). Att ett beslut som går att överklaga skall förses med
fullföljdshänvisning följer av 21 § förvaltningslagen.

Frågan inom vilken tidsfrist en förvaltningsmyndighet skall överlämna en skrivelse
med överklagande och övriga handlingar i ärendet till överinstansen är inte reglerat
i någon författning. Det ligger emellertid i sakens natur att ett överlämnande måste
ske utan dröjsmål. Den allmänna regeln i 7 § förvaltningslagen om snabb och enkel
handläggning m.m. skall vara vägledande även i detta hänseende.

BB:s begäran om byte av god man kom in till överförmyndaren den 18 juni 2000. I
ett brev daterat den 5 juli 2000 förklarade överförmyndaren varför hon inte hade
för avsikt att byta god man för AA. Överförmyndaren fattade dock inte något
formligt beslut i frågan. Överförmyndarens underlåtenhet i nämnt avseende kan
inte undgå kritik. BB:s begäran om omprövning alternativt överklagande kom in
till överförmyndaren den 25 juli 2000. Den 25 augusti 2000 avslog
överförmyndaren BB:s begäran om entledigande av den gode mannen. Beslutet var
försett med fullföljdshänvisning. Överförmyndaren överlämnade dock inte
överklagandet till tingsrätten. Först den 19 september 2000, efter ett nytt
överklagande av BB, överlämnades överklagandet till tingsrätten. Denna tid är mot
bakgrund av vad jag anfört ovan för lång. Överförmyndaren kan inte undgå kritik
för detta.

Övrigt
I anmälan har BB och CC även uttryckt sitt missnöje med att överförmyndaren
intagit ståndpunkten att den gode mannen inte är olämplig för sitt uppdrag. JO
brukar inte uttala sig om myndigheternas ställningstaganden i sakfrågor, i
synnerhet om dessa bygger på lämplighetsöverväganden eller förutsätter särskild
sakkunskap. Någon anledning att göra undantag från denna princip föreligger inte i
detta fall.

Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder inte någon kommentar från min
sida.
