# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för att en anställd som upprättade en redogörelse om misstänkt misskötsamhet därefter medverkade som förhörsvittne och tolk i ärendet om varning m.m.

JO 2022-04-29 dnr 3513-2021

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                    Sid
                                                                          2022-04-29             3513-2021             1 (8)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för att en anställd som
                        upprättade en redogörelse om misstänkt misskötsamhet därefter
                        medverkade som förhörsvittne och tolk i ärendet om varning m.m.


                          Beslutet i korthet: Beslutet berör frågor med anknytning till förutsättningarna för en
                          rättssäker process i ett ärende om varning enligt fängelselagen.
                          En kriminalvårdare som hade upprättat en redogörelse om misstänkt misskötsamhet
                          deltog därefter vid förhöret med den intagne som protokollförare och förhörsvittne
                          samt dessutom som tolk. JO anser att kriminalvårdaren inte borde ha medverkat vid
                          förhöret samt att hennes deltagande var ägnat att påverka den intagnes förtroende för
                          processen och myndigheten. Därutöver var det olämpligt att anstalten valde att
                          använda kriminalvårdaren som tolk. Anstalten får kritik för att inte ha iakttagit
                          objektivitetsprincipen och för att inte ha anlitat en utomstående tolk till förhöret.
                          Anstalten kritiseras också för flera dokumentationsbrister i ärendet.
                          Den intagne fick sedan en varning för att han bl.a. uttryckt sig på ett sätt som kunde
                          uppfattas som hotfullt. I beslutet benämns misskötsamheten som ”våld eller hot mot
                          tjänsteman”. JO har visserligen förståelse för behovet av enkla förval i ett systemstöd
                          men pekar på att beteckningen motsvaras av vissa brott enligt brottsbalken. Att
                          Kriminalvården använder samma nomenklatur kan ge intryck av att det är klarlagt att
                          en intagen har begått ett brott, trots att skuldfrågor endast kan prövas i en
                          brottmålsprocess. Den intagnes klagomål talar dessutom för att han har tolkat
                          beslutet som att varningen även avsett våld. JO uttalar att beteckningarna inger
                          betänkligheter och att det kan finnas anledning att hålla isär förekomsten av våld från
                          hot mot kriminalvårdspersonal.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 16 april 2021 framförde AA klagomål mot
                        anstalten Kumla och anställda där. JO lät översätta anmälan som var skriven på
                        spanska. AA anförde bl.a. följande.

                        Den 7 mars 2021 skrev den anställde BB en godtycklig rapport avseende honom
                        om våld och hot mot personal. Han har dock varken hotat eller varit våldsam
                        mot någon. Utredningen har inte genomförts på ett opartiskt sätt.
                        Kriminalvården skyddar sin personal och en intagen kan inte freda sig mot
                        myndighetens anklagelser.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                      Dnr 3513-2021     Sid 2 (8)




Tillsammans med anmälan skickade AA in handlingar i ärendet om varning
enligt fängelselagen i fråga om händelsen m.m. Av dokumentationen framgår
bl.a. följande.

I ärendet finns två redogörelser om misstänkt misskötsamhet. Den ena har
upprättats av kriminalvårdaren BB och den andra av kriminalvårdaren CC.

I anteckningarna från ett förhör den 16 mars 2021 angående händelsen anges att
CC. var protokollförare och vittne. Det framgår inte om AA lämnade sina
uppgifter på ett annat språk än svenska.

I beslutet om varning den 23 mars 2021 har misskötsamheten benämnts som
”Våld eller hot mot tjänsteman, 2021-03-07”. Vidare anges att ett skriftligt
yttrande från AA har tolkats som hans yttrande i förhör. I den egentliga
beslutsmotiveringen står följande (i beslutet framgår den intagens namn):

      Genom utredningen finner anstalten det styrkt att AA har brutit mot de före-
      skrifter och villkor som gäller för verkställigheten genom att inte visa hänsyn
      mot personalen och har uttryckt sig på ett sätt som kan uppfattas som hotfullt.
      Misskötsamheten är av sådan art att AA ska tilldelas en varning.
      AA informeras om att vad som framkommit i utredningen senare kan ligga till
      grund för bedömning av frågan om uppskjuten villkorligt frigivning.

Utredning
Kriminalvården uppmanades att yttra sig över följande frågor.

    1. Av förhörsanteckningarna framgår att en kriminalvårdsanställd som
       upprättat en av de nämnda redogörelserna fungerade som protokoll-
       förare och vittne vid det förhör som enligt anteckningarna hölls den
       16 mars 2021. Hur ser Kriminalvården på detta?

    2. I beslutet om varning anges att ett skriftligt yttrande från AA ”har
       tolkats som hans yttrande i förhör”. Innebär detta att ett muntligt förhör
       med AA inte hölls? I sådana fall, vad var anledningen till detta och
       vilka överväganden gör Kriminalvården i förhållande till det som
       framgår av 12 kap. 4 § fängelselagen (2010:610)?

    3. Utifrån förhörsanteckningarna framstår det som att AA lämnade sina
       uppgifter på svenska. Stämmer det? Om översättning skedde, hur
       resonerar Kriminalvården kring utevaron av dokumentation om detta?

    4. I beslutet om varning anges under rubriken Typ av misskötsamhet
       och datum för misskötsamheten ”Våld eller hot mot tjänsteman,
       2021-03-07”. Är det så att Kriminalvården benämner misskötsamheten
       våld eller hot även om det som i detta fall enbart är fråga om hot. Vilka
       överväganden gör Kriminalvården i denna del? Bedömer myndigheten
       att skrivningen kan lämna utrymme för missförstånd hos intagna?
                                                                      Dnr 3513-2021        Sid 3 (8)




I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom chefen för
sektionen för verksjuridik, i huvudsak följande:

      Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från Kriminalvården region Mitt,
      som i sin tur hämtat in uppgifter från ledningen vid anstalten Kumla, samt från
      Kriminalvårdsregistret (KVR).
      Den 7 mars 2021 upprättade kriminalvårdspersonal två redogörelser för miss-
      tänkt misskötsamhet avseende AA. Den ena redogörelsen upprättades av BB och
      den andra av CC. Beslut i ärendet om varning fattades den 23 mars 2021. Av
      uppgifter i KVR framgår att förhör med AA hölls den 16 mars 2021 kl. 14.04
      och att DD var förhörsledare. Enligt uppgift från anstalten Kumla var dock EE
      förhörsledare och inte DD. Den senares namn har blivit felaktigt inlagt i KVR
      när förhörsledare skrevs in. CC, som var närvarande vid händelsen och har
      upprättat den ena redogörelsen, var förhörsvittne och protokollförare. I Kriminal-
      vårdens handbok om varning, avbrott genom avvikelse och uppskjuten villkorlig
      frigivning (2015:1) anges på sidan 26 att ”vid förhör ska förutom förhörsledaren
      ytterligare en tjänsteman delta om det är möjligt. Denne har rollen som
      protokollförare och vittne. Dessa tjänstemän ska vara opartiska, på så vis att de
      inte har närvarat vid den händelse som den intagne ska höras om.”. Anstalten
      Kumla följer normalt handboken och använder vid förhör personal som inte
      närvarat vid händelsen, men frångick i ärendet den ordningen eftersom tolk
      behövdes och anstalten gjorde bedömningen att CC, som kan spanska, behövde
      närvara för att översätta.
      Vid förhör i ärendet som inleddes den 16 mars 2021 var AA inledningsvis
      närvarande. Enligt uppgift från anstalten blev AA dock omedelbart irriterad på
      förhörsledaren och uppgav att han inte längre ville medverka vid förhöret. Han
      informerades då om att han i stället kunde ge in eventuella synpunkter skriftligen
      senast den 19 mars 2021. AA gav därefter in en skrivelse, dock först den
      23 mars 2021 efter det att han blivit delgiven beslut om varning. AA hade redan
      den 8 mars 2021 och den 9 mars 2021 inkommit med synpunkter skriftligen
      innan förhöret med honom hölls den 16 mars 2021. De synpunkter han framförde
      i de skrivelserna har av anstalten tolkats som yttrande vid förhör. De skrivelser
      som AA lämnat in författade på spanska översattes med hjälp av CC. Anstalten
      har som rutin att dokumentera om översättning skett, men i aktuellt fall har det
      missats. Det kan konstateras att dokumentationen i KVR således är bristfällig.

## Rättslig reglering

Av 12 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) FäL, följer att innan ett beslut om
      varning meddelas ska förhör hållas med den intagne.
      Av 27 § förvaltningslagen (2017:900) följer att en myndighet som får uppgifter
      på något annat sätt än genom en handling snarast ska dokumentera dem, om de
      kan ha betydelse för ett beslut i ärendet. Det ska framgå av dokumentationen när
      den har gjorts och av vem.

## Kriminalvårdens bedömning

Av utredningen framgår att anstalten Kumla har rutiner för hur dokumentation
      ska ske i misskötsamhetsärenden och den brist som påvisats gällande över-
      sättningen framstår enligt Kriminalvården som ett enskilt misstag.
      Det har framkommit att den person som fungerat som protokollförare och vittne
      vid förhör också varit en av dem som rapporterat den aktuella händelsen. Det kan
      konstateras att detta inte är i överensstämmelse med Kriminalvårdens handbok.
      Det är naturligtvis viktigt att ett förhör uppfattas som sakligt och opartiskt.
      Anstalten har dock i denna del anfört att hanteringen varit nödvändig i aktuellt
      fall på grund av behovet av tolkning. Enligt Kriminalvårdens uppfattning saknas
      anledning att ifrågasätta den bedömningen och det framstår som rimligt att ett
      avsteg gjorts av denna anledning. Att förhörsledaren inte haft något med
                                                                      Dnr 3513-2021         Sid 4 (8)




      händelsen att göra sedan tidigare bör också ha borgat för att opartiskheten i
      ärendet inte rubbats. Det kan också noteras att AA själv inte framfört några
      klagomål kring detta i sin anmälan och det har inte heller i övrigt framkommit
      något som tyder på att det haft någon inverkan på utgången i ärendet.
      Vidare kan konstateras att AA beretts tillfälle att närvara vid förhör innan beslut
      om varning meddelades. Han har dock på eget initiativ avbrutit förhöret och hans
      synpunkter har i stället beaktats genom de skrivelser han lämnat in. Kriminal-
      vårdens uppfattning är att anstaltens handläggning i denna del har varit korrekt.
      Det kan också avslutningsvis tilläggas att för det fall AA varit missnöjd med
      anstaltens bedömning, så har han haft möjlighet att begära omprövning av
      beslutet, och för det fall det inte ändrats, överklaga till förvaltningsdomstol.
      När en misskötsamhet rapporteras i KVR finns det olika alternativ för val av
      vilken typ av misskötsamhet som är aktuell. Ett av de valbara alternativen är våld
      eller hot mot tjänsteman. Av benämningen framgår tydligt att det är fråga om hot
      alternativt våld och under utredningen samt i beslutet redogörs för de
      omständigheter som ligger till grund för varningen. Utrymmet för missförstånd
      hos den intagne bedömer Kriminalvården därför som ytterst begränsat.

AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter m.m.
Varning enligt fängelselagen
En intagen som bryter mot de föreskrifter och villkor som gäller för verkställig-
heten får tilldelas en varning. Frågor om varning ska avgöras skyndsamt. Innan
ett beslut om varning meddelas ska förhör hållas med den intagne. Detta
framgår av 12 kap. 1, 3 och 4 §§ fängelselagen (2010:610), FäL.

Enligt 12 kap. 1 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd
(KVFS 2011:1) om fängelse, FARK Fängelse, ska vid förhör med den intagne
om möjligt två tjänstemän medverka. Kriminalvården har redogjort för vad som
i övrigt är av intresse och anges i myndighetens handbok om de tjänstemän som
ska medverka vid ett sådant förhör.

Saklighet och opartiskhet
En myndighet ska enligt 1 kap. 9 § regeringsformen i sin verksamhet iaktta
saklighet och opartiskhet. Bestämmelsen ger uttryck för den s.k. objektivitets-
principen. Den omfattar inte bara hur en sak rent faktiskt har handlagts och
vilka verkliga skäl som ligger bakom ett beslut eller annat handlande från en
myndighet, utan även hur dess agerande uppfattats är av betydelse (se Bull och
Sterzel, Regeringsformen – en kommentar [2019, version 4, JUNO] s. 54 f.). I
5 § andra stycket förvaltningslagen (2017:900), FL, finns en motsvarande regel.

Tolk och översättning
Enligt 13 § första stycket FL ska en myndighet använda tolk och se till att
översätta handlingar om det behövs för att den enskilde ska kunna ta till vara sin
rätt när myndigheten har kontakt med någon som inte behärskar svenska.

Det grundläggande syftet med bestämmelsen är att säkerställa att den person
som ett ärende gäller ska förstå dess innehåll och göra sig själv förstådd.
Lagstiftaren har emellertid också konstaterat att behovet av tolk eller
                                                                       Dnr 3513-2021        Sid 5 (8)




översättning många gånger kan tillgodoses i tillräcklig utsträckning med hjälp
av myndighetens egna resurser och utan att det är nödvändigt att använda en
extern tolk eller översättare (se prop. 2016/17:180 s. 84 f.).

I lagkommentaren har anförts att behovskriteriet tar sikte på den enskildes
möjligheter att ta till vara sin rätt. Myndigheterna förväntas således pröva
behovet av tolkning och översättning utifrån omständigheterna i det enskilda
fallet. Uttrycket tolk används i paragrafen på ett sätt som innebär att det inte
ställs krav på några särskilda formella kvalifikationer, t.ex. auktorisation, på den
som fullgör ett tolk- eller översättaruppdrag. När en myndighet anlitar tolk eller
översättare måste den dock se till så att den som anlitas är tillräckligt
kvalificerad, t.ex. har tillräckliga språkfärdigheter, och även i övrigt är lämplig
för uppgiften. Vad som utgör en tillräcklig kvalifikation från språkfärdighets-
synpunkt får bedömas främst utifrån ärendets art. Det innebär t.ex. att en
auktoriserad tolk ofta är att föredra framför en icke auktoriserad i ett ärende som
är av större vikt från allmän eller enskild synpunkt. I andra fall kan kraven ofta
sättas lägre. Vid bedömningen av tolkens lämplighet i övrigt behöver myndig-
heten t.ex. ta hänsyn till om det finns någon risk för att tolkens tillförlitlighet
kan påverkas som en följd av tolkens ställning till någon som för talan i ärendet
eller liknande. Från rättssäkerhetssynpunkt är det av vikt att tolkens neutralitet
inte ska kunna ifrågasättas (se Lundmark och Säfsten, Förvaltningslagen – en
kommentar [21 aug. 2020, version 1, JUNO], kommentaren till 13 §).

I Kriminalvårdens förvaltningshandbok (2018:12) anges att tolk alltid bör
anlitas i samband med avgivande av nöjdförklaring och i andra ärenden av
större vikt för klienten, under förutsättning att det finns ett behov av tolkning.

JO har ansett att en anstalt eller ett häkte i enklare ärenden lämpligen kan anlita
en icke kvalificerad tolk, såsom personal, men att en kvalificerad tolk alltid bör
anlitas vid ärenden av större vikt för den intagne, se JO:s beslut den 3 april
2009, dnr 5203-2007, och JO 2015/16 s. 209. I det senare beslutet anförde JO
även följande:

      Det är naturligtvis en tillgång för en anstalt om det finns personal med språk-
      kunskaper som kan agera tolk. Jag vill emellertid framhålla att det som regel rör
      sig om icke kvalificerade tolkar, vilket bör påverka när personalen används för
      sådana uppdrag. Vidare bör en anstalt inför beslutet att använda personal som
      tolk ta hänsyn till den situation som ska tolkas och dess betydelse för den intagne
      (jfr beslut av Europadomstolen för mänskliga rättigheter den 5 januari 2010 i
      Diallo mot Sverige, ansökningsnummer 13205/07). Det kan exempelvis finnas
      tillfällen med, i vart fall av den intagne upplevda, intressekonflikter mellan
      personalen och den intagne där det framstår som mindre lämpligt att anlita
      kriminalvårdspersonal som tolk. Så kan vara fallet vid utredningar av misstänkta
      misskötsamheter.
När det gäller översättningar av handlingar kom JO i ett beslut fram till att det
inte fanns något som hindrade att Försäkringskassan använde sin egen personal
för att översätta inkomna handlingar som var skrivna på ett annat språk än
svenska, men framhöll vikten av att myndigheten är uppmärksam på att den
som gör översättningen behärskar språket i fråga så att översättningen blir
                                                                   Dnr 3513-2021       Sid 6 (8)




tillförlitlig. JO ansåg också att det borde framgå genom anteckning i akten vem
som bistått med översättningen, se JO 2007/08 s. 416.

Bedömning
Inledning
JO har vid tidigare tillfällen uttalat sig i frågor med anknytning till
förutsättningarna för en rättssäker process i ärenden om varning enligt
fängelselagen (se t.ex. JO 2019/20 s. 226 samt mina uttalanden i beslut den
25 mars 2020, dnr 4790-2019, den 13 november 2020, dnr 6680-2019, och den
9 december 2020, dnr 7671-2019). Uttalandena har avsett den redogörelse som
normalt upprättas med anledning av misstänkt misskötsamhet, den därefter
följande utredningen och beslutet i ett sådant ärende. Nu berörs ytterligare ett
antal frågeställningar beträffande utredningar och beslut om varning.

Jag vill inledningsvis framhålla att beslut om varning enligt fängelselagen kan
få allvarliga konsekvenser för intagna, i synnerhet som de kan ligga till grund
för beslut att skjuta upp tidpunkten för villkorlig frigivning. Det är angeläget att
processen i dessa ärenden genomsyras av saklighet och opartiskhet samt i övrigt
uppfyller grundläggande rättssäkerhetskrav.

I det följande behandlar jag lämpligheten av att CC medverkade vid förhöret
med AA och huruvida anstalten borde ha anlitat en tolk samt utformningen av
förhörsanteckningarna. Slutligen berör jag benämningen av misskötsamheten.

CC:s medverkan vid förhöret
Kriminalvårdaren CC upprättade en av redogörelserna om den misstänkta
misskötsamheten och deltog därefter vid förhöret med AA som protokollförare
och förhörsvittne samt dessutom som tolk.

Som Kriminalvården har redogjort för framgår det av myndighetens handbok
om varning, avbrott genom avvikelse och uppskjuten villkorlig frigivning
(2015:1) att de tjänstemän som medverkar vid ett förhör ska vara opartiska på så
vis att de inte har närvarat vid den händelse som den intagne ska höras om. I
detta fall frångicks rutinen eftersom anstalten bedömde att tolk behövdes och att
CC skulle översätta.

Det är givetvis, som Kriminalvården har anfört, viktigt att ett förhör uppfattas
som sakligt och opartiskt. Även om det inte finns någonting som tyder på att
CC:s medverkan vid förhöret hade någon inverkan på utgången i ärendet var
hennes deltagande ägnat att påverka AA:s förtroende för processen och
myndigheten. Det förhållandet att han var i behov av tolk och att CC
behärskade det efterfrågade språket medför självfallet inte någon annan
bedömning. Tvärtom är den intagne då i en än mer vansklig situation. CC
borde inte ha medverkat vid förhöret.

Enligt min mening var det alltså direkt olämpligt att anstalten använde CC som
tolk. Det framgår inte om anstalten övervägde att anlita en utomstående tolk
                                                                    Dnr 3513-2021       Sid 7 (8)




inför förhöret. Som framgår under rubriken Rättsliga utgångspunkter m.m. är
det från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att tolkens neutralitet inte kan ifråga-
sättas och vidare kan en auktoriserad tolk många gånger vara att föredra i ett
ärende som är av större vikt från enskild synpunkt. Ett ärende om varning enligt
fängelselagen måste normalt anses vara av stor betydelse för den enskilde.
Anstalten borde följaktligen i vart fall ha anlitat en utomstående tolk till
förhöret.

Förhörsanteckningarna
Anteckningarna från förhöret den 16 mars 2021 ger intrycket av att AA
lämnade muntliga uppgifter om händelsen. Det har dock kommit fram att han
avbröt förhöret och att anteckningarna avser vad han tidigare hade anfört i
skriftliga yttranden till anstalten. Det är enligt min mening självklart att
anstalten skulle beakta uppgifterna som han tillförde sitt ärende på detta sätt.
Från ett rättssäkerhetsperspektiv samt utifrån kraven på saklighet och
opartiskhet är det emellertid viktigt att anteckningar från ett förhör speglar vad
som faktiskt inträffade vid förhörstillfället. Jag anser därför att det borde ha
framgått av anteckningarna att AA avbröt förhöret utan att lämna några
muntliga uppgifter. Av samma skäl borde det ha dokumenterats vilka skriftliga
yttranden det rörde sig om samt att dessa hade översatts och vem som gjort det.

Kritiken mot anstalten Kumla
Anstalten förtjänar sammanfattningsvis kritik för att inte ha iakttagit
objektivitetsprincipen eller anlitat en utomstående tolk till det aktuella förhöret
samt för flera dokumentationsbrister i ärendet.

Benämningen av misskötsamheten
AA fick en varning för att inte ha visat hänsyn mot personal och uttryckt sig på
ett sätt som kunde uppfattas som hotfullt. I beslutet om varning har misskötsam-
heten benämnts som ”våld eller hot mot tjänsteman”. Av remissvaret framgår
att det rör sig om en standardiserad beteckning i kriminalvårdsregistret.

Jag har förståelse för behovet av mallar och enkla förval i ett systemstöd. Våld
respektive hot mot tjänsteman utgör emellertid brott enligt straffbudet i 17 kap.
1 § brottsbalken. Kriminalvårdens användande av samma nomenklatur kan ge
intryck av att det är klarlagt att den intagne har begått ett brott, trots att skuld-
frågor endast kan prövas i en brottmålsprocess och således är förbehållet en
allmän domstol att avgöra. Redan detta inger enligt min mening betänkligheter.

Kriminalvården menar att utrymmet för missförstånd på grund av att
misskötsamheten benämnts som våld eller hot mot tjänsteman är ytterst
begränsat. AA:s klagomål till JO talar dock för att han har tolkat beslutet som
att varningen dessutom avsett våld. Även rättssäkerhetsskäl medför att det kan
finnas anledning att hålla isär förekomsten av våld från hot mot kriminalvårds-
personal. Jag noterar i detta sammanhang för övrigt att myndigheten i centrala
                                                                  Dnr 3513-2021     Sid 8 (8)




publikationer särredovisar de två angreppssätten (se t.ex. Kriminalvårdens
Årsredovisning 2021 s. 62 f. och tabell 15:43).

Mot denna bakgrund är det min uppfattning att den standardiserade beteck-
ningen kan vara missvisande och framstår som mindre lämplig. Jag nöjer mig
med dessa konstateranden och finner inte tillräckliga skäl att rikta någon kritik
mot Kriminalvården i denna del.

Övrigt
Det som har kommit fram i övrigt motiverar inte någon ytterligare åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
