# Kritik mot Socialnämnden i Rättviks kommun för bl.a. genomförandet av ett s.k. barnsamtal med en 14-årig pojke i hans skola; fråga bl.a. om nämnden i tillräcklig grad beaktade barnets behov av skydd för sin integritet innan nämnden sökte upp honom

JO 2019-12-04 dnr 3515-2017

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2019-12-04             3515-2017              1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Kritik mot Socialnämnden i Rättviks kommun för bl.a. genomförandet
                        av ett s.k. barnsamtal med en 14-årig pojke i hans skola; fråga bl.a.
                        om nämnden i tillräcklig grad beaktade barnets behov av skydd för
                        sin integritet innan nämnden sökte upp honom


                          Beslutet i korthet: I beslutet riktar JO kritik mot socialnämnden för bl.a. att ett s.k.
                          barnsamtal med en 14-åring i hans skola genomfördes på ett sätt som innebar att det
                          väckte onödig uppmärksamhet bland hans skolkamrater.
                          JO uttalade sig även om huruvida socialnämndens handläggare bör samråda med
                          barnet innan man söker upp eleven i skolan. I den delen anförde JO att ett barn som
                          går i högstadiet är så gammalt och har som regel en sådan mognad att barnet själv
                          kan bestämma om han eller hon över huvud taget vill tala med handläggarna. Barnets
                          rätt till skydd för sin integritet gör sig då starkt gällande, och utgångspunkten måste
                          vara den att barnet, precis som en vuxen, inte utan vidare ska behöva utsättas för
                          oanmälda och kanske oönskade kontakter i sin skola från socialnämndens
                          handläggare. Enligt JO:s mening bör socialnämndens handläggare därför alltid före
                          besöket i skolan åtminstone försöka att få kontakt med barnet och fråga barnet om
                          hans eller hennes inställning till att de kommer till skolan. Kanske föreslår barnet då
                          att samtalet i stället sker på en annan plats. JO påpekade dock att det finns
                          situationer när handläggarna inte kan nå barnet och socialnämndens skyldighet att
                          utreda barnets behov av skydd eller stöd är så akut att barnets integritet kan behöva
                          komma i andra hand.
                          Såvitt framgick av utredningen i det aktuella fallet övervägde handläggarna inte ens
                          att kontakta 14-åringen innan de sökte upp honom i skolan. För den underlåtenheten
                          kunde nämnden inte undgå kritik.

## Bakgrund

AA och BB har tillsammans två barn CC och DD, som vid den aktuella
                        tidpunkten var 10 respektive 14 år.

                        Den 15 maj 2017 kom det in en orosanmälan till socialtjänsten i Rättviks
                        kommun rörande CC från dennes skola.

                        På grund av uppgifterna i anmälan inledde Socialnämnden i Rättviks kommun
                        den 17 maj 2017 en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453),
                        SoL, för att utreda CC:s behov av skydd eller stöd. Senare under dagen höll två



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 3515-2017         Sid 2 (7)




socialsekreterare ett samtal med CC på dennes skola. Vid samtalet kom det fram
uppgifter som gjorde att nämnden inledde en utredning även beträffande DD
Handläggarna höll då samma dag ett samtal med honom i hans skola.

Utredningen som rörde de båda barnen avslutades den 18 september 2017. Det
som hade kommit fram under utredningen ledde inte till någon åtgärd från
nämndens sida.

Anmälan
I en anmälan till JO klagade AA och EE på socialtjänsten i Rättviks kommun.
De var missnöjda med att socialtjänsten hade samtalat med barnen i skolan.

Utredning
JO remitterade anmälan till Socialnämnden i Rättviks kommun. I sitt yttrande
anförde socialnämnden, socialutskottet, bl.a. följande.

## Redogörelse för handläggningen

Vad gäller omständigheterna kring vårdnadshavarens 10-åriga son fick
      socialtjänsten in en anmälan den 15 maj 2017 angående misstänkt
      barnmisshandel. [- - -] Då anmälningar som rör våld eller misstanke om våld
      inkommer har socialtjänsten en skyldighet att inleda utredning (SOSFS
      2014:4). Efter beslut om inledd utredning, fattat av l:e socialsekreterare, åker
      socialsekreterarna till skolan och pratar enskilt med barnet inom ramen för
      skyddsbedömning. Efter avslutat samtal träffar socialsekreterarna
      klassföreståndaren i korridoren.
      Klassföreståndaren frågar hur samtalet gick. Socialsekreterarna svarar svävande
      på frågan. Samtidigt ringer det ut på rast och korridoren fylls med andra elever.
      [- - -] För att inte exponera barnet alltför mycket går socialsekreterare,
      klassföreståndare samt barnet in i klassrummet igen. Socialsekreterarnas syfte
      med det är bara att runda av hela samtalet för att sedan lämna skolan.
      Klassföreståndaren frågar vad som framkommit och socialsekreterarna svarar i
      förhållande till vad anmälningen rört och att det inte framkommit något.
      Klassföreståndaren vänder sig då till barnet och säger: ”Men [namnet] det var inte
      så du sa till mig igår. Kommer du ihåg vad du berättade för mig? Det är viktigt
      att du säger sanningen.” Barnet skakar först på huvudet men efter att
      klassföreståndaren upprepat samma, fras mellan tre och fem gånger börjar barnet
      att berätta vad han sagt till sina kompisar, men att det inte stämmer det han sagt
      och att det inte är sant. Samtidigt framkommer uppgifter i samtalet att fadern ska
      ha slagit hans storebror.
      Med anledning av den nya informationen om att en äldre bror misstänks blivit
      utsatt för våld inleds utredning även på honom. Socialsekreterarna beslutar då att
      söka upp den unge i skolan i syfte att göra skyddsbedömning. Socialsekreterarna
      uppsöker den skola den unge går på. Det visar sig när socialsekreterarna kommer
      dit att det är en musikuppvisning i skolans gymnastiksal då musikskolan har ett
      jubileumsfirande. Socialsekreterarna går till gymnastiksalen som är full med
      elever. Socialsekreterarna får tag i en elevassistent som arbetar på skolan och
      talar om att de vill prata med den unge, men inte anledningen till det, samt att de
      vill ha en enskild plats att sitta på. Elevassistenten visar socialsekreterarna till
      gymnastiklärarens kontor som är en trappa upp i anslutning till läktare som finns
      i gymnastiksalen. Han låser upp rummet. Socialsekreterarna följer med
      elevassistenten ned till gymnastiksalen igen och väntar vid trapporna medan han
      hämtar den unge. Vad elevassistenten säger till den unge har socialtjänsten ingen
      kännedom om. Socialsekreterarna presenterar sig vid namn och yrkestitel och
                                                                   Dnr 3515-2017        Sid 3 (7)




uppger att de vill prata med den unge en liten stund, vilket den unge tycker är ok.
Socialsekreterarna förklarar att de kommer att sitta en trappa upp på
gymnastiklärarens kontor och att samtalet kommer att ta som längst ca 30 min.
Den unge godkänner detta och socialsekreterarna och den unge sätter sig i
gymnastiklärarens kontor en trappa upp med stängd dörr. De andra eleverna kan
varken höra eller se att ett samtal pågår.

Bedömning av handläggningen

Gällande första samtalet:
När samtalet är avslutat går socialsekreterarna tillsammans med barnet ut från
klassrummet. I korridoren stöter socialsekreterarna och barnet ihop med
klassföreståndaren. Allt går fort och socialsekreterarna blir något överrumplade
då klassföreståndaren plötsligt börjar att pressa barnet på information och vad det
var han hade sagt till hen. Barnet vidhåller först att pappa är snäll men efter
påtryckningar från klassföreståndare säger sedan barnet att pappa slagit
storebror.
Allt går fort och socialsekreterarna blir överrumplade i stunden. I efterhand anser
socialsekreterarna att de borde ha brutit samtalet mycket tidigare och gränsat
klassföreståndaren. Egentligen borde socialsekreterarna inte ha gått in i
klassrummet med klassföreståndaren och den unge igen utan istället hänvisat till
att socialsekreterarna inte kunde kommentera något om samtalet med barnet.

Gällande andra samtalet:
Vad gäller samtalet med den äldre brodern satt socialsekreterarna och den unge
skyddade så att ingen kunde vare sig se in i rummet eller höra vad som sades.
Rummet ligger i en gymnastiksal på våning två med ett fönster som vetter ut på
gatan. Således kan ingen ha sett in eller hört vad som sades. När
socialsekreterarna hämtade den unge stod de skyddade både av mörker, då det
var nedsläckt i gymnastiksalen, samt att de stod innanför entrén, vilket betyder
att de enda som såg dem var de som var på väg in i gymnastiksalen. De som
redan var i gymnastiksalen satt med ryggen mot socialsekreterarna.
Socialsekreterarna anser att de har vidtagit alla åtgärder de kunnat för att inga
olägenheter ska uppstå för barnet.
Enligt SOSFS 2014:4 kap. l § ska en utredning inledas utan dröjsmål vid
inkommen information till socialtjänsten om att ett barn kan ha utsatts för våld
vilket i dessa fall har gjorts. I enlighet med 11 kap. l a § socialtjänstlagen har en
omedelbar skyddsbedömning gjorts i anslutning till inkommen information om
att barnen kan ha varit utsatta för våld. Samtalen med barnen har skett enligt det
som stadgas i 11 kap. 10 § socialtjänstlagen vilket innebär att barnen fått
möjlighet att föra fram sina åsikter i en fråga som rör dem (nödvändigt för att
kunna göra en skyddsbedömning). Utifrån att det inletts en utredning enligt 11
kap. 2 § socialtjänstlagen om behov att ingripa till ett barns skydd eller stöd får
barnet höras utan vårdnadshavares samtycke och utan att vårdnadshavare är
närvarande. Samtalen med barnen har bedrivits såsom stadgas i 11 kap. 2 § 2 st.
socialtjänstlagen, således avskilda samtal med barnen så att de inte ska utsättas
för olägenhet.
Enligt 14 kap. 1b § socialtjänstlagen kan socialtjänsten informera den som gjort
anmälan om att utredning inletts, inte inletts eller redan pågår. Sådan information
lämnas på begäran av anmälaren. Klassföreståndaren har efter samtal med den
yngre brodern frågat socialsekreterarna om vad som framkommit och fått viss
återkoppling från samtalet. Återkopplingen som klassläraren fått bedöms
visserligen inte ha inneburit någon skada eller olägenhet för varken barnet eller
för dess föräldrar eftersom det inte framkommit något i samtalet med barnet. Vid
kontakten med klassföreståndaren borde socialsekreterarna ha hänvisat till
sekretessen och avslutat samtalet med klassföreståndaren utan att ge någon
information om samtalet med barnet. Så har inte skett och där har socialtjänsten
                                                                        Dnr 3515-2017       Sid 4 (7)




      brustit. Sedan det inträffade har samtal skett inom enheten om vikten av att inte
      ge information till personer som inte har rätt att ta del av den oavsett vilken typ
      av information det gäller.
AA och EE fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Inriktningen på JO:s granskning
Nämnden inledde den 17 maj 2017 en utredning som rörde CC och senare på
dagen en utredning som rörde DD. Nämndens handläggare träffade CC och DD
samma dag och hörde dem utan att först informera vårdnadshavarna om att
nämnden hade inlett en utredning och att nämnden ville tala med barnen. Det
kan givetvis diskuteras om det fanns fog för nämnden att agera så snabbt och att
höra barnen utan att först kontakta vårdnadshavarna. Jag har dock inte funnit att
det i det här ärendet finns skäl för mig att kommentera den delen av
handläggningen. Min granskning är i stället inriktad på det som AA och EE i
första hand har tagit upp i sin anmälan och som rör det sätt på vilket nämnden
genomförde samtalen med barnen. I den delen kommer jag att begränsa mig till
att behandla frågan om det var lämpligt att söka upp och prata med CC och DD
i deras respektive skolor.

Nämndens utredningsskyldighet
Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan,
anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan
föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § första stycket SoL).

Vid en utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller
stöd får nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera
sakkunniga samt i övrigt ta de kontakter som behövs. Utredningen ska bedrivas
så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet. Utredningen ska inte
göras mer omfattande än vad som är motiverat av omständigheterna i ärendet
(11 kap. 2 § första stycket SoL).

När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information. Ett barn ska också
få möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet (11 kap. 10 § första
stycket SoL).

Socialtjänstens samtal med barn
Vid en sådan utredning som avses i 11 kap. 2 § SoL om ett barns behov av
skydd eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att
vårdnadshavaren är närvarande (11 kap. 10 § tredje stycket SoL). Den bestäm-
melsen trädde i kraft den 1 augusti 2010. Tidigare fanns det inte någon bestäm-
melse i SoL som rörde socialtjänstens möjlighet att tala med barn utan vård-
nadshavarens medgivande. De rättsliga förutsättningarna för socialtjänsten att
under en s.k. barnavårdsutredning inhämta uppgifter direkt från barnet fick då
bedömas utifrån de grundläggande bestämmelserna i 6 kap. 2 § första stycket
och 6 kap. 11 föräldrabalken (FB) om ställföreträdarskap för barn. De bestäm-
melserna innebar förenklat uttryckt att socialnämnden behövde vårdnads-
                                                                  Dnr 3515-2017       Sid 5 (7)




havarens samtycke för att få tala med ett barn som inte hade en sådan ålder och
mognad att barnet själv kunde ta ställning i saken.

Om ett barn samtyckte till att samtala med socialtjänsten och barnet hade upp-
nått en sådan ålder och mognad att han eller hon själv kunde bestämma om sak-
en fick socialnämnden redan före tillkomsten av bestämmelsen i 11 kap. 10 §
tredje stycket SoL hålla samtal med barnet även om vårdnadshavaren motsatte
sig åtgärden. Barnets medgivande var då både en nödvändig och tillräcklig
förutsättning för att socialtjänsten skulle kunna hålla ett samtal. Genom till-
komsten av den nu aktuella bestämmelsen har socialnämnden rätt att utan
vårdnadshavarens samtycke höra även ett barn som inte själv kan ta ställning till
frågan. I en sådan situation bör dock vårdnadshavarna informeras om samtalet
innan det genomförs (prop. 2009/10:192 s. 33).

Om socialnämnden kommer överens med vårdnadshavarna om att barnet ska
höras i utredningen är det som regel inte något problem för nämnden att
genomföra samtalet. Saken är inte lika enkel om samtalet ska genomföras utan
att någon av vårdnadshavarna har informerats om att nämnden vill höra barnet.

I förarbetena till 11 kap. 10 § tredje stycket SoL anförde regeringen att om en
socialnämnd har ansett att det finns behov av att tala med barnet, bör nämnden
också kunna råda över de omständigheter under vilka samtalet äger rum (prop.
2009/10:192 s. 19). Om man utgår från det uttalandet skulle det kunna hävdas
att nämnden har mycket långtgående befogenheter att bestämma hur ett
barnsamtal ska genomföras. Det är dock viktigt att betona att den
grundläggande principen för socialtjänstens verksamhet i 1 kap. 1 § sista stycket
SoL, om respekten för människornas integritet, gäller även när socialnämnden
ska höra ett barn.

Det enklaste och också vanligaste sättet för socialnämndens handläggare att få
kontakt med barnet är att söka upp barnet i skolan. Lämpligheten i att
genomföra samtalet i skolan kan dock diskuteras. När socialnämndens
handläggare kontaktar ett barn i skolan är det nämligen oundvikligt att även
andra personer än det berörda barnet får vetskap om det inträffade. Det rör sig i
första hand om skolans personal, men även andra elever kan lägga märke till
händelsen. Barnets egen reaktion på samtalet kan även den vara svår att dölja,
vilket i sin tur riskerar att leda till ytterligare uppmärksamhet från omgivningen.
Information om barnets kontakter med socialnämnden är sådana uppgifter som
typiskt sett är skyddade av sekretess. Om socialnämndens handläggare besöker
skolan finns det en risk för att uppgifterna bli kända utanför kretsen av de
närmast berörda. Tillsammans med omgivningens reaktioner och det obehag
detta kan orsaka barnet riskerar alltså kontakten i skolan att kränka barnets
integritet.

JO har tidigare behandlat frågan om att genomföra s.k. barnsamtal i skolan i
t.ex. JO 2016/17 s. 506, dnr 4225-2014. JO uttalade då bl.a. följande:
                                                                        Dnr 3515-2017        Sid 6 (7)




      När socialtjänsten överväger att höra ett barn i barnets skola måste intresset av
      att få tala med barnet ställas mot barnets behov av skydd för sin integritet. Det är
      därför viktigt att socialtjänsten i varje enskilt fall gör en bedömning av om
      socialtjänstens behov av att höra barnet i utredningen överväger risken för att
      barnet skadas av den uppmärksamhet som socialtjänstens besök i skolan kan
      medföra.


Samtalet med CC
Socialsekreterarna genomförde samtalet med CC i ett klassrum. Efter samtalet
träffade CC och socialsekreterarna klassföreståndaren i korridoren. Klassföre-
ståndaren frågade då hur samtalet gått. Samtidigt ringde det ut på rast och andra
elever kom ut i korridoren. Det kan inte uteslutas att handläggarnas kontakt med
CC väckte viss uppmärksamhet bland CC:s skolkamrater.

Såvitt har kommit fram i ärendet kontaktade socialnämnden inte skolan innan
besöket genomfördes. Om socialförvaltningens handläggare kontaktat skolans
ledning hade de tillsammans kunnat göra en planering för kontakten med CC
och komma överens om bl.a. var samtalet lämpligen kunde genomföras. Då
hade den situation som uppstod i korridoren sannolikt kunnat undvikas. Hand-
läggarna har genom att oanmält komma till skolan inte i tillräcklig utsträckning
tagit hänsyn till behovet av att skydda CC:s integritet. För sin underlåtenhet att
samråda med skolan om hur samtalet med CC skulle kunna genomföras där för-
tjänar socialnämnden kritik.

För att undvika att samtalet i korridoren ledde till ytterligare uppmärksamhet
gick klassföreståndaren, handläggarna och CC in i ett klassrum där samtalet
fortsatte. Det blev då en diskussion om vad CC hade berättat och klassföre-
ståndaren sade att det som CC berättat inte stämde överens med vad han tidigare
hade sagt.

Handläggarna var inte förhindrade att på grund av sekretess tala med klass-
föreståndaren inom ramen för den utredning som nämnden hade inlett. Men jag
kan som nämnden gör i sitt remissvar konstatera att samtalet inte utvecklades på
ett bra sätt genom att det inte var handläggarna som styrde formerna för sam-
talet och samtalets innehåll. Även detta hade handläggare troligen kunnat und-
vika om besöket hade förberetts på ett bättre sätt, dvs. om de tillsammans med
skolan hade planerat för samtalet med CC.

Samtalet med DD
Under samtalet med CC framkom uppgifter som gjorde att nämnden inledde en
utredning även beträffande DD. Socialsekreterarna sökte samma dag upp DD i
hans skola. De tog hjälp av en elevassistent för att få kontakt med DD som var i
skolans gymnastiksal där det pågick en musikuppvisning. I sin anmälan till JO
har AA och EE uppgett att DD upplevde det hela som jobbigt och att en del
elever som hade varit i gymnastiksalen senare hade frågat honom vad som stod
på.
                                                                    Dnr 3515-2017       Sid 7 (7)




Jag har tidigare i beslutet betonat vikten av att socialnämnden under en barn-
utredning ser till att utredningen bedrivs med beaktande av de berörda per-
sonernas rätt till skydd för sin integritet. När socialnämndens handläggare vill
tala med ett barn i skolan behöver de göra en avvägning mellan intresset av att
höra barnet och barnets behov av skydd för sin integritet. När det blir aktuellt att
träffa barnet i skolan är utgångspunkten därför den att handläggarna tillsam-
mans med skolan planerar besöket så att samtalet kan genomföras utan att väcka
onödig uppmärksamhet.

Inte heller när det gäller DD planerade handläggarna besöket tillsammans med
skolan. Handläggarnas möte med DD genomfördes på ett sätt som innebar att
det väckte onödig uppmärksamhet bland hans skolkamrater. Nämnden förtjänar
kritik för att handläggarna inte samrådde med skolan innan de begav sig dit.

En annan fråga är om handläggarna borde ha samrått med DD, som var 14 år,
innan de sökte upp honom i skolan. Jag har betonat vikten av att socialnämnden
under en barnutredning i så stor utsträckning som möjligt respekterar en en-
skilds integritet. Jämförelsevis kan jag nämna att under en sådan utredning har
socialnämnden ett mycket begränsat utrymme för att söka upp en förälder på
dennes arbetsplats (jfr JO 2015/16 s. 377, dnr 3986-2013). Fråga uppkommer
om man bör ha ett motsvarande synsätt beträffande möjligheten för
socialnämndens handläggare att söka upp en 14-årig elev i skolan.

Ett barn som går i högstadiet är så gammalt och har som regel en sådan mognad
att barnet själv kan bestämma om han eller hon över huvud taget vill tala med
handläggarna. Barnets rätt till skydd för sin integritet gör sig då starkt gällande
och utgångspunkten måste vara den att barnet, precis som en vuxen, inte utan
vidare ska behöva utsättas för oanmälda och kanske oönskade kontakter i sin
skola från socialnämndens handläggare. Enligt min mening bör socialnämndens
handläggare därför alltid före besöket i skolan åtminstone försöka att få kontakt
med barnet och fråga barnet om hans eller hennes inställning till att de kommer
till skolan. Kanske föreslår barnet då att samtalet i stället sker på en annan plats.
Det finns dock situationer när handläggarna inte kan nå barnet och social-
nämndens skyldighet att utreda barnets behov av skydd eller stöd är så akut att
barnets integritet kan behöva komma i andra hand.

Eftersom DD var 14 år var hans samtycke till samtalet med handläggarna både
en tillräcklig och nödvändig förutsättning för att det skulle äga rum. Det fanns
därför starka skäl för att handläggarna borde ha samrått med DD innan de sökte
upp honom i skolan. Såvitt framgår av utredningen övervägde de dock inte ens
att kontakta DD innan de sökte upp honom i skolan. För den underlåtenheten
kan nämnden inte undgå kritik.

Det som i övrigt har kommit fram leder inte till någon kommentar från min sida.
Ärendet avslutas.
