# Kritik mot Socialnämnden i Örkelljunga kommun för att den inte har kommunicerat med ett ombud

JO 2017-11-09 dnr 3522-2016

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                    Sid
                                                                           2017-11-09            3522-2016             1 (5)
Stf justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Kritik mot Socialnämnden i Örkelljunga kommun för att den inte har
                        kommunicerat med ett ombud


                          Beslutet i korthet: En advokat meddelade kommunen att han var ombud för en
                          anställd i kommunen när det gällde kommunens åtgärd att bl.a. stänga av den
                          anställde från arbete. Enligt socialnämnden fanns det inte någon rätt för den anställde
                          att anlita ett ombud i det aktuella sammanhanget. Myndigheten valde därför att endast
                          kommunicera med den anställde personligen.
                          JO uttalar att det i ett anställningsförhållande kan uppstå en mängd frågor av
                          skiftande karaktär och att, om arbetsgivaren är en myndighet, många sådana
                          arbetsrättsliga förfaranden måste ses som handläggning av ärenden enligt
                          förvaltningslagen (1986:223). Den arbetsrättsliga åtgärd som det här har varit fråga
                          om, där det finns starka rättssäkerhetsskäl, har enligt JO varit av den karaktären att
                          förfarandet ska betraktas som ett ärende i förvaltningslagens mening. Bestämmelsen i
                          9 § förvaltningslagen om rätt att anlita ett ombud var därmed tillämplig. Den anställde
                          hade därför rätt att anlita ett ombud i saken. JO konstaterar att om ett ombud finns är
                          det i första hand ombudet som myndigheten ska ha kontakt med. Alltså ska även
                          kommunikation i ärendet ske via ombudet. Socialnämnden får kritik för att den inte har
                          kommunicerat med ombudet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade advokaten AA på Socialnämnden i Örkelljunga
                        kommun. Han uppgav bl.a. följande: En anställd i Örkelljunga kommun anlitade
                        honom som ombud med anledning av att kommunen hade stängt av den
                        anställde från arbete och övervägde att ge denne en skriftlig varning. Han
                        meddelade kommunen att han hade fått i uppdrag av den anställde att biträda
                        denne i saken. På uppmaning av en socialchef lämnade han även in en fullmakt
                        till kommunen. Kommunen vägrade dock att kommunicera med honom utan
                        valde genomgående att kommunicera direkt med den anställde.

                        Till sin anmälan bifogade AA bl.a. en fullmakt daterad den 2 mars 2016 och ett
                        mejl som förvaltningen hade skickat till honom den 8 april 2016.

                        I mejlet anförde förvaltningen, genom socialchefen BB, bl.a. följande:

                                  Ett ombud för en arbetstagare som inte är organiserad har ingen förhandlingsrätt.
                                  Detta framgår med all tydlighet i MBL. Om CC anser att vi brutit mot MBL eller



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 3522-2016        Sid 2 (5)




      LAS och vill inleda en juridisk process kan han, efter vår redovisning och
      påvisad åtgärd, välja detta och då med Dig som ombud. Det är CC som väljer
      vilken information som Du skall ha och som också är den som håller Dig
      informerad.

Utredning
JO begärde att socialnämnden skulle yttra sig över det som AA hade anfört i sin
anmälan.

I ett yttrande anförde nämnden bl.a. följande (de omnämnda bilagorna har
utelämnats):

## Yttrande

Händelseförloppet
      CC kallades till möte 2016-02-15 sedan det till arbetsgivaren framkommit att
      brister i yrkesutövandet hade registrerats och anmälts. För att säkerställa
      riktigheten i bristerna och anmälan beslutade arbetsgivaren om avstängning enligt
      Allmänna Bestämmelser 3 kap §10.
      Då det vid anmälningstillfället framkommit att arbetstagaren hanterat narkotiska
      preparat mycket bristfälligt med risk för att ha beslagtagit dem för eget bruk
      bedömdes avstängningen initialt tillämpas enligt Mom l i ovan angivna avtalsrum.
      Huvudregeln enligt kollektivavtalet är därmed att arbetstagaren ska avstå
      samtliga avlöningsförmåner.
      Vid mötet 2016-02-15 överlämnades även information om övervägande av varning
      vilket stadgas i AB kap 3 §11 Mom 3 som tydligt statuerar att berörd arbetstagar-
      organisation och arbetstagare ska underrättas om den tilltänkta åtgärden och att
      det föreligger rätt till överläggning i frågan för en arbetstagarorganisation.
      Bestämmelsen i avtalsrummet ersätter §§ 11-12 och § 14 MBL.
      Vid samma möte överlämnade arbetstagaren en i förväg ifylld egen uppsägning som
      förvaltningschefen mottog och signerade. Arbetstagaren tillfrågades mycket
      nogsamt om uppsägning var avsiktligt menad och informerades om att vi lade ett
      förbehåll på dess riktighet under åtminstone en vecka framöver för att den skulle
      kunna återkallas inom denna tid om ånger framkom. Under uppsägning skulle
      arbetsbefrielse råda. Den egna uppsägningen har inte återkallats.
      AA:s uppfattning om att övervägandet av varning måste tolkas som att en faktisk
      varning meddelats, bestrides till fullo. För att styrka detta bestridande bifogas
      därmed också dokument med övervägande av varning (bilaga 1) och varning
      (bilaga 2).
      Då det initialt inte kunde fastställas hur de narkotiska preparaten hanterats av
      arbetstagaren upprättades det enligt kommunens policy och rutin en
      polisanmälan om misstanke. Denna åtgärd innebär att arbetsgivaren enligt AB
      kap 3 § 11 Mom 2 inte får fortsätta ett disciplinärt ärende med anledning av denna
      förseelse. Så har heller inte skett, vilket ytterligare styrker vårt påstående om att
      ett övervägande om varning inte är att betrakta som en verkligt utfärdad varning.
      En varning ska enligt AB 3 kap §11 Mom l meddelas till en arbetstagare som
      gjort sig skyldig till fel eller försummelse i arbetet. Då arbetstagaren valt att
      frånträda sin anställning föreligger det inte grund för att utfärda någon varning.
      Detta styrker ytterligare vårt påstående om att övervägande om varning inte ska
      betraktas som en verkligt utfärdad varning.
      Det som däremot är otvistligt är att arbetstagaren varit avstängd från sin
      arbetsplats och arbetsbefriad under hela uppsägningstiden.
                                                                          Dnr 3522-2016        Sid 3 (5)




     Fullmaktsinstitutet
     Kollektivavtalet Allmänna Bestämmelser (AB) tillsammans med bilagor (utdrag som
     bilaga 3), jämte Lagen om anställningsskydd LAS (1982:80) och Lagen om
     medbestämmande i arbetslivet MBL (1976:580), reglerar i huvudsak de
     arbetsrättsliga förhållanden som råder under det aktuella ärendet och anställningen
     inom kommunen.
     Arbetstagaren är enligt egen utsaga inte medlem av kollektivavtalsbärande part.
     Kollektivavtalet stadgar med all tydlighet hur en disciplinpåföljd ska regleras och
     vilka parter som berörs. Kommentarer till AB 3 kap Mom 3 2 st. "Arbetstagare som
     är misstänkt för en förseelse får anlita ombud eller biträde, men bör dock
     medverka personligen under utredningen. Arbetsgivare bör fråga arbetstagaren om
     denne önskar biträde från sin arbetsgivarorganisation."
     Arbetstagarens biträde har i kontakten per 2016-03-03 ifrågasatt riktigheten i
     avstängningen.
     Den inledande avstängningen är inte att betrakta som en disciplinpåföljd och kan
     därmed enligt kollektivavtalet inte heller vara föremål för biträde utan hanteras
     av kollektivavtalets parter. En avstängning är en tillfällig åtgärd i avvaktan på att
     arbetsgivaren kan ta ställning till eventuell disciplinpåföljd, uppsägning, omplacering
     eller annan åtgärd enligt kommentarer till AB 3 kap § 10. Kollektivavtalet ersätter §§
     11-12 och § 14 i MBL.
     Först efter förfrågan från arbetsgivaren har fullmakt per 2016-03-11 översänts
     till kommun från arbetstagarens ombud, vilket arbetsgivaren finner underligt då
     det med all tydlighet ska inledas kontakt i alla avseenden. Vår bedömning, som vi
     delar med arbetsrättslig rådgivare från SKL, är att skyldighet att kommunicera med
     företrädare endast föreligger då misstanke finns om förseelse som föranleder
     varning. Lex Sarah- och Lex Maria- anmälningar torde under inga omständigheter
     vara tvistiga ur arbetsrättslig aspekt och ska därmed inte föranleda någon kontakt
     med utsett ombud. Utredningen har haft för avsikt att utifrån inrapporterade
     händelser i den aktuella arbetstagarens agerande, säkerställa att de rutiner vi har
     fastställda har varit kända för arbetstagare och CC i synnerhet. Tillika en
     kartläggning av vilka avvikelser som har skett och hur de fortsättningsvis ska
     förbyggas. Vår utredning bestående av bland annat upprättade Lex Sarah- och Lex
     Maria-anmälningar enligt socialtjänstlagen och patientsäkerhetslagen har till fullo
     överlämnats till Socialstyrelsen för vidare bedömningen enligt gällande
     lagstiftning.
     Ombudet hänvisar till en tvist som föreligger, vilket vi inte samstämmer i då det inte
     finns någon ansökan om stämning till Tingsrätten. Vi har som arbetsgivare
     agerat för att ha en direkt kontakt med arbetstagaren vid ett flertal tillfällen
     avseende normala avrapporteringar från arbetsplatsen. Vi har också försökt inbjuda
     till avslutningsmöte vilket är standardrutin när en arbetstagare avslutar sin
     anställning hos kommunen. Vi har vidare kallat arbetstagaren till möte för att
     klargöra att vi inte ämnar utfärda någon varning, vilket vi enligt vår uppfattning
     inte är skyldiga att göra med utsett ombud då ombudet inte äger talanderätt i
     sådant fall.
     Sammantaget finns det enligt vår uppfattning, grundat på kollektivavtalet, allmänna
     bestämmelser och medbestämmandelagen, ingen rättighet att företrädas av
     ombud i annat fall än vid misstanke om förseelse då disciplinåtgärd enligt 3 kap
     11 § Mom 3 är aktuell.
AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
En anställd i Örkelljunga kommun lämnade fullmakt åt advokaten AA att
företräda honom i kontakterna med kommunen när det gällde kommunens
                                                                    Dnr 3522-2016        Sid 4 (5)




åtgärd att stänga av honom från arbetet och övervägande om att ge honom en
skriftlig varning. Trots att ombudet kom in med en fullmakt och vid upprepade
tillfällen meddelade att kommunen skulle kommunicera med honom i saken
bortsåg kommunen från detta.

Nämnden har uppgett bl.a. följande: Den anställde lämnade in en skriftlig
uppsägning och därmed fanns det inte förutsättningar att gå vidare i frågan om
disciplinpåföljd. Den anställde var avstängd under hela uppsägningstiden. Det
var inte fråga om något ärende om disciplinpåföljd och det fanns inte någon rätt
för den anställde att företrädas av ett ombud i det aktuella sammanhanget.
Kontakterna skedde därför med den anställde personligen.

Den fråga som jag har att ta ställning till är om den anställde hade rätt att låta
sig företrädas av ett ombud i saken.

Bestämmelser om rätt för en enskild att anlita ombud finns bl.a. i
förvaltningslagen. Den som för talan i ett ärende får anlita ett ombud eller ett
biträde. Den som har ett ombud ska dock medverka personligen, om
myndigheten begär det (9 § förvaltningslagen).

Bestämmelsen gäller vid myndighetens handläggning av ett ärende. Begreppet
ärende definieras inte i förvaltningslagen. I förarbetena till den äldre
förvaltningslagen har man gjort en skillnad mellan myndigheters
ärendehandläggning och deras faktiska handlande (prop. 1971:30 s. 315). Med
ärendehandläggning avses myndigheternas beslutande verksamhet. Gränsen
mellan vad som är ärendehandläggning och vad som är faktiskt handlande kan
ibland vara svår att dra. I den förvaltningsrättsliga litteraturen har man uttalat att
med handläggning av ärende bör rimligen avses en verksamhet som mynnar ut i
ett uttalande, vilket inte nödvändigtvis behöver ha rättsligt bindande verkan
(Strömberg och Lundell, Allmän förvaltningsrätt, 26 uppl. 2014, s. 85 och 86).
Vidare har man anfört att en sådan verksamhet som uteslutande gäller råd,
upplysningar eller andra oförbindande besked inte utgör myndighetsutövning
men ändå kan vara att räkna som handläggning av ärenden. Ytterst får
myndigheten ställa frågan om det från rättssäkerhetssynpunkt krävs att
förvaltningslagens regler tillämpas i det enskilda fallet (jämför Hellners och
Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, [31 maj 2010, Zeteo], under
rubriken Ärende).

I ett anställningsförhållande kan en mängd frågor av skiftande karaktär
aktualiseras. I många fall utmynnar sådana arbetsrättsliga förfaranden i den
sortens ställningstagande från arbetsgivarens sida att man, om arbetsgivaren är
en myndighet, måste se det som handläggning av ärenden enligt
förvaltningslagen.

I detta fall hade kommunen i sin egenskap av arbetsgivare stängt av den
anställde från arbete och meddelat honom att arbetsgivaren övervägde att ge
honom en skriftlig varning. Arbetsgivaren riktade allvarliga misstankar mot den
                                                                  Dnr 3522-2016       Sid 5 (5)




anställde om försummelse i tjänsten. Eftersom den anställde valde att säga upp
sig från sin anställning, och arbetsgivaren polisanmälde saken fanns det inte
längre förutsättningar för att gå vidare i frågan om disciplinansvar. Den
anställde var dock avstängd under hela uppsägningstiden och han ifrågasatte om
det var riktigt att stänga av honom från arbete.

Om en anställd är misstänkt för svårare fel eller försummelse i arbetet har en
arbetsgivare bl.a. möjlighet att stänga av den anställde från arbete. Avstängning
sker som regel i avvaktan på att saken blir utredd. Sedan tar arbetsgivaren
slutlig ställning till vilka konsekvenser som en eventuell försummelse ska leda
till. Den arbetsrättsliga åtgärd som det här har varit frågan om, där det finns
starka rättssäkerhetsskäl, har enligt min mening varit av den karaktären att
förfarandet ska betraktas som ett ärende i förvaltningslagens mening. Det
innebär att förvaltningslagens bestämmelse om rätt att anlita ett ombud var
tillämplig vid handläggningen av ärendet. Den anställde hade alltså rätt att
anlita ett ombud i saken.

Ibland kan det vara nödvändigt att den enskilde medverkar personligen, och
myndigheten kan då, som har nämnts ovan, begära en sådan personlig
medverkan. En myndighet måste i varje enskilt ärende ta ställning till om och i
så fall när under handläggningen en sådan medverkan från den enskilde är
nödvändig. Om myndigheten begär att den enskilde medverkar personligen kan
ombudet inte komma i den enskildes ställe men har rätt att närvara och
medverka på samma sätt som ett biträde.

Omfattningen av ett ombuds behörighet att företräda huvudmannen får anses
innefatta en rätt att vidta alla åtgärder som behövs i ärendet om inte annat följer
av fullmakten. När det finns ett ombud är det alltså ombudet som myndigheten i
första hand ska ha kontakt med. Att ombudet får tillgång till handlingar i
ärendet m.m. är en förutsättning för att ombudet ska kunna tillvarata den
enskildes intressen. Alltså ska även kommunicering i ärendet ske via ombudet.
Nämnden förtjänar kritik för att den inte har kommunicerat med ombudet.

Ärendet avslutas.
