# Kritik mot Polismyndigheten för hanteringen av ett handräckningsärende avseende en 15-åring

JO 2018-11-22 dnr 3529-2017

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    Sid
                                                                          2018-11-22               3529-2017             1 (8)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten för hanteringen av ett
                        handräckningsärende avseende en 15-åring


                          Beslutet i korthet: En socialnämnd hade begärt hjälp från Polismyndigheten (s.k.
                          handräckning) med att återföra en 15-åring till ett behandlingshem. När 15-åringen
                          den 10 och 11 maj 2017 kontaktade polisen och uppgav var han befann sig
                          hänvisade Polismyndigheten honom att ta sig tillbaka till behandlingshemmet på egen
                          hand. Den 19 maj 2017 kontaktade en person Polismyndigheten och berättade var
                          15-åringen befann sig. Polismyndigheten kunde då inte verkställa handräckningen på
                          grund av resursbrist.
                          JO uttalar att omständigheterna ibland kan vara sådana att polisen av resursskäl
                          tvingas att prioritera andra arbetsuppgifter före en begäran om handräckning. Ett
                          handräckningsärende ska dock hanteras med förtur, och det är inte
                          Polismyndighetens sak att ta ställning till behovet av en handräckning. JO uttalar
                          vidare att det i princip inte finns något utrymme för Polismyndigheten att överlåta till
                          den som är föremål för en begäran om handräckning att själv se till att han eller hon
                          inställer sig vid t.ex. ett behandlingshem. Detta gäller i särskilt hög grad när
                          handräckningen avser ett barn. JO är därför mycket kritisk till hur Polismyndigheten
                          hanterade begäran om handräckning den 10 och 11 maj 2017.
                          JO konstaterar att det inte finns underlag för att uttala sig om Polismyndighetens
                          prioriteringar den 19 maj 2017, men framhåller att myndigheten borde ha kontaktat
                          socialnämnden som begärt handräckningen och upplyst om händelseutvecklingen.
                          JO understryker även att en begäran om handräckning gäller till dess att uppdraget är
                          verkställt eller det inte längre finns något behov av handräckning.

## Anmälan

AA förde i en anmälan till JO fram klagomål mot Polismyndigheten för det sätt
                        man hanterat handräckningen av hennes son på.

                        Sonen, BB, avvek den 10 maj 2017 från ett behandlingshem (ett s.k. HVB-hem)
                        och tog sig till sin mormor. När han kom dit ville mormodern att han skulle
                        kontakta polisen. BB ringde därför till polisen och uppgav att han var efterlyst
                        och att han ville tillbaka till HVB-hemmet. Polisen svarade att BB kunde ta en
                        buss. Den 19 maj 2017 blev AA kontaktad av en kvinna som uppgav att hennes
                        son låtit BB bo hos dem i smyg. När kvinnan fick veta att BB var efterlyst
                        kontaktade hon polisen. När AA talade med kvinnan igen fick hon veta att


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 3529-2017        Sid 2 (8)




polisen inte kommit dit på grund av resursbrist, trots att kvinnan ringt flera
gånger. Det hade då gått mer än en vecka sedan BB avvek. När AA själv ringde
till polisen fick även hon svaret att polisen inte hade resurser för att hämta BB.
AA blev upprörd över beskedet och ifrågasatte polisens prioriteringar. I
samband med det blev hon otrevligt bemött.

Utredning
Polismyndigheten (CC) yttrade sig över det som anförts i anmälan om polisens
agerande och över polisens övriga åtgärder i ärendet. Inför yttrandet hade de
befattningshavare som berörs av anmälan fått tillfälle att lämna synpunkter.

Polismyndigheten angav följande om bakgrunden.

         Den 10 maj 2017 inkom en handräckningsbegäran från socialförvaltningen i
         […] gällande BB. Av begäran framgår bl.a. att han antagligen är
         drogpåverkad och att han om han påträffas genast ska tillbaka till [det HVB-
         hem han vårdades vid]. Polisen biföll begäran och utfärdade en efterlysning
         den dagen. Samma kväll ringde BB till polisen och uppgav att han var
         efterlyst. Han befann sig då hemma hos sin mormor. Han ville ha hjälp med
         att komma tillbaka till HVB-hemmet. Operatören uppmanade honom att ta
         sig tillbaka via buss eller tåg och att ta kontakt med boendet.
         Operatören som hade kontakt med BB på kvällen den 10 maj 2017 uppger i
         ett yttrande att hon drog ärendet för en inspektör vid regionledningscentralen
         (RLC). Mot bakgrund av att BB befann sig i säkerhet hos en släkting och
         själv önskade ta sig tillbaka till HVB-hemmet ansåg operatören och
         inspektören att BB själv kunde ta kontakt med hemmet under nästkommande
         dag för att lösa återtransporten.
         RLC-befälet har uppgett att hon inte minns den specifika händelsen. Det är
         mycket vanligt att ungdomar som har rymt från behandlingshem eller
         liknande ringer och vill ha skjuts av polisen när de tröttnat och vill tillbaka
         till sina boenden. Hon kan tänka sig att hon i sin bedömning beaktade att BB
         frivilligt ville tillbaka till sitt boende och befann sig hos en släkting samt att
         han själv eller med släktingens hjälp kunde ta kontakt med boendet för
         transport tillbaka dit.
         På förmiddagen den 11 maj 2017 inkom ytterligare en handräckningsbegäran
         gällande BB. Av begäran framgår bl.a. att han antagligen är drogpåverkad
         och eventuellt kan vara utagerande samt att han om han påträffas genast ska
         tillbaka till HVB-hemmet. Begäran bifölls samma dag som den kom in.
         Samma dag ringde BB:s mormor och meddelade att BB var hos henne.
         Operatören pratade även med BB själv som uppgav att han ville tillbaka till
         HVB-hemmet.
         Operatören som pratade med BB och hans mormor den 11 maj 2017 har
         hänvisat till vad hon skrivit i händelserapporten. BB hade föregående dag fått
         besked från en annan operatör om att han själv kunde ta sig till
         behandlingshemmet via tåg eller liknande då han frivilligt ville tillbaka. Efter
         kontroll med RLC-befäl meddelade operatören att det fortfarande gällde.
         RLC-befälet från den 11 maj 2017 har, på fråga, uppgett att han inte minns
         händelsen men sammanfattningsvis anser han att det handlar om
         prioriteringar mot bakgrund av hur bemanningen ser ut i yttre tjänst. I detta
         fall befann sig BB inomhus, hos sin mormor, och han ville frivilligt tillbaka
         till hemmet. Det ska inte prioriteras före händelser där det finns risk för
         personskador eller större egendomsskador. Det fanns ingen konkret fara för
         BB som befann sig i en trygg miljö samtidigt som sociala myndigheter och
         det aktuella hemmet visste var han befann sig.
                                                                       Dnr 3529-2017         Sid 3 (8)




         På natten den 18 maj 2017 anträffade polisen två personer. En av dessa var
         BB. Av händelserapporten framgår att BB var efterlyst för omhändertagande
         men att han ”smet och sprang från platsen”.
         Den 18 maj 2017 inkom en tredje begäran om handräckning. Av begäran
         framgår bl.a. att socialtjänsten varit i kontakt med BB:s pappa som berättade
         att sonen den 17 maj 2017 varit hemma hos sin mamma. Det angavs även att
         han antagligen var drogpåverkad, eventuellt kunde vara utagerande, var
         flyktbenägen och att det fanns en hög risk för suicid samt att han om han
         påträffades genast skulle tillbaka till boendet. Denna begäran bifölls samma
         dag av stationsbefälet. I samband med detta togs det även beslut om
         husrannsakan och BB efterlystes på nytt. [– – –]
         Enligt protokoll från husrannsakan genomfördes det en husrannsakan hos AA
         den 18 maj 2017. Patrullen mötte upp henne utanför bostaden. BB var inte i
         bostaden men kunde, enligt AA, finnas någonstans i [en närbelägen stad],
         oklart var då hon själv sa att hon inte haft kontakt med honom nyligen.
         Den 19 maj 2017 runt 11-tiden på förmiddagen ringde en anmälare vars son
         haft en kompis hemma hos sig i smyg de senaste dagarna. Hon hade förstått
         att kompisen var BB och att han var efterlyst. Anmälaren ringde igen vid 13-
         tiden samma dag och sa att han fortfarande var kvar och att hon inte ville att
         han skulle vara i hennes bostad. Hon fick besked om att det inte fanns några
         tillgängliga resurser vid det aktuella tillfället. BB lämnade bostaden under
         samtalet. Anmälaren fick information om att hon inte behövde släppa in
         honom igen.
         Operatören som tog emot samtalet från anmälaren uppfattade ärendet som att
         det var BB som uppehöll sig i anmälarens bostad och hade gjort det i smyg.
         Anmälaren uppgav att hon ville ha ut honom ur bostaden. Under tiden
         anmälaren ringde till polisen hann han avvika från adressen. Efter en stund
         återvände han dock. Där och då uppstod bråk mellan BB och anmälaren,
         varpå anmälaren ringde polisen igen och uppgav att hon inte orkade mer.
         Under samtalets gång, avvek BB återigen för att sedan inte återkomma. Alla
         beslut samt den information som gavs till anmälaren tog operatören i samråd
         med RLC-befälet.
         Vid 15-tiden ringde [AA] och var upprörd för att polisen inte åkt ut och
         hämtat BB. Operatören förklarade för [AA] att det saknades resurser just då.
         Operatören som pratade med [AA] uppger att han kommer ihåg samtalet med
         AA eftersom hon var arg för att polisen inte hämtat hennes son som var
         efterlyst. BB hade befunnit sig hos en kompis dit polisen skulle åka och
         hämta honom. Han vill minnas att det var väldigt många högprioriterade
         ärenden den dagen och ont om resurser. Operatören försökte på ett sakligt
         och korrekt sätt att förklara att polisen inte haft resurser att åka till platsen
         utan varit tvungen att prioritera andra jobb.
         Den 13 juni 2017 inkom en återkallelse av handräckningsbegäran från
         socialjouren […].
Polismyndigheten redovisade upplysningar från DD, sektionschef vid RLC
Mitt, som sammanfattningsvis uppgett följande.
         Vid bedömningen av när polisens resurser ska användas vid handräckning
         krävs att hänsyn tas till flera faktorer. En handräckning måste ställas mot
         befintliga resurser och övriga pågående ärenden. För att kunna avgöra hur en
         handräckning ska prioriteras måste man bl.a. överväga om personen är
         rymningsbenägen så att polisens s.k. våldsmonopol behövs, om personen
         befinner sig i en skadlig miljö eller det finns någon annan överhängande risk
         för personens hälsa.
                                                                      Dnr 3529-2017        Sid 4 (8)




         I det aktuella fallet hade BB själv tagit kontakt med polisen och uppgett att
         han frivilligt ville tillbaka till HVB-hemmet. Han befann sig hemma hos sin
         mormor. Med andra ord så var han varken rymningsbenägen eller vistades i
         någon farlig miljö. Ställt i förhållande till andra polisiära uppdrag så
         prioriterades detta ärende lägre. Operatören uppmanade BB att ta kontakt
         med HVB-hemmet för att på så sätt ordna med transport till boendet. Om BB
         hade befunnit sig i en farlig miljö eller varit våldsam så hade prioriteringen
         blivit en annan.
Polismyndigheten redogjorde för rutinen för hantering av en
handräckningsbegäran i det aktuella polisområdet enligt följande.

         RLC styr samtliga resurser i ingripandeverksamheten i [polisområdet.]
         Enligt uppgift från dåvarande stf. sektionschef vid RLC, EE, ansvarar RLC
         för handräckningar som ska utföras i närtid (inom fyra timmar).
         Stationsbefälet samråder normalt med vakthavande befäl/RLC-befäl
         angående bedömningen av huruvida det är en sådan handräckning.
         Beslutsmandat ligger rent formellt hos vakthavande befäl. Om det är en akut
         handräckning som RLC övertar ansvaret för upprättas en händelserapport,
         oftast med prioritetsgrad tre. Händelserapporten kommer upp på
         operatörsskärmarna och RLC-befälens skärmar och ska sedan åtgärdas i den
         mån det inte finns ärenden med prioritet ett eller två. Utöver den
         prioriteringen tillkommer praktiska bedömningar i form av geografiska och
         planeringsmässiga förutsättningar.
         Om begäran inte bedöms vara akut skickas den vidare till lokalpolisområdet
         där den aktuella personen befinner sig, eller befaras befinna sig. Det är
         lokalpolisområdet som därefter äger ärendet. Kansliet på det aktuella
         lokalpolisområdet tar hand om handräckningen och skickar ut den till
         gruppchefer och personal i ingripandeverksamheten som ska jobba med
         handräckningen.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.
         I det nu aktuella fallet hade socialförvaltningen begärt Polismyndighetens
         biträde för att återföra BB till [ett HVB-hem]. Socialförvaltningen hade
         bedömt att han genast behövde komma tillbaka till HVB-hemmet när det
         blivit känt var han befann sig. Redan när Polismyndigheten hade beviljat den
         första handräckningsbegäran var myndigheten skyldig att försöka utföra
         uppdraget antingen tills [BB] återvänt till behandlingshemmet eller begäran
         återkallats.
         Varken den 10 eller 11 maj 2017 ansåg polisen att läget vara så akut för BB
         att hjälp lämnades. De berörda befattningshavarna grundade detta på att han
         då befann sig hos en släkting, att han inte var aggressiv och att han självmant
         ville tillbaka till HVB-hemmet. Under sådana förhållanden hade polisen i och
         för sig kunnat kontakta socialförvaltningen för att diskutera eventuella
         frågetecken gällande behovet av handräckning eller dess genomförande. Det
         hade då också varit möjligt att ta upp frågan om en omprövning av
         handräckningsbegäran. Någon sådan kontakt togs emellertid aldrig.
         Polismyndigheten var då skyldig att lämna sitt biträde och det utan onödigt
         dröjsmål. Myndigheten anser vidare att det får anses tveksamt att hänvisa en
         15-årig pojke med drogproblem till allmänna kommunikationer.
         Polisen agerade direkt på den handräckningsbegäran som kom in den 18 maj
         2017. Polisen letade då efter BB på den adress som socialförvaltningen
         uppgav att han skulle befinna sig på, hans mammas adress, dock utan
         resultat. Polismyndigheten har ingen anledning att ifrågasätta polisens
         agerande i denna del.
                                                                      Dnr 3529-2017       Sid 5 (8)




         Den 19 maj 2017 ringde en anmälare till polisen och uppgav att BB befann
         sig i hennes hem. BB avvek dock under samtalet. Polisen bedömde att det
         just då inte fanns resurser för att verkställa handräckningen. Med hänsyn till
         BB:s ålder och drogproblem samt de nytillkomna uppgifterna om att han var
         flyktbenägen och att det fanns en hög risk för suicid anser Polismyndigheten
         emellertid att ärendet borde ha prioriterats högre.
         Även om Polismyndigheten förstås har full förståelse för det ansträngda
         arbetsläget och att prioriteringar behöver göras anser myndigheten att det är
         olyckligt att polisens agerande medförde att BB:s återkomst till HVB-
         hemmet fördröjdes, särskilt som fördröjningen innebar en risk för att han
         skulle komma till skada.
         –––

Rättsliga utgångspunkter
Polismyndigheten ska på begäran av socialnämnden lämna hjälp för att
genomföra beslut om vård eller omhändertagande enligt lagen med särskilda
bestämmelser om vård av unga. En sådan begäran får göras endast om det på
grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan
att de särskilda befogenheter som anges i 10 och 10 a §§ polislagen behöver
tillgripas, eller det annars finns synnerliga skäl. (Se 43 § första stycket 2 och
andra stycket lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.) När polisen
lämnar en annan myndighet hjälp av detta slag brukar det kallas för
handräckning.

Hjälp från polisen ska bara begäras när det finns goda skäl att anta att polisens
särskilda befogenheter enligt polislagen behövs. Det är den begärande
myndigheten som gör bedömningen av om det finns förutsättningar att begära
hjälp. Begäran om hjälp kan t.ex. göras om det finns någon särskild
omständighet som ger anledning att befara att den unge eller hans eller hennes
föräldrar kommer att sätta sig till motvärn eller om han eller hon uttalat hot i
samband med tidigare ingripanden. Polismyndigheten ska enbart pröva om de
formella förutsättningarna för handräckning är uppfyllda, t.ex. att
uppdragsgivaren är behörig och att begäran har stöd i lag. En handräckning kan
i princip inte nekas med hänvisning till resursbrist eller liknande. En polis har
typiskt sett inte den kunskap som kan antas krävas för att t.ex. överpröva en
läkares beslut om en person på grund av sitt sjukdomstillstånd kan befaras bli
särskilt våldsam. Det betyder också att en handräckning inte kan avslutas och
lämnas åter till den beställande myndigheten om personen som ska transporteras
är lugn och medverkar frivilligt när polisen ska påbörja transporten. (Se prop.
2016/17:57 s. 45, 74 f. och 77).

Om polismyndigheten anser att behovet eller lämpligheten av den begärda
åtgärden kan ifrågasättas, är det lämpligt att den myndighet som har gjort
framställningen uppmärksammas på detta så att frågan kan tas upp till
omprövning där (se JO 1981/82 s. 172, särskilt s. 183, JO:s beslut den 8 februari
2010, dnr 3134-2009, och JO:s beslut den 3 april 2014, dnr 1537-2013).
                                                                 Dnr 3529-2017       Sid 6 (8)




JO har i tidigare beslut framhållit att ett handräckningsuppdrag ska behandlas
med förtur och att det är Polismyndigheten som ansvarar för att en
handräckning kan genomföras utan onödigt dröjsmål (se JO:s beslut den 28
november 2003, dnr 1079-2002, och den 2 september 2016, dnr 3687-2015).

Bedömning
Socialnämnden har i tre framställningar begärt Polismyndighetens hjälp att
återföra BB till det HVB-hem han avvikit från. Av den begäran som kom in den
10 maj 2017 framgick att BB antagligen var drogpåverkad. Enligt den begäran
som kom in den 11 maj 2017 var BB antagligen drogpåverkad och eventuellt
utagerande. I begäran som kom in den 18 maj 2017 angavs att BB antagligen
var drogpåverkad, flyktbenägen, eventuellt utagerande och att det fanns en hög
självmordsrisk. I samtliga tre framställningar angavs det att BB skulle föras
tillbaka till HVB-hemmet genast om han påträffades.

Den 10 och 11 maj 2017 kontaktade BB polisen och uppgav att han befann sig
hos sin mormor och att han ville återvända till HVB-hemmet. De ansvariga
tjänstemännen vidtog dock ingen annan åtgärd än att hänvisa honom till
allmänna kommunikationer. Som skäl för detta har de i huvudsak uppgett att
BB ville tillbaka till HVB-hemmet och att han befann sig hos en nära anhörig. I
samband med att den tredje handräckningsbegäran kom in den 18 maj 2017 fick
polisen information om att BB kunde befinna sig hos AA. Den ansvariga
tjänstemannen beslutade då om en husrannsakan för att försöka hitta BB, och
han efterlystes på nytt. Husrannsakan genomfördes samma dag, men utan
resultat. Den 19 maj 2017 kontaktade en person polisen och berättade att BB
befann sig hemma hos henne. De ansvariga tjänstemännen vidtog dock inte
någon annan åtgärd än att informera den som ringde att det inte fanns några
tillgängliga resurser vid tillfället och att personen inte behövde släppa in BB om
han återvände. Som skäl för det har de uppgett att det vid det tillfället fanns
begränsade resurser och flera andra högprioriterade uppdrag. Enligt vad som
framgår av utredningen övervägde de berörda tjänstemännen inte vid något av
dessa tillfällen att ta kontakt med socialnämnden.

Även om det inte är Polismyndighetens sak att ta ställning till behovet av en
handräckning är omständigheterna ibland sådana att polisen av resursskäl
tvingas att prioritera andra arbetsuppgifter före en begäran om handräckning.
Ett handräckningsärende ska emellertid hanteras med förtur (se JO:s beslut den
28 november 2003, dnr 1079-2002, och den 2 september 2016, dnr 3687-2015).
Detta gäller oavsett om Polismyndigheten i det enskilda fallet gör bedömningen
att begäran om handräckning är akut eller inte.

När det gäller Polismyndighetens överväganden den 10 och 11 maj 2017 har
man inte gjort gällande att de grundade sig på att det fanns andra mer
prioriterade arbetsuppgifter att utföra än socialnämndens framställningar om
handräckning. Det har i stället varit fråga om enskilda tjänstemäns bedömningar
av om det överhuvudtaget fanns behov av handräckning utifrån de aktuella
                                                                   Dnr 3529-2017       Sid 7 (8)




omständigheterna, dvs. sådana bedömningar som Polismyndigheten inte ska
göra. När det gäller övervägandena den 19 maj 2017 framgår det inte av
utredningen vilka andra uppdrag som Polismyndigheten var tvungen att
prioritera i stället för handräckningen. Jag har därför inte underlag att uttala mig
närmare om de bedömningar som gjordes då. Jag kan dock konstatera att det
mot bakgrund av de uppgifter om BB som kommit fram den 18 maj 2017 måste
ha stått klart att det var mycket angeläget att BB så snart som möjligt kunde
föras tillbaka till behandlingshemmet.

Även om jag bortser från att Polismyndigheten enbart kan göra en formell
prövning av en begäran om handräckning framstår myndighetens hantering av
handräckningen den 10 och 11 maj 2017 som mycket anmärkningsvärd. En
begäran om handräckning aktualiseras typiskt sett i sådana situationer där den
enskilde på grund av t.ex. sin livsföring eller sitt hälsotillstånd inte har förmåga
att ta hand om sig själv och inte medverkar frivilligt till de åtgärder som
myndigheterna anser är nödvändiga. Mot den bakgrunden finns det enligt min
mening i princip inte något utrymme för Polismyndigheten att överlåta till den
som är föremål för en begäran om handräckning att själv se till att han eller hon
inställer sig vid t.ex. ett behandlingshem. Detta gäller i särskilt hög grad när
handräckningen avser ett barn och oavsett om han eller hon säger sig vara
beredd att frivilligt inställa sig på platsen. Jag vill dock inte utesluta att det i
vissa undantagsfall när det gäller vuxna personer skulle kunna vara godtagbart
att väcka frågan om den enskilde själv kan inställa sig vid eller återvända till en
vårdinrättning, om polisen inte har resurser att genomföra handräckningen utan
dröjsmål. Det bör emellertid aldrig ske utan en kontakt och avstämning med
socialnämnden. Det är nämligen socialnämnden som, även sedan handräckning
har begärts, har det övergripande ansvaret för att åtgärderna genomförs på ett
lämpligt sätt (se JO 1999/2000 s. 270, dnr 868-1998).

Som jag anfört ovan har jag inte underlag att uttala mig om de prioriteringar
som polisen gjorde den 19 maj 2017. Vid detta tillfälle stod det emellertid klart
för polisen var BB befann sig. Även om polisen bedömde att det inte fanns
resurser att verkställa handräckningen anser jag att det hade varit lämpligt att
underrätta socialnämnden om händelseutvecklingen och att polisen saknade
resurser. En sådan kontakt hade inte bara varit av intresse för socialnämnden
utan förmodligen också gett polisen anledning att prioritera
handräckningsärendet högre än man gjorde.

Sammanfattningsvis är jag mycket kritisk till hur Polismyndigheten hanterade
framställningarna om handräckning den 10 och 11 maj 2017. Att
Polismyndigheten lät bli att utföra handräckningarna har medfört att BB:s
återkomst till HVB-hemmet fördröjdes. Fördröjningen har inneburit en risk för
att BB:s problem förvärrades, vilket självfallet är allvarligt.

Det som kommit fram om hur Polismyndigheten har agerat med anledning av
begäran om handräckning den 18 maj 2017 ger inte underlag för någon kritik
                                                                 Dnr 3529-2017       Sid 8 (8)




från min sida. Som jag nyss konstaterat hade det dock varit lämpligt om
socialnämnden hade underrättats om händelseutvecklingen och polisens brist på
resurser den 19 maj 2017. Av utredningen framgår inte vilka åtgärder
Polismyndigheten vidtagit för att verkställa handräckningen efter den 19 maj
2017. Jag kan därför inte uttala mig om hur handräckningen hanterades då. Jag
vill dock understryka att en begäran om handräckning gäller till dess att
Polismyndigheten verkställt uppdraget eller socialnämnden meddelat att det inte
längre finns något behov av handräckning.

När det gäller det som förekom i samband med AA:s telefonsamtal till
regionledningscentralen den 19 maj 2017 står ord mot ord. Jag har därför inte
heller underlag för att rikta någon kritik mot Polismyndigheten med anledning
av AA:s uppgifter i den delen.

Avslutningsvis noterar jag att de uppgifter som lämnats av de berörda
tjänstemännen ger bilden av att det finns en uppfattning på den aktuella
regionledningscentralen att Polismyndigheten kan göra en egen bedömning av
om en begäran om handräckning från socialnämnden ska verkställas eller inte.
Vidare verkar man inte känna till möjligheten att kontakta den som begärt
handräckning för att diskutera behovet av åtgärden. De handlingsalternativ
polisen har när det gäller en begäran om handräckning och att det är fråga om
ärenden som ska prioriteras har påpekats av JO i ett flertal beslut och behandlats
i ett flertal lagstiftningsärenden. Enligt vad som kommit fram i ärendet framstår
det som att de begångna felen i huvudsak har sin grund i bristande rutiner och
en okunskap om gällande regler. Med hänsyn till detta förutsätter jag att
Polismyndigheten vidtar åtgärder med anledning av det inträffade för att se till
att handräckningsärenden fortsättningsvis hanteras på ett korrekt sätt.

Ärendet avslutas.
