# Modern till ett barn uppgav i ett ärende angående faderskap att hon under eller i nära anslutning till konceptionstiden haft samlag med tre män; fråga om i vilket skede av utredningen som socialnämnden borde ha hört männen angående faderskapet

JO 2003-05-28 dnr 3535-2002

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                      Sid
                                                                           2003-05-28            3535-2002               1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Modern till ett barn uppgav i ett ärende angående faderskap att hon
                        under eller i nära anslutning till konceptionstiden haft samlag med tre
                        män; fråga om i vilket skede av utredningen som socialnämnden borde
                        ha hört männen angående faderskapet


                        AA framförde den 8 oktober 2002 i en anmälan till JO klagomål mot Social-
                        nämnden i Köpings kommun angående handläggningen av ett faderskapsärende.
                        Hon anförde i huvudsak följande. Hennes make BB hade cirka två år tidigare fått
                        ett brev från socialtjänsten i vilket han uppmanades att lämna ett blodprov för
                        faderskapsundersökning avseende ett barn fött 1997. Hennes man tog inget
                        blodprov, och eftersom de inte hörde något från socialtjänsten utgick de från att
                        ärendet var uppklarat. För en vecka sedan erhöll BB ett nytt brev från socialtjänsten
                        enligt vilket han kallades dit för ett möte eftersom faderskapsärendet fortfarande
                        inte var avslutat. AA ifrågasatte bl.a. varför socialtjänsten dröjde över tre år efter
                        barnets födelse med att kontakta BB.

                        Inledningsvis rekvirerades handlingarna i faderskapsärendet från
                        socialförvaltningen i Köpings kommun och inhämtades uppgifter per telefon från
                        familjerättssekreteraren CC. Därefter anmodades Socialnämnden i Köpings
                        kommun att göra en utredning och yttra sig över vad som framfördes i AA:s
                        anmälan till JO. Utredningen skulle särskilt belysa handläggningen av
                        faderskapsärendet fr.o.m. november 2000.

                        Socialnämnden beslutade att som sitt remissvar överlämna ett tjänstemannayttrande
                        av socialchefen DD och sektionschefen EE. Nämnden beslutade även att rutinerna
                        för handläggningen av faderskapsärenden skulle ses över för att därmed tydligare
                        säkerställa att handläggning genomförs i enlighet med de lagar och riktlinjer som
                        gäller.

                        I remissvaret anfördes följande.

## Ärendet

1997-02-02 påbörjades en faderskapsutredning där tre stycken MF-protokoll
                                  upprättades utifrån vad barnets mor, AA, lämnade för uppgifter om möjliga fäder till
                                  barnet. I dokumentationen framkommer att modern i stort sett är säker på att BB inte
                                  kunde vara fadern då hon uppger att hon haft samlag med honom efter
                                  konceptionstiden.



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                    Dnr 3535-2002     Sid 2 (5)



Utredaren påbörjar utredningen genom att ta kontakt med den person som modern
anser säkrast vara fadern till barnet. l997-09-12 meddelas från Rättsmedicinalverket
att han lämnat blodprov. Av okänd anledning måste nya blodprov göras vilket
fördröjer utredningstiden avsevärt till 1998-04-06 då det konstateras att personen
inte är far till barnet.
1998-05-04 överenskommer handläggaren och modern att kontakt måste tas med
person 2. Modern, AA, är trots provtagning övertygad att den förste personen är far
till barnet. Modern uppger att hon informerat den andre personen om att han
eventuellt måste ta blodprov. Efter ett flertal uppmaningar samt även övervägande
att föra talan till rätten blir ärendet klarlagt 2000-06-26. Det visar sig dock att inte
heller person 2 är far till barnet.
2000-10-04 kallas modern, AA, till utredaren för fortsatt utredning. 2000-11-21
skickas en kallelse till BB som är den tredje personen som AA uppgivit. Det framgår
att modern, AA, fortfarande är övertygad om att fadern till barnet är person 1. Av
journalerna framgår också att AA är av den uppfattningen att han genomfört
blodprovstagningen på ett oriktigt sätt.
2000-11-22 får BB information om att han bör medverka till att en blodprovstagning
sker. Detta görs skriftligt samt även via ett telefonsamtal. Fr o m
2000-11-2l t o m 2002-10-04 sker ingen kontakt med BB. Nämnden har dock
erhållit information från Rättsmedicinalverket vid tre tillfällen att blodprovstagning
inte kunnat genomföras samt att försäkringskassan gjort en förfrågan i samband med
underhållsstödet.
Av dokumentationen framkommer att handläggaren/handläggarna inte följt upp
ärendet trots att information inkommit från Rättsmedicinalverket och
Försäkringskassan.
2002-10-04 besöker BB, efter kallelse, socialtjänsten. Han är missnöjd över att ingen
kontaktat honom tidigare och uppger att han har antagit att ärendet blivit nedlagt.
–––

Orsaker till lång utredningstid
I pågående faderskapsutredning kan man konstatera att ärendet är komplicerat och
att flera moment samverkar till en lång handläggningstid. Man kan konstatera att en
viktig bidragande orsak till fördröjd handläggning har varit att parterna inte
hörsammat nämndens anmodan om blodprovstagningar. Det har också visat sig att
provtagningarna vid ett par tillfällen fått göras om. Det har också framkommit att
modern varit övertygad om att det endast är en person som kan vara far till barnet,
vilket också gjort att ärendet handlagts med utgångspunkt från hennes information.
Av handlingarna kan man också konstatera att de tre utredningarna inte handlagts
parallellt och att tiden mellan uteslutningen av faderskapet också är av betydelse för
den totala handläggningstiden.
Ytterligare en anledning till att handläggningen har fördröjts, särskilt under år 2001,
är att flera handläggarbyten skett. Bevakningen av att blodprovstagningen inte följts
upp på det sätt som med hänsyn till ärendets karaktär egentligen varit påkallat har
därför fallerat.

Bedömning
I utredningen konstateras att handläggningstiden varit otillfredsställande lång. Det är
givetvis högst angeläget att faderskap fastställs så snart detta är möjligt på ett korrekt
och riktigt sätt. I FB 2 kap 8 § anges att utredningstiden inte skall pågå längre än ett
år om inte särskilda skäl föreligger.
I förarbetena anges som särskilda skäl att nämnden haft stora svårigheter att få tag
på aktuella män eller att medicinsk utredning dragit ut på tiden.
Föreliggande utredningar visar på att det har varit stora svårigheter att få de män
som uppges av modern att hörsamma både kallelser till nämnden och anmodan om
blodprovstagningar. Man kan också konstatera att blodprovstagningen vid tre
                                                                        Dnr 3535-2002     Sid 3 (5)



      tillfällen har fått göras om vilket också bidrar till att utredningstiden förlängs. Det
      torde därmed föreligga särskilda skäl för att utredningstiden sträckt sig längre än ett
      år. Det finns dock skäl att kritiskt granska handläggningen då ärendet fortfarande
      inte är helt klarlagt.
      Man kan konstatera att trots ett upprättat MF-protokoll 1997-07-02 fick inte
      personen i fråga information om detta förrän 2000-11-21. Förklaringen till detta är
      att modern, AA, i stort sett uteslöt BB som möjlig far vilket också gjorde att
      utredaren först utredde de två andra männen. Det kan konstateras att BB redan 1997-
      07-02 borde ha kontaktats och att utredningarna möjligtvis skulle ha handlagts
      parallellt. Dock har utredaren följt lagstiftarens intentioner att utgå från moderns
      uppgifter och att utredningen skötts, som det anges i förarbetena, med takt och gott
      omdöme.
      Ett annat problem som finns med i utredningarna är avvägningen av hur länge
      handläggaren skall/kan avvakta den enskildes ”ovilja” eller ”oföretagsamhet” att
      komma på kallade tider och genomföra blodprovstagningar. En utgångspunkt är
      alltid att i första hand påvisa den enskildes ansvar. Nästa steg är för handläggaren att
      bli mer intensiv i kontakten och slutligen överväga att föra saken till rättslig
      prövning. I det aktuella ärendet kan man konstatera att under tiden 1997-07-02–
      2000-11-21 har handläggaren väl utfört vad ärendet kräver. Det finns flertalet
      anteckningar om påminnelser och även övervägande att pröva saken i domstol.
      Efter 2000-11-21 har dock handläggningen inte helt nått upp till vad som kan anses
      vara rimligt när det gäller uppföljning av ärendet som t ex anmodan om
      blodprovstagning, övervägande om rättsligt förfarande etc. Som förklaring till en
      relativt passiv handläggning har det under utredningstiden skett handläggarbyten vid
      tre tillfällen.
      I bedömningen bör dock framhållas att den enskilde i november 2002 fick vetskap
      om situationen och att denne rimligen har ett ansvar för att genomföra aktuell
      blodprovstagning.

## Yttrande

I utredningen framkommer att det finns brister i handläggningen. Dels har parterna
      inte informerats i ett inledningsskede då MF-protokoll upprättades samt dels har fr o
      m 2000-11 uppföljning och bevakning av ärendet inte gjorts utifrån vad ärendets
      karaktär kräver. Nämnden bör se över rutinerna gällande handläggningen av
      faderskapsärenden för att säkerställa en korrekt handläggning i enlighet med lagar
      och riktlinjer. Särskilt gäller detta sådana ärenden där det framkommit att det finns
      flera tänkbara fäder.
      –––
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

I ett beslut den 28 maj 2003 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Enligt 2 kap. 1 § föräldrabalken (FB) har socialnämnden i ett fall som det här
aktuella en skyldighet att försöka utreda vem som är far till barnet och se till att
faderskapet fastställs. Av 2 kap. 6 § FB framgår att nämnden bör verka för att
blodundersökning äger rum beträffande modern, barnet och den som kan vara fader
till barnet, om denne begär det eller anledning finns till antagande att modern haft
samlag med mer än en man under den tid då barnet kan vara avlat. Nämnden har
inte några tvångsmedel till sitt förfogande.

Nämnden kan emellertid, som företrädare för barnet, väcka talan om fastställande
av faderskap (3 kap. 5 § FB). I ett mål om faderskap kan rätten på yrkande av
                                                                     Dnr 3535-2002   Sid 4 (5)




någon av parterna eller när det annars behövs förordna om blodundersökning (1 §
lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap). Av 2 §
samma lag framgår att rätten vid vite kan förelägga den som avses med ett
förordnande om blodundersökning enligt 1 § att med intyg av behörig sakkunnig
visa att sådant blodprov som behövs för blodundersökning har tagits. Enligt 2 a §
kan rätten, om inte ett föreläggande om vite har iakttagits, i stället för att förelägga
nytt vite förordna om biträde av polismyndighet för att undersökningen skall
komma till stånd.

I 2 kap. 8 § andra stycket FB sägs att en utredning om faderskap bör bedrivas
skyndsamt och att utredningen skall vara slutförd inom ett år från barnets födelse
om inte särskilda skäl föranleder annat. Som exempel på sådana omständigheter
som kan vara skäl för att ettårstiden överskrids nämns i förarbetena till
bestämmelsen att socialnämnden har haft stora svårigheter att få tag i aktuella män
eller att medicinsk utredning har dragit ut på tiden (prop. 1969:124 s. 106).

Bedömning
I förevarande fall inleddes handläggningen av faderskapsärendet hos nämnden i juli
1997. Vid tidpunkten för AA:s anmälan till JO i oktober 2002 var ärendet ännu inte
avslutat.

Av utredningen framgår att modern uppgav en viss man som far till barnet. Hon
uppgav också att hon varit tillsammans med två andra män i anslutning till
konceptionstiden. I det ena fallet hade, enligt vad hon trodde, samlag ägt rum före
konceptionstiden. Vad gällde BB hade samlag skett under konceptionstiden, men
efter det att ett graviditetstest visat att hon redan var gravid. Så kallade MF-
protokoll upprättades den 2 juli 1997 avseende alla tre männen. Nämnden valde
dock att inte utreda faderskapen parallellt, utan männen kom i stället att successivt
avföras från utredningen utifrån Rättsmedicinalverkets utlåtanden.

Den förste mannen avfördes från utredningen i april 1998. Därefter gjorde
förvaltningen inte obetydliga ansträngningar för att förmå nästa man att lämna ett
blodprov. Detta lyckades först i november 1999. Ett nytt blodprov lämnades i
februari 2000, och i juni samma år lämnade Rättsmedicinalverket ett utlåtande
enligt vilket ifrågavarande man uteslöts vara barnets far.

I juni 2000 uppmanades modern att höra av sig. Hon kallades under oktober samma
år till tre möten, men kom inte. Den 21 oktober 2000 skickades sedan ett brev med
kallelse till BB. Det hade då gått drygt tre år sedan faderskapsutredningen
påbörjades, något som fram till dess varit helt okänt för BB.

Vad som dittills förevarit i faderskapsärendet föranleder följande kommentarer från
min sida.

De uppgifter som modern lämnat skall visserligen vara utgångspunkten för
faderskapsutredningen. I en situation där det finns flera möjliga fäder till barnet
innebär detta emellertid inte att hennes inställning till vem som är den mest trolige
fadern skall tillåtas vara styrande för hur utredningen skall bedrivas.
                                                                  Dnr 3535-2002    Sid 5 (5)




Med ledning av moderns uppgifter skall socialtjänsten höra varje man som kan
tänkas vara far till barnet. Det är självfallet av stor betydelse för bedrivandet av
utredningen att de inblandade personerna hörs så tidigt som möjligt så att lämnade
uppgifter inte blir felaktiga på grund av att man inte längre minns vad som
förevarit. De lämnade uppgifterna skall därför också nedtecknas omgående. Om
nämnden har anledning att anta att modern haft samlag med mer än en man under
konceptionstiden kan nämnden inte ta ställning till faderskapsfrågan utan att en
blodundersökning kommit till stånd. I en sådan situation skall nämnden således –
oberoende av parternas egen inställning – alltid verka för att blodundersökning
görs.

Genom att upprätta MF-protokoll avseende de tre männen synes nämnden ha gjort
bedömningen att ingen av dem kunde helt uteslutas som far till barnet. Därigenom
inleddes – i varje fall på papperet – utredningar rörande dem. Nämnden kan således
inte ha ansett att de uppgifter som modern lämnat om graviditetstesten och om
tidpunkten för den var tillräckliga för att utesluta BB som far. Följaktligen borde då
också nämnden redan från början ha informerat honom om att han förekom i
utredningen och hört honom i saken. Därigenom hade nämnden skaffat sig ett
bättre underlag för bedömningen av vilka utredningsåtgärder som skulle vidtas
härnäst. Under alla förhållanden kan man med facit i hand konstatera att
tidsutdräkten i faderskapsärendet kunde ha minskats om de faktiska
utredningsåtgärderna rörande de tre presumtiva fäderna skett parallellt.

Handläggningen av faderskapsärendet från hösten 2000 och framåt föranleder
följande kommentarer från min sida.

Under tiden från den 22 november 2000 till den 4 oktober 2002 skedde ingen
kontakt med BB från nämndens sida, detta trots att nämnden erhöll information
från Rättsmedicinalverket vid tre tillfällen att blodprovstagning inte kunnat
genomföras och trots att försäkringskassan gjort en förfrågan i ärendet angående
underhållsstödet.

Socialnämnden har i remissvaret anfört att handläggningen ”inte helt nått upp till
vad som kan anses rimligt när det gäller uppföljning av ärendet som t ex anmodan
om blodprovstagning, övervägande av rättsligt förfarande etc.”. Som förklaring till
”en relativt passiv” handläggning angavs att det under handläggningstiden skett
handläggarbyten vid tre tillfällen.

Hanteringen av ärendet under denna period är inte endast passiv utan obefintlig.
Handläggningen har därigenom ytterligare kommit att dra ut på tiden på ett helt
oacceptabelt sätt.

Sammanfattningsvis anser jag att socialnämnden förtjänar allvarlig kritik för
handläggningen av faderskapsärendet. Nämnden synes väl medveten om bristerna i
handläggningen, och det är med tillfredsställelse jag noterar de aviserade
åtgärderna till förhindrande av att något liknande inträffar igen.
