# Kritik mot Polismyndigheten för att en mobiltelefon togs i beslag och undersöktes vid misstanke om ringa narkotikabrott (eget bruk)

JO 2025-06-11 dnr 3535-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                  2025-06-11               3535-2024               Sid 1 (6)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Kritik mot Polismyndigheten för att en mobiltelefon togs i beslag och
                   undersöktes vid misstanke om ringa narkotikabrott (eget bruk)


                    Beslutet i korthet: Med anledning av misstanke om ringa narkotikabrott, eget bruk,
                    beslutades om kroppsbesiktning genom urinprov. Samtidigt togs den misstänktes
                    mobiltelefon i beslag och undersöktes på platsen.
                    När det gäller beslaget och undersökningen av telefonen konstaterar JO att det inte
                    har lyfts fram någon konkret omständighet som talade för att den misstänkte, vid ett
                    positivt analysresultat, skulle föra fram en invändning som behövde motbevisas
                    genom innehållet i mobiltelefonen. JO är därför mycket tveksam till om det fanns ett
                    tillräckligt konkret behov av att ta mobiltelefonen i beslag. JO ifrågasätter också om
                    nyttan av tillkommande stödbevisning i form av innehåll från telefonen stod i rimlig
                    proportion till det ingrepp i den misstänktes personliga integritet som åtgärden
                    innebar.
                    Vid en samlad bedömning anser JO att det saknades rättsliga förutsättningar för
                    beslaget och undersökningen av mobiltelefonen. Polismyndigheten kritiseras för att
                    åtgärderna ändå vidtogs.

## Anmälan

I en anmälan till JO den 17 april 2024 förde AA fram klagomål mot
                   Polismyndigheten. Han uppgav bl.a. att polisen, efter ett ingripande mot honom,
                   hade genomfört en husrannsakan i en bostad som han delade med sina föräldrar
                   och syskon. Hans bror som befann sig i bostaden hade tvingats lämna urinprov
                   och fått sin mobiltelefon genomsökt. AA ifrågasatte att det fanns grund för
                   åtgärderna mot brodern.

## Utredning

Av handlingar som hämtades in från Polismyndigheten framgick bl.a. att det i
                   samband med husrannsakan uppstod misstanke om att AA:s bror, i
                   fortsättningen benämnd NN, var påverkad av narkotika. Vidare framgick att det
                   med anledning av brottsmisstanken fattades beslut om kroppsbesiktning genom
                   urinprov och att NN:s mobiltelefon togs i beslag och undersöktes på platsen.
                   NN var 17 år vid tillfället.

                   JO begärde att Polismyndigheten skulle yttra sig över anmälan i den del som
                   avsåg de åtgärder som vidtogs med NN:s mobiltelefon. Yttrandet skulle

    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                       Dnr 3535-2024        Sid 2 (6)




innehålla en redogörelse för de brottsmisstankar som låg till grund för beslaget
och den rättsliga grunden för åtgärderna.

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 28 oktober 2024 och i ett
kompletterande yttrande den 4 mars 2025, efter att ha hämtat in upplysningar
från berörda befattningshavare.

Polismyndigheten sammanfattade de uppgifter som polisassistenten CC, som
ledde husrannsakan, lämnat om beslaget enligt följande.

      Vid verkställandet av husrannsakan knackade patrullen först på ytterdörren till
      bostaden utan att någon öppnade och de gick då tillbaka till sin bil i väntan på en
      eventuell nyckel. Efter en längre stund öppnade [NN] ytterdörren och gick ut.
      När poliserna konfronterade [NN] fattade de misstanke om att han kunde vara
      påverkad av narkotika. Anledningen var att [NN] hade svårt att se dem i ögonen,
      var agiterad och viftade stundtals med armarna och skakade. Poliserna upplevde
      att [NN] blev nervös när de samtalade om narkotika. [NN] nekade till att han
      hade brukat narkotika och upplevdes som mycket defensiv och ibland arg. CC
      beslutade därför, med stöd av den förundersökningsdelegation han hade, att
      inleda förundersökning avseende ringa narkotikabrott. CC beslutade också att
      [NN] skulle lämna ett urinprov vilket skedde i bostaden och att hans
      mobiltelefon skulle tas i beslag för att styrka misstanken om att [NN] brukat
      narkotika. Det är vanligt att ungdomar nekar till narkotikabrott och hävdar passiv
      rökning eller att man blivit drogad. Det förekommer även att personer vittnar
      falskt i rättegångar mot betalning. Syftet med att beslagta [NN:s] mobiltelefon
      var att hitta information som styrkte att [NN] hade brukat narkotika, t.ex.
      meddelanden eller bilder på när detta sker. För att kunna säkra sådan information
      behövs en omedelbar hantering på plats, eftersom informationen annars kan
      raderas eller krypteras. CC öppnade mobiltelefonen på plats och gick igenom
      den manuellt för att leta efter nyss nämnd information. Det fanns inte någon
      information i mobilen som kunde styrka brottsmisstankarna.
När det gäller undersökningen av mobiltelefonen lämnade CC dessutom
följande upplysningar. NN uppgav självmant mobilkoden utan att bli tillfrågad.
Inget förhör hölls och NN informerades om brottsmisstanken. Han tror att NN
också informerades om sina rättigheter men han kan inte med säkerhet säga att
det var så. Vid undersökningen letade han efter vissa ”appar” som ofta används
vid narkotikahandel och tittade i meddelanden som fanns på telefonen. Innan
undersökningen aktiverade han telefonens flygplansläge. Telefonen
återlämnades efter några minuter till NN.

Polismyndigheten redovisade vidare en sammanfattning av upplysningar som
hämtats in från chefen för lokalpolisområde Södra Ångermanland,
polisintendenten DD Han uppgav bl.a. att det är synnerligen vanligt att personer
nekar till brott även vid positiva provtagningsresultat och att det därför ofta
finns ett behov av att säkra stödbevisning. DD förde vidare fram att det inom
Polismyndighetens operativa verksamhet anses allmänt känt att mobiltelefoner
har ett nära samband med narkotikabrottslighet och att det i samband med
undersökning av beslagtagna telefoner ofta går att hitta bevisning för det
aktuella brottet bestående i t.ex. kommunikation om narkotikaköp, dialoger som
beskriver ett upplevt rus eller fotografier och filmer.
                                                                        Dnr 3535-2024        Sid 3 (6)




Polismyndigheten redogjorde för rättslig reglering och gjorde därefter följande
bedömning avseende beslaget av mobiltelefonen.

      Av utredningen framgår att polisassistenten CC beslutade att inleda en
      förundersökning mot [NN] som avsåg misstanke om ringa narkotikabrott genom
      eget bruk av narkotika. CC beslutade att [NN] skulle lämna ett urinprov och att
      [NN:s] mobiltelefon skulle tas i beslag.
      Enligt CC var syftet med beslaget av mobiltelefonen att säkra information, t.ex.
      bilder, som kunde utgöra bevisning om att [NN] brukat narkotika. Både CC och
      DD har pekat på att sådan information kan behövas som stödbevisning för att
      motbevisa invändningar från personer som misstänks för eget bruk av narkotika
      och där provtagningen visar på ett narkotikabruk. De har pekat på att sådana
      invändningar är vanligt förekommande, vilket Polismyndigheten saknar
      anledning att ifrågasätta.
      Som framgår av redogörelsen för den rättsliga regleringen [här utelämnad, JO:s
      anm.] förutsätter ett beslut att beslagta ett föremål för ändamålet att utreda ett
      brott att det ska finnas konkreta omständigheter som med viss styrka tyder på att
      föremålet kan främja utredningen. I detta fall har det inte framkommit någon
      konkret omständighet som talade för att [NN] skulle föra fram en bärkraftig
      invändning mot en provtagning som visat på narkotikabruk. Behovet av
      ytterligare stödbevisning i form av beslag kan därför ifrågasättas utifrån den
      befintliga utredningen. Det kan även ifrågasättas om nyttan av den tillkommande
      stödbevisningen för att styrka ett ringa brott i detta fall stod i rimlig proportion
      till åtgärden att kontrollera innehållet i en mobiltelefon, som får anses innebära
      ett tämligen omfattande ingrepp i den personliga integriteten.
      Polismyndigheten anser sammanfattningsvis att det utifrån den befintliga
      utredningen kan ifrågasättas om beslaget av [NN:s] mobiltelefon hade stöd i
      bestämmelsen i 27 kap. 1 § RB [rättegångsbalken, JO:s anm.].
Beträffande genomsökningen av telefonen bedömde Polismyndigheten bl.a. att
utredningen inte visar att polisens agerande innebar ett åsidosättande av NN:s
rätt att inte behöva medverka i utredningen eller att det i övrigt skulle ha
påverkat hans rätt till en rättvis rättegång.

Rättslig reglering
Ett föremål får tas i beslag bl.a. om det skäligen kan antas att det har betydelse
för utredning om brott (se 27 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken, RB).

Med ”skäligen kan antas” avses att det ska finnas konkreta omständigheter av
viss styrka som pekar på att föremålet har betydelse för utredningen
(se SOU 1995:47 s. 358 och SOU 2017:100 s. 165).

Beslag får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller
men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat
motstående intresse (se 27 kap. 1 § tredje stycket RB).

När åtgärden som i det här fallet riktas mot ett barn måste det i
proportionalitetsbedömningen också särskilt beaktas hur tvångsmedlet kan
komma att drabba barnet och särskilda hänsyn kan behöva tas (se Lindberg,
Straffprocessuella tvångsmedel, femte uppl., s. 897). Dessutom ska barnets
rättigheter enligt barnkonventionen beaktas vid alla beslut om tvångsmedel mot
underåriga.
                                                                  Dnr 3535-2024     Sid 4 (6)




Vid beslut om tvångsmedel måste även ändamåls- och behovsprinciperna
beaktas. Ändamålsprincipen innebär att ett tvångsmedel inte får användas i
något annat syfte än det som tvångsmedlet beslutats för. Enligt behovsprincipen
får ett tvångsmedel bara användas om det finns ett påtagligt behov av
tvångsmedlet och om det avsedda resultatet inte kan uppnås med andra, mindre
ingripande, medel. (Se bl.a. Lindberg, a.a., s. 64 f.)

Den som med laga rätt bl.a. verkställer husrannsakan, kroppsvisitation eller
kroppsbesiktning får ta föremål som därvid påträffas i beslag. Föremål, som i
annat fall påträffas, får tas i beslag efter beslut av undersökningsledaren eller
åklagaren. Vid fara i dröjsmål, får åtgärden även utan sådant beslut vidtas av en
polis. Verkställs beslag av någon annan än undersökningsledaren eller
åklagaren och har denne inte beslutat beslaget, ska anmälan skyndsamt göras
hos honom eller henne, som omedelbart ska pröva om beslaget ska bestå. (Se
27 kap. 4 § RB.) Beslaget ska ses som ett provisorium fram till dess att det
fastställts (se Lindberg, a.a., s. 481).

Utgångspunkten är att föremål som har tagits i beslag får undersökas.
Undersökningen ska i vissa fall föregås av ett beslut av rätten,
undersökningsledaren eller åklagaren (se 27 kap. 12 § RB). Bestämmelsen är
tillämplig vid en undersökning av innehållet i en mobiltelefon (se NJA 2015
s. 631 och Lindberg, a.a., s. 485 f. och 712). Den som fattat beslutet om
undersökning får sedan delegera till exempelvis en polis att genomföra
åtgärden. (Se också JO:s beslut den 9 november 2022, dnr 2442-2021.)

Bedömning
I samband med en husrannsakan blev NN misstänkt för ringa narkotikabrott,
eget bruk. Påföljden för det brottet bestäms i normalfallet till dagsböter.
Polisassistenten CC beslutade att inleda en förundersökning och om en
kroppsbesiktning av NN genom urinprov. Provtagningen genomfördes i
samband med husrannsakan. CC tog också NN:s mobiltelefon i beslag och
undersökte den på plats. Ändamålet med beslaget var att utröna omständigheter
som kunde ha betydelse för att utreda narkotikabrottet. Efter undersökningen
lämnades telefonen tillbaka till NN.

Min granskning har avsett frågan om det fanns rättsliga förutsättningar för
beslaget och undersökningen av mobiltelefonen.

Syftet med beslaget var, som jag förstått CC:s uppgifter, att hitta information
som styrkte att NN uppsåtligen hade brukat narkotika. Enligt CC skulle bilder
eller meddelanden som fanns i telefonen kunna motbevisa en eventuell
invändning från NN om att han exempelvis blivit drogad eller fått i sig
narkotika genom passiv rökning. CC och lokalpolisområdeschefen DD har
uppgett att det är vanligt att ungdomar som misstänks för narkotikabrott gör
sådana invändningar. Jag har inte anledning att ifrågasätta detta i och för sig.
                                                                  Dnr 3535-2024       Sid 5 (6)




För beslaget av telefonen krävdes att det skäligen kunde antas att den hade
betydelse för utredningen av det ringa narkotikabrottet och att åtgärden
uppvägde det intrång eller men i övrigt som den innebar för NN.

Behovet av ett tvångsmedel och proportionaliteten av åtgärden måste alltid
bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Ett tvångsmedel får
således inte användas slentrianmässigt. Bedömningen av behovet och
proportionaliteten ska göras bl.a. i ljuset av vilka andra tvångsmedel som
används. Det finns skäl att betona att beslag enligt 27 kap. RB får användas
endast för att utreda ett brott och inte för att exempelvis upptäcka brottslig
verksamhet.

Det finns inte anledning att utgå från något annat än att urinprovtagningen var
en tillräcklig åtgärd för att utröna om NN hade narkotika i kroppen. Det har
vidare inte lyfts fram någon konkret omständighet som talade för att NN, vid ett
positivt analysresultat, skulle föra fram en invändning som behövde motbevisas
genom innehållet i hans mobiltelefon.

Jag är därför mycket tveksam till om det fanns ett tillräckligt konkret behov av
att ta NN:s mobiltelefon i beslag för att utreda det ringa narkotikabrottet. Det
kan även ifrågasättas om nyttan av tillkommande stödbevisning i form av
innehåll från telefonen stod i rimlig proportion till det ingrepp i NN:s personliga
integritet som det innebar att ta mobiltelefonen i beslag i syfte att undersöka
den.

Vid en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet är det min uppfattning
att beslaget av mobiltelefonen saknade stöd i 27 kap. 1 § RB. Det fanns då inte
heller lagliga förutsättningar att undersöka telefonen. Polismyndigheten
kritiseras för att åtgärderna ändå vidtogs.

Jag vill dessutom uttala följande. En grundtanke bakom rättegångsbalkens
reglering av beslag är att det i de flesta fall är någon annan än den polis som
verkställt beslaget som ska besluta om huruvida beslaget ska bestå och – i
förekommande fall – om undersökning av egendomen. Dessa överväganden kan
då ofta göras med viss distans till den situation där egendomen togs i beslag.
Ordningen motiveras av rättssäkerhetsskäl.

Det kan diskuteras hur dessa intressen tillgodoses när en polis i yttre tjänst
agerar med stöd av en generell behörighet som undersökningsledare. Polisen i
fråga ska nämligen då ensam fylla de roller som rättegångsbalken fördelat på
olika befattningshavare. Denna frågeställning är föremål för utredning hos JO i
ett annat ärende (se dnr 802-2025). Jag går därför inte närmare in på den saken
här.

Ärendet avslutas.
                                                                  Dnr 3535-2024   Sid 6 (6)




Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Johanna Nilsson har föredragit ärendet och byråchefen Nils
Västberg har deltagit i beredningen.
