# Fråga om utformningen av domslutet och expediering av dom när ett kvarstadsyrkande ogillas och åklagare tagit egendom i förvar

JO 2011-06-28 dnr 3540-2010

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2011-06-28              3540-2010               1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Fråga om utformningen av domslutet och expediering av dom när ett
                        kvarstadsyrkande ogillas och åklagare tagit egendom i förvar


                          Beslutet i korthet: Under en förundersökning rörande misstanke om bl.a. grovt
                          narkotikabrott tog åklagaren en fastighet i förvar. I samband med att åtal väcktes
                          framställde åklagaren ett yrkande om förverkande av 925 000 kr, motsvarande värdet av
                          fastigheten, samt ett yrkande om kvarstad på fastigheten. Tingsrätten ogillade yrkandena
                          om förverkande och kvarstad men meddelade inte något förordnande beträffande
                          förvarsbeslutet. Domen expedierades inte till inskrivningsmyndigheten (Lantmäteriet),
                          vilket fick till följd att det i inskrivningsregistret felaktigt framstod som att fastigheten
                          alltjämt var tagen i förvar. I beslutet konstaterar jag att det inte finns någon
                          författningsenlig skyldighet för domstolen att vare sig förena ett beslut att ogilla
                          kvarstadsyrkandet med ett förordnande om att förvarsbeslutet upphävs eller att, i en
                          situation som den aktuella, expediera beslutet till Lantmäteriet. Jag riktar därför inte
                          någon kritik mot tingsrätten. Eftersom jag har synpunkter på hur ett beslut att ogilla ett
                          kvarstadsyrkande bör utformas när åklagare tagit egendom i förvar överlämnar jag en
                          kopia av beslutet till Domstolsverket. Jag överlämnar även en kopia av beslutet till
                          Justitiedepartementet eftersom det inte uttryckligen är reglerat att en domstol ska
                          expediera domen till inskrivningsmyndigheten när den ogillar ett yrkande om kvarstad.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot en åklagare vid Åklagarmyndigheten,
                        åklagarkammaren i Skövde, för att hon hindrade honom från att sälja en fastighet
                        som varit tagen i förvar trots att tingsrätten ogillat hennes yrkande om att
                        fastigheten skulle beläggas med kvarstad.

## Utredning

Handlingar begärdes in i Skaraborgs tingsrätts mål B 737-10, Göta hovrätts mål B
                        1554-10, åklagarkammarens ärende AM-27758-10 samt från Lantmäteriet,
                        inskrivningskontoret i Eksjö. Av dessa framgick följande.

                        Den 21 april 2010 beslutade kammaråklagaren BB att ta en fastighet tillhörande
                        AA i förvar. I beslutet angavs att AA var på sannolika skäl misstänkt för grovt
                        narkotikabrott och att det kunde befaras att han, genom att undanskaffa egendom
                        eller på annat sätt, skulle komma att undandra sig att betala det belopp som kunde
                        antas bli utdömt i form av förverkande av utbyte av brottslig verksamhet. Beslutet



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 3540-2010        Sid 2 (5)




expedierades till Lantmäteriet som antecknade i fastighetsregistret att fastigheten
var tagen i förvar.

Fem dagar senare, den 26 april 2010, väckte BB åtal mot AA för bl.a. grovt
narkotikabrott. Hon yrkade även att tingsrätten skulle för plikta AA att till staten
utge värdet av den i förvar tagna fastigheten (925 000 kr) och att kvarstad skulle
läggas på så mycket av AA:s egendom att fordran kunde antas bli täckt vid
utmätning. Som grund för yrkandena angav hon att det framstod som klart mer
sannolikt att fastigheten utgjorde utbyte av brottslig verksamhet än att så inte var
fallet.

I en dom den 17 maj 2010 dömde tingsrätten AA för grovt narkotikabrott m.m.
men ogillade yrkandena om förverkande av 925 000 kr och om kvarstad.
Tingsrätten meddelade inte något förordnande beträffande förvarsbeslutet. Det
framgick inte om domen expedierades till Lantmäteriet.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att Göta hovrätt skulle bifalla yrkandet
om förverkande samt genast förordna om kvarstad beträffande egendom till ett
värde av 925 000 kr. I ett beslut den 24 juni 2010 lämnade hovrätten yrkandet om
interimistisk kvarstad utan bifall. I en dom den 16 juli 2010 ogillade hovrätten
åtalet för grovt narkotikabrott. Det angavs i domen att åklagaren yrkat bifall till
yrkandena om värdeförverkande och kvarstad under förutsättning att åtalet för
grovt narkotikabrott vann bifall. Hovrätten prövade därför inte dessa yrkanden.

Muntliga upplysningar hämtades in från rådmannen CC vid Skaraborgs tingsrätt
som uppgav bl.a. att om domen inte expedierades till Lantmäteriet berodde detta
sannolikt på ett förbiseende. Han utgick när domen skulle expedieras från att
kansliet skulle vidta nödvändiga sådana åtgärder och kände inte till huruvida det av
expedieringshandboken framgick om en dom i en situation som den aktuella skulle
expedieras till Lantmäteriet. Han beklagade att det syntes som att domen inte
expedierats dit och uppgav att han skulle se till att domen skickades samma dag.

Ärendet remitterades till Skaraborgs tingsrätt för upplysningar och yttrande dels
om tingsrätten övervägde att meddela något förordnande beträffande
förvarsbeslutet, dels om domen expedierades till Lantmäteriet.

Tingsrätten (lagmannen DD) kom in med ett remissvar till vilket var fogat
upplysningar från CC.

CC upplyste följande.

      Vid telefonsamtal med tjänsteman på JO uppmärksammades jag på att domen ej
      översänts till lantmäteriet i Eksjö. Detta har skett samma dag. I vad så angår vilka
      överväganden tingsrätten gjort angående förordnande om förvar måste jag
      beklagligtvis erkänna att tingsrätten vid domstillfället helt förbisett detta.
DD anförde följande.
      I brottmål rörande grovt narkotikabrott tog åklagarkammaren i Skövde i förvar en
      AA tillhörig fastighet. I stämningsansökan yrkade åklagaren att tingsrätten skulle
                                                                      Dnr 3540-2010    Sid 3 (5)




      förplikta AA att till staten utge värdet av den i förvar tagna egendomen (värde 925
      000 kr). Vidare yrkades att kvarstad skulle läggas på så mycket av AA:s egendom att
      en fordran om 925 000 kr kunde antas bli täckt vid utmätning.
      I dom den 17 maj 2010 ogillade tingsrätten åklagarens yrkande om förpliktande för
      AA att utge värdet motsvarande fastighetens värde samt ogillade även
      kvarstadsyrkandet. I domen skrevs inget om den i förvar tagna fastigheten. Av
      förbiseende expedierades inte domen till Lantmäteriet.
      Ansvarig domare har uppgett att han förbisåg frågan om tagande i förvar av
      fastigheten samt inte heller övervägde om domen skulle sändas till Lantmäteriet. I
      efterhand kan konstateras att tingsrätten skulle ha förordnat om hävande av
      förvarstagandet av fastigheten liksom att domen med sådant beslut skulle ha sänts
      till Lantmäteriet. Domen har numera rättats på så sätt att förvarstagandet av
      fastigheten hävts samt domen expedierats till Lantmäteriet.
AA yttrade sig över remissvaret och uppgav bl.a. att han lidit ekonomisk skada av
att inte kunna sälja fastigheten vid den tidpunkt han ville.

Vid kontroll med Lantmäteriet framkom att anteckningen i fastighetsregistret om
att fastigheten var tagen i förvar togs bort den 25 oktober 2010.

I ett beslut den 28 juni anförde JO Lindström följande.

Rättslig reglering
Förverkande är en särskild rättsverkan av brott och kan ske genom sakförverkande
eller värdeförverkande. Innebörden av ett sakförverkande är att viss egendom
förklaras förverkad medan ett värdeförverkande innebär att värdet av viss egendom
förverkas. Värdeförverkande innebär således en förpliktelse för den enskilde att
betala ett angivet belopp.

För att säkerställa statens krav på t.ex. förverkat utbyte av brott kan
kvarstadsinstitutet användas. Bestämmelser om kvarstad i brottmål finns i 26 kap.
rättegångsbalken, RB.

Av 26 kap. 2 § första stycket RB framgår att beslut om kvarstad meddelas av
rätten. Enligt 3 § kan åklagaren ta egendom i förvar i avvaktan på rättens beslut om
kvarstad. Har åklagaren tagit egendom i förvar eller beslutat att egendom ska förbli
i förvar, ska han eller hon så snart som möjligt och senast fem dagar därefter till
rätten ge in en framställning om kvarstad. Om åklagaren inte gör en sådan
framställning, ska egendomen omedelbart återställas (4 § första stycket).

Av 31 § förundersökningskungörelsen (1947:948) framgår att åklagaren genast ska
underrätta inskrivningsmyndigheten om åklagaren tar fast egendom eller tomträtt i
förvar eller upphäver ett sådant beslut. Har domstol förordnat om kvarstad på fast
egendom eller upphävt ett sådant förordnande ska domstolen – enligt 6 §
förordningen (1981:967) om skyldighet för domstol och Kronofogdemyndigheten
att lämna underrättelser om vissa beslut av exekutiv betydelse – genast underrätta
inskrivningsmyndigheten.

I 19 kap. 29 § första stycket jordabalken, JB, finns föreskrifter om att
inskrivningsmyndigheten i vissa fall ska anteckna uppgifter i fastighetsregistrets
                                                                    Dnr 3540-2010    Sid 4 (5)




inskrivningsdel. Bland annat ska myndigheten anteckna uppgift om dom eller
beslut som vunnit laga kraft i mål som angår inskrivning (5 p.). Denna
bestämmelse torde dock avse tvistemål (se prop. 1970:20, del B, s. 548 f. samt
prop. 1999/2000:39, s. 161). Vidare föreskrivs att myndigheten ska anteckna
uppgift om att fast egendom har belagts med kvarstad eller tagits i förvar (9 p.). I
bestämmelsens tredje stycke föreskrivs att domstol genast till inskrivnings-
myndigheten ska anmäla bl.a. sådant som avses i första stycket 5 p.

Om inskrivningsmyndigheten får uppgift om att en åtgärd enligt 9 p. har upphävts,
gäller enligt 19 kap. 30 § första stycket JB att anteckningen om åtgärden ska tas
bort.

Enligt 19 kap. 3 § JB är den statliga lantmäterimyndigheten – Lantmäteriet –
gemensam inskrivningsmyndighet för hela landet.

Frågan om tingsrätten borde ha meddelat något förordnande beträffande
förvarsbeslutet i domen
I det aktuella fallet beslutade åklagaren att ta en fastighet tillhörande AA i förvar. I
samband med att åtal väcktes framställde åklagaren ett yrkande om förverkande av
925 000 kr, motsvarande värdet av fastigheten, samt yrkade att kvarstad skulle
läggas på så mycket av AA:s egendom att fordran kunde antas bli täckt vid
utmätning. Tingsrätten ogillade yrkandena om förverkande och kvarstad i en dom.
Något förordnande beträffande förvarsbeslutet meddelades inte.

Varken lagtext eller förarbeten ger något besked om hur ett förvarsbeslut ska
hanteras i de fall där rätten inte bifaller en ansökan om kvarstad beträffande
egendom som åklagaren tagit i förvar. Det ligger nära till hands att jämföra med
reglerna om anhållande och häktning där anhållandet också är en interimistisk
åtgärd i avvaktan på rättens beslut. I 26 kap. RB finns emellertid inte någon
motsvarighet till regeln i 24 kap. 16 § tredje stycket RB som föreskriver att rätten
ska häva anhållningsbeslutet om häktning inte beslutas. Det råder emellertid inte
någon tvekan om att den egendom som har tagits i förvar för att säkra kvarstaden
omedelbart ska återställas, om rätten inte bifaller åklagarens ansökan om kvarstad
(Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, 2:a uppl., s. 349 f.).

Tidigare chefsjustitieombudsmannen Claes Eklundh har i ett ärende som gällde
förvarstagna kontanter uttalat att tagande i förvar är ett provisoriskt beslut i
avvaktan på ett beslut om kvarstad och att förvarsbeslutet upphör att gälla i och
med att rätten tar ställning i kvarstadsfrågan (se JO 2003/04 s. 96, särskilt s. 105).
Något uttryckligt förordnande att häva förvarsbeslutet behövs således inte i domen
i de fall då rätten ogillar ett kvarstadsyrkande beträffande egendom som tagits i
förvar (se bl.a. Lindberg a.a. s. 350). Jag vill emellertid tillägga följande.

Det nu aktuella ärendet, liksom nyss nämnda JO-beslut, i vilket bl.a. en
polismyndighet kritiserades för bristfällig handläggning avseende förvarstagna
kontanter, visar på vilka problem och oklarheter som kan uppstå om domstolen inte
uttalar sig om förvarsbeslutet när ett kvarstadsyrkande ogillas. Reglerna om förvar
                                                                   Dnr 3540-2010   Sid 5 (5)




tillämpas förhållandevis sällan, och kunskapen om vad som ska ske med egendom
som tagits i förvar då ett kvarstadsyrkande ogillas kan därför antas vara bristande
både hos allmänheten och hos dem som har att expediera, verkställa eller på annat
sätt hantera kvarstadsbeslutet. Jag anser därför – liksom Gunnel Lindberg – att en
lämplig ordning skulle vara att domstolen, i klargörande syfte, förenar ett beslut att
inte bifalla ett kvarstadsyrkande med en erinran om att beslutet innebär att
egendomen inte längre ska vara tagen i förvar.

Mot bakgrund av det ovan sagda finner jag inte skäl att rikta någon kritik mot
tingsrätten för att något förordnande om förvarsbeslutet inte meddelades i domen.
Med anledning av min uppfattning i frågan hur domslut i aktuella situationer bör
utformas överlämnar jag en kopia av detta beslut till Domstolsverket.

Frågan om tingsrätten skulle ha underrättat inskrivningsmyndigheten om att
fastigheten inte längre var tagen i förvar
Av utredningen framgår att domen när den meddelades inte expedierades till
Lantmäteriet.

Som nämnts under den rättsliga regleringen ska åklagare underrätta
inskrivningsmyndigheten om åklagaren tar fast egendom i förvar eller upphäver ett
beslut om förvar. Vidare gäller att domstolen ska underrätta
inskrivningsmyndigheten om domstolen förordnar om kvarstad på fast egendom
eller upphäver ett sådant förordnande.

Frågan om vem ska underrätta inskrivningsmyndigheten om domstolen ogillar ett
yrkande om kvarstad – och förvarsbeslutet således upphör att gälla – synes dock
inte vara reglerad. Enligt min mening ligger det närmast till hands, eftersom saken
är föremål för prövning av domstol, att den underrättelseskyldigheten ska åvila
domstolen.

Tingsrätten har uppgett att det var ett förbiseende att domen inte expedierades till
Lantmäteriet och har när JO inledde sin granskning genast skickat en kopia av
domen dit. Eftersom det var angeläget att Lantmäteriet underrättades har jag
givetvis inga invändningar mot tingsrättens åtgärd. I avsaknad av reglering i frågan
anser jag mig emellertid inte kunna kritisera domstolen för att Lantmäteriet inte
underrättades när domen meddelades. Jag vill dock uppmärksamma
Justitiedepartementet på den brist i regleringen som jag anser föreligger.
