# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län, som genom underlåtenhet hindrat en häktad från att kontakta sin mor

JO 2012-03-21 dnr 3541-2011

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2012-03-21              3541-2011               1 (3)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län, som genom
                        underlåtenhet hindrat en häktad från att kontakta sin mor


                          Beslutet i korthet: En häktad fick ha telefonkontakt med sin mor, om samtalen
                          övervakades av polispersonal. På grund av att polismyndigheten inte ställde personal till
                          förfogande, kunde samtal äga rum först efter det att åklagaren beslutat att det var
                          tillräckligt att de genomfördes i närvaro av häktespersonal. Polismyndigheten i
                          Stockholms län kritiseras för underlåtenheten att fullgöra sin uppgift.

## Bakgrund och utredning

AA var under en tid häktad med restriktioner, alltså inskränkningar i rätten till
                        kontakt med omvärlden. Det avsåg bl.a. telefonsamtal. Den 1 juni 2011 fick AA
                        åklagarens tillstånd till telefonkontakt med sin mor. Villkoret var att kontakten
                        skulle äga rum i närvaro av polisens utredningsman. AA anmälde Polis-
                        myndigheten i Stockholms län, City polismästardistrikt, för att det tog drygt två
                        veckor innan telefonsamtalet med modern kunde genomföras. Han uppgav att han
                        varje dag bett om att få ringa henne men att polisen var för upptagen för att kunna
                        närvara.

                        Vid utredningen hos JO uppgav personalen på häktet att utredningsmännen i
                        ärendet inte tagit sig tid att övervara AA:s telefonsamtal trots att de till och från
                        befunnit sig i häktets lokaler. Beteendet var enligt personalen ett ständigt
                        återkommande mönster. Det framkom vidare att åklagaren den 15 juni 2011 fått
                        kännedom om att telefonkontakten mellan AA och modern inte kommit till stånd.
                        Hon beslutade då att det var tillräckligt att häktespersonal var närvarande vid
                        kontakten. AA kunde därefter ringa sin mor.

                        Polismyndigheten i Stockholms län (bitr. länspolismästaren BB) yttrade sig och
                        redovisade först den rättsliga regleringen.

                                  I 1 kap. 6 § häkteslagen (2010:611) föreskrivs att verkställigheten inte får innebära
                                  andra begränsningar i den intagnes frihet än som följer av den lagen eller som är
                                  nödvändiga för att ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll-
                                  eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med
                                  åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
                                  Enligt 3 kap. 4 § häkteslagen får en intagen stå i förbindelse med annan person
                                  genom elektronisk kommunikation i den utsträckning det lämpligen kan ske. Sådan



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                          Dnr 3541-2011      Sid 2 (3)




      kommunikation får dock vägras om det kan äventyra säkerheten på ett sätt som inte
      kan avhjälpas genom avlyssning enligt 5 §.
      Av 3 kap. 5 § första stycket häkteslagen framgår att elektronisk kommunikation
      mellan en intagen och annan får avlyssnas, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl.
      De som ska kommunicera med varandra ska i förväg informeras om kontrollen.
      Av 6 kap. 1 § första stycket häkteslagen framgår att en intagen som är häktad får
      åläggas inskränkningar i sin rätt till kontakt med omvärlden (restriktioner), om det
      finns risk för att den intagne undanröjer bevis eller på något annat sätt försvårar
      sakens utredning.
      Enligt 6 kap. 2 § p. 6 häkteslagen får ett beslut om restriktioner enligt 1 § avse
      inskränkningar i rätten att stå i förbindelse med annan genom elektronisk
      kommunikation enligt 3 kap. 4 §.
      I 6 kap. 3 § häkteslagen föreskrivs att en fråga om restriktioner prövas av
      undersökningsledaren eller åklagaren och att beslut i en sådan fråga ska omprövas så
      ofta det finns anledning till det.
Polismyndigheten gjorde följande bedömning.

      Det kan inledningsvis konstateras att det av handlingarna i ärendet får anses framgå
      att anmälaren inte fått ringa till sin mor under drygt två veckors tid. Skälet till att
      utredande poliser inte haft möjlighet att övervaka telefonsamtalen har inte kunnat
      klarläggas.
      Polismyndigheten får beklaga det inträffade. Att vara frihetsberövad innebär en
      betydande inskränkning i den personliga friheten. Det är därför av stor betydelse att
      frihetsberövades kontakt med familjemedlemmar och andra närstående upprätthålls i
      så stor utsträckning som möjligt. Myndigheten finner därför att dröjsmålet är
      oacceptabelt.
      JO har vid ett flertal tillfällen uttalat sig om frihetsberövades rätt till telefonsamtal
      med anhöriga. I beslut den 3 december 2009, dnr 2432-2009, ansåg JO att omkring
      två veckors dröjsmål för den intagne att få ringa avlyssnade telefonsamtal var
      oacceptabelt. JO har i beslut den 20 oktober 2006, dnr 645-2005, betonat att det är
      angeläget att polisen, när åklagare har beslutat att telefonsamtal ska övervakas av
      utredare, ser till att resurser ställs till förfogande så att besluten kan verkställas.
      Praxis i polismyndigheten är att ansvaret för åtgärder som nu är aktuella åvilar den
      utredande utredningsmannen. Om denne inte har möjlighet att vidta åtgärderna ska
      denne informera sin chef som då ska ställa annan till förfogande.
      Polismyndigheten anser att polismästardistriktet måste tillse att resurser ställs till
      förfogande för att undvika att en liknande situation uppstår. Myndigheten ser därför
      att åtgärder bör vidtas av polismästardistriktet. Polismästardistriktet har emellertid
      uppgett att åtgärder och en informationsinsats kommer att vidtas i syfte att undvika
      att en liknande situation inträffar. Myndighetens rättsenhet kommer i myndighetens
      personaltidning ”Sambandet” skriva en artikel för att klarlägga gällande praxis. Mot
      bakgrund av ovan ser myndigheten ingen anledning att vidta några ytterligare
      åtgärder.

Bedömning
Det dröjde drygt två veckor innan AA fick möjlighet att ringa till sin mor. Orsaken
var uppenbarligen att polisen inte prioriterade uppgiften.

En häktad får inte underkastas mer omfattande inskränkningar i sin frihet än vad
ändamålet med frihetsberövandet samt ordning och säkerhet kräver. Som
Polismyndigheten i Stockholms län själv angivit är det oacceptabelt att en häktad
                                                                   Dnr 3541-2011    Sid 3 (3)




ska behöva vänta drygt två veckor på att myndigheten ställer personal till
förfogande för att närvara vid ett övervakat telefonsamtal.

Polismyndigheten förtjänar kritik för det inträffade. Jag förutsätter att de åtgärder
myndigheten aviserar leder till att det inte upprepas.
