# Kritik mot en domare vid Förvaltningsrätten i Göteborg för långsam handläggning av ett mål om tillämpning av fängelselagen (2010:610)

JO 2015-06-01 dnr 3551-2014

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                    Sid
                                                                         2015-06-01            3551-2014             1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en domare vid Förvaltningsrätten i Göteborg för långsam
                        handläggning av ett mål om tillämpning av fängelselagen (2010:610)


                          Beslutet i korthet: En person som var intagen i en kriminalvårdsanstalt skulle friges
                          villkorligt den 27 juli 2014. Kriminalvården hade avslagit hans ansökan om utökad
                          frigång, och han överklagade avslaget till förvaltningsrätten. Målet kom in till
                          domstolen den 10 februari 2014 och avgjordes inte förrän den 25 juni samma år. Den
                          ansvariga domaren får kritik.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan den 18 juni 2014 klagomål mot Förvaltningsrätten i
                        Göteborg med anledning av handläggningstiden i ett mål om tillämpning av
                        fängelselagen. Frågan i målet gällde om AA kunde beviljas tillstånd till vistelse
                        utanför anstalt genom utslussningsåtgärden utökad frigång. AA uppgav att han
                        överklagade Kriminalvårdens avslagsbeslut till förvaltningsrätten i februari
                        2014, men att domstolen ännu inte hade avgjort målet. Den tid som han skulle
                        ha haft möjlighet till utökad frigång var vid tidpunkten för anmälan nästan
                        förbrukad.

## Utredning

Dagboksblad och handlingar i förvaltningsrättens mål 1452-14 hämtades in och
                        granskades. Av handlingarna framgick bl.a. följande:

                        Den 10 februari 2014 gav AA in ett överklagande av Kriminalvårdens beslut till
                        förvaltningsrätten. I överklagandet hade AA hänvisat till sin begäran om
                        omprövning i vilken han hade angett att han skulle komma att åberopa vittnen
                        vid en muntlig förhandling i förvaltningsrätten. Med anledning av detta
                        kontaktade förvaltningsrätten den 10 juni 2014 AA och frågade om han yrkade
                        muntlig förhandling. Han uppgav då att han inte gjorde det. Målet avgjordes
                        genom dom den 25 juni 2014. Tiden för AA:s villkorliga frigivning inföll den
                        27 juli 2014.

                        Ärendet remitterades till förvaltningsrätten för upplysningar och yttrande om
                        handläggningstiden av såväl målet i sak som yrkandet om muntlig förhandling.
                        Förvaltningsrätten (chefsrådmannen BB) lämnade följande yttrande:



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                 Dnr 3551-2014        Sid 2 (5)




Förvaltningsrättens yttrande har efter delegation beslutats av mig, BB, och jag
har dessförinnan inhämtat synpunkter från de domare som haft ansvaret för
målets handläggning, rådmannen CC och förvaltningsrättsfiskalen DD.
CC har anfört följande:
   Jag arbetar som en av tre rådmän på enhet 14. Inledningsvis kan nämnas
   något om enhetens arbetssätt när det gäller mål som avgörs av ensamdomare,
   s.k. e-mål. Mål som kommer in till enheten från registreringen fördelas på en
   handläggare (föredragande jurist eller förvaltningsrättsnotarie) och en
   ansvarig domare. Handläggaren gör en inledande granskning av målet och
   sköter även i övrigt beredningen av målet. Efter att ett mål bedöms som klart
   för avgörande (kfa) sätter handläggaren upp ett förslag till avgörande (dom
   eller beslut). Därefter lämnar handläggaren över målet till den ansvarige
   domaren, som går igenom målet, justerar förslaget till avgörande och lämnar
   det färdiga avgörandet till målkansliet för expediering.
   I fängelselagen finns inte föreskrivet tidsfrister inom vilka allmän
   förvaltningsdomstol ska pröva kriminalvårdsmål. I 17 §
   förvaltningsrättsinstruktionen anges att ett mål ska avgöras så snart det kan
   ske och att ett mål kan få förtur under vissa omständigheter. Vilka mål som är
   förtursmål förtecknas i domstolens arbetsordning. Kriminalvårdsmål
   redovisas inte uttryckligt i denna. Däremot anges att förtur ska ges mål i
   vilken tid som begränsar prövningens betydelse är nära förestående.
   I överklagandeskriften begärde AA att målet skulle hanteras som ett
   förtursmål. Handläggaren kontrollerade den 18 februari 2014 uppgiften med
   honom, som förtydligade att det som avsågs var en ansökan om
   förtursförklaring enligt lagen om förtursförklaring i domstol. Målet
   granskades samma dag och ansökan avslogs i den ordning som gäller enligt
   förtursförklaringslagen. Beslutet expedierades den 19 februari 2014. Den 20
   februari 2014 inkom en komplettering, daterad den 18 februari 2014, till
   överklagandet där det upprepades att målet måste tas med förtur. Målet
   kommunicerades därefter med Kriminalvården, som fick tillfälle att yttra sig
   senast den 10 mars 2014. Något yttrande från Kriminalvården kom inte in till
   domstolen. Enligt anteckning på akten bedömdes målet som kfa den 14 mars
   2014.
   Det är inte dokumenterat när målet med förslag till avgörande lämnades över
   till mig och jag kan därför inte minnas exakt när så skedde. Min minnesbild
   är att målet lämnades till mig någon gång runt månadsskiftet april/maj 2014.
   Jag minns däremot att handläggaren hade noterat att AA önskade en kopia av
   sin egen överklagandeskrift och att jag förvissade mig om tidpunkten för
   hans villkorliga frigivning. Under maj 2014 stod det klart att enheten skulle
   förstärkas med en förvaltningsrättsfiskal från och med juni 2014. På mitt
   initiativ bestämdes då att målet skulle fördelas på fiskalen för att säkerställa
   ett avgörande innan semesterperioden och den villkorliga frigivningen.
   Det är beklagligt att målet inte avgjordes under min tid som ansvarig domare
   eller att jag i ett tidigare skede undersökte om målet kunde fördelas till annan
   domare. Under våren 2014 var emellertid min arbetssituation mycket
   ansträngd, främst på grund av att jag var sammankallande i en intern grupp
   som skulle bl.a. analysera och ge domstolsledningen förslag på en ny
   målfördelning för domstolen. Arbetet var mycket tidskrävande. Detta fick till
   följd att jag i mitt dömande i första hand endast hade utrymme att hantera
   förtursmarkerade mål.
   Överklagandeskriften med bilagor omfattar ca 180 sidor, dvs. ett mycket
   omfattande material för måltypen i fråga. I överklagandeskriften finns
   rubriken ”Yrkande”. Under denna rubrik finns inte något önskemål om
   muntlig förhandling med vittnesförhör. Inte heller överklagandeskriften i
   övrigt innehåller något om muntlig förhandling. Däremot anges i AA:s
   omprövningsbegäran till Kriminalvården att han kommer att överklaga
                                                                Dnr 3551-2014        Sid 3 (5)




   beslutet och att han kommer att åberopa båda handläggarna av ärendet som
   vittnen att höras vid en muntlig förhandling i förvaltningsrätten.
   Det som AA i sin omprövningsbegäran till Kriminalvården skrivit om en
   muntlig förhandling i förvaltningsrätten kom vid den inledande granskningen
   av nyinkomna mål inte att uppmärksammas som en begäran om muntlig
   förhandling sannolikt beroende på att hans omprövningsbegäran inte var
   ställd till domstolen. Först i ett senare skede gjordes bedömningen att det
   fanns skäl att utreda om AA yrkade muntlig förhandling i förvaltningsrätten.
   Om en kontakt för att utreda det som AA skrivit till Kriminalvården om
   muntlig förhandling i förvaltningsrätten tagits tidigare hade målet sannolikt
   kunnat avgöras tidigare.
   Enhet 14 har med anledning av JO-anmälan diskuterat enhetens hantering av
   kriminalvårdsmål. Diskussionen har mynnat ut i slutsatsen att enheten ska
   utforma fastare rutiner för kriminalvårdsmålen bl.a. för att försöka förkorta
   dessa måls omloppstider.
DD har anfört följande:
   Jag började min anställning som fiskal vid Förvaltningsrätten i Göteborg den
   1 juni 2014. I samband med att jag började som fiskal på enhet 14 fick jag
   överta ansvaret för ett antal kfa-markerade och uppsatta mål, däribland det
   aktuella kriminalvårdsmålet.
   Jag läste översiktligt igenom förslaget till avgörande och förvissade mig om
   när tidpunkten för den villkorliga frigivningen skulle infalla för att bedöma
   hur jag skulle prioritera målet och när det behövde avgöras. Mot bakgrund av
   målets ålder och karaktär var min avsikt att avgöra målet så snart som
   möjligt.
   Jag minns inte exakt när jag första gången gick igenom akten mer grundligt,
   men vid en genomgång av handlingarna den 10 juni upptäckte jag att det i
   begäran om omprövning angetts att AA kommer att överklaga beslutet samt
   åberopa vittnen att höras vid en muntlig förhandling vid förvaltningsrätten.
   Under rubriken ”yrkande” i själva överklagandeskriften framställdes
   emellertid inget yrkande om muntlig förhandling. Min bedömning var att
   frågan om muntlig förhandling behövde utredas innan målet kunde anses vara
   kfa. Därför kontaktade jag AA per telefon samma dag. Han uppgav på min
   fråga att han inte yrkade muntlig förhandling samt att han ville att målet
   skulle avgöras så snart som möjligt med tanke på att tidpunkten för den
   villkorliga frigivningen snart skulle infalla. Därefter ansåg jag att målet var
   kfa och slutförde mitt arbete med målet som avgjordes genom dom den 25
   juni 2014.
För egen del vill jag framhålla följande:
   Fängelselagen innehåller inga regler om handläggningstider för allmän
   förvaltningsdomstol. Det enskilda målet kan ändå vara sådant att det bör
   avgöras med viss skyndsamhet. Det gäller framför allt mål där avgörandet
   skulle komma att sakna betydelse för den enskilde om avgörandet kommer
   alltför sent. Jag bedömer att förvaltningsrättens mål 1452-14 var ett sådant
   mål, och att målet borde ha avgjorts tidigare än som skett inför AA:s
   villkorliga frigivning. Jag instämmer därför i CC:s beklagande att målet inte
   kom att avgöras tidigare. Jag kan tillägga att förvaltningsrätten med
   anledning av det inträffade överväger att göra en ändring i förvaltningsrättens
   arbetsordning för att förtydliga att mål som gäller tvång mot person ska
   hanteras med förtur.
   AA har i sin överklagandeskrift till förvaltningsrätten inte framställt något
   yrkande om muntlig förhandling. Han har däremot i sin överklagandeskrift
   hänvisat till sin begäran om omprövning där han angett att han avser att
   överklaga beslutet och vid en muntlig förhandling i förvaltningsrätten
   åberopa två handläggare som vittnen. Genom att AA i sin överklagandeskrift
                                                                        Dnr 3551-2014        Sid 4 (5)




          inte nämnt något om muntlig förhandling kan det vid en första genomläsning
          framstå som oklart om han fortfarande ville ha muntlig förhandling. I sådana
          fall brukar förvaltningsrätten i ett tidigt skede av handläggningen av målet ta
          kontakt med den klagande för att få klarhet i frågan. I detta fall har det dröjt
          innan en sådan kontakt togs och det är svårt för mig att ha en egen
          uppfattning om varför det dröjde. Jag får i denna del hänvisa till CC:s
          yttrande.
AA kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering
I regeringsformen finns ett uttryckligt krav på att en rättegång ska genomföras
inom skälig tid (2 kap. 11 § andra stycket). Vidare anges i 17 § förordningen
(1996:382) med förvaltningsrättsinstruktion att mål vid förvaltningsrätt ska
avgöras så snart det kan ske, vilket innebär att mål som är klara för avgörande
inte får bli liggande någon längre tid.

En intagen får, för att minska risken för att han eller hon återfaller i brott eller
för att på annat sätt underlätta hans eller hennes anpassning i samhället, beviljas
tillstånd till vistelse utanför anstalt bl.a. genom utslussningsåtgärden utökad
frigång. Vistelsen utanför anstalt ska planeras så att den kan pågå fram till
tidpunkten för villkorlig frigivning (11 kap. 1 § fängelselagen).

Bedömning
För att möjligheten att överklaga ett beslut ska ha något värde för den enskilde
måste domstolens avgörande komma i så god tid att det fortfarande kan ha
någon betydelse för honom eller henne. Den som är intagen i en
kriminalvårdsanstalt och överklagar Kriminalvårdens beslut som rör
verkställigheten av straffet har naturligtvis i regel ett särskilt starkt intresse av
att saken blir avgjord snabbt. Jag har tidigare sett exempel på att
förvaltningsdomstolar tar alltför lång tid på sig för att avgöra kriminalvårdsmål,
och jag kan förstå att den som drabbas av detta känner sig orättvist behandlad.

Målet hos förvaltningsrätten gällde AA:s möjlighet att få avtjäna en del av
fängelsestraffet i bostaden. Målet var inte ett förtursmål enligt fängelselagen
eller förvaltningsrättens arbetsordning. Men prövningens betydelse för AA
minskade ju närmare den kom tidpunkten för den villkorliga frigivningen.
Därför fanns det skäl för förvaltningsrätten att handlägga målet snabbt.

Målet kom in till förvaltningsrätten i februari 2014, och den villkorliga
frigivningen inföll den 27 juli 2014. Av remissvaret framgår att CC var ansvarig
domare för målet fram till juni 2014. Det framgår vidare att det fanns ett förslag
till avgörande runt månadsskiftet april/maj men att CC bedömde att domstolen
kunde vänta med att avgöra målet till dess att DD påbörjade sin anställning den
1 juni 2014. När målet avgjordes den 25 juni 2014 återstod endast drygt en
månad av den tid som AA skulle avtjäna sitt fängelsestraff i anstalt. Jag delar
CC:s uppfattning att målet borde ha avgjorts redan under den tid då han var
                                                                 Dnr 3551-2014      Sid 5 (5)




ansvarig domare. Trots en ansträngd arbetssituation skulle målet ha prioriterats.
CC förtjänar kritik för att målet inte blev avgjort tidigare än som skedde.

Jag ser positivt på att förvaltningsrätten överväger att förtydliga
kriminalvårdsmålens förturskaraktär i arbetsordningen och att domstolen arbetar
med att förkorta handläggningstiderna i målen.

Ärendet avslutas.
