# Kritik mot en överförmyndare för handläggningen av ett ärende om godmanskap m.m.

JO 2001-12-07 dnr 3555-2000

## Beslut

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                    Sid
                                                                      2001-12-07         3555-2000             1 (6)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Kritik mot en överförmyndare för handläggningen av ett ärende om
                        godmanskap m.m.


                        I ett beslut den 7 december 2001 anförde JO Pennlöv följande.

                        Anmälan m.m.
                        AA, för vilken BB varit god man enligt 11 kap. 4 § FB, avled den 18 mars 2000.

                        Dödsbodelägaren CC har framfört klagomål mot Överförmyndaren i Västerås i
                        flera avseenden. Han har därvid ifrågasatt den gode mannens förvaltning av
                        huvudmannens egendom och överförmyndarens kontroll av förvaltningen. Han har
                        gjort gällande att överförmyndarens bristande tillsyn sannolikt medfört att AA lidit
                        ekonomisk skada. Han har anfört bl.a. följande.

                        1. Den gode mannen tog själv initiativ till försäljning av huvudmannens
                           bostadsrätt utan att det förelåg några ekonomiska motiv för avyttring.
                           Försäljningen var inte lämplig med hänsyn till de samlade tillgångarna.
                        2. Försäljningen skedde utan utannonsering av bostadsrätten och utan något
                           värderingsutlåtande. Försäljningspriset blev 30 procent under redovisat
                           andelsvärde enligt år 1996 årsräkning.
                        3. Enligt överlåtelseavtalet finns inget samtycke till försäljningen från
                           överförmyndaren. Det inhämtades inte heller något yttrande från närmaste
                           släktingar. Årsräkningen för år 1997 är ändå granskad utan anmärkning av
                           överförmyndaren.
                        4. Ingen försäljning av lös egendom eller deponering hos anhöriga har skett. Allt
                           lösöre har magasinerats till en kostnad som motsvarar likviden för
                           bostadsrätten (t.o.m. juli 2000). Någon förteckning har inte upprättats på
                           magasinerat lösöre. Trots detta har årsräkningarna granskats utan anmärkning
                           av överförmyndaren.
                        5. Överförmyndaren har vägrat att lämna ut kopior ur huvudmannens akt. I ett
                           brev daterat den 13 augusti 2000 begärde han att få kopior av bl.a. AA:s
                           journal enligt 16 kap. 7 § föräldrabalken. I ett svar daterat den 28 augusti 2000
                           meddelade överförmyndaren att det inte finns någon journal utan bara
                           tjänsteanteckningar, som inte lämnas ut.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 3555-2000     Sid 2 (6)




6. Den gode mannen har bristfälligt redovisat förvaltad egendom. Av
   årsräkningarna framgår inte hur mycket som har använts för den enskildes
   uppehälle och nytta i övrigt. Årsräkningarna är granskade utan anmärkning av
   överförmyndaren.

## Utredning

Utredning

## Anmälan och bakgrund

Anmälan har remitterats till Överförmyndaren i Västerås kommun för yttrande. I
remissvaret har överförmyndaren DD anfört följande.

      Ärendet gäller AA, som fick god man genom tingsrättens beslut 1991-08-26. BB
      förordnades som god man 1991-10-18 och verkade som sådan fram till
      huvudmannens död 2000-03-18. Under de första åren av godmanskapet bodde AA i
      egen lägenhet i Brf. Vetterstorp nr 2 i Västerås. 1993-11-30 beviljades hon plats på
      Rösegården, som är ett gruppboende i egen mindre lägenhet. Hennes
      bostadsrättslägenhet behölls tills vidare men såldes sommaren 1997 och utrymdes av
      gode mannen. Under årens lopp har några anhöriga framfört klagomål mot gode
      mannen. Tingsrätten har vid två tillfällen – 1994 och 1997 – prövat deras begäran
      om entledigande men lämnat framställningarna utan bifall.
      Gode mannen BB avled 2000-10-19.
      Jag vill också påpeka att jag fungerat som överförmyndare enbart sedan 1995-01-01.
      För tiden dessförinnan var annan person verksam som överförmyndare.
      Vad nedan sägs hänför sig till de sex punkter som CC tagit upp i sin skrivelse till JO
      2000-10-10.
      P. 1–3 Försäljningen har skett utan att jag beretts ta ställning till den. Gode mannen
      har sålunda inte iakttagit regeln i FB 14:11.
      P. 4 Kritiken rör en fråga, som helt torde falla under gode mannens eget
      förvaltningsansvar.
      P. 5 Beslutsprotokoll saknas av skäl, som angetts under 1–3 ovan.
      Överförmyndarens svar till CC 2000-08-28 var däremot felaktigt såvitt det avser de
      av oss förda tjänsteanteckningarna. Felet har rättats till genom att han numera
      tillställts dessa.
      P. 6 I årsräkningarna upptas under rubriken Utgifter en klumpsumma för de utgifter
      som avser den enskildes uppehälle. Vad som ingår däri framgår av de verifikationer
      som gode mannen skall lämna i samband med ingivandet av årsräkningen.
CC har kommenterat remissvaret och därvid anfört bl.a. följande.
Överförmyndarens påstående att hon inte beretts ta ställning till försäljningen
överensstämmer inte med förda tjänsteanteckningar daterade den 18 juli 1997.
Överlåtelsen av bostadsrätten är daterad den 27 juli 1997. Först den 27 oktober
2000 erhöll CC en kopia på förda tjänsteanteckningar.

Efter en förnyad remiss har överförmyndaren DD uppgett bl.a. följande.

      Det är inte ovanligt att underhandskontakter förekommer mellan gode mannen och
      överförmyndaren före en försäljning av huvudmannens bostad. Så synes också ha
      skett i detta fall. Dagboksanteckningarna från den 16 juni och den 18 juli 1997
      bekräftar detta. Av anteckningarna kan endast utläsas att en försäljning kunde bli
      aktuell. Om ett överlåtelseavtal lämnats in för godkännande skulle det också ha
      framgått av dagboksbladet. Gode mannen, som f.ö. hade lång erfarenhet av liknande
      uppdrag, underlät av någon anledning att anmäla den försäljning som enligt senare
      erhållna uppgifter skedde den 29 juli 1997. Anteckningen från den 25 augusti 1997
      talar om att lägenheten utrymts, däremot inte att den har försålts.
CC har kommenterat remissvaret.
                                                                    Dnr 3555-2000    Sid 3 (6)

## Bedömning

Bedömning
Försäljning av huvudmannens bostadsrätt
JO skall enligt de regler som gäller för JO:s verksamhet normalt inte utreda
händelser eller förhållanden som ligger mer än två år tillbaka i tiden om det inte
finns särskilda skäl för det. Med hänsyn till att CC först under 2000, i samband
med granskningen av de årsredovisningar som blivit tillsända dödsboet, fick
kännedom om överförmyndarens bristfälliga handläggning har jag funnit anledning
att granska ärendet i sin helhet.

Inledningsvis vill jag klargöra att gode män inte står under JO:s tillsyn. Jag är
därför förhindrad att uttala mig i frågor som rör den gode mannens åtgärder. Min
granskning omfattar således endast överförmyndarens handläggning.

För vissa dispositioner av gode män krävs att överförmyndaren lämnar sitt
samtycke. I 14 kap. 11 § första stycket 3 föräldrabalken (FB) stadgas sålunda att
för den enskildes räkning en förordnad god man endast med överförmyndarens
samtycke får sälja eller byta bort fast egendom eller nyttjanderätt till sådan
egendom, om det inte gäller byte av bostadslägenhet. Enligt tredje stycket får
samtycke lämnas endast om åtgärden är lämplig med hänsyn till egendomens natur
samt huvudmannens behov och samlade tillgångar. Med nyttjanderätt till fast
egendom avses bl.a. bostadsrätt.

Angående överförmyndarens beslutsunderlag vid handläggningen av ett
tillståndsärende gällande försäljning av bostadsrätt vill jag anföra följande (jfr bl.a.
JO 1997/98 s. 474). I ansökan om samtycke till försäljning skall anges de skäl som
finns för förvärvet. Uppgift bör vidare lämnas om hur huvudmannen
fortsättningsvis löser sin bostadsfråga om bostadsrätten tidigare utgjort hans
bostad. I ansökan bör också anges hur den erhållna likviden skall disponeras.
Utredningen om bostadsrättens värde i form av ett värderingsutlåtande utfärdat av
sakkunnig och opartisk person skall i allmänhet förebringas. Villkoren för
försäljningen bör anges så fullständigt som möjligt, helst genom att färdigt
köpekontrakt eller förslag till sådant inges till överförmyndaren. Överförmyndaren
skall ha ett sådant beslutsunderlag att han kan se till att priset inte understiger
bostadsrättens värde och att villkoren för betalningen och i övrigt för försäljningen
är till huvudmannens fördel. Det är även viktigt att huvudmannens egen inställning
såvitt möjligt utrönes. Underlåtenhet att delge ansökan med denne kan därför inte
godtas om det inte är uppenbart att han saknat förmåga att ta ställning till frågan
om försäljningen.

Beträffande frågan om ett eventuellt obligatoriskt krav på utannonsering inför
försäljning av en huvudmans bostadsrätt vill jag framhålla följande. Lagstiftningen
innehåller inget krav på att bostadsrätter skall bjudas ut på den öppna marknaden,
och enligt min mening kan något generellt krav på utannonsering inte ställas upp.
Frågan får i stället avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.
Vid denna bedömning bör hänsyn tas till huvudmannens såväl ekonomiska som
övriga personliga omständigheter, vilket innebär att det kan förekomma fall där det
                                                                   Dnr 3555-2000     Sid 4 (6)




inte bör vara enbart frågan om att erhålla bästa ekonomiska utfall som blir
avgörande.

I 16 kap. 9 § FB anges att innan överförmyndaren tar ställning till om samtycke
skall lämnas till en förvaltningsåtgärd av större vikt, skall huvudmannen samt
dennes make eller sambo och närmaste släktingar beredas tillfälle att yttra sig, om
det kan ske utan avsevärd tidsförlust. Till förvaltningsåtgärd av större vikt hör bl.a.
överlåtelse av fast egendom o.d. (jfr prop. 1993/94:251 s. 283).

En god mans förvaltning skall granskas av överförmyndaren i första hand med
ledning av ingiven förteckning samt års- och sluträkningar. Vid sin tillsyn skall
överförmyndaren särskilt se till att den enskildes tillgångar i skälig omfattning
används för hans eller hennes nytta och att tillgångarna i övrigt är placerade så att
tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning. Det
ligger i sakens natur att det vid granskningen bör göras en allmän genomgång av att
den gode mannen har följt bestämmelserna i föräldrabalken och andra författningar
som reglerar förvaltningen, t.ex. att överförmyndarens samtycke har inhämtats i de
fall detta har krävts. Av utredningen framgår att någon ansökan om godkännande
av försäljning av bostadsrätten inte har inkommit till överförmyndaren och att
överförmyndaren godkänt årsräkningen för år 1997 utan anmärkning, trots att det
av årsräkningen framgår att försäljning av bostadsrätten skett under året. Mot
bakgrund av reglerna i 14 kap. 11 § FB är det obegripligt att årsräkningen godkänts
utan anmärkning. Överförmyndaren borde vid sin granskning självfallet ha vidtagit
åtgärder med anledning av den gode mannens försummelse att begära
överförmyndarens godkännande av försäljningen av bostadsrätten.

Av utredningen framgår vidare att överförmyndaren den 18 juli 1997 fick
kännedom om att lägenheten var föremål för försäljning. Överförmyndaren borde
då givetvis ha tagit kontakt med den gode mannen för att sätta sig in i vad som
pågick. Överförmyndaren borde även ha hört huvudmannens närmaste släktingar
om deras inställning till den aktuella försäljningen.

Överförmyndarens remissvar tyder på att hon är omedveten om sitt eget ansvar
såvitt gäller försäljningen av bostadsrätten. De brister i handläggningen som
förekommit är av mycket allvarlig beskaffenhet. Jag är därför ytterst kritisk till
överförmyndarens bristfälliga tillsyn över godmanskapsärendet i den nu aktuella
delen, särskilt mot bakgrund av den skada som huvudmannen kan ha förorsakats
genom överförmyndarens underlåtenhet att vidta åtgärder.

Överförmyndarens tillsyn i övrigt
CC har i sin anmälan vidare klagat på bl.a. att huvudmannens lösöre magasinerats
till en kostnad som motsvarar likviden för bostadsrätten, att ingen förteckning
upprättats på magasinerat lösöre och att årsräkningarna trots detta granskats utan
anmärkning av överförmyndaren. Överförmyndaren har i sitt remissvar uppgett att
kritiken rör en fråga som helt torde falla under gode mannens eget
förvaltningsansvar.

Jag vill i denna del framhålla följande.
                                                                   Dnr 3555-2000    Sid 5 (6)




Överförmyndare skall utöva tillsyn och kontroll över gode män. Detta innebär bl.a.
att överförmyndaren skall tillse att gode män med omsorg och nit vårdar
huvudmannens rätt och bästa. Vid tillsynen skall överförmyndaren särskilt se till att
huvudmannens tillgångar i skälig omfattning har använts till hans nytta och att
tillgångarna i övrigt är tryggt placerade och ger en skälig avkastning.
Överförmyndarens skyldighet att vidta åtgärder mot en god man är inte inskränkt
till vad som framkommit vid granskning av förteckningar, årsräkningar och
sluträkningar. Denna skyldighet kan givetvis aktualiseras genom andra
upplysningar som kommit till överförmyndarens kännedom.

Om överförmyndaren vid sin granskning eller annars finner anledning att rikta
anmärkning mot förvaltningen skall överförmyndaren vidta erforderliga åtgärder på
ett sådant sätt att huvudmannens rätt inte äventyras. DD synes enligt min
uppfattning inte ha insett omfattningen av sin tillsynsskyldighet. Anledning för mig
att vidta någon ytterligare åtgärd föreligger emellertid inte.

Utlämnande av handlingar
När det gäller överförmyndarens handläggning av CC:s begäran om utlämnande av
handlingar finns det anledning att inledningsvis redogöra för tilllämpliga
författningsbestämmelser.

Grundläggande bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap.
tryckfrihetsförordningen, som också primärt reglerar frågan om utlämnande av
allmänna handlingar. Enligt 2 kap. 12 § tryckfrihetsförordningen skall allmän
handling som får lämnas ut – som alltså inte innehåller uppgift som omfattas av
någon sekretessbestämmelse – på begäran genast eller så snart det är möjligt
tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen. I 2 kap. 13 § anges att den
som önskar ta del av handlingen också har rätt att mot fastställd avgift få kopia av
handlingen. En begäran om kopia av handlingen skall handläggas skyndsamt.

Det är inte möjligt att exakt ange när en allmän handling senast skall
tillhandahållas om det inte kan ske genast. Normalt bör besked i en sådan fråga
lämnas redan samma dag som den väcktes, men någon eller några dagars
fördröjning kan godtas om myndigheten behöver rådrum för att ta ställning till om
den efterfrågade handlingen är allmän och offentlig. Ett visst dröjsmål är även
ofrånkomligt om framställningen t.ex. avser eller fordrar genomgång av ett
omfattande aktmaterial. Vad som kan krävas av en myndighet beror givetvis på
omständigheterna i det enskilda fallet.

Enligt 9 kap. 14 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess hos överförmyndare i
ärende enligt föräldrabalken för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
lider skada eller men. Utan hinder av sekretessen får uppgift lämnas till enskild
enligt vad som föreskrivs i föräldrabalken.

Av 16 kap. 7 § FB framgår att en omyndig som har fyllt 16 år och den som har god
man eller förvaltare har rätt att ta del av de handlingar som rör ställföreträdarskapet
och som förvaras hos överförmyndaren. En sådan rätt har enligt samma stadgande
                                                                 Dnr 3555-2000   Sid 6 (6)




också den enskildes make eller sambo och närmaste släktingar. Med närmaste
släktingar avses främst bröstarvingar, föräldrar och syskon (jfr prop. 1987/88:124
s. 176 angående vissa ändringar i föräldrabalken). Den rätt som en anhörig sålunda
har att ta del av handlingar hos överförmyndaren är inte begränsad i något särskilt
avseende. Det tillkommer inte överförmyndaren att pröva om handlingarna
lämpligen bör lämnas ut (jfr JO 1984/85 s. 84).

När en begäran om att få ta del av allmänna handlingar kommer in till
överförmyndaren – skriftligen eller muntligen – skall således överförmyndaren
pröva, i första hand om utlämnande skall ske med stöd av föräldrabalken och, om
så inte är fallet, om utlämnande ändå kan ske utan hinder av 9 kap. 14 §
sekretesslagen. Om en sådan prövning leder till ett beslut om avslag på begäran att
få ta del av handlingen, har sökanden enligt 2 kap. 15 § tryckfrihetsförordningen
och 15 kap. 7 § sekretesslagen möjlighet att föra talan mot beslutet. Ett beslut om
avslag bör därför sättas upp särskilt och innehålla de skäl som har bestämt
utgången (jfr 20 § förvaltningslagen [1986:223]). Att ett beslut som går att
överklaga skall förses med fullföljdshänvisning följer av 21 § förvaltningslagen.
Oavsett vilket regelsystem som skall tillämpas skall en framställning om att få ta
del av handlingar behandlas med tillbörlig skyndsamhet.

Av utredningen framgår att CC i en skrivelse den 13 augusti 2000 begärde att få
kopior av AA:s journal. Först den 28 augusti 2000 besvarade överförmyndaren
hans framställning och uppgav: ”Det finns ingen journal utan bara
tjänsteanteckningar, som ej lämnas ut.” I sitt remissvar har DD uppgett att
överförmyndarens svar den 28 augusti 2000 till CC var felaktigt såvitt avser de av
myndigheten förda tjänsteanteckningarna och att felet har rättats till genom att han
numera tillställts dessa. Av utredningen framgår att CC först den 27 oktober 2000
erhöll kopior av förda tjänsteanteckningar. Denna tidsutdräkt är självfallet varken
förenlig med tryckfrihetsförordningens skyndsamhetskrav eller de krav på
handläggningen som följer av FB:s regler. Med hänsyn till att den rätt som en
anhörig enligt 16 kap. 7 § FB har att ta del av handlingar hos överförmyndaren inte
är begränsad i något särskilt avseende förtjänar överförmyndaren allvarlig kritik för
sin bristfälliga handläggning av CC:s framställning.

Jag förutsätter att överförmyndarförvaltningen omgående ser över sina rutiner i nu
påtalat hänseende så att handläggningen av framställningar om att få ta del av
allmänna handlingar fortsättningsvis sker i överensstämmelse med gällande
bestämmelser.

Övrigt
Vad som i övrigt förekommit i ärendet föranleder inte någon kommentar från min
sida.
