# Kritik mot Sveriges lantbruksuniversitet för att ha överträtt repressalieförbudet i förhållande till en student som skrivit debattartiklar

JO 2022-03-28 dnr 3567-2020

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                    Sid
                                                                           2022-03-28              3567-2020             1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                        Kritik mot Sveriges lantbruksuniversitet för att ha överträtt
                        repressalieförbudet i förhållande till en student som skrivit
                        debattartiklar


                          Beslutet i korthet: Efter att en veterinärstudent vid Sveriges lantbruksuniversitet
                          (SLU) skrivit en debattartikel om grisslakt höll två programstudierektorer en före-
                          läsning för studentens årskurs. I samband med det yttrade programstudierektorerna
                          bl.a. att studenters uttalanden i medierna kan skada utbildningen eftersom de
                          lantbrukare som SLU samarbetar med kan bli oroliga av sådana publiceringar och då
                          t.ex. inte vilja ta emot studenter för klinisk träning. De uttalade också att studenterna
                          skulle tänka till innan de undertecknar publiceringar som veterinärstudent. Efter att en
                          andra debattartikel hade publicerats bokade vicedekanen in ett möte med studenten.
                          Under mötet ombads studenten flera gånger förklara syftet med artiklarna och
                          vicedekanen frågade om studenten hade kunnat använda något annat forum än
                          debattartiklar för att redogöra för sin uppfattning. Vicedekanen uttryckte även oro för
                          att artiklarna skulle påverka lantbrukares inställning till SLU negativt.
                          Enligt chefsJO står det klart att programstudierektorerna och vicedekanen som
                          företrädare för SLU haft direkt eller indirekt inflytande över utbildningen och att de
                          därigenom också haft möjlighet att utsätta studenterna för negativa åtgärder. ChefsJO
                          konstaterar därför att studenterna befunnit sig i ett sådant beroendeförhållande till
                          företrädarna för universitetet som krävs för att repressalieförbudet ska kunna
                          aktualiseras.
                          ChefsJO anser att innebörden av programstudierektorernas uttalanden och det
                          sammanhang i vilket de framfördes framstår som en åtgärd för att tillrättavisa
                          studenten för att hon använt sin yttrandefrihet. Åtgärden har enligt chefsJO stått i strid
                          med repressalieförbudet. Det har även funnits en uppenbar risk för att övriga
                          studenter kan ha uppfattat det som att de har en mer begränsad yttrandefrihet än
                          andra medborgare, vilket är allvarligt enligt chefsJO. SLU kritiseras för sitt agerande.
                          ChefsJO anser även att vicedekanen agerat i strid med repressalieförbudet.
                          Universitetet kritiseras även i denna del.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde veterinärstudenten AA klagomål mot Sveriges
                        lantbruksuniversitet (SLU) och uppgav bl.a. följande.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 3567-2020      Sid 2 (9)




Under hösten 2019 skrev hon två debattartiklar där hon kritiserade koldioxid-
bedövning av grisar inför slakt. Den första artikeln publicerades på Expressens
webbplats den 7 oktober och dagen efter i den tryckta tidningen. Dagen efter
hölls en föreläsning av två av SLU:s programstudierektorer. Föreläsningen
skulle handla om valbara kurser men de inledande 25 minuterna ägnades åt att
redogöra för de negativa konsekvenser som veterinärstudenters kontakter med
media kan få för utbildningen. De uppmanade studenterna att först hantera saker
internt och att tänka på konsekvenserna innan de går ut i media och skriver
under som ”veterinärstudent”. Det betonades att det kan slå hårt mot SLU om
veterinärstudenter går ut i medierna eftersom lantbrukare kan bli avigt inställda
till studenterna, vilket i sin tur kan skada utbildningen. Hon uppfattade det som
att programstudierektorerna tog upp frågan om mediekontakter med anledning
av hennes debattartikel.

Den 21 oktober publicerades hennes andra artikel på Expressens webbplats.
Vicedekanen på veterinärutbildningen bokade in ett möte med henne med
anledning av artikeln. Under mötet uttryckte vicedekanen oro för att artiklarna
skulle påverka lantbrukares inställning till SLU negativt och hon ombads flera
gånger att förklara syftet med artiklarna. Vicedekanen frågade bl.a. om hon
hade kunnat använda något annat forum än en debattartikel i Expressen för att
redogöra för sin uppfattning.

Till anmälan bifogades bl.a. de aktuella debattartiklarna, mejl, ljudfiler med
upptagningar från föreläsningen och mötet med vicedekanen samt
transkriberingar av ljudupptagningarna.

Utredning
JO begärde att SLU skulle lämna upplysningar och yttra sig över det som
framkom i anmälan.

SLU (chefsjuristen BB) yttrade sig sedan de befattningshavare som berörts hade
fått tillfälle att lämna upplysningar. Av yttrandet framgår i huvudsak följande.

För att klara uppdraget att examinera veterinärer som kan arbeta inom
animalieproduktion för livsmedelsframställning är SLU beroende av att
veterinärstudenter ges tillträde till djurbesättningar. Detta förutsätter goda och
tillitsfulla relationer med djurägarna. I AA:s årskurs fanns en ovanligt stark
polarisering mellan de som förespråkar och de som inte förespråkar animalie-
produktion för livsmedelsframställning. Vid något tillfälle var polariseringen så
tydlig att lärarna var oroliga för att det skulle uppstå fysiska
sammandrabbningar.

Många studenter var upprörda med anledning av AA:s artikel och ville att SLU
skulle ”göra något”. SLU beslutade därför att en del av en redan inplanerad
föreläsning skulle ägnas åt att diskutera bl.a. frågan om yttrandefrihet. Syftet
med detta var att informera studenterna om att det är tillåtet att uttrycka sig i
medierna och att universitetet inte lägger sig i vad som skrivs, men att hur man
                                                                  Dnr 3567-2020      Sid 3 (9)




titulerar sig och att saker skrivs kan få konsekvenser. Programstudierektorerna
CC och DD kommenterade inte sakinnehållet i artikeln och de har inte uttalat
eller utfört något som kränkt AA:s yttrandefrihet.

Mötet med vicedekanen EE den 19 november 2019 föranleddes av att AA känt
sig missnöjd, vilket hon påtalat för programstudierektorerna. EE bjöd in till
mötet där många ämnen kom att diskuteras, bl.a. den studiesociala situationen i
årskursen, och hon förklarade att hon respekterade AA:s yttrandefrihet.
Samtalet har inte utgjort något myndighetsingripande, någon repressalie, någon
tillrättavisning eller någon annan negativ åtgärd gentemot AA från
universitetets sida.

AA kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering
Yttrandefriheten och repressalieförbudet
Var och en är mot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, och med det avses
frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt
uttrycka tankar, åsikter och känslor (se 2 kap. 1 § första stycket 1 regerings-
formen, RF). Yttrandefriheten får endast begränsas genom lag för vissa
preciserade ändamål (se 2 kap. 20–23 och 25 §§ RF) och den skyddas också
genom artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Yttrandefriheten har ett särskilt skydd genom tryckfrihetsförordningen, TF, och
yttrandefrihetsgrundlagen, YGL. Enligt TF står det var och en fritt att uttrycka
tankar, åsikter och känslor samt att offentliggöra allmänna handlingar och i
övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst. TF gäller tryckta skrifter som är
utgivna och bestämmelsen avser således exempelvis offentliggörande i tryckta
tidningar. En motsvarande reglering finns i YGL och den gäller t.ex. tidnings-
företags och nyhetsbyråers verksamhet på internet. (Se 1 kap. 1 § andra stycket
TF samt 1 kap. 1 § första stycket och 4 § första stycket YGL.)

En myndighet eller ett allmänt organ får inte ingripa mot någon för att han eller
hon har använt sin yttrandefrihet i de former som är särskilt reglerade genom TF
och YGL (se 3 kap. 6 § TF och 2 kap. 6 § YGL). Detta s.k. repressalieförbud
innebär inte att varje myndighetsåtgärd som har samband med vad en enskild
person yttrat är otillåten. Förbudet hindrar exempelvis inte att myndigheten
följer upp en artikel för att bemöta kritik eller för att ge sin syn på saken. Det
ska i stället vara fråga om ett ingripande som framstår som en bestraffning eller
en reprimand mot den som gjort bruk av sin yttrandefrihet. Sådana åtgärder kan
t.ex. vara avsked, uppsägning, disciplinpåföljd eller fråntagande av arbetsupp-
gifter, men också mindre påtagliga konsekvenser som medfört negativa
konsekvenser för den enskilde kan vara otillåtna. Det kan exempelvis handla
om tillrättavisande utskällningar, uttalanden med tillrättavisande innebörd eller
utfrysning på arbetsplatsen. (Se prop. 2009/10:81 s. 40, JO 2010/11 s. 605 och
                                                                   Dnr 3567-2020        Sid 4 (9)




JO 2015/16 s. 642.) Av förarbetena till bestämmelserna om repressalieförbud
framgår att de minst ingripande åtgärderna, t.ex. missnöjesyttringar och
tillrättavisanden, måste bedömas mot bakgrund av omständigheterna i det
enskilda fallet (se a. prop. s. 41).

Tidigare beslut och uttalanden av JO och JK om repressalieförbudet
När det gäller repressalieförbudet har JO understrukit att i princip varje åtgärd
som medför negativa konsekvenser för en offentligt anställd person och som
grundar sig på hans eller hennes medverkan i en tryckt skrift eller i något annat
grundlagsskyddat medium är otillåten (se JO 2018/19 s. 283). I ett äldre ärende
har JO ansett att en polisstyrelses åtgärd att bemöta en polisintendents insändare
i en tidning genom att uttala att insändaren var ett ”onyanserat utfall mot, i laga
ordning genom allmänna demokratiska val, utsedda kommunala
förtroendemän” var otillåten. JO hänvisade då till att polisstyrelsens uttalande
inte avsåg vad polisintendenten tagit upp i sin insändare utan frågan om
lämpligheten av att denne yttrat sig i tidningen. (Se JO 1975/76 s. 314.)

Justitiekanslern (JK) har i ett ärende kritiserat en rektor för dennes åtgärder med
anledning av att en lärare i en insändare hade riktat kritik mot skolledningen.
Rektorn tog upp insändaren på ett morgonmöte samma dag som den
publicerades och uppgav bl.a. att det skulle ha varit märkligt att förtiga en
publicering som säkert de flesta tagit del av och att han i stället tyckte det var
naturligt att föra en diskussion om de förhållanden som insändaren handlade
om. Rektorn vände sig direkt till skribenten och frågade varför denne skrivit
insändaren. Även om det inte gick att utreda vad som hade sagts vid mötet
tydde omständigheterna enligt JK på att rektorn framfört kritik mot läraren och
att rektorn varit missnöjd med att denne skrivit insändaren. Slutsatsen
förstärktes också enligt JK av ett mejl som rektorn samma dag skickade till
personalen på skolan. JK ansåg att kritiken som läraren fick av rektorn på mötet
och genom mejlet tydde på att rektorn inte fullt ut förstått vidden av
meddelarfriheten och de anställdas yttrandefrihet. Enligt JK hade rektorn vid
dessa två tillfällen klart gått över gränsen för vad som var tryckfrihetsrättsligt
godtagbart. (Se JK:s beslut den 27 april 2011, dnr 4322-10-30.)

I ett annat ärende hade en vikarie inom hemtjänsten vänt sig till medierna med
kritik angående arbetsförhållandena på arbetsplatsen. Vikarien kallades till ett
möte där en chef gett uttryck för att medarbetare inte ska vända sig till medierna
”i första hand” utan i stället till sina chefer. Chefen frågade även vilket syfte den
anställde hade haft med att vända sig till medierna och då uppgett bl.a. att det
blev ”platt fall” eftersom kommunen inte skulle anställa vikarien något mer. JO
ansåg att chefen uttryckt ett tydligt missnöje med att vikarien hade använt sin
grundlagsskyddade meddelarfrihet och att uttalandena stått i strid med
repressalieförbudet. (Se JO 2015/16 s. 642.)

Vid bedömningen av om en myndighets agerande mot en enskild som yttrat sig
offentligt har varit otillåtet, har i praxis beaktats hur den enskilde med fog har
                                                                    Dnr 3567-2020       Sid 5 (9)




uppfattat det inträffade. JO har exempelvis i ett ärende uttalat kritik efter att ett
vårdbiträde kallats till ett möte med anledning av att han i ett radioprogram
uttalat sig om problem och missförhållanden på sin arbetsplats. Även om det
inte var klarlagt vad som hade sagts vid mötet om vårdbiträdets medverkan i
radio, ansåg JO att det var utrett att radioutsändningen hade diskuterats och att
vårdbiträdet samt två andra personer som deltog vid mötet hade uppfattat det
som att vårdbiträdet blev kritiserad för att ha medverkat i radio och för vad han
då hade sagt. JO ansåg att den anställdes yttrande- och meddelarfrihet hade
kränkts. (Se JO 2009/10 s. 456.) I ett ärende ansåg JK att Åklagarmyndigheten
agerat olämpligt efter att en åklagare uttalat sig i medierna och därefter fråntogs
vissa arbetsuppgifter och även kritiserades för sina uttalanden. Åklagaren hade
gjort uttalanden i en uppmärksammad artikel och sedan blivit kallad till ett möte
där kammarledningen bl.a. redogjorde för vilken situation som uppkommit på
kammaren till följd av åklagarens uttalanden. Vid mötet hade ledningen påtalat
att det stod åklagaren fritt att göra vilka uttalanden som han ville men också
poängterat att situationen tydligt innebar att allmänhetens förtroende för
Åklagarmyndighetens verksamhet kunde skadas. JK ansåg att åklagaren hade
haft fog för sin uppfattning att han genom vad som framförts vid mötet hade
utsatts för kritik från ledningen på grund av sina uttalanden i medierna. (Se JK:s
beslut den 13 november 2009, dnr 5240-09-30.)

Särskilt om lydnads- eller beroendeförhållande
För att repressalieförbudet ska gälla krävs någon form av lydnads- eller
beroendeförhållande mellan den enskilde och företrädaren för myndigheten eller
det allmänna. I typfallet rör det sig om en person med överordnad
tjänsteställning som tillrättavisar en underordnad, alltså någon med en reell
möjlighet att utsätta den andre för någon form av negativa verkningar. Det är
dock inte uteslutet att en myndighet skulle kunna vidta en åtgärd som träffas av
repressalieförbudet mot någon annan än de anställda vid myndigheten.
(Se prop. 2009/10:81 s. 43 och JO 2018/19 s. 283.) Det finns relativt få
uttalanden från JO och JK när det gäller den sistnämnda situationen.

JK har ansett att politiker som, i egenskap av företrädare för landstinget, gjort
uttalanden med anledning av att en läkare i ett öppet brev uttryckt kritik mot ett
förslag på omorganisation, hade sådan ställning att repressalieförbudet kunde
aktualiseras (se JK:s beslut den 11 december 2014, dnr 9846-14-30). I ett
ärende ansåg JO att en ordförande i en gymnasienämnd hade en sådan
överordnad roll i förhållanden till en skolkurator att repressalieförbudet kunde
tillämpas (se JO 2018/19 s. 283). JO har även behandlat frågan om en
skollednings ingripande mot elever som satt upp en banderoll på ett studentflak
var förenligt med elevernas yttrandefrihet. (Se JO 2019/20 s. 253.)

Bedömning
AA har stått i ett beroendeförhållande till företrädarna för SLU
SLU är ett statligt universitet som bl.a. har till uppgift att betygsätta och
examinera de studenter som bedriver högskoleutbildning vid lärosätet.
                                                                    Dnr 3567-2020        Sid 6 (9)




Universitetet har också rätt att i vissa situationer vidta disciplinära åtgärder mot
studenter enligt bestämmelserna i 10 kap. högskoleförordningen (1993:100).
AA var vid den aktuella tidpunkten student vid SLU, och de ageranden som
följde på publiceringen av hennes debattartiklar vidtogs av företrädare för SLU
inom ramen för verksamheten vid universitetet. Det har inte framkommit att
programstudierektorerna eller vicedekanen haft till uppgift att exempelvis
besluta om betyg för studenterna i AA:s årskurs. Det står dock klart att de var
verksamma inom den fakultet som bedriver och ansvarar för
veterinärutbildningen och att de haft inflytande över såväl utbildningens
innehåll som studenternas studiemiljö. Det får därmed anses att CC, DD och EE
haft sådant direkt eller indirekt bestämmande inflytande över utbildningen att
studenterna har stått i beroendeförhållande till dem. De har i och med detta
också haft möjlighet att utsätta studenterna för negativa åtgärder. Jag anser
därför att en tillämpning av repressalieförbudet kan aktualiseras i förhållande
till studenterna på utbildningen.

Möjligheten att kunna informera, debattera och kritisera
Det är givet att det inom ramen för en utbildning kan finnas ett behov av att
generellt diskutera frågor om yttrandefrihet och att debattera och bemöta kritik
som framställs mot ett visst utbildningsinslag eller en företeelse. Det kan också
finnas goda skäl för en utbildningsanordnare att exempelvis diskutera hur en
student i sin kommande yrkesroll kan behöva förhålla sig till och bemöta andras
åsikter och om det finns etiska överväganden eller andra faktorer som en yrkes-
utövare måste ta ställning till när den uttrycker sina egna åsikter. Som SLU har
angett i remissvaret är det även viktigt att ett universitet kan bemöta sakinnehåll
i en debattartikel och därvid tillbakavisa påståenden som universitetet finner
felaktiga eller missvisande. Den som har uttryckt sin ståndpunkt offentligt får
också räkna med invändningar från meningsmotståndare.

SLU har gjort gällande att det för att vara fråga om en repressalie måste finnas
en direkt koppling mellan sakinnehållet i artikeln och myndighetens negativa
åtgärd gentemot den som utövar sin yttrandefrihet. Jag delar inte den upp-
fattningen. Innebörden av repressalieförbudet är som framgår under avsnittet
Rättslig reglering att en myndighet inte får ingripa mot någon på grund av att
han eller hon har brukat sin yttrandefrihet. Det spelar alltså ingen roll att det
som myndigheten tar upp med den enskilde, t.ex. i ett möte, inte direkt avser
sakinnehållet i en artikel.

Den som är anställd hos en myndighet eller, som i detta fall, student vid ett
universitet har alltså rätt att offentligt uttrycka sina åsikter utan att myndigheten
ställer personen till svars för att han eller hon har använt sin grundlagsskyddade
yttrandefrihet. Det är därför viktigt att företrädare för myndigheter inte uttrycker
sig på ett sätt som kan uppfattas som ett försök att hindra enskilda från att yttra
sig och inte ifrågasätter eller kritiserar det förhållandet att någon har yttrat sig i
exempelvis en tidning. För att skyddet inte ska kringgås är det även av stor vikt
att myndighetsföreträdare inte genom generella uttalanden indirekt kritiserar
                                                                  Dnr 3567-2020      Sid 7 (9)




den som har nyttjat sin yttrandefrihet eller genom sådana uttalanden försöker få
enskilda att avstå från att använda sin yttrandefrihet eller påverka hur de yttrar
sig. Detta gäller naturligtvis även när frågor om yttrandefrihet diskuteras i
undervisningssyfte.

Föreläsningen den 9 oktober 2019
Av utredningen har följande framkommit. Den 7 oktober 2019 publicerade
Expressen AA:s första debattartikel på sin webbplats och dagen efter i den
tryckta tidningen. Det framgick av artikeln att hon var veterinärstudent. SLU
gjorde bedömningen att den studiesociala situationen var på väg att bli ”helt
ohållbar” och därför kom föreläsningen dagen därpå att ägnas åt bl.a. frågor om
kommunikation och yttrandefrihet. Dessa frågor var alltså inte en del av den
ordinarie kursplanen och studenterna informerades inte om ändringen i förväg.
Det är således tydligt att beslutet att genomföra denna del av föreläsningen
motiverades av publiceringen av debattartikeln. Detta framgår också av de
uttalanden som CC och DD gjorde under föreläsningen.

Av ljudinspelningen från föreläsningen framgår bl.a. att CC och DD framhöll
att man som student ska fundera över om man ska underteckna en artikel som
”veterinärstudent” och vad det kan få för konsekvenser. Vid flera tillfällen
fällde de båda uttalanden vars innebörd var att de lantbrukare som SLU
samarbetar med kan bli oroliga av publiceringar i medierna och att det kan
medföra att dessa inte vill ta emot studiebesök och studenter för klinisk träning
på djur, vilket kan få negativa konsekvenser för SLU och studenterna.
Dessutom uttalades att de inte skulle sätta munkavel på någon men att man ska
tänka på att det finns mottagare på andra sidan och att man kanske får fundera
”några extra svängar” på vad som kan inträffa om man skriver under som
veterinärstudent.

Enligt min uppfattning var innebörden av de uttalanden som CC och DD gjorde
vid föreläsningen dels att veterinärstudenters uttalanden i medierna kan skada
utbildningen, dels att studenterna skulle tänka till innan de undertecknar
publiceringar som veterinärstudent. Även om uttalandena inte direkt berörde
AA:s debattartikel är det uppenbart att det var just denna som var upphovet till
uttalandena. Exempelvis besvarades AA:s första inlägg i diskussionen genom
att DD påtalade att det är viktigt att förbättra situationen för alla djur inför
döden men att det kunde uppstå problem om konsekvensen blir att SLU ”får
färre gårdar” och att de inte kunde veta var ”det här kommer landa någonstans,
om det blir negativt...”. I det sammanhang som programstudierektorernas
uttalanden framfördes gav de ett tydligt uttryck för SLU:s missnöje med
publiceringen eftersom den enligt universitetet kunde medföra att lantbrukare
inte längre ville ta emot studenter för studiebesök och klinisk träning.
Föreläsningen hölls i ett mycket nära tidsmässigt samband till publiceringen och
företrädarna för SLU var medvetna om att AA var närvarande. Missnöjet med
publiceringen ventilerades inför hela hennes årskurs och i vart fall vissa av
studenterna kände till att det var hon som skrivit artikeln. Innebörden av
                                                                     Dnr 3567-2020        Sid 8 (9)




uttalandena och det sammanhang i vilket de framfördes framstår som en åtgärd
för att tillrättavisa AA med anledning av att hon använt sin yttrandefrihet.
Denna åtgärd har stått i strid med repressalieförbudet i TF och YGL.

Av ljudinspelningen kan jag inte heller dra någon annan slutsats än att
föreläsningen i denna del även syftade till att få de andra studenterna att tänka
till innan de nyttjar sin yttrandefrihet och att uppmärksamma dem på vad sådana
yttranden kan få för konsekvenser. SLU:s missnöje med artiklarna har således
inte enbart riktat sig mot AA utan även till en större krets av studenter och det
har funnits en uppenbar risk för att studenterna kan ha uppfattat uttalandena
som att det råder en mer begränsad yttrandefrihet för dem än för andra
medborgare (se JO 2015/16 s. 648). Det är allvarligt att företrädare för ett
universitet agerar på det sättet eftersom det riskerar att leda till att studenter inte
vågar ge uttryck för sina egna åsikter. SLU förtjänar kritik för sitt agerande i
dessa avseenden.

Mötet den 19 november 2019
Den 21 oktober 2019 publicerade Expressen AA:s andra debattartikel på
tidningens webbplats. Två veckor senare kontaktades hon av vicedekanen EE
som undrade om de kunde träffas så att hon kunde få veta mer om AA:s tankar
kring innehållet i artikeln och hur studenterna i årskursen hade det generellt.
Annat har inte framkommit än att det var EE som tog initiativ till mötet som
dock var frivilligt för AA att delta i.

Av ljudinspelningen från mötet framgår att huvuddelen av samtalet rörde
djurhållning och djurvälfärd. Bland annat diskuterades bedövningsmetoder vid
grisslakt, dvs. själva sakinnehållet i AA:s artiklar. Utöver detta frågade EE vad
syftet med artiklarna varit. Hon frågade även om AA trodde att det fanns något
annat sätt för henne att nå ut med artiklarnas budskap än genom publicering i
Expressen eftersom publiceringen kunde få grisbönder att känna sig utsatta och
bli mindre intresserade av att ge studenterna tillgång till sina gårdar. Vidare
påtalade EE att deras uppdrag är att slussa ut studenterna så att de får de
moment som krävs för att få sina legitimationer och om vissa delar plötsligt tas
bort så är det svårt för universitetet att leverera så att studenterna får den
kompetens som de behöver. Hon uppgav också att man som student måste vara
medveten om vilka konsekvenser ens agerande får, och att det är därför som de
frågat AA hur hon tänkt och om hon förstått kontexten och den påverkan som
publiceringen haft på studenterna, SLU och näringen. Det kan särskilt noteras
att EE, på fråga från AA om SLU ville att hon skulle vara medveten om
konsekvenserna för att hon valt att skriva, svarade jakande. EE påtalade också
att det hade varit mycket enklare om det inte stod veterinärstudent i artiklarna
och gjorde i anslutning till uttalanden om vilka konsekvenser en publicering kan
få för utbildningen en jämförelse med en tidigare händelse där en student hade
släppt ut djur på en gård, vilket orsakat problem för universitetet.
                                                                  Dnr 3567-2020       Sid 9 (9)




SLU har uppgett att ett av syftena med mötet var att låta AA ge sin syn på saken
och att höra efter hur hon upplevt situationen. Det är enligt min mening givetvis
legitimt för ett universitet att ha möten med studenter för sådana syften, särskilt
när det som i detta fall tycks ha funnits en upprörd stämning i årskursen. Som
jag tidigare har redogjort för är det inte heller förbjudet för en
myndighetsföreträdare att som EE följa upp och diskutera själva sakinnehållet i
en artikel. Vid en sådan diskussion är det dock viktigt att den som företräder
myndigheten inte uttrycker sig på ett sådant sätt att den enskilde får
uppfattningen av att det inte är önskvärt att han eller hon uttalar sig i medierna.

AA har uppfattat mötet och det som EE sa till henne som en tillrättavisning med
anledning av hennes debattartiklar. Sett till samtalets innehåll, däribland att hon
tillfrågades om syftet med att publicera artiklarna i Expressen och att SLU ville
att hon skulle tänka på konsekvenserna av sådana publiceringar, har det funnits
fog för hennes uppfattning. Även om EE:s uttalanden huvudsakligen varit av
generell karaktär är det tydligt att ett av budskapen var att AA:s debattartiklar
kunde medföra problem för SLU och för studenterna. Samtalet utgjorde enligt
min bedömning en tillrättavisning med anledning av att AA nyttjat sin
yttrandefrihet. Åtgärden har stått i strid med repressalieförbudet i TF och YGL
och SLU förtjänar kritik för det inträffade.

Ärendet avslutas.
