# Kritik mot Polismyndigheten bl.a. för att ha lämnat ut bilder ur en förundersökning på en misstänkt person för publicering när det inte funnits förutsättningar för det

JO 2018-02-21 dnr 3572-2016

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2018-02-21             3572-2016              1 (9)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten bl.a. för att ha lämnat ut bilder ur en
                        förundersökning på en misstänkt person för publicering när det inte
                        funnits förutsättningar för det


                          Beslutet i korthet: I juni 2016 publicerades bilder från en övervakningskamera i ett
                          program som webbsänds av ett medieföretag samt i medieföretagets tidning. Bilderna
                          visade två personer som var misstänkta för bedrägeri och försök till bedrägeri, och de
                          hade lämnats över till medieföretaget av polisen för att de skulle visas i programmet i
                          syfte att få allmänhetens hjälp att identifiera den ena av de misstänkta personerna. I
                          en anmälan till JO uppgav den personen att polisen redan kände till hennes identitet
                          när bilderna lämnades ut.
                          En bild på en misstänkt person i en pågående förundersökning omfattas normalt av
                          sekretess. JO har tidigare behandlat under vilka förutsättningar en publicering på
                          polisens webbplats av bilder från en övervakningskamera på en misstänkt person kan
                          vara rättsenlig och lämplig (JO 2011/12 s. 118). I det nu aktuella ärendet konstaterar
                          JO att syftet med att lämna ut bilderna har varit detsamma som i det nyss nämnda
                          beslutet, dvs. att få allmänhetens hjälp att identifiera en misstänkt, och att
                          motsvarande överväganden när det gäller den misstänktes personliga integritet bör
                          göras som när polisen själv publicerar en bild. Enligt JO bör bedömningen av om
                          bilderna kunnat lämnas ut till medieföretaget för publicering göras med ledning av de
                          förutsättningar som angetts i JO 2011/12 s. 118, och som i allt väsentligt stämmer
                          överens med Polismyndighetens riktlinjer för publicering på sin webbplats. När polisen
                          lämnar en bild från en förundersökning till någon annan för publicering i
                          identifieringssyfte avhänder man sig dock kontrollen över hur bilden används. Detta
                          ger anledning att göra särskilt noggranna överväganden av om bilden ska lämnas ut.
                          Enligt JO har åtgärden att lämna ut bilderna för publicering i detta fall inte skett i
                          enlighet med de förutsättningar som ställts upp av JO och i Polismyndighetens
                          riktlinjer. Den har därmed inte varit förenlig med bestämmelserna i 10 kap. 2 § och 35
                          kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen och inte heller med den s.k.
                          hänsynsprincipen i 23 kap. 4 § rättegångsbalken. Polismyndigheten kritiseras för
                          detta och för bristande dokumentation i ärendet.

## Bakgrund

Två personer var misstänkta för bedrägeri och försök till bedrägeri genom att
                        vid ett tillfälle ha handlat med en tredje persons kort och vid ett annat försökt
                        handla med det då spärrade kortet i en butik i Västerås. Polisen hämtade in en



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 3572-2016        Sid 2 (9)




övervakningsfilm från butiken och kunde på så sätt identifiera en av de
misstänkta personerna. I syfte att identifiera den andra personen skickade
förundersökningsledaren AA bilderna från övervakningskameran till
poliskommissarien BB för att de skulle visas i programmet Brottsplats som
webbsänds av Vestmanlands Läns Tidning. BB ansvarade för
Polismyndighetens kontakter med Vestmanlands Läns Tidning när det gällde
ärenden som polisen ville ta upp i tidningens program.

Den 2 juni 2016 publicerades bilder från övervakningskameran i programmet
och i tidningen. Samma dag anmälde sig CC hos polisen efter att ha sett
bilderna på sig själv i tidningen. CC avfördes senare som misstänkt för brott.

I en promemoria som upprättades av polisinspektörerna DD och EE den 31
mars 2016 har angetts att de jämfört en passbild på CC med bilderna från
övervakningskameran och kommit fram till att de stämde överens mycket väl.
Det angavs också att CC och den misstänkta person som redan identifierats
hade varit arbetskamrater och var vänner på Facebook. I promemorian hade
vidare CC:s personnummer antecknats.

Anmälan
I en anmälan till JO förde CC fram klagomål mot Polismyndigheten,
polisregion Mitt, för att Polismyndigheten lämnat ut filmen från en
övervakningskamera till Vestmanlands Läns Tidning, trots att
Polismyndigheten redan kände till hennes identitet.

Utredning
Polismyndigheten (FF) uppmanades att yttra sig över CC:s anmälan. Yttrandet
skulle avse hur publiceringen av bilderna förhåller sig till de principer som
anges i ett tidigare JO-beslut och till myndighetens allmänna råd om publicering
av bilder m.m. på sin webbplats. Inför yttrandet hade bl.a. AA, BB och DD fått
tillfälle att lämna synpunkter.

AA uppgav bl.a. följande.
      Han var förundersökningsledare i de aktuella brottsutredningarna. Att få in tips
      från allmänheten genom utlämnandet av bilderna för publicering var det enda
      möjliga sättet att identifiera en av de misstänkta gärningsmännen [CC]. Han är
      medveten om att det fanns en promemoria i vilken CC pekades ut som en av de
      misstänkta, men namnet och personnumret innehöll vissa felaktigheter. Han
      anser inte att han satt i position att ta beslut om publicering, utan bollade över
      allt till BB […] som samordnade med medier. Han vet inte ens vilka medier som
      publicerade, annat än ett TV-program på Vestmanlands Läns Tidning och
      publicering i tidningen.
BB uppgav bl.a. följande.

      Han hade vid tidpunkten för publiceringen i uppgift att samordna och ta upp
      ärenden för att få tips från allmänheten m.m., i ett webbsänt program, kallat
      ”Brottsplats”, vilket sändes från Vestmanlands Läns Tidnings hemsida.
      Publiceringar av oidentifierade misstänkta gärningsmän kunde göras i
      programmet i syfte att få in tips från allmänheten. Det var regelmässigt
                                                                       Dnr 3572-2016        Sid 3 (9)




      förundersökningsledaren som gjorde bedömningen och fattade beslut om
      publicering i varje enskilt fall. Som han minns det fanns inget direktiv, ingen
      arbetsordning eller liknande angående arbetsgången. I det förevarande fallet
      fattade AA beslut om att lämna ut bildmaterial för publicering i programmet i
      syfte att identifiera en misstänkt gärningsman med hjälp av tips från
      allmänheten. Eventuell publicering i papperstidningen eller i övrigt var inget som
      myndigheten hade inflytande över. Han känner inte till om någon dokumentation
      av utlämnandet för publicering har gjorts.
DD, som tillsammans med EE blivit ombedd att hjälpa till med att identifiera
CC utifrån stillbilder, uppgav bl.a. att de drog slutsatsen att personen på
bilderna var CC.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.
      Inledning
      [Åtgärden att lämna ut bilder från en övervakningskamera] har vidtagits som ett
      led i Polismyndighetens brottsbekämpande verksamhet. Ändamålet med
      åtgärden har varit att utreda brott. [– – –] Det är i formell mening inte
      Polismyndigheten, utan Vestmanlands Läns Tidning, som har publicerat
      bildmaterialet i fråga. Det står dock klart att myndigheten har försett tidningen
      med bildmaterialet och därigenom låtit tidningen publicera detsamma.

      Utlämnandets förenlighet med de allmänna råden om publicering av bilder m.m.
      på Polisens hemsida på internet (RPSFS 2011:7, FAP 188-1)
      –––
      [De allmänna råden i RPSFS 2011:7, FAP 188-1] avser, enligt ordalydelsen,
      vilka överväganden Polismyndigheten bör göra i en förundersökning eller i
      annan verksamhet innan publicering av bilder m.m. sker på polisens egen
      hemsida på internet. Råden tar alltså inte uttryckligen sikte på utlämnande av
      bildmaterial från en förundersökning till nyhetsmedier. Polismyndigheten har
      inte meddelat några allmänna råd eller riktlinjer som direkt avser överväganden
      som bör göras i en förundersökning vid utlämnande av bilder m.m. för
      publicering i nyhetsmedier. Däremot kan konstateras att offentlighets- och
      sekretesslagstiftningen, reglerna om personuppgiftsbehandling i
      personuppgiftslagen (1998:204), polisdatalagen (2010:361), 23 kap. 4 §
      rättegångsbalken m.fl. är direkt tillämpliga oavsett om publiceringen sker på
      myndighetens egen hemsida eller genom utlämnande till tredje parts hemsida.
      Med hänsyn till de vittgående konsekvenser som en publicering på internet får
      för den enskilde, oaktat denna sker genom utlämnande för publicering på tredje
      parts internethemsida eller på myndighetens egen hemsida, kan det tyckas att
      samma restriktiva principer borde tillämpas. I princip får ju myndigheten
      närmast anses avhända sig all kontroll över hur mottagarna väljer att behandla
      personuppgifterna i båda fallen. Det kan t.o.m. anföras skäl för att en publicering
      i nyhetsmedier riskerar att leda till en större spridning, och därigenom ännu
      större integritetsintrång och men för den enskilde, än om publiceringen sker på
      myndighetens egen hemsida. Detta eftersom myndigheten behåller kontroll över
      publiceringen på den egna hemsidan till skillnad från vad som är fallet vid
      utlämnande för publicering i nyhetsmedier (jfr punkterna 3 och 4 i RPSFS
      2011:7, FAP 188-1).
      –––
      Enligt Polismyndighetens bedömning har dokumentationen av utlämnandet av
      bilderna för publicering varit otillräcklig i förevarande fall (jfr punkten 6 i
      RPSFS 2011:7, FAP 188-1).
      I fråga om förutsättningarna för publicering i punkten 2 i RPSFS 2011:7, FAP
      188-1 hänvisas till […] uttalanden [av JO], om utlämnandets förenlighet med
      principerna som anges i JO 2011/12 s. 118.
                                                                     Dnr 3572-2016         Sid 4 (9)




Utlämnandets förenlighet med principerna i JO 2011/12 s. 118
–––
Polismyndigheten konstaterar inledningsvis att även om JO i nämnda ärende
utgick från vissa publiceringar av kameraövervakningsbilder på
[Polismyndighetens hemsida] så har de uttalade principerna inte uttryckligen
begränsats till att omfatta enbart publiceringar på Polismyndighetens hemsida på
internet. Av detta skäl, och även med beaktande av de intressen som principerna
har ställts upp för, får det antas att principerna är tillämpliga på fall då
Polismyndigheten lämnar ut kameraövervakningsbilder för publicering på ett
nyhetsmediums internethemsida, i syfte att identifiera en person misstänkt för
brott.
Vad särskilt beträffar det fall som här är aktuellt gör Polismyndigheten följande
bedömning utifrån nämnda principer.
För att åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen har JO uttalat att
alternativet till publicering helt enkelt ska vara att pågående förundersökning
läggs ned. I förevarande fall har förundersökningsledaren uppgett att det aktuella
utlämnandet av bilderna var nödvändigt eftersom det i praktiken inte gick att
identifiera CC på annat sätt. [I detta avseende] noteras emellertid att CC redan i
ett tidigare utredningsskede hade pekats ut i en polispromemoria. Även med
beaktande av förundersökningsledarens uppgifter om att både namn och
personnummer i promemorian innehöll vissa felaktigheter, kan det ifrågasättas
om inte identiteten på CC, med ledning av bl.a. återstoden av uppgifterna i
promemorian, borde ha kunnat fastställas med traditionella utredningsåtgärder.
Polismyndigheten ifrågasätter därför att det var av synnerlig vikt för utredningen
att lämna ut bildmaterialet för publicering på så sätt som skett.
Enligt Polismyndigheten får kameraövervakningsbilderna bedömda tillsammans
med övrig utredning i ärendet anses ha visat några som utför vad som objektivt
sett är bedrägeri.
Straffet för bedrägeri av normalgraden är fängelse i högst två år. Alltså har det i
det aktuella fallet, i straffskalan, varit föreskrivet ett lindrigare straff än fängelse
i minst sex månader.
Det sagda innebär att samtliga av JO uttalade förutsättningar inte har varit
uppfyllda. Med utgångspunkt i de principer som JO har ställt upp bedömer
Polismyndigheten att intresset av att utreda det aktuella brottet inte vägt tyngre
än skyddet för den enskilde. Det kan vid dessa förhållanden även ifrågasättas om
åtgärden har varit förenlig med bestämmelsen i 23 kap. 4 § rättegångsbalken och
offentlighets- och sekretesslagstiftningen.
Avslutande synpunkter
Polismyndigheten beklagar de brister som åskådliggjorts genom anmälan till JO
och menar att det finns anledning att påminna om gällande rätt och rutiner samt
vikten av heltäckande dokumentation. I detta sammanhang kan också tilläggas
att Polismyndigheten för närvarande håller på att ta fram nya nationella riktlinjer
avseende publicering av bild på gärningsperson från pågående förundersökning
på myndighetens hemsida på internet.
                                                                 Dnr 3572-2016       Sid 5 (9)




Rättslig reglering
Sekretess till skydd för den misstänkte under förundersökningen m.m.
Sekretess gäller för en uppgift som hänför sig till förundersökning i brottmål
om det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas
eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs (18 kap. 1 §
offentlighets- och sekretesslagen, OSL).

Vidare gäller sekretess i en förundersökning för en uppgift om en enskilds
personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men
(35 kap. 1 § första stycket 1 OSL). Bestämmelsen är utformad med ett s.k.
omvänt skaderekvisit, vilket innebär att utgångspunkten är att sekretess gäller
för uppgifterna. En uppgift om att någon är misstänkt för brott är normalt så
känslig att sekretess gäller för uppgiften (prop. 2003/04:93, s. 65). En bild på
den misstänkte är många gånger lättare att knyta till en viss person än vad
enbart en namnuppgift är och utgångspunkten måste vara att bilder från en
övervakningskamera som ingår i en förundersökning och som är så tydliga att
misstänkta personer kan identifieras omfattas av sekretess (JO 2011/12 s.118,
särskilt s. 125, dnr 4787-2009).

Sekretess gäller vidare för en personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande
skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen (21 kap.
7 § OSL). Den som överväger att lämna ut uppgifter ska göra en bedömning av
om mottagaren kommer att behandla uppgiften i strid med personuppgiftslagen
(Se Lenberg m.fl., Offentlighets- och sekretesslagen, 1 juli 2017, Zeteo,
kommentaren till 21 kap. 7 §).

Sekretess hindrar dock inte att en uppgift lämnas ut om det är nödvändigt för att
den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet (10 kap. 2 §
OSL). Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt och sekretessen får bara efterges
om ett utlämnande av sekretessbelagda uppgifter är en nödvändig förutsättning
för att myndigheten ska kunna fullgöra ett visst åtagande. Enbart en bedömning
att effektiviteten i myndighetens handlande nedsätts genom en föreskriven
sekretess får alltså inte leda till att sekretessen åsidosätts. (Se Lenberg m.fl.,
Offentlighets- och sekretesslagen, 1 juli 2017, Zeteo, kommentaren till 10 kap.
2 §). Bestämmelsen innebär att en publicering på internet av övervakningsbilder
i syfte att identifiera en misstänkt person under vissa förhållanden kan vara
tillåten (JO 2011/12 s. 118, särskilt s. 126 f.).

Hänsynsprincipen
En förundersökning ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för misstanke
eller orsakas kostnad eller olägenhet (23 kap. 4 § andra stycket
rättegångsbalken, RB). Att helt undvika att utsätta någon för en misstanke som
senare kan visa sig vara ogrundad är dock i många fall inte möjligt med hänsyn
till de åtgärder som behöver utföras under en förundersökning. Så långt det är
                                                                  Dnr 3572-2016       Sid 6 (9)




möjligt bör dock diskretion iakttas. (Se Fitger m.fl., Rättegångsbalken, oktober
2017, Zeteo, kommentaren till 23 kap. 4 §).

Förutsättningar för publicering av bilder
JO har i ett beslut behandlat frågan under vilka förutsättningar en publicering på
polisens webbplats av bilder från en övervakningskamera på en misstänkt
person kan vara rättsenlig och lämplig utifrån vissa bestämmelser i
offentlighets- och sekretesslagen, rättegångsbalken och personuppgiftslagen (JO
2011/12 s. 118). JO ansåg sammanfattningsvis att följande förutsättningar skulle
vara uppfyllda för att en sådan publicering ska kunna ske.

 Åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen.
 Bilderna från övervakningskameran ska – antingen sedda för sig eller
  bedömda tillsammans med övrig utredning i ärendet – visa någon eller några
  som utför vad som objektivt sett är ett brott eller ett försök till brott.
 Det ska inte vara föreskrivet lindrigare straff än fängelse i minst sex månader
  för brottet.

Kravet att åtgärden ska vara av synnerlig vikt för utredningen innebär att det
inte ska finnas något annat realistiskt sätt att komma vidare i utredningen och att
alternativet till en publicering är att förundersökningen läggs ned.

Om dessa förutsättningar är uppfyllda väger enligt beslutet intresset av att
utreda det aktuella brottet tyngre än det skydd för den enskilde som följer av
personuppgiftslagen och offentlighets- och sekretesslagen. Åtgärden är då också
förenlig med bestämmelsen i 23 kap. 4 § rättegångsbalken.

Efter JO:s beslut meddelade dåvarande Rikspolisstyrelsen allmänna råd om
publicering av bilder m.m. på sin webbplats (se RPSFS 2011:7, FAP 188-1). De
allmänna råden innehåller i huvudsak samma krav för en publicering som
angetts i JO:s beslut. Enligt de allmänna råden bör en publicering som
huvudregel komma i fråga endast för brott som det inte är föreskrivet lindrigare
straff än fängelse i minst sex månader för, det bör inte vara någon tvekan om att
personen på bilden är den misstänkte, en publicering bör vara nödvändig och
användas restriktivt och en publicering bör komma i fråga endast som ett
alternativ till att lägga ned förundersökningen.

De allmänna råden ersattes den 1 augusti 2017 av Polismyndighetens riktlinjer
för publicering av bild på en gärningsperson från pågående förundersökning
(PM 2017:25). I förhållande till de allmänna råden har kraven för en publicering
skärpts något. Enligt riktlinjerna ska det bl.a. vara av synnerlig vikt för
förundersökningens fortsatta arbete att åtgärden genomförs.

Dokumentation
Vid förundersökningen ska det föras ett protokoll över det som har förekommit
som är av betydelse för utredningen (23 kap. 21 § första stycket RB).
                                                                  Dnr 3572-2016       Sid 7 (9)




Protokollet ska ge en trogen bild av vad som förekommit vid förundersökningen
av betydelse för målet (22 § förundersökningskungörelsen).

Både de tidigare allmänna råden och Polismyndighetens nya riktlinjer innehåller
bestämmelser om dokumentation vid Polismyndighetens publicering av bilder
på sin webbplats. Där anges bl.a. att det av dokumentationen ska framgå vem
som har fattat beslut om publicering och när beslutet fattades.

Bedömning
Utgångspunkter
Som framgår av den redovisning som lämnats ovan omfattas bilder på en
misstänkt person i en pågående förundersökning normalt av sekretess. Det
framgår vidare att en publicering av en bild på en misstänkt person på polisens
webbplats trots detta under vissa förutsättningar kan vara tillåten. Innan en
publicering sker ska det göras en avvägning mellan det brottsutredande intresset
och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet.

I JO:s ovan redovisade beslut behandlas förutsättningarna för en publicering på
polisens webbplats. I det nu aktuella ärendet är det emellertid inte fråga om en
sådan publicering utan om utlämnande av uppgifter ur en förundersökning till
ett medieföretag för publicering. Syftet med att lämna ut bilderna har dock varit
detsamma som i JO:s tidigare beslut, dvs. att få allmänhetens hjälp att
identifiera en misstänkt. Motsvarande överväganden när det gäller den
misstänktes personliga integritet bör enligt min mening göras i ett sådant fall.
Bedömningen i detta ärende bör därmed göras med ledning av de
förutsättningar som anges i JO 2011/12 s. 118 och som i allt väsentligt
överensstämmer med Polismyndighetens riktlinjer för publicering av bild på
gärningsperson från en pågående förundersökning. Jag vill dock i likhet med
vad Polismyndigheten anfört framhålla att när polisen lämnar en bild från en
förundersökning till någon annan för publicering i identifieringssyfte avhänder
man sig kontrollen över hur bilden används, vilket inte är fallet när polisen själv
publicerar en bild på sin webbplats. Det ger enligt min mening anledning att
göra särskilt noggranna överväganden av om bilden ska lämnas ut. När polisen
överväger en publicering av bilder som visar en brottslig handling måste
givetvis även frågor om integritet för andra än de som är misstänkta för brott
beaktas.

Med dessa utgångspunkter gör jag följande överväganden när det gäller
åtgärden att lämna ut bilder på CC för publicering.

Har det funnits förutsättningar för polisen att lämna ut bilderna?
En första förutsättning för att utlämnandet av bilderna ska ha varit godtagbart är
att publiceringen av dem var av synnerlig vikt för utredningen. Som framgått
ovan krävs det i princip att förundersökningen annars skulle ha fått läggas ned.

Av utredningen framgår att de poliser som fått i uppgift att försöka identifiera
den andra misstänkta personen på bilderna från övervakningskameran drog
                                                                  Dnr 3572-2016       Sid 8 (9)




slutsatsen att det var CC. Deras uppfattning finns dokumenterad i en
promemoria från den 31 mars 2016. Polisen var alltså redan vid det tillfället
förhållandevis säker på vilka de misstänkta personerna på bilderna var. AA har
uppgett att han var medveten om innehållet i promemorian men att CC:s namn
och personnummer innehöll felaktigheter. Det framgår inte av AA:s uppgifter
eller av utredningen i övrigt vilka felaktigheter det varit frågan om. I likhet med
det som Polismyndigheten anfört anser jag att det mesta talar för att CC:s
identitet hade kunnat fastställas med traditionella utredningsåtgärder. AA:s
åtgärd att lämna ut bilderna för publicering kan mot den bakgrunden inte anses
ha varit av synnerlig vikt för utredningen.

En ytterligare förutsättning för att utlämnandet av bilderna från
övervakningskameran ska godtas är att de visar någon som utför vad som
objektivt sett är ett brott eller försök till brott samt att de föreställer den
misstänkte. Vidare ska det vara fråga om ett brott med ett straffminimum på sex
månaders fängelse.

Polismyndigheten konstaterar i sitt yttrande att bilderna från
övervakningskameran bedömda tillsammans med övrig utredning i ärendet visar
två personer som utför vad som objektivt sett är att bedöma som bedrägeri.
Eftersom den ena personen var CC finns det inget att invända mot de
överväganden som polisen gjorde i den delen. När det gäller brottets
svårhetsgrad konstaterar jag dock, liksom Polismyndigheten, att straffet för
bedrägeri av normalgraden är fängelse i högst två år och att utlämnandet i det
avseendet inte var i enlighet med de förutsättningar som ställs upp i JO:s beslut
och Polismyndighetens riktlinjer.

Åtgärden att lämna ut bilder på CC från övervakningskameran för publicering
av Vestmanlands Läns Tidning har alltså inte varit förenlig med
bestämmelserna i 10 kap. 2 § och 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen
och inte heller med den s.k. hänsynsprincipen i 23 kap. 4 § rättegångsbalken.
Polismyndigheten ska kritiseras för detta.

Dokumentation
Beslutet om att lämna ut bilderna på CC för publicering dokumenterades inte.
Det borde givetvis ha skett. Det är ett grundläggande krav ur rättssäkerhets- och
kontrollsynpunkt att beslut och åtgärder dokumenteras i enlighet med de
bestämmelser som gäller. Polismyndigheten ska kritiseras även för detta.

Avslutande synpunkter
En publicering av bilder på den som är misstänkt för ett brott på det sätt som
skett i ärendet innebär en kränkning av den misstänktes personlig integritet och
kan få stora konsekvenser för den misstänkte. Som framgått ovan anser jag att
det finns anledning att göra särskilt noggranna överväganden om man lämnar en
bild på en misstänkt person till någon annan för publicering i identifieringssyfte.
                                                               Dnr 3572-2016   Sid 9 (9)




Det är enligt min mening lämpligt att Polismyndigheten har riktlinjer som
omfattar även den situationen.
