# Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholms kommun kritiseras för flera brister i ett ärende där nämnden under lång tid låtit en flicka bo i ett annat hem än det egna

JO 2023-10-11 dnr 3611-2022

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2023-10-11             3611-2022             1 (10)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholms kommun kritiseras
                        för flera brister i ett ärende där nämnden under lång tid låtit en flicka
                        bo i ett annat hem än det egna


                          Beslutet i korthet: I juni 2021 inledde socialtjänsten en utredning om barnet AA, född
                          2006. Kort därefter kom vårdnadshavarna och BB överens om att AA skulle bo
                          hemma hos BB över sommaren. BB och AA kände varandra eftersom AA var vän
                          med BB:s barn.
                          JO är inledningsvis kritisk mot att nämnden verkar ha haft uppfattningen att överens-
                          kommelsen om att AA skulle bo hos BB var en s.k. privatplacering. JO påpekar att en
                          sådan placering förutsätter att barnet inte har ett vårdbehov, vilket AA emellertid
                          hade. Det fanns därför inte förutsättningar för en sådan placering. JO anser att
                          nämnden skyndsamt borde ha genomfört en familjehemsutredning och, utifrån vad
                          utredningen visade, ha fattat beslut om var AA skulle vara placerad. I avvaktan på att
                          den utredningen blev klar borde nämnden ha fattat ett tillfälligt beslut om placering
                          hos BB.
                          AA kom att bo kvar hos BB även efter sommaren. BB efterfrågade vid flera tillfällen
                          nämndens planering av AA:s boendesituation och AA ville inte flytta hem. JO anser
                          att det ganska snart måste ha stått klart för nämnden att AA inte skulle komma att bo
                          hos BB endast för en kortare tid. Nämnden inledde trots det inte någon utredning om
                          hemförhållandena hos BB utan överlät frågan om hur AA:s boendesituation skulle
                          lösas på BB. och vårdnadshavarna. JO är kritisk till nämndens hantering av ärendet
                          och att AA kom att vistas hos BB under en förhållandevis lång tid utan att hemmets
                          lämplighet utreddes.
                          I januari 2022 beviljades AA en jourhemsplacering hos BB Placeringsbeslutet fattades
                          trots att BB ännu inte var godkänd som jourhem. JO är kritisk mot detta och påpekar
                          att det inte var fråga om en sådan akut situation som aktualiserar placering i ett
                          jourhem.
                          Avslutningsvis är JO kritisk till hur nämnden hanterade frågan om ersättning till BB.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade BB på socialtjänsten inom Hässelby-Vällingby
                        stadsdelsnämnd i Stockholms kommun och uppgav i huvudsak följande: Hennes
                        barn är vän med en flicka, AA, som under flera år ofta har vistats i hennes hem.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:            08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                         Dnr 3611-2022        Sid 2 (10)




Hon är även ytligt bekant med AA:s föräldrar, men hon är inte släkt med dem.
AA har haft kontakt med socialtjänsten i flera år och hade under den tid som
anmälan avser ett omfattande vårdbehov. Den 23 juni 2021 hölls ett s.k. SIP-
möte om AA, och efter det ville AA inte återvända hem. BB kontaktade AA:s
mamma, som godkände att AA stannade kvar hos henne över helgen, vilket
också socialtjänsten var införstådd med. När helgen var slut ville AA inte åka
hem, och i kontakt med socialtjänsten bestämdes att AA skulle stanna kvar hos
BB över sommaren. Hon uppmanades att kontakta socialjouren akut om
föräldrarna krävde att AA skulle flytta hem. När hösten kom ville AA inte
återvända hem. BB informerade socialtjänsten om detta och ifrågasatte vad
socialtjänsten hade för planering för AA. Enligt socialtjänsten var placeringen
en frivillig överenskommelse mellan BB och föräldrarna och hon ombads att
komma överens med dem om ersättning. Den 18 november 2021 inledde
socialtjänsten en medgivandeutredning och i januari 2022 fick hon besked om
att hon skulle godkännas som jourhem åt AA, som då hade bott hos henne
stadigvarande i sju månader. Socialtjänsten har inte upprättat något avtal med
BB och har inte haft någon plan eller överenskommelse med henne om
ersättning. Det dröjde till februari 2022 innan hon fick någon
omkostnadsersättning från socialtjänsten.

Utredning
Inledningsvis tog JO del av vissa handlingar från socialtjänsten. Därefter
begärde JO att Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd i Stockholms kommun
skulle yttra sig över anmälan och vissa angivna frågor.

Nämnden uppgav i ett remissvar bl.a. följande:

      1. Överväganden som gjordes i samband med att AA flyttade hem till BB i juni 2021 och
      hur AA:s situation följdes upp.
      I juni 2021 informerades socialtjänsten om att AA tillfälligt skulle bo hos BB
      under sommaren då AA inte ville vistas hemma med anledning av att hen
      upplevde sig utsatt av en av sina föräldrar. Skyddsbedömning gjordes samma
      dag som socialtjänsten fick informationen. Bedömningen var att AA bodde
      tillfälligt hos en trygg vuxen (BB) med vårdnadshavarnas godkännande och att
      det fanns en pågående BUP-kontakt. Socialsekreterare hade samtal med AA
      (2021-06-28) där hen uppgav att hen mådde bra av att bo med BB.
      Socialsekreterare hade också samtal med de båda föräldrarna (2021-06-28 med
      förälder 1 och 2021-06-30 med förälder 2) där de båda uppgav att planeringen
      med boende hos BB över sommaren kändes bra. Socialsekreterare hade även
      samtal med AA (2021-06-28) där det framkom att AA var välkommen i BB:s
      hem och att hon uppfattade att AA mådde mycket bättre av att bo hos henne.

      2. Hur nämnden har försäkrat sig om att AA:s behov blev tillgodosedda under den tid
      som AA vistades hos BB.
      Socialtjänsten har gjort regelbundna uppföljningar med AA under tiden hen
      vistades hos BB. Uppföljningarna har skett genom samtal med B, samtal med
      AA:s föräldrar (företrädelsevis med förälder l) och med BB samt genom
      hembesök hos BB. Uppföljningssamtal har genomförts
      2021-08-09,
                                                                             Dnr 3611-2022           Sid 3 (10)




      2021-08-12,
      2021-10-27,
      2021-12-01,
      2022-01-14 och
      2022-05-12 (hembesök).
      Socialtjänsten har hållit i kontakten mellan AA:s vårdnadshavare och BB då det
      uppstått frågor om ersättning och inköp av möbler med mera. Parallellt med att
      AA vistades hos BB hade AA och hens vårdnadshavare regelbunden kontakt
      med familjebehandlare via insats från socialtjänsten, vilket i sig medförde att
      socialtjänsten hade insyn i AA:s situation.

      3. Skälet till att det dröjde fram till januari 2022 innan en familjehemsutredning inleddes.
      Ärendet aktualiserades på familjevården under hösten 2021 utifrån en remiss
      från ungdomsenheten med förfrågan att utreda BB för medgivande att ta emot en
      minderårig, AA, i sitt hem. Informationen som familjevården fick ta del av
      handlade om att föräldrar och BB hade en överenskommelse gällande ansvar och
      ekonomi. Efter familjevårdens hembesök hos BB framkom det att AA:s föräldrar
      bidrog med en lägre summa pengar än vad SKR rekommenderar i omkostnad för
      en person i AA:s ålder. I samband med utredningens slutförande väcktes då
      frågan om BB kunde godkännas som enskilt hem (jourhem) istället för
      privatplacering då det fanns önskemål från BB om det. Ansvarig utredare på
      ungdomsenheten informerade föräldrarna om förändringen i placeringsformen
      och föräldrarna samtyckte till placering i enskilt hem hos BB. Vid årsskiftet
      2021-2022 väcktes frågan från ungdomsenheten om BB kunde utredas som
      familjehem istället och ny utredning inleddes på familjevården utifrån detta. Så
      snart utredningen om familjehem sammanställts och slutförts godkändes BB som
      familjehem åt AA.

      4. Hantering av avtal och ersättning till BB.
      I samband med att familjehemssekreterare etablerade kontakt med BB för att
      utreda henne för medgivande framkom att BB fick en lägre summa av AA:s
      föräldrar än vad SKR rekommenderar för ett barn i AA:s ålder. Lösningen blev
      då att undersöka om BB kunde utredas och godkännas som enskilt hem/jourhem
      för AA. I samband med att BB godkändes som enskilt hem (jourhem) för AA
      fick hon erhålla omkostnadsersättning enligt SKR:s riktlinjer. AA har inte under
      tiden som enskilt hem kunnat erhålla arvode utifrån bestämmelsen inom
      Stockholms stad. I dagsläget saknas avtal för enskilt hem och det avtal som finns
      att tillgå är avsedda för familjehem/stadigvarande vård. Så snart beslut om
      godkännande av BB som familjehem och stadigvarande placering av AA hos
      henne fattades erhöll BB såväl arvode som omkostnad enligt SKR:s riktlinjer.
      Beslut om att utbetala visst retroaktivt arvode till BB, mot bakgrund av den
      alltför långa handläggningstiden totalt sett, har också fattats.
BB kommenterade remissvaret.

Bedömning
Inriktningen på min granskning
I sin anmälan har BB riktat flera klagomål mot Hässelby-Vällingby
stadsdelsnämnd i Stockholms kommun. Klagomålen rör hur nämnden har
hanterat AA:s ärende från det att AA flyttade hem till henne i juni 2021 till dess
att nämnden ett år senare beslutade att placera AA hos BB efter att hon
godkänts som familjehem.
                                                                 Dnr 3611-2022      Sid 4 (10)




Jag har valt att avgränsa min utredning till vad överenskommelsen mellan BB
och vårdnadshavarna innebar, nämndens skyldighet att utreda förhållandena i
BB:s hem och nämndens ansvar för AA under den tid som hon bodde hos BB.
Min granskning omfattar även nämndens användning av begreppet jourhem och
hantering av frågan om ersättning till BB.

Det finns anledning för mig att inledningsvis redogöra kortfattat för vad som
gäller när barn och unga tas emot i ett annat hem än det egna.

Rättsliga utgångspunkter
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det
stöd och den hjälp som de behöver (2 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453],
SoL). Socialnämnden ska verka för att barn och unga växer upp under trygga
och goda förhållanden. Nämnden ska i nära samarbete med hemmen sörja för
att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och
stöd som de behöver och, om den unges bästa motiverar det, vård och fostran
utanför det egna hemmet. (5 kap. 1 § SoL.)

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan,
anmälan, eller på något annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som
kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL).

Nämnden har ett långtgående utredningsansvar när det gäller barn som kan vara
i behov av skydd och stöd, och sådana utredningar bör ha högsta prioritet inom
socialtjänsten. Syftet med utredningen är att nämnden ska klarlägga barnets
situation och behov samt föreslå insatser för att tillgodose behoven. (Se prop.
1996/97:124 s. 110 och prop. 2012/13:10 s. 55 och 64.) När det gäller barnets
boende ska socialnämnden utreda vilken boendeform som passar bäst för att
tillgodose barnets behov (se JO:s beslut den 23 juni 2021, dnr 2965-2019).

Ett barn kan under vissa förutsättningar placeras utanför det egna hemmet, t.ex.
i ett familjehem, efter ett beslut av socialnämnden. Det är enligt 6 kap. 1 § SoL
socialnämnden som då ansvarar för att barnet får god vård. En sådan placering
kräver samtycke från vårdnadshavarna. Om barnet är över 15 år krävs även att
barnet samtycker till placeringen (11 kap. 10 § SoL).

När ett barn placeras ska det i första hand övervägas om barnet kan tas emot av
någon nära anhörig eller annan närstående. Vad som är bäst för barnet ska dock
alltid beaktas. (6 kap. 5 § SoL.)

Ett barn får inte utan socialnämndens medgivande eller beslut om vård tas emot
för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör föräldrarna
eller någon annan som har vårdnaden om honom eller henne. Socialnämnden
får inte lämna medgivande eller fatta beslut om vård utan att förhållandena i det
enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda. (6 kap. 6 §
första och andra stycket SoL.)
                                                                 Dnr 3611-2022      Sid 5 (10)




Ordet medgivande avser fall av s.k. privatplaceringar, medan beslut om vård
gäller för de situationer då familjehemsplacering ska ske efter socialnämndens
beslut om vård. Med medgivande avses således endast sådana fall då inte annan
medverkan av nämnden behövs i samband med placeringen än att nämnden ska
försäkra sig om att förhållandena i det hem där placeringen ska ske är tillfreds-
ställande. Övriga fall benämns ”beslut om vård”. (Se Lundgren och Sunesson,
Nya sociallagarna [10 januari 2023, Version 36, JUNO], kommentaren till
6 kap. 6 § SoL.) Om det under en medgivandeutredning framkommer att barnet
har behov av vård i form av en familjehemsplacering saknas alltså
förutsättningar för en privatplacering (se prop. 2012/13:10 s. 86 och JO 2021/22
s. 523).

I vissa fall kan en socialnämnd akut behöva placera ett barn utanför det egna
hemmet för en kortare period. Barnet kan då placeras tillfälligt i en familj. Ett
enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar emot barn för tillfällig vård och
fostran kallas jourhem (6 kap. 6 § tredje stycket SoL). Jourhem ska vara utredda
och godkända hem som står redo att ta emot barn i avvaktan på att barnet ska
kunna flytta tillbaka till vårdnadshavarna eller i väntan på en mer varaktig
lösning (se prop. 2006/07:129 s. 60 f.).

Socialnämnden kan även akut placera ett barn för en kortare tid hos en anhörig
eller närstående. Barnet placeras i sådana fall med stöd av 4 kap. 1 § SoL.
Enskilda hem i barnets nätverk som tar emot ett och samma barn för en eller
flera kortare perioder omfattas inte av bestämmelserna om jourhem. Social-
nämnden ansvarar även för att tillfälliga hem är lämpliga för det enskilda barnet
att vistas i (se prop. 2006/07:129 s. 61).

I de fall ett barn vistas i ett annat hem än det egna utan att barnet får
stadigvarande vård och fostran i det nya hemmet krävs det som regel inte ett
medgivande från nämnden. Det är exempelvis inte nödvändigt med ett
medgivande när det gäller ungdomar i det övre åldersskiktet som lämnar
föräldrahemmet för att bo hos andra, t.ex. vid studier på annan ort, eftersom det
i de fallen ofta inte är fråga om att barnen får stadigvarande vård och fostran i
det nya hemmet (se prop. 1979/80:1 s. 538).

Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits
emot i ett annat hem än det egna får god vård. I nämndens förpliktelse ingår
även ett kostnadsansvar (se RÅ 1988 ref. 80 I och II samt HFD 2013 ref. 17).
Även vid tillfälliga placeringar ansvarar alltså nämnden för att lösa frågan om
ersättning genom att träffa avtal med dem som nämnden placerat barnet hos.
Om vårdnadshavarna har tagit initiativ till en tillfällig s.k. privatplacering
ansvarar emellertid nämnden inte för ersättningen.

Överenskommelsen var inte en s.k. privatplacering
Av de handlingar som jag har tagit del av framgår att AA, född 2006, bodde
tillsammans med sin mamma och pappa som var gemensamma vårdnadshavare
för henne. Det framkom vid ett möte den 23 juni 2021, som socialtjänsten
                                                                 Dnr 3611-2022       Sid 6 (10)




medverkade i, att det fanns en stor oro för AA:s mående. Efter att AA uppgett
att hon inte längre klarade av att bo hemma bestämdes att hon tills vidare skulle
bo hemma hos BB. Nämnden inledde en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL med
anledning av uppgifterna. Vårdnadshavarna bekräftade därefter i samtal med
socialtjänsten att de godkände att AA bodde tillfälligt hos BB. Även BB uppgav
till socialtjänsten att hon kommit överens med vårdnadshavarna om detta.
Enligt en journalanteckning informerade socialtjänsten AA om att hon skulle bo
”tillfälligt inom nätverket genom familjens planering, tills vidare”, och att hon
inte var placerad av socialtjänsten.

Nämnden har inte preciserat hur den såg på överenskommelsen mellan BB och
vårdnadshavarna. Som framgår ovan informerade en handläggare AA om att
hon skulle bo tillfälligt hos BB genom familjens egen planering och att AA inte
var placerad av socialtjänsten. I remissvaret har det uttryckts att AA bodde
tillfälligt hos BB med vårdnadshavarnas godkännande. Nämnden har också
använt begreppet privatplacering i samband med att den redogjorde för att BB
vid årsskiftet 2022/23 skulle godkännas som jourhem. Det verkar därför som att
nämnden är av uppfattningen att det var fråga om en s.k. privatplacering.

När en socialnämnd får kännedom om att ett barn har flyttat till ett annat hem än
det egna har nämnden ett ansvar för att klargöra i vilket syfte barnet har flyttat
och om det behövs ett medgivande från nämnden (se JO 2022/23 s. 384). I det
här fallet var det känt att AA hade ett vårdbehov, och det fanns en oro över
hennes mående. AA hade dessutom själv uttryckt att hon inte klarade av att bo
hemma längre. Eftersom AA hade ett vårdbehov var omständigheterna enligt
min mening sådana att det inte fanns förutsättningar för en privatplacering.
Nämnden borde i stället skyndsamt ha genomfört en familjehemsutredning och
därefter, utifrån vad utredningen visade, ha fattat beslut om var AA skulle vara
placerad. Nämnden förtjänar kritik för sin bristfälliga handläggning i det
avseendet. Med hänsyn till vad som var känt om AA:s vårdbehov borde
nämnden i avvaktan på att utredningen blev klar ha fattat ett beslut om en
tillfällig placering hos BB. Om nämnden hade fattat ett sådant beslut skulle BB
haft rätt till ersättning från nämnden. Jag kommer att återkomma till
ersättningsfrågan nedan.

Nämnden ska utreda det hem där ett barn placeras
Efter att AA flyttat hem till BB i juni 2021 verkar socialtjänsten inte ha haft
någon kontakt med vare sig AA, BB eller vårdnadshavarna förrän den 9 augusti
2021 när BB i ett telefonsamtal med en handläggare efterfrågade en planering
av AA:s boende. Av journalanteckningarna i ärendet framgår att BB i samband
med ett möte med socialtjänsten den 12 augusti återigen påtalade behovet av en
långsiktig planering för AA.

Socialtjänsten informerade därefter AA:s mamma om att BB hade uttryckt att
hon vill ha en mer långsiktig planering för AA och mamman uppgav att
vårdnadshavarna skulle prata vidare om den saken hemma. Den 27 augusti 2021
                                                                      Dnr 3611-2022        Sid 7 (10)




påtalade en handläggare i samband med ett möte med vårdnadshavarna att de
själva behövde planera för hur de skulle ordna så att AA skulle kunna flytta
hem igen.

Den 30 augusti 2021 informerade BB socialtjänsten om att hon behövde få mer
ersättning från vårdnadshavarna om AA skulle bo hos henne under en längre
period. Två dagar senare kontaktade handläggaren AA:s mamma som uppgav
att hon och BB kommit överens om en summa och gjort upp om ekonomin. Den
24 september 2021 sa AA till handläggaren att hon inte kommer att flytta hem
så länge pappan bodde kvar och att hon ville bo hos BB stadigvarande.
Handläggaren informerade mamman om detta och att BB skulle behöva utredas
som ”enskilt hem” om det fanns planer på att AA skulle bo där mer långvarigt.

Den 7 oktober skickade socialtjänsten ett sms till AA:s mamma om att
vårdnadshavarna behövde berätta för socialtjänsten hur de tänkte framåt om
AA:s boende. Mamman uppgav därefter i ett telefonsamtal att de kunde
överväga om AA skulle få bo mer stadigvarande hos BB. Den 27 oktober 2021
informerade socialtjänsten BB om att en s.k. medgivandeutredning skulle
inledas.

I ett samtal med socialtjänsten den 1 december 2021 påtalade BB att det var
påfrestande för familjen och för AA att det inte fanns någon långsiktig
planering för AA:s boende. Samma dag informerade handläggaren en
enhetschef och familjevården om att BB ville ha en långsiktig planering och att
det annars skulle vara svårt för henne att fortsätta att ställa upp med boende och
omsorg för AA. Av en journalanteckning framgår att socialtjänsten den 15
december bedömde att AA behövde placeras hos BB.

När det gäller barn eller unga som tillfälligt bor hos en anhörig eller närstående
finns det inte någon tidsgräns för när boendet övergår till att vara stadigvarande.
JO har i ett tidigare beslut uttalat att tidsperspektivet är avgörande för hur
nämnden ska agera när ett barn genom nämndens försorg har placerats
tillfälligt. I de fallen förutsätts att placeringen är just tillfällig och att den pågår
under en begränsad tid, t.ex. i avvaktan på att barnet eller den unge kan flytta
hem eller i väntan på en mer varaktig lösning. Det är viktigt inte minst för att
barnets tillvaro ska vara förutsebar och för att barnet ska veta vad som ska
hända. I beslutet kritiserades en nämnd för att ett barn hade varit tillfälligt
placerad under en period om mer än sju månader och för att nämnden inte så
snart den insåg att placeringen skulle bli annat än tillfällig inledde en utredning
om hemmets lämplighet. (Se JO:s beslut den 12 maj 2021, dnr 2232-2019.)

I det nu aktuella fallet hade nämnden inte fattat något beslut om att placera
AA tillfälligt hos BB. Nämnden hade emellertid ansvar för att utreda hemmets
lämplighet så snart den insåg att AA:s vistelse skulle bli annat än tillfällig.
Därtill är det, som jag redan varit inne på, inte meningen att en socialnämnd ska
avvakta med att utreda frågan om nämndens medgivande till dess att vistelsen
enligt nämndens uppfattning blivit mer stadigvarande (se JO 2022/23 s. 384).
                                                                   Dnr 3611-2022       Sid 8 (10)




Som framgår av redovisningen ovan efterfrågade BB vid flera tillfällen en
långsiktig planering av AA:s vistelse hos henne. Det gjorde hon första gången
redan den 9 augusti 2021, och AA hade vid den tidpunkten en bestämd
uppfattning om att hon inte ville flytta hem. Med tanke på omständigheterna
måste det ganska snart ha stått klart för nämnden att AA inte skulle komma att
vistas hos BB under endast en kortare tid. Trots det inledde inte nämnden någon
utredning för att klarlägga hemförhållandena hos BB och förutsättningarna för
att AA skulle bo där stadigvarande. Det dröjde i stället till slutet av oktober
innan frågan om en utredning av BB:s hemförhållanden och frågan om
nämndens medgivande väcktes. Det framgår emellertid inte vare sig av
remissvaret eller av de handlingar som jag har tagit del av när en sådan
utredning inleddes. I remissvaret har nämnden däremot angett att en utredning
om BB som jourhem inleddes den 29 december 2021. Av den utredningen
framgår att en medgivandeutredning hade genomförts. Oavsett hur det förhåller
sig med detta kan jag konstatera att AA kom att vistas hos BB under en
förhållandevis lång tid utan att hemmets lämplighet hade utretts.

Det är inte acceptabelt att nämnden avvaktar med att utreda ett hems lämplighet
trots att det sedan länge stått klart för den att barnets vistelse kommer att bli
annat än kortvarig. Nämnden förtjänar kritik för att det tog så lång tid att inleda
en utredning om hemmets lämplighet och för att den inte dokumenterade
beslutet om att inleda en medgivandeutredning.

Nämndens ansvar för AA under tiden som hon bodde hos BB
Nämnden har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp de
behöver.

I sitt remissvar har nämnden redovisat att den regelbundet följde upp AA under
tiden som hon vistades hos BB. Jag ifrågasätter inte att nämnden därigenom har
haft viss insyn i AA:s situation. Nämnden har dock inte närmare utvecklat hur
den såg på sitt eget ansvar för AA och hur den genom sina kontakter med
AA försäkrade sig om att hennes behov blev tillgodosedda under den tid som
hon vistades hos BB. Utifrån vad som framkommit verkar det som om nämnden
inte har tagit några egna initiativ för att lösa frågan om AA:s boende. Nämnden
har i stället överlåtit till BB och vårdnadshavarna att själva lösa situationen. Det
framgår exempelvis genom att vårdnadshavarna ombetts att redovisa hur de
tänkte framåt och kring planeringen. Nämnden fattade även beslut om att utreda
en jourhemsplacering först efter att BB vid flera tillfällen efterfrågat en
långsiktig planering. Det har varit nämndens ansvar att se till att AA fick det
stöd och den hjälp som hon behövde. Nämnden har brustit i sitt ansvar för AA
enligt 2 kap. 1 § och 5 kap. 1 § SoL och förtjänar kritik för detta.

BB:s hem var inte ett jourhem
Den 29 december 2021 beslutade nämnden att utreda BB som jourhem. Den 17
januari 2022 inledde nämnden en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL för att bevilja
AA en jourhemsplacering i avvaktan på en placering i ett familjehem.
                                                                   Dnr 3611-2022       Sid 9 (10)




Utredningen avslutades den 24 februari 2022. AA hade dock redan den 17
januari beviljats en placering i jourhem hos BB. I beslutet den 9 mars 2022
godkände nämnden BB som jourhem och samma dag beslutade nämnden att
bevilja AA bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL till vård med placering i nätverket BB.

Som jag tidigare har redovisat är ett jourhem ett enskilt hem som står redo för
att ta emot barn i avvaktan på att barnet ska kunna flytta tillbaka till vårdnads-
havarna eller i väntan på en mer varaktig lösning. Enligt vad som framkommit
var det i det här fallet fråga om att BB i ett enstaka fall tog emot ett barn i sitt
hem, och nämnden hade när beslutet fattades inte utrett hemmets lämplighet.
Det ligger även i sakens natur att ett beslut om placering i jourhem avser en akut
situation och att hemmet därför måste vara utrett i förväg (se SOU 2014:3
s. 192). AA hade bott hos BB i ungefär ett halvår när beslutet om jourhems-
placering fattades, och förhållandena kring hennes boendesituation hade inte
ändrats. Sammantaget finns det inget som talar för att det var fråga om en sådan
situation som aktualiserar en placering i ett jourhem.

Nämnden har därtill beslutat att placera AA hos BB innan BB var godkänd som
jourhem. I det här sammanhanget har jag även uppmärksammat att nämnden
beviljade AA bistånd enligt 4 kap. 1 § SoL för placering i nätverket BB samma
dag som den godkände BB som jourhem. Det framgår inte av utredningen
varför nämnden i det skedet ändrade placeringsform. Nämnden förtjänar kritik
för sin bristfälliga hantering av ärendet i dessa avseenden.

Nämndens hantering av ersättningen till BB
Den 1 juni 2022 beviljades AA bistånd till vård i familjehem. AA hade vid den
tidpunkten varit tillfälligt placerad hos BB genom nämndens försorg sedan den
17 januari samma år.

I sitt remissvar har nämnden uppgett att den fattade beslut om ersättning till
BB i samband med att hon den 1 juni 2022 godkändes som familjehem.
Nämnden har vidare framfört att den har fattat beslut om att betala ut
omkostnadsersättning och visst retroaktivt arvode till henne.

Som jag har redovisat ovan har en socialnämnd även vid tillfälliga placeringar
ett ansvar för att lösa frågan om ersättning genom att ingå ett avtal med den som
barnet är placerad hos. Något sådant avtal har inte träffats under den tid som
nämnden tillfälligt placerat AA hos BB. Det är en brist som nämnden förtjänar
kritik för.

Avslutande synpunkter
Min granskning har visat att nämnden under lång tid låtit AA bo i ett annat hem
än det egna trots att det var känt att hon hade ett vårdbehov och att det tidigt
stod klart att hon inte ville flytta hem. Nämnden har under den tiden inte
uppfyllt sin skyldighet enligt lag att utreda hemmets lämplighet. Den har inte
heller beslutat om någon av de placeringsformer som lagen ger utrymme för
trots att det fanns förutsättningar för det. Ansvaret för AA och frågan om hur
                                                                  Dnr 3611-2022     Sid 10 (10)




hennes boendesituation skulle lösas har i stället helt överlåtits till BB och
vårdnadshavarna. Först när AA bott hos BB under mer än ett halvår fattade
nämnden beslut om jourhem, men då utan att det fanns förutsättningar för ett
sådant beslut. Nämnden har genom att agera på det beskrivna sättet brustit i
ansvaret för AA och inte gett henne det stöd och den hjälp som hon behövde.

Bristerna i handläggningen visar tydligt att nämnden inte har haft klart för sig
vad som gäller när ett barn är i behov av vård i ett annat hem än det egna och
vilka bestämmelser som ska tillämpas i ett visst fall.

Det är givetvis viktigt att en socialnämnd vet vilken placeringsform det är fråga
om och vilket ansvar som nämnden har i det enskilda fallet. Nämndens
hantering av AA:s ärende tyder på bristande kunskaper i dessa avseenden, vilket
inte är acceptabelt.

Det som har kommit fram i ärendet i övrigt ger inte anledning till något
uttalande eller någon ytterligare åtgärd från min sida.




Thomas Norling




Ärendet har föredragits av Maria Karlströms.

Byråchefen Anna Flodin har deltagit i beredningen.
