# Uttalanden i fråga om en polisman var jävig när han vidtog vissa åtgärder i en förundersökning

JO 2007-08-31 dnr 3630-2006

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                      Sid
                                                                      2007-08-31        3630-2006               1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Uttalanden i fråga om en polisman var jävig när han vidtog vissa
                        åtgärder i en förundersökning

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten Värmland med
                        anledning av handläggningen av en förundersökning m.m. Han uppgav i sin
                        anmälan bl.a. följande. Han polisanmäldes av sin f.d. sambo BB för ofredande. BB
                        ansökte också om att han skulle meddelas besöksförbud, vilket beviljades. När han
                        fick del av handlingarna i förundersökningen upptäckte han att det var
                        polisinspektören CC som hade beslutat att inleda förundersökning och att denne
                        även hade hållit målsägandeförhör med BB. CC är dock bekant och vän med BB
                        genom sin f.d. hustru, som också hon är polis. BB och CC f.d. hustru är goda
                        vänner sedan flera år tillbaka och sjunger i samma kör. AA har också tillsammans
                        med BB varit på besök hemma hos de f.d. CC och DD vid ett tillfälle. AA anser det
                        var felaktigt att CC var inblandad i utredningen och han upplever att han inte har
                        fått en opartisk behandling av sitt fall.

                        Till anmälan fogades vissa handlingar, bl.a. fotografier av de inblandade
                        tillsammans.

## Utredningen

En promemoria i polismyndighetens ärende AAA 438-1295-06 granskades. Vidare
                        granskades handlingarna i polismyndighetens ärenden K3121-06 och K3229-06,
                        varvid bl.a. följande kom fram. I ärendena var AA misstänkt för ofredande och
                        hans f.d. sambo BB var målsägande. I ärende K3121-06 beslutade CC den 13
                        februari 2006 att inleda förundersökning och den 16 februari 2006 höll han
                        målsägandeförhör med BB i båda ärendena. Den 17 februari 2006 övertogs för-
                        undersökningsledningen i ärendena av åklagare och hos polisen utsågs en annan
                        utredningsman.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
                        AA hade anfört i sin anmälan om CC bekantskap/vänskap med BB.

                        Polismyndigheten (länspolismästaren EE) kom in med ett remissvar i vilket
                        anfördes bl.a. följande.



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                       Dnr 3630-2006       Sid 2 (3)

## Upplysningar

CC f.d. hustru, DD och BB har mycket riktigt som AA anfört, varit aktiva i samma
      sångkör. En viss bekantskap har av naturliga skäl också uppstått emellan dem. CC
      har som åhörare vid körens framträdanden träffat BB och AA vid några tillfällen.
      Vid ett tillfälle har de besökt CC och DD efter att BB erbjudits att få en ridtur på
      CC:s och DD:s häst. I samband med detta togs de fotografier som AA bilagt
      skrivelsen. Vid det tillfället kände inte CC och DD till hur BB och AA:s verkliga
      relation var.
      Kontakterna som därefter följde var mellan BB och DD och bestod mest i att BB
      kontaktade DD på telefon. Av samtalen framkom att AA förföljde BB på olika sätt.
      Då DD arbetar som polis i yttre tjänst, berättade hon för maken om samtalen. Hon
      bad honom hjälpa BB med att förtydliga reglerna om besöksförbud då hon själv inte
      var förtrogen med rutinerna.
      Eftersom CC knappt kände vare sig AA eller BB kände han sig inte obekväm i
      situationen. Han ansåg sig inte, mot den bakgrund som ovan beskrivits, på något sätt
      jävig i ärendet.
      Han förklarade den formella gången för BB som då beslöt sig för att initiera ett
      sådant men i den delen var han inte inblandad.
      När anmälan (K3121-06) hade skrivits in vid anmälningsmottagningen i Karlstad
      satt CC som förundersökningsledare vid Krimjouren vilket också innebär att granska
      inkomna anmälningar. Då CC ansåg rekvisiten uppfyllda beslutade han att inleda
      förundersökning och lade sen över ärendet för vidare handläggning på Krim syd och
      där ansvariga fu-ledaren. Därifrån lottades sedan ärendet över till
      Åklagarmyndigheten.
      När direktiven angående ansökan om besöksförbudet kom från åklagaren hanterades
      detta vid Krimjouren. CC hanterade inte ärendet. Då Krimjouren är den
      utredningsenhet som arbetar kvällar och helger är det ofta förekommande att
      besöksförbud i kombination med olika ärenden handläggs där. Skyndsamhetskrav
      gäller för dessa ärenden.
      Det var BB som önskade att bli hörd av CC då hon kände förtroende
      för honom. Han ansåg inte att det som förhörsledare fanns något hinder för detta.
      Bedömningen av anmälans innehåll och aktuella förhör avseende uppfyllande av
      brottsrekvisiten och rekvisiten för ett eventuellt besöksförbud beslutades och be-
      dömdes av åklagare.

## Bedömning

Polisanställda har alltid att beakta kravet på objektivitet i handläggningen av
      ärenden. Ett personligt engagemang får inte medföra att grundläggande regler för
      verksamheten åsidosätts. Det är viktigt att som polisman hålla isär vad man gör
      privat och vilka åtgärder man vidtar som befattningshavare vid polismyndigheten.
      CC har inlett förundersökning och hållit ett inledande förhör med målsäganden efter
      direktiv givna av åklagare. Det kan anmärkas att utrymmet för honom att brista i
      objektiviteten har varit begränsat då ärendet och hanterandet av detsamma från
      första stund varit lett av åklagare. Inledandet av förundersökning har i alla delar
      svarat mot de krav och rekvisit som ställs för ett sådant inledande. Målsägande-
      förhöret har skett efter givna direktiv från åklagaren.
      Polismyndigheten finner inte att jäv kan anses föreligga då CC endast varit ytligt
      bekant med de båda parterna i ärendet om besöksförbud och då myndigheten inte
      finner att hans engagemang för målsäganden varit av den arten att det funnits
      anledning att ifrågasätta hans opartiskhet. Polismyndigheten kan heller inte finna
      att hanterandet av ärendet brustit i något annat avseende som skulle ifrågasätta
      objektiviteten eller rättssäkerheten.
AA kommenterade remissvaret och uppgav därvid bl.a. följande. CC:s f.d. hustru
och BB var nära vänner och även CC var vän – och inte endast ytligt bekant – med
BB CC och hans f.d. hustru borde därför ha avböjt när BB bad dem om hjälp i den
                                                                  Dnr 3630-2006   Sid 3 (3)



aktuella angelägenheten. Han anser att CC och hans f.d. hustru har varit jäviga. De
borde ha insett att det inte var professionellt av dem att blanda sig i saken.
Hovrätten har nu upphävt beslutet om besöksförbud.

Bedömning
För polismän som har att vidta åtgärder eller meddela beslut enligt rättegångs-
balken gäller samma regler om jäv som för domare och åklagare. Jäv föreligger
således för en polisman bl.a. om – utöver vad som följer av de i 4 kap. 13 § 1–9
rättegångsbalken (RB) angivna jävsgrunderna – någon särskild omständighet är
ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet (4 kap. 13 § 10 jämförd med 7 kap.
6 och 9 §§ RB).

När det gäller domare utgör en nära vänskapsförbindelse mellan domaren och en
part en sådan särskild omständighet som är jävsgrundande enligt 4 kap. 13 § 10. I
detta hänseende måste avgörande vikt fästas vid domarens egen uppfattning i jävs-
frågan. Formellt sett torde det inte utgöra en jävsanledning att en domare – utan att
ha en personlig relation till parten på nyss nämnt sätt – bara är närmare bekant med
parten och att de umgås med varandra, men det förekommer att domaren på egen
begäran befrias från handläggningen, s.k. delikatessjäv (Fitger, Rättegångsbalken,
s. 4:33). Motsvarande får anses gälla polismän.

Allmänt kan sägas att förtroendet för rättsskipningen kräver att befattningshavare
inom rättsväsendet handlar och uppträder på ett sådant sätt att det inte uppkommer
sakligt grundade misstankar om bristande objektivitet vid utförandet av arbets-
uppgifterna. Mot denna bakgrund kan det, enligt min mening, förekomma fall där
det – utan att det föreligger någon formell jävsanledning – framstår som olämpligt
att en befattningshavare som exempelvis har en relation till någon av parterna tar
befattning med saken. En bedömning av lämpligheten får därvid göras utifrån
omständigheterna i det enskilda fallet.

Såvitt har kommit fram i det nu aktuella ärendet var CC i viss mån bekant med
målsäganden och målsäganden var närmare bekant eller vän med CC:s f.d. hustru.
Utredningen ger emellertid inte stöd för att det förelegat en sådan nära
vänskapsrelation att det skall anses ha förelegat en formell jävsituation. Jag delar
således polismyndighetens bedömning att det formellt sett inte förelåg jäv.

Det kan däremot på goda grunder ifrågasättas om inte den bekantskap som CC
hade med målsäganden och den relation som hans f.d. hustru hade med henne
borde ha föranlett CC att avstå från att befatta sig med ärendena – inte minst med
beaktande av ärendenas karaktär. För min del anser jag att det hade varit betydligt
lämpligare om CC hade undvikit att delta i handläggningen av ärendena, även om
hans befattning med dessa inskränkte sig till det initiala utredningsskedet.

Vad AA i övrigt har anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
