# Kritik mot en kriminalvårdsmyndighet för brister i utredningen av ett ärende om förordnande av övervakare

JO 2000-11-14 dnr 3642-1999

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2000-11-14         3642-1999              1 (3)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Kritik mot en kriminalvårdsmyndighet för brister i utredningen av ett
                        ärende om förordnande av övervakare


                        I ett beslut den 14 november 2000 anförde JO Pennlöv följande.

## Initiativet

I en artikel i Vestmanlands Läns Tidning den 2 oktober 1999 stod i korthet följande
                        att läsa.

                        En 29-årig medlem av Brödraskapet Westra Aros, som är känd hos polisen för sina
                        nazistiska sympatier och för att umgås med kriminella, har av kriminalvårds-
                        myndigheten i Västerås utsetts till övervakare åt en 25-årig man som avtjänar ett
                        fängelsestraff på ett år och åtta månader inför dennes villkorliga frigivning. Även
                        den intagne är medlem i Brödraskapet Westra Aros, som består av sex medlemmar,
                        varav alla utom 29-åringen är dömda för olika brott. Förordnandet har upprört
                        polisen, som uppger att den aldrig skulle ha rekommenderat övervakaren för ett
                        sådant uppdrag.

                        Artikeln föranledde mig att den 7 oktober 1999 besluta att utreda saken inom
                        ramen för ett initiativärende.

## Utredningen

Ett yttrande har infordrats från Kriminalvårdsstyrelsen. I sitt svar den 7 december
                        1999 hänvisar Kriminalvårdsstyrelsen till ett yttrande av Regionmyndigheten
                        Stockholm den 8 november 1999, vari anförs i huvudsak följande.

                        Den aktuelle övervakaren förordnades den 22 september 1999 på förslag av den
                        intagne. Inför beslutet inhämtades uppgifter från den dåvarande övervakaren,
                        frivårdsinspektören AA. Hon hade kontrollerat att den tilltänkte övervakaren inte
                        förekom vare sig i socialregistret eller i kriminalvårdsregistret. Med hänsyn härtill,
                        och då den tilltänkte övervakaren hade godkänts som besökare till den intagne på
                        anstalten, ansåg hon sig sakna anledning att anta att den föreslagne övervakaren var
                        olämplig för uppdraget. Övervakaren förordnades på AA:s uppgifter. Sedan
                        myndigheten genom polisen och genom den ovan nämnda tidningsartikeln




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                 Dnr 3642-1999    Sid 2 (3)




uppmärksammats på att polisen fann övervakaren olämplig entledigade
myndigheten honom från uppdraget genom beslut den 4 oktober 1999.

Vid tiden för förordnandet av övervakaren hade myndigheten inga skriftliga regler
för vilket underlag som skulle tas fram inför bedömningen av en
lekmannaövervakares lämplighet. De rutiner som normalt tillämpades vid
myndigheten var dock följande. Med den föreslagne övervakarens samtycke
inhämtades uppgifter från socialregistret och kriminalvårdsregistret. En tilltänkt
övervakare fick också regelmässigt lämna en eller två referenser som
kontrollerades. Om misstanke fanns att den föreslagne övervakaren inte var
lämplig togs kontakt även med polisen.

Enligt myndighetens uppfattning var kontrollen av den föreslagne övervakaren i
förevarande fall inte tillfyllest. Kriminalvårdsmyndigheten måste alltid göra en
självständig bedömning. Handläggaren hade dock inte träffat den tilltänkte
övervakaren och inte heller kontrollerat några referenser. Det som talade för att den
föreslagne övervakaren ändå var lämplig som övervakare var att han besökt den
intagne på häktet och meddelats besökstillstånd av den aktuella anstalten.
Myndigheten anser att bristerna i handläggningen av ärendet inte är av den
svårighetsgraden att någon tjänsteman skall straffas disciplinärt.

Med anledning av det inträffade utfärdade kriminalvårdsmyndigheten den
3 november 1999 skriftliga föreskrifter om rutiner vid förordnande av
lekmannaövervakare. Av dessa följer bl.a. att handläggaren, innan en övervakare
som inte tidigare haft övervakningsuppdrag förordnas, dels personligen skall träffa
denne, dels skall kontrollera minst två lämnade referenser.

Kriminalvårdsstyrelsen har utöver sin hänvisning till ovanstående yttrande anfört
följande. Den enda regel som finns när det gäller förordnande av övervakare som
inte är tjänsteman vid kriminalvårdsmyndigheten är att personen skall bedömas
som lämplig (2 kap. 3 § förordningen (1998:642) om verkställighet av
frivårdspåföljder). Kriminalvårdsstyrelsen har inte utfärdat några föreskrifter eller
andra anvisningar om vad en kriminalvårdsmyndighet bör iaktta vid bedömningen
av om en tilltänkt övervakare är lämplig eller inte. Kriminalvårdsstyrelsen delar
därför regionmyndighetens uppfattning i fråga om eventuellt ansvar för de i ärendet
berörda tjänstemännen.

Sedan ärendet påbörjades har Kriminalvårdsstyrelsen utfärdat föreskrifter och
allmänna råd avseende bl.a. lämplighetsbedömningen vid rekryteringen av
lekmannaövervakare (Kriminalvårdsverkets författningssamling, KVVFS, 2000:3,
gäller fr.o.m. den 1 maj 2000). Av dessa framgår bl.a. att beslutande handläggare
alltid bör sammanträffa med den föreslagne övervakaren, såvida denne inte är väl
känd av myndigheten, samt att referenser, efter godkännande från den tilltänkte
övervakaren, bör inhämtas.

Bedömning
Inledningsvis vill jag påpeka att frågan om den i ärendet aktuelle personens
lämplighet som övervakare inte är föremål för min utredning. Vad som är
                                                                 Dnr 3642-1999   Sid 3 (3)




intressant för mig är däremot att kriminalvårdsmyndigheten två veckor efter sitt
förordnande av en övervakare entledigade denne på grund av att uppgifter
framkommit som medfört att myndigheten uppenbarligen inte längre fann
övervakaren lämplig för uppdraget. Frågan är om det inträffade hade kunnat
undvikas om kriminalvårdsmyndigheten hade skaffat sig ett bättre underlag inför
beslutet.

Som Kriminalvårdsstyrelsen har påpekat fanns vid tiden för förordnandet inga
skrivna regler eller rekommendationer för hur bedömningen av en persons
lämplighet som övervakare skulle gå till. Av utredningen har däremot framgått att
myndigheten själv i normala fall brukade göra en noggrannare utredning än vad
som gjordes i det aktuella fallet. Numera har också Kriminalvårdsstyrelsen i sina
allmänna råd anfört att myndighetens handläggare bör inhämta referenser och
dessutom alltid bör sammanträffa med en tilltänkt övervakare inför beslutet. Dessa
föreskrifter förefaller närmast vara en kodifiering av de rutiner som redan tidigare
normalt följdes.

Jag delar Kriminalvårdsstyrelsens uppfattning att utredningen om den aktuella
personen inför förordnandet om övervakning var bristfällig. Det förefaller vara ett
rimligt krav att kriminalvårdsmyndighetens handläggare träffar en föreslagen
övervakare, när det som i förevarande fall gäller en för myndigheten okänd person,
och att man om möjligt inhämtar referenser. För denna bristfälliga handläggning
kan kriminalvårdsmyndigheten inte undgå viss kritik. Mot bakgrund bl.a. av att
rutinerna nu setts över finner jag dock, liksom Kriminalvårdsstyrelsen, att det
saknas anledning att gå vidare i saken.
