# Stadsområdesnämnd Öster i Malmö kommun får kritik för att inte ha avbrutit ett hembesök i en utredning om rätt till bistånd när syftet med besöket ändrades

JO 2018-11-19 dnr 3655-2016

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2018-11-19             3655-2016              1 (8)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Stadsområdesnämnd Öster i Malmö kommun får kritik för att inte ha
                        avbrutit ett hembesök i en utredning om rätt till bistånd när syftet
                        med besöket ändrades


                          Beslutet i korthet: En kvinna ansökte hos en stadsområdesnämnd om ekonomiskt
                          bistånd till bl.a. hemutrustning. Nämnden genomförde ett anmält hembesök hos
                          kvinnan för att utreda hennes behov av bistånd till hemutrustning. Under hembesöket
                          ändrades syftet med besöket från att utreda kvinnans behov av hemutrustning till att
                          utreda om hon var sambo och om hon överhuvudtaget hade rätt till bistånd av
                          nämnden för sin försörjning. En fråga i ärendet är bl.a. om kvinnan samtyckte till att
                          hembesöket fortsatte med det ändrade syftet.
                          JO uttalar i beslutet att det är av grundläggande betydelse för socialtjänstens arbete
                          att en utredning om bistånd genomförs i samråd med och med samtycke av den
                          enskilde. Socialnämnden ska under en utredning kontinuerligt väga det intrång i den
                          personliga integriteten som en utredning medför för den enskilde mot de intressen
                          som myndigheten ska tillgodose. Socialnämnden har möjlighet att genomföra
                          hembesök i en utredning om rätt till bistånd endast om den enskilde samtycker till det.
                          Enligt JO kan det ifrågasättas om kvinnan förstod att hennes samtycke krävdes för att
                          handläggarna skulle kunna fortsätta hembesöket och att hon hade möjlighet att
                          avbryta besöket när syftet ändrades. Nämnden borde därför enligt JO ha avbrutit
                          hembesöket när syftet med besöket ändrades och tagit upp frågan om samtycke vid
                          ett senare tillfälle. Genom att inte avbryta hembesöket åsidosatte nämnden principer
                          som är av grundläggande betydelse för socialtjänstens arbete. JO kritiserar
                          stadsområdesnämnden för detta.

## Bakgrund

AA ansökte i november 2015 hos Stadsområdesnämnd Öster i Malmö kommun
                        om ekonomiskt bistånd till uppehälle, hyra och medicin för december 2015
                        samt hemutrustning. Stadsområdesnämnden avslog AA:s ansökan i december
                        2015 i den delen ansökan avsåg bistånd till hemutrustning och biföll hennes
                        ansökan i övriga delar. AA överklagade beslutet vad avsåg ansökan om bistånd
                        till hemutrustning. Med anledning av överklagandet genomförde
                        stadsområdesnämnden den 29 december 2015 ett hembesök hos AA för att
                        utreda hennes behov av bistånd till hemutrustning.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 3655-2016        Sid 2 (8)



Anmälan
I en anmälan till JO klagade BB, som uppgivet ombud för AA, på
Stadsområdesnämnd Öster i Malmö kommun och anförde i huvudsak följande:

     Den 29:e december 2015 ringde AA:s socialsekreterare upp AA. Samtalet fördes
     på svenska. AA har inte studerat svenska mer än en månad på SFI och förstår
     eller talar svenska i mycket begränsad omfattning. Det AA förstod av
     telefonsamtalet med socialsekreteraren var att denna skulle komma hem till
     henne och att hon skulle göra det för att de skulle gå igenom vilken
     hemutrustning som AA saknade och vad hon skulle kunna söka bistånd för.
     När AA tidigare haft möten med socialtjänsten har det närvarat en
     ungersktalande tolk. Men när socialsekreteraren och dennas kollega kom hem till
     AA den 29 december 2015 var det ingen tolk med.
     AA förstod inte vad socialsekreterarna sa men förstod att de skulle se sig om i
     hennes lägenhet och hon visade dem vardagsrummet och köket. Eftersom det
     inte var någon tolk med ringde hon själv upp en väninna för att denna skulle
     kunna hjälpa henne förstå vad socialsekreterarna sa.
     När socialsekreterarna kom ut till köket i lägenheten sa socialsekreteraren till
     AA: ”Kan du öppna skåpen?”. AA gjorde detta. I köket hängde det en räkning på
     kylskåpet som var adresserad till AA:s före detta sambo. När socialsekreterarna
     såg denna började de ställa frågor om detta till AA. AA förstod på sin väninna
     som översatte delar av det som sades att socialsekreterarna trodde att AA:s före
     detta sambo fortfarande bodde i lägenheten. AA försökte förklara att hon hade
     räkningen hemma hos sig för att den gällde hennes barns I-pad och att hennes
     före detta sambo inte bodde med henne och barnen. Hon vet inte om
     socialsekreterarna förstod detta. Efter det gick socialsekreterarna ut i hallen och
     till badrummet och sa till AA att hon skulle öppna skåpen och garderoberna där.
     AA förstod inte varför hon skulle göra detta eftersom det som socialsekreterarna
     kommit för att titta på var om hon och barnen behövde mer möbler och
     köksutrustning. Något som hon rimligtvis inte hade i garderoberna eller i
     badrumsskåpen. AA frågade varför socialsekreteraren skulle titta i skåpen och
     garderoberna. AA:s väninna sa till AA att: ”Det är hennes jobb”.
     AA upplevde hela besöket som mycket kränkande. Hon förstod mycket lite av
     vad socialsekreterarna sa och upplevde det som ett intrång när socialsekreterarna
     gick runt i hennes hem och sa till henne att hon måste öppna alla skåp och visa
     allting i lägenheten. Hon fick ingen information, som hon förstod, om att hon
     inte var tvungen att göra detta och att socialsekreterarna endast har rätt att se sig
     om och öppna skåp och garderober om de fått hennes samtycke. AA upplevde
     det som att hon var tvungen att göra så som socialsekreterarna sa åt henne att
     göra. Hon upplevde att socialsekreterarna var som poliser och att det var en
     obehaglig situation.
     AA var visserligen informerad om att socialsekreterarna skulle komma hem till
     henne och vad som var syftet med besöket men eftersom det inte närvarade
     någon tolk har hon inte fått den information som hon haft rätt att få angående
     sina rättigheter att neka socialsekreterarna tillträde till delar av hemmet. AA har
     inte heller lämnat sitt samtycke utan kände sig tvingad att göra det som
     socialsekreterarna sagt åt henne att göra. AA:s väninna tolkade inte allt som
     sades utan förklarade bara för AA vad socialsekreterarna sa åt AA att göra. I och
     med att socialsekreterarna vid besöket även började ifrågasätta huruvida AA
     bodde själv i lägenheten med sina barn förändrades även det ursprungliga syftet
     med besöket. Syftet ändrades från att ha rört möjligheten för AA att få bistånd
     för möbler och hemutrustning till en långt mer ingripande granskning av AA:s
     rätt att få ekonomiskt bistånd överhuvudtaget.
     AA:s uppfattning är att Stadsområdesnämnd Öster i Malmö kommun vid
     hembesöket har kränkt såväl hennes grundlagsskyddade rätt till integritet som
     hennes rätt till privatliv. Eftersom samtycke är en förutsättning för att
     socialtjänsten överhuvudtaget ska få tillträde till en biståndssökandes hem och
                                                                      Dnr 3655-2016         Sid 3 (8)



     utrymmen i hemmet åligger det socialtjänsten att säkerställa att den enskilde
     individen har förstått och lämnat sitt samtycke. Genom att inte, i en sådan
     situation, anlita en tolk har socialtjänsten uppenbart riskerat rättssäkerheten. AA
     har genom detta förfarande utsatts för en kränkning eftersom socialtjänsten har
     gjort ett intrång i hennes hem.

Utredning
JO begärde att Stadsområdesnämnd Öster i Malmö kommun skulle yttra sig
över vad AA anfört i sin anmälan till JO. I remissvaret anförde
stadsområdesnämnden bl.a. följande (bilagor här utelämnade):

## Yttrande

Bakgrund
     AA ansökte den 30 november 2015 om ekonomiskt bistånd hos
     Stadsområdesnämnd Öster i Malmö stad för december månad 2015 till
     uppehälle, hyra, medicin och hemutrustning. Ansökan avslogs den 2 december
     2015 i den delen ansökan avsåg bistånd till hemutrustning och beviljades i övriga
     delar. Klienten överklagade den 18 december 2015 beslutet och uppgav som en
     ny omständighet att hennes barn sov i hennes säng. Uppgifterna ledde till att ett
     hembesök bokades med klienten. Det är detta hembesök som klienten i sin
     anmälan till JO framfört som kränkande och felaktigt utfört.
     Grundat på det som framkom vid hembesöket vidhöll stadsområdesnämnden sitt
     beslut att inte bevilja bistånd till hemutrustning. Förvaltningsrätten i Malmö har i
     dom den 20 maj 2016 avslagit klientens överklagande av beslutet. Klienten har
     även överklagat stadsområdesnämndens beslut av den 22 januari 2016 att inte
     bevilja ekonomiskt bistånd för februari månad 2016. Även denna överklagan
     avslogs av förvaltningsrätten i dom den 20 maj 2016.
     Hembesöket
     Den 29 december 2015 ringde ansvarig handläggare till klienten och föreslog ett
     möte på socialkontoret. Syftet med mötet var att ge klienten möjlighet att
     förklara behovet av hemutrustning och att detta vid behov skulle kunna ske med
     hjälp av en kollega till handläggaren som talade ungerska. Klienten förklarade att
     barnen inte var på förskolan utan hemma och att hon själv skulle börja skolan
     klockan 12.00. Handläggaren frågade då om hon och en kollega i stället kunde
     komma på hembesök för att se vilken hemutrustning som fattades, vilket klienten
     uppgav gick bra. Besöket bokades till klockan 09.30. Handläggaren frågade hur
     man kommer in i porten och klienten förklarade detta. Samtalet skedde utan tolk
     och handläggaren uppfattade att klienten förstod allting.
     Klienten släppte in handläggaren och kollegan efter att de presenterat sig.
     Handläggaren förklarade åter syftet med hembesöket och hur det skulle gå till.
     Klienten blev flera gånger och med olika formuleringar tillfrågad om
     hembesöket fick genomföras och hon svarade varje gång att detta gick bra.
     Klienten informerades om rätten att säga nej till hembesöket och rätten att
     avbryta det. Innan klienten visade handläggarna runt i lägenheten samtalade de
     om skolan och barnen och klienten gjorde sig förstådd i samtalet. Handläggaren
     anpassade sitt språk genom att prata extra långsamt och tydligt och genom att
     inte använda långa och/eller svåra ord, vilket är brukligt i samtal med personer
     som inte talar flytande svenska.
     Handläggaren bad klienten visa dem vardagsrummet och klienten sa att de själva
     kunde se sig omkring då hon inte hade något att dölja. Handläggaren förklarade
     att klienten behövde gå före och visa dem runt. I köket ombads klienten öppna
     köksskåpen för att man skulle kunna se vilka köksredskap som fattades. Klienten
     ursäktade sig över att hon inte hunnit lägga undan maten som var kvar från
     julfirandet. I köket lade handläggaren märke till att räkningar adresserade till
     klientens före detta sambo på hans nya adress hängde på kylskåpet.
     Handläggaren visade klienten räkningarna och frågade var den före detta sambon
                                                                 Dnr 3655-2016         Sid 4 (8)



bor någonstans. För första gången under hembesöket svarade klienten att hon
inte förstod. Klienten blev också påtagligt upprörd och uppfattades "försvara"
sig. Handläggaren sa till klienten att hon inte behövde svara på frågan om hon
inte förstod. Klienten sa då att hon ville ringa en väninna som skulle tolka åt
henne. Klienten ringde upp väninnan och satte på högtalartelefonen. Resten av
hembesöket pratade klienten sitt modersmål med väninnan som tolk.
Handläggaren förklarade att hon hade sett räkningarna och frågade igen om den
före detta sambon bodde i lägenheten. Under tiden som väninnan översatte åt
klienten observerade handläggaren en skokartong med herrskor och frågade vem
skorna tillhörde. Klienten svarade att skorna tillhörde hennes före detta sambo.
Handläggaren förklarade att utifrån vad som observerats i lägenheten behöver
det utredas om före detta sambon bor kvar i lägenheten. Klienten tillfrågades om
hon kunde visa fler av den före detta sambons tillhörigheter, t.ex. genom att
öppna garderober och badrumsskåp. Handläggaren förklarade flera gånger att det
var frivilligt att visa runt och öppna garderober och badrumsskåp och att hon
hade möjlighet att säga nej.
Handläggarna uppfattade inte vid något tillfälle att klienten ville avbryta besöket.
Båda handläggarna har uppgett att de genom hela hembesöket kände sig
välkomna. I samband med att syftet med besöket förändrades och handläggarna
även ville se om det fanns fler av den före detta sambons tillhörigheter i
lägenheten svarade klienten att han hade flyttat i juni, att det var "ok" att
handläggarna tittade i garderober och badrum och visade med en gest med
handen att handläggaren fick öppna dörrar. Handläggaren förklarade att det är
klienten som måste visa dem och själv öppna skåp och dörrar. Klienten öppnade
även en garderob som innehöll den före detta sambons tillhörigheter trots att
handläggarna tackat nej till att se just den garderoben. Klienten är i alla sina
kontakter med stadsområdesnämnden mycket tydlig i vad hon vill och uppfattas
ha god förmåga att bevaka sina rättigheter. Under besöket uppstod ingen
situation där handläggarna kände att de tvingade sig på klienten. Handläggarna
har goda kunskaper om hur hembesök ska genomföras och att hembesök alltid
grundar sig på frivillighet. Handläggaren har även uppgett att de skulle avbrutit
besöket omedelbart om klienten hade signalerat att hon inte hade velat fortsätta
besöket.
Yttrande och bedömning
Stadsområdesnämnden vill inledningsvis framhålla att det naturligtvis är mycket
beklagligt att klienten känt sig kränkt av hembesöket. Stadsområdesnämnden är
medveten om JO:s praxis på området och under vilka förutsättningar ett
hembesök får genomföras. Även de berörda handläggarna känner till detta.
Stadsområdesnämnden anser att hembesöket har genomförts i enlighet med de
lagliga förutsättningarna.
När det gäller frågan om samtycke har klienten tillfrågats om hon gick med på
hembesöket. Hembesöket var frivilligt och inte i något skede, vare sig i samband
med att hembesöket bokades in eller i ett senare skede när hembesöket
genomfördes, har besöket villkorats så att klienten kunde få uppfattningen att det
var en påtvingad åtgärd för att erhålla bistånd. Tvärtom erbjöds hon även ett
möte på socialkontoret men det passade klienten sämre. Under hembesökets
genomförande har klienten flera gånger fått information om att besöket var
frivilligt. Handläggarna upplevde inte vid något tillfälle att klienten kände sig
tvingad att genomföra hembesöket. I den situation då klienten blev upprörd valde
klienten att ringa sin väninna för att få hjälp med tolkningen. Inget i hennes
agerande gav handläggarna uppfattningen av att hon egentligen ville avbryta
besöket. Hade handläggarna uppfattat detta hade de inte fortsatt med
hembesöket. När socialnämnden bedömer om ett besök är frivilligt
uppmärksammar man inte bara de ord som används, utan är även uppmärksam
på klientens signaler och förmåga att själv ta ställning. Klienten i fråga har i
tidigare kontakter haft god förmåga att framföra vad hon själv önskar och vill,
och det fanns inte några tvivel om att hembesöket var frivilligt.
Stadsområdesnämnden anser därför att de grundläggande fri- och rättigheterna i
2 kap. regeringsformen inte har åsidosatts. Även det sätt på vilket hembesöket
                                                                 Dnr 3655-2016         Sid 5 (8)



genomfördes, att det var klienten som öppnade skåp och visade handläggarna
runt, innebar att de grundläggande fri- och rättigheterna respekterades.
Syftet med hembesöket var att utreda behovet av bistånd för hemutrustning.
Under besökets genomförande framkom ny information, vilken medförde att
handläggarna även ville utreda om klienten var sambo. Det stämmer således att
syftet med hembesöket förändrades under besökets gång. I en sådan situation är
det särskilt viktigt att kommunicera det nya syftet med klienten och att i samband
med detta vara uppmärksam på klientens reaktion och förmåga att frivilligt ta
ställning till de förnyade omständigheterna. Om det uppstår tveksamheter kring
om klienten förstår vad som händer eller om klienten önskar fortsätta med
hembesöket utifrån det nya syftet, överväger man i stället att erbjuda klienten en
ny tid för hembesök och skälig tid att ta ställning till detta. Något absolut förbud
att fortsätta ett hembesök där syftet förändras är emellertid inte en rimlig
utgångspunkt. Viktigt är i stället lyhördhet inför klientens reaktioner.
Stadsområdesnämnden anser att handläggarna i tillräcklig omfattning, utifrån
den enskilda klientens situation, försäkrade sig om att hembesöket kunde
fortsätta med nytt syfte. Klienten fick information om det nya syftet och
informerades återigen om att hon hade rätt att avbryta hembesöket. Klienten
samtyckte till att fortsätta. Att klienten agerade genom att bli upprörd, ringa till
sin väninna och öppna en garderob med före detta sambons tillhörigheter tyder
enligt stadsområdesnämnden också på att klienten fullt ut förstått det nya syftet.
Som har beskrivits ovan har även handläggarna uppgett att om klienten inte velat
fortsätta hade besöket omedelbart avbrutits. Bedömningen är att klienten har
förmåga att våga säga ifrån och avbryta ett hembesök.
I anmälan tas även frågan om rätten till tolk upp. I 8 § förvaltningslagen
(1986:223) anges bl.a. att när en myndighet har att göra med någon som inte
behärskar svenska bör myndigheten vid behov anlita tolk. Någon absolut rätt till
tolk vid samtliga myndighetskontakter finns enligt förvaltningslagen inte. I
stället "bör" myndigheten "vid behov" anlita tolk. Detta innebär att myndigheten
måste bedöma behovet av tolk utifrån den enskilda klientens språkkunskaper och
typen av handläggningsåtgärd/möte med klienten. Talar en klient viss svenska
eller finns något annat gemensamt språk, kan vissa handläggningsåtgärder, t.ex.
inbokning av ett möte, ske utan tolk, medan andra åtgärder bör genomföras med
tolk. Hembesöket som genomfördes hos klienten bedömdes kunna genomföras
utan tolk, mot bakgrund av såväl klientens språkkunskaper som besökets art.
Klienten har bott i Sverige sedan 2011 och har i tidigare kontakter med
myndigheten kunnat kommunicera till viss del på svenska. Hennes
språkkunskaper är sådana att hon kunde ta ställning till om hon ville boka in ett
hembesök, att hon kunde förstå syftet med hembesöket och genomföra
detsamma. Hon sa även ifrån under hembesöket när hon inte längre förstod.
Syftet med besöket var att fastställa vilken hemutrustning som saknades. Ett
sådant hembesök kan göras utan att klienten behöver redogöra för några närmare
omständigheter i ärendet. Efter att syftet med hembesöket förändrades ombads
klienten svara på om den före detta sambon bodde i lägenheten, vems skorna var
och vidare förklarades det nya syftet för henne och det upprepades att besöket
var frivilligt. Även om handläggaren uppfattade att klienten förstod det som
sades, så fanns klientens väninna med per telefon som tolk under de momenten.
Stadsområdesnämnden anser därför inte att det var nödvändigt att ha tolk för att
kunna fortsätta hembesöket. Sammantaget fanns det inga tveksamheter kring att
klienten förstod i vilket syfte hembesöket bokades in. Inget under besöket tydde
heller på något annat än att klienten förstod det som sades. Den omständigheten
att klienten blev upprörd när handläggaren började ställa frågor kring klientens
före detta sambo tyder också på att klienten förstod vad handläggaren sa.
Dessutom valde klienten att ringa en väninna som kunde tolka och den frågan
som klienten hade uppgett att hon inte förstod upprepades med hjälp av
väninnan. Hembesöket fortsatte sedan med hjälp av väninnan som tolk. Även om
väninnan inte är en tolk i den bemärkelsen som avses i förvaltningslagen, anser
stadsområdesnämnden att klientens språkkunskaper sammantaget med den
omständigheten att hon ringde sin väninna som hjälpte till, innebär att något
behov av en tolk i förvaltningslagens mening inte uppstod.
                                                                      Dnr 3655-2016       Sid 6 (8)



      Hembesöket har genomförts av en erfaren socialsekreterare och en erfaren
      ekonomihandläggare, som båda arbetat flera år i verksamheten.
      Sammanfattningsvis anser Stadsområdesnämnd Öster att dessa har respekterat
      klientens rätt till självbestämmande och integritet och de grundläggande fri- och
      rättigheterna samt att hembesöket har genomförts i enlighet med
      förvaltningslagens bestämmelser.
BB kommenterade remissvaret.

Bedömning
Rättsliga utgångspunkter

Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning
(försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1 § socialtjänstlagen
[2001:453], SoL). Försörjningsstöd lämnas för bl.a. livsmedel, medicin och
boende (4 kap. 3 § SoL). Bistånd för livsföring i övrigt avser bl.a. bistånd till
hemutrustning såsom möbler och husgeråd (se prop. 2000/01:80 s. 92).

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning när någon har ansökt om
bistånd (11 kap. 1 § SoL). Syftet med en sådan utredning är att klarlägga vilka
behov som den enskilde har och om han eller hon kan få behovet tillgodosett på
annat sätt än genom bistånd från socialnämnden.

En utredning om bistånd ska genomföras med respekt för den enskildes
självbestämmanderätt och integritet (1 kap. 1 § SoL). Utgångspunkten är alltså
att den sökande medverkar i utredningen och att den genomförs tillsammans
med den enskilde (3 kap. 5 § SoL). Dessa principer är av grundläggande
betydelse för socialtjänstens arbete. Detta innebär att socialnämnden i sin
utredning om rätt till bistånd ska ha som utgångspunkt att den enskilde har rätt
att själv bestämma över sin situation. Socialnämnden ska i sin utredning också
kontinuerligt väga det intrång i den personliga integriteten som en utredning
medför för den enskilde mot de intressen som myndigheten ska tillgodose.

Socialnämnden kan i vissa utredningar om rätt till bistånd ha ett befogat intresse
av att få genomföra hembesök hos den enskilde för att kunna bilda sig en
uppfattning om den enskildes behov av och rätt till bistånd. En myndighet får
dock inte göra en undersökning av den enskildes bostad utan vidare.
Bestämmelsen om skydd mot undersökning av en enskilds bostad finns i 2 kap.
6 § regeringsformen, RF. Även bestämmelsen i artikel 8 punkt 1 i
Europakonventionen, om att var och en har rätt till respekt för bl.a. sitt hem, ger
ett skydd för den enskildes bostad. Av 2 kap. 6 § RF framgår att var och en är
gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. kroppsvisitation, husrannsakan och
liknande intrång. Med husrannsakan avses varje undersökning av hus, rum eller
slutet förvaringsställe som görs av en myndighet, oavsett syftet med
undersökningen (prop. 1973:90 s. 246). Skyddet mot intrång i 2 kap. 6 § RF får
endast begränsas genom lag (2 kap. 20 § RF). Utgångspunkten är därför att en
myndighet inte får undersöka den enskildes bostad om det inte finns lagstöd för
det. Någon lagbestämmelse som ger socialnämnden rätt att i en utredning om
rätt till bistånd genomföra hembesök och undersöka den enskildes bostad finns
                                                                   Dnr 3655-2016     Sid 7 (8)




inte. Skyddet mot intrång i 2 kap. 6 § RF gäller dock endast påtvingade ingrepp
(prop. 2005/06:29 s. 25 f.). Detta innebär att socialnämnden har möjlighet att
genomföra hembesök i en utredning om rätt till bistånd om den enskilde
samtycker till det. Samtycket till hembesök måste dock vara verkligt, dvs. det
får inte vara fråga om ett samtycke som den enskilde av olika skäl känner sig
tvungen att lämna. Socialnämnden bör också före hembesöket diskutera frågan
om hembesök med den enskilde så att denne får en riktig möjlighet att ta
ställning till om han eller hon vill acceptera det intrång i hans eller hennes
integritet som ett hembesök utan tvekan utgör.

JO har i flera beslut uttalat sig om förutsättningarna för att genomföra
hembesök i en utredning om rätt till bistånd (se bl.a. JO 2011/12 s. 377, dnr
6514-2009, JO 2011/12 s. 392, dnr 2542-2009, och JO 2013/14 s. 387, dnr
2737-2011).

I 8 § förvaltningslagen (1986:223), som gällde vid tidpunkten för det aktuella
hembesöket, anges att när en myndighet har att göra med någon som inte
behärskar svenska bör myndigheten vid behov anlita tolk. Bestämmelsen gäller
alla ärenden och är inte inskränkt till ärenden som avser myndighetsutövning
mot någon enskild. Däremot förutsätter bestämmelsen att myndigheten prövar
om det finns något verkligt behov av att anlita tolk i det enskilda fallet.
Bestämmelsen ger alltså inte stöd för något rutinmässigt anlitande av tolk.
Behovet av tolk ska i stället bedömas objektivt från fall till fall. Vid
bedömningen kan den enskildes språkkunskaper, ärendets art, ärendets
betydelse för den enskilde och de språkkunskaper som myndighetens egen
personal har beaktas. (Se Hellners m.fl., Förvaltningslagen, 31 maj 2010, Zeteo,
kommentaren till 8 §.)

Hembesöket i det aktuella fallet

AA och stadsområdesnämnden har olika uppfattningar om huruvida AA
samtyckte till hembesöket som sådant. AA har uppgett att hon inte uppfattade
att handläggarna frågade henne om hon samtyckte till hembesöket. Av
utredningen framgår dock att handläggarna i första hand erbjöd AA en mötestid
på kontoret, tillsammans med en ungerskspråkig handläggare, men att tiden inte
passade för AA. Hon valde därför att i stället acceptera ett hembesök.
Handläggarna frågade också AA, både före hembesöket och när de kom hem till
henne, om hon samtyckte till besöket. Det saknas skäl för mig att ifrågasätta de
uppgifter som nämnden har lämnat, och jag kan därför inte dra någon annan
slutsats än att AA samtyckte till hembesöket. Hembesöket har därmed, i alla fall
inledningsvis, inte utgjort ett intrång i AA:s bostad i strid mot 2 kap. 6 § RF.
Hembesöket kan heller inte anses ha skett i strid mot artikel 8 punkt 1 i
Europakonventionen.

AA har ifrågasatt varför stadsområdesnämnden inte anlitade en tolk vid
hembesöket. Som jag redogjort för ovan ska myndigheten göra en bedömning
av behovet av tolk i varje enskilt fall. I detta fall var det inledningsvis endast
fråga om att bedöma behovet av hemutrustning, något som inte kräver någon
                                                                  Dnr 3655-2016       Sid 8 (8)




långtgående utredning eller medverkan från den enskilde. Jag har därför inga
synpunkter på den bedömning som stadsområdesnämnden gjorde inför
hembesöket i frågan om behov av tolk.

Av utredningen har det kommit fram att stadsområdesnämndens syfte med
hembesöket ändrades under besökets genomförande, från att utreda AA:s behov
av hemutrustning, till att utreda om AA var sambo. Syftet med besöket har
alltså ändrats till att avse om AA överhuvudtaget hade rätt till bistånd av
nämnden för sin försörjning. Stadsområdesnämnden har uppgett att AA
samtyckte till att hembesöket fortsatte med det ändrade syftet och att
handläggarna vid upprepade tillfällen informerade henne om att hon kunde välja
att avbryta hembesöket.

Jag har viss förståelse för hur nämndens handläggare uppfattade situationen vid
hembesöket. Det bör dock i sammanhanget beaktas att nämnden vid tidigare
möten med AA valt att använda sig av en tolk. Jag kan inte uppfatta detta på
annat sätt än att nämnden har ansett att AA hade behov av tolkstöd för att kunna
ta till vara sina rättigheter, ta till sig den information som nämnden delgav
henne och lämna korrekt information av betydelse för sin rätt till bistånd. Därtill
behöver man beakta att ett hembesök inte sällan är en ovan och stressande
situation för den enskilde att hantera och att denne, såsom biståndssökande,
befinner sig i ett underläge i förhållande till nämndens handläggare. Det är
tydligt att AA under besöket blev upprörd när frågan om samboskapet kom upp.
Nämndens handläggare borde då ha försäkrat sig om att AA verkligen
samtyckte till att fortsätta hembesöket, nu med det förändrade syftet. Detta lät
sig inte göras utan stöd av en tolk mot bakgrund av AA:s bristfälliga kunskaper
i svenska och tidigare konstaterade tolkbehov. Det förhållandet att AA:s
väninna tolkade över telefon kan inte anses ha varit tillräckligt eftersom det är
osäkert om relevant information översattes i tillräcklig utsträckning. Det kan
därför ifrågasättas om AA förstod att hennes samtycke krävdes för att
handläggarna skulle kunna fortsätta sitt besök och att hon hade möjlighet att
avbryta hembesöket när syftet ändrades.

Som jag angett ovan är det av grundläggande betydelse att en utredning om
bistånd genomförs i samråd med och med samtycke av den enskilde.
Socialnämnden ska under en utredning kontinuerligt väga det intrång i den
personliga integriteten som en utredning medför för den enskilde mot de
intressen som myndigheten ska tillgodose. Jag anser att stadsområdesnämnden
borde ha avbrutit hembesöket när syftet med besöket ändrades till att utreda om
AA var sambo och tagit upp frågan igen vid ett senare tillfälle, med hjälp av en
tolk. Stadsområdesnämnden har genom att inte avbryta hembesöket åsidosatt
principer som är av grundläggande betydelse för socialtjänstens arbete.
Stadsområdesnämnden ska kritiseras för detta.



Ärendet avslutas.
