# Kritik mot en rådman vid en länsrätt för handläggningen av ett ärende om handlingsutlämnande. Bland annat fråga om en begäran om att handlingen skulle skickas med telefax

JO 2005-12-07 dnr 3656-2004

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                       Sid
                                                                           2005-12-07             3656-2004                1 (4)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Kritik mot en rådman vid en länsrätt för handläggningen av ett ärende
                        om handlingsutlämnande. Bland annat fråga om en begäran om att
                        handlingen skulle skickas med telefax

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade reportern AA, Vestmanlands Läns Tidning (VLT), på
                        rådmannen BB vid Länsrätten i Västmanlands län och uppgav följande. AA hade
                        vid två telefonsamtal den 31 augusti 2004 begärt att få domen i ett mål översänd
                        per telefax så snart den var offentlig. Vid det andra telefonsamtalet meddelade BB
                        att domen nu var offentlig. Han vägrade dock att översända den via telefax och var
                        endast beredd att skicka den med vanlig post. BB motiverade detta med att han inte
                        ville att tidningen skulle skriva om domen i följande dags utgåva, eftersom parterna
                        då inte hade hunnit ta del av den. En stund senare begärde AA på plats vid
                        länsrättens expedition att få en kopia av domen. BB kom ut och bekräftade än en
                        gång att domen var offentlig, men uppmanade AA att låta sig nöja med att få den
                        per post dagen därpå. BB uppgav att om AA inte följde hans uppmaningar skulle
                        länsrätten fortsättningsvis upphöra att serva VLT med att faxa och skicka domar.
                        För egen del skulle han inte heller besvara förfrågningar från tidningens
                        journalister om pågående mål. BB hotade således med repressalier för att försöka
                        påverka AA:s begäran om handlingsutlämnande. En kopia av domen lämnades
                        därefter ut av länsrättens personal. Vid ett telefonsamtal dagen därpå med VLT:s
                        nyhetschef CC upprepade BB sin inställning att han, till följd av det inträffade,
                        fortsättningsvis inte tänkte svara på förfrågningar om kommande domar eller
                        skicka domar med telefax till tidningen.

## Utredning

Länsrätten anmodades att yttra sig över anmälan.

                        Rådmannen BB anförde följande.

                                  Lokaltidningen VLT är såvitt jag vet den enda tidning som fortlöpande bevakar
                                  länsrättens domar. Anmälan berör ett problem som finns för domstolen i mål som
                                  VLT är intresserad av. Nämligen att tidningen får del av domen före parterna i
                                  målet, vilka därmed riskerar att läsa i tidningen om domen innan de själva fått del av
                                  den genom posten. Domstolarna har under senare år fått vidkännas kraftiga
                                  ekonomiska inbesparingar samtidigt som målantalet ökat. Detta gäller även denna
                                  länsrätt där bl.a. personalsituationen på kanslinivå är skör till följd av indragna


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                   Dnr 3656-2004     Sid 2 (4)




tjänster kombinerat med sjukskrivningar och barnledighet. Utrymmet för att avvika
från gängse rutiner är därför begränsat.
Den begärda domen avsåg ett mål om återkallelse av serveringstillstånd enligt
alkohollagen. Denna målgrupp är hos länsrätten speciallottad på två rotlar, varav jag
innehar en. Kommunens hantering av serveringstillstånden och efterföljande utslag i
domstol väcker stort intresse hos VLT. Jag har därför tidigare haft flera kontakter
med journalisten DD hos VLT, som är den som brukar skriva i tidningen om
målgruppen. Kontakten med DD har varit helt störningsfri. Jag har sagt till honom
att jag tycker att det är enbart positivt att VLT rapporterar om våra domar och gärna
även om andra av våra målgrupper. Detta för att även länsrätten skall nå ut till
allmänheten. Det är tyvärr så att länsrätten fortfarande hos allmänheten är en okänd
figur och ofta blandas ihop med tingsrätten, vars brottmål får mycket plats i
tidningen, helt överskuggande länsrättens verksamhet. Även i nu ifrågavarande mål
hade jag haft telefonkontakt med DD och därvid lovat att skicka domen till honom
per post samtidigt som den expedierades till parterna, för att bespara honom vidare
telefonsamtal om tidpunkt för domens offentlighet. När som i detta fall domen
avgörs på handlingarna kan nämligen någon exakt dag för domens expedierande
vanligtvis inte lämnas. Löftet till DD, som lämnades innan domen var offentlig, var
ett åtagande som sträcker sig utöver länsrättens expeditionsskyldighet, men som jag
ansåg länsrätten kunde bjuda på eftersom det gagnar såväl länsrätten som tidningen.
Jag blev därför tämligen förvånad och, i ärligheten namn, även störd när journalisten
AA begärde att få domen faxad till tidningen. Detta på grund av att han inte kunde
acceptera den överenskommelse som jag hade med journalisten DD. När han andra
gången ringde, samma dag som domen skulle expedieras, fick han svaret att
länsrätten inte kunde faxa domen med den självklara upplysningen att domen var
offentlig och kunde hämtas på länsrätten. Jag hade dessförinnan rådgjort med den av
kanslipersonalen som skulle expediera domen och vi kom i samråd fram till att det
inte fanns tidsmässigt utrymme för att faxa domen till samtliga berörda, dvs. även
parterna. Det är möjligt att jag inte nämnde något om det sistnämnda för AA eller
CC, men så var de faktiska förhållandena. Länsrätten ligger för övrigt endast ca 300
m från tidningshuset och ett hämtande av domen kan därför inte medföra något
merarbete för journalisten att tala om.
Följderna av AA:s ovilja att ta hänsyn till länsrättens verksamhet medförde nu att
VLT, väl medveten om att parterna inte fått del av domen, tog kontakt med Västerås
kommun, som var förlorande part i målet, tämligen omedelbart efter domens
hämtande för att höra deras kommentar till innehållet i domen. Detta medförde att
kommunen per telefon hörde av sig till länsrätten som under rådande omständigheter
fann det nödvändigt att även utsända domen per fax till båda parterna, vilket således
medförde ett icke ringa merarbete för domstolen.
Vad AA anför om ”hot om repressalier” får stå för honom. Det jag sa till honom var
endast att jag i fortsättningen inte kommer att lova åtaganden som sträcker sig utöver
länsrättens serviceskyldighet. Denna skyldighet framgår av förordningen (2003:234)
om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m. och reglerar, såvitt är
ifråga, inte framtida utslag utan endast offentliga sådana. Förordningen är därför inte
tillämplig på åtagande som här avses. Av förordningen framgår att en handling som
skall tillhandahållas bör skickas med post (9 §) och om det är lämpligt får en
handling skickas med telefax (10 §). Jag har ovan redogjort för de skäl på vilka jag
ansåg det var olämpligt att skicka domen med fax. Jag anser mig inte ha förfarit
felaktigt i min strävan att prioritera att part får del av domen före massmedia. Jag får
tillägga att jag inte är främmande för att länsrätten i speciella fall får göra undantag
från normala rutiner och faxa domen till parterna och även till massmedia.
Lagmannen EE anförde för egen del följande.
Om det är lämpligt får enligt 10 § förordning (2004:234) om tiden för
tillhandahållande av domar och beslut, m.m. en handling skickas med telefax. Denna
prövning bör enligt uttalande av JO (1994/95:JO1 s. 63 ff.) ske från fall till fall bl.a.
beroende på arbetssituationen på domstolen.
                                                                        Dnr 3656-2004     Sid 3 (4)




      Vid expediering av domar är det vanliga att länsrätten inte gör någon åtskillnad
      mellan parter och andra som kan ha intresse i saken, t.ex. tidningar. Detta gäller
      även de gånger då domar skickas via fax. En begäran att en dom skall faxas till
      annan än part efterkommes således normalt sett, om inte arbetssituationen lägger
      hinder i vägen. I förevarande fall har BB enligt sitt yttrande gjort en prövning av det
      lämpliga när AA begärde att domen skulle översändas via fax. BB fann därvid att
      arbetets behöriga gång på kansliet inte medgav översändande av domen per fax utan
      endast med vanlig post. BB kunde möjligen ha uttryckt detta på ett klarare sätt för
      journalisten men jag kan inte förstå att BB gjort något fel när han per telefon
      vägrade att faxa domen.
      Vad gäller om BB hotat med minskad service m.m. får jag hänvisa till vad han
      yttrat. Jag kan inte finna att BB gjort något fel i detta sammanhang.
AA kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 7 december 2005 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Regler om allmänna handlingars offentlighet finns i 2 kap. tryckfrihetsförordningen
(TF). Handlingsoffentligheten är avsedd att säkerställa ett fritt meningsutbyte och
en allsidig upplysning (1 §). En allmän handling som får lämnas ut – som alltså inte
omfattas av någon sekretessbestämmelse – skall på begäran genast eller så snart det
är möjligt på stället utan avgift tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen
(12 §). Den som önskar ta del av en allmän handling har även rätt att mot fastställd
avgift få en avskrift eller en kopia av handlingen till den del den får lämnas ut. En
sådan begäran skall behandlas skyndsamt (13 §).

I fråga om statliga myndigheters tillhandahållande av handlingar finns föreskrifter i
förordningen (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m.
En handling som skall tillhandahållas bör skickas med post, om inte något annat
har begärts (9 §). Om det är lämpligt får en handling skickas med telefax eller
elektronisk post eller på annat sätt tillhandahållas i elektronisk form (10 §). JO har
beträffande tillämpningen av likalydande föreskrifter i den tidigare gällande
förordningen (1980:900) om statliga myndigheters serviceskyldighet, m.m. uttalat
att en beställares önskemål att få handlingen expedierad via telefax bör ge upphov
till en presumtion för att denna expedieringsform skall användas. Omständigheter
som vid lämplighetsprövningen måste vägas in vid sidan av ett sådant framfört
önskemål är exempelvis arbetssituationen, beställningens omfattning och
handlingens innehåll. (Se JO 1997/98 s. 75.)

AA begärde vid telefonsamtal med BB att få ta del av en meddelad dom i ett mål
om serveringstillstånd enligt alkohollagen och att domen skulle översändas via
telefax. BB lämnade beskedet att domen inte skulle skickas på det sättet utan med
post. I sitt yttrande har BB anfört att han dessförinnan rådgjorde med den
tjänsteman vid kansliet som skulle expediera domen och att de i samråd kom fram
till att det inte fanns tidsmässigt utrymme för att skicka domen med telefax till
samtliga berörda, alltså även parterna. Som framgått av det nyss anförda är
svårigheter med hänsyn till arbetssituationen i och för sig en sådan omständighet
som kan medföra att det inte är lämpligt att översända en handling via telefax.
                                                                 Dnr 3656-2004   Sid 4 (4)




Någon begäran från parterna att domen skulle skickas med telefax förelåg dock
uppenbarligen inte. Länsrättens möjligheter att översända handlingen via telefax till
AA borde givetvis ha varit större om prövningen hade inskränkts till detta och inte
också omfattat en expediering per telefax till parterna.

När länsrätten inte översände domen via telefax begärde AA på plats vid
domstolens expedition att få en kopia av den. AA har uppgett bl.a. att BB då
uppmanade honom att låta sig nöja med att få domen med post dagen därpå, och
enligt AA hotade BB med minskad service för att förmå honom att vänta med sin
begäran. BB har i sitt yttrande anfört att det han sade var att han i fortsättningen
inte skulle komma att lova åtaganden som sträcker sig utöver länsrättens
serviceskyldighet. Detta bekräftar enligt min bedömning AA:s intryck av samtalet.

Av BB:s yttrande framgår att han betraktar det som ett problem att tidningar får del
av länsrättens domar före parterna i målet, eftersom parterna därmed riskerar att få
läsa om domen i tidningen innan de själva har fått del av den. Detta synsätt har
också legat bakom hans uppfattning att den aktuella domen om den skulle skickas
till AA per telefax också skulle skickas till parterna på samma sätt. Jag kan ha
förståelse för denna aspekt, men vill samtidigt understryka att hänsyn av denna art
aldrig får innebära en inskränkning av de rättigheter att få del av allmänna
handlingar som följer av offentlighetsprincipen och myndighetens
serviceskyldighet. Mot den bakgrunden har BB:s agerande i syfte att förhala
utlämnandet av domen enligt min mening varit olämpligt.

Sammanfattningsvis är jag kritisk till BB:s handläggning i de hänseenden som
föranlett klagomålen hit.
