# Kritik mot Medicinkliniken vid Uddevalla sjukhus, Västra Götalandsregionen, för att inte ha hämtat in en patients samtycke till användningen av sänggrindar och för bristande dokumentation. Även vissa uttalanden om IVO:s handläggning

JO 2019-09-20 dnr 3661-2018

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                      Sid
                                                                         2019-09-23              3661-2018              1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Medicinkliniken vid Uddevalla sjukhus, Västra Götalands-
                        regionen, för att inte ha hämtat in en patients samtycke till
                        användningen av sänggrindar och för bristande dokumentation. Även
                        vissa uttalanden om IVO:s handläggning


                          Beslutet i korthet: En patient vårdades på Medicinkliniken vid Uddevalla sjukhus.
                          När patientens tillstånd försämrades valde vårdpersonalen att använda sänggrindarna
                          på patientens säng utan att inhämta patientens samtycke och utan att dokumentera
                          åtgärden i patientens journal. Frågan om användning av sänggrindar anmäldes till
                          Inspektionen för vård och omsorg (IVO). IVO valde dock att inte uttala sig i den
                          frågan.
                          I beslutet framhåller chefsJO att utgångspunkten inom hälso- och sjukvården är att
                          vården ska vara frivillig och genomföras i samråd med patienten. Vårdåtgärder får inte
                          genomföras utan patientens samtycke förutom i särskilt angivna undantagsfall (4 kap.
                          4 § patientlagen). När det gäller användning av skyddsåtgärder, t.ex. sänggrindar,
                          krävs därför som huvudregel att patienten samtycker till åtgärden. ChefsJO
                          konstaterar vidare att sådana skyddsåtgärder bara får användas för att skydda,
                          stödja, hjälpa och aktivera patienten, inte för att frihetsberöva en patient eller
                          begränsa hans eller hennes rörelsefrihet. Åtgärden får inte heller användas för att
                          kompensera för bristande bemanning.
                          ChefsJO slår fast att vårdgivaren genom att underlåta dels att inhämta patientens
                          samtycke till åtgärden, dels att dokumentera användningen i patientens journal inte
                          har handlagt frågan om sänggrindar på ett korrekt sätt. ChefsJO är mycket kritisk till
                          detta.
                          När det gäller IVO:s handläggning avstår chefsJO från att lämna några synpunkter i
                          frågan om huruvida IVO borde ha utrett vårdgivarens användning av sänggrindar.
                          ChefsJO uppmanar dock IVO att se över hur beslut i klagomålsärenden motiveras, för
                          att underlätta förståelsen hos de enskilda.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 25 maj 2018 framförde AA klagomål mot
                        Medicinkliniken vid Uddevalla sjukhus, NU-sjukvården inom Västra
                        Götalandsregionen, och Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Hon anförde
                        bl.a. följande:




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                               Dnr 3661-2018         Sid 2 (10)




En anhörig till henne (patienten) var inlagd på en vårdavdelning på Uddevalla
sjukhus. En förmiddag i maj 2017 drabbades patienten av en stroke. Sjukhuset
informerade AA om det först på eftermiddagen samma dag. När hon kom till
sjukhuset var båda sänggrindarna på patientens säng uppfällda och patienten
hade stark ångest. Patientens största fasa var att bli instängd, och hon ville inte
ha grindarna uppdragna. Senare samma kväll avled patienten. Sjukhusets
personal hade underlåtit att inhämta samtycke till att dra upp sänggrindarna, och
det saknas dokumentation om åtgärden i patientens journal. Det fanns inte heller
någon utredning som visade att det fanns en fallrisk och att grindarna behövdes.
AA gjorde en anmälan till IVO i augusti 2017 men fick inte den återkoppling
hon ville ha, eftersom IVO inte utredde frågan om sänggrindar.

Utredning
Granskning av handlingar
Handlingar i ärendet, bl.a. delar av patientjournalen samt anmälan och beslut
från IVO, begärdes in och granskades.

Yttrande från IVO
Anmälan remitterades därefter till IVO för yttrande över myndighetens
hantering av anmälarens klagomål i fråga om sänggrindar. I sitt remissvar
anförde IVO, genom chefsjuristen, bl.a. följande:

         Med anledning av remissen från JO har underlag inhämtats från den avdelning som
         handlagt ärendet. Berörda befattningshavare har givits tillfälle att lämna synpunkter och
         berörda befattningshavare har även fått del av detta remissvar.

## Redogörelse för handläggningen

Det aktuella ärendet inkom från anmälaren som en anmälan om fel i vården till IVO
         den 15 augusti 2017. Av anmälan framkom klagomål på att patienten inte hade fått rätt
         vård och behandling på aktuellt sjukhus och att patienten inte hade vårdats på rätt
         vårdnivå. Enligt klagomålet fick anmälaren inte information om patientens akuta
         insjuknande. Anmälaren gavs inte heller någon möjlighet till delaktighet i beslutet om
         att några återupplivningsförsök inte skulle göras. Anmälaren ställde också två frågor
         som rörde varför inte medicin sattes in mot patientens oro och smärta samt vem som
         hade gett sjukhuset rätt att sätta upp sänggrindar på patientens säng.
         Mot bakgrund av vad som framgick i anmälan påbörjades en utredning av klagomålet
         enligt då gällande författningsbestämmelser i 7 kap. 10-18 §§ patientsäkerhetslagen
         (2010:659), PSL.1




1
    Den 1 januari 2018 trädde en ny patientsäkerhetslag i kraft som bl.a. innebär att
vårdgivaren numera har en skyldighet att ta emot och besvara klagomål från patienter
och deras närstående. IVO har numera fått en begränsad utredningsskyldighet. Av
övergångsbestämmelserna till lagen framgår att för ärenden som har inletts hos IVO
före den 1 januari 2018 gäller 7 kap. 11–13, 15, 16 och 18 §§ i dess äldre lydelse.
                                                                                Dnr 3661-2018       Sid 3 (10)




         IVO skickade en bekräftelse till anmälaren med upplysning om att anmälarens
         klagomål på vården var mottagen den 29 augusti 2017. Dagen efter skickades en under-
         rättelse till aktuell vårdgivare och i samma underrättelse begärdes journalhandlingar in
         från vårdgivaren. I denna underrättelse begärde IVO även svar från vårdgivaren
         avseende om vårdgivaren tidigare hade kännedom om händelsen och om vårdgivaren i
         sådant fall hanterat händelsen i deras ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete.
         IVO begärde även i samma underrättelse svar på om vårdgivaren hade bedömt om
         händelsen hade medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada och om vårdgivaren i
         sådant fall anmält händelsen till IVO i enlighet med 3 kap. 5 § PSL, dvs. lex Maria. Om
         så inte var fallet begärde IVO en motivering av vårdgivaren och vilket underlag som då
         låg till grund för deras bedömning.
         Efter IVO:s begäran inkom vårdgivaren med patientjournaler och yttrande under
         september och november 2017. Av yttrandet framgår att vårdgivaren sedan tidigare
         hade kännedom om händelsen och att det fanns en upprättad avvikelse i deras
         avvikelsesystem som bifogats yttrandet. I vårdgivarens avvikelse redogjordes bl.a. för
         att sänggrindarna brukar dras upp på patienten om patienten är så pass medtagen att
         hon/han riskerar att ramla ur sängen vid en egen förflyttning och att det är en
         säkerhetsåtgärd för att skydda patienten. Av det inskickade yttrandet till IVO framkom
         också att händelsen inte hade bedömts som en vårdskada och att bedömningen från
         sjukvårdens sida var att något fel inte hade begåtts. Däremot anfördes i yttrandet att
         anmälaren kontaktades för sent och att sjukvården borde ha ringt anmälaren när
         patienten drabbades av en stroke. Av yttrandet framgår att en dialog hade förts kring
         detta i läkargruppen men att patienten i övrigt inte hade blivit felaktigt handlagd.
         Anmälaren inkom med en komplettering till sin anmälan den 29 januari 2018 där
         anmälaren bifogade riktlinjer för handläggning av akuta sjukdomstillstånd vid aktuellt
         sjukhus.
         Under utredningens gång konsulterade den inspektör som var ansvarig för
         handläggningen av ärendet en av IVO:s föredragande läkare inom aktuell specialitet för
         en medicinsk bedömning av ärendet. Efter genomgång av underlaget i ärendet
         upprättades ett förslag till beslut som var inriktat på den medicinska handläggningen av
         patienten och den information som hade lämnats till närstående i samband med detta.
         Förslaget till beslut föredrogs för ansvarig beslutsfattare.
         IVO skickade sedermera en underrättelse till anmälaren den l mars 2018 där anmälaren
         gavs möjlighet att lämna synpunkter på det underlag2 som låg till grund för IVO:s
         bedömning samt IVO:s förslag till beslut i ärendet. Samma dag skickades även en
         underrättelse till vårdgivaren med möjlighet att lämna synpunkter över förslag till
         beslut i ärendet.
         Anmälaren inkom med synpunkter över förslaget till beslut den 7 mars 2018. Av
         synpunkterna framgick bl.a. att anmälaren vidhöll sina tidigare uppgifter avseende
         patientens vård och den bristfälliga informationen till närstående. I synpunkterna
         framgick även att anmälaren var frågande till om sjukhuset hade rätt att dra upp
         sänggrindar på patientens säng.
         Efter att anmälarens synpunkter över förslaget till beslut hade inkommit till IVO
         avslutade den inspektör som hade handlagt ärendet sin anställning på IVO varpå
         ärendet överlämnades till en annan inspektör. Denna inspektör, IVO:s föredragande
         läkare och beslutfattaren i ärendet tog del av anmälarens synpunkter över förslaget till
         beslut. Den gemensamma bedömningen var att det i anmälarens synpunkter över
         förslaget till beslut inte framkom något nytt i sak jämfört med vad som framgick av
         anmälan. Synpunkterna ändrade därmed inte IVO:s ställningstagande.




2
    Patientjournal och yttrande från vårdgivaren.
                                                                               Dnr 3661-2018       Sid 4 (10)




         IVO fattade beslut i ärendet den 3 maj 2018 och av IVO:s beslut framgår att IVO
         avslutar ärendet med följande ställningstagande:
          Den medicinska handläggningen av patienten var adekvat.
          Den information som lämnades till närstående kan inte kritiseras.

         IVO:s bedömning av handläggningen
         Vid hantering av ett klagomål ska IVO göra den utredning som behövs för att kunna
         pröva klagomålet enligt 7 kap. 11 PSL.3 IVO gjorde under utredningens gång
         bedömningen att anmälarens klagomål huvudsakligen omfattade två delar, dels den
         medicinska handläggningen och dels den information som lämnades till anmälaren i
         samband med detta. I förarbetena till PSL uttrycks att myndigheten inte är bunden av
         vad anmälaren anfört.4 Med stöd av 7 kap. 11 § PSL inriktades därför IVO:s utredning
         på två huvudsakliga delar. Frågan om sänggrindar togs således inte upp för prövning av
         IVO. Eftersom det i anmälarens synpunkter över förslaget till beslut, enligt IVO:s
         bedömning, inte framkom något nytt i sak jämfört med vad anmälaren tidigare hade
         anfört i utredningen ändrade dessa synpunkter inte IVO:s ställningstagande. IVO gick
         således vidare med att fatta beslut och ärendet avslutades.
         I anmälan till JO uppger anmälaren att IVO i telefonsamtal med anmälaren den
         7 maj 2018 meddelat att IVO inte utreder sänggrindar och vak. Berörd inspektör har
         inte någon minnesbild av att ha förmedlat denna information till anmälaren. På det sätt
         som angivits ovan har frågan om sänggrindar inte prövats under utredningens gång då
         IVO:s prövning inte omfattat denna del. I efterhand framstår det enligt IVO som
         olyckligt att anmälaren upplever att frågan om sänggrindar kvarstår. Vårdgivaren har
         sedan tidigare redovisat sitt svar på anmälarens fråga om sänggrindar.
         Sammanfattningsvis anser IVO att ärendet handlagts utifrån utredningsskyldigheten i
         7 kap. 11 § PSL och att IVO prövat de omständigheter som i huvudsak legat till grund
         för klagomålet.
Yttrande från styrelsen för NU-sjukvården, Västra Götalandsregionen
Anmälan remitterades även till berörd nämnd inom Västra Götalandsregionen
för yttrande när det gällde användandet av sänggrindar. Yttrandet skulle även
innehålla svar på ett antal frågor (se nedan i myndighetens remissvar).

I sitt remissvar anförde styrelsen för NU-sjukvården inom Västra Götalands-
regionen följande:

         Yttrande avseende användandet av sänggrindar

         Vilka rutiner har regionen respektive Uddevalla sjukhus när det gäller
         användande av sänggrindar och hur har eventuellt förekommande rutiner
         kommit till sjukvårdspersonalens kännedom?
         I NU-sjukvården har det fattats beslut om att Vårdhandboken är den övergripande
         rutinsamling som följs gällande omvårdnadsrutiner. Detta har spridits i organisationen
         via chefsbrev, chefsmöten, arbetsplatsträffar. I Vårdhandboken finns nedan text att
         läsa kring sänggrindar:




3
    Lydelse år 2017. Motsvarande bestämmelse återfinns nu i 7 kap. 13 § PSL.

4
    Prop. 2009/10:210 s. 217.
                                                                            Dnr 3661-2018         Sid 5 (10)




         ”Det saknas idag studier av god kvalitet för att kunna ge en tydlig rekommendation
         gällande nytta kontra risker med användandet av sänggrindar. Sänggrindar kan ge
         vissa patienter ett gott skydd medan de kan vara direkt olämpliga för andra, till
         exempel patienter med förvirring eller demenssjukdom i kombination med ett
         riskfyllt beteende. Det är därför viktigt att ett beslut om sänggrind alltid bygger på
         en individuell analys av behov, eventuella risker samt reflektion kring alternativa
         lösningar.
         Det är från vårdgivarens sida alltid viktigt att bedöma och se till syftet med säng-
         grindarna. Syftet med sänggrindana ska vara att stödja, underlätta eller aktivera
         patienten. Det kan till exempel vara ökad trygghet vid sömn eller som lägesändring
         och uppresningshjälpmedel. Är syftet däremot att begränsa patientens rörlighet eller
         hålla kvar en person i sängen handlar det i stället om en begränsningsåtgärd, vilket
         saknar lagstöd enligt Socialstyrelsen. För att använda sänggrindar krävs samtycke.
         Vårdpersonal kan bedöma förutsatt samtycke om patienten inte vill ramla ur sängen
         och därför använda sänggrindar."

      Av vilken eller vilka anledningar användes sänggrindar i detta fall och vilka
      överväganden gjordes inför och under tiden för användandet av sänggrindar?
      I samband med att patienten försämrades i sin andning blev hon orolig och var så av
      och till under kvällen. Utöver tät tillsyn gjordes bedömning att använda sänggrindar
      som stöd för patienten att hålla och luta sig emot i samband med andnöden och minska
      risken för fall ur sängen.

      Inhämtades patientens samtycke inför användandet av sänggrindar? Om patienten
      lämnade sitt samtycke, på vilket sätt skedde det och dokumenterades samtycket i
      patientjournalen?
      Det finns inget dokumenterat samtycke i journalen gällande användande av säng-
      grindar. I samband med intervju av medarbetare minns de inte om samtycke inhämtats.

      Dokumenterades användandet och behovet av sänggrindar i patientjournalen?
      Nej. När det gäller fallriskbedömning är detta gjort vid inskrivning och fallplan öppnad
      och åtgärder insatta. Det akut försämrade tillståndet skedde på kvällen och förloppet
      gick sedan mycket snabbt vilket kan vara en av anledningarna till att varken behovet
      eller användandet av sänggrindar är dokumenterat i patientjournalen.
      I samband med tidigare utredning har medarbetare på enheten, som ett led i
      förbättringsarbetet, genomgått kunskapstest i vårdhandboken gällande sänggrindar.
      Diskussion och reflektion har sedan skett på arbetsplatsträff.
AA kommenterade remissvaren och framförde bl.a. vissa synpunkter på IVO:s
beslut.

Rättslig reglering
Allmänt om frivillig hälso- och sjukvård
Var och en är mot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt angrepp och
frihetsberövanden (2 kap. 6 och 8 §§ regeringsformen, RF). Dessa
grundläggande fri- och rättigheter kan endast begränsas genom lag och då bara i
syfte att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle
(2 kap. 20 och 21 §§ RF). Några begränsningar av dessa fri- och rättigheter
finns inte i de lagar som reglerar den frivilliga hälso- och sjukvården.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), HSL, ska vården ges med respekt
för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den
som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården
(3 kap. 1 § andra stycket HSL).
                                                                   Dnr 3661-2018       Sid 6 (10)




En utgångspunkt är att vården ska vara frivillig och genomföras i samråd med
den som är i behov av vård. Hälso- och sjukvårdsverksamhet ska bedrivas så att
kraven på en god vård uppfylls, vilket bl.a. innebär att vården särskilt ska bygga
på respekt för patientens självbestämmande och integritet (5 kap. 1 § 3 HSL).
Vården ska ha en medmänsklig och förstående inriktning och genomföras i
samråd med patienten. Eftersom vården är helt frivillig kan en patient motsätta
sig att en viss vårdåtgärd vidtas (prop. 1984/85:181 s. 96).

En motsvarande bestämmelse om patientens självbestämmande och integritet
finns i 4 kap. 1 § patientlagen (2014:821). I patientlagen slås även fast att hälso-
och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke om inte annat följer av lag.
Ett samtycke kan lämnas skriftligen, muntligen eller genom att patienten på
annat sätt visar att han eller hon samtycker till den aktuella åtgärden (4 kap. 2 §
patientlagen). Patienten ska få den hälso- och sjukvård som behövs för att
avvärja fara som akut och allvarligt hotar patientens liv eller hälsa, även om
hans eller hennes vilja på grund av medvetslöshet eller av någon annan orsak
inte kan utredas (4 kap. 4 § patientlagen).

Journalföring
En patientjournal ska innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker
vård av patienten (3 kap. 6 § patientdatalagen [2008:355]). Av Socialstyrelsens
föreskrifter och allmänna råd (HSLF-FS 2016:40) om journalföring och
behandling av personuppgifter i hälso- och sjukvården framgår bl.a. att
vårdgivaren ska säkerställa att en patientjournal, i förekommande fall,
innehåller uppgifter om samtycken och återkallade samtycken samt om
patientens önskemål om vård och behandling (5 kap. 5 §).

IVO:s tillsyn av hälso- och sjukvården
Hälso- och sjukvården och dess personal står under tillsyn av IVO (7 kap. 1 §
patientsäkerhetslagen [2010:659], PSL). Den 1 januari 2018 trädde nya
bestämmelser i patientsäkerhetslagen i kraft om IVO:s klagomålshantering
(se vidare i prop. 2016/17:122). Av övergångsbestämmelserna framgår att för
ärenden som inletts hos IVO före den 1 januari 2018 gäller 7 kap. 11–13, 15, 16
och 18 §§ i den äldre lydelsen (se SFS 2017:378). I detta ärende är därför
bestämmelserna om IVO:s klagomålshantering i dessas äldre lydelser
tillämpliga och hänvisas till om inte annat anges.

Enligt dessa bestämmelser skulle IVO bl.a. efter anmälan pröva klagomål mot
hälso- och sjukvården och dess personal (7 kap. 10 § PSL). IVO skulle göra den
utredning som behövdes för att kunna pröva klagomålet och fick utreda och
pröva omständigheter som inte hade åberopats i anmälan (7 kap. 11 § PSL).
IVO fick dock avstå från att utreda ett klagomål om det var uppenbart att
klagomålet var obefogat eller om klagomålet saknade direkt betydelse för
patientsäkerheten och det saknades skäl att överväga åtalsanmälan (7 kap. 12 §
PSL). IVO fick i sina beslut uttala sig om huruvida en åtgärd eller underlåtenhet
av en vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal stred mot lag eller annan
                                                                        Dnr 3661-2018        Sid 7 (10)




föreskrift eller var olämplig med hänsyn till patientsäkerheten. Ett sådant beslut
fick dock inte fattas utan att anmälaren och den som klagomålet avsåg hade fått
tillfälle att yttra sig över ett förslag till beslut i ärendet. IVO:s beslut skulle
vidare vara skriftligt och innehålla de skäl som låg till grund för beslutet
(7 kap. 18 § PSL).

Bedömning
Inledning
AA har i sin kommentar till remissvaren framfört vissa synpunkter i sak på det
beslut som IVO har meddelat. Jag vill med anledning av detta inledningsvis
framhålla att JO som regel inte uttalar sig om myndigheternas bedömningar och
beslut i sakfrågor. Jag finner inte skäl att avvika från den principen i detta fall.
JO kan inte heller ändra eller upphäva ett beslut från en myndighet. I min
utredning har jag därför mot den bakgrunden fokuserat på vårdgivarens
hantering av frågan om sänggrindar och IVO:s handläggning av den delen av
klagomålet. Vad AA anfört i övrigt ger inte anledning till några uttalanden från
min sida.

Vårdgivarens hantering av sänggrindar
Genom utredningen har det kommit fram att patienten vårdades på en av
sjukhusets vårdavdelningar och att vårdpersonalen när patientens tillstånd
försämrades valde att använda sänggrindarna på patientens säng. Vårdgivaren
har i sitt remissvar anfört följande om anledningen till detta:

      I samband med att patienten försämrades i sin andning blev hon orolig och var så av
      och till under kvällen. Utöver tät tillsyn gjordes bedömning att använda sänggrindar
      som stöd för patienten att hålla och luta sig emot i samband med andnöden och minska
      risken för fall ur sängen.
Det saknas dokumentation om behovet och användningen av sänggrindar samt
om patientens eventuella samtycke. Av remissvaret framgår att den ansvariga
vårdpersonalen inte minns om samtycke inhämtades.

Som framgått ovan av den rättsliga regleringen är utgångspunkten inom hälso-
och sjukvården att vården ska vara frivillig och genomföras i samråd med
patienten. Vårdåtgärder får inte genomföras utan patientens samtycke förutom i
särskilt angivna undantagsfall (4 kap. 4 § patientlagen). När det gäller
användning av skyddsåtgärder, t.ex. sänggrindar, krävs därför som huvudregel
att patienten samtycker till åtgärden. Sådana skyddsåtgärder får enligt
Socialstyrelsen bara användas för att skydda, stödja, hjälpa och aktivera
patienten, inte för att frihetsberöva en patient eller begränsa hans eller hennes
rörelsefrihet. Socialstyrelsen har vidare uttalat att åtgärderna inte heller får
                                                                             Dnr 3661-2018       Sid 8 (10)




användas för att kompensera för bristande bemanning.5 Jag instämmer i
Socialstyrelsens uttalanden.

NU-sjukvården har i sitt remissvar anfört att Vårdhandboken används som
övergripande rutinsamling hos vårdgivaren i fråga om omvårdnadsrutiner. Jag
vill därför tillägga att det av Vårdhandboken framgår bl.a. följande:6

## Bedömning

Inför bruk av sänggrindar ska alltid nyttan vägas mot eventuella risker. En analys av
         behov, risker, beslut om åtgärd samt uppföljning ska dokumenteras i patientjournalen.
         Förändras patientens tillstånd ska alltid en ny bedömning utföras.
         I ett beslut och dokumentationen av sänggrindar ska också mer specifika behov
         preciseras:
         Behövs sänggrindar på båda sidorna – eller bara ena sidan?
         Är behovet av sänggrindar främst dagtid eller nattetid?
         Behövs grindskydd för att förhindra skrap- och klämskador?
Vårdgivaren har anfört att syftet med sänggrindarna var att stödja och skydda
patienten från fall ur sängen. På grund av brister i dokumentationen är det svårt
för mig att dra några slutsatser i frågan om huruvida det fanns ett behov av
sänggrindar i det aktuella fallet. Det är vidare en sådan medicinsk bedömnings-
fråga som JO normalt inte uttalar sig om. Jag vill dock framhålla vikten av att
det görs en individuell bedömning i varje enskilt fall utifrån patientens
förutsättningar, önskemål och behov.

När det gäller frågan om samtycke kan jag konstatera att det inte finns något i
utredningen som talar för att patientens samtycke inhämtades innan
sänggrindarna sattes upp. Jag måste därför dra slutsatsen att så inte var fallet.
Vårdgivaren har inte gjort gällande att samtycke av någon anledning inte
behövdes, att det var underförstått eller att det inte gick att inhämta. Jag får mot
den bakgrunden konstatera att vårdgivaren genom att underlåta dels att inhämta
patientens samtycke till åtgärden, dels att dokumentera användningen i
patientens journal inte har handlagt frågan om sänggrindar på ett korrekt sätt.
Jag är mycket kritisk till detta.

Det som har kommit fram i ärendet i denna del tyder på att vårdpersonalen vid
den aktuella tidpunkten inte hade tillräckliga kunskaper om förutsättningarna




5
    Se bl.a. Frågor och svar om tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg av
vuxna. Socialstyrelsen. http://socialstyrelsen.se/fragorochsvar. Hämtat den 1 mars 2019.

6
    Vårdhandboken. Sänggrindar – Bedömning. https://www.vardhandboken.se/vard-och-
behandling/basal-och-preventiv-omvardnad/sanggrindar/bedomning/. Hämtat den
1 mars 2019.
                                                                  Dnr 3661-2018      Sid 9 (10)




för användning av sänggrindar. Jag förutsätter att de åtgärder som vårdgivaren
nu har vidtagit följs upp och utvärderas för att säkerställa att liknande brister
inte uppkommer framöver.

Handläggningen av det aktuella ärendet hos IVO
Genom utredningen har det kommit fram att IVO i sitt beslut inte har prövat
frågan om sänggrindar. IVO har anfört att AA:s anmälan har handlagts utifrån
utredningsskyldigheten i 7 kap. 11 § PSL i dess lydelse före den 1 januari 2018
och att IVO har prövat de omständigheter som i huvudsak legat till grund för
klagomålet.

Jag kan konstatera att vilka åtgärder som vidtas av en tillsynsmyndighet beror
på bedömningar utifrån förhållandena i det enskilda fallet. I bedömningsfrågor
kan man ha skilda uppfattningar utan att någon av dem behöver vara felaktig.
En tillsynsmyndighet har mot den bakgrunden en betydande frihet att själv
bestämma vilka åtgärder som ska vidtas i ett visst ärende. JO brukar därför som
regel avstå från att uttala sig om de bedömningar som en tillsynsmyndighet har
gjort i sin granskningsverksamhet. Jag finner inte anledning att avvika från den
principen i detta fall och kommer därför inte att uttala mig i frågan om huruvida
IVO borde ha prövat AA:s klagomål om användningen av sänggrindar eller
inte. Jag noterar dock att det sedan den 1 januari 2018 uttryckligen framgår av
7 kap. 11 § första stycket 3 PSL att IVO ska utreda klagomål som rör händelser
i samband med hälso- och sjukvård som allvarligt och på ett negativt sätt
påverkat eller hotat patientens självbestämmande, integritet eller rättsliga
ställning.

När det gäller IVO:s hantering av frågan i övrigt vill jag peka på följande: I sin
anmälan till IVO ställde AA vissa frågor om vårdgivarens användning av
sänggrindar. Enligt IVO:s remissvar upprepade AA sina frågor om sänggrindar i
sin kommentar över IVO:s förslag till beslut i ärendet. I IVO:s beslut den 3 maj
2018 berörs inte frågan om sänggrindar.

Som jag har anfört ovan avstår jag från att lämna några synpunkter i frågan om
huruvida IVO borde ha utrett vårdgivarens användning av sänggrindar. Jag har
dock förståelse för att AA upplevde att hon inte fick tillräcklig återkoppling när
klagomålen i denna del inte alls kommenterades i IVO:s beslut. JO har tidigare
uttalat att det är av största vikt att den myndighet som ska ta emot och utreda
patientklagomål har såväl de enskildas som hälso- och sjukvårdens förtroende.
Detta ställer höga krav på IVO när det gäller både utredningsförfarandet och
beslutens utformning (se JO 2015/16 s. 507). Även om jag inte finner tillräcklig
anledning att rikta någon kritik mot IVO i det här ärendet vill jag uppmana
myndigheten att se över hur beslut i klagomålsärenden motiveras, för att
underlätta förståelsen hos de enskilda.

Vad gäller AA:s uppgift om att handläggaren per telefon har informerat henne
om att myndigheten inte utreder sänggrindar och vak har IVO uppgett att
handläggaren inte har någon minnesbild av att ha förmedlat denna information.
                                                               Dnr 3661-2018     Sid 10 (10)




Jag saknar därmed underlag för att ha några synpunkter på IVO:s handläggning
i den delen. Eftersom det inte framstår som sannolikt att ytterligare åtgärder
skulle skapa klarhet i saken lämnar jag den frågan.

Ärendet avslutas.
