# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid Åklagarmyndigheten, Västerorts åklagarkammare i Stockholm, för långsam handläggning av en förundersökning m.m.

JO 2007-09-17 dnr 3662-2006

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                     Sid
                                                                            2007-09-17               3662-2006              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och åklagare vid Åklagar-
                        myndigheten, Västerorts åklagarkammare i Stockholm, för långsam
                        handläggning av en förundersökning m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län och
                        åklagare vid Åklagarmyndigheten, Västerorts åklagarkammare i Stockholm, för
                        långsam handläggning av en förundersökning avseende bedrägeri m.m. Han riktade
                        även kritik mot Kronofogdemyndigheten och Brottsoffermyndigheten.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärenden K137613-03 och K142763-03 och diarie-
                        blad i åklagarkammarens ärende 102-2748-03 inhämtades. Följande framkom.

                        AA gjorde den 3 juni 2003 en anmälan om bedrägeri (K137613-03). För-
                        undersökning inleddes dagen därpå. Den 8 juni 2003 anmälde han samma person
                        för olaga hot m.m. (K142763-03). Han gjorde senare ytterligare en anmälan
                        angående samma bedrägeribrott (K243539-03). Åklagaren gav den 6 juni 2003
                        direktiv att AA skulle höras. Först i maj 2005 kallades han till förhör. Det miss-
                        tänkta olaga hotet kom att preskriberas under handläggningen.

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        handläggningen av ärendena.

                        Polismyndigheten (bitr. länspolismästaren BB) kom in med ett remissvar, till vilket
                        fogades upplysningar från polismästaren CC vid Västerorts polismästardistrikt.

                        CC uppgav bl.a. följande.

                                  Handläggningen av de aktuella ärendena har dragit ut på tiden. Det finns olika
                                  anledningar till detta. Bland annat har den misstänkte gärningsmannen inte gått att
                                  lokalisera, trots att han är efterlyst sedan snart ett år tillbaka och trots att polis-
                                  mästardistriktets personspaningsgrupp försökt hämta honom till förhör.
                                  Den främsta anledningen till ifrågavarande tidsutdräkt får emellertid sägas vara att
                                  distriktets utredningsrotel haft en mycket ansträngd arbetssituation under senare år,
                                  med följd att den ofta varit tvungen att prioritera andra ärendetyper än bedrägeri-
                                  ärenden. Trots att olika utredningsåtgärder vidtagits i AA:s ärenden under senare tid,




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                         Dnr 3662-2006     Sid 2 (6)



      kan Västerorts polismästardistrikt sålunda konstatera att dessa ärenden inte
      handlagts i enlighet med rättegångsbalkens krav på skyndsamhet.
      Genom nyligen genomförda effektiviseringsåtgärder, främst tillskapandet av
      särskilda bedrägerirotlar inom polismyndigheten, är det distriktets bedömning att
      även svårutredda och icke prioriterade bedrägeriutredningar framgent kommer att
      bedrivas med större effektivitet – och rättssäkerhet – än vad som tyvärr blivit fallet i
      AA:s fall.
BB anförde bl.a. följande.
      Av ärendehistoriken i ärendena och uppgifter ur RAR-systemet framgår följande:

      K137613-03, bedrägeri
      Anmälan om bedrägeri upprättades den 3 juni 2003. Förundersökning inleddes
      dagen efter av chefen för samordningsgruppen vid Västerorts polismästardistrikt.
      Den 5 juni 2003 lottades ärendet på åklagare med vice chefsåklagare DD som
      förundersökningsledare. Åklagaren gav den 6 juni 2003 direktiv om att målsägande-
      förhör skulle hållas. Den 7 november 2003 hölls ett förhör med en EE. Ärendet
      skickades för beslut till åklagaren den 4 juni 2004. Den 1 juni 2005 hölls måls-
      ägandeförhöret.

      K142763-03, olaga hot och olovligt förfogande
      Anmälan om olaga hot och olovligt förfogande upprättades den 8 juni 2003.
      Förundersökning inleddes samma dag efter beslut av polisman FF som själv sattes
      upp som förundersökningsledare. Den 10 juni 2003 tillsattes polisman GG som
      förundersökningsledare. Den 25 mars 2004 skickades en kallelse till den misstänkte.
      Den 4 juni 2004 skickades ärendet till åklagare för beslut. Den 9 juni 2004 tillsattes
      vice chefsåklagare DD som förundersökningsledare. Av RARsystemet framgår att
      förundersökningen övertogs av åklagaren den 2 augusti 2004.

      K243539-03, bedrägeri
      Anmälan om bedrägeri, avseende samma händelse som i ärende K137613-03,
      upprättades den 20 september 2003. Förundersökning inleddes samma dag efter
      beslut av FF som också antecknades som förundersökningsledare. Den 22 september
      2003 övergick förundersökningsledarskapet till GG Ärendet skickades till åklagare
      för beslut den 4 juni 2004. Den 9 juni 2004 tillsattes vice chefsåklagare DD som
      förundersökningsledare. Av RAR-systemet framgår att förundersökningen övertogs
      av åklagaren den 2 augusti 2004.
      –––––

## Polismyndighetens bedömning

Polismyndigheten kan i likhet med polismästardistriktet konstatera att ärendena inte
      handlagts i enlighet med rättegångsbalkens krav på skyndsamhet. Vidare har de upp-
      gifter om ärendenas handläggning som polismyndigheten tagit del av tydligt visat att
      ärendena varit lågprioriterade och föremål för olika handläggare och beslutsfattare.
      Ärendena är vid dagens datum ännu inte slutredovisade. En förklaring till detta torde
      emellertid vara att den misstänkte är efterlyst och varit svår att lokalisera.
      Polismyndigheten har, efter vad som gått att klarlägga angående ärendenas hand-
      läggning, ingen annan förklaring att lämna rörande det aktuella målsägandeförhöret i
      ärende K137613-03, än att ärendet inte kunnat prioriteras på grund av resursbrist.
      JO har i ett beslut från 2002 beskrivit hur man lämpligen bör förfara när polisen inte
      har möjlighet att bifalla en begäran från åklagaren om utredningshjälp. För att und-
      vika en så lång tidsutdräkt som i förevarande fall, borde åklagaren ha informerats
      om den rådande arbetssituationen och att något förhör inte kunde förväntas inom den
      närmsta tiden. Även åklagaren har emellertid ett ansvar att avkräva besked i
      utredningsfrågan. Frågan bör då lyftas till ledningsnivåer inom respektive
      myndigheter. Det är under alla omständigheter givetvis oacceptabelt att det går i det
                                                                         Dnr 3662-2006     Sid 3 (6)



      närmaste två år från tiden för anmälan och åklagarens direktiv om målsägandeförhör
      till dess att målsäganden kallas till förhör.
      Av åklagarens direktiv i ärendena framgår att inte heller kontakten med åklagaren i
      stort skötts på ett tillfredsställande sätt från polisiärt håll. Det har även rått viss
      förvirring kring lottning och förundersökningsledarfrågan i ärendena K142763-03
      och K243539-03. Det är i detta fall svårt att bedöma huruvida det varit bristerna i
      samarbetet eller resursbristen inom polisen som lett till att det olaga hotet hann
      preskriberas. Att så kom att ske är i vart fall högst otillfredsställande.
      Precis som Västerorts polismästardistrikt beskrivit, har det vidtagits om-
      organiseringar inom polismyndigheten gällande bedrägeribrotten, i syfte att
      effektivisera utredningsarbetet. Den 1 oktober 2006 inrättades särskilda bedrägeri-
      rotlar vid polismästardistrikten City, Norrort och Söderort. Vid dessa rotlar hand-
      läggs sedan nämnt datum länets samtliga bedrägeribrott, med undantag för de som
      handläggs vid länskriminalpolisavdelningen. Polismyndigheten anser att det nu finns
      goda förutsättningar för ett mer effektivt och rättssäkert utredningsarbete gällande
      dessa brott än vad som tyvärr tidigare varit fallet.
Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av ärendet.

Åklagarmyndigheten (genom överåklagaren HH) inkom med ett remissvar, till
vilket fogades upplysningar från chefsåklagaren JJ och vice chefsåklagaren DD,
båda vid Västerorts åklagarkammare i Stockholm.

DD upplyste följande.

      Den 5 juni 2003 inkom från polisen i Västerort till åklagarkammaren anmälan K
      137613-03 rörande bedrägeri. Bedrägeriet avsåg en bilaffär med ett i anmälan
      uppgivet skadebelopp om 20 900 kronor.
      Den 6 juni 2003 expedierade jag direktiv till polisen i Västerort. I direktiven
      ombads polisen att höra målsäganden och ta in eventuella handlingar som kunde ha
      betydelse. Efter att målsäganden till åklagarkammaren den 15 augusti samma år
      inkommit med diverse handlingar sändes dessa den 21 augusti till polisen för att
      ingå i utredningen. Den 14 augusti inkom målsäganden med e-post till åklagar-
      kammaren. Denna skrevs ut och sändes till polisen den 22 augusti. Efter det att
      ytterligare e-post från målsäganden inkommit till åklagarkammaren den 27 augusti
      översändes även dessa till polisen den 28 augusti. Jag påpekade i min missiv-
      skrivelse att mina direktiv att höra målsäganden kvarstod. Den 10 september 2003
      skrev jag till polisen och upprepade min begäran om att målsäganden skulle höras.
      Den 9 juni 2004 tillskrevs polisen ånyo varvid jag bland annat påpekade att mina
      direktiv av den 6 juni 2003, innebärande att målsäganden skulle höras och eventuella
      handlingar skulle tas in, alltjämt gällde.
      Den 3 augusti 2004 inkom till åklagarkammaren anmälan K 142763-03 rörande
      olovligt förfogande och olaga hot.
      Den 16 september 2004 skickades direktiv till polisen i vilken jag redogjorde för
      min syn på utredningsläget och betonade att målsäganden måste höras. Dessa
      direktiv har av förbiseende ej diarieförts hos åklagarkammaren, vilket rätteligen
      borde ha skett.
      Den 30 mars 2005 inkom till åklagarkammaren en skrivelse från målsäganden,
      vilken jag den 4 april skickade till polisen för kännedom. I mitt missiv frågade jag
      när det kunde förväntas något ”i utredningsväg”. Målsäganden underrättades genom
      skrivelse att handlingen sänts till polisen och han upplystes också om att jag inte
      kunde svara på när utredningen kunde vara klar. Den 31 maj kontaktades jag av
      polisens utredare och upplystes om att målsäganden var kallad till förhör den 1 juni.
      Den 2 juni inkom, till åklagarkammaren, utskrift av målsägandeförhöret samt
      diverse handlingar. Den 22 juni inkom förfrågan om utredningen från Brottsoffer-
                                                                         Dnr 3662-2006     Sid 4 (6)



      myndigheten, vilken besvarades av mig den 15 juli. Samma dag skickade jag
      direktiv till polisen i vilken jag hemställde om att den misstänkte skulle höras och
      delges misstanke om bedrägeri. Den gärning som anmälts som olaga hot var då
      preskriberad. Den 27 oktober inkom besked från polisen att den misstänkte kallats
      till förhör två gånger men ej avhörts. Utredaren anmärkte också att den misstänkte
      var ”efterlyst för adressuppgifter” Efter att ha sökt polisens utredare via telefon för
      att diskutera utredningsläget tillskrev jag polisen den 1 november för att få svar på
      frågan vad som menades med polisens anmärkning. Jag frågade också om man
      kunde anta att den misstänkte fått del av kallelserna till förhör. Den 25 november
      tillskrev jag ånyo polisen och uppgav en adress där den misstänkte enligt måls-
      äganden skulle finnas.
      Den 16 januari 2006 beslutade jag om hämtning till förhör av den misstänkte jämlikt
      RB 23 kap 7§ 1 st. Den 23 maj skickade jag en påminnelse till polisen i vilken jag
      påpekade att den misstänkte skulle hämtas till förhör. Jag frågade vad som gjordes i
      ärendet. Svar erhölls från polisen den 14 juli av vilket framgick att den misstänkte
      var efterlyst. Den 26 oktober skickade jag direktiv till polisen i vilket jag hemställde
      att den misstänkte skulle sökas på två adresser som målsäganden uppgivit som
      möjliga vistelseadresser för den misstänkte.
      Den 5 januari 2007 har till åklagarkammaren inkommit en skrivelse från polisen
      varav framgår att den misstänkte eftersökts med negativt resultat.
      Då den misstänkte inte kan nås för förhör kan utredningen inte slutföras.
JJ upplyste bl.a. följande.
      Jag har inget att anföra därutöver mer än att det av handlingarna i ärendet framgår att
      anmälan K142763-03 samt K243539-03 (som är av marginellt intresse eftersom den
      utgör en dubbelanmälan av 137613-03) inte förefaller ha kommit till åklagarens
      kännedom förrän i juni 2004. Åklagaren har emellertid inte då fått tillgång till
      anmälningarna eller upplysning om vad dessa innehöll varför kompletterande upp-
      gifter därvidlag begärdes. Den 3 augusti 2004 förefaller anmälan K142763-03
      därefter ha inkommit till kammaren varvid åklagaren erhållit sådan information att
      han kunnat inträda som förundersökningsledare även såvitt avser det olaga hotet.
      Anmälan K243539-03 har aldrig blivit inregistrerad vid kammaren.
HH anförde bl.a. följande.

      Den handläggande åklagaren har föredömligt snabbt expedierat direktiv till polisen
      efter det att den första anmälan inkommit till åklagarkammaren. Direktiven innebar
      att målsäganden skulle höras. Målsäganden hördes först nästan två år senare.
      Utredningen är ännu inte slutförd.
      Det torde stå helt klart att rättegångsbalkens skyndsamhetskrav som framgår av
      23 kap. 4 § rättegångsbalken inte iakttagits vid handläggningen. Av polismyndig-
      hetens yttrande framgår att detta beror på en ansträngd arbetssituation vid den
      aktuella utredningsenheten. Av 1 a § förundersökningskungörelsen framgår att
      undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall bl.a.
      se till att utredningen bedrivs effektivt. Även om åklagaren skickat påminnelser till
      polisen har det enligt myndighetens bedömning gått för lång tid mellan kontakterna.
      Då inget hände från polisens sida borde frågan om utredningsresurser ha tagits upp
      med en högre nivå inom polisen genom kammarledningens försorg (JO 2003/04 s.
      82).
AA yttrade sig över remissvaren.

Ett aktuellt diarieblad samt ytterligare handlingar inhämtades i september 2007 från
åklagarkammaren.
                                                                    Dnr 3662-2006      Sid 5 (6)



Bedömning
En förundersökning skall enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (RB)
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Det är undersöknings-
ledaren som har ansvar för förundersökningen i dess helhet. Han skall se till att
utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till
vara (1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen, 1947:948).

Anmälan gällande bedrägeri gjordes den 3 juni 2003 och DD beslutade några dagar
senare att förhör med AA skulle äga rum. Handläggningen av ärendet har därefter
avstannat. Polisen har, med undantag för ett förhör i november 2003, inte
genomfört några utredningsåtgärder förrän målsägandeförhöret verkställdes i juni
2005, två år efter det att direktiven gavs. Såvitt gäller förundersökningen avseende
olaga hot, som uppgetts ha varit polisledd under tiden juni 2003 till juni 2004, vid-
togs ingen annan åtgärd från polisens sida än att en kallelse till förhör skickades till
den misstänkte i mars 2004.

Som förklaring till den underlåtna handläggningen av ärendena har polismyndig-
heten främst hänvisat till hög arbetsbelastning och resursbrist.

Det är uppenbart att ansvaret för den bristfälliga hanteringen i första hand åvilar
polismyndigheten. Jag har de senaste åren i ett stort antal ärenden haft anledning att
kritisera Stockholmspolisens handläggning av främst bedrägeriärenden. Jag är så-
ledes väl medveten om de svårigheter som bl.a. utredningarna av sådana ärenden
åtminstone hittills brottats med. Det är emellertid självfallet inte acceptabelt att det
under så lång tid som i det nu aktuella fallet inte vidtas några utredningsåtgärder
och att det dröjer två år innan polisen verkställer ett målsägandeförhör. Det är
vidare naturligtvis helt oacceptabelt att målsägandeförhöret hölls först cirka en
vecka innan ett av de anmälda brotten preskriberades. – Handläggningen visar
också på vikten av att samordningen mellan polis och åklagare fungerar, inte minst
om det beträffande samma personer finns såväl polisledda som åklagarledda för-
undersökningar.

Efter det att förhöret med AA verkställts beslutade DD att den misstänkte skulle
höras. Av utredningen framgår att försök gjordes att kalla denne till förhör och att
han också efterlystes. Det förhållandet att han inte kunnat påträffas kan givetvis
inte polis och åklagare lastas för.

När det sedan gäller DD:s ansvar har han, när han varit förundersökningsledare,
haft det övergripande ansvaret för förundersökningen. I likhet med Åklagar-
myndigheten anser också jag att han då borde ha varit mer aktiv för att följa upp de
utredningsdirektiv som gavs. I sammanhanget kan nämnas att Åklagarmyndigheten
nyligen har kommit ut med föreskrifter och allmänna råd om bevakning och upp-
följning vid Åklagarmyndigheten av pågående förundersökningar (ÅFS 2007:5). I
2 § stadgas bl.a. att åklagaren inte får dröja med att vidta åtgärder för att driva för-
undersökningen framåt längre tid än tre månader från det att utredningsåtgärder
senast vidtogs eller åklagaren genom direktiv, påminnelser eller på annat sätt
verkade för att driva förundersökningen framåt.
                                                                    Dnr 3662-2006    Sid 6 (6)



Av DD:s upplysningar framgår att kontakter förekommit med polisen i större
utsträckning än vad som framgår av akten. Jag vill därför också erinra om vikten av
att kontakter av betydelse för ett ärendes handläggning dokumenteras.

Av de handlingar som infordrades i september 2007 framgår att förundersökningen
beträffande bedrägeri alltjämt pågår samt att förundersökningen beträffande olaga
hot, avseende brott som preskriberades i juni 2005, lades ned först i augusti 2007.
Det finns inte skäl att närmare utreda anledningen till detta men jag vill erinra om
att en förundersökning skall läggas ned om det inte längre finns anledning till dess
fullföljande (23 kap. 4 § andra stycket RB).

Av polismyndighetens remissvar framgår att det vidtagits omorganisationer
gällande bedrägeribrotten. Jag utgår från att de vidtagna åtgärderna kommer att
medföra att utredningsverksamheten framdeles kan bedrivas på ett effektivt och
rättssäkert sätt och att myndigheten i annat fall vidtar ytterligare kraftfulla åtgärder
för att komma till rätta med de aktuella problemen.

Sammanfattningsvis konstaterar jag att polismyndigheten förtjänar allvarlig kritik
för den bristande utredningen och att DD, för bristerna i sin handläggning, inte kan
undgå kritik.

Vad AA i övrigt har anfört och vad som kommit fram föranleder inte någon
ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

I de delar anmälan rör Kronofogdemyndigheten respektive Brottsoffermyndigheten
har samråd skett med justitieombudsmännen Cecilia Nordenfelt respektive Nils-
Olof Berggren.

Ärendet avslutas.
