# Kritik mot Barn- och utbildningsnämnden i Bjuvs kommun för att den inte gav barn som vårdades enligt LVU tillräckligt stöd för att behålla kontakten med sitt kulturella ursprung

JO 2017-04-20 dnr 3664-2015

BESLUT
                                                                           Datum                      Dnr                     Sid
                                                                           2017-04-20                 3664-2015              1 (6)
Justitieombudsmannen
Stefan Holgersson




                        Kritik mot Barn- och utbildningsnämnden i Bjuvs kommun för att den
                        inte gav barn som vårdades enligt LVU tillräckligt stöd för att behålla
                        kontakten med sitt kulturella ursprung


                          Beslutet i korthet: Fyra romska barn som var omhändertagna enligt LVU hade efter
                          att de varit placerade två år i familjehem tappat sitt språk och sin romska kultur.
                          Nämnden har ett ansvar för att på olika sätt arbeta för att barn ska få behålla kontakten
                          med sitt kulturella ursprung. Barn- och utbildningsnämnden får kritik för att den inte vidtog
                          tillräckliga åtgärder i den delen.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA, jurist vid Antidiskrimineringsbyrån
                        Helsingborg, på socialtjänsten i Bjuvs kommun i flera avseenden. Ett av
                        klagomålen gällde att socialtjänsten inte hade tillgodosett fyra romska barns rätt
                        att under ett omhändertagande enligt lagen (1990:52) med särskilda
                        bestämmelser om vård av unga, LVU, få behålla sitt språk och sin kultur. I den
                        delen uppgav AA bl.a. följande:

                        BB och CC är romer och har på grund av socialtjänstens negativa inställning till
                        romani chib inte vågat prata det språket med sina barn under deras
                        umgängestillfällen. Periodvis har barnen haft mycket glesa umgängen med sina
                        föräldrar. Barnen har inte heller haft kontakt med andra personer än sina
                        föräldrar som har kunnat prata deras språk med dem och förstår därför inte
                        längre romani chib. BB och CC upplever att familjehemmen undanhåller deras
                        etniska tillhörighet för barnen och att barnen växer upp utan att ens veta att de
                        är romer.

                        Till sin anmälan bifogade AA vissa handlingar.

## Utredning

JO begärde att Barn- och utbildningsnämnden i Bjuvs kommun skulle yttra sig
                        över det som AA i sin anmälan hade benämnt ”huvudfrågan”, dvs. hur barnens
                        rätt att få behålla sitt språk och sin kultur hade tillgodosetts under
                        omhändertagandet enligt LVU.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                       www.jo.se
                                                                          Dnr 3664-2015        Sid 2 (6)




Som sitt remissvar gav nämnden (arbetsutskottet) in ett yttrande som hade
upprättats av verksamhetschefen DD vid barn- och utbildningsförvaltningen. I
yttrandet anfördes bl.a. följande:

## Bakgrund

BB:s och CC:s fyra äldsta flickor omhändertogs med stöd av LVU i maj 2013.
      Initialt placerades barnen i samma familjehem men de två äldre flickorna
      omplacerades efter en tid till ett nytt familjehem. Under hösten 2013 hade
      föräldrarna insats i form av familjebehandling, dels genom enskilda möten med
      familjebehandlare och dels då familjebehandlare medverkade i samband med
      föräldrarnas umgänge med barnen.
      BB:s och CC:s umgänge med sina omhändertagna barn har strukturerats och
      anpassats i syfte att tillgodose barnens behov av en stabilitet och känslomässig
      tillgänglighet vid umgängena. Under den första tiden efter omhändertagandena var
      umgängessituationen präglad av föräldrarnas frustration och ilska gentemot
      socialtjänsten som myndighet. Detta tog sig exempelvis uttryck i att man inför
      barnen agerade ut verbalt gentemot handläggare. Dessutom uttalades vid ett tillfälle
      hot från CC gentemot en av familjebehandlarna i samband med umgänge.
      Föräldrarnas relation var periodvis konfliktfylld och det var tidvis svårt för
      föräldrarna att hålla fokus på och mäkta med att känslomässigt möta alla sina
      fyra döttrar under umgängena.
      I syfte att förhindra att barnen skulle utsättas för destruktiva umgängessituationer
      och istället på sikt öka möjligheterna för stabila och konstruktiva umgängen har
      under processens gång beslut fattats med stöd av LVU i form av umgänges-
      restriktioner. Under en kortare period hade föräldrarna inte något umgänge med
      barnen. Det har funnits stöd i form av kontaktperson vid umgängena. Strukturen på
      umgängena har anpassats kontinuerligt. En period hade föräldrarna umgänge var för
      sig med två av barnen i taget. Umgängessituationen utvecklades i positiv riktning
      och blev successivt stabilare och föräldrarna kunde efterhand träffa sina barn
      tillsammans. Umgänget har också flyttats, från att ha skett på neutral plats
      (familjecentral) till att ske i hemmet.

      Nuläge
      Utredning inleddes i maj 2015 med anledning av att BB och CC ansökte om att
      vården med stöd av LVU skulle upphöra gällande deras två äldsta flickor. I juli månad
      2015 beslutades om LVU i hemmet då den pågående utredningen indikerade att det
      fanns förutsättningar för de två äldre flickorna att flytta hem till föräldrarna. På
      arbetsutskottets sammanträde i september fattades sedan det slutliga beslutet att LVU-
      vården skulle upphöra gällande de äldsta flickorna, som i praktiken bott hemma hos
      BB och CC sedan i början av augusti 2015.
      De två yngre systrarna är fortsatt familjehemsplacerade med stöd av LVU och
      har umgänge varje vecka med sina föräldrar i deras hem.

      Angående barnens rätt till sitt språk och sin kultur
      Hur socialtjänsten tillgodoser barnens behov vad gäller familjehem och
      umgängesstruktur sker med barnens behov och barnens bästa som ledstjärna. I
      vissa fall är en familjehemsplacering i nätverket möjlig och lämplig. För
      familjehemsplacerade barn är kontakten med biologiska föräldrar och nätverk viktigt
      som ett sätt att bibehålla kontinuitet och sammanhang vad gäller identitet, ursprung,
      kultur och språk. Det är dock viktigt att poängtera att umgänget skall tillgodose
      barnets behov och utformas utifrån detta. Det kan finnas omständigheter som gör att
      socialtjänsten bedömer att det finns behov av inskränkningar och/eller restriktioner
      vad gäller umgänge utifrån t.ex. skyddsaspekter eller barnets rätt.
      När det gäller BB:s och CC:s umgänge och kontakt med sina döttrar under tiden de
      varit omhändertagna framgår det i ärendet att socialtjänstens kontinuerligt arbetat
                                                                         Dnr 3664-2015        Sid 3 (6)




      för att barnens tillgång till föräldrarna ska kunna ske på ett tryggt, stabilt och
      kvalitativt sätt. Även om det under en period inte bedömdes vara möjligt att ha något
      umgänge stannade processen inte av därvid, utan olika möjligheter att stärka och
      förbättra situationen arbetades fortlöpande fram då man omprövade och
      omformulerade restriktionerna kring umgänget. En planering i samförstånd gick inte
      att nå då föräldrarna inte samtyckte till den struktur och planering som bedömdes
      nödvändig.
      I dagsläget bor två av barnen åter hemma hos föräldrarna, och de två andra
      barnen har ett tätt umgänge med föräldrar och syskon vilket kan ses tillgodose deras
      rätt till sin språkliga och kulturella tillhörighet.
      –––

## Bedömning

Föräldrar till tvångsomhändertagna barn befinner sig i en särskilt utsatt och sårbar
      situation, vilket ställer höga krav på socialtjänstens agerande och bemötande. Mot
      bakgrund av detta har kontakten med föräldrarna präglats av hög tillgänglighet
      för att möta upp behov och hitta goda vägar i samarbetet.
      Mot bakgrund av ovanstående och kännedom i ärendet är bedömningen att
      socialtjänsten så långt det varit görligt arbetat på att barnen skall få sina behov
      vad gäller identitet, språk och kulturell tillhörighet tillgodosedda genom en
      välfungerande och stabil kontakt med föräldrarna. Att det nyligen bedömts finnas
      förutsättningar för två av barnen att flytta hem bör ses som ett uttryck för att
      socialtjänstens arbete burit frukt i detta avseende.
AA kommenterade remissvaret. Hon uppgav bl.a. följande: Huvudfrågan
handlar om hur barnen har fått hjälp att behålla sitt språk och sin kultur när de,
oavsett anledning, inte har fått dessa rättigheter tillgodosedda genom
exempelvis umgänge med sina föräldrar. Det är alltså en fråga om barnens
rättigheter och inte en fråga om vilka svårigheter nämnden anser sig ha haft i sin
relation till föräldrarna. Socialtjänsten anlitade under 2015 en utredare som i
hemtagningsutredningar avseende de två äldsta barnen gjorde bedömningen att
barnen under tiden i familjehem hade tappat sitt språk och sin romska kultur och
att en flytt till föräldrahemmet därför skulle innebära en stor omställning för
barnen. De två äldsta barnen har efter det att de i augusti 2015 flyttade hem till
BB och CC igen uppgett till sina föräldrar att de inte visste att de är romer.

AA gav även in bl.a. socialtjänstens hemtagningsutredningar daterade den
18 augusti 2015 avseende de två äldsta barnen.

Vissa handlingar hämtades in från barn- och utbildningsnämnden.

Rättslig reglering
Socialnämnden har ett ansvar för att barn och unga får vård och fostran utanför
det egna hemmet om deras bästa motiverar det (5 kap. 1 § socialtjänstlagen
[2001:453], SoL). Insatser inom socialtjänsten för barn och ungdomar ska göras
i samförstånd med de unga och deras vårdnadshavare enligt bestämmelserna i
socialtjänstlagen. Barn och ungdomar kan under vissa förutsättningar ges vård
utan samtycke med stöd av LVU. Sådan vård kan beslutas på grund av brister i
ett barns hemmiljö (2 § LVU) eller den unges eget beteende (3 § LVU). Vid
åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas (1 kap. 2 § SoL). Vid
                                                                      Dnr 3664-2015       Sid 4 (6)




beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska
vad som är bäst för barnet vara avgörande.

Socialnämnden ska medverka till att de barn som genom nämndens försorg har
tagits emot i ett annat hem än det egna får god vård och fostran och i övrigt
gynnsamma uppväxtförhållanden (6 kap. 7 § SoL). Socialnämnden ska noga
följa vården av den som får vård med stöd av LVU (13 a § LVU). Vid
uppföljningen ska nämnden särskilt uppmärksamma bl.a. den unges relationer
till anhöriga och andra närstående. Socialnämnden har ett ansvar för att den
unges behov av umgänge med sina föräldrar och vårdnadshavare så långt
möjligt tillgodoses (14 § LVU). I detta sammanhang vill jag rent allmänt
påminna om bestämmelsen om att bl.a. etniska och språkliga minoriteters
möjligheter att behålla och utveckla ett eget kulturliv ska främjas (1 kap. 2 §
sjätte stycket regeringsformen).

Romer är en nationell minoritet i enlighet med Sveriges åtaganden enligt
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter (SÖ 2000:2)
och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (SÖ 2000:3)
(2 § lagen [2009:724] om nationella minoriteter och minoritetsspråk).

Romani chib är ett nationellt minoritetsspråk (7 § språklagen [2009:600]). Det
allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella
minoritetsspråken (8 § språklagen). Det allmänna ska även i övrigt främja de
nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i
Sverige (4 § lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk). Barns
utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna
minoritetsspråket ska främjas särskilt.

Bedömning
Av handlingarna framgår bl.a. följande:

BB och CC har tillsammans bl.a. barnen EE, född 2012, FF, född 2011,
GG, född 2010 och HH, född 2009. Familjen är romer. Våren 2013 blev barnen
omhändertagna enligt LVU och placerade i ett familjehem. Efter en kortare tid
omplacerades de två äldsta barnen till ett annat familjehem. Barnens umgänge
med BB och CC har under placeringstiden periodvis varit begränsat, men det
har ökat successivt.

I maj 2015 ansökte BB och CC om att vården av de två äldsta barnen skulle
upphöra, och socialtjänsten inledde s.k. hemtagningsutredningar. I
utredningarna konstaterades det att barnen under tiden i familjehemmet hade
tappat sitt språk och sin romska kultur. Man ansåg därför att en hemflytt skulle
bli en stor omställning. Utredningarna utmynnade dock i bl.a. bedömningen att
barnen borde flytta hem till sin biologiska familj och att en familjebehandlare i
så fall skulle tillsättas för att stödja familjen i återföreningsprocessen. I juli 2015
beslutade nämnden att de två äldsta barnen skulle placeras i det biologiska hemmet,
                                                                       Dnr 3664-2015        Sid 5 (6)




och i september samma år fattade nämnden beslut om att vården av dessa barn skulle
upphöra.

De två yngre barnen är, såvitt kommit fram, fortsatt familjehemsplacerade enligt
LVU och har numera umgänge varje vecka med sina föräldrar i deras hem.

Nämnden har i sitt yttrande anfört att man i görligaste mån har arbetat för att
barnen ska få sina behov vad gäller identitet, språk och kulturell tillhörighet
tillgodosedda. I remissvaret har man inte närmare redovisat vilka överväganden
som gjordes vid placeringen av barnen i respektive familjehem. Jag vill allmänt
framhålla att man vid placering av ett barn bör ha som utgångspunkt att barnet
ska få behålla kontakten med sitt kulturella ursprung (se JO 1989/90 s. 231,
dnr 787, 849, 869 och 966-1988, JO 1998/99 s. 286, dnr 621-1997, samt
JO 2001/02 s. 217, dnr 2734-2000). I första hand bör man sträva efter att
placera barnet i ett hem med samma kulturella, etniska och språkliga krets som
barnet. Om det inte går att finna ett hem inom den språkliga och kulturella krets
som barnet tillhör, måste man försöka finna ett hem som tillåter barnet att vara
den det är.

I sammanhanget vill jag även betona att de krav som socialtjänstlagen ställer på
utformandet av vården i fråga om samhörighet och kontakt med hemmiljön inte
handlar bara om geografisk närhet utan att språkliga och kulturella skillnader i
synsätt och bakgrund kan skapa väl så stora avstånd mellan människor
(prop. 1996/97:124 s. 113 och 114).

Vad gäller vidtagna åtgärder under placeringstiden har nämnden i sitt yttrande
redovisat det arbete som har lagts ned på att få en välfungerande och stabil
kontakt med föräldrarna. En nära och god kontakt mellan föräldrar och barn
under placeringstiden är oftast en viktig förutsättning för att ett barn ska kunna
utvecklas väl i familjehemmet och på sikt kunna återförenas med sina föräldrar.
Ett sådant arbete är naturligtvis också av stor betydelse för att främja barnets
utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna språket.

Ansvaret för att ett barn ska kunna behålla och utveckla sin kultur och sitt språk kan
dock inte alltid enbart läggas på föräldrarna vid umgänget. Särskilt i de fall när ett
barn, oavsett anledning, inte har täta umgängen med sina föräldrar har nämnden ett
ansvar för att även på andra sätt ge barnet stöd för att behålla kontakten med sitt
kulturella ursprung. Här kan t.ex. den särskilt utsedde socialsekreteraren fylla en
viktig funktion genom att i sina kontakter med barnet prata om identitet och ursprung.
Ett annat sätt för nämnden att främja barnets utveckling av en kulturell identitet skulle
kunna vara att ge familjehemmet ökad kunskap om kulturen i fråga och dess historia.
Nämnden har även möjlighet att bevilja barnet en insats i form av en stöd- eller
kontaktperson med särskild kompetens på området.

Enligt vad som kommit fram har nämnden främjat barnens möjligheter att behålla
och utveckla sin kultur och sitt språk endast genom att verka för att upprätthålla
barnens kontakt med sina föräldrar. I hemtagningsutredningarna avseende de
                                                                   Dnr 3664-2015      Sid 6 (6)




två äldsta barnen konstaterades det i augusti 2015 att de efter två år i
familjehem hade tappat sitt språk och sin romska kultur. Mot bakgrund av att de
yngre syskonen var endast fem månader respektive ett år och tio månader vid
omhändertagandet anser jag det utrett att samma sak gällde dem.

Barnen har i vart fall periodvis inte haft täta umgängen med sina föräldrar.
Nämnden borde under placeringen ha varit aktiv för att på olika sätt ha gett barnen
stöd för att behålla kontakten med sitt kulturella ursprung samt bevara och
utveckla sitt romska språk. Nämnden förtjänar kritik för att den inte vidtog
tillräckliga åtgärder i den delen.

Det som AA har anfört i övrigt leder inte till något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
