# En polis har hållit ett förhör med en 18-åring misstänkt för våldtäkt utan att en försvarare varit närvarande

JO 2022-02-28 dnr 367-2020

[P]

## BESLUT

Datum             Dnr
                                                                       2022-02-28        367-2020          Sid 1 (5)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        En polis har hållit ett förhör med en 18-åring misstänkt för våldtäkt
                        utan att en försvarare varit närvarande

## Bakgrund

I augusti 2019 polisanmäldes AA för våldtäkt. AA var vid tidpunkten 18 år
                        gammal. Efter vissa inledande utredningsåtgärder beslutades att AA skulle
                        hämtas till förhör. Undersökningsledaren, kammaråklagaren BB, lämnade i ett
                        skriftligt direktiv en gärningsbeskrivning som AA skulle delges vid förhöret.

                        Hämtningsbeslutet verkställdes av polis på morgonen den 30 september 2019.
                        BB skickade därefter en framställan om offentlig försvarare till tingsrätten. I
                        framställan angavs att AA uppgett att han inte ansåg sig behöva försvarare men
                        att han enligt åklagarens uppfattning – med hänsyn till brottets allvar och
                        karaktär – var i behov av en försvarare. Det angavs också att förhör med AA
                        planerades att hållas så snart som möjligt.

                        Polisinspektören CC höll ett första förhör med AA. En civil utredare deltog
                        också vid förhöret. Förhöret hölls utan att någon försvarare närvarade och
                        pågick i knappt en kvart. I förhörsprotokollet är antecknat att AA inte önskade
                        ha någon försvarare närvarande. Vidare framgår att AA vid förhöret delgavs
                        brottsmisstanken och att han informerades om sin rätt att inte behöva uttala sig
                        om den. Det framgår också att AA ville berätta om den anmälda händelsen och
                        att förhörsledaren ställde frågor till honom om den. Efter förhöret anhölls AA
                        misstänkt för våldtäkt.

                        Tingsrätten utsåg en offentlig försvarare för AA senare samma dag. Dagen
                        därpå hölls ett nytt förhör med AA. Försvararen närvarade vid det förhöret.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 13 januari 2020 förde AA:s föräldrar – DD
                        och EE – fram klagomål mot Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten. De
                        var kritiska till att det första förhöret med AA hade hållits utan en försvarare
                        närvarande.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A          Fax:            08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                         Dnr 367-2020        Sid 2 (5)




DD och EE förde också fram synpunkter på hur gripandet av AA hade gått till
samt menade att det under förundersökningen inte tagits tillräcklig hänsyn till
AA:s personliga förhållanden.

Utredning
JO begärde att Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten skulle yttra sig över
anmälan i den del som avsåg behovet av en försvarares närvaro vid förhöret den
30 september 2019.

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren FF) och Polismyndigheten (juristen
GG) yttrade sig den 18 augusti respektive 1 oktober 2020, efter att berörda
befattningshavare hade beretts tillfälle att lämna upplysningar. Yttrandena finns
tillgängliga hos JO.

BB uppgav i sina upplysningar inför Åklagarmyndighetens yttrande till JO bl.a.
följande. Hennes uppfattning var att AA hade behov av en försvarare. Hon bad
utredaren vid polisen att, så snart som möjligt efter att hämtningen hade
verkställts, återkomma med besked om AA hade något önskemål om vem som
skulle utses som hans försvarare. Hon dokumenterade inte särskilt vilka direktiv
hon lämnade inför det första förhöret. Hennes minnesbild är att hon gav
muntliga direktiv om att AA vid det första förhöret endast skulle delges
brottsmisstanken. Att hålla ett mer omfattande förhör utan närvaro av en
försvarare stod inte i överensstämmelse med de direktiv hon lämnat.

Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      Efter att polisen verkställt beslutet att hämta AA till förhör såsom misstänkt för
      våldtäkt förhördes AA relativt långt och utförligt om misstanken utan att någon
      försvarare närvarade. Jag delar åklagarens uppfattning att vid detta första förhör,
      som hölls innan försvarare hade förordnats, borde AA enbart ha delgetts
      brottsmisstanken och beretts tillfälle att ange sin inställning till denna. Mot
      bakgrund av brottets allvarlighet och karaktär samt AA:s personliga förhållanden
      gäller detta oaktat AA:s egen inställning till att genomföra förhöret utan
      försvarare. Ett utförligare förhör med AA borde ha anstått till dess att en
      försvarare förordnats och förhöret borde hållits i närvaro av försvararen.
      Brottsmisstänktas rätt till försvarare är en central rättssäkerhetsfråga och att
      förhöret med AA genomfördes utan försvarare närvarande är givetvis olyckligt.
      När det gäller åklagarens hantering av ärendet kan jag konstatera att i det
      skriftliga direktiv rörande förhöret som finns i ärendet skrev åklagaren ingenting
      om formerna för förhöret utan angav endast vilken gärningsbeskrivning AA
      skulle delges. Åklagaren har dock upplyst att hennes avsikt hela tiden var att AA
      vid det första förhöret enbart skulle delges misstanke om brott och hennes
      minnesbild är att hon gav polisen muntliga direktiv om detta. Dessa upplysningar
      från åklagaren stöds enligt min mening av det faktum att polisen kontaktade
      åklagaren efter att hämtningsbeslutet verkställts och att åklagaren då direkt
      skickade in en framställan om offentlig försvarare till tingsrätten i vilken hon
      skrev bl.a. att hennes uppfattning var att AA var i behov av försvarare och att
      förhör skulle hållas inom kort.
      I en situation som den aktuella åligger det åklagaren att inför ett förhör vara
      tydlig i sina direktiv om att endast ett s.k. delgivningsförhör ska hållas oaktat om
                                                                        Dnr 367-2020       Sid 3 (5)




      den misstänkte vill genomföra förhöret utan försvarare. Åklagaren borde givetvis
      ha diariefört de muntliga direktiv som lämnats.
Polismyndigheten redovisade bl.a. följande uppgifter från CC. I samband med
att AA skulle hämtas till förhör skickade åklagaren den gärningsbeskrivning
som AA skulle delges och höras mot. Åklagaren bad att hon skulle kontakta
åklagaren efter det första förhöret och berätta vilken försvarare som AA
önskade. AA tillfrågades om han ville ha försvarare redan då han
transporterades in till polishuset och fick frågan igen inför förhöret. Han ville
dock absolut inte ha någon försvarare. AA informerades om att han med hänsyn
bl.a. till brottets allvar ändå skulle komma att få det. AA informerades även om
att han inte behövde uttala sig om brottsmisstanken. Därefter delgavs AA
brottsmisstanken och hördes kort om sin inställning till den enligt gängse rutin.
AA avbröt henne flera gånger under tiden då hon läste upp
gärningsbeskrivningen och ville berätta om händelsen. Hon lät honom kort göra
det och avslutade därefter förhöret.

Sammanfattningsvis följande uppgifter redovisades från den civila utredaren.
Då CC frågade AA om han ville ha en försvarare uttryckte han med emfas att
han inte ville ha någon försvarare närvarande vid förhöret. AA upplystes om sin
rätt att inte yttra sig. Ett kort förhör hölls sedan med AA, vid vilket han delgavs
brottsmisstanken och sedan fick lämna sin inställning till den. AA avbröt dock
CC när hon läste upp gärningsbeskrivningen och började själv berätta om
händelsen. CC sa att han fick vänta med det tills hon hade läst färdigt vad han
var misstänkt för.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

      Inför förhöret den 30 september 2019 hade AA visserligen förklarat att han inte
      ville ha en försvarare närvarande och han hade fått information om att han inte
      behövde yttra sig om misstanken mot honom. Det var fråga om ett första förhör i
      en brottsutredning som avsåg ett allvarligt brott. Förhöret hölls utan försvarares
      närvaro och i direkt anslutning till att AA, som var 18 år, hade hämtats av polis
      från föräldrahemmet.
      Vid ovan angivna förhållanden ... borde det första förhöret med AA inte ha
      avsett något annat än att delge AA brottsmisstanken och att bereda AA tillfälle
      att ange sin inställning till den. Det gäller oavsett AA:s egen inställning i
      försvararfrågan och att han inte önskade ha en försvarare närvarande vid
      förhöret. Berörda befattningshavare har beskrivit att AA avbröt förhörsledaren
      och att han själv ville berätta vad som hänt. Förhörsledaren gjorde då
      bedömningen att AA skulle få berätta om händelsen, vilket Polismyndigheten
      kan ha viss förståelse för. Det är vidare genom utredningen inte klarlagt vilka
      närmare direktiv som åklagaren givit inför förhöret. Det är dock ändå inte
      godtagbart att AA, vid det första förhöret, förhördes mer utförligt än vad som
      nyss sagts.
DD och EE kommenterade remissvaren och vidhöll vad de angett i anmälan.
                                                                        Dnr 367-2020        Sid 4 (5)




Rättsliga utgångspunkter
Rätten till tillgång till försvarare
En person som misstänks för ett brott har enligt 21 kap. 3 § första stycket
rättegångsbalken (RB) en generell rätt att biträdas av en försvarare för att
förbereda och utföra sin talan. Av 21 kap. 3 a § RB följer att den misstänkte i
vissa fall har rätt till en offentlig försvarare.

Rätten till tillgång till försvarare är en del av rätten till en rättvis rättegång enligt
artikel 6 i Europakonventionen. Även av EU:s försvarardirektiv följer en rätt att
få tillgång till försvarare.

Den misstänkte har rätt att ha tillgång till en försvarare redan från det första
förhöret. Om rätten till försvarare inte kan tillgodoses bör endast ett s.k.
delgivningsförhör hållas. Ett sådant förhör ska vara kortfattat och inriktat på att
delge brottsmisstanken och få besked om den misstänktes inställning till den.
Det är undersökningsledaren som ansvarar för att en misstänkts
försvararrättigheter respekteras.

Enligt riksåklagarens riktlinjer från 2017 (Rätten till försvarare vid förhör med
misstänkt över 18 år – särskilt vid ett frihetsberövande, RåR 2017:3) ska en
åklagare, när han eller hon är undersökningsledare, inför ett förhör med en
misstänkt ta ställning till om försvarare ska närvara vid förhöret.

Avstående från rätten till tillgång till försvarare
En misstänkt kan under vissa förhållanden avstå från rätten till försvarare. Av
bl.a. Europadomstolens praxis följer att ett avstående måste ske under rättssäkra
former, och det ska vara klart, entydigt och frivilligt. (Se Danelius, Mänskliga
rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl. s. 345.)

Även om den misstänkte anger att han eller hon avstår från en försvarare kan
det med hänsyn till bl.a. brottsmisstankarna, utredningsläget eller den
misstänktes ålder finnas anledning att förordna en offentlig försvarare för att
hans eller hennes försvararrättigheter inte ska äventyras. Det är
undersökningsledarens ansvar att göra en självständig bedömning av behovet av
försvarare, oavsett vilken inställning den misstänkte har.

JO har i några fall där den misstänkte var under 18 år eller strax över framhållit
att förhörsledaren bör rådgöra med undersökningsledaren i försvararfrågan
innan ett mer ingående förhör inleds (se JO 2011/12 s. 77 och JO 2013/14
s. 133).

Förundersökningsdirektiv om försvararfrågan
Undersökningsledaren ska ge dem som biträder honom eller henne behövliga
direktiv för arbetet (se 1 a § förundersökningskungörelsen). Denna skyldighet
omfattar även de direktiv som krävs med hänsyn till behovet av försvarare. Det
är angeläget att undersökningsledaren är tydlig när direktiv ges inför ett
förestående förhör. Av direktiven bör framgå att om det inte går att tillgodose
                                                                      Dnr 367-2020       Sid 5 (5)




behovet av försvarare ska endast ett delgivningsförhör hållas. Direktiven ska
dokumenteras. (Se t.ex. JO 2016/17 s. 400 samt ovan nämnda RåR 2017:3.)

Bedömning
Jag har begränsat min granskning till det förhållandet att det inte var någon
försvarare närvarande vid det förhör som hölls med AA den 30 september 2019.
Jag går därför inte in på de klagomål som förts fram i övrigt.

AA var misstänkt för ett allvarligt brott och var vid förhörstillfället 18 år
gammal. Det fanns därför inte förutsättningar att utan en försvarare närvarande
låta förhöret omfatta mer än att delge AA brottsmisstanken och ge honom
tillfälle att ange sin inställning till den. Det gäller oavsett AA:s inställning i
försvararfrågan.

Av förhörsprotokollet framgår att AA avbröt polisinspektören CC då hon läste
upp gärningsbeskrivningen för att själv berätta om händelsen. Detta är
naturligtvis inte något som CC kan lastas för. Däremot borde hon ha avslutat
förhöret efter att AA hade delgetts brottsmisstanken och fått tillfälle att ange sin
inställning. Av protokollet framgår dock att hon i stället fortsatte att ställa frågor
till AA om brottsmisstanken. Förhöret blev förhållandevis långt och utförligt
och var klart mer ingående än ett delgivningsförhör. AA:s rätt till tillgång till en
försvarare respekterades inte vid förhöret. CC kritiseras för det.

Kammaråklagaren BB har i utredningen hos JO uppgett att hennes avsikt var att
AA vid det första förhöret endast skulle delges brottsmisstanken. I de skriftliga
direktiv som hon lämnade angavs vilken gärningsbeskrivning som AA skulle
delges men ingenting om formerna för förhöret. Hennes minnesbild är dock att
hon gav muntliga direktiv om att det endast var fråga om att delge AA
brottsmisstanken.

Utredningen ger inte anledning att ifrågasätta att det förhöll sig på det sätt som
BB angett. Som Åklagarmyndigheten har konstaterat skulle hon dock ha
dokumenterat även de muntliga direktiv hon lämnade inför förhöret. BB kan
inte undgå kritik för att hon inte gjorde det.

Ärendet avslutas.




Per Lennerbrant


Ärendet har föredragits av Lovisa Svenaeus. Byråchefen Stefan Nyman har
deltagit i beredningen.
