# Anmälan mot Miljö- och byggnadsnämnden i Tanums kommun angående handläggningen av ett bygglovsärende med påstående att nämnden inte iakttagit saklighet och opartiskhet

JO 2001-08-28 dnr 3679-1999

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                    Sid
                                                                         2001-08-28            3679-1999             1 (4)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Anmälan mot Miljö- och byggnadsnämnden i Tanums kommun
                        angående handläggningen av ett bygglovsärende med påstående att
                        nämnden inte iakttagit saklighet och opartiskhet

## Bakgrund

I en anmälan i maj 1994 (dnr 1918-1994) framförde AA klagomål mot
                        Byggnadsnämndens i Tanums kommun handläggning av och beslut i ett ärende
                        om bygglov rörande en grannfastighet. AA hävdade i anmälan bl.a. att de av
                        nämnden meddelade loven stred mot detaljplanen i ett flertal avseenden, att
                        nämnden inte ingripit och stoppat byggnadsföretaget trots att länsstyrelsen
                        inhiberat och sedermera upphävt ett lovbeslut samt att nämnden inte besvarat
                        skrivelser från honom. I sitt beslut den 17 februari 1995 kritiserade JO
                        byggnadsnämnden för ett obesvarat brev och uttalade i övrigt att AA:s klagomål
                        till övervägande delen rörde sådana frågor som kunde prövas i ordinarie instans
                        och att JO därför inte fann anledning att ingripa.

## Anmälan

Med anknytning till JO:s beslut den 17 februari 1995 har AA i en ny anmälan
                        den 5 oktober 1999 begärt JO:s granskning av Miljö- och byggnadsnämndens
                        (tidigare Byggnadsnämndens) i Tanums kommun handläggning av samma
                        ärende som tidigare. Han har uppgett bl.a. följande.
                                Det av nämnden den 17 maj 1993 meddelade beslutet om bygglov upphävdes av
                                länsstyrelsen den 9 juli 1993. Sedan kammarrätten avslagit ett överklagande
                                beslutade Regeringsrätten den 19 december 1996 att inte meddela prövnings-
                                tillstånd. Byggnadsnämnden beslutade, delvis parallellt med bygglovsärendet,
                                den 15 augusti 1995, om ändring av detaljplanen för att ”lagliggöra” byggna-
                                tionen. Sedan beslutet upphävts av länsstyrelsen avslog regeringen den 20 mars
                                1997 överklaganden av såväl fastighetens ägare som av byggnadsnämnden. I
                                januari 1998 meddelade miljö- och byggnadsnämnden ett nytt bygglov för
                                grannfastigheten, med vissa ändringar jämfört med det tidigare olagligt uppförda
                                parhuset. Detta överklagades hos länsstyrelsen som upphävde beslutet den 7 juli
                                1999.
                                AA har både muntligt och i brev till miljö- och byggnadsnämnden krävt åtgärder
                                enligt de lagakraftvunna besluten men inte ens fått något svar. Han har också i
                                brev den 23 november 1998 begärt att nämnden ser till att en betongmur, som
                                uppförts utan bygglov mellan hans och grannens fastighet, rivs.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                       Dnr 3679-1999       Sid 2 (4)




Utredning
Sedan klagomålen remitterats har miljö- och byggnadsnämnden som sitt svar
hänvisat till ett yttrande den 7 december 1999 av ordföranden och
stadsarkitekten, i vilket uttalas i huvudsak följande.

      Vad som därefter förevarit är bl.a. att BB och CC 1997-05-06 inlämnade en ny
      ansökan om bygglov. Denna ansökan innebär ändring av det utan
      lagakraftvunnet bygglov uppförda tvåbostadshuset.
      Byggnadsnämnden bedömde att ändringarna, i jämförelse med det uppförda
      huset, skulle innebära betydande fördelar för flertalet av grannarna, främst med
      hänsyn till utsiktsförhållandena, och att avvikelserna från gällande detaljplan
      skulle minskas väsentligt.
      Byggnadsnämnden beslutade därför 1998-01-27 att lämna bygglov. Beslutet
      överklagades till länsstyrelsen, som i beslut 1999-07-12 upphävde bygglovet.
      Länsstyrelsens beslut har därefter överklagats av DD och CC samt av BB.
      Ärendet är för närvarande föremål för länsrättens prövning.
      Vad AA anför i sin skrivelse innefattar till stor del erinringar mot den på
      [fastigheten] 1:113 uppförda byggnaden. Som framgår av det ovan anförda är
      denna fråga föremål för vederbörlig prövning enligt plan- och bygglagen.
      Miljö- och byggnadsnämnden kan instämma i att den långa tidsutdräkten med ett
      slutligt avgörande av byggnadsärendet inte är tillfredsställande. Med hänsyn till
      den stora principiella och ekonomiska betydelse som utfallet av prövningen
      kommer att få är det dock angeläget att den sker med största noggrannhet. De
      enskilda intressen, som myndigheterna skall beakta, omfattar inte bara berörda
      grannars omsorg om sin närmiljö och havsutsikt, utan även byggherrarnas
      ekonomiska intressen.
      På ett par punkter vill miljö- och byggnadsnämnden närmare kommentera
      uppgifter och frågor i AA:s skrivelse.
      En geoteknisk undersökning har utförts, och redovisats i en utredning, daterad
      1999-11-12. Utredningen inkom till miljö- och byggnadsnämnden 1999-11-22
      och en kopia av utredningen har överlämnats till AA och hans hustru.
      I detta sammanhang kan tilläggas att resultatet av undersökningen visar att de
      eventuella skador, som kan uppstå i grunden på endera huset är helt fristående
      och inte påverkar varandra, tack vare markens relativa fasthet och flacka lutning.
      Som AA också anför i sin skrivelse hade han och hans hustru 1999-08-16 ett
      sammanträffande med representanter för kommunen, och överlämnade därvid en
      skrivelse, – – – Skrivelsen åtföljdes av en särskild P.M., rubricerad ”Bygg –
      Frågor”.
      Vid sammanträffandet fick makarna AA svar på flera av sina frågor.
      Stadsarkitekten har därefter i skrivelser 1999-09-30 och -10-01 utförligt besvarat
      övriga frågor, som framställdes. Därmed har AA fått upplysningar och svar på
      flertalet av de frågor, som han framställt till miljö- och byggnadsnämnden och i
      sin anmälan
AA har kommenterat remissvaret. Han har därvid uppgett bl.a. att kommunens
berörda politiker och tjänstemän åsidosatt bestämmelserna i regeringsformen
och att han därmed blivit offer för myndighetsmissbruk.

Jag har från Länsstyrelsen i Västra Götalands län låtit hämta in kopior av beslut
rörande den aktuella fastigheten. Jag har vidare fått veta att Länsrätten i
                                                                   Dnr 3679-1999       Sid 3 (4)




Göteborg ännu inte slutligt prövat länsstyrelsens överklagade beslut om bygglov
den 7 juli 1999.

Bedömning
I det tidigare ärendet uttalades att JO inte brukar pröva myndigheternas
ställningstaganden i sak, om dessa bygger på lämplighetsöverväganden eller
avser bedömningsfrågor, så länge ställningstagandet faller inom ramen för
aktuella författningsbestämmelsers tillämpningsområde. Vidare anfördes att
JO:s granskning inte är avsedd att ersätta en prövning som kan ske i ordinarie
ordning. På grund av den redovisade inriktningen av JO:s gransknings-
verksamhet och då AA:s anmälan till övervägande delen rörde frågor som
kunde prövas i ordinarie instans, fann JO inte skäl för några uttalanden.

AA:s nya anmälan rör till stor del sådana beslut av nämnden som, med ett
undantag vilket jag återkommer till, numera har prövats i högre instanser.
Såsom anmälan är att förstå begär AA emellertid inte att JO skall ta ställning till
nämndens beslut i sak utan klagomålen avser det förhållandet att nämnden inte
vidtagit åtgärder i enlighet med överinstansernas beslut. AA har hävdat att
nämnden därmed handlat partiskt och i strid mot bestämmelserna i
regeringsformen.

I ett ärende som detta, där det finns motstående parter, bör en byggnadsnämnd
iaktta stor försiktighet för att inte dess saklighet och opartiskhet (jfr 1 kap. 9 §
regeringsformen) skall kunna sättas i fråga. Detta behöver fördenskull inte
innebära att nämnden avstår från att med den sakkunskap man besitter söka
bidra till en ändamålsenlig lösning på uppkomna problem. Det är i och för sig
lätt insett att en byggnadsnämnd, som beviljat ett sedermera upphävt bygglov,
kan känna ett visst ansvar gentemot byggherren för sitt beslut och därför vill
undersöka olika lösningar för att om möjligt undvika åtgärder för att
åstadkomma rättelse. Det är också förvisso en kommunal angelägenhet att
besluta om detaljplaneändringar och nämndens ståndpunkt finner även visst
stöd i Regeringsrättens avgörande RÅ 1996 ref. 17. Byggnadsnämndens beslut
den 15 augusti 1995 att anta en ändring av detaljplanen för [fastigheten] 1:113
hade som länsstyrelsen konstaterade i sitt beslut den 24 januari 1996 som enda
syfte att i efterhand bevilja bygglov för ett i strid mot gällande detaljplan redan
uppfört bostadshus på fastigheten. Beslutet meddelades sedan kammarrätten den
9 juni 1995 inte ändrat länsstyrelsens beslut att upphäva det av nämnden
tidigare meddelade beslutet om bygglov Det är enligt min mening förståeligt om
nämndens beslut om detaljplaneändring, som sedermera upphävts, uppfattats
som ett kringgående av vad överinstanserna beslutat i fråga om bygglov. Mot
bakgrunden av vad som tidigare har nämnts om inriktningen av JO:s
granskningsverksamhet uppehåller jag mig inte vidare i den delen.

Av de handlingar jag låtit hämta in framgår att Länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län i sin egenskap av tillsynsmyndighet, på begäran av bl.a. AA, prövat
frågan om ingripande enligt bestämmelserna i 10 kap. plan- och bygglagen mot
                                                                   Dnr 3679-1999       Sid 4 (4)




den uppförda byggnaden på [fastigheten] 1:113. Byggnadsnämnden uttalade i
yttrande till länsstyrelsen att en ny ansökan om bygglov för den uppförda
byggnaden kommit in i april 1997 och att nämnden inte bedömde det befogat att
ingripa under den tid prövning av denna pågick. Länsstyrelsen godtog
emellertid inte detta som skäl för nämndens underlåtenhet att pröva frågan om
ingripande enligt 10 kap. plan- och bygglagen. I sitt beslut den 18 december
1997 uttalade länsstyrelsen sålunda följande.

      Såväl bygglov som detaljplan för den uppförda byggnaden på [fastigheten] 1:113
      har prövats och upphävts. Det saknas således anledning för Byggnadsnämnden
      att ytterligare anstå med ingripande.
      Länsstyrelsen anmodar, i sin egenskap av tillsynsmyndighet, Byggnadsnämnden
      i Tanums kommun att ta upp frågan om ingripande enligt bestämmelserna i 10
      kap plan- och bygglagen.
I sitt remissvar den 7 december 1999 har miljö- och byggnadsnämnden över
huvud taget inte berört länsstyrelsens beslut om ingripande utan endast hänvisat
till att frågan om bygglov är föremål för prövning i domstol. Enligt min mening
har det inte varit godtagbart att nämnden på sätt som skett underlåtit att
efterkomma länsstyrelsens anmodan. Om det, vilket framskymtar i utredningen,
är nämndens uppfattning att det inte har skett några sådana överträdelser mot
bestämmelserna i plan- och bygglagen som fordrar ett ingripande, borde
nämnden ha meddelat ett beslut med det innehållet. Detta beslut hade sedan
efter överklagande kunnat prövas i högre instans.

Miljö- och byggnadsnämnden har inte heller bemött vad AA anfört om betong-
muren. Av de handlingar som varit tillgängliga vid min granskning framgår att
Länsstyrelsen i Västra Götalands län i sitt beslut den 7 juli 1999 överlämnade
till nämnden att pröva frågan om bygglov för muren enligt bestämmelserna i 10
kap. plan- och bygglagen. Jag förutsätter att sådan prövning numera skett.

Övriga av AA hos JO framförda anmärkningar och synpunkter föranleder inte
något uttalande eller någon annan åtgärd från min sida.

Ärendet avslutas med den allvarliga kritik som uttalats.
