# Kritik mot Inspektionen för vård och omsorg för felaktig tillämpning av en bestämmelse om närståendes behörighet att anmäla klagomål m.m.

JO 2020-06-12 dnr 368-2019

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                     Sid
                                                                           2020-06-12                368-2019               1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Kritik mot Inspektionen för vård och omsorg för felaktig tillämpning
                        av en bestämmelse om närståendes behörighet att anmäla klagomål
                        m.m.


                          Beslutet i korthet: I en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) klagade
                          en förälder till en vuxen patient på den medicinska vård som patienten hade fått.
                          Sedan IVO hade vidtagit vissa utredningsåtgärder inkom patientens hustru, tillika
                          gode man, med en skrivelse till IVO och anförde att hon inte ville att klagomålen
                          skulle utredas. IVO beslutade därefter att avskriva ärendet från vidare handläggning.
                          IVO har i sitt yttrande till JO förklarat att patientens hustru bedömdes vara närmast
                          närstående till patienten och därmed behörig att anmäla klagomålen.
                          ChefsJO uttalar att den tillämpliga bestämmelsen i patientsäkerhetslagen måste
                          anses innebära att IVO, i fall där patienten inte själv kan anmäla saken, ska pröva
                          klagomål efter anmälan av en person som bedöms vara närstående till patienten.
                          Som bestämmelsen är utformad kan anmälarens behörighet i sig knappast påverkas
                          av det förhållandet att en annan närstående har en avvikande uppfattning om klago-
                          målen i sak. Någon särskild rangordning av de närstående finns inte angiven i
                          patientsäkerhetslagen och chefsJO bedömer inte heller att förarbetsuttalandena till
                          den aktuella bestämmelsen ger något stöd för en sådan tillämpning. ChefsJO anser
                          tvärtom att förarbetena ger uttryck för att kretsen av behöriga anmälare kan omfatta
                          flera olika personer. IVO kritiseras för hur myndigheten har tillämpat den aktuella
                          bestämmelsen.
                          IVO får även kritik för bristfällig motivering av det aktuella beslutet.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 15 januari 2019 framförde AA klagomål
                        mot Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Hon anförde bl.a. följande:

                        Hon ansåg att det fanns brister i den medicinska vården av hennes vuxne son
                        och anmälde detta till IVO. Ärendet hos IVO avskrevs dock med motiveringen
                        att patientens gode man, tillika hustru, inte ville att anmälan skulle utredas. IVO
                        ansåg att patienten, genom sin gode man, fick anses vara den som kunde göra
                        anmälan till IVO. Enligt AA:s mening finns det dock inget förhållande som är
                        mer närstående än det mellan en mor och hennes barn.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                       Dnr 368-2019     Sid 2 (7)




Utredning
Handlingar i ärendet hos IVO hämtades in och granskades. Av handlingarna
framgick bl.a. att AA i sin anmälan till IVO hade angett att hon var närstående
till den patient som klagomålen avsåg och att patienten hade nedsatt besluts-
förmåga. Den 10 december 2018 beslutade IVO att avskriva ärendet från vidare
handläggning med följande motivering:

      God man till patienten, tillika patientens maka, har inkommit med en skrivelse
      till IVO där hon uppger att hon inte vill att det framförda klagomålet avseende
      patientens hälso- och sjukvård ska utredas. Patienten, genom sin gode man, får
      anses vara den som kan göra anmälan till IVO. IVO har därför beslutat att
      avskriva ärendet från vidare handläggning enligt 7 kap. 10 § PSL.
Anmälan remitterades därefter till IVO för yttrande. JO ställde i samband med
detta vissa frågor till IVO, vilka framgår av myndighetens yttrande. I sitt
remissvar anförde IVO, genom chefsjuristen, bl.a. följande:

      JO har anmodat IVO att yttra sig över vad som framförts i anmälan rörande
      IVO:s formella hantering av anmälarens klagomål. Av yttrandet bör särskilt
      framgå hur IVO hanterar klagomål från andra personer än den patient som saken
      gäller, vilka avvägningar myndigheten gör avseende de formella förutsätt-
      ningarna som uppställs för att få anmäla klagomål till IVO, om IVO gör en
      bedömning av patientens möjligheter att själv anmäla saken vid klagomål från
      någon annan än den patient som saken rör, samt hur IVO hanterar situationer där
      närstående till patienten har olika uppfattningar i frågan om utredning av ett
      klagomål ska ske. Yttrandet ska också innehålla en redogörelse för hand-
      läggningen, relevant lagstiftning samt myndighetens bedömning av hand-
      läggningen i det aktuella ärendet.
      Med anledning av JO:s remiss har underlag hämtats in från avdelning sydväst
      som handlagt ärendet. Det har inte varit möjligt att inhämta synpunkter från
      berörda befattningshavare eftersom de inte längre är anställda i myndigheten.
      Avdelning sydväst har genom tf avdelningschef och avdelningsjurist, fått del av
      myndighetens remissvar.

## Redogörelse för handläggningen

I det aktuella ärendet fick IVO den 9 augusti 2018 in ett klagomål om under-
      låtenhet till rätt vård och medicinering. Klagomålet lämnades in av mamman till
      en vuxen patient som p.g.a. sin grundsjukdom drabbats av svåra kognitiva ned-
      sättningar och var i behov av stöd och hjälp.
      Anmälaren kompletterade sin anmälan med en fullmakt daterad den 11 augusti
      2011. Av fullmakten framgår att patientens föräldrar har rätt att få del av
      information avseende patientens olika behov, gällande boende, personlig
      ekonomi samt övriga behov som gäller hans framtida trygghet. Fullmakten är
      undertecknad av patienten och bevittnad av två personer.
      Av handlingarna framgår även att patientens hustru är god man för patienten.
      Hustrun har varit god man sedan 2016 och hennes godmanskap omfattar upp-
      draget att sörja för patientens person.
      Den 6 november 2018 tog patientens hustru telefonkontakt med IVO med
      anledning av klagomålet från patientens mamma. Patientens hustru uppgav att
      hon har varit gift med patienten i 30 år och att de har tre gemensamma vuxna
      barn. Hon uppgav vidare att uppgifterna i anmälan inte stämde och att hon inte
      stod bakom anmälan utan att hon var nöjd med patientens vård. I ett e-post-
      meddelande som inkom till IVO samma dag, dvs den 6 november 2018, framgår
      att patientens hustru och de tre vuxna barnen inte ville anmäla något klagomål
                                                                               Dnr 368-2019      Sid 3 (7)




mot hälso- och sjukvården. Med stöd av dessa uppgifter beslutade IVO
den 10 december 2018 att avskriva ärendet från vidare handläggning.

IVO:s bedömning av handläggningen

Rättslig reglering
Enligt 7 kap. 10 § patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, ska IVO efter anmälan
pröva klagomål mot hälso- och sjukvården och dess personal. Anmälan får göras
av den patient som saken gäller, eller om patienten själv inte kan anmäla saken,
en närstående till honom eller henne.
Av förarbetena framgår att ”Med begreppet närstående ska förstås den eller de
som står patienten närmast. Vilka dessa är får avgöras från fall till fall. Vanligt-
vis är det familjen, annan nära släkt eller sammanboende men det kan också vara
en nära vän. För att vänner ska anses vara närstående ska det dock vara fråga om
en djup vänskap. Enbart bekanta kan inte anses vara närstående”.1

Bedömning
När det gäller frågan om vem som är behörig anmälare enligt 7 kap. 10 § PSL, är
kretsen av personer som är behöriga att anmäla ett klagomål mot hälso- och
sjukvården fr.o.m. den 1 januari 2018 begränsad på så sätt att det inte längre är
möjligt för andra personer än patienten själv och, i vissa fall, dennes närstående
att göra en anmälan och få ett klagomål prövat. Närståendes möjligheter att
anmäla klagomål till IVO är begränsad till situationer då patienten inte själv kan
anmäla saken.
I de fall en patient p.g.a. nedsatt beslutsförmåga till följd av en sjukdom eller av
annan anledning inte själv kan göra en anmälan, anser IVO i regel att närstående
till patienten är behörig att få ett klagomål prövat. Enligt IVO:s vägledning för
handläggning och bedömning vid klagomål enligt PSL 2 ska en individuell
bedömning göras från fall till fall.
Vid eventuella tveksamheter om den närstående är behörig att anmäla klago-
målet, tar IVO kontakt med närstående för att fråga mer om omständigheterna i
det aktuella fallet. Av vägledningen framgår vidare att IVO avslutar klagomålet
utan utredning i de fall myndigheten bedömer att det inte är en behörig anmälare
som fått ett ärende registrerat som ett klagomål enligt PSL och att myndigheten i
vissa fall kan öppna en egeninitierad tillsyn.
I vissa situationer är det svårt att bedöma om patienten kan anmäla klagomålet
själv. I det aktuella ärendet har det dock tydligt framgått av handlingarna att
patienten på grund av svåra kognitiva nedsättningar inte själv kan anmäla
klagomålet. IVO har därför bedömt att en närstående är behörig att anmäla
klagomålet till IVO.
Närståendebegreppet i PSL omfattar en vid och i viss mån obestämbar person-
krets. Det finns ingen vägledning i förarbetena om vem som i första hand ska ses
som närstående till patienten utan även den bedömningen får ske utifrån samtliga
omständigheter i varje enskilt fall. IVO anser att detsamma gäller i situationer
där det finns flera närstående med olika uppfattningar.




1
 Se prop. 1993/94:149 s. 69 (åliggandelagen) och det upprepas i prop. 2009/10:210 s. 220
(Patientsäkerhet och tillsyn) och prop. 2016/17:122 (Ett mer ändamålsenligt klagomålssystem i
hälso- och sjukvården) s. 62 och 88.
2
 IVO:s vägledning för handläggning och bedömning vid klagomål enligt PSL, version 4, daterad 5
oktober 2018, s. 4.
                                                                                  Dnr 368-2019         Sid 4 (7)




      I det aktuella ärendet finns två personer som båda kan ses som närstående till
      patienten, dels hans mamma, dels hans hustru som också är god man för
      patienten. IVO gjorde bedömningen att patientens hustru sedan många år var den
      som i det här enskilda fallet var närmast närstående. IVO grundade bl.a. sin
      bedömning på att hustrun var god man för patienten, de medicinska journalerna 3
      och skrivelse från vårdgivaren4, av vilken det bl.a. framgår att anhörigkontakten
      huvudsakligen har hållits med hustrun och sporadiskt med föräldrarna.
      Av anmälan till JO framgår att godmanskapet kan ifrågasättas. IVO har dock inte
      funnit anledning att ta ställning till det utan konstaterar att patientens hustru har
      ett giltigt godmanskap sedan 2016. Godmanskapet omfattar uppdraget att sörja
      för patientens person vilket enligt IVO:s bedömning innebär att hustrun har haft
      behörighet att anmäla klagomålet5.
      I det aktuella ärendet har IVO mot bakgrund av de uppgifter som framkommer i
      yttrande från vårdgivaren och patientens journal, varken funnit anledning att
      utreda klagomålet mot den gode mannens uttryckliga önskan, eller att öppna ett
      ärende på eget initiativ för att utreda patientens vård och behandling.
AA kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering
Regler om IVO:s handläggning av tillsyns- och klagomålsärenden finns i
patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL.

Enligt 7 kap. 10 § första stycket PSL ska IVO efter anmälan pröva klagomål
mot hälso- och sjukvården och dess personal. Av bestämmelsens andra stycke
framgår att anmälan får göras av den patient som saken gäller eller, om
patienten inte själv kan anmäla saken, en närstående till honom eller henne.

I 7 kap. 11 § PSL anges vilka klagomål som IVO är skyldig att utreda. Av
bestämmelsen framgår även att IVO får avstå från att utreda klagomål om
händelsen ligger mer än två år tillbaka i tiden.

Ett beslut av IVO får enligt 10 kap. 13 § PSL, förutom vid vissa angivna
undantag, inte överklagas.

Bedömning
Inledande synpunkter
JO utreder i regel inte frågor som rör medicinska bedömningar eller
behandlingar. Jag har inte funnit skäl att frångå den principen i detta ärende.
Min prövning avgränsas således till de delar av anmälan som rör frågan om vem
som i egenskap av närstående till en patient kan vara behörig att göra en
anmälan till IVO. Jag vill därför först översiktligt redogöra för bakgrunden till




      3
          Se bl.a. journal daterad den 5 september 2017.
      4
          Daterat den 6 november 2018.
      5
       IVO:s vägledning för handläggning och bedömning vid klagomål enligt PSL, version 4, daterad 5
      oktober 2018, s. 4-5.
                                                                        Dnr 368-2019      Sid 5 (7)




den tillämpliga bestämmelsen i 7 kap. 10 § PSL, om närstående behörighet i
klagomålsärenden.

Närståendes behörighet att anmäla klagomål till IVO
När patientsäkerhetslagen trädde i kraft den 1 januari 2011 hade 7 kap. 10 §
följande lydelse:

      Socialstyrelsen ska efter anmälan pröva klagomål mot hälso- och sjukvården och
      dess personal.
Bestämmelsen saknade motsvarighet i den tidigare gällande lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, LYHS, (prop.
2009/10:210 s. 217). IVO övertog den 1 juni 2013 Socialstyrelsens
tillsynsuppgift när det gäller hälso- och sjukvården och dess personal.

Bestämmelsen i 7 kap. 10 § PSL fick sin nuvarande utformning genom vissa
ändringar som trädde i kraft den 1 januari 2018. Förändringarna innebar bl.a. en
begränsning av den personkrets som är behörig att få ett klagomål prövat av
IVO till att avse endast patienten eller hans eller hennes närstående. Tidigare
fanns alltså inte några begränsningar när det gäller vem som fick framställa
klagomål till IVO. Enligt förarbetena motiverades ändringarna bl.a. av att IVO,
utan en patients vetskap eller vilja, kunde komma att utreda klagomål som rörde
patienten. Ett sådant förfarande ansågs innebära en integritetskränkning för
patienten (prop. 2016/17:122 s. 62). Med begreppet närstående ska förstås den
eller de som står patienten närmast. Vilka dessa är får avgöras från fall till fall,
men vanligtvis är det familj, nära släkt, sammanboende eller en nära vän
(prop. 2016/17:122 s. 88).

Bestämmelser av liknande utformning har funnits sedan lagen (1980:11) om
tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. infördes 1980. Av 24 § första
stycket i den lagen framgick bl.a. följande:

      Frågor om disciplinansvar ska tas upp på anmälan av socialstyrelsen eller av den
      patient som saken gäller eller, om patienten inte själv kan anmäla saken, en nära
      anhörig till honom.
I förarbetena till den bestämmelsen framgår bl.a. följande (prop. 1978/79:220
s. 59):

      Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.4) ska ansvarsnämnden ta
      upp en fråga om disciplinansvar endast om en behörig anmälan föreligger.
      Detsamma gäller beträffande andra frågor som nämnden har att handlägga.
      –––
      Om patienten inte själv kan anmäla saken – han har t.ex. avlidit – ska anmälan
      kunna göras av en nära anhörig. Här hänvisas till vad som sagts om begreppet
      nära anhörig i specialmotiveringen till 5 §.
I specialmotiveringen till 5 § angavs bl.a. följande (prop. 1978/79:220 s. 45):

      Vilka personer som ska räknas till nära anhöriga kan inte anges genom en
      uttrycklig bestämmelse. Vem som ska underrättas får avgöras från fall till fall.
      Vid intagning på sjukhus brukar uppgift lämnas om någon nära anhörig. Som
                                                                   Dnr 368-2019      Sid 6 (7)




      sådan bör främst räknas make och varaktigt sammanboende, barn, föräldrar och
      syskon.
En motsvarande bestämmelse infördes senare i 19 § lagen (1994:954) om
disciplinpåföljd m.m. för personal inom hälso- och sjukvården och fördes
därefter över till 7 kap. 7 § LYHS utan, såvitt nu är av intresse, någon ändring i
sak (se prop. 1993/94:149 s. 88 f. och prop. 1997/98:109 s. 169).

Frågan om en viss närståendes åsikt ska ha företräde framför en annans
behandlas inte i förarbetena till den senaste ändringen av 7 kap. 10 § PSL (prop.
2016/17:122). Såvitt jag har funnit har den inte heller berörts vid införandet av
de äldre bestämmelser som nämnts ovan.

IVO:s tillämpning av 7 kap. 10 § PSL
Det aktuella ärendet hos IVO inleddes genom en anmälan från AA med
klagomål om vården av hennes vuxne son. Det har kommit fram att IVO
därefter skickade en underrättelse till patienten om klagomålen och vidtog vissa
utredningsåtgärder. Av IVO:s yttrande framgår att myndigheten har ansett att
patienten inte själv har kunnat anmäla klagomål och att AA har ingått i den
personkrets som i sådana fall är behörig att framställa klagomål enligt
7 kap. 10 § andra stycket PSL.

Efter det att patientens hustru, tillika gode man, framfört en avvikande upp-
fattning om klagomålen har IVO beslutat att avskriva AA:s ärende. IVO har i
sitt remissvar förklarat att detta har berott på att patientens hustru har bedömts
vara närmast närstående till patienten och därmed behörig att anmäla klago-
målen. Enligt IVO hade anhörigkontakten huvudsakligen hållits med hustrun
och sporadiskt med föräldrarna. I hustruns uppdrag som god man ingick vidare
att sörja för patientens person, vilket enligt IVO:s bedömning innebär att
hustrun har haft behörighet att anmäla klagomål.

Utredningen i ärendet visar med tydlighet att det kan uppstå situationer där
närstående till en patient har olika uppfattningar i frågan om ett klagomål ska
anmälas till IVO eller inte. Såvitt framgår av IVO:s remissvar verkar
myndigheten, i situationer där flera personer kan ses som närstående till
patienten, göra en bedömning av vem av dessa som får anses stå patienten
närmast och därmed behörig att anmäla klagomål, till skillnad från övriga
närstående. Den fråga som uppkommer är om IVO har stöd för en sådan
tillämpning.

Regleringen i 7 kap. 10 § PSL måste enligt min mening anses innebära att IVO,
i fall där patienten inte själv kan anmäla saken, ska pröva klagomål efter
anmälan av en person som bedöms vara närstående till patienten. Som
bestämmelsen är utformad kan anmälarens behörighet i sig knappast påverkas
av det förhållandet att en annan närstående har en avvikande uppfattning om
klagomålen i sak. Någon särskild rangordning av de närstående, motsvarande
exempelvis den behörighetsordning som föreskrivs i 17 kap. 2 § föräldrabalken
när det gäller utförande av vissa rättshandlingar för anhörigs räkning, finns inte
                                                                   Dnr 368-2019       Sid 7 (7)




angiven i den nu aktuella bestämmelsen. Jag bedömer inte heller att förarbets-
uttalandena ger något stöd för en sådan tillämpning. Tvärtom ger förarbetena
uttryck för att kretsen av behöriga anmälare kan omfatta flera olika personer.
Det är enligt min mening också den tolkning som är bäst ägnad att tillgodose
patientens behov av skydd, genom att någon av de närstående anmäler
uppmärksammade missförhållanden i vården.

Utifrån de omständigheter som nu har redovisats bedömer jag att IVO inte har
haft grund för den tillämpning av 7 kap. 10 § PSL som myndigheten beskrivit i
sitt remissvar. IVO förtjänar kritik för den felaktiga tillämpningen.

Jag vill dock tillägga att det som nu sagts givetvis inte hindrar att uppgifter som
exempelvis en närstående lämnar till IVO, om relationen mellan en viss
anmälare och den berörda patienten, kan tillmätas betydelse vid IVO:s
bedömning av om anmälaren ska betraktas som närstående. Det är inte heller
uteslutet att närståendes olika uppfattningar om vården kan påverka IVO:s
ställningstaganden i fråga om vilka utredningsinsatser som anses motiverade.

Motiveringen av IVO:s beslut i ärendet
Som framgått ovan har det aktuella klagomålsärendet enligt IVO:s uppfattning
avskrivits därför att patientens hustru, tillika gode man, har ansetts vara närmast
närstående och motsatt sig utredning av klagomålet. I avskrivningsbeslutet
anges dock att patienten, genom sin gode man, fick anses vara den som var
behörig att göra en anmälan till IVO. Som beslutet är formulerat ger det enligt
min mening närmast intrycket att IVO har ansett att ingen närstående har varit
behörig att anmäla klagomål eftersom patienten själv, genom sin gode man, har
kunnat anmäla saken. Någon närmare redogörelse för detta ställningstagande
lämnas dock inte och formuleringen kan möjligen uppfattas som tvetydig. Det
framgår alltså inte klart om beslutet möjligen har grundats på ett helt annat
resonemang än det som redovisas i IVO:s remissvar. Jag avstår här från att
närmare kommentera denna alternativa tolkning men konstaterar att IVO borde
ha utformat skälen för sitt beslut på ett mer utförligt och tydligt sätt än vad som
gjorts. Myndigheten kan inte undgå kritik för denna brist.

Övrigt
Vad AA anfört i övrigt föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från
min sida.

Ärendet avslutas.
