# Ett ärende gällande ifrågasatt dataintrång och sekretessbrott hos allmän försäkringskassa

JO 2000-03-30 dnr 370-1999

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2000-03-30        370-1999               1 (6)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Ett ärende gällande ifrågasatt dataintrång och sekretessbrott hos allmän
                        försäkringskassa


                        Med anledning av an anmälan mot Skåne läns allmänna försäkringskassa med-
                        delade JO Pennlöv den 30 mars 2000 ett beslut med följande innehåll.

## Bakgrund

AA arbetade som kriminalinspektör vid Ekobrottsmyndigheten i Malmö. Han var
                        också samordnare för myndighetssamverkan mot ekonomisk brottslighet i Skåne
                        (PEK-gruppen) i vilken försäkringskassan ingick. Som representanter för försäk-
                        ringskassan ingick i PEK-gruppen tjänstemännen BB från kassans lokalkontor i
                        Trelleborg och CC från kassans lokalkontor i Helsingborg.

                        AA tillhörde, dvs. var inskriven vid, försäkringskassans lokalkontor i Vellinge.
                        Han uppbar arbetsskadelivränta och fick i samband med placeringen på Ekobrotts-
                        myndigheten en inkomstökning. I juni 1998 blev han kontaktad av en handläggare
                        vid försäkringskassan som uppgav att kassan hade fått in en anmälan om att han
                        inte lämnat korrekta inkomstuppgifter. Efter ytterligare kontakter med försäkrings-
                        kassan misstänkte AA att någon tjänsteman vid kassan obehörigen berett sig till-
                        träde till sekretessbelagda uppgifter rörande honom i socialförsäkringens ADB-
                        register. Han vände sig därför till Riksförsäkringsverket och begärde utdrag ur den
                        s.k. integritetsloggen för tiden den 1 januari 1997 till den 20 oktober 1998.

                        Uppgifterna i loggen visade att BB under tiden januari–juni 1998 gjort sammanlagt
                        tjugofyra förfrågningar rörande AA. BB hade den 26 januari 1998 gjort tolv
                        förfrågningar, den 12 februari fyra förfrågningar, den 18 februari en förfrågan, den
                        18 mars en förfrågan, den 30 mars två förfrågningar samt den 15 april, den 27 april,
                        den 5 maj och den 22 juni vardera en förfrågan. Uppgifterna visade också att CC
                        den 19 mars 1998 gjort sex förfrågningar rörande AA.

                        Försäkringskassan utredde ärendet. Av kassans utredning framgick bl.a. följande.
                        BB hade i slutet av januari 1998 kontaktat lokalkontoret i Vellinge, som AA tillhör,
                        och försökt initiera en utredning om hans arbetsskadelivränta. Hon hade också
                        omkring den 12 maj 1998 gjort en anmälan om AA till handläggaren DD vid
                        kontoret i Vellinge. Enligt DD hade BB begärt att få vara anonym. I en



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                   Dnr 370-1999   Sid 2 (6)



journalanteckning den 14 maj 1998 i AA:s arbetsskadeakt hade DD skrivit att hon
mottagit en anonym anmälan per telefon rörande AA. DD hade vidare vid ett
samtal med AA den 27 juli 1998 vidhållit att anmälaren var anonym samt uppgett
att det var en kvinna som talade med skånsk dialekt. Hon hade samma dag gjort en
anteckning om telefonsamtalet i AA:s akt. CC mottog den 19 mars 1998 en
anonym anmälan per telefon om AA, vilket var bakgrunden till att han gjorde en
förfrågan om AA i ADB-registret. Han glömde dock bort att dokumentera
anmälan. Försäkringskassan misstänkte att det kunde vara BB som ringt till CC
eftersom hon dagen innan gjort en förfrågan i ADB-registret om AA.

Enligt en kollega till AA – polisassistenten EE – skulle BB också i augusti 1998,
när EE och BB träffades av en tillfällighet, ha tagit upp och kommenterat AA:s
livränta med uttalandet: ”Det låter som ett AA-upplägg.”

Anmälan
AA anförde i en anmälan till JO bl.a. följande. BB har genom sitt agerande
allvarligt missbrukat sin ställning vilket medfört skada för honom både som
privatperson och som tjänsteman. BB har även förmått andra tjänstemän vid
försäkringskassan att åsidosätta vad som ålegat dem i tjänsten. AA yrkade
skadestånd med 10 000 kr för de skador som BB vållat honom.

Utredning
Anmälan remitterades till försäkringskassan för yttrande över de förhållanden som
– i något utförligare form – angivits ovan. I remissen angavs även att det av för-
säkringskassans yttrande borde framgå vilka regler som gäller för kassans tjänste-
mäns behörighet att använda dataregistret och hur man från försäkringskassans sida
informerar om de behörighetsregler som gäller.

Försäkringskassans utredning
Försäkringskassan – direktören FF – redogjorde i remissvaret för ärendet och för
vad tjänstemännen BB, DD, GG och CC hade uppgett.

BB uppgav sammanfattningsvis följande. Under mötena i den s.k. PEK-gruppen
hade man ofta nämnt AA och hans livränta. BB gjorde därför den 26 januari 1998
en rad dataslagningar på AA. Hon visade resultatet för en kollega som också ansåg
att ärendet borde utredas. Kort därefter besökte BB lokalkontoret i Vellinge och
nämnde då för en handläggare där att AA borde bli föremål för utredning. Vid sitt
nästa besök på Vellingekontoret hörde hon sig för om något hänt och lämnade
också AA:s personnummer. Den 12 februari 1998 gjorde hon en rad dataslagningar
för att se om något hänt i ärendet, vilket det, såvitt framgick, inte hade gjort. Hon
gjorde därefter upprepade dataslagningar, bl.a. den 18 mars 1998, för att se om
något hänt i ärendet. BB förnekade att hon i anslutning därtill skulle ha ringt
anonymt till CC vid kontoret i Vellinge. I maj 1998, troligen omkring den 12 maj,
åkte hon bil tillsammans med handläggaren DD från kontoret i Vellinge. Hon
frågade då henne vem som var handläggare av AA:s ärende. DD svarade att hon
var en av handläggarna av ärendet. BB undrade hur ärendet fortskred. DD svarade
att hon nyligen fått ärendet och att det var mycket besvärligt. BB förnekade att hon
                                                                  Dnr 370-1999   Sid 3 (6)



skulle ha bett DD att få vara anonym. Hon var väl medveten om att hon inte kan få
anonymitetsskydd. Möjligen kan hon ha sagt något i stil med att hon inte ville ha
sitt namn ”spritt överallt”. BB framhöll att hennes motiv inte hade varit att skada
AA eller att kränka hans integritet. Hennes handlande hade enbart styrts av hennes
stora intresse av att försäkringskassans verksamhet skall vara effektiv. Hon hade
inte vid något tillfälle lämnat uppgifter utanför myndigheten. Vid de tillfällen då
hon slog i datorn hade det inte en enda gång föresvävat henne att hon överträtt sina
befogenheter. BB förnekade att hon skulle ha diskuterat AA:s livränta med
polisassistent EE på det sätt som denne påstår. Hon kommer ihåg mötet med EE,
vilket skett under Malmöfestivalen. De hade inte uppehållit sig vid AA:s livränta
mer än några minuter.

DD uppgav sammanfattningsvis följande vad gäller de journalanteckningar som
hon den 14 maj 1998 respektive den 27 juli 1998 antecknade i AA:s journal.
Journalanteckningen den 14 maj 1998 hade följande lydelse: ”Anonym anm. per
tel. som uppger att AA fr.o.m. 1998-06-01 tillträder en ny befattning med 3 000: -
mer per mån. Handl. överlämnas till GG som efter omorganisation är ny
handläggare.” Journalanteckningen den 27 juli 1998 hade följande lydelse: ”Tel fr.
AA. Vill ha mer info ang. anonyma anm. Jag har ej akten framme men uppger vad
som står i journalen 980514 och att vad jag kan komma ihåg var anmälaren en
kvinna med skånsk dialekt.” DD uppgav att BB uttryckligen begärt att få vara
anonym under hänvisning till sitt arbete i PEK-gruppen, vars chef AA var. DD
hade känt sig tveksam till att gå med på BBs begäran, men gjorde det för hon
kände att hon ville skydda en arbetskamrat. När det gäller journalanteckningen den
27 juli 1998 hade hon känt sig tvungen att hålla fast vid att det var en anonym
anmälan. Hon kunde inte ge någon förklaring till att hon dessutom lade till att det
rört sig om en kvinna som talade med skånsk dialekt. Hon hade känt sig pressad av
att hon gått med på BB:s krav på att få vara anonym. BB hade vid flera tillfällen
återkommit och frågat DD vad som hänt i ärendet, men DD hade svarat undvik-
ande. Vid ett tillfälle hade DD frågat BB rent ut om hon fortfarande ville vara
anonym, vilket hon ville.

GG uppgav följande. Hennes befattning med AA:s ärende började den 14 maj
1998. Hon hade enbart betraktat det som ett vanligt efterkontrollsärende och
handlagt det som ett sådant.

CC uppgav sammanfattningsvis följande. Han fick den 19 mars 1998 ett anonymt
samtal från en kvinna gällande AA:s livränta. Han fick intryck av att kvinnan
ringde från en myndighet, men han kände inte igen rösten och han vet inte vem
som ringde. Det hörde till ovanligheterna att han blev anonymt kontaktad rörande
någon som bodde på annan ort än i Helsingborg. Han medgav att han gjorde fel
som inte dokumenterade anmälan och vidarebefordrade den till vederbörande
kontor. Det berodde enbart på slarv från hans sida. Anledningen till att han gjorde
dataslagningar rörande AA var för att utröna om det låg någon substans i den ano-
nyma anmälan.
                                                                   Dnr 370-1999   Sid 4 (6)



Försäkringskassans bedömning
Försäkringskassan anförde sammanfattningsvis följande. Försäkringskassan kon-
staterar att BB överträtt sina befogenheter när hon företog dataslagningarna
eftersom hon inte varit handläggare av AA:s ärende. Hon har också förhört sig om
ärendet på olika lokalkontor och försökt påverka utredningens fortskridande.
Försäkringskassan anser inte att hennes påstående att hon handlat enbart för
försäkringskassans effektivitet bär trovärdighetens prägel. Utredningen visar, enligt
kassans mening, att hon metodiskt och med ett visst inslag av förslagenhet bedrivit
något som närmast liknar en kampanj mot AA. Utredningen har också visat att
BB:s påstående att hon inte begärt att få vara anonym är falskt. Det finns också
vissa omständigheter som tyder på att den anonyma kvinnan som ringt till CC
skulle kunna vara BB. Inte heller hennes påstående att hon inte nämnt något om
AA till någon utanför kassan vinner stöd av utredningen, vilket framgår av EE:s
uppgifter.

Försäkringskassan anser att BB mot bakgrund av den mängd frågetransaktioner
hon gjort och hennes begäran att få vara anonym varit väl medveten om att hon inte
haft behörighet att blanda sig i handläggningen av AA:s ärende.

Vad gäller DDs agerande anser försäkringskassan att det handlar om brister i det
förvaltningsrättsliga förfarandet som ter sig mycket anmärkningsvärda. GG:s
befattning med ärendet har däremot inte varit behäftad med brister. Vad slutligen
gäller CC har hans handläggning av ärendet utvisat stora brister. Försäkringskassan
anser att CC, som inom Helsingsborgskontoret arbetar med PEK- ärenden,
härigenom får anses ha haft behörighet att företa den första men inte de följande
frågetransaktionerna. Den första transaktionen gällde nämligen en 030-bild, som
utvisar den anmäldes identitet och adress. Eftersom CC därigenom måste ha sett att
det rörde sig om en person som tillhörde ett annat lokalkontor borde han då ha
vidarebefordrat anmälan till det kontoret.

Avslutningsvis har försäkringskassan redogjort för vilka regler som gäller för
behörigheten att använda dataregistret och hur man från kassan informerar om
detta. Därav framgår följande.

Regler gällande behörighet att använda dataregistret och kassans
information om gällande behörighetsregler
I Riksförsäkringsverkets föreskrift 1993:22, som har upphört att gälla fr.o.m. juli
1998, stadgades om ADB-säkerhet vid den tekniska hanteringen av ADB-systemet
rörande ADB-säkerhet, driftsansvar, systemansvariga tjänstemän samt regler om
bestämmande av behörighet för de tjänstemän som tilldelats behörighetskort.

En tjänsteman har endast behörighet att ta del av de uppgifter han behöver för att
kunna utföra sina arbetsuppgifter. Behörigheten följer alltså av tjänsteåliggande,
inte av innehavet av det s.k. behörighetskortet. I systemet är inbyggt möjligheten
att göra begränsningar i behörighetskortets användningsområde. Detta innebär att
behörighetskort för t.ex. en handläggare inom pensionsområdet begränsas till att
omfatta endast de registeruppgifter som han behöver tillgång till för att kunna
utföra sitt arbete.
                                                                    Dnr 370-1999     Sid 5 (6)



Alla tjänstemän som tilldelas behörighetskort får skriva på blanketten ”Kvittens-
AT-kort ”. I denna kvittens erinras tjänstemannen bl.a. om att han i och med
kvitterandet av kortet ansvarar för att kortet används endast vid handläggning av
tjänsteärenden och i den utsträckning som krävs för att han skall kunna utföra sina
arbetsuppgifter.

Denna erinran torde rättsligt inte ha större värde än den s.k. tystnadspliktsför-
bindelsen, vilken endast tjänar som upplysning om förekomsten av tystnadsplikt,
som följer av SekrL och som gäller för tjänstemannen alldeles oavsett om han har
skrivit på någon förbindelse eller ej.

Försäkringskassan informerar kontinuerligt om behörighetsregler och kontroll
rörande efterlevnaden av datasäkerhets- och sekretessföreskrifter och även
information särskilt om bestämmelserna i SekrL.

Med anledning av det inträffade har informationsinsatserna förstärkts och regel-
verket har ingående behandlats vid två temadagar under mars 1999 för försäkrings-
enhetens lokalt funktionsansvariga för förvaltningsrätt och sekretess. Vidare har
kassans ledning nyligen vid konferens för lokalkontorens chefer framhållit, att led-
ningen ser allvarligt på förseelser rörande sekretess och ADB-säkerhet och att ar-
betet med utarbetande av policy- dokument för den nya Skånekassan är påbörjat,
vari kommer att ingå en sanktionsrutin vid konstaterade förseelser.

AA har tagit del av remissvaret. Han har förklarat sig inte ha något att tillägga.

Bedömning
BB
I Riksförsäkringsverkets före den 1 juli 1998 gällande föreskrifter (RFFS 1993:22)
om ADB-säkerheten hos Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskas-
sorna angavs i 14 § att de ADB-system som innehåller personuppgifter eller är av
väsentlig betydelse för verksamheten skall skyddas av behörighetskontrollsystem,
om det inte är uppenbart obehövligt. Den anställde skulle inte ges vidare behörig-
het att ta del av eller påverka innehållet i sådana ADB-system än vad han behövde
för att kunna sköta sina arbetsuppgifter. Behörigheten gällde endast rätt att utnyttja
registren för handläggning av tjänsteärenden. Behörigheten var personlig och fick
inte överlåtas.

Enligt 21 § i den då gällande datalagen (1973:289) kunde den som olovligen bered-
de sig tillgång till upptagning för automatisk databehandling dömas för dataintrång
till böter eller fängelse i högst två år.

Av utredningen framgår att BB vid sammanlagt 24 tillfällen under tiden den 26
januari–den 22 juni 1998 gjort förfrågningar rörande AA i socialförsäkringens
ADB-register, trots att hon inte handlagt något ärende rörande honom och han
dessutom tillhörde ett annat lokalkontor. BB har hävdat att det enbart var hennes
starka engagemang för att försäkringskassans verksamhet skall vara effektiv som
låg bakom hennes handlande. Det stora antalet förfrågningar i ADB-registret, vilka
skett under flera månader, ger dock intryck av att det även skulle kunna finnas
                                                                     Dnr 370-1999   Sid 6 (6)



andra skäl bakom hennes agerande. Detta intryck förstärks av att BB vid flera
tillfällen tog upp AA:s ärende med tjänstemän vid lokalkontoret Vellinge. Hon har
också gjort en anmälan till och diskuterat AA:s ärende med DD vid lokalkontoret
Vellinge. Enligt DD begärde BB vid detta tillfälle att få vara anonym. BB har
förnekat detta och i stället uppgett att hon kan ha uttryckt ungefär att hon ”inte ville
ha sitt namn spritt överallt”. Jag anser dock att DDs uppgift framstår som trovärdig,
särskilt som hon inte torde ha haft något eget intresse av att få BB att framstå som
en anonym anmälare. Jag finner det därför klarlagt att BB begärt att få vara
anonym. – Sammantaget ger BB:s agerande bilden av att hon på egen hand bedrivit
en utredning rörande AA trots att hon inte var behörig därtill. BB borde i stället
endast ha kontaktat lokalkontoret i Vellinge och berättat om sina iakttagelser
rörande AA och därefter inte vidare ha tagit befattning med ärendet.

Jag anser det vidare klarlagt att BB olovligen berett sig tillgång till social-
försäkringens dataregister. De objektiva rekvisiten i 21 § datalagen är således
uppfyllda. Omständigheterna är sådana att jag har övervägt att inleda förundersök-
ning. Vid en samlad bedömning av vad som inträffat har jag emellertid stannat för
att avstå från en sådan åtgärd. Jag har därvid beaktat BB:s påståenden om att hon
dels endast haft socialförsäkringens effektivitet i åtanke, dels inte förstått att hon
överskred sin behörighet när hon gick in i dataregistret. Jag anser därför att BB:s
handlande mer utmärkts av oförstånd och bristande kunskap om gällande regler än
av en medveten önskan att skada AA. Jag stannar därför vid att rikta synnerligen
allvarlig kritik mot BB för hennes agerande.

DD
Av utredningen framgår att DD, efter sitt samtal med BB, den 14 maj 1998
antecknat i AA:s journal att hon mottagit en anonym anmälan rörande denne. Detta
gjorde hon trots att hon visste vem uppgiftslämnaren var. Hon har därefter, den 27
juli 1998, vid ett telefonsamtal med AA vidhållit att det var en anonym anmälan
och också lagt till en mer detaljerad beskrivning av den som ringde. Jag anser att
det är synnerligen anmärkningsvärt att en tjänsteman vid försäkringskassan
medvetet ljuger om en uppgift. DD förtjänar allvarlig kritik för sitt agerande.

CC
Som försäkringskassan angett i sitt remissvar har CC förfarit felaktigt dels genom
att företa förfrågningar som han saknade behörighet till, dels genom att underlåta
att efter dokumentation av det anonyma samtalet vidarebefordra ärendet till
behörigt kontor. För vad nu sagts förtjänar han kritik.

Övrigt
I övrigt har inte något framkommit som motiverar ett uttalande från min sida. JO är
inte heller behörig att pröva frågor om skadestånd.

Ärendet här avslutas.
