# En högstadieskola har genomfört urinprovstagning av elev i anledning av misstanke om drogmissbruk -Fråga om åtgärden har stått i överensstämmelse med gällande lagstiftning. Även vissa uttalanden rörande sekretessen mellan skolhälsovården och polisen

JO 2004-05-28 dnr 3700-2002

BESLUT
                                                                           Datum               Dnr                    Sid
                                                                           2004-05-28          3700-2002             1 (8)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En högstadieskola har genomfört urinprovstagning av elev i anledning
                        av misstanke om drogmissbruk – Fråga bl.a. om åtgärden har stått i
                        överensstämmelse med gällande lagstiftning. Även vissa uttalanden
                        rörande sekretessen mellan bl.a. skolhälsovården och polisen

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som inkom till JO den 21 oktober 2002, klagomål mot
                        rektorn BB, vikarierande biträdande rektorn CC, skolsköterskan DD och
                        skolkuratorn EE, samtliga vid Skansenskolans högstadium i Mörbylånga kommun.
                        AA riktade kritik mot hur skolan hade handlagt ett ärende rörande hans son FF
                        gällande urinprovstagning i anledning av misstanke om drogmissbruk. AA anförde
                        i huvudsak följande. Den 7 oktober 2002 kontaktades FF:s mor per telefon av
                        biträdande rektorn, som upplyste henne om att FF ”går på droger”. Biträdande
                        rektorn uppgav vidare att skolan avsåg att drogtesta FF och bad därför FF:s mor att
                        komma till skolan. När modern anlände till skolsköterskemottagningen väntade
                        skolsköterskan, kuratorn och FF på henne. Efter det att FF hade lämnat ett urinprov
                        gjordes två test. Båda testen var positiva. I anledning härav skickades ett prov till
                        Karolinska sjukhuset för analys. Den 17 oktober 2002 ringde skolsköterskan upp
                        FF:s mor och informerade henne om att det prov som hade skickats för analys var
                        negativt. I samband därmed informerades FF:s mor även om att den polisanmälan
                        som hade gjorts i samband med det positiva drogtestet inte hade mottagits av
                        polisen. Urinprovstagningen får, med hänsyn till det sätt på vilket den
                        genomfördes, anses ha skett under tvång.

## Utredning

Skolnämnden i Mörbylånga kommun anmodades att göra en utredning och yttra sig
                        över vad som hade anförts i AA:s anmälan till JO. Skolnämnden överlämnade som
                        sitt remissvar ett av BB, CC, DD och EE upprättat yttrande i vilket anfördes
                        följande.

                        Handlingsförlopp gällande FF
                                  Personer nedan kallat: Bitr.Rektor: CC, Skolsköterska: DD, Kurator: EE, Pojkens
                                  mamma: GG, Pojkens pappa: AA, Eleven: FF.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                  Dnr 3700-2002     Sid 2 (8)



V 39 DD emottog information från anonym källa att FF har använt hasch vid
flertalet tillfällen, senast helgen innan. DD bedömde informationen som välgrundad.
Skolledningen informerades.
V 40 30/9-1/10 -02 försökte CC nå GG på hemtelefonnummer utan att lyckas.
Lämnade dessutom meddelande på mobilsvar där man uppmanade att kontakta
skolan.
V 41 7/10 -02 CC meddelade GG, misstanken om drogmissbruk och hänvisade till
skolans handlingsplan när det gäller misstanke om drogmissbruk bland elever och
ungdomar. Därefter tillfrågades GG om att närvara vid provtagningen. Hon tackade
ja till att närvara och ringde DD för att komma överens om tid. DD och GG kom
överens om tid och att EE skulle tillkallas vid provtagning enligt GG:s önskemål.
DD bad en lärare att kontakta FF i matsalen för att gå till DD före lunchen.
DD informerade FF och GG om misstanken om haschanvändning genom den
anonyma informationen och att enligt skolans handlingsplan är provtagning
önskvärd och att om elev eller vårdnadshavare emotsätter sig detta görs anmälan till
socialförvaltningen. FF och GG samtyckte till provtagning. GG informerade om att
hon varit i kontakt med AA. Urinprovskontroll; Accustrip Multitest, genomfördes
och eftersom den första provstickan visade positivt utslag på THC utfördes
ytterligare ett test på samma urin, med samma utslag. Eftersom provet visade
positivt informerades om att provet sänds för verifikation till Karolinska och de
närvarande kom överens om att avvakta anmälan till socialnämnden tills provsvaret
kommit därifrån. Detta tar 3–5 arbetsdagar. GG och EE kom överens om att EE
kontaktar GG och FF i slutet på veckan efter hans planerade halsmandeloperation
den 8/10 -02.
Den 11/10 -02 kontaktar EE, GG på telefon och får veta att halsmandeloperationen
är genomförd och att pojken är sjukskriven. EE lämnar uppgifter till GG om
ungdomssekreterare i kommunen enligt önskemål från GG. Dessutom erbjuds
fortsatt kontakt med EE för såväl GG som FF.
V 42 Den 14/10 -02 ringer GG DD och undrar om provsvaret har kommit. Det har
det ej. GG vill att anmälan görs till socialtjänsten eftersom hon vill ha stöd och svar
på praktiska frågor. DD gör en muntlig anmälan till ungdomssekreterare på
socialförvaltningens individ- och familjeomsorg.
EE ringer GG och uppmärksammar att polisanmälan görs enligt handlingsplanen vid
ett positivt provsvar då även socialtjänsten kontaktas. EE inhämtar uppgifter från
polisen vad som generellt sett sker vid en polisanmälan vilket meddelas GG; att
enligt uppgift från polisen ser man inte anmälan från skolan som en anmälan om
narkotikabrott. Detta med anledning av att skolans provtagning inte håller som
bevisbörda i tingsrätten. Det blir därmed inga rättsliga påföljder av informationen.
EE erbjuder återigen samtal för FF med EE, men GG önskar tala med FF själv först.
Den 14/l0 -02 informerar DD polisen. Detta efter att GG önskat att socialtjänstens
arbete runt ärendet ska komma igång.
Den 17/10 -02 kommer provsvaret från Karolinska Sjh som visar att Cannabis i urin
var negativt. DD ringer GG och meddelar provsvaret. DD ringer även polisen och
meddelar provsvaret. Enligt önskemål erhåller AA Handlingsplan vid misstanke om
drogmissbruk bland elever och ungdomar via fax.
DD tar kontakt med tillverkarna av provstickorna, Accustrip Multitest, för att
ifrågasätta de olika provresultaten, och får först då information om tillverkningsfel
av stickorna.
Den 18/l0 -02 blir CC uppringd av AA, och AA blir informerad om att uppföljning
har skett såvitt CC känner till. CC medger att hon ej har fått information från DD om
provsvaret (enl S tolkning av tystnadsplikten ska information ej ske utan
vårdnadshavares medgivande och på grund av det korta tidsintervallet hade detta ej
skett ännu).
V 43 Den 22/10 erbjuds GG åter samtalskontakt med EE. Samma dag har EE
telefonkontakt med AA, där även AA erbjuds samtalskontakt med EE.
                                                                        Dnr 3700-2002        Sid 3 (8)



      Därefter har skolan ej haft någon kontakt med AA, GG eller FF i denna fråga. Vi
      anser att vi har handlat enligt vår handlingsplan, men ser gärna att JO granskar
      Handlingsplan vid misstanke om drogmissbruk bland elever och ungdomar på
      Skansenskolans högstadium, för att få synpunkter och kommentarer kring denna.
Till remissvaret fogades en kopia av Skansenskolans ”handlingsplan vid misstanke
om drogmissbruk bland elever och ungdomar”. I handlingsplanen anges följande.

      Vid misstanke om att elev på Skansenskolans högstadium använder droger, dvs.
      narkotikaklassade preparat och missbruk av receptbelagda läkemedel, tillämpas
      följande rutiner:
      Vid misstanke om drogmissbruk kontaktas rektor, skolsköterska. och kurator för
      beslut av skolhälsovården om drogtest. Rektor kontaktar vårdnadshavare om att
      provtagning kommer att ske. Vårdnadshavare bör om det är möjligt vara med under
      denna kontroll.
      Urinprovskontroll genomförs med berörd elev av skolsköterska, Provtagningen kan
      påvisa förekomst av amfetamin, bensodiazepiner, hasch, ecstasy samt heroin.
      Anmälan till socialförvaltningen görs
      1. om misstanke om missbruk bedöms som välgrundad.
      2. om elev eller vårdnadshavare motsätter sig provtagning eller om elev avviker
         från provtagning.
      3. om provet visar förekomst av droger. I det sistnämnda fallet görs även anmälan
         till polisen.

      Uppföljning av det inträffade sker via skolhälsovården eller skolkurator med
      vårdnadshavare och elev oavsett vad provet visar.
AA yttrade sig över remissvaret.

I beslut den 28 maj 2004 anförde JO André följande.

Bedömning
I remissvaret har lämnats en redogörelse för hur FF:s ärende har handlagts. Till
remissvaret har fogats en kopia av Skansenskolans handlingsplan vad gäller de
rutiner som skall tillämpas vid misstanke om missbruk hos elev vid skolan. Det
som har framkommit i utredningen och vad som framgår av skolans handlingsplan
ger mig anledning att anföra följande beträffande vissa frågor som aktualiserats i
ärendet och som enligt min mening är av central betydelse.

Urinprovstagning i anledning av misstanke om drogmissbruk
I 14 kap. 3 § första och andra styckena skollagen (1985:1100) föreskrivs följande.

      Varje elev i grundskolan eller sameskolan skall erbjudas att genomgå minst tre
      allmänna hälsokontroller, jämnt fördelade under skoltiden. Den första kontrollen
      skall äga rum första läsåret. Om en elev deltar i utbildning i förskoleklassen skall
      den första kontrollen i stället äga rum då eleven går där. Eleven skall dessutom,
      mellan de allmänna hälsokontrollerna, erbjudas att genomgå kontroll av syn och
      hörsel och andra begränsade hälsokontroller.
      Om skolläkaren på förekommen anledning anser att en viss elev i grundskolan eller
      sameskolan behöver undersökas särskilt, skall eleven genomgå sådan undersökning.
JO har tidigare (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1988/89 s. 350, se även JO:s
ämbetsberättelse 1992/93 s. 495) uttalat sig i frågan om urinprovstagning på elever
i gymnasieskolan i syfte att klargöra eventuellt narkotikamissbruk.
                                                                       Dnr 3700-2002     Sid 4 (8)




I det förstnämnda beslutet uttalade JO Hans Ragnemalm, i vilken bedömning jag
instämmer, bl.a. följande.

      Jag finner således knappast grund att hävda, att ett åläggande att lämna urinprov
      skulle kräva lagstöd på grund av stadgandena i 2 kap. 6 § och 2 kap. 12 § RF. Det
      bör emellertid beaktas, att dylikt åläggande ändå enligt 8 kap. 3 § RF som
      huvudregel måste grundas på föreskrifter, som meddelats genom lag, dock med den
      skillnaden, att normgivningskompetensen i sådant fall under vissa i kapitlet angivna
      förutsättningar kan delegeras till regeringen. Vad härefter gäller förefintligheten av
      lagstöd för tvångsåtgärder av detta slag gentemot skolelever kan konstateras att de
      författningsreglerade befogenheter som förekommer endast tillkommer
      skolhälsovården. Enligt 11 kap. 3 § skollagen (numera 14 kap. 3 § andra stycket
      skollagen [min anmärkning]) kan elev i grundskolan under vissa förhållanden
      åläggas att låta undersöka sig av skolhälsovården. Sådan hälsoundersökning torde
      kunna innefatta urinprovstagning, när skolläkare eller skolsköterska finner åtgärden
      medicinskt motiverad.
Skolverket har i ett beslut den 27 juni 2003 (dnr 51-2002:2579) instämt i JO:s
bedömning att ett åläggande att lämna urinprov kräver föreskrifter som meddelats
genom lag. Skolverket anförde i det angivna beslutet vidare bl.a. följande.
      Skolverket gör vidare den bedömningen att inte heller 14 kap. 3 § skollagen ger
      personal vid skolhälsovården rätt att tvångsvis genomföra urinprovstagning på en
      elev i syfte att spåra förekomsten av narkotika och ett eventuellt missbruk.
Skolläkaren kan således enligt 14 kap. 3 § skollagen under vissa förhållanden
ålägga en elev i grundskolan att genomgå en särskild undersökning. Som framgått
ovan av JO Hans Ragnemalms beslut torde en sådan hälsoundersökning även
kunna innefatta urinprovstagning om skolläkare eller skolsköterska finner en sådan
åtgärd medicinskt motiverad. I likhet med vad Skolverket givit uttryck för i sitt
beslut den 27 juni 2003, anser jag att ifrågavarande lagrum i skollagen inte ger
skolhälsovården något utrymme för att tvångsvis – i syfte att spåra förekomst av
narkotika och därigenom få kännedom om ett eventuellt missbruk – ålägga en elev
i grundskolan att genomföra en urinprovstagning. Ett beslut om en sådan åtgärd
måste grunda sig på en bedömning av elevens faktiska hälsotillstånd, dvs. åtgärden
skall vara medicinskt motiverad.

AA har i anmälan gjort gällande att urinprovstagningen, med hänsyn till det sätt på
vilket den genomfördes, får anses ha skett under tvång. I remissvaret anges rörande
denna fråga bl.a. att skolsköterskan inför urinprovstagningen dels informerade FF
och hans mor om den misstanke som riktades mot FF, dels att skolsköterskan
upplyste dem om att ”enligt skolans handlingsplan är provtagning önskvärd och att
om elev eller vårdnadshavare emotsätter sig detta görs anmälan till
socialförvaltningen”. I remissvaret anges vidare att såväl FF som hans mor
samtyckte till urinprovstagningen. Mot bakgrund härav och då inte heller vad som i
övrigt har kommit fram i ärendet motsäger vad som har anförts i remissvaret, ger
inte utredningen underlag för mig att göra någon annan bedömning än att FF och
hans mor, efter det att de hade erhållit information om förutsättningarna för provets
genomförande, samtyckte till det. Jag finner därför inte skäl till något ytterligare
uttalande i saken. Det förhållandet att FF och hans mor kan ha känt sig tvingade att
gå med på urinprovet till följd av att en anmälan annars kunde komma att göras till
                                                                 Dnr 3700-2002   Sid 5 (8)



socialnämnden, medför inte någon annan bedömning från min sida. Detta hänger
bl.a. samman med att de som är anställda vid en skolmyndighet är skyldiga enligt
14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, att göra en sådan anmälan om de i
verksamheten får kännedom om något som kan innebära att nämnden behöver
ingripa till ett barns skydd.

Jag kan avslutningsvis nämna att Skollagskommittén i sitt betänkande Skollag för
kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121 s. 359 f.) föreslår att möjligheten för
skolläkare att ålägga en elev att med stöd av 14 kap. 3 § andra stycket skollagen
genomgå en särskild hälsoundersökning skall tas bort. Anledningen härtill är enligt
vad som anges i betänkandet att det finns bestämmelser i smittskyddslagen
(1988:1472) som kan tillämpas i stället samt att det från skolläkarhåll har kommit
fram att den ifrågavarande bestämmelsen mycket sällan eller aldrig tillämpas.

Anmälan till socialnämnden
I handlingsplanen anges att anmälan till socialförvaltningen skall ske om det
föreligger en misstanke om missbruk som bedöms som välgrundad, om elev eller
vårdnadshavare motsätter sig provtagning eller om elev avviker från provtagning
samt om provet visar förekomst av droger.

Av remissvaret framgår, såvitt är av betydelse angående frågan om anmälan till
socialnämnden, bl.a. följande. Skolsköterskan mottog under vecka 39 år 2002
information från en anonym källa om att FF hade använt hasch vid flera tillfällen.
Uppgiften bedömdes av skolsköterskan som ”välgrundad”. Urinprovstagningen
skedde den 7 oktober 2002. Mot bakgrund av att provet gav positivt utslag på THC
informerade skolsköterskan om att provet skulle skickas till Karolinska sjukhuset
för verifikation. Man kom i samband härmed också överens om att avvakta med
anmälan till socialnämnden till dess att resultatet från Karolinska sjukhuset hade
erhållits, vilket skulle ta tre till fem arbetsdagar. Den 14 oktober 2002 kontaktade
FF:s mor skolsköterskan för att efterhöra om provresultatet hade kommit. Då det
visade sig att skolsköterskan ännu inte hade erhållit något resultat, ville FF:s mor
att en anmälan skulle göras till socialförvaltningen. Skolsköterskan gjorde i
anledning härav en muntlig anmälan till socialförvaltningen (individ- och
familjeomsorgen).

I 14 kap. 1 § andra stycket SoL föreskrivs bl.a. att myndigheter vars verksamhet
berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och
socialtjänsten är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att nämnden behöver ingripa
till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana
myndigheter.

Anmälningsplikten förutsätter inte att det är klarlagt att socialnämnden behöver
ingripa. Även uppgifter som är svårbedömda eller obestyrkta skall anmälas, om de
tyder på att barn kan vara i behov av stöd eller hjälp från socialnämndens sida. Det
räcker således med att det föreligger misstankar om
                                                                     Dnr 3700-2002    Sid 6 (8)



något missförhållande för att anmälningsplikt skall inträda. Det ankommer härefter
på socialnämnden att undersöka vilken grund som kan finnas för uppgiften och
utreda det eventuella behovet av åtgärder.

Huruvida omständigheterna i ett ärende är av sådan art att anmälningsskyldighet
enligt 14 kap. 1 § SoL har uppkommit får bedömas från fall till fall. JO brukar vara
återhållsam med att uttala sig i sådana bedömningsfrågor. För det fall en
genomförd urinprovstagning har visat på förekomst av droger föreligger givetvis
skyldighet att göra en anmälan till socialnämnden. Enligt min mening ligger det
emellertid nära till hands att anse att anmälningsskyldighet föreligger redan när det
har framkommit sådana uppgifter gällande misstanke om missbruk som man inte
utan vidare kan bortse från. Om en misstanke aktualiserar frågan om
urinprovstagning torde misstanken sålunda som regel få förutsättas vara så stark att
anmälningsskyldighet inträder redan innan provtagningen äger rum.

Mot bakgrund av det ovan anförda och med hänsyn till vad som har kommit fram i
ärendet, kan det ifrågasättas om inte skolsköterskan redan under vecka 39 borde ha
gjort en anmälan till socialnämnden, eftersom den information som hon då mottog
om att FF hade använt hasch vid flera tillfällen, enligt vad som angivits i
remissvaret, bedömdes som välgrundad. I varje fall skulle en anmälan enligt min
mening ha gjorts senast vid den tidpunkt då det visade sig att urinprovstagningen
gav positivt utslag på THC. Den omständigheten att det senare visade sig att det
provresultat som skolsköterskan erhöll var felaktigt föranleder inte någon annan
bedömning från min sida. Jag har härvid beaktat att det resultat som erhölls, såvitt
skolsköterskan vid provtillfället kände till, skulle var tillförlitligt. Jag vill här även
tillägga att, för det fall anmälningsskyldighet enligt den bedömning som har gjorts i
ett ärende har inträtt, det inte är möjligt att komma överens om att avvakta med
anmälan till socialnämnden utan anmälan skall i enlighet med vad som anges i 14
kap. 1 § andra stycket SoL ske genast. Jag finner mot bakgrund av det nu sagda
skäl att rikta kritik mot skolsköterskans agerande i nu berört hänseende.

Anmälan till polisen i anledning av att genomfört urinprov utvisat förekomst
av droger
Enligt skolans handlingsplan skall en polisanmälan göras för det fall ett genomfört
urinprov utvisar förekomst av droger. Av remissvaret framgår att skolsköterskan i
samband med att hon, efter önskemål från FF:s mor gjorde en anmälan till
socialnämnden, dvs. den 14 oktober 2002, även kontaktade polisen. Huruvida
skolsköterskan därvid gjorde en formell anmälan eller inte framgår inte av
remissvaret. Oavsett hur det förhåller sig med den saken har hon, såvitt jag har
uppfattat det, under alla förhållanden lämnat information om ärendet till polisen.

För skolhälsovården gäller bestämmelserna i 7 kap. 1 § sekretesslagen som reglerar
sekretessen inom hälso- och sjukvården. I lagrummet anges att sekretess gäller för
uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte
står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom
närstående lider men.
                                                                     Dnr 3700-2002    Sid 7 (8)



I 14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen anges att sekretess inte hindrar att
uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagarmyndighet,
polismyndighet eller annan myndighet som har att ingripa mot brottet, om fängelse
är föreskrivet för brottet och det kan antas föranleda annan påföljd än böter. Vidare
anges i femte stycket bl.a. att för uppgift som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1–
6 §§ gäller vad som föreskrivs i fjärde stycket endast såvitt avser misstanke om
brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Dock hindrar
sekretess enligt 7 kap. 1 § inte att uppgift som angår misstanke om brott enligt 3, 4
eller 6 kap. brottsbalken mot någon som inte har fyllt arton år lämnas till
åklagarmyndighet eller polismyndighet.

Någon annan bestämmelse som bryter sekretessen mellan hälso- och sjukvårdens
personal och polismyndigheten och som har betydelse i detta sammanhang finns
inte. Den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen är sålunda inte
tillämplig beträffande uppgifter som omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 §
sekretesslagen, och man torde i sammanhanget även kunna bortse från
bestämmelsen i 1 kap. 5 § sekretesslagen samt bestämmelserna om nöd i
brottsbalken.

Uppgift inom hälso- och sjukvården om att någon missbrukar narkotika får anses
omfattas av sekretess enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen. Möjligheten för personal
inom skolhälsovården att, i anledning av misstanke om att en elev har ett
drogmissbruk, lämna uppgift härom till polisen är som framgått närmast obefintlig.
Att utlämna en uppgift som omfattas av sekretess kan utgöra brott mot
tystnadsplikten enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

Det har inte närmare framkommit vilka uppgifter som skolsköterskan i detta fall
skulle ha lämnat till polisen och i vad mån hennes kontakt med polisen skedde med
samtycke från FF:s mor. Jag har inte funnit tillräcklig anledning att utreda den
frågan vidare.

Som jag anfört ovan skall enligt vad som anges i handlingsplanen en anmälan till
polisen göras för det fall ett genomfört urinprov har påvisat förekomst av droger.
Av handlingsplanen framgår emellertid inte vilken/vilka befattningshavare vid
skolan det åligger att göra en sådan anmälan. Detta är en uppenbar brist.
Handlingsplanen kan till och med tolkas så att det skulle åligga skolsköterskan att
ombesörja polisanmälan. Jag utgår från att nämnden, mot bakgrund av vad jag nu
har anfört angående denna fråga, ser över handlingsplanen och därvid justerar den
på lämpligt sätt.

Sekretess mellan skolhälsovården och skolan i övrigt
Som har angivits i föregående avsnitt gäller för skolhälsovården den allmänna
hälso- och sjukvårdssekretessen i 7 kap. 1 § sekretesslagen.

Sekretessen för skolan i övrigt regleras i 7 kap. 9 § sekretesslagen. I bestämmelsens
första stycke anges bl.a. följande.
      Sekretess gäller i grundskolan för uppgift som hänför sig till psykologisk
      undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga förhållanden
                                                                        Dnr 3700-2002    Sid 8 (8)



      hos psykolog eller kurator, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den
      som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. I andra stycket anges
      vidare bl.a. att sekretess gäller på samma område i skolans elevvårdande verksamhet
      i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden. Sekretessen i detta stycke
      gäller dock endast, om det kan antas att den uppgiften rör eller någon honom
      närstående lider men om uppgiften röjs.
Skolhälsovården anses utgöra en självständig verksamhetsgren i förhållande till
den övriga verksamheten i skolan (se prop. 1981/82:186 s. 38). Enligt 1 kap. 3 §
andra stycket sekretesslagen gäller därför sekretess mellan skolhälsovården och
den övriga verksamheten i skolan, vilket innebär att t.ex. en skolsköterska och en
rektor som diskuterar en elevs förhållanden har att iaktta reglerna om sekretess i 7
kap. 1 § respektive 7 kap. 9 § sekretesslagen. Jag vill i detta sammanhang även
nämna 1 kap. 5 § sekretesslagen, som gör det möjligt för en myndighet att till en
annan myndighet lämna ut en uppgift som omfattas av sekretess. En förutsättning
för att så skall kunna ske är emellertid att ett utlämnande av uppgiften är
nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin
verksamhet. Bestämmelsen skall tillämpas restriktivt.

En misstanke om drogmissbruk beträffande en elev får, som jag tidigare anfört,
anses utgöra en sådan uppgift som omfattas av sekretessen i 7 kap. 1 §
sekretesslagen. Av remissvaret framgår att skolsköterskan samma vecka som hon
av den anonyma källan hade erhållit uppgiften om att FF hade använt hasch vid ett
flertal tillfällen informerade skolledningen härom. Någon kontakt med FF eller
hans föräldrar hade, såvitt kommit fram i ärendet, inte förevarit innan uppgiften
lämnades till skolledningen. Det kan mot bakgrund härav och med hänsyn till de
ovan angivna bestämmelserna i sekretesslagen diskuteras om skolsköterskan, utan
att samtycke härtill hade inhämtats, hade rätt att till skolledningen lämna uppgiften
om att FF skulle ha använt hasch. Omständigheterna i ärendet är emellertid inte
sådana att jag finner skäl att gå vidare i saken. En möjlig åtgärd som hon i den
aktuella situationen hade kunnat vidta, och som jag ovan under rubriken ”Anmälan
till socialnämnden” ifrågasatt om hon inte borde ha vidtagit när hon erhöll den
ifrågavarande informationen angående FF, hade varit att göra en anmälan till
socialnämnden.

–––––––––––

Ärendet avslutas med den kritik som jag har uttalat ovan vad angår frågan om
anmälan till socialnämnden.
