# Anmälan mot Nämnden för arbete och välfärd i Växjö kommun angående handläggningen av ett s.k. barnavårdsärende som föranletts av att en adoptivdotter återförts till sitt ursprungsland av vårdnadshavarna

JO 2011-12-12 dnr 3710-2010

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2011-12-12             3710-2010               1 (7)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Anmälan mot Nämnden för arbete och välfärd i Växjö kommun angående
                        handläggningen av ett s.k. barnavårdsärende som föranletts av att en
                        adoptivdotter återförts till sitt ursprungsland av vårdnadshavarna


                          Beslutet i korthet: I beslutet granskas en socialnämnds hantering av ett ärende rörande
                          en då 12-årig flicka som av sina adoptivföräldrar återförts till sitt ursprungsland Gambia.
                          JO finner sammanfattningsvis att det inte finns anledning att rikta kritik mot nämnden för
                          dess handläggning av ärendet.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO i juni 2010, framförde AA m.fl. klagomål mot
                        Nämnden för arbete och välfärd i Växjö kommun. De anförde bl.a. följande. År
                        2007 adopterades en gambiansk flicka, BB, av en familj bosatt i Växjö. Sommaren
                        2009 återfördes BB av sin adoptivmor till Gambia och blev lämnad där utan tillsyn
                        av vårdnadshavarna. Nämnden inledde, efter en anmälan i juli 2009, en s.k.
                        barnavårdsutredning. Enligt BB hade socialtjänsten endast kontaktat henne en gång
                        i Gambia. BB:s önskemål var att återvända till Sverige men socialtjänsten tog inte
                        hänsyn till detta och tillvaratog inte BB:s rättigheter och intressen. Efter en lång
                        handläggningstid avslutade nämnden utredningen den 15 juni 2010 och beslutade
                        att då inte agera för att få hem BB till Sverige.

## Utredning

Inledningsvis inhämtade JO från förvaltningen för arbete och välfärd
                        journalanteckningar i BB:s ärende.

                        Därefter anmodades Nämnden för arbete och välfärd i Växjö kommun att inkomma
                        med utredning och yttrande över vad som framförts i anmälan.

                        Som sitt remissvar lämnade nämnden ett tjänsteutlåtande från förvaltningen. I
                        utlåtandet anfördes bl.a. följande.

                                  Nämnden för arbete och välfärds agerande
                                  Socialtjänsten beslutade då utredningen avslutades att inte ansöka om vård enligt
                                  LVU. Bedömningen gjordes att BB:s förhållanden i Gambia inte kan jämställas med
                                  situationer där LVU är tillämpligt. Detta trots att BB blivit lämnad i Gambia av sina
                                  adoptivföräldrar. BB bedömdes få sina behov tillgodosedda av sin biologiska pappa,



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                  Dnr 3710-2010     Sid 2 (7)




som med stöd av adoptivföräldrarna till boende och skolgång, står för den dagliga
omsorgen av BB. BB har en tydlig vilja att få återvända till Sverige. Med tanke på
hennes ålder har hennes inställning stor betydelse. Att dock enbart mot bakgrund av
hennes inställning agera för att hon skulle få komma tillbaka till Sverige med hjälp
av tvångslagstiftning, skulle ske på bekostnad av att utsätta henne för ytterligare
uppbrott och påfrestningar samt att hon sannolikt skulle hamna i ytterligare ett nytt
sammanhang. Bedömningen gjordes att BB:s bästa i den situation som uppstått var
att kvarstanna hos sin biologiska pappa i Gambia fram till dess att hon kan återvända
till adoptivföräldrarna i Sverige. De uppgifter som framkommit i utredningen talar
för att BB har det bra och utvecklas i Gambia. Förhållandena hos hennes biologiska
fader i Gambia bedömdes inte utgöra en påtaglig risk för att skada BB:s hälsa och
utveckling.
Det är en felaktig uppfattning att nämnden beslutade att inte agera vidare. Ärendet är
pågående hos socialtjänsten i Växjö kommun. Under utredningens gång erbjöds
föräldrarna stöd på flera olika plan, både för egen del och för flickans del, för att
möjliggöra att BB skulle kunna flytta hem till adoptivföräldrarna. Föräldrarna ansåg
sig trots detta inte ha möjlighet att ge BB vad hon behövde. De ansåg inte att de
kunde ta hand om henne.
Utredningen avslutades med att bevilja BB kontakt med Ungdomsgruppen
(Nämndens öppenvårdsresurs inriktad på ungdomar 13 – 20 år). Kontakten riktades
enbart till föräldrarna så länge BB befann sig i Gambia. Insatsen tillsattes för att
föräldrarna skall få bearbeta de upplevelser de burit på som gjort att de inte ansett
sig kunna ta hand om BB samt att föräldrarna på sikt skall få nya redskap i hur de
skall förhålla sig till och hantera BB, så att hon kan återförenas med sina föräldrar i
Sverige. Delmål var bl.a. att BB skulle ha en regelbunden och kontinuerlig kontakt
med föräldrarna i Sverige. Inom ramen för insatsen ingick också att socialtjänsten
regelbundet skulle följa upp BB:s situation hos sin biologiske far i Gambia.

Vårdnaden om BB
I ett dokument från gambiska myndigheter som nämnden fick ta del i inledningen av
utredningen, framgick att fadern hade erhållit vårdnaden om BB.
Utrikesdepartementet kontaktades för att få klarhet i dokumentets giltighet.
Dokumentet är inte giltigt i Sverige, därför har nämnden hela tiden agerat utifrån att
BB är svensk medborgare. BB:s adoptivföräldrar i Sverige är hennes vårdnadshavare
enligt svensk lag. I maj 2010 inkom på begäran av åklagarmyndigheten ett nytt
dokument från Gambia. Nämnden begärde in dokumentet av vilket framgår att BB
är svensk medborgare och att det inte finns något domstolsbeslut som överlåtit
vårdnaden för BB på hennes biologiska far eller någon annan i Gambia. För
nämnden finns inga andra vårdnadshavare än hennes adoptivföräldrar i Sverige och
nämnden har hela tiden agerat utifrån detta.

BB:s rättigheter och egna åsikter
BB har under hela utredningstiden haft kontakt med socialtjänsten, både direkt med
handläggaren i ärendet och via andra instanser som socialtjänsten begärt hjälp av.
Handläggaren har via telefon talat med BB vid fyra tillfällen under utredningstiden,
tre under hösten 2009 och ett under våren 2010. BB har vid samtliga telefonsamtal
tydligt uttryckt att hon vill tillbaka till Sverige. Hon har också sagt att hon har det
bra i sin familj i Gambia, att hon trivs i skolan och att hon har bra kompisar. BB har
träffat Sveriges honorärkonsul i Gambia, CC, på uppdrag av socialtjänsten. Till
honom har hon också uppgivit att hon trivs bra men vill till Sverige. BB har på
socialtjänstens begäran träffat representant för Internationell Social Servetes, ISS.
BB har uttryckt sig på samma sätt till ISS representant.
Den 8 oktober 2009 anmäler socialtjänsten behov av offentliga biträden till
Förvaltningsrätten (dåvarande Länsrätten) för parterna i ärendet. Beslut om
offentliga biträden fattas den 12 oktober och de entledigas den 24 juni 2010.
                                                                       Dnr 3710-2010     Sid 3 (7)




      BB:s offentliga biträde har haft kontakt med BB i Gambia. Även till sitt offentliga
      biträde har BB framfört att hon vill tillbaka till Sverige, även om hon inte kan ange
      varför. BB:s offentliga biträde har också närvarit på möten med socialtjänsten och
      med BB:s vårdnadshavare, där det offentliga biträdet framfört och tillvaratagit BB:s
      åsikter.
      Via de instanser som på Nämndens uppdrag besökt BB i Gambia har nämnden fått
      information om hennes mående och situation. Handläggaren i ärendet har också haft
      kontakt med BB:s biologiska far i Gambia. BB själv har berättat om sin situation. De
      uppgifter som framkommit har varit samstämmiga. BB lever under enkla
      förhållanden, men hon har fått sina grundläggande behov av mat, trygghet, bostad
      och skola tillgodosedda i Gambia av hennes biologiska pappa och släkt där. BB:s
      adoptivföräldrar står för BB:s ekonomiska försörjning genom att skicka pengar till
      mat, kläder mm till pappan, genom att bekosta hennes skolgång i en privatskola och
      en privatlärare till BB som extra stöd i skolarbetet. Adoptivföräldrarna äger det hus
      där BB bor tillsammans med sin biologiska pappa och hans familj.
      Adoptivföräldrarna bekostar även en hemhjälp.
      BB:s egna åsikter är väl kända för socialtjänsten och hennes inställning har noggrant
      tagits med i bedömningen. Enbart BB:s egen inställning har inte bedömts ligga till
      grund för LVU, varför ansökan om vård enligt LVU inte föreslagits. Däremot har
      BB:s egen inställning varit av avgörande betydelse både under utredningens gång
      och i det beslut som fattats då utredningen avslutades. Insatsen tillsattes för att
      möjliggöra att BB skulle kunna komma tillbaka till Sverige. Socialtjänsten har
      arbetet med att få föräldrarna att ändra inställning och se till att BB får komma
      tillbaka till Sverige,
      Även under den period som insatsen pågått har handläggaren haft en kontinuerlig
      kontakt med BB. Detta för att följa upp hur hon har det, vad hon själv anser och för
      att fortsatt hålla BB informerad om vad som händer.

      Utredningens längd
      Utredningen har varit svår att genomföra och uppgifter från flera instanser har
      inhämtats. Bl.a. har Socialstyrelsen och Utrikesdepartementet konsulterats för att
      både utredningen och de uppgifter som inkommit skulle hanteras på ett korrekt sätt.
      Kontakterna med ISS och honorärkonsuln har tagit betydligt mer tid än vad
      motsvarande kontakter i Sverige gör. Även direktkontakterna med flickan och
      hennes biologiska pappa har ibland dragit ut på tiden, det har i vissa perioder varit
      svårt att komma fram på telefon. För att få en så allsidig bild av BB som möjligt,
      trots att hon vistats i Gambia, har uppgifter inhämtats från många instanser och
      enskilda personer även i Sverige. Nämnden bedömer att det är omöjligt att
      genomföra en så omfattande utredning med en svårutredd situation på en
      utredningstid om fyra månader. Sammantaget har detta inneburit att utredningstiden
      förlängts.

## Yttrande

Nämnden anser att BB:s rättigheter tagits tillvara och art socialtjänsten i sitt
      agerande tagit hänsyn till BB:s åsikter och behov. De uppgifter som lämnats av
      anmälaren är på flera punkter felaktiga eller feltolkade.
      BB vistas nu sedan den 8 oktober (år 2010; JO:s anm.) i Sverige. Nämnden för
      arbete och välfärd har fortsatta insatser både för BB och för hennes vårdnadshavare.
      Bedömningen är att det kommer att krävas insatser under lång tid för att ge BB det
      stöd hon behöver.
AA yttrade sig över remissvaret.
                                                                    Dnr 3710-2010    Sid 4 (7)




Bedömning
Bestämmelser som för barns vidkommande reglerar vårdnad, boende och umgänge
återfinns i 6 kap. föräldrabalken (FB). Där framgår att det primärt är
vårdnadshavarna som har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets
personliga angelägenheter. Vid händelse av adoption blir adoptivföräldrarna
vårdnadshavare för det barn som adopteras. Vårdnadshavarna ska givetvis agera
med utgångspunkt i vad som kan anses vara till barnets bästa. En naturlig följd av
vårdnadshavarens ansvar för barnet är att barnet bor hos vårdnadshavaren och får
behövlig omsorg i sitt ”eget” hem.

Socialtjänsten har sekundärt, i förhållande till vårdnadshavarna, ett ansvar
gentemot barn och unga. Socialtjänsten ska, som framgår av 5 kap. 1 §
socialtjänstlagen (2001:453), SoL, bl.a. med särskild uppmärksamhet följa
utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam
utveckling. Socialtjänsten ska även i nära samarbete med hemmen sörja för att barn
och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de
behöver och, om hänsynen till den unges bästa motivera det, vård och fostran
utanför det egna hemmet.

Socialtjänsten har vidare en vidsträckt utredningsskyldighet. Av 11 kap. 1 § SoL
framgår att socialtjänsten utan dröjsmål ska inleda utredning av vad som genom
ansökan eller på annat sätt har kommit till dess kännedom och som kan föranleda
någon åtgärd från socialtjänstens sida.
_____________________________

I det aktuella ärendet har flera frågor aktualiserats. Jag har funnit skäl att begränsa
mina uttalanden till att avse det följande.

Av handlingarna i ärendet framgår att socialförvaltningen den 30 juli 2009 inledde
en utredning med anledning av att en anmälan om oro för BB inkommit några
dagar tidigare. Oron såvitt gällde BB bestod av att vårdnadshavarna hade återfört
BB till Gambia och lämnat henne där utan deras tillsyn. Socialförvaltningens
utredning syftade till att bilda sig en uppfattning om BB:s situation och i
förlängningen bedöma om det kunde vara aktuellt att ansöka om vård med stöd av
lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.

Den reglering som socialförvaltningen hade att förhålla sig till återfinns i 2 § LVU
där det framgår att vård ska beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk
misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat
förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa och utveckling
skadas.

Frågan som närmast torde vara aktuell var om föräldrarna, genom att återföra BB
till Gambia och lämna henne där för vård och fostran hos sin biologiska far, kunde
anses ha brustit i omsorgen om BB.
                                                                          Dnr 3710-2010     Sid 5 (7)




I propositionen angående LVU redogörs för vad som bl.a. innefattas i begreppet
”brister i omsorgen” (prop. 1989/90:28 s. 107 f.).

      Under uttrycket ”brister i omsorgen” faller situationer då barnet utsätts för vanvård.
      Det kan vara fråga om att barnet allvarligt missköts i fråga om hygien, kläder eller
      mat.
      En annan situation som faller under begreppet ”brister i omsorgen” är att föräldrarna
      utsätter barnets hälsa för en påtaglig risk att skadas genom att inte se till att barnet
      får lämplig sjukvård. Det kan gälla barn som av föräldrarna förvägras en behövlig
      blodtransfusion. Det kan också vara fråga om ett handikappat barn som – på grund
      av att föräldrarna inte går med på det – inte får nödvändig behandling, t.ex.
      sjukgymnastik vid rörelsehinder.
      ”Brister i omsorgen” föreligger också om barnets behov av känslomässig trygghet
      och stimulans allvarligt eftersatts t.ex. på grund av missbruk eller psykiska
      störningar hos föräldrarna. Det kan också vara fråga om djupgående konflikter
      mellan föräldrarna, där barnet får sitta emellan på ett sådant sätt att dess hälsa eller
      utveckling riskerar att skadas. Även fall där föräldrarna placerar barnet i en miljö
      som innebär en påtaglig risk för att dess hälsa eller utveckling skadas omfattas.
      Begreppet ”brister i omsorgen” täcker också situationer då föräldrarna överlåter
      ansvaret för barnet på andra personer som inte kan tillförsäkra barnet en trygg
      uppväxtmiljö.
Socialförvaltningen hade under utredningens gång kontakt med olika myndigheter,
organisationer och personer i Sverige och utomlands för att driva utredningen
framåt och inhämta information om BB:s situation i Gambia. På grundval av
uppgifterna som framkom under utredningstiden bedömde förvaltningen att
förutsättningarna för att ansöka om vård enligt 2 § LVU inte var uppfyllda.

I förvaltningens utredning kan i denna del bl.a. utläsas följande.

      BB får sina behov tillgodosedda av sin biologiska pappa, som med stöd av
      adoptivföräldrarna till boende och skolgång, står för den dagliga omsorgen av BB.
      Hennes situation är utredd så långt det är möjligt med de begränsningar som funnits
      efter att adoptivföräldrarna fört henne till Gambia.
      BB har en tydlig vilja att få återvända till Sverige. Med tanke på hennes ålder har
      hennes inställning stor betydelse. Att dock enbart med bakgrund av hennes
      inställning agera för att hon skulle få komma tillbaka till Sverige skulle ske på
      bekostnad av att utsätta henne för ytterligare uppbrott och påfrestningar samt att hon
      sannolikt skulle hamna i ytterligare ett nytt sammanhang. BB:s bästa i den situation
      som uppstått är därför att kvarstanna hos sin biologiska pappa i Gambia fram till
      dess att hon kan återvända till adoptivföräldrarna i Sverige.
      BB:s förhållanden i Gambia är även fast hon blivit lämnad där av sina
      adoptivföräldrar inte att jämställas med situationer där LVU är tillämpligt.
      Förhållanden för BB hos fadern i Gambia framstår av utredningen inte utgöra en
      påtaglig risk för att skada hennes hälsa och utveckling, särskilt med bakgrund av hur
      det såg ut för BB när hon vistades hos adoptivföräldrarna i Sverige. De uppgifter
      som framkommit talar för att BB har det bra och utvecklas i Gambia.
Det alternativ som förvaltningen även hade att beakta var hur BB:s situation skulle
gestalta sig om hon återbördades till Sverige. I utredningen framgår bl.a. följande i
denna del.

      Med utgångspunkt från det som framkommit i utredningen skulle BB placeras på
      institution eller i familjehem om hon kom tillbaks till Sverige. Adoptivföräldrarna
      har en stark obenägenhet att ta hand om BB inom överskådlig tid. Mycket av det
                                                                       Dnr 3710-2010     Sid 6 (7)




      som framkommit i utredningen talar för att de inte har förmåga att ta hand om BB.
      Därför måste man noga överväga vad det skulle innebära och få för konsekvenser
      för BB att återigen tas från ett sammanhang där hon växt upp under 10 år till ett helt
      nytt sammanhang.
Nämndens ställningstagande att det inte förelåg förutsättningar för ett ingripande
med stöd av LVU grundades på en utredning som, med hänsyn till svårigheterna att
utföra den, ger en god bild av de förhållanden som BB levde under i Gambia. Det
kan givetvis finnas utrymme för olika uppfattningar om huruvida nämnden borde
ha vidtagit åtgärder för att bereda BB vård enligt LVU. JO är dock återhållsam med
att uttala sig om de bedömningar som en myndighet har gjort i ett enskilt ärende.
Det som har kommit fram under utredningen utgör inte skäl för mig att frångå den
principen.

Att vårdnadshavarna förde BB till Gambia och lämnade henne där föranleder
givetvis frågetecken rörande deras omsorg om flickan. Handlandet innebar i
praktiken att de avhände sig den dagliga omvårdnaden om BB och i stället överlät
detta ansvar till BB:s biologiska far. Vårdnadshavarna hade dock fortfarande en
juridiskt oinskränkt bestämmanderätt över BB, innebärande att endast de hade rätt
att bestämma om, och i så fall när, BB skulle få återvända till Sverige.

Även om det inte har förelegat förutsättningar för ett ingripande med stöd av LVU
kan det likväl finnas frågetecken om lämpligheten av att vårdnadshavarna skulle
utöva bestämmanderätten över BB.

Det är i vissa fall möjligt för en socialförvaltning att föra talan i domstol
beträffande överflyttning av vårdnaden till en särskilt förordnad vårdnadshavare.
En sådan vårdnadsöverflyttning är möjlig om vårdnadshavarna vid utövandet av
vårdnaden av ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt
brister i omsorgen om barnet som medför en bestående fara för barnets hälsa eller
utveckling (6 kap. 7 § FB).

För att bestämmelsen ska vara tillämplig förutsätts det, förenklat uttryckt, att det
finns skäl för vård med stöd av 2 § LVU och att faran för barnets hälsa eller
utveckling är bestående. Med hänsyn till att nämnden kom fram till att det inte
förelåg skäl för ett ingripande med stöd av LVU fanns det således inte skäl för
nämnden att ansöka om att vårdnaden om BB skulle flyttas över till en särskilt
förordnad vårdnadshavare. Såvitt jag kan bedöma har det inte heller funnits
förutsättningar för att socialnämnden skulle kunna ta initiativ till att anordna någon
annan form av ställföreträdarskap för BB.

Sammanfattningsvis finns det enligt min mening inte anledning att rikta kritik mot
nämnden för dess handläggning av ärendet.

_____________________________

Under senare år har det vid några tillfällen uppmärksammats fall där
vårdnadshavarna har lämnat ett barn hos släktingar eller andra personer i utlandet
för att de ska ta hand om barnet. Socialstyrelsen har behandlat saken i sitt
                                                                 Dnr 3710-2010   Sid 7 (7)




meddelandeblad Handläggningen inom socialtjänsten av ärenden då barn med
hemvist i Sverige söker hjälp hos svenska utlandsmyndigheter. Under sommaren
2010 vände sig Barnombudsmannen till regeringen och påtalade att regeringen
borde överväga dels om de sociala myndigheterna och utlandsmyndigheterna
skulle ha större skyldighet att bistå ”dumpade” barn, dels om det skulle anses vara
en brottslig handling att som vårdnadshavare ”dumpa” sitt barn utomlands.

Det är inte möjligt för mig att utifrån detta enda fall bedöma om det finns behov av
bestämmelser som tar sikte på den situationen att en vårdnadshavare har fört ett
barn till utlandet och lämnat barnet för fostran där. Detta är frågor som närmast
Socialstyrelsen har möjlighet att bedöma. Jag tillställer därför Socialstyrelsen en
kopia av detta beslut för kännedom. Jag sänder även för kännedom en kopia av
beslutet till Barnombudsmannen.

Ärendet avslutas.
