# Ett på JO:s initiativ upptaget ärende angående handläggningen av vissa ansökningar om godmanskap m.m.

JO 2001-06-20 dnr 3712-2000

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                       Sid
                                                                           2001-06-20            3712-2000                1 (9)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Ett på JO:s initiativ upptaget ärende angående handläggningen av vissa
                        ansökningar om godmanskap m.m.


                        I ett beslut den 20 juni 2001 anförde JO Pennlöv följande.

## Initiativet

Vid min inspektion av Överförmyndaren i Gotlands kommun den 5 och 7
                        september 2000 påträffades tio plastmappar innehållande diverse handlingar
                        inkomna under åren 1996–1998. Vid närmare granskning visade det sig att
                        mapparna innehöll begäran om anordnande av godmanskap i nio fall och begäran
                        om anordnande av förvaltarskap i ett fall. På förfrågan, och efter kontroll i
                        överförmyndarens datasystem, uppgav handläggaren AA att ansökningarna inte i
                        något fall hade registrerats som inkomna. Vid kontroll med Gotlands tingsrätt den
                        21 september 2000 framkom att överförmyndaren hade ansökt om god man i ett av
                        nyss nämnda nio fall och om anordnande av det aktuella förvaltarskapet. Mot
                        denna bakgrund beslutade jag att inom ramen för ett initiativärende utreda saken
                        närmare. I sammanhanget kan nämnas att inspektionen avslutades vid en fortsatt
                        inspektion den 26 och 27 september 2000.

                        Nedan lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet i plastmapparna.

                                  1. BB. Begäran om anordnande av godmanskap inkom den 26 maj 1998 från LSS-
                                  handläggaren CC. Överförmyndaren skrev den 27 maj till den föreslagne gode
                                  mannen och frågade om denne är villig att åta sig uppdraget. Ett intyg från
                                  distriktsläkaren DD, angående BB:s behov av god man, inkom den 30 april.
                                  2. EE. Begäran om anordnande av godmanskap inkom den 26 augusti 1997 från
                                  dottern FF. Den 4 november inkom en skrivelse från chefen för ett hemtjänstdistrikt,
                                  GG, som instämmer i dotterns begäran. Överförmyndaren skrev den 6 november till
                                  ingivaren med begäran om komplettering av vissa uppgifter.
                                  3. HH. Den 20 februari 1998 skrev överförmyndaren till en tilltänkt god man, JJ,
                                  med anledning av en ansökan om god man som är ”på ingående”. Samtycke från
                                  huvudmannen inkom den 16 mars. I en skrift daterad den 9 mars 1998 intygar
                                  kuratorn KK och överläkaren LL att HH är i behov av god man. Den 16 april skrev
                                  assistenten MM till en annan tilltänkt god man och frågade om denne var villig att
                                  åta sig uppdraget.
                                  4. NN. I en skrift daterad den 17 juni 1997 begärde NN att god man skulle förordnas
                                  för henne. Läkarintyg och en skrift från en kurator bifogades. I en skrivelse daterad
                                  den 17 september redogjorde handläggaren OO, överförmyndaren i Haninge, för



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                       Dnr 3712-2000    Sid 2 (9)



      NN:s bostadssituation och upplyste överförmyndaren om att det är Handens tingsrätt
      som skall förordna god man. Samtycke och åtagande inkom den 30 oktober. Den 3
      november skrev överförmyndaren till OO och upplyste henne om att åtagandet
      inkommit.
      5. PP. I en skrift daterad den 2 september 1996 begärde distriktsläkaren QQ att PP
      skulle få god man. Den 17 september 1996 skrev överförmyndaren till en presumtiv
      god man och frågade om denne ville åta sig uppdraget. På plastmappen sitter en ”gul
      lapp” där det står följande ”RR OK” (gode mannen), ”Vill ej ha god man”.
      6. SS. I en skrift som inkom till överförmyndaren den 2 juli 1998 begärde SS att god
      man skulle förordnas för honom. Den 3 juli inkom en skrivelse från chefen för ett
      hemtjänstdistrikt, TT, som bekräftade behovet av god man. Samtycke och åtagande
      inkom den 14 juli. Den 17 juli begärde överförmyndaren att tingsrätten skulle
      förordna god man för SS Den 21 juli återkallades yrkandet och tingsrätten avskrev
      ärendet den 22 juli. På plastmappen sitter två ”gula lappar” med följande text
      ”avliden 98-07-21” och ”avslut 97-10-21”.
      7. UU. Av ett beslut från Gotlands tingsrätt, daterat den 13 oktober 1997, framgår att
      överförmyndaren ansökt om att förvaltare, jämväl interimistiskt, skulle förordnas för
      UU. Tingsrätten biföll det interimistiska yrkandet. Den 16 oktober ansökte
      överförmyndaren om upphävande av det interimistiska förordnandet.
      8. VV. I en skrift som inkom till överförmyndaren den 25 augusti 1997 begärde
      hemtjänstchefen WW att god man skulle förordnas för VV. Den 12 september
      inkom en skrivelse från sonen XX som delar WW:s uppfattning och föreslår att
      brodern YY förordnas som god man. I en skrivelse daterad den 14 oktober skrev
      assistenten MM till YY och frågade om denne var villig att åta sig uppdraget m.m.
      9. ZZ. I en skrift som inkom till överförmyndaren den 1 december 1997 begärde ZZ
      att god man skulle förordnas för henne. Den 10 december skrev överförmyndaren till
      den föreslagne gode mannen med en förfrågan om hon var villig att åta sig
      uppdraget m.m. Den 21 januari 1998 inkom ett intyg från kuratorn ÅÅ.
      10. ÄÄ. I en skrift som inkom till överförmyndaren den 25 november 1998 begärde
      ÄÄ:s tre barn att god man skulle förordnas för henne. På plastmappen sitter en ”gul
      lapp” med följande text ”på psykklin., sök ÖÖ, ÖÖ kollar behovet och
      möjlighet/981202-ÅS”.
Upplysningsvis kan nämnas att AAA var överförmyndare under tiden den 1 januari
1995 till den 31 december 1999, att BBB är överförmyndare sedan den 1 januari
2000 och att AAA är dennes ersättare enligt 19 kap. 5 § föräldrabalken från samma
tid.

I en skrivelse, dagtecknad den 2 oktober 2000 och som inkom till JO den 3
oktober, kommenterade AAA handläggningen av de påträffade mapparna.

Utredning
Föredraganden i ärendet upprättade en promemoria. Denna innehöll, förutom en
kortare redogörelse för aktuell lagstiftning, i huvudsak vad som anförts ovan och
följande fem frågor.

1. Har överförmyndaren registrerat de inkomna handlingarna i enlighet med 15
   kap. 1 § sekretesslagen?

2. Har överförmyndaren iakttagit innehållet i 17 § förmynderskapsförordningen
   vid handläggningen i övrigt?
                                                                          Dnr 3712-2000      Sid 3 (9)




3. Vilka åtgärder har i detalj vidtagits med respektive begäran om anordnande av
   godmanskap/förvaltarskap?

4. Vilka överväganden har gjorts i de fall som överförmyndaren inte överlämnat
   ansökningarna till tingsrätten för prövning?

5. Har ingivarna underrättats om överförmyndarens inställning i de fall som
   beskrivs i fråga fyra och vilken form har detta i så fall skett?

Överförmyndaren anmodades genom remiss att yttra sig över de i promemorian
ställda frågorna.

I remissvaret hänvisade BBB inledningsvis till ett yttrande upprättat av AAA. I
yttrandet lämnade den senare följande svar på de ställda frågorna.

      1/ Ja, i enlighet med den praxis som utarbetats under åren tillsammans med
      tillsynsmyndigheterna (Gotlands Tingsrätt t o m 1995-06-30 och Länsstyrelsen på
      Gotland f o m 1995-07-0l). F ö hänvisas till brev per 2000-10-02 (se nedan, min
      anm.) där gången och utvecklingen på överförmyndarexpeditionen redovisas
      ingående. Dessa och nedanstående uppgifter verifieras av ordinarie assistent MM.
      2/ Ja, i så måtto att inkommande ansökningar och ärenden under behandling
      förvarats inlåsta och på ett speciellt ställe. Efter det att tingsrätten behandlat anhållan
      om inrättande av god man/förvaltare skapades en akt för förvaring tillsammans med
      övriga akter. Även detta har skett under tillsynsmyndigheternas vetskap om dessa
      rutiner.
      3/ Ansökan rörande SS behandlades genast då den inkom 2 juli 1998. Anhållan till
      tingsrätten skickades in 17 juli 1998. 21 juli 1998 fick jag meddelande om att
      huvudmannen avlidit och därför återkallade jag min anhållan.
      Ärendet UU väcktes av att en fastighetsmäklare som skulle försälja huvudmannens
      bostad blivit tveksam om den mentala hälsan hos denne. Detta p g a diverse
      uttalanden kring hur medlen från försäljningen skulle disponeras. Jag kontrollerade
      genast om huvudmannen på något sätt behandlats för psykisk sjukdom och detta
      visade sig vara fallet. Då allting var mycket brådskande lämnade jag därför in en
      interimistisk begäran om anordnande av förvaltarskap för UU (13 oktober 1997).
      Därefter kontaktade jag honom för samtal kring situationen och för att få en egen
      bild. Vi träffades i hans hem den 16 oktober. Han förklarade sin livssituation vilket
      även hans mamma, vilken han bodde tillsammans med och som var närvarande,
      kunde verifiera. Han var djupt olycklig över situationen och förklarade att de var på
      väg att flytta till Linköping och där även boendet redan var ordnat. Jag kunde
      konstatera att det inte förelåg några som helst anledningar till att låta förvaltarskapet
      kvarstå och meddelade detta genast till tingsrätten.
      Båda dessa ärenden behandlades skyndsamt och utifrån gällande lagstiftning.
      Tidigare insända registerutdrag bekräftar att registrering i dataregistret skett i
      samband med ansökan.
      4–5/ Övriga ärenden:
      BB - Efter sedvanlig handläggning kunde jag efter kontakt med föreslagen god man
      finna att huvudmannens intressen kunde tillvaratas utan att ett inrättande av god man
      behövde företas då hans hustru CCC fortsatte att bistå sin make. Beslutet skedde i
      samråd med samtliga berörda.
      EE - Ansökan inkom den 26 augusti 1997 från hans dotter FF som även var tänkt
      som god man. Efter det att EE, tack vare god omvårdnad och placering på
      Göransgården, tillfrisknat betydligt, fann vi gemensamt att behovet av god man inte
      längre kvarstod. Därmed avskrevs ärendet.
                                                                        Dnr 3712-2000     Sid 4 (9)



      HH.- Ett svårt ärende som komplicerades av huvudmannens olika önskemål och
      hennes sociala situation. En ansökan skedde efter moget övervägande men det fanns
      ändå en stor tveksamhet från HH:s sida. Hon ville inte att hennes relation till maken
      skulle riskera att försämras. Efter samtal med henne och med berörd personal
      önskade hon att enbart ett dagligt stöd från omsorgen skulle finnas. Vi beslutade
      gemensamt att avvakta med att gå vidare i ärendet till tingsrätten. Under tiden
      skedde förfrågningar till JJ och sedermera CCC som tänkbara gode män. Detta för
      att försäkra oss om att en lämplig god man kunde finnas till hands om ansökan till
      tingsrätten skulle lämnas in.
      NN.- Som även framgår av handlingarna skulle ärendet beslutas av Handens tingsrätt
      och således även ansökan lämnas in från ÖF i huvudmannens kommun vilket skedde
      i samråd med den sökande. Jag åtog mig dock att bistå under utredningen.
      PP.- Ansökan kom in från distriktsläkaren p g a missbruk hos PP. Lämplig god man
      kontaktades (RR) vilken uppsökte huvudmannen för samtal. Därvid visade det sig
      att denne inte önskade god man och inte ville lämna sitt samtycke. Därmed föll
      ansökan och utredningen avslutades. Detta meddelades också distriktsläkaren.
      VV.- Ansökan inkom från hemtjänstchef WW som bedömde VV som dement och i
      behov av god man. Efter det att VV inkommit till Visby lasarett kunde där
      konstateras B 12-brist vilket innebär symptom som hos en dement. Efter
      medicinering kunde VV återuppta ett normalt liv. Hon har stark integritet och klarar
      sig helt själv och önskar därmed inte god man.
      ZZ. - Hon sammanlevde med en man som hade en negativ inverkan på henne och
      hennes psykiska tillstånd var dåligt. Ansökan om god man skedde den 1 december
      1997. Den 31 december 1997 erhöll hon en fast plats på psykkliniken S:t Olof. Detta
      innebar en helt annan stadga på hennes liv. Hennes dotter kunde därmed bistå henne
      på ett helt annat sätt och behovet av god man fanns inte längre vilket också ZZ
      bekräftade.
      ÄÄ. - Som framgår av ansökan fanns även här en klart negativ inverkan från en
      sambo. Detta i kombination med missbruk skapade en ohållbar situation. Kort efter
      ansökan erhöll ÄÄ en plats på det s k Eva-kollektivet på fastlandet. Det sociala
      skulle handha ÄÄ:s ekonomi under tiden. Därmed bröts en negativ trend och barnen
      upplevde inte att behovet av god man fanns kvar.
      Detta ärende tillsammans med de övriga ovanstående lämnades över till min
      efterträdare och om detta ärende blivit aktuellt efter den 1 januari 1999 vet jag inget
      om.
      Sammanfattningsvis är ovanstående ärenden med två undantag avskrivna under
      utredningen främst beroende på att deras situation förbättrats avsevärt eller att
      samtycke inte kunde lämnas av huvudmannen. Jag ser det som en yttersta möjlighet
      att ansöka om god man/förvaltare men att andra möjligheter först skall undersökas,
      exempelvis fullmakt eller ett starkt socialt stöd av antingen anhöriga eller omsorg.
      Detta är självklart vad gäller den personliga integriteten och uttrycks klart i
      lagstiftningen.
      Allt i ovanstående ärenden skedde i samråd med den/de som lämnat in ansökan och
      dessa fick direkt tillfälle till dialog. Allt har skett utifrån huvudmannens perspektiv
      och där dennes behov utan hinder skall tillgodoses. Samtliga informerades om
      möjligheten till att lämna in en ny ansökan när behov uppstod och detta antingen till
      ÖF eller direkt till tingsrätten.
      Att handlingarna behölls beror på att dessa kunde spegla bakgrunden till en
      eventuell ny ansökan. Som framgår av mitt tidigare brev har stor osäkerhet rått, även
      nationellt, kring hur detta skulle handläggas. Därav fann jag detta som en väg och
      informerade också såväl assistent som efterträdare om detta. Jag vill därför påtala att
      dessa handlingar varken upptäckts eller undanhållits av någon på
      överförmyndarexpeditionen.
I sitt brev den 2 oktober 2000 anförde AAA bl.a. följande.
                                                                  Dnr 3712-2000     Sid 5 (9)



När jag tillträdde som ny överförmyndare skedde allt manuellt och in- och utgående
post diariefördes i en pärm där det angavs vilken handläggning som skedde.
Alternativen för den ingående posten var antingen till akt eller till pärm. Det
sistnämnda innebar att det samlades på ett ställe i pärm.
I samband med ändrad lagstiftning av föräldraförvaltningen den 1 juli 1995 såg jag
också en möjlighet att utveckla verksamheten med datahantering. Detta
genomfördes vilket innebar att samtliga akter lades in i dataprogrammet. Ett mycket
omfattande men nödvändigt arbete. Då blev det möjligt att direkt diarieföra
handlingar som gick till eller från en befintlig akt men fortfarande fanns det
frågetecken kring hanteringen.
Tillsammans med andra överförmyndare/nämnder och länsstyrelsen, som var
nygranskningsmyndighet, söktes de bästa vägarna för diarieföring och
tjänsteanteckningar. Det fanns förvirrande många uppfattningar om vad som dels var
nödvändigt, lagligt tvingande och effektivast. Under denna tid var jag osäker på hur
den optimala diarieföringen borde ske samtidigt som verksamheten och antalet
ansökningar ökade med drygt 10% per år. Ett ökande behov av överförmyndarens
arbete samtidigt som assistenten var anställd på enbart 75% skapade till slut höga
krav på effektiv hantering.
Under den tid då osäkerheten fanns kring den optimala diarieföringen och hur
tjänsteanteckningar skulle göras fördes inkommande ansökningar först in i en
separat fil där datum och huvudmannens namn skrevs in. Detta i väntan på
eventuellt beslut hos tingsrätt alt. Överförmyndare. I denna fil, som sköttes av
assistenten på hennes plats i servern, fanns även de ansökningar om
föräldraförvaltningar som inte borde vara aktuella p g a den nya lagstiftningen. Om
ansökan om god man/förvaltare i något av dessa ärenden skedde hos tingsrätten
fördes alla uppgifter över till datasystemet. Detta är fallet med två av de ärenden
som enligt AA inte funnits registrerade. – – –
Under hela denna tid fördes resonemang om det sätt som diarieförandet borde ske. I
samband med Länsstyrelsens inspektion den 20 augusti 1998 fann vi formerna för på
hur detta borde ske. Det innebar att alla inkommande ansökningar skulle föras in
under koden 400, d v s under utredning, och att alla tjänsteanteckningar också skulle
skrivas in på denna plats. Den dialog som fördes med Länsstyrelsen fann jag som
givande och det var samtidigt tillfredsställande att hitta de former som var bäst för
ärendehanteringen och i enlighet med förvaltningslagen.
Dessförinnan hade jag hanterat alla inkommande ansökningar på ett och samma
ställe och de fanns förvarade inlåsta på överförmyndarens expedition. Alla
inkommande ansökningar handlades omedelbart och kontakt togs med alla berörda. I
första hand med den som sökt och anledningen bakom men också med
huvudmannen. Det var huvudmannens, ofta mycket utsatta människor, behov av
omedelbar och medkännande handläggning som prioriterades i dessa lägen.
Anledningarna till att ansökan inte gick vidare till tingsrätten kunde vara flera. I
vissa ansökningar fanns det inte stöd i lagstiftningen då huvudmannen själv inte
önskade god man eller att det fanns en giltig fullmakt. Andra gånger kunde ansökan
bli inaktuell då huvudmannen avled eller ansökan togs tillbaka.
Det är sådana ansökningar som finns i dessa mappar. Jag erkänner att diarieföringen
och tjänsteanteckningarna inte skett på ett sådant sätt som idag gäller efter
Länsstyrelsens erinran 1998. Jag påpekade därför i mina budgetäskanden för år 1999
behovet av ökade resurser för att inte riskera fortsatta brister i ärendehanteringen p g
a den kraftiga ökningen av antalet ärenden. I budgeten för år 1999 tilldelades därför
överförmyndarverksamheten medel för en l00%-ig assistenttjänst.
Vid bytet av överförmyndare redogjorde jag för ovanstående för min efterträdare
BBB och jag visade även på de ansökningar som kommit in och som avskrivits av
olika skäl. Det är dessa plastmappar som AA sedermera kom att upptäcka av en
slump. Hade hon tillfrågat överförmyndaren, ordinarie assistent eller undertecknad
kunde hon, redan då hon upptäckte dessa, fått en förklaring.
                                                                     Dnr 3712-2000     Sid 6 (9)



      Att jag behållit dessa ansökningar beror på min osäkerhet hur dessa skulle hanteras.
      Några av de sökande kunde återigen inkomma med en ny ansökan och det kunde då
      vara bra med bakgrunden i den tidigare ansökningen. Kanske att de borde arkiverats,
      återsänts till den sökande eller makulerats.
      –––
BBB anförde för egen del följande.

      –––
      Av svaret framgår att akterna, som tidigare ansetts avslutade, uppenbarligen ej
      avslutats på ett formellt riktigt sätt. De borde rimligen varit avslutade och
      arkiverade. Det framhålls dessutom att de var överlämnade till mig. Det, som
      sedermera betraktades som formell överlämning från den tidigare överförmyndarens
      sida till mig, var vid mitt korta presentationsbesök på myndigheten i december 1998
      någon vecka efter det fullmäktigemöte då jag formellt blev vald till överförmyndare
      på Gotland.
      Numera registreras alla inkomna handlingar i vårt databaserade
      överförmyndarsystem beträffande huvudmän under sina respektive akter under
      rubriken ”Under utredning”. Vid den händelse utredningen visar att ett
      ställföreträdarskap av någon anledning ej behöver komma till stånd så avslutas akten
      med uppgift om orsaken samt arkiveras därefter på föreskrivet sätt.
Sedan jag mottagit remissvaret fann jag anledning att begära ett förnyat yttrande
från överförmyndaren, efter hörande av AAA. I remissen ställdes följande frågor.

      1. Anser, eller anser inte, handläggande överförmyndare att de inkomna
         ansökningarna och de därefter inkomna handlingarna har registrerats i enlighet
         med sekretesslagens bestämmelser?
      2. Anser, eller anser inte, handläggande överförmyndare att handläggningen i
         övrigt – av respektive ärende – har skett i överensstämmelse med
         förmynderskapsförordningens och förvaltningslagens bestämmelser?
      3. Om svaret på fråga 2 är ja, på vilket sätt har vidtagna åtgärder dokumenterats i
         respektive ärende?
      4. Om svaret är nej, varför har vidtagna handläggningsåtgärder inte
         dokumenterats? Om kontakt tas med överförmyndarens expedition i dag, är det i
         sådant fall möjligt att följa/ta del av handläggningen av respektive ärende, från
         det ansökningen inkom till dess att ärendet avslutades?
I remissvaret hänvisade BBB inledningsvis till ett yttrande upprättat av AAA. I
yttrandet lämnades följande svar på de ställda frågorna.

      1/ I brev per 2000-10-02 har jag beskrivit den förändring av arbetsrutiner och
      därmed registrering som skett på överförmyndarexpeditionen fr o m 1995-01-0l till
      1998-12-3l. Avgörande för denna utveckling har varit svårigheterna att finna ett
      optimalt system som i detalj följer de reglerande lagarna samtidigt som det
      tillmötesgår de sökandes omedelbara behov. Ett viktigt steg togs i samband med
      införandet av datahantering och därmed överförandet av 600 akter till nya rutiner.
      Svårigheterna har framförallt gällt ärenden under utredning. I dialog med FSÖ
      (Föreningen Sveriges Överförmyndare) och Kommunförbundet har eftersträvats
      rutiner som följer såväl gällande lagar som huvudmannens behov av korta
      handläggningstider. Länsstyrelsen har varit starkt bidragande till hur de nuvarande
      rutinerna formats. (se LS - Förvaltningsenheten/Rätts Nils Högfeldt, protokoll 1998-
      08-20).
      De aktuella ärendena registrerades, med inkommande datum och namn, i en separat
      fil (Excel) vilken förvarades i full säkerhet på servern. De inkomna handlingarna,
      under utredning, förvarades i ett separat låst arkivskåp. Som jag bedömer detta, i
      enlighet med sekretesslagens bestämmelser.
                                                                            Dnr 3712-2000     Sid 7 (9)



      2 och 3/ Ja, i de delar som avser tidsaspekten vilket också har prioriterats. Det
      primära i handläggningen har varit ett omedelbart agerande och uppföljning av
      ansökan. Detta har skett utifrån de mänskliga aspekterna om att ingen skall orsakas
      skada.
      Bristerna (inget dagboksblad i en klart definierad akt; bristfälliga
      tjänsteanteckningar) har funnits i den övriga hanteringen vilket också har
      konstaterats i samband med inspektionerna från Länsstyrelsen. Utifrån dessa samtal
      har också givits vägledning om hur registrering och vad som skall registreras givits.
      De bristfälligheter som då framkommit, och som dessa ärenden verifierar, har
      därefter åtgärdats. De nya rutinerna kan bekräfta detta. Dock har inte dessa åtgärder
      skett retroaktivt.
BBB anförde för egen del följande.

      De svar som undertecknad överförmyndare och handläggare AA kan lämna på de
      översända frågorna är
          1.   Numera är handlingarna registrerade i vårt databaserade
               överförmyndarsystem och vi har även inregistrerat AAA:s tidigare svar i
               respektive ärende. Vi har även avslutat akterna på föreskrivet sätt och
               arkiverat desamma. Av den anledningen anser vi att de numera är
               registrerade i enlighet med sekretesslagens bestämmelser.
          2.   Efter vidtagna åtgärder i respektive ärende anser vi att handläggningen är i
               överensstämmelse med förmynderskapsförordningens och
               förvaltningslagens bestämmelser.
          3.   De inkomna handlingarna är numera registrerade i respektive akt och även
               kompletterade enligt punkt 1 ovan samt avslutade och arkiverade i enlighet
               med arkivlagen.
          4.   Ja.
Handläggaren AA förklarade därefter, vid telefonsamtal med JO, att varken BBB
eller hon själv känner till något om den registrering av de aktuella ärendena som
AAA i sitt yttrande uppger har gjorts. I en kommentar till AA:s uppgifter anförde
AAA följande.

      Kommentar kring kopia av tjänsteant. Aktbil. 2 Dnr 3712-2000
      Jag har per 2001-01-04 för kännedom tagit del av en tjänsteanteckning rörande
      samtal med AA och BBB, där dessa inte kan verifiera mina uppgifter kring
      ärendehantering och registrering. Till detta vill jag ge följande kommentar:
      I mina tidigare skrivelser har jag beskrivit förändringarna och utvecklingen av
      ärendehantering och därmed registrering som skett under min tid som
      överförmyndare 1995-01-01-1998-12-3l. Under såväl denna tid som under min
      företrädare och även efterträdare tjänstgjorde MM som ordinarie assistent på
      överförmyndarexpeditionen, vilken tjänst hon i dagsläget är tjänstledig ifrån. Då
      nuvarande vikarierande assistent, AA, enbart sedan våren år 2000 på deltid har
      vikarierat kan inte heller krav ställas på att hon till fullo skall känna till rutiner kring
      ärendehantering och registrering. Hon kan omöjligt känna till mitt överlämnande av
      de akter som skedde till min efterträdare och som hon sedan "upptäckte". Detsamma
      gäller även ärendehanteringen i datasystemet i vilket hon inte såg att ett par av
      aktuella ärenden blivit behandlade. Således är det inte heller förvånande att AA inte
      heller kan verifiera uppgifter som rör den aktuella tiden.
      Jag vidhåller tidigare beskrivning av registreringen av de aktuella ärendena. En
      registrering som förändrades, i samråd med Länsstyrelsen, under hösten 1998. Jag
      vet också, av min efterträdare, att denna förändrats ytterligare. Den som gjort
      förändringarna möjliga och som verkställt desamma är assistent MM. Således bör
      hon tillfrågas om detta och kan därmed också verifiera mina uppgifter om
      tillvägagångssättet.
                                                                        Dnr 3712-2000     Sid 8 (9)




Förra assistenten hos överförmyndaren, MM, uppgav därefter vid telefonsamtal
med JO följande.

       Före 1995 skedde all diarieföring manuellt. Även skrivelser från t.ex. en
       vårdinrättning angående behov av god man diariefördes i det manuella systemet. Det
       dataprogram som användes i samband med att verksamheten datoriserades 1995
       medgav inte att sådana skrivelser registrerades i systemet. Detta kunde göras först
       sedan överförmyndaren beslutat att hos tingsrätten ansöka om anordnande av
       godmanskap. I avvaktan på ett sådant beslut registrerades skrivelsen i en separat fil
       på hennes plats i servern. – En stor del av de åtgärder som vidtogs med anledning av
       skrivelser av det här aktuella slaget gjordes per telefon. Formella tjänsteanteckningar
       saknas dock. Hon har dock gjort noteringar för hand och vet att inget har ”ramlat
       mellan stolarna”.
MM kommenterade därefter den tjänsteanteckning som gjordes med anledning av
hennes telefonsamtal. Hon framhöll därvid bl.a. att de uppgifter hon lämnade vid
telefonsamtalet i första hand avsåg hanteringen av de aktuella mapparna.

Bedömning
Den huvudsakliga frågan i ärendet är om den dåvarande överförmyndaren AAA
har iakttagit aktuell lagstiftning vid handläggningen av de aktuella
”ansökningarna”.

Enligt 15 kap. 1 § sekretesslagen skall en allmän handling registreras utan dröjsmål
när den har kommit in eller upprättats hos en myndighet, om det inte är uppenbart
att handlingen är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet. I fråga om
allmänna handlingar, för vilka sekretess inte gäller, får dock registrering underlåtas
om handlingarna hålls så ordnade att det utan svårighet kan fastställas om en
handling har kommit in eller upprättats. Nämnda undantag är emellertid inte
tillämpligt i aktuellt fall, med hänsyn bl.a. till att i stort sett samtliga ärenden hos en
överförmyndare innehåller sekretessbelagda handlingar och det inte kan godtas att
allmänna handlingar av ett visst slag ömsom registreras och ömsom ”bara” hålls
ordnade på visst sätt, jfr JO 1995/96 s. 485.

Innehållet i 15 kap. 1 § sekretesslagen syftar till att garantera allmänhetens rätt att
få tillgång till allmänna handlingar. För att offentlighetsprincipen praktiskt skall
kunna fungera på det sätt som är avsett i tryckfrihetsförordningen är det således
nödvändigt att en överförmyndarnämnd/överförmyndare håller sina allmänna
handlingar registrerade. Bestämmelser om vad ett sådant ”generellt” register skall
innehålla finns i 15 kap. 2 § samma lag; se även 9–11 §§
förmynderskapsförordningen, som reglerar överförmyndarens register.

Enligt 17 § första stycket förmynderskapsförordningen skall samtliga handlingar
som getts in till överförmyndaren, och som avser ett visst förmynderskap,
godmanskap eller förvaltarskap, bevaras och sammanföras till en akt.

Till akten skall dessutom, enligt andra stycket, fogas kopior av skrivelser samt
anteckningar om sådana beslut och åtgärder av överförmyndaren som inte framgår
av annan handling eller av registret. När ett ärende sedan avslutas skall akten
arkiveras. Arkiveringsskyldigheten gäller alltid, dvs. oavsett om ärendet avslutas
genom t.ex. en avskrivning eller genom att ett godmanskap upphör. Denna
                                                                    Dnr 3712-2000      Sid 9 (9)




skyldighet syftar bl.a. till att tillgodose den i tryckfrihetsförordningen reglerade
offentlighetsprincipen.

Av 15 § förvaltningslagen följer slutligen att uppgifter som en myndighet får på
annat sätt än genom en handling och som kan ha betydelse för utgången i ärendet,
skall antecknas av myndigheten, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon
enskild.

Det ligger i sakens natur att en överförmyndare är skyldig att känna till innehållet i
de författningar som gäller på området och i synnerhet de grundläggande regler
som rör själva ärendehandläggningen och som jag nyss har lämnat en kortare
redogörelse för. Det förtjänar vidare att nämnas att de åberopade författningarna
har varit gällande under den tid som de aktuella ansökningarna inkom till
överförmyndaren och därmed under den tid som AAA var överförmyndare.

När det gäller de svar som AAA har lämnat på de i remisserna ställda frågorna kan
konstateras att de inte är så klargörande som hade kunnat förväntas. Svaren är i
flertalet fall anmärkningsvärt undanglidande och oprecisa. – När det gäller
registreringsfrågan kan konstateras att AAA, trots att han har haft ett flertal
möjligheter härtill, inte har kunnat påvisa den registrering av inkomna handlingar
som han uppger har gjorts i datasystemet sedan den 1 juli 1995. Beträffande
hanteringen av akterna har han uppgett att de aktuella ”ansökningarna” behölls
enbart beroende på hans osäkerhet om hur de skulle hanteras. Som förklaring till
varför han ändå behöll akterna har han uppgett följande. ”Några av de sökande
kunde återigen inkomma med en ny ansökan och det kunde då vara bra med
bakgrunden i den tidigare ansökningen. Kanske att de borde arkiverats, återsänts
till den sökande eller makulerats.” Mot bakgrund av vad som ovan sagts om
innehållet i 17 § förmynderskapsförordningen är AAA:s svar närmast
uppseendeväckande och förtjänar, förutom en hänvisning till nämnda stadgande,
inga ytterligare kommentarer från min sida. Vid en genomgång av handlingarna i
”plastmapparna” framgår vidare att de tjänsteåtgärder som AAA uppger sig ha
vidtagit med anledning av respektive ansökan inte i något fall har dokumenterats.
Detta innebär, såvida inte mycket omfattande utredningsåtgärder vidtas, att det inte
är möjligt att i efterhand kontrollera handläggningen och därmed utreda om någon
av de berörda har lidit någon rättsförlust.

Jag har förståelse för att det ibland kan förekomma vissa ”informella” kontakter vid
handläggningen av ansökningar om godmanskap/förvaltarskap. Det får emellertid
inte förekomma att avgörande information över huvud taget inte dokumenteras
eller att akterna, när ett ärende väl är avslutat, inte hanteras på ett korrekt sätt med
arkivering som sista åtgärd. När det gäller de aktuella ansökningarna kan –
sammantaget – konstateras att AAA inte har följt gällande regelverk vid
handläggningen. Som framgår av de exempel som redovisats ovan är bristerna av
mycket allvarlig beskaffenhet. Som ett resultat av bl.a. min inspektion av
överförmyndaren har åtgärder redan vidtagits för att komma till rätta med nämnda
brister. Med hänsyn härtill avslutar jag ärendet med den mycket allvarliga kritik
som ligger i det sagda.
