# I ett mål angående vård med stöd av LVM borde socialnämnden ha tillsett att ett läkarintyg angående den enskildes hälsotillstånd
inhämtades

JO 2010-10-29 dnr 3713-2009

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                    Sid
                                                                      2010-10-29       3713-2009             1 (3)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        I ett mål angående vård med stöd av LVM borde socialnämnden ha
                        tillsett att ett läkarintyg angående den enskildes hälsotillstånd
                        inhämtades

## Initiativet

Socialnämnden i Burlövs kommun ansökte den 18 augusti 2008 hos dåvarande
                        Länsrätten i Skåne län (numera Förvaltningsrätten i Malmö) om att AA skulle
                        beredas vård med stöd av lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
                        (LVM). AA medgav socialnämndens ansökan. Länsrätten beslutade i en dom den 2
                        september 2008 att AA skulle beredas sådan vård.

                        AA överklagade domen till Kammarrätten i Göteborg. Den 1 oktober 2008 ingav
                        socialnämnden till bl.a. behandlingshemmet Runnagården, där AA då var placerad,
                        ett yttrande som var undertecknat av nämndens ordförande. I yttrandet angavs bl.a.
                        att ”med hänsyn till de nya uppgifter som inkom från bl.a. läkare BB har
                        socialtjänsten i Burlövs kommun ingen invändning mot att LVM-hemmet
                        Runnagården låter placering enligt LVM upphöra”.

                        I en dom den 6 oktober 2008 biföll kammarrätten AA:s överklagande på så sätt att
                        rätten avslog socialnämndens ansökan om vård.

                        I en anmälan till JO framförde CC klagomål mot behandlingshemmet Runnagården
                        (JO:s dnr 2076-2009). Klagomålen gällde att behandlingshemmet inte skrev ut AA
                        från hemmet trots att Socialnämnden i Burlövs kommun hade tagit tillbaka sin
                        ansökan om LVM-vård av henne och det inte fanns något läkarintyg till stöd för
                        sådan vård.

                        Eftersom Statens institutionsstyrelse hade prövat CC:s klagomål mot
                        behandlingshemmet fann JO inte skäl att för egen del vidta någon åtgärd i ärendet
                        (JO:s beslut den 3 juli 2009).

                        I ärendet hade handlingar från bl.a. Socialnämnden i Burlövs kommun och
                        Länsrätten i Skåne län infordrats och granskats. Därvid framkom att socialnämnden
                        hade ansökt om att AA skulle beredas vård enligt LVM utan att till sin ansökan
                        foga ett läkarintyg enligt 9 § LVM.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                   Dnr 3713-2009    Sid 2 (3)



Med anledning av vad som framkommit beslutade JO att inleda ett initiativärende
mot Socialnämnden i Burlövs kommun (JO:s dnr 3713-2009), som anmodades att
inkomma med yttrande om varför nämnden inte hade inhämtat ett sådant läkarintyg
som avses i 9 § LVM innan nämnden beslutade att hos länsrätten ansöka om att
AA skulle beredas vård enligt LVM.

JO beslutade den 3 juli 2009 att på eget initiativ utreda varför dåvarande Länsrätten
i Skåne län inte hade förordnat om läkarundersökning av AA (JO:s dnr 3714-
2009).

Utredning
I ett remissvar anförde Socialnämnden i Burlövs kommun följande.

      080710 informerades socialsekreterare DD av kurator EE på avdelning 1 C, S:t Lars
      att de skickat en LVM-anmälan.
      080714 träffade socialsekreterare DD AA på avdelningen och närvarande var då
      även kontaktperson FF. DD framförde begäran om läkarintyg enligt 9 § LVM och
      FF skulle framföra detta till ansvarig läkare.
      080813 tog socialnämnden beslut att ansöka om vård enligt 11 § LVM och 080827
      fastställde Länsrätten LVM.
      Burlövs kommun har efterfrågat läkarintyg enligt 9 § LVM, men sådant inkom ej.
      Ansökan blev härigenom ej fullständig, vilket naturligtvis innebär att kommunen
      brustit i detta avseende. Påpekas kan dock att läkarintyg ej efterfrågades vid
      länsrättsförhandlingen.
I ett beslut den 29 oktober 2010 anförde JO André följande.

Bedömning
Enligt 7 § LVM ska socialnämnden inleda utredning när den genom anmälan eller
på något annat sätt har fått kännedom om att det kan finnas skäl att bereda någon
tvångsvård. När en utredning har inletts ska socialnämnden enligt 9 § LVM, om det
inte är uppenbart obehövligt, besluta om läkarundersökning av missbrukaren samt
utse en läkare för undersökningen. Läkaren ska i ett intyg ange missbrukarens
aktuella hälsotillstånd.

Om det är uppenbart obehövligt behöver nämnden inte besluta om läkar-
undersökning. Så kan vara fallet t.ex. om det redan finns ett aktuellt läkarintyg i
ärendet (prop. 1987/88:147 s. 96). I Socialstyrelsens allmänna råd, Tilllämpning av
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, SOSFS 1997:6, anges att ett
läkarintyg inte bör vara äldre än 14 dagar då ansökan om vård inlämnas till rätten.

Av utredningen framgår att överläkaren BB, Universitetssjukhuset i Lund (numera
Skånes universitetssjukhus), den 2 juli 2008 gjorde en anmälan till socialnämnden
angående behov av tvångsvård för AA. I anmälan angavs bl.a. att AA hade haft ett
ordentligt återfall i alkoholmissbruk och att hon uppvisade en stark dödsönskan,
varför någon form av tvångsvård borde beredas henne.

Med anledning av anmälan den 2 juli 2008 inledde socialnämnden en utredning om
förutsättningarna för tvångsvård. I remissvaret anges att en handläggare den 14 juli
2008, i samband med besök hos AA på sjukhuset där hon vårdades, framförde en
                                                                   Dnr 3713-2009   Sid 3 (3)



begäran om läkarintyg enligt 9 § LVM. Någon läkarundersökning enligt 9 § LVM
genomfördes emellertid inte. När nämnden den 13 augusti 2008 beslutade att
ansöka om vård enligt 11 § LVM för AA fanns därför inte något sådant intyg att
tillgå.

Ett läkarintyg enligt 9 § LVM ska klargöra missbrukarens aktuella hälsotillstånd
och hans eller hennes allmänna behov av vård. En bedömning av faran för den
enskildes hälsa, till följd av missbruk, måste till stor del bygga på vilka medicinska
skador missbrukaren redan har ådragit sig. Av ett läkarintyg bör framgå bl.a. om
den enskilde lider av några sjukdomar som har betydelse, om det finns tecken på
sjukdom eller skada på grund av missbruket och om det finns tecken på
abstinenssymptom och förekomst av depression, vanföreställningar m.m. Läkaren
torde också kunna uttala sig om faran för hälsan vid ett fortsatt missbruk.

Överläkaren BB:s anmälan, daterad den 2 juli 2008, grundade sig på dennes
iakttagelser i samband med att AA, i starkt upprivet tillstånd, kom in till
vårdinrättningen den 30 juni 2008 och dagarna därefter. I anmälan fanns det inte
några närmare uppgifter om AA:s hälsotillstånd. Det var därför inte uppenbart
obehövligt att inhämta ett läkarintyg beträffande henne. Den uppfattningen synes
även handläggaren ha haft eftersom hon vid mötet på sjukhuset framställde ett
önskemål om att få ett sådant intyg.

Eftersom något läkarintyg inte kom in till förvaltningen borde förvaltningen
givetvis ha efterhört med sjukhuset när ett läkarintyg kunde förväntas eller själv ha
utsett en läkare att utföra en undersökning av AA. När nämnden den 13 augusti
2008 beslutade om att ansöka om tvångsvård för AA förelåg inte någon närmare
utredning angående AA:s aktuella hälsotillstånd. Nämnden fattade således sitt
beslut på ett bristfälligt underlag. Detta är inte tillfredsställande.

Jag vill understryka att det nu anförda inte innebär något ställningstagande i frågan
om utgången skulle ha blivit en annan om utredningen hade kompletterats med ett
läkarintyg. Jag vill emellertid framhålla vikten av att utredningen i ett mål om
tvångsvård, oavsett den enskildes inställning, bedrivs förutsättningslöst och att den
blir så fullständig som möjligt.
