# Polisen har utan att det fanns rättslig grund för det genomfört en husrannsakan i en lokal som användes av en mc-klubb

JO 2021-01-28 dnr 3729-2019

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2021-01-28              3729-2019             1 (11)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Polisen har utan att det fanns rättslig grund för det genomfört en
                        husrannsakan i en lokal som användes av en mc-klubb


                          Beslutet i korthet: Polisen bedrev spaning mot en lokal som användes av en mc-
                          klubb. Mc-klubben var enligt polisen lokalt känd för narkotikahantering. En man som,
                          enligt polisen, också var känd i narkotikasammanhang sågs lämna lokalen efter att ha
                          varit inne i den endast en kort stund. När han därefter stoppades av polisen var han
                          narkotikapåverkad och innehade tre narkotikaklassade tabletter. Mot den bakgrunden
                          beslutades om en husrannsakan i lokalen på grund av misstanke om narkotikabrott.
                          JO redogör i beslutet utförligt för vissa delar av regleringen om husrannsakan, bl.a. i
                          fråga om vad som ligger i kravet i 28 kap. 1 § andra stycket respektive 3 § andra
                          stycket rättegångsbalken att det ska finnas synnerlig respektive särskild anledning till
                          att syftet med husrannsakan ska uppnås. JO konstaterar att det i det här fallet inte
                          fanns sådan anledning och att det därför saknats rättslig grund för beslutet.
                          Polismyndigheten kritiseras för att beslutet ändå fattades och för brister i
                          dokumentationen.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 18 maj 2019, förde AA fram klagomål
                        mot Polismyndigheten, polisregion Väst, för att polisen hade genomfört en
                        husrannsakan i en lokal som användes av en mc-klubb. Han uppgav bl.a. att det
                        i samband med husrannsakan hade försvunnit 7 000 kronor i kontanter, en
                        mobiltelefon och nycklar till lokalen samt att polisen beslagtog ett kassaskåp
                        utan att lämna något kvitto på det.

## Utredningen

JO uppmanade Polismyndigheten att yttra sig om den rättsliga grunden för
                        husrannsakan och hur åtgärden hade dokumenterats samt över anmälarens
                        påstående att bl.a. 7 000 kronor i kontanter försvunnit i samband med
                        husrannsakan.

                        Polismyndigheten (BB) yttrade sig den 13 december 2019. Inför yttrandet hade
                        de befattningshavare som berörs av anmälan fått tillfälle att yttra sig.

                        Myndigheten angav följande om händelsen.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 3729-2019        Sid 2 (11)




      Polisen befann sig den 2 maj 2019 utanför en viss mc-klubbs lokal. En person
      lämnade adressen i en personbil. Bevakning av lokalen fortgick, medan en annan
      polispatrull med bl.a. polisassistenten CC följde efter bilen. När fordonet
      parkerat kontrollerade patrullen föraren, varvid misstanke om drograttfylleri
      uppstod. Vid kroppsvisitation av föraren hittades tre tabletter av ett
      narkotikaklassat läkemedel i dennes byxficka. Föraren medtogs för
      kroppsbesiktning samt förhör där han delgavs misstanke om drograttfylleri och
      ringa narkotikabrott (eget bruk och innehav). Anmälan för dessa brott
      upprättades av CC. Föraren förnekade drograttfylleri och bruk av narkotika.
      Avseende tabletterna vidgav föraren innehavet men uppgav i förhör att
      tabletterna tillhörde en vän och att han endast tillfälligt tagit hand om dessa
      natten innan och att han sedan glömt dem i sin ficka. Inspektör DD fattade beslut
      om reell husrannsakan i den klubblokal som föraren hade setts lämna. Av
      protokollet för husrannsakan framgår att ändamålen var att utröna
      omständigheter som kunde ha betydelse för utredning om brott och att söka efter
      föremål som var underkastat beslag. Som brott har angetts ”brott mot
      narkotikastrafflagen, innehav”.
      Husrannsakan verkställdes av åtta polismän och lokalen letades igenom med
      hjälp av en narkotikahund. Misstanke om narkotikabrott genom eget bruk
      uppstod gällande två personer som befann sig i lokalen. Inspektör DD beslutade
      därför om kroppsbesiktning avseende dessa två personer. Vid kroppsvisitation av
      den ena personen påträffades misstänkt narkotika. Man hittade därtill en mindre
      mängd narkotika (1,13 gram cannabisharts) i en snusdosa på bardisken. Den
      narkotikan kunde inte härledas till någon person.
Polismyndigheten redovisade upplysningar från bl.a. polisassistenten CC och
polisinspektören DD.

DD lämnade vid flera tillfällen uppgifter till Polismyndigheten om vilka
överväganden han gjorde inför beslutet om husrannsakan. Hans uppgifter kan
sammanfattas på följande sätt.

Föraren är känd i narkotikasammanhang sedan tidigare. Även mc-klubben är
lokalt känd för narkotikahantering. Eftersom föraren, när han påträffades med
narkotika, hade kommit direkt från lokalen kunde det skäligen misstänkas, eller
var sannolikt, att han där köpt, sålt eller fått narkotika. Mannen hade varit inne i
lokalen endast en kort tid. Det brott som misstanken avsåg hade begåtts i
lokalen och det fanns fog att förvänta sig att ytterligare beslag av narkotika
kunde göras i lokalen. Förutsättningarna enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken för
att göra husrannsakan hos annan var uppfyllda. Syftet med husrannsakan var att
se om det i lokalen fanns ytterligare narkotika som kunde kopplas till föraren.
Han har varken sett det gods eller de pengar som påstås ha försvunnit i samband
med husrannsakan. I ärendet borde det ha upprättats en anmälan om
överlåtelsebrottet i lokalen eftersom det var en av grunderna för beslutet. Så
skedde dock inte.

Polismyndigheten redovisade följande rättsliga reglering.

      Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan
      följa stadgar 28 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken att husrannsakan får
      företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan
      tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara
      av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig
      verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.
                                                                        Dnr 3729-2019         Sid 3 (11)




     För att en husrannsakan ska få ske krävs enligt första stycket att det förekommer
     anledning att anta att ett brott har begåtts. Syftet med åtgärden får alltså inte vara
     att upptäcka brottet eller att förebygga ett brott (se NJA II 1933 s. 113). [Se Peter
     Fitger m.fl., kommentaren till 28 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken, Zeteo,
     2019-06-27.]
     Enligt 28 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken får husrannsakan hos annan än
     den som skäligen kan misstänkas för brottet företas bara om brottet har begåtts
     hos honom eller henne eller om den misstänkte har gripits där eller om det
     annars finns synnerlig anledning att det vid husrannsakan ska påträffas föremål
     som kan tas i beslag eller i förvar eller att annan utredning om brottet eller om
     förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken
     kan vinnas.
     JO har tidigare uttalat att formuleringen ”synnerlig anledning” närmast torde
     tolkas som att det ska föreligga en eller flera faktiska omständigheter som
     påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att man kommer att påträffa
     föremålet eller vinna utredningsresultat. [JO 1985/86 s. 123 och 1988/89 s. 70.]
     Enligt Rättegång III (7 uppl. s. 114) krävs det ”mycket starka skäl”.
     Andra stycket medför också att de i första stycket angivna förutsättningarna inte
     kan utgöra tillräcklig grund för en husrannsakan annat än hos den som är
     skäligen misstänkt för brottet. För att en person ska vara skäligen misstänkt för
     ett brott krävs att det föreligger konkreta omständigheter som med viss styrka
     talar för att personen ifråga har begått den gärning som misstanken avser. [Se
     Peter Fitger m.fl., kommentaren till 28 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken,
     Zeteo, 2019-06-27.]
     Enligt 28 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken får husrannsakan under vissa
     förutsättningar vidare företas i en lokal som brukar användas gemensamt av
     personer som kan antas ägna sig åt brottslig verksamhet. [Motorcykelklubbars
     lokaler nämns i motiven till bestämmelsen, se prop. 1997/98:181 s. 27.] Det
     krävs bl.a. att det finns en misstanke om ett konkret brott för vilket det är
     föreskrivet fängelse i ett år eller däröver och att det finns särskild anledning att
     anta att ändamålet med rannsakningen kommer att uppfyllas.
     En husrannsakan i sådana lokaler som avses i bestämmelsen får således inte
     göras utan en föregående prövning av sannolikheten för att den kommer att
     medföra det avsedda resultatet. [Se Peter Fitger m.fl., kommentaren till 28 kap.
     3 § andra stycket rättegångsbalken, Zeteo, 2019-06-27.] Det krävs att det
     objektivt sett måste framstå som berättigat att förvänta sig det avsedda resultatet
     [prop. 1997/98:181 s. 48.]
     Därtill finns alltid att beakta proportionalitetsprincipen som innebär att en
     myndighet inte får använda mer ingripande åtgärder än vad som krävs med
     hänsyn till ändamålet. En åtgärd får vidtas mot en person bara om skälen för
     åtgärden uppväger det besvär som åtgärden innebär för den som drabbas. Se
     bland annat 8 § polislagen och 28 kap. 3 a § rättegångsbalken.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.
     Husrannsakan
     I nu aktuellt fall förelåg brottsmisstankar mot person som nyligen setts lämna en
     mc-klubbs adress i en personbil (nedan kallad föraren). Misstankarna avsåg bl.a.
     ringa narkotikabrott (eget bruk) och ringa narkotikabrott genom innehav av tre
     tabletter av ett narkotikaklassat läkemedel.
     Det var polisinspektör DD som beslutade om husrannsakan i mc-klubbens lokal.
     Hans yttrande i ärendet får tolkas på det sättet att beslutet om husrannsakan
     grundades utifrån den misstanke om innehav som fanns avseende föraren. Den
     misstanken ska enligt DD ha föranlett att det även fanns en vidare misstanke om
     att föraren skulle kunna ha haft mer narkotika som han förvarade i lokalen
                                                                  Dnr 3729-2019         Sid 4 (11)




alternativt att någon annan i lokalen skulle ha haft narkotika, från vilken föraren
skulle ha erhållit den narkotika som hade påträffats på honom.
Omständigheterna – att en narkotikapåverkad person stoppas med tre tabletter av
ett narkotikaklassat läkemedel strax efter att ha lämnat en viss lokal –- kan
emellertid inte i sig anses ha varit sådana konkreta omständigheter som med
tillräcklig styrka talade för att föraren var skäligen misstänkt för annat brott än
innehavet av de tre narkotikaklassade tabletterna, så som t.ex. överlåtelse,
förvaring eller annan hantering av narkotika. För skälig misstanke om annat brott
hade krävts ytterligare konkreta omständigheter. Inte heller kan någon annan
sägas bli skäligen misstänkt enbart utifrån de nämnda omständigheterna. Någon
anmälan avseende annan misstanke mot föraren, eller annan, hade inte heller
upprättats innan beslut om husrannsakan i lokalen.
Mot den bakgrunden kan det inte sägas ha funnits någon skälig misstanke om
begånget brott som grundade rätt för polisen att besluta om husrannsakan i det
aktuella fallet. Misstanken avseende innehavet av de tre tabletterna i sig, gav inte
någon grund för beslut om husrannsakan. En husrannsakan får, som beskrivits
ovan, aldrig syfta till att upptäcka ny brottslighet.
Även om det hade funnits omständigheter som gjorde föraren skäligen misstänkt
för annat brott än enbart innehavet av de tre tabletterna kan det ifrågasättas om
förutsättningarna för 28 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken ändå hade varit
för handen. För att få genomföra husrannsakan hos annan än den skäligen
misstänkta ställs strängare krav. Då skulle brottet antingen ha begåtts där eller så
skulle det ha funnits faktiska omständigheter som på ett påtagligt sätt hade gett
fog för att förvänta sig att påträffa eftersökt föremål eller vinna
utredningsresultat.
För att 28 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken skulle ha varit tillämpligt
skulle det ha förutsatt en misstanke om ett konkret brott för vilket är föreskrivet
fängelse ett år eller däröver. Dessutom skulle det ha krävts att det funnits särskild
anledning att anta att ändamålet med husrannsakan skulle ha uppfyllts.
I det aktuella fallet var upprinnelsen till agerandet från polisens sida en
misstanke om ringa narkotikabrott med fängelse sex månader som högsta straff i
straffskalan. Straffvärdet för det aktuella innehavet uppgår uppskattningsvis till
ett lägre antal dagsböter. Mot den bakgrunden och med beaktande av övriga
omständigheter, så som de framkommit i utredningen, kan en husrannsakan
under alla omständigheter inte anses ha varit en proportionerlig åtgärd att vidta.
–––
Påstående om förkommet gods och pengar
Det som har kommit fram i utredningen ger inte grund för några uttalanden om
påståendet att det försvunnit föremål och/eller kontanter. Det finns inte heller
någon anteckning beträffande de påstådda föremålen i beslagsprotokollet. Det
beslagtagna kassaskåpet har enligt uppgift inte öppnats.
Avslutande synpunkter
Polisinspektör DD har fört fram att beslut om husrannsakan fattas i flertalet
liknande fall. Utredningen ger emellertid inte ett tillräckligt underlag för någon
slutsats i den frågan. Polismyndighetens nationella operativa avdelning (Noa) har
meddelat att det arbetssätt som använts i det nu aktuella ärendet, dvs. spaning
med efterföljande tillslag, är vedertaget inom myndigheten. I detta fall borde
dock, enligt Noa, underlaget till beslutet och syftet med detsamma ha övervägts
mer noggrant samt även dokumenterats på ett bättre sätt.
Polismyndigheten konstaterar således avslutningsvis att det mot bakgrund av vad
som inträffat finns anledning att framhålla vikten av att den som beslutar om
husrannsakan, i varje enskilt fall gör en noggrann prövning av de faktiska
omständigheterna och de rättsliga förutsättningarna för beslutet. Det är självfallet
också angeläget att grunderna för sådana beslut dokumenteras på ett omsorgsfullt
sätt.
                                                                  Dnr 3729-2019     Sid 5 (11)




Anmälaren kommenterade Polismyndighetens yttrande och angav bl.a. att
mobiltelefonen har kommit till rätta men att det belopp i kontanter som låg i
baren och nycklarna till lokalen fortfarande saknas.

Bedömning
Granskningens omfattning och rättslig reglering
Jag har inriktat min granskning på frågorna om det fanns rättslig grund för
beslutet om husrannsakan och anmälarens påstående att viss egendom
försvunnit i samband med husrannsakan. Jag går därför inte in på andra frågor
som aktualiserats vid granskningen. Mot bakgrund av vad som förekommit i
ärendet finner jag dock anledning att utförligt redogöra för vissa delar av
regleringen om husrannsakan.

Polismyndigheten har i sitt yttrande redogjort för ordalydelsen av bl.a.
bestämmelsen om s.k. reell husrannsakan i 28 kap. 1 § rättegångsbalken (RB)
och annan relevant rättslig reglering.

Jag vill också nämna bestämmelsen i 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen
om att var och en gentemot det allmänna är skyddad mot bl.a. husrannsakan.
Skyddet får dock under vissa förutsättningar begränsas genom lag. Ett
tvångsmedel får vidare användas endast för det ändamål som angetts i den
bestämmelse som reglerar tvångsmedlet och om det finns ett påtagligt behov av
åtgärden och det avsedda resultatet inte kan åstadkommas med andra, mindre
ingripande åtgärder (ändamåls- respektive behovsprincipen).

Grundläggande förutsättningar för husrannsakan enligt 28 kap. 1 §
rättegångsbalken
Misstankekrav och tillåtna ändamål
En grundförutsättning för att använda tvångsmedlet är enligt första stycket i
28 kap. 1 § RB att det finns anledning att anta att ett brott som har fängelse i
straffskalan har begåtts. Det rör sig alltså om en låg grad av misstanke som inte
förutsätter att ett brott konstaterats utan endast att det finns anledning till
misstanke om det. Misstanken måste dock gälla en konkret brottslig gärning,
även om det inte är nödvändigt att man känner till brottets alla detaljer eller
exakt när eller hur det förövats. Det räcker således inte med en allmän
misstanke om att någon eller några ägnar sig åt brottslig verksamhet. (Se Ekelöf
i SvJT 1982 s. 658 och Ekelöf m.fl., Rättegång V, åttonde uppl., s. 109.)
Misstankegraden är densamma som gäller för exempelvis att inleda en
förundersökning (se 23 kap. 1 § RB).

I nämnda stycke anges vidare för vilka ändamål som åtgärden får vidtas, bl.a.
för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna
omständigheter av betydelse för utredning om brottet. Syftet med åtgärden får
inte vara att upptäcka eller förebygga ett brott (se NJA II 1933 s. 113). För att
man ska kunna anse att husrannsakan företas för ett av de angivna ändamålen
krävs att det finns en eller flera omständigheter som på objektiv grund ger
                                                                   Dnr 3729-2019       Sid 6 (11)




anledning till ett antagande att något av betydelse för en viss bestämd
brottsutredning ska anträffas på den aktuella platsen. Kravet på stöd för
antagandet kan visserligen sättas ganska lågt, men den eller de omständigheter
som åberopas ska på ett rimligt sätt koppla samman brottet med den plats där
husrannsakan är tänkt att genomföras. (Se JO 1993/94 s. 92. Se också
SOU 1995:47 s. 236.)

Fanns det anledning att anta att ett narkotikabrott begåtts i lokalen?
Sedan ”föraren” stoppats kom det fram att han var narkotikapåverkad och
innehade tre narkotikaklassade tabletter. Misstanken om narkotikabrott i lokalen
baserades dock inte på några uppgifter från föraren eller konkreta iakttagelser
av vad som skett i lokalen. Den får i stället närmast betecknas som resultatet av
DD:s egna slutsatser av de nämnda förhållandena tillsammans med vad han
uppgett om att föraren endast var inne i lokalen en kort tid och sin kännedom
om föraren och mc-klubben från andra sammanhang som hade med
narkotikahantering att göra.

Jag är tveksam till om de uppgifter som hade framkommit i ärendet gav upphov
till en så pass konkret misstanke att det fanns anledning att anta att ett
narkotikabrott begåtts i lokalen vid den aktuella tidpunkten. Med hänsyn till det
bedömningsutrymme som finns i denna typ av frågor vill jag dock inte föra
fram någon kritik mot DD:s slutsats. Med den utgångspunkten har jag inte
heller någon anledning att kritisera att åtgärden vidtogs för att utröna
omständigheter som kunde ha betydelse för utredning om brottet och att söka
efter föremål som kunde tas i beslag.

Husrannsakan hos den som inte är skäligen misstänkt för brottet
Utgångspunkter
I protokollet över husrannsakan har det angetts att husrannsakan inte gjordes
hos den som var skäligen misstänkt för brottet. Jag förstår de uppgifter som DD
lämnat i utredningen hos JO som att han inte heller i efterhand ansett att så var
fallet. Inte heller i övrigt framgår det av utredningen att husrannsakan gjordes
hos någon som var skäligen misstänkt. Det finns därför inte anledning för mig
att gå in på frågan om ”föraren”, eller någon annan, var skäligen misstänkt för
narkotikabrott i lokalen.

Den fråga som jag i stället har att ta närmare ställning till är om det fanns
förutsättningar att i enlighet med andra stycket i 28 kap. 1 § RB göra
husrannsakan hos någon som inte var skäligen misstänkt för det brott som
husrannsakan avsåg, eller med rättegångsbalkens ord ”hos annan”.

Den som inte är misstänkt för brott har naturligtvis ett berättigat intresse av att
inte utsättas för en husrannsakan om det inte finns starka skäl för det. Om en
husrannsakan ska genomföras hos någon som inte är skäligen misstänkt för
brott ställs det därför av integritetsskäl höga krav på att åtgärden kan förväntas
leda till att ändamålet uppfylls. I lagtexten är det uttryckt som att husrannsakan i
                                                                    Dnr 3729-2019       Sid 7 (11)




dessa fall får göras endast om brottet har begåtts hos honom eller henne eller
om den misstänkte har gripits där eller om det annars finns synnerlig anledning
att det vid husrannsakan bl.a. ska anträffas föremål som kan tas i beslag eller att
annan utredning om brottet kan vinnas.

Vid denna prövning handlar det alltså inte om hur starka misstankarna mot en
viss person är utan om att bedöma hur sannolikt det är att syftet med
husrannsakan kommer att uppnås. De omständigheter som grundar misstanken
kan dock naturligtvis också ha betydelse vid bedömningen av vad som kan
förväntas bli påträffat vid husrannsakan.

Kravet på ”synnerlig anledning”
Kravet på ”synnerlig anledning” har av JO ansetts innebära att det ska föreligga
en faktisk omständighet som påtagligt visar att man med fog kan förvänta sig att
anträffa föremålet eller vinna annan utredning om brottet (se bl.a. JO 1985/86
s. 23 och 1988/89 s. 68). JO:s sätt att formulera kravet synes vara accepterat
men det har förts fram olika uppfattningar om hur det kan beskrivas med
användning av mer traditionella beviskrav.

Platsen för brottet respektive gripandet av den misstänkte får som lagtexten är
konstruerad förstås som exempel på fall när det finns synnerlig anledning att
anta att syftet med åtgärden kommer att uppnås. På sådana platser får alltså
husrannsakan alltid göras. I dessa fall har lagstiftaren således ansett att det finns
fog att tro att husrannsakan kan leda till att föremål kan påträffas eller
iakttagelser göras av intresse för utredning av brottet. (Se Gunnel Lindberg,
Rättegångsbalk [1942:740] 28 kap. 1 §, Lexino, 2020-12-01. Se också
SOU 1995:47 s. 239.)

Innebörden av att ”brottet har begåtts” på en viss plats
DD har i sin argumentation om varför det fanns förutsättningar att göra en
husrannsakan hos någon som inte var skäligen misstänkt för brottet, lyft fram att
det misstänkta brottet hade begåtts i lokalen. Jag vill med anledning av det säga
något ytterligare om förutsättningarna för en husrannsakan på en brottsplats.

Det anges inte något beviskrav för rekvisitet ”om brottet har begåtts hos honom
eller henne”, eller med andra ord med vilken grad av säkerhet det ska kunna
sägas att den plats där husrannsakan är tänkt att genomföras är brottsplatsen.
Rent språkligt skulle bestämmelsen kunna läsas så att ”brottet” syftar tillbaka på
vad som sägs i första stycket och att det därför skulle vara tillräckligt att det
finns anledning att anta att brottet begåtts på den plats där husrannsakan är tänkt
att genomföras. Det finns dock flera skäl som talar mot en sådan tolkning.

Till en början ska noteras att motsvarande bestämmelse i 1933 års lag om vissa
tvångsmedel i brottmål, som i väsentliga avseenden var förebild till dagens
reglering, inte inbjöd till en sådan läsning. Även ändamålsskäl och systematiska
skäl talar i samma riktning. Jag redogör för dem i det följande.
                                                                    Dnr 3729-2019       Sid 8 (11)




Förhållandet att det för en husrannsakan ”hos annan” ställs stränga krav på att
åtgärden kan förväntas ge resultat talar för att det med en hög grad av säkerhet
ska kunna sägas att den plats där husrannsakan är tänkt att genomföras är
brottsplatsen. När det gäller platsen där den misstänkte har gripits, som är det
andra exemplet på när synnerlig anledning finns, torde det inte finnas något
utrymme för oklarhet om var den är. Lagtextens uppbyggnad i andra stycket
talar således för att lagstiftaren ansett att det i princip ska vara säkert att den
aktuella platsen är brottsplatsen för att kravet på ”synnerlig anledning” ska vara
uppfyllt redan av det skälet.

En jämförelse med vad som avses med liknande rekvisit i rättegångsbalken ger
ytterligare stöd för denna uppfattning. Enligt 23 kap. 8 § första stycket RB är
den som befinner sig på en plats ”där ett brott förövas” skyldig att följa med till
ett förhör. JO har uttalat att det rekvisitet ska förstås på det sättet att det för
polisen måste stå klart att förhörspersonen befinner sig på en brottsplats och att
det alltså inte är tillräckligt med allmänna misstankar i det hänseendet (se JO:s
beslut den 10 mars 1986, dnr 1628-1983, och JO 2018/19 s. 415).

Vidare används i 27 kap. 20 c § RB om hemlig kameraövervakning rekvisitet
”den plats där brottet har begåtts”. De exempel som ges i förarbetena på när den
bestämmelsen kan vara tillämplig talar för att det även där krävs att det står
klart att brottet begåtts på den plats där övervakningen ska ske (se prop.
2002/03:74 s. 41 f. och 54 samt Gunnel Lindberg, Straffprocessuella
tvångsmedel, fjärde uppl., s. 561 f.).

Mot denna bakgrund anser jag att rekvisitet ”om brottet har begåtts hos honom
eller henne” i 28 kap. 1 § andra stycket RB förutsätter att det står klart att
platsen för husrannsakan verkligen är brottsplatsen. Det räcker således inte att
det skäligen kan misstänkas, eller ens att det är sannolikt, att brottet har begåtts
på en viss plats för att enbart den omständigheten ska anses uppfylla kravet på
synnerlig anledning att husrannsakan ska leda till att syftet med åtgärden
uppnås.

Kravet på ”synnerlig anledning” var inte uppfyllt i detta fall
I det nu aktuella fallet framgår det inte av DD:s uppgifter varför det vid tillfället
bedrevs spaning mot lokalen mer än att mc-klubben är lokalt känd för
narkotikahantering. Enbart det förhållandet att lokalen användes av personer
som kunde misstänkas för att ägna sig åt brottslig verksamhet är dock inte
tillräckligt för att det skulle finnas fog att förvänta sig att ändamålet med
husrannsakan i lokalen skulle uppfyllas (se också nedan om den särskilda
bestämmelsen 28 kap. 3 § andra stycket RB).

Det har från DD:s sida inte gjorts gällande att det fanns ytterligare konkret
utredning, exempelvis i form av tips eller spanings- eller underrättelseuppgifter,
om att det förekom narkotikahantering i lokalen vid den aktuella tidpunkten. De
omständigheter som kom fram sedan ”föraren” stoppats talar inte med någon
nämnvärd styrka för att syftet med husrannsakan skulle uppnås.
                                                                    Dnr 3729-2019       Sid 9 (11)




Sammantaget bedömer jag att de omständigheter som DD har lyft fram inte var
tillräckliga för att det skulle ha stått klart att narkotikabrott begåtts i lokalen
eller att det av andra omständigheter förelåg synnerlig anledning till att
ändamålen med husrannsakan skulle uppfyllas.

Beslutet om husrannsakan i lokalen hade således inte stöd i bestämmelsen i
28 kap. 1 § RB.

Husrannsakan med stöd av 28 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken?
Utgångspunkter
Som framgått spanade polisen på lokalen eftersom den innehades av en mc-
klubb som polisen misstänkte för narkotikahantering. I 28 kap. 3 § andra stycket
RB finns en särskild bestämmelse för husrannsakan i en lokal som brukar
användas gemensamt av personer som kan antas ägna sig åt brottslig
verksamhet. I en sådan lokal får en husrannsakan göras, för de ändamål som
avses i bl.a. 28 kap. 1 § RB, om det förekommer anledning att brott har förövats
för vilket det är föreskrivet fängelse ett år eller däröver och det finns särskild
anledning att anta att ändamålet med åtgärden kommer att uppfyllas. Detta
gäller dock inte en lokal som huvudsakligen utgör bostad.

Utredningen hos JO ger inte något tydligt besked om DD övervägde
förutsättningarna enligt 28 kap. 3 § andra stycket RB inför beslutet om
husrannsakan. Jag finner ändå anledning att uttala mig om huruvida det fanns
stöd för husrannsakan enligt den bestämmelsen.

Syftet med regleringen är att möjliggöra husrannsakan bl.a. hos vissa mc-
klubbar under mindre stränga förutsättningar än enligt 28 kap. 1 § RB. När det
gäller vilka lokaler som bestämmelsen är tillämplig på uttalades i propositionen
att ”kan antas” avser såväl misstankarna om verksamheten som vilka personer
som ägnar sig åt den. Uttrycket är avsett att markera att det inte är någon
särskilt hög tröskel och att polisen när det gäller grupper som står under deras
uppsikt, genom t.ex. spanings- eller underrättelseverksamhet, i allmänhet redan
har tillräckligt underlag för att dra denna slutsats. Misstankarna ska, till skillnad
från när det gäller det brott som föranleder husrannsakan, avse brottslig
verksamhet. Det är alltså inte fråga om misstankar om konkreta brott som avses.
(Se prop. 1997/98:181 s. 47 f.)

Kravet på ”särskild anledning”
För att en husrannsakan ska få genomföras i en nu avsedd lokal krävs det alltså
att det finns särskild anledning att anta att ändamålet med åtgärden kommer att
uppfyllas. Detta anses utgöra ett klart lägre krav än vad som följer av kravet på
”synnerlig anledning” i 28 kap. 1 § andra stycket RB. Kravet på ”särskild
anledning” anses innebära att en husrannsakan inte får företas utan en
föregående prövning av sannolikheten för att den kommer att medföra det
avsedda resultatet. I det ligger att det objektivt sett måste framstå som berättigat
att förvänta sig det avsedda resultatet. Enligt propositionen till bestämmelsen
                                                                      Dnr 3729-2019       Sid 10 (11)




har det lägre ställda kravet balanserats bl.a. av att misstanken måste avse ett
brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. (Se a. prop. s. 25 f. och
48.)

Enligt min mening måste bedömningen av om det finns särskild anledning att
anta att ändamålet med åtgärden kommer att uppfyllas göras utifrån konkreta
omständigheter.

Lokalen omfattas av bestämmelsen men kravet på ”särskild anledning” var inte
uppfyllt
Jag har ingen anledning att ifrågasätta DD:s uppgift om att lokalen användes av
en mc-klubb som polisen misstänkte för narkotikahantering. Det har inte
kommit fram att lokalen huvudsakligen användes som bostad. Den aktuella
lokalen omfattades därför i och för sig av regleringen i 28 kap. 3 § andra stycket
RB. De ändamål för vilka åtgärden vidtogs var också förenliga med
bestämmelsen.

Kravet på graden av brottsmisstanke är detsamma som i 28 kap. 1 § RB. Jag har
ovan konstaterat att jag inte har någon anledning att föra fram kritik mot
bedömningen att det fanns anledning att anta att det begåtts ett narkotikabrott i
lokalen. Misstanken i det här fallet avsåg, som jag förstått DD, överlåtelse eller
annan liknande befattning med narkotika och kan därför inte anses ha varit
ringa narkotikabrott (se 1 och 2 §§ narkotikastrafflagen). För narkotikabrott är
straffet fängelse i högst tre år. För brottet var således föreskrivet fängelse i ett år
eller däröver.

Emellertid måste det också här göras en prövning av hur sannolikt det är att
syftet med husrannsakan kommer att uppnås. Jag har ovan redovisat vilka
omständigheter som är av betydelse vid prövningen i det här fallet.

Kravet på ”särskild anledning” har visserligen ansetts vara klart lägre än kravet
på ”synnerlig anledning” i 28 kap. 1 § andra stycket RB, men det måste ändå
finnas en eller flera konkreta omständigheter som gör att det objektivt sett
framstår som berättigat att förvänta sig det avsedda resultatet. På det
föreliggande materialet kan jag inte se att det fanns sådana konkreta
omständigheter. Inte heller det lägre kravet på ”särskild anledning” var därför
uppfyllt.

Beslutet om husrannsakan hade således inte stöd i bestämmelsen i 28 kap.
3 § andra stycket RB.



Anmälarens påstående att bl.a. kontanter och en mobiltelefon försvann i
samband med husrannsakan
Min utredning har inte avsett beslaget av kassaskåpet. Jag går därför inte in på
frågor kring det. Jag konstaterar att mobiltelefonen har kommit till rätta.
                                                                  Dnr 3729-2019      Sid 11 (11)




När det gäller anmälarens påstående att 7 000 kronor i kontanter och nycklar
som låg i baren försvann i samband med husrannsakan kan jag konstatera att det
varken av Polismyndighetens dokumentation eller av utredningen i övrigt
kommit fram något som möjliggör en närmare granskning av hur det förhåller
sig i det avseendet. Jag bedömer att ytterligare utredning inte skulle leda till
något annat resultat. Jag har därför inte underlag att göra något uttalande i den
delen.

Sammanfattning och avslutande synpunkter
Jag har således konstaterat att det inte fanns stöd för beslutet om husrannsakan i
vare sig 28 kap. 1 § eller 3 § andra stycket RB. Självfallet borde också de
omständigheter som DD lade till grund för sitt beslut ha dokumenterats och rätt
misstanke angetts. Polismyndigheten kritiseras för att husrannsakan
genomfördes utan att det fanns rättslig grund för det och för bristerna i
dokumentationen.

DD:s uppgifter till Polismyndigheten inom ramen för JO:s utredning har
lämnats successivt och har byggts ut allt eftersom. De uppgifter som DD lämnat
får mig att ifrågasätta om han vid beslutstillfället hade klart för sig vilka de
rättsliga förutsättningarna för husrannsakan var. Jag vill därför betona vikten av
att den som har till uppgift att besluta om tvångsmedel har tillräcklig kunskap
om regelverket och i varje enskilt fall gör en noggrann prövning av de faktiska
omständigheterna och de rättsliga förutsättningarna för beslutet.

Ärendet avslutas.
