# Kritik mot Polismyndigheten Värmland och Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Karlstad, för handläggningen av en förundersökning där den misstänkte var under 18 år - uttalanden om rätten till försvarare

JO 2010-04-09 dnr 3741-2008

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                       Sid
                                                                          2010-04-09             3741-2008               1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten Värmland och Åklagarmyndigheten,
                        åklagarkammaren i Karlstad, för handläggningen av en förundersökning
                        där den misstänkte var under 18 år – uttalanden om rätten till försvarare


                          Beslutet i korthet: En 17-åring pojke greps tidigt en lördagsmorgon av polisen misstänkt
                          för bl.a. misshandel. Under lördagen hölls två förhör och efterföljande måndag hölls
                          ytterligare ett förhör med pojken. Inte vid något av dessa förhör fanns någon vårdnads-
                          havare, företrädare för socialtjänsten eller försvarare närvarande. Jag konstaterar att
                          polisen först dröjde med att anmäla gripandet till åklagaren. Polis och åklagare har sedan
                          också brustit i att underrätta och kalla vårdnadshavare och socialtjänst liksom i att säker-
                          ställa att pojken kunde biträdas av en offentlig försvarare vid förhören. Polis och åklagare
                          förtjänar därför kritik.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Polismyndigheten Värmland.
                        Hon uppgav bl.a. följande. På morgonen lördagen den 5 juli 2008 greps hennes son
                        BB, som då var 17 år, misstänkt för misshandel m.m. Han anhölls senare samma
                        dag. Varken hon eller företrädare för socialtjänsten underrättades om anhållandet
                        utan hon fick reda på händelsen på annat sätt. Hon kontaktade då polisen och talade
                        med utredningsmannen. Vidare hölls förhör med sonen utan att offentlig försvarare
                        eller någon vårdnadshavare var närvarande. Först på morgonen den 7 juli fick
                        socialtjänsten, via henne, kännedom om att BB hade frihetsberövats. AA var även
                        missnöjd med polisens bemötande.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärenden K15690-08 och K15628-08 inhämtades
                        och granskades. Av utredningen framkom följande. Tidigt på lördagsmorgonen den
                        5 juli 2008 greps BB i bostaden misstänkt för bl.a. misshandel av sin flickvän. Kl.
                        09.54 påbörjades förhör enligt 24 kap. 8 § rättegångsbalken, förkortad RB.
                        Ytterligare förhör med BB hölls samma kväll och den 7 juli. Inte vid något av
                        förhören fanns någon vårdnadshavare eller företrädare för socialtjänsten
                        närvarande.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från kriminalinspektören CC som bl.a. uppgav
                        att han innan det första förhöret frågade BB om han önskade en försvarare. BB



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 3741-2008      Sid 2 (10)



namngav då en advokat men sade att själva förhöret kunde hållas utan försvarare.
Han förbisåg att kontakta socialtjänsten (enligt honom kan socialtjänsten kontaktas
först vid en senare tidpunkt på lördagar) och vårdnadshavaren. Sedan det första
förhöret hade hållits blev han kontaktad av BB:s mamma. Han var därefter inte
inblandad i ärendet.

Ärendet remitterades därefter till polismyndigheten för upplysningar och yttrande
över vad som anförts i anmälan till JO.

Polismyndigheten (länspolismästaren DD) kom in med ett yttrande, till vilket hade
fogats upplysningar från kriminalinspektörerna DD och CC (här utelämnade).

Polismyndigheten anförde bl.a. följande.
      Vid polismyndighetens granskning av ärendet kan konstateras att den misstänkte,
      BB, vid tiden för gripandet var 17 år. Ärendet avser ett relationsbrott.
      Gripandet skedde kl. 06.40 den 5 juli 2008. BB infördes på polisstationen i Karlstad
      kl. 07.05 och insattes i arrest kl. 07.15 enl. beslut av vakthavande befälet EE.
      När personal vid polismyndighetens kriminaljour påbörjade sitt arbete på lördags-
      morgonen tilldelades kriminalinspektör CC ärendet av polisiär
      förundersökningsledare DD. CC informerade sig i ärendet och påbörjande 24:8-
      förhör kl. 09.54. Vid förhöret tillfrågades BB om han önskade biträde av offentlig
      försvarare. BB önskade försvarare och namngav en sådan men ansåg inte att dennes
      närvaro var nödvändig vid förhöret. CC uppger vidare att han förbisåg att underrätta
      socialnämnd och vårdnadshavare.
      Enligt polismyndighetens bedömning borde gripandet ha anmälts till åklagare i ett
      tidigare skede eftersom BB inte fyllt 18 år samt att ärendet rörde sig om ett relations-
      brott. Åklagare ska leda förundersökningar av denna typ av brott enligt Rikspolis-
      styrelsens föreskrifter och allmänna råd (FAP), fördelningscirkuläret 403-5
      respektive RPSFS 2005:11. Åklagaren har att ta ställning till förordnande av
      offentlig försvarare enligt 24 § lagen om unga lagöverträdare och underrättelse till
      vårdnadshavare enligt 5 § samma lag. Underrättelse till vårdnadshavare skall föregås
      av bedömning om underrättelse kan ske utan men för utredningen eller om det
      annars finns särskilda skäl mot det. Enligt 6 och 7 §§ i lagen om unga lagöverträdare
      ska socialnämnd genast underrättas. Vissa svårigheter att underrätta socialnämnd
      finns i de mindre kommunerna som inte har beredskap eller jourverksamhet. I det
      här fallet berörde det Sunne kommun som inte har personal i beredskap- eller
      jourverksamhet.
      Polismyndigheten är av uppfattningen att i det berörda ärendet borde polisens
      förundersökningsledare/arbetsledare på ett mera aktivt sätt förvissat sig om att
      ärendet föredragits för jourhavande åklagare samt att ovanstående frågor om beslut
      blivit besvarade. Även om åklagare har att fatta besluten åligger det utredare och
      polisiära förundersökningsledare/arbetsledare att väcka frågeställningarna i sin
      föredragning till åklagarna.
      I det pågående utvecklingsarbetet mellan polis och åklagare kommer polis-
      myndigheten att verka för att frågor kring förundersökningsledningen tydliggörs
      med syfte att tillskapa ett mer aktivt förundersökningsledar- och arbetsledarskap.
      Polismyndigheten Värmland bedriver för närvarande ett utvecklingsarbete i linje
      med det ”nationella utredningskonceptet” med bl.a. en förstärkt förundersöknings-
      ledarskap vid myndighetens kriminaljour. Alla förundersökningsledare vid
      kriminaljouren, utom en, har genomgått central förundersökningsledarutbildning.
      Metodutveckling och kvalitetskontroll i dessa frågor sker under ledning av en
      särskilt utsedd samordnande chef. Vår uppfattning är att de relaterade misstagen inte
      ska upprepas.
                                                                       Dnr 3741-2008     Sid 3 (10)



      Polismyndigheten beklagar att AA upplevt mötet med polisen i det här avseendet på
      ett negativt sätt. AA:s påståenden om otrevligt eller klandervärt bemötande kan dock
      polismyndigheten inte bedöma. Polismännen ställer sig frågande till framförd kritik.
      De är erfarna och har inte tidigare fått klagomål riktade mot sig. I sammanhanget
      kan nämnas att polismyndigheten har påbörjat ett värdegrundsarbete som generellt
      lyfter frågor om bemötande och förhållningssätt både mot allmänhet och internt
      inom polisen.
I ett kompletterande yttrande anförde polismyndigheten (länspolismästaren DD)
beträffande de förhör som hölls med BB på kvällen den 5 och 7 juli följande.

      Det första av dessa förhör skedde 2008-07-05, kl. 21.20 på uppdrag av beredskaps-
      åklagare FF. Förhörsledare var GG. GG uppger att han inte kommer ihåg alla
      detaljer kring förhöret. Han är förvissad om att han inte fick direktiv av åklagaren
      eller polisiär arbetsledare om att vårdnadshavare och socialtjänst skulle kallas till
      förhöret. Det är först nu han reflekterar över att den misstänkte var under 18 år.
      Det andra förhöret hölls 2008-07-07, kl. 20.13 på uppdrag av åklagare HH.
      Förhörsledare var JJ. JJ säger sig inte minnas något kring ärendet.
      Av historiken i ärendet framgår att flera åklagardirektiv lämnats men inga av dessa
      innehåller uppdrag om att kalla vårdnadshavare eller socialtjänst till förhören. Det
      finns heller inga anteckningar på aktomslag eller anteckningar i akten som ger
      besked om detta.
      Polismyndighetens bedömning är att det beklagligtvis skett upprepade misstag i
      detta avseende. Som framgår av vårt tidigare yttrande har Polismyndigheten
      Värmland vidtagit en del åtgärder för att stärka upp arbetsledning och polisiär
      förundersökningsledning. Med hänsyn till de brister i handläggningen som
      uppdagats nu har polismyndigheten gett den samordnande förundersökningsledaren
      uppdraget att skapa rutiner vid kriminaljouren som säkerställer att regelverket
      beträffande unga lagöverträdare följs fullt ut.
Sedan AA kommenterat remissvaren inhämtades handlingar i Åklagar-
myndighetens, åklagarkammaren i Karlstad, ärende AM-75925-08 och i Värmlands
tingsrätts mål B 2580-08.

Mot bakgrund av vad som framkommit i utredningen remitterades ärendet härefter
till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över vad som anförts i
anmälan till JO.

Åklagarmyndigheten (dåvarande vice riksåklagaren KK) kom in med ett yttrande,
till vilket hade fogats upplysningar från chefsåklagaren LL samt kammaråklagarna
HH och MM (här utelämnade).

KK redovisade inledningsvis bakgrunden till ärendet enligt följande.

      Efter begäran av handläggande åklagaren har Värmlands tingsrätt i juni förordnat en
      offentlig försvarare åt BB med anledning av att denne var misstänkt för misshandel i
      maj 2008.
      Polisen har lördagen den 5 juli 2008 klockan 06.40 gripit BB såsom misstänkt för
      misshandel och skadegörelse samma natt. Gärningarna var riktade mot BB:s
      flickvän.
      Polisen har hållit förhör jämlikt 24 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken (RB)
      med BB samma dag klockan 09.54. Förhöret har avslutats klockan 10.50. Innan
      förhöret påbörjades har BB, enligt polisen, informerats om rätten till försvarare och
      tillfrågats om önskemål på försvarare. BB har namngett en försvarare men uppgett
      att förhöret kunde hållas utan närvaro av försvararen.
                                                                       Dnr 3741-2008     Sid 4 (10)



      Polisen har anmält gripandet till jourhavande åklagare klockan 11.30. Jouråklagaren
      har klockan 11.40 beslutat att anhålla BB såsom på sannolika skäl misstänkt för
      misshandel och skadegörelse. Grunden för anhållningsbeslutet har angetts vara
      kollusions- och recidivfara. Jouråklagaren har också beslutat att ålägga BB
      restriktioner. Jouråklagaren har samma dag anmält till Värmlands tingsrätt att BB
      var i behov av en offentlig försvarare. Jouråklagaren har vidare samma dag klockan
      14.15 beslutat att anhållningsbeslutet ska kvarstå. Av tvångsmedelsblankettens
      baksida framgår det att jouråklagaren lämnat direktiv till polisen bestående i att
      vittnena, om möjligt, skulle identifieras och förhöras samt att målsägandens moder
      skulle förhöras. Därefter skulle en ny åklagarkontakt tas.
      Målsägandens moder har hörts samma dag klockan 13.26. Två vittnen har förhörts
      på kvällen den 5 juli.
      Jouråklagaren har upplyst att hon inte minns vilka diskussioner hon haft med polisen
      angående kontakt med sociala myndigheter och vårdnadshavare. Jouråklagaren har
      emellertid som rutin att alltid påminna polisen om att socialtjänsten och vårdnads-
      havare ska underrättas så fort en minderårig är frihetsberövad.
      Av handlingarna framgår det att BB har förhörts vid ytterligare två tillfällen,
      nämligen dels den 5 juli klockan 21.20, dels den 7 juli klockan 20.13. Vid förhöret
      den 5 juli har BB på nytt tillfrågats om han önskade försvarare. BB har då uppgett
      att han önskade den han haft tidigare och om inte det var möjligt godtog han den
      rätten förordnade. En offentlig försvarare har inte varit närvarande vid något av
      förhören.
      Enligt uppgift från polisen ska förhöret den 5 juli ha hållits på uppdrag av
      jouråklagaren FF. Jouråklagaren FF synes inte ha dokumenterat sitt direktiv i
      åklagarakten.
      Målsäganden har förhörts vid tre tillfällen, nämligen den 5 juli klockan 06.35, och
      klockan 21.22 samt den 7 juli klockan 15.41.
      På morgonen måndagen den 7 juli övertog den handläggande åklagaren ärendet
      eftersom BB redan pågick i ett ärende på åklagarens tjänst (tidigare nämnd
      misshandel i maj). Åklagaren tog omgående kontakt med socialtjänsten i Sunne
      kommun och informerade om de brott för vilka BB var misstänkt. Vidare har
      alternativ till häktning diskuterades. Åklagaren har också kontaktat den offentlige
      försvararen och informerat denne om att BB var anhållen.
      Åklagaren har bedömt att det förelåg kollusions- och recidivfara och har ansett att
      det fanns synnerliga skäl för häktning för vilka hon har redovisat.
      Åklagaren har under den 7 juli haft ett flertal samtal med socialtjänsten som ansåg
      att det var nödvändigt att BB kom till ett utredningshem varför de överenskom att
      socialtjänsten skulle försöka finna en plats åt BB på ett utrednings- eller
      behandlingshem. Enligt åklagaren skulle en sådan placering kunna utgöra ett
      alternativ till häktning. Socialtjänsten har dock haft svårigheter med att omgående
      hitta en ledig plats.
      Av handlingarna framgår det också att åklagaren samma dag har lämnat direktiv om
      att målsäganden och BB skulle förhöras på nytt.
      På uppdrag av att den handläggande åklagaren, som var upptagen i en hovrätts-
      förhandling, ingav en assistentåklagare en häktningsframställning avseende BB.
      Häktningsframställningen har faxats till tingsrätten tisdagen den 8 juli klockan
      11.25.
      Under eftermiddagen den 8 juli har socialtjänsten fått klartecken från ett
      behandlingshem som kunde ta emot BB. Assistentåklagaren har därför hävt
      anhållningsbeslutet samma dag klockan 15.15. Placeringen av BB har varit frivillig.
      Åtal har väckts mot BB för bl.a. nu aktuell brottslighet den 17 oktober 2008.
      Värmlands tingsrätt har meddelat dom den 30 oktober 2008.
Efter att ha redogjort för den rättsliga regleringen redovisade KK följande
bedömning.
                                                                      Dnr 3741-2008      Sid 5 (10)



När någon har gripits ska polisen skyndsamt anmäla gripandet till åklagare.
Innebörden av begreppet skyndsamt anses vara ”snarast möjligt” efter gripandet.
En anmälan kan anstå i avvaktan på att den misstänkte förhörs, om inte saken är
tveksam eller svårbedömd. Praktiska överväganden har lett till att polisen ofta håller
förhör med den misstänkte innan åklagaren kontaktas, för att åklagaren ska få ett
bättre underlag för sin bedömning. (Lindberg, Gunnel, Straffprocessuella
tvångsmedel – när och hur får de användas, 2:a uppl. s. 211 f.).
I det aktuella fallet har BB, som var sjutton år, varit misstänkt för misshandel vid
flera tillfällen under samma natt av sin flickvän. Gripandet har anmälts till åklagare
efter att BB delgivits misstanke och förhörts. Eftersom det för misshandel är
föreskrivet mer än sex månaders fängelse ska förundersökningen enligt LuL ledas
av åklagare. Gärningen var dessutom riktad mot en närstående varför för-
undersökningen även enligt ÅFS 2005:9 och RPSFS 2007:2, FAP 403-5 ska ledas
av åklagare. Med hänsyn främst till BB:s ålder delar jag kammarchefens uppfattning
att gripandet borde ha anmälts tidigare till åklagaren.
Vad gäller frågan om underrättelse och kallelse till vårdnadshavare kan följande
sägas. Syftet med att vårdnadshavare ska underrättas är att föräldrarna på ett tidigt
stadium ska engageras i brottsutredningen och få dem att medverka i arbetet med att
komma till rätta med brottsligheten. Ett sätt att ytterligare öka vårdnadshavarnas
medverkan är att kalla dem till polisförhöret med den unge. Underrättelse och
kallelse ska ske om det inte medför men för utredningen eller det annars finns
särskilda skäl mot det. I de fall där den unge har gripits och förhör ska hållas
omedelbart är det lämpligt att vårdnadshavarna genast underrättas och uppmanas att
inställa sig för att närvara vid förhöret. För det fall förhör hålls vid ett senare tillfälle
bör vårdnadshavarna få en särskild kallelse. Det är dock värdefullt om polisen också
tar kontakt med vårdnadshavarna per telefon och avtalar tid för förhör. En under-
rättelse ska inte ske om det uppenbarligen inte skulle fylla någon funktion eller om
det kan antas att det skulle vara till större skada än nytta för den unge om vårdnads-
havaren underrättas. En kallelse får underlåtas om förhör av utredningsskäl måste
hållas omedelbart och vårdnadshavaren inte kan nås (prop. 1994/95:12 s. 64 f. och
s. 97).
Polisen ska genast underrätta socialnämnden när någon under arton år är skäligen
misstänkt för brott på vilket det kan följa fängelse. Om möjligt ska företrädare för
socialtjänsten även närvara vid förhör med den unge. Det är av olika skäl viktigt att
socialnämnden blir underrättad i ett tidigt skede när en ung person är misstänkt för
brott. Möjligheterna ökar därigenom för företrädare för socialtjänsten att medverka
under brottsutredningarna, t.ex. kan det bli praktiskt lättare att ordna så att någon
från socialtjänsten kan närvara vid förhör med den unge. Det finns då också
förutsättningar för att snabbt genomföra en utredning om den unges levnads-
omständigheter. En tidig underrättelse ger också socialnämnden möjlighet att agera
på ett tidigt stadium för att få i gång olika stödåtgärder. Att en person från
socialtjänsten är närvarande vid förhör innebär ett stöd för den unge samtidigt som
socialtjänsten får information om brottet och omständigheterna kring detta. Vidare
kan på ett tidigt stadium kontakt etableras med den unge, liksom med hans eller
hennes föräldrar (prop. 1994/95:12 s. 66 f.).
I det aktuella fallet har BB:s vårdnadshavare underrättats om frihetsberövandet först
efter det att BB hade anhållits. Då det inte har framkommit att en underrättelse och
kallelse skulle vara till men för utredningen borde vårdnadshavarna snarast möjligt
efter gripandet ha underrättats om detta samt uppmanats att närvara vid förhöret med
BB. På samma sätt borde socialnämnden ha underrättats och beretts möjlighet att
närvara vid förhöret. Underrättelserna skulle alltså i detta fall ha lämnats innan
gripandet rent faktiskt anmäldes till åklagaren.
Av handlingarna i ärendet framgår det att polismannen känt till vilka regler som
gäller på området men att han glömt bort att underrätta såväl vårdnadshavare som
socialnämnden. Jouråklagaren minns inte vilka diskussioner hon haft med polisen
angående detta. Hon brukar dock alltid påminna polisen om att såväl vårdnadshavare
som socialnämnden ska underrättas när en underårig frihetsberövas. Jag kan bara
konstatera att socialnämnden inte tycks ha underrättats om frihetsberövandet förrän
                                                                         Dnr 3741-2008      Sid 6 (10)



      på måndagen den 7 juli då ordinarie åklagare övertog handläggning av ärendet. Jag
      kan vidare konstatera att varken vårdnadshavare eller socialtjänsten har närvarat vid
      något förhör med BB.
      BB har haft rätt till en offentlig försvarare. En sådan ska utses av den underåriges
      vårdnadshavare varför dessa borde ha kontaktats även i denna fråga. Jouråklagaren
      har anmält till Värmlands tingsrätt att BB framställt önskemål om försvarare. Av
      åklagarakten framgår inte om domstolen lämnat något besked i frågan, såsom att
      tingsrätten sedan tidigare förordnat en offentlig försvarare för BB eller att en annan
      försvarare skulle förordnas. Det är inte känt om försvararen har underrättats om
      frihetsberövandet innan den handläggande åklagaren tog kontakt den 7 juli. Då
      jouråklagaren synes ha vaga minnesbilder av ärendet förefaller det inte vara möjligt
      att få någon närmare klarhet när det gäller handläggningen i denna del. Det står dock
      klart att den offentliga försvararen inte har närvarat vid något av förhören med BB.
      BB synes dock inte heller ha påkallat att försvaren skulle närvara vid förhören.
      Att en offentlig försvarare förordnats i ett LuL-ärende innebär, enligt riksåklagarens
      riktlinjer för handläggning av ungdomsärenden, inte nödvändigtvis att denne alltid
      måste närvara vid förhör med den misstänkte. Om det begärs att försvarare ska få
      närvara vid förhör med den misstänkte är det dock angeläget att i största möjliga
      utsträckning ställa sig tillmötesgående till en sådan framställan. Om detta skulle
      innebära att ett frihetsberövande förlängs får dock en bedömning göras i det enskilda
      fallet huruvida det är lämpligt att invänta försvararens närvaro eller om förhöret kan
      hållas i dennes frånvaro.
      Åklagaren har redogjort för sin bedömning av häktningsgrunderna. Jag har ingen
      anledning att göra någon annan bedömning. I en sådan situation ska dock åklagaren
      undersöka om betryggande övervakning kan ske på annat sätt. Om så inte kan ske
      bör en häktningsframställning, enligt riksåklagarens riktlinjer för handläggning av
      ungdomsärenden, ges in så snart som möjligt till domstolen. I aktuellt fall har
      åklagaren fört diskussioner med socialtjänsten om olika alternativ till häktning. De
      kom överens om att socialtjänsten skulle försöka hitta en plats åt BB på ett
      utredningshem. Då socialtjänsten har haft svårigheter med att omgående hitta en
      ledig plats på ett utrednings- eller behandlingshem har åklagaren inlämnat en
      häktningsframställning på förmiddagen tredje dagen efter anhållningsbeslutet. När
      socialtjänsten några timmar senare fått klartecken från ett behandlingshem har
      åklagaren omgående hävt anhållningsbeslutet. Det kan inte uteslutas att frihets-
      berövandet av BB kunnat bli kortare om socialtjänsten redan under helgen hade
      informerats om BB:s situation. I den uppkomna situationen anser jag dock att den
      handläggande åklagaren har haft fog för sitt beslut att BB skulle begäras häktad i
      avvaktan på att han kunde placeras vid ett utredningshem och att det funnits skäl att
      avvakta med att inge häktningsframställning till dess socialtjänsten lämnat besked i
      frågan.
      Sammanfattningsvis kan konstateras att underrättelser och kallelser till
      vårdnadshavare och socialtjänsten inte skett på rätt sätt, vilket givetvis är beklagligt.
      I sammanhanget bör dock framhållas att ärendet har handlagts av flera olika
      åklagare under jourtid vilket alltid medför en ökad risk för informationsbortfall och
      missförstånd. Även uppföljning av lämnade direktiv kan försvåras vid åklagarbyten.
      Det är därför av vikt att överlämnande av ärenden under jourtid sker under
      betryggande former och att åklagarna dokumenterar vidtagna åtgärder och direktiv.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
Inledning
BB greps av polis misstänkt för bl.a. misshandel av sin flickvän. Han var vid
tidpunkten för frihetsberövandet 17 år gammal. Åklagare underrättades om
gripandet först sedan BB delgetts misstanke om brott. Fråga har också uppkommit
om polis och åklagares agerande vad gäller underrättelser till vårdnadshavare och
                                                                  Dnr 3741-2008   Sid 7 (10)



socialtjänst samt det förhållandet att förhör hölls med BB utan att varken vårdnads-
havare eller företrädare för socialtjänsten kallats. Någon försvarare var inte heller
närvarande vid de förhör som hölls med BB.

Anmälan om gripande till åklagare
Enligt 24 kap. 8 § andra stycket RB ska den gripne så snart som möjligt efter
gripandet förhöras av en polisman eller en åklagare och frihetsberövandet ska
skyndsamt anmälas till åklagaren om denne inte redan har underrättats om
åtgärden. Med begreppet skyndsamt avses ”snarast möjligt” efter gripandet (se bl.a.
Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel – när och hur får de användas,
2:a upplagan s. 211).

Om polisen håller anhållningsförhöret kan, enligt ett uttalande i förarbetena till
bestämmelserna i 8 §, anmälan till åklagaren om frihetsberövandet i de flesta fall
anstå till efter förhöret. Är saken tveksam eller svår kan det emellertid vara
nödvändigt att en anmälan om frihetsberövandet görs redan före förhöret för att
åklagaren ska kunna antingen själv höra den misstänkte eller lämna instruktioner
om vad den misstänkte ska höras om (prop. 1986/87:112 s. 74).

Av 3 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,
förkortad LUL, framgår att en förundersökning mot den som inte fyllt arton år och
som gäller brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader alltid
ska ledas av åklagare. Åklagare ska även leda förundersökning om brottet avser
våld mot närstående (se bl.a. ÅFS 2005:9).

Utredningen ger vid handen att BB greps kl. 06:40 och att åklagare underrättades
om frihetsberövandet först cirka fem timmar senare. Innan så skedde hade också ett
förhör med BB hållits. Med beaktande av BB:s ålder och det brott han
huvudsakligen misstänktes för anser jag att polisen borde ha anmält
frihetsberövandet till åklagare omedelbart i anslutning till att BB infördes till
stationen.

Underrättelser till vårdnadshavare och socialtjänsten m.m.
Enligt 5 § LUL ska, om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för
brott, vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran samt
annan som har en fostrande roll i förhållande till den unge omedelbart underrättas
samt kallas till förhör som hålls med den unge, om detta inte är till men för
utredningen eller det annars finns särskilda skäl mot det.

Underrättelse och kallelse får enligt motivuttalanden underlåtas om det
uppenbarligen rör sig om en förseelse av mycket bagatellartat slag eller det kan
antas att det skulle vara till större skada än nytta för den unge om vårdnadshavaren
underrättas. Som ett annat exempel anges att ett förhör med den unge av
utredningsskäl måste hållas omedelbart men att hans vårdnadshavare inte kan nås
(prop. 1994/95:12 s. 97).

Vidare gäller att om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för brott
på vilket fängelse kan följa, ska socialnämnden genast underrättas (6 § LUL). Vid
                                                                   Dnr 3741-2008   Sid 8 (10)



förhör med underårig som är misstänkt för sådant brott ska företrädare för
socialtjänsten närvara om det är möjligt och det kan ske utan men för utredningen
(7 § LUL).

Att en person från socialtjänsten är närvarande innebär ett stöd för den unge
samtidigt som socialtjänsten får information om brottet och omständigheterna kring
detta. Vidare kan på ett tidigt stadium kontakt etableras med den unge liksom med
hans föräldrar (a. prop. s. 67).

CC, som var den polisman som initialt handlade ärendet, har uppgett att han
förbisåg att underrätta såväl vårdnadshavarna som socialtjänsten. Nu var det i
stället AA som kom att kontakta honom efter det att det första förhöret hållits. När
det gäller underrättelsen till de sociala myndigheterna har polismyndigheten
uppgett att det finns vissa svårigheter med att underrätta socialnämnden i mindre
kommuner som inte har personal i beredskap eller jourverksamhet. Enligt CC var
socialjouren inte i tjänst vid tidpunkten för det första förhöret under lördagen.

Det är av hänsyn till omsorgen om den unge viktigt att föreskrifterna i 5-7 §§ LUL
iakttas. Det bör framhållas att det saknades anledning att inte kalla vårdnadshavare
eller företrädare för socialtjänsten till förhören. Eftersom CC och AA talades vid
efter det första förhöret är det anmärkningsvärt att hon åtminstone inte kallades till
det andra förhör som hölls på lördagskvällen eller till förhöret den 7 juli.
Detsamma gäller underrättelse och kallelse till företrädare för socialtjänsten, om
det inte var möjligt att informera socialtjänsten redan inför det första förhöret.

Polisens underlåtenhet härvidlag förefaller ha berott på att de förhörsledare som tog
över ärendet inte reflekterade över det förhållandet att BB var underårig. Den som
höll det andra förhöret har ju bekräftat att så var fallet, medan den som var förhörs-
ledare den 7 juli inte kom ihåg ärendet. Uppenbarligen fungerade överlämningen
av ärendet mellan polismännen illa.

Utredningen har inte lyckats klarlägga om nyss nämnda underrättelser och kallelser
diskuterades vid de kontakter som polis och åklagare hade under helgen. Även om
det i praktiken är polisen som ombesörjer underrättelser och kallelser vill jag
betona att åklagaren, i egenskap av förundersökningsledare, har det övergripande
ansvaret för att se till att aktuella bestämmelser i LUL följs. Som Åklagar-
myndigheten också framfört kan det inte uteslutas att frihetsberövandet av BB hade
kunnat bli något kortare om socialtjänsten redan under helgen hade informerats om
BB:s situation och då fått tillfälle att börja försöka ordna en ledig plats på ett
utrednings- eller behandlingshem åt honom. Nu blev det i stället så att social-
tjänsten kom att underrättas om saken först på måndagsmorgonen den 7 juli.

Offentlig försvarares medverkan vid förhör
För en misstänkt som inte fyllt arton år ska offentlig försvarare förordnas, om det
inte är uppenbart att han saknar behov av försvarare. När offentlig försvarare ska
förordnas, ska undersökningsledaren göra anmälan om det hos rätten (24 § LUL).
                                                                   Dnr 3741-2008    Sid 9 (10)



Av utredningen framgår att BB inför det inledande förhöret informerades om rätten
till försvarare och tillfrågades om sina önskemål. BB namngav en advokat men
uppgav att förhöret kunde hållas utan att denne var närvarande.

Även om en misstänkt uppger att ett förhör kan genomföras utan försvarare har en
förundersökningsledare att på objektiva grunder bedöma om så är fallet.
Bedömningen kan således inte enbart överlåtas på den misstänkte, särskilt inte i ett
fall som detta då den misstänkte var under arton år och inte heller hade stöd av
någon vårdnadshavare. Jag har tidigare uttalat att i de fall den misstänkte är under
arton år och är misstänkt för ett allvarligare brott bör det så långt som möjligt
eftersträvas att en försvarare förordnas redan vid det inledande förhöret med den
misstänkte (se JO 2008/09 s. 92).

Europadomstolen har i flera avgöranden haft att pröva frågan om vägran att låta
försvarare närvara vid inledande polisförhör står i strid med artikel 6.1 och 6.2 i
den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. I ett avgörande som meddelats i tiden efter beslutet i JO
2008/09 s. 92 har domstolen i utvidgad sammansättning erinrat om bl.a. innehållet i
artikel 37.d i FN:s konvention om barnets rättigheter som föreskriver att ett barn
som berövats sin frihet har rätt att snarast få tillgång (prompt access) till juridiskt
biträde och annan lämplig hjälp. Domstolen erinrar vidare om att rätten till rättsligt
biträde (access to legal advice) även annars är av stor vikt och är av särskild
betydelse när det gäller allvarliga anklagelser. Domstolen konstaterar att artikel 6.1
som regel kräver att den misstänkte ges tillgång till en försvarare redan under det
första polisförhöret, om det inte kan visas att i ljuset av särskilda omständigheter i
det enskilda fallet det fanns tvingande skäl (compelling reasons) att begränsa denna
den misstänktes rätt. Domstolen uttalar vidare att även om tvingande skäl
föreligger får en sådan begränsning – oavsett skälen för den (whatever its
justification) – inte otillbörligt skada (unduly prejudice) den misstänktes
rättigheter, samt att en oåterkallelig sådan skada i princip uppstår om den
misstänkte utan tillgång till försvarare under förhör gör uttalanden som läggs till
grund för en fällande dom. (Europadomstolens dom i målet Salduz ./. Turkiet, den
27 november 2008). Domstolen har visserligen ansett att en misstänkt givetvis kan
avsäga sig rätten att biträdas av en försvarare, förutsatt att det sker uttryckligt och
frivilligt. Ett avstående måste emellertid ske på ett otvetydigt sätt (in an
unequivocal manner) och omgärdas av sådana minimigarantier som svarar mot
dess vikt (Yoldas ./. Turkiet, dom den 23 februari 2010).

Det har i ärendet, bl.a. genom Åklagarmyndighetens remissvar, kommit fram att
när BB greps var redan en offentlig försvarare förordnad för honom i ett annat
ärende, som rörde misshandel i maj 2008. Det finns därför anledning att framhålla
att ett försvararuppdrag inte är strikt begränsat till den eller de gärningar som avses
med ett förordnande. Ett uppdrag som ges under en förundersökning får anses
omfatta även gärningar för vilka huvudmannen senare under förundersökningen
kan komma att misstänkas. Förordnandet bör även omfatta gärningar som blir
föremål för en ny förundersökning, om avsikten är att åtal för dessa gärningar ska
                                                                    Dnr 3741-2008     Sid 10 (10)



väckas inom ramen för samma brottmålsrättegång (Fitger, Rättegångsbalken, del 2,
s. 21:33 och SvJT 1971 ref. s. 40).

BB:s försvarare borde givetvis ha varit närvarande redan vid det första förhöret. I
sammanhanget kan nämnas att jag i ett annat ärende har uttalat att det förhållandet
att en advokat inte är förordnad som offentlig försvarare inte utgör ett godtagbart
skäl att inte tillåta honom att närvara vid ett förhör (se JO 2009/10 s. 68). Det är
visserligen oklart om CC kände till att BB redan hade en offentlig försvarare
förordnad. Jag kan dock inte förstå annat än att det borde ha varit möjligt för
honom att ta reda på det genom de anteckningar som bör ha funnits rörande det
tidigare ärende i vilket BB var misstänkt.

Av utredningen framgår emellertid att jouråklagaren senare under dagen anmälde
till tingsrätten att BB var i behov av försvarare och enligt tingsrättens dagboksblad
förordnades också en försvarare i ärendet redan samma dag, dvs. lördagen den 5
juli. Om jouråklagaren inte fick något snart besked från tingsrätten borde denne i
vart fall ha försökt att följa upp sin begäran dit och sedan diskuterat saken med
polisen för att på så sätt försöka säkerställa att försvararen kunde vara närvarande
vid de kommande förhören. Förhöret på lördagskvällen påbörjades också först efter
kl. 21.

–––––

Polis och åklagare förtjänar sammanfattningsvis kritik för de brister som
uppdagats. Jag är särskilt kritisk till att förhöret under lördagskvällen, och i än
högre grad förhöret på måndagen, hölls utan att försvararen var närvarande.

Vad som i övrigt kommit frami ärendet föranleder inte något uttalande från min
sida.

Slutligen kan nämnas att jag i ett annat beslut denna dag har uttalat mig om rätten
till försvarare vad gäller en misstänkt som var över 18 år (se dnr 5684-2008,
beslutet finns tillgängligt på www.jo.se).

Ärendet avslutas.
