# Statens jordbruksverks handläggning av ett ärende rörande destruktion av nötkreatur; bl.a. tillämpning av EG-förordningar

JO 2002-01-08 dnr 3743-1999

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                       Sid
                                                                            2002-01-08             3743-1999                1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Statens jordbruksverks handläggning av ett ärende rörande destruktion
                        av nötkreatur; bl.a. tillämpning av EG-förordningar

## Anmälan

I en anmälan begärde S-I.S. att JO skulle granska Statens jordbruksverks
                        handläggning och beslut i ett ärende rörande destruktion av nötkreatur. Anmälan
                        baserades på uppgifter ur en tidningsartikel i Norrköpings Tidningar den 9 oktober
                        1999 om att sex nötkreatur på en gård utanför Ljungskile skjutits ihjäl efter beslut
                        från Jordbruksverket därför att ”korna saknade EU:s gula registreringsplattor i
                        öronen”. Tidningsartikeln var fogad till anmälan.

## Utredning

Statens jordbruksverks akt lånades in och granskades.

                        I en promemoria som upprättades hos JO den 20 oktober 1999 anfördes följande.
                                  Den 17 september 1999 beslöt Statens jordbruksverk med stöd av artikel 1.1 i
                                  kommissionens förordning (EG) nr 494/98 av den 27 februari 1998 att förbjuda P.S.
                                  att förflytta sina djur till eller från sin anläggning med visst angivet
                                  produktionsplatsnummer. P.S. förelades samtidigt att senast inom två arbetsdagar
                                  från det han fick del av beslutet bevisa identiteten av samtliga djur som avsågs i en
                                  bifogad kontrollrapport.
                                  Den 4 oktober 1999 beslöt Jordbruksverket med stöd av artikel 1.2 i samma
                                  förordning att sex nötkreatur tillhöriga P.S. skulle destrueras, eftersom han inte hade
                                  kunnat bevisa identiteten på djuren.
                                  Avlivningen av nötkreaturen ägde – enligt en rapport av distriktsveterinären Nils
                                  Vallentin som på Jordbruksverkets uppdrag övervakade saken – rum på förmiddagen
                                  den 6 oktober 1999.
                                  Händelsen väckte stor uppmärksamhet i nyhetsbevakningen och har till dags dato
                                  resulterat i femton anmälningar till JO som samtliga grundar sig på uppgifter i
                                  massmedierna.
                                  JO har med anledning av anmälningarna lånat in Jordbruksverkets akt i ärendet.
                                  Av akten framgår utöver vad redan angivits att beslutet den 17 september 1999 med
                                  föreläggande för P.S. att bevisa identiteten av djuren delgavs honom den 21
                                  september 1999. Beslutet kunde enligt meddelad fullföljdshänvisning överklagas
                                  hos länsrätten inom tre veckor från den dag då P.S. fick del av beslutet.
                                  Fullföljdstiden gick således ut den 12 oktober 1999.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                        Dnr 3743-1999     Sid 2 (5)



      Jordbruksverkets nästa beslut om destruering av nötkreaturen fattades redan den 4
      oktober. I beslutet angavs att det gällde med omedelbar verkan. Detta beslut
      skickades till P.S. den 5 oktober. Av akten framgår inte om P.S. fick del av beslutet
      innan djuren avlivades. Även i detta beslut angavs att det kunde överklagas hos
      länsrätten inom tre veckor från delgivningen.
      ––––
      I anledning av det nu redovisade bör yttrande inhämtas från Jordbruksverket.
      Yttrandet skall särskilt avse de omständigheterna att destrueringsbeslutet den 4
      oktober fattades innan föreläggandebeslutet den 17 september vunnit laga kraft och
      att destrueringsbeslutet verkställdes innan P.S. – som det synes – fått rimlig
      möjlighet att utnyttja sin rätt att överklaga det.
      Jordbruksverket bör också yttra sig i frågan om verket övervägt andra alternativ för
      att komma till rätta med problemet med utebliven identifiering av djuren.
Ärendet remitterades till Jordbruksverket för yttrande enligt promemorian.
Jordbruksverket anförde i sitt remissvar, som beslutats av generaldirektören
Ingbritt Irhammar den 1 december 1999, följande (bilagorna här uteslutna).

      Ärendets gång och den rättsliga grunden
      Enligt 24 och 26 §§ förordningen (1994:1715) om EG:s förordningar om
      jordbruksprodukter fattar Jordbruksverket beslut i den tillsyns- och
      kontrollverksamhet som verket bedriver vad avser efterlevnaden av rådets
      förordning (EG) nr 820/97 av den 21 april 1997 om upprättandet av ett system för
      identifiering av nötkreatur och om märkning av nötkött och nötköttsprodukter och
      kommissionens förordning (EG) nr 494/98 av den 27 februari 1998 om närmare
      föreskrifter för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 820/97 vad gäller
      tillämpningen av administrativa minimipåföljder inom ramen för systemet för
      identifiering och registrering av nötkreatur.
      Jordbruksverket har tillämpat följande bestämmelser i ovan nämnda EG-
      förordningar i det aktuella ärendet.
      Av artikel 3 första stycket i rådets förordning (EG) nr 820/97 framgår att systemet
      för identifiering och registrering av nötkreatur skall omfatta följande delar.
      a) Öronmärken för individuell identifiering av djur.
      b) Databaser.
      c) Pass för djuren (tillämpas inte i Sverige).
      d) Individuella register som förs i alla anläggningar.
      Av artikel 1.1 i kommissionens förordning (EG) nr 494/98 framgår att om det finns
      djur som inte uppfyller någon av bestämmelserna i artikel 3 i förordning (EG) nr
      820/97 skall förflyttningen av samtliga djur till eller från den berörda djurhållarens
      anläggning begränsas.
      Av artikel 1.2 i förordningen (EG) nr 494/98 framgår vidare att om djurhållaren på
      anläggningen inte kan bevisa identifieringen av ett djur inom två arbetsdagar skall
      det omedelbart destrueras under veterinärmyndighetens överinseende och utan
      ersättning från den behöriga myndigheten.
      Jordbruksverket erhöll den 11 maj 1999 en anmälan om att det hos P.S. fanns
      nötkreatur som inte var märkta med öronbrickor eller registrerade. Verket skickade
      då information om gällande regler för märkning, journalföring och rapportering av
      nötkreatur till P.S., men då ingenting inträffade som tydde på att han hade för avsikt
      att märka eller registrera sina djur begärde verket den 26 augusti 1999 att
      Länsstyrelsen i Västra Götaland skulle kontrollera förhållandena hos P.S. avseende
      märkning och registrering. Länsstyrelsen konstaterade i sin kontrollrapport av den 7
      september 1999 att P.S:s sex nötkreatur inte var märkta med öronbrickor. Vidare
      saknades ett individuellt register på anläggningen (stalljournal) och någon
      rapportering av djurinnehavet till Centrala nötkreatursregistret (CDB) hade inte
      gjorts. Då P.S. därmed inte uppfyllde någon av bestämmelserna i artikel 3 i
      förordningen 820/97 beslutade verket den 17 september 1999, med stöd av artikel
                                                                       Dnr 3743-1999     Sid 3 (5)



      1.1 i kommissionens förordning (EG) nr 494/98, om förbud mot förflyttning av
      samtliga djur till eller från anläggningen. Han förelades samtidigt att senast inom två
      dagar från det att han fick del av förevarande beslut bevisa identiteten på
      nötkreaturen i enlighet med art 1.2 samma förordning. P.S. delgavs beslutet den 21
      september 1999. Han begärde inte inhibition av beslutet hos länsrätten.
      De uppgifter som en djurhållare måste bevisa för att ett djur skall anses vara
      identifierat är följande. Djurets kön, ras, födelsedatum, moderns identifikationskod
      för djur födda efter den 1 juli 1999, födelseanläggningens identifikationsnummer,
      identifikationsnummer för alla anläggningar där djuret hållits samt datum för
      förflyttningar. Det skall understrykas att verket försöker – så långt det är möjligt –
      att bistå en djurhållare med identifieringen. Det skall dock påpekas att det är
      djurhållaren som skall bevisa identiteten på sina djur, inte Jordbruksverket. Med
      beaktande härav kontaktade handläggare vid Jordbruksverket P.S. vid två tillfällen,
      den 24 och 27 september 1999, för att informera honom om hur identifieringen av
      djuren skulle gå till och vid behov bistå honom. Han vägrade vid dessa tillfällen att
      samtala med handläggarna. Jordbruksverket beslutade den 4 oktober 1999 om
      destruktion av de aktuella nötkreaturen. En sammanställning över viktiga händelser i
      ärendet bifogas (bilaga 1).
      Det är viktigt att klarlägga att ett syfte med de relevanta EG-förordningarna är att
      möjliggöra en effektiv smittspårning. Detta har medfört att de tidsfrister som skall
      iakttas vid tillämpningen av regelverket är synnerligen snäva. Enligt artikel 1.2 i
      kommissionens förordning (EG) nr 494/98 skall ett djur omedelbart destrueras om
      djurhållaren inte har bevisat identiteten på djuret inom två arbetsdagar. Vid angivna
      förhållanden beslutade Jordbruksverket att destruktionen skulle ske med omedelbar
      verkan enligt 32 § förordningen (1994:1715) om EG:s förordningar om
      jordbruksprodukter. Destruktionen kunde därmed ske utan att P.S. delgivits beslutet
      eller att detta vunnit laga kraft. Eftersom artikel 1.2 innehåller ordet omedelbart är
      det inte möjligt att vänta på att föreläggandebeslutet respektive destrueringsbeslutet
      skall vinna laga kraft innan nästa åtgärd vidtas. Det skall i sammanhanget nämnas att
      beslutet expedierades till P.S. den 5 oktober 1999 med normal postbefordran.
      Ytterligare ett beslut översändes till distriktsveterinären Nils Vallentin för
      överlämnande till P.S. på dagen för verkställigheten av beslutet.

      Alternativt förfarande
      Jordbruksverket har också att yttra sig i frågan om andra alternativ har övervägts för
      att komma tillrätta med problemet med utebliven identifiering av djuren. Destruktion
      av nötkreatur, och därtill utan ersättning, är ett påtagligt ingrepp i en djurhållares
      personliga och ekonomiska förhållanden. Dessutom är ett dylikt beslut oåterkalleligt.
      Jordbruksverket lade därför ned avsevärd tid på att utreda om det fanns alternativ till
      den aktuella destruktionen. Gällande EG-förordningar är emellertid klara och
      entydiga och lämnar inte något utrymme för verket att förfara på annat sätt än som
      har skett. Alla alternativa förfaranden som t.ex. tvångsmärkning av djur är uteslutna.
      Jordbruksverket vill i sammanhanget även uppmärksamma Länsrättens i Jönköpings
      län dom av den 11 november 1999 (bilaga 2) samt kommissionens svar på
      parlamentsledamot Per Gahrtons fråga (bilaga 3).
      Sammantaget är det Jordbruksverkets uppfattning att allt som är möjligt har gjorts
      för att bistå P.S. med identifieringen av de aktuella nötkreaturen, att tillämpningen
      av relevanta svenska författningar och EG-förordningar har skett på ett korrekt sätt
      samt att verket inte har kunnat agera på något annat sätt för att komma tillrätta med
      det förhållandet att P.S. inte identifierade sina nötkreatur.
Länsrätten i Jönköpings län avslog den 9 november 1999 P.S:s överklagande av
Jordbruksverkets beslut om destruktion av nötkreatur.

I beslut den 8 januari 2002 anförde JO Berggren följande.
                                                                    Dnr 3743-1999    Sid 4 (5)




JO:s tillsyn avser i första hand en kontroll av att myndigheterna och deras
befattningshavare i sin verksamhet följer lagar och andra författningar samt i övrigt
fullgör sina åligganden. Granskningen är av rättslig art och avser främst
tillämpningen av gällande förfaranderegler. Däremot brukar JO inte pröva
myndigheternas ställningstaganden i sakfrågor, i synnerhet om besluten bygger på
lämplighetsöverväganden eller förutsätter särskild sakkunskap. JO kan inte ändra
eller upphäva ett beslut som en myndighet fattat. JO:s granskning är inte heller
avsedd att föregripa eller ersätta den prövning som kan ske eller har skett i
ordinarie ordning.

Jordbruksverket har i sitt yttrande hit uppgett att verket lagt ned avsevärd tid på att
utreda om det fanns alternativ till destruktionen. Härtill har verket anmärkt att
gällande EG-förordningar är klara och entydiga och inte lämnar något utrymme för
verket att förfara på annat sätt än som skett; ett alternativt förfarande, som t.ex.
tvångsmärkning eller dylikt är uteslutet. Till detta vill jag endast lägga den
synpunkten att verket inte rimligen kunnat kritiseras om man före beslutet om
destruktion genom alternativa åtgärder försökt nå EG-förordningens yttersta syfte,
att för spårande av eventuell smitta göra det möjligt att utreda nötkreaturens
ursprung. Med hänsyn till vad som uppgetts om djurhållarens bristande
samarbetsvilja och allmänna inställning har jag emellertid inte underlag för ett
påstående att verket genom beslutet om destruktion handlat felaktigt. Lagligheten
av det beslutet har för övrigt prövats av Länsrätten i Jönköpings län. Med hänsyn
härtill och till vad jag nyss har sagt om innebörden och inriktningen av JO:s tillsyn
har jag inga ytterligare synpunkter på det beslutet i sig.

När det gäller verkställigheten av beslutet vill jag i anslutning till den remitterade
promemorian anföra följande.

I Jordbruksverkets beslut den 17 september 1999 förelades P.S. att senast inom två
dagar från det att han fick del av beslutet bevisa identiteten på nötkreaturen. I
skälen för beslutet uppgavs att om så inte skedde skulle djuren omedelbart
destrueras. Det ligger i sakens natur att ett efterföljande beslut om att djuren skulle
destrueras kunde fattas så snart de två dagarna har passerat, dvs. utan att beslutet
har vunnit laga kraft. När myndigheten överväger att fatta ett sådant beslut bör den
likväl ta hänsyn till sådana förhållanden som talar för att man bör avvakta med
verkställigheten av beslutet, t.ex. att beslutet innebär ett allvarligt ingrepp i den
enskildes frihet eller egendom, att verkställigheten skulle bli irreparabel samt att
det finns risk för att beslutet blir upphävt om det överklagas (se Håkan Strömberg,
Allmän förvaltningsrätt, 20:e uppl. 2000, s. 128). Av utredningen i ärendet har
framkommit att handläggare vid Jordbruksverket den 24 och 27 september 1999
varit i kontakt med P.S. för att vid behov bistå honom med identifieringen av
djuren. Först efter det att han därvid vägrat samtala med handläggarna har
Jordbruksverket den 4 oktober 1999 beslutat att djuren skall destrueras. Mot denna
bakgrund finner jag inte anledning att kritisera Jordbruksverket för att verket har
fattat beslut om att djuren omedelbart skall destrueras innan tiden för överklagande
av beslutet den 17 september 1999 löpt ut.
                                                                    Dnr 3743-1999    Sid 5 (5)




P.S. har såvitt framkommit inte fått del av Jordbruksverkets beslut den 4 oktober
1999 att djuren omedelbart skall destrueras innan det verkställdes. Han har således
inte haft möjlighet att överklaga beslutet hos länsrätten och begära inhibition av
verkställigheten. Huvudregeln när det gäller betungande beslut är dock att
adressaten måste få del av beslutet innan det kan verkställas mot honom (se
Strömberg, s. 127). Detta är, liksom i fråga om verkställighet av ett beslut innan det
vunnit laga kraft, särskilt viktigt om beslutet innebär ett allvarligt ingrepp i den
enskildes frihet eller egendom eller om verkställigheten skulle bli irreparabel.
Jordbruksverket har i sitt remissvar hänvisat till de snäva tidsfrister som anges i
artikel 1.2 i kommissionens förordning (EG) nr 494/98 – ett djur skall omedelbart
destrueras om djurhållaren inte inom två dagar bevisat djurets identitet – samt att
verket i enlighet med 32 § förordningen (1994:1715) om EG:s förordningar om
jordbruksprodukter förordnat om att beslutet skall gälla omedelbart. Mot bakgrund
av dessa bestämmelser kunde beslutet om destruktion enligt Jordbruksverket
verkställas trots att det inte delgetts P.S. För egen del finner jag det tvivelaktigt att
bestämmelserna ger uttryckligt stöd för Jordbruksverkets uppfattning. Inte heller
kan förhållandena anses ha varit sådana att de, t.ex. av hänsyn till allmän ordning
och säkerhet, överhängande fara eller liknande, krävde att beslutet verkställdes
innan det tillkännagetts för P.S. Med hänsyn till att beslutet innebar ett mycket
allvarligt ingrepp i hans egendom samt att verkställigheten var irreparabel borde
Jordbruksverket i stället – i enlighet med huvudregeln ovan – ha avvaktat med att
verkställa beslutet till dess P.S. bevisligen fått del av det. Däremot innebär de snäva
tidsfrister som föreskrivs i bestämmelsen att beslutet kan verkställas utan hinder av
att det inte vunnit laga kraft. Jag är således kritisk till att Jordbruksverket har
verkställt beslutet om att djuren skall destrueras innan det delgetts djurägaren.

Vad som i övrigt har framkommit i ärendet motiverar inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet hos JO är härmed avslutat.
