# Överlämnande av uppgifter som utgör led i myndighetsutövning till privat företag

JO 2009-11-06 dnr 3777-2008

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                        Sid
                                                                            2009-11-06               3777-2008                 1 (3)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Överlämnande av uppgifter som utgör led i myndighetsutövning till
                        privat företag


                          Beslutet i korthet: En ambassad kritiseras för att den låtit ett privat företag motta,
                          kontrollera och vidarebefordra viseringsansökningar. Åtgärderna har bedömts innefatta
                          myndighetsutövning. Förfarandet, som saknat stöd i författning, har varit rättsstridigt. När
                          myndighetsutövning genom ”outsourcing” läggs ut på enskilda företag äventyras
                          rättssäkerheten. I detta fall har en visumsökande felaktigt avvisats utan möjlighet att få
                          rättelse.

## Bakgrund och utredning

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Sveriges ambassad i Bangkok. I
                        anmälan angavs bl.a. att den svenska ambassaden i Bangkok använder sig av
                        företaget Philippine Interactive Audiotext Service INC (PIASI) för handläggningen
                        av viseringsärenden. PIASI har vägrat att handlägga hans ansökan om turistvisum
                        till Sverige med motiveringen att den försäkring han tecknat inte är godkänd. Han
                        har därvid anmodats att, efter erläggande av en ny ansökningsavgift om cirka 700
                        kr, inkomma med bevis om försäkringsskydd av ett godkänt försäkringsbolag.
                        Ambassaden i Bangkok har meddelat att omprövning inte kan ske eftersom han
                        inte följt PIASI:s instruktion om att inge ett nytt försäkringsbevis.

                        Utrikesdepartementet anmodades att yttra sig över vad som anförts i anmälan.
                        Utrikesdepartementet, som inskaffade en redogörelse från Sveriges ambassad i
                        Bangkok, anförde bl.a. följande.

                                  I syfte att erbjuda allmänheten en så god service som möjligt använder sig några
                                  utlandsmyndigheter, som har stora ansvarsområden, av serviceföretag som tar emot
                                  ansökningshandlingar från allmänheten och kontrollerar attansökningarna är
                                  kompletta innan dessa vidarebefordras till respektive utlandsmyndighet för beslut.
                                  Företagen utövar ingen myndighet utan deras uppgift är begränsad till att motta
                                  handlingar och ge råd. Systemet innebär inte att allmänheten är betagen rätten att
                                  vända sig direkt till utlandsmyndigheten utan är att betrakta som ett komplement
                                  som erbjuder bättre tillgänglighet än den utlandsmyndigheterna själva kan erbjuda,
                                  inte minst vad gäller ansökningar från personer i länder som ligger långt från det
                                  land där det finns en svensk utlandsmyndighet. Företagen tar en avgift för sina
                                  tjänster, men för den som inte vill betala för deras tjänster finns alltid möjligheten att
                                  vända sig direkt till utlandsmyndigheten.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                       Dnr 3777-2008    Sid 2 (3)




      Utrikesdepartementets bedömning
      Den nu aktuella händelsen har inträffat i nära anslutning till att Utrikes-
      förvaltningens verksamhet i Manila fick en ny form. Ambassaden hade stängts och
      honorärkonsulatet var ännu inte fullt bemannat och samarbetet med PIASI hade just
      inletts.
      Vad först gäller bedömningen att den försäkring som AA hade inte uppfyllde kraven
      synes denna ha varit felaktig. Som framgår av ambassadens yttrande måste den som
      ansöker om visum till Sverige visa att han eller hon har en reseförsäkring från ett
      försäkringsbolag i Europa eller från ett antalangivna bolag på Filippinerna. Detta är
      ett resultat av det lokala Schengensamarbetet i Manila. Det bolag med vilket AA
      tecknat försäkring var dock belgiskt och borde ha godkänts. AA har alltså fått
      felaktig information från PIASI.
      I de fall en ansökan som inkommer till en utlandsmyndighet inte är komplett så ska
      sökanden beredas möjlighet att komplettera ansökan utan krav på ny
      ansökningsavgift och så borde också ha skett i detta fall.
      Vad gäller användningen av serviceföretag så är avsikten inte att frånta allmänheten
      möjligheten att vända sig direkt till myndigheten. Som framgått ovan är syftet att ge
      allmänheten möjlighet till snabbare service som ett komplement till att vända sig
      direkt till en svensk myndighet som kan ligga i ett land på stort avstånd från
      sökanden. Detta borde ha framgått tydligt av informationen på ambassadens
      hemsida.

Bedömning
Utrikesdepartementet har i yttrandet till JO anfört att de företag som anlitas vid
handläggningen av viseringsärenden inte utövar myndighet.

Vid bedömningen av vad som utgör myndighetsutövning ska beaktas att beredning
och beslut i ett ärende i princip anses utgöra oskiljaktiga delar av en och samma
förvaltningsuppgift (jfr JO 2001/02 s. 250).

Det privata serviceföretaget PIASI har enligt vad som framkommit haft till uppgift
att ta emot viseringsansökningar, kontrollera att dessa varit kompletta, vid behov
begära kompletteringar och därefter vidarebefordra ansökningarna till
honorärkonsulatet i Manila. Konsulatet har i sin tur sänt ansökningarna till
ambassaden i Bangkok. På ambassaden har ansökningarna granskats och bedömts
av en beslutsfattare, som regelbundet besökt konsulatet och där gjort erforderliga
intervjuer.

Att fatta beslut i viseringsärenden är myndighetsutövning. Den handläggning som
skett hos serviceföretaget har föregått ambassadens viseringsbeslut och bl.a. syftat
till att få fram ett komplett beslutsunderlag. Den har inneburit att ingivna
handlingar granskats och att kompletteringar i förekommande fall begärts från den
enskilde. Den har således inte inskränkt sig till besvarande av allmänna frågor,
lämnande av upplysningar per telefon och tillhandahållande av blanketter m.m.
Serviceföretagets uppgifter har därmed innefattat myndighetsutövning.

Något rättsligt stöd för hanteringen har inte åberopats från departementets sida.
Handläggningen måste bedömas som rättsstridig (jfr 10 kap. 5 § och 11 kap. 6 §
regeringsformen). Att den enskilde inte varit tvungen att använda det privata
företagets tjänster saknar betydelse för den bedömningen.
                                                                   Dnr 3777-2008    Sid 3 (3)




En myndighet som genom ”outsourcing” lägger ut myndighetsutövning på privata
företag äventyrar rättssäkerheten. Förvaltningslagens bestämmelser sätts t.ex. ur
spel, liksom offentlighetsprincipen. I förevarande fall blir rättssäkerhetsförlusten
påtaglig eftersom den enskilde vid anlitandet av serviceföretaget inledningsvis inte
ens har något ärende hos ambassaden. Ett sådant synes inte uppkomma förrän
serviceföretaget vidarebefordrat de inlämnade ansökningshandlingarna och dessa
inkommit till ambassaden. När serviceföretaget, som nu skett, inte översänder
handlingarna utan i stället fattar ett slags avvisningsbeslut, hamnar den enskilde
rättsligt sett i ett ingenmansland.

För anmälaren innebar detta att det i princip blev omöjligt för honom att komma
vidare med sin viseringsansökan; när han försökte få hjälp av ambassaden
hänvisades han åter till serviceföretaget, gentemot vilket han inte hade några
rättigheter. Hans enda möjlighet skulle ha varit att foga sig i serviceföretagets krav,
som visat sig vara grundlösa.

–––
