# En förvaltningsdomstol skulle ha underrättat ett LVM-hem och ett sjukhus om att ett beslut om omedelbart omhändertagande hade upphävts

JO 2005-06-17 dnr 3788-2003

BESLUT
                                                                             Datum                 Dnr                    Sid
                                                                             2005-06-17            3788-2003             1 (4)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        En förvaltningsdomstol skulle ha underrättat ett LVM-hem och ett
                        sjukhus om att ett beslut om omedelbart omhändertagande hade
                        upphävts

## Initiativet

I ett ärende hos JO (dnr 2879-2003) uppgav en tjänsteman vid Statens
                        institutionsstyrelse att myndighetens tillsynsstab hade fått en anmälan om att
                        Länsrätten i Skåne län underlåtit att underrätta ett LVM-hem om att ett beslut om
                        omedelbart omhändertagande enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i
                        vissa fall (LVM) hade upphävts. En kopia av anmälan skickades till JO. Av
                        handlingen framgick bl.a. följande. Socialnämnden i Hässleholms kommun hade
                        hos länsrätten ansökt om att AA skulle beredas vård enligt LVM. Socialnämnden
                        beslutade därefter, den 2 juli 2003, att omedelbart omhänderta AA enligt LVM.
                        Länsrätten höll muntlig förhandling i målet och beslutade i dom den 4 juli 2003 att
                        avslå ansökan om tvångsvård av AA Karlsvik LVM- hem, där AA var placerad,
                        fick dock inte av länsrätten något meddelande om domen. AA kom till Karlsvik
                        söndagen den 6 juli 2003 med polistransport från sjukhuset i Kristianstad. Karlsvik
                        beslutade då, utifrån socialnämndens beslut om omedelbart omhändertagande, om
                        intagning av AA. Påföljande dag fick Karlsvik genom socialnämnden meddelande
                        om att beslutet om omedelbart omhändertagande hade upphävts av länsrätten. AA
                        underrättades då om att han genast kunde lämna Karlsvik, men valde att stanna
                        kvar för vård under frivilliga former.

                        Jag beslutade att inleda ett initiativärende mot länsrätten och anmodade domstolen
                        att göra en utredning och yttra sig i ärendet.

## Utredning

Som svar på remissen hänvisade lagmannen BB till yttranden av länsrättsassessorn
                        CC och chefsrådmannen DD.

                        CC anförde följande.

                                  Kort bakgrund
                                  I målet som inte lottats på egna roteln, hölls muntlig förhandling den 3 juli 2003.
                                  Förhandlingen var utsatt att hållas i sal 7 på länsrätten. När målet påropades
                                  konstaterades att AA inte var närvarande. Hans offentliga biträde, advokaten EE,



 Riksdagens ombudsmän                             E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                        Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                 Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                   Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 3788-2003     Sid 2 (4)




      uppgav att han var osäker på AA:s hälsotillstånd. Socialnämndens representant
      hänvisade till att den psykiatriska intensivvårdsavdelningen (PIVA), där AA befann
      sig, uppgett att han inte ansetts kapabel till att infinna sig till förhandlingen. Vid en
      paus i förhandlingen tog jag kontakt med personal på PIVA som förklarade att AA
      ansågs kapabel att infinna sig vid en förhandling i vart fall om den hölls i lokal i
      anslutning till PIVA. Förhandlingen flyttades till Pivarongen, en lokal som normalt
      utnyttjas av länsrätten i LPT- och LRV-mål. Efter förhandlingen, som påbörjades
      där kl. 11.30, meddelades att dom skulle meddelas senast måndagen den 7 juli 2003,
      kl. 14.00.

      Expediering av dom m.m.
      Dom meddelades den 4 juli 2003. Den expedierades på vanligt sätt per brev.
      Dessutom skickades domen per fax till AA:s offentliga biträde den 4 juli 2003 kl.
      15.37 och till socialnämnden samma datum kl. 15.40, se bifogade aktivitetsrapport
      angående fax. Jag vet inte varför inte PIVA/Karlsvik underrättades om innehållet i
      domen. Förmodligen har så inte skett på grund av förbiseende.
      DD anförde följande.
      Länsrättsassessorn CC:s redogörelse visar att ett fel har begåtts vid underrättelse om
      att vården upphört. Sådan underrättelse borde emellertid inte ha skett till Karlsvik
      utan till psykiatriska kliniken i Kristianstad där den omhändertagne vistades fram till
      den 6 juli. Enligt kanslihandboken gäller att underrättelse avseende dom/beslut om
      omedelbart upphörande av vård enligt LVM skall lämnas till föreståndaren för
      vårdhemmet genom ”telefonbesked, eventuellt telefax”. Vid avdelning 4 uppges
      telefonsamtal ha förekommit främst när man varit osäker på var den omhändertagne
      vistas. Enligt min mening bör man alltid genom ett telefonsamtal förvissa sig om
      vistelseplatsen, muntligen redogöra för beslutet, anteckna namn och tjänsteställning
      på den person man talat med samt därefter omgående faxa domen/beslutet till
      sjukhuset/vårdhemmet. Det skall anmärkas att socialförvaltningarnas dåliga
      bemanning på fredagseftermiddagar och vissa s.k. klämdagar samt – mera allmänt –
      svårigheter att få kontakt med ansvarig handläggare, kan medföra svårigheter att
      fastställa den omhändertagnes vistelseort. I de fall beslutet om vårdens upphörande
      har föregåtts av en muntlig förhandling finns ett enkelt sätt att undvika mycket
      extraarbete genom att avkunna dom/beslut omedelbart efter enskild överläggning.
      Detta brukar uppskattas av parterna, oberoende av utgången.
Akten i länsrättens mål hämtades in.

Muntliga upplysningar rörande LVM-vården av AA inhämtades från Karlsvik
LVM-hem varvid framkom bl.a. att AA skrevs in på Karlsvik den 1 juli 2003 och
att LVM-vården inleddes på sjukhus den 2 juli 2003.

Bedömning
I sin dom i det aktuella målet beslutade länsrätten att avslå socialnämndens
ansökan om att AA skulle beredas vård enligt LVM och att det omedelbara
omhändertagandet av AA därmed hade upphört. Av utredningen framgår att när
domen meddelades, fredagen den 4 juli 2003, var AA inskriven vid Karlsvik LVM-
hem, men befann sig på psykiatriska intensivvårdsavdelningen vid
Centralsjukhuset i Kristianstad. Annat har inte framkommit än att länsrätten kände
till dessa förhållanden. Frågan i ärendet är i vad mån domstolen borde ha
underrättat berörda vårdinstitutioner – dvs. LVM-hemmet och sjukhuset – om
domen. I remissyttrandet har anförts att underrättelse inte borde ha lämnats till
LVM-hemmet utan till sjukhuset.
                                                                  Dnr 3788-2003      Sid 3 (4)




Det finns inte några författningsföreskrifter som anger att domstolarna skall lämna
sådana särskilda underrättelser som det nu är fråga om. JO har dock i tidigare
ärenden uttalat sig om betydelsen av att domstolarna underrättar behandlingshem
om sådana beslut enligt LVM som innebär att domstolen upphäver beslut om vård
eller beslut om omedelbart omhändertagande (se JO:s ämbetsberättelse 1991/92 s.
277 och 1993/94 s. 289). I Domstolsverkets anvisningar (Kanslihandbok
förvaltningsdomstol, avsnitt 12 Expedieringstablåer) rekommenderas att beslut som
innebär att vården genast skall upphöra expedieras genom telefonbesked, eventuellt
telefax, till föreståndaren för vårdhemmet.

Enligt 22 § LVM lämnas tvångsvård genom hem som är särskilt avsedda för vård
enligt den lagen (LVM-hem). Genom beslut om inskrivning på ett LVM-hem åtar
sig den som förestår vården för hemmet bl.a. ansvaret för att utskrivning sker så
snart det inte finns skäl för vård. Av 25 § LVM följer att fr.o.m. den dag då
missbrukaren formellt blir inskriven på vårdhemmet kan endast föreståndaren
besluta om utskrivning (se JO:s ämbetsberättelse 1993/94 s. 289). Det är mot denna
bakgrund givetvis angeläget att LVM- hemmet omedelbart får en underrättelse om
beslut som innebär att tvångsvården har upphört.

Länsrättens dom hade emellertid konsekvenser också för den sjukvårdsinrättning
där AA vistades och där LVM-vården hade inletts. Av 24 § LVM framgår att
LVM-vård skall inledas på sjukhus, om förutsättningarna för sjukhusvård är
uppfyllda och det anses lämpligt med hänsyn till den planerade vården i övrigt.
Vidare framgår att verksamhetschefen för den sjukhusenhet där missbrukaren
vårdas får besluta att missbrukaren skall hindras att lämna sjukhuset under den tid
som behövs för att säkerställa att patienten kan föras till ett LVM-hem. Ett beslut
att upphäva ett omedelbart omhändertagande medför dock att det inte längre finns
någon rättslig grund för denna kvarhållningsrätt. Det var därför i det aktuella målet
viktigt att länsrätten också omedelbart underrättade sjukhuset om sin dom.

Sammanfattningsvis anser jag att länsrätten borde ha underrättat både Karlsvik
LVM-hem och Centralsjukhuset i Kristianstad om sin dom på det sätt som anges i
Domstolsverkets anvisningar. En sådan underrättelse lämnades dock inte till någon
av dessa vårdinstitutioner. Jag kan således konstatera att länsrätten har brustit i
handläggningen, vilket domstolen också har medgett i yttrandet.

Det som sedermera hände i detta fall illustrerar betydelsen av att de berörda
vårdinstitutionerna omedelbart får underrättelser om beslut som innebär att
tvångsvården har upphört. Med hänsyn till de grundläggande rättssäkerhetskrav
som aktualiseras i dessa situationer bör enligt min mening övervägas om
handläggningen skall författningsregleras. Ett förtydligande av Domstolsverkets
anvisningar, så att det klart framgår att underrättelser i det enskilda fallet kan
behöva lämnas både till ett LVM-hem och till ett sjukhus, kan enligt min
uppfattning också bidra till en säkrare hantering.
                                                                 Dnr 3788-2003   Sid 4 (4)




Jag översänder en kopia av detta beslut till Regeringskansliet, Socialdepartementet,
och till Domstolsverket.

I ärendet har samråd skett med justitieombudsmannen Kerstin André, som har
tillsyn över tillämpningen av LVM.

Initiativärendet avslutas.
