# Kritik mot Polismyndigheten i Kalmar län och åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Kalmar, för långsam
handläggning av en förundersökning

JO 2007-05-08 dnr 3792-2006

BESLUT
                                                                      Datum            Dnr                  Sid
                                                                      2007-05-08       3792-2006           1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Kalmar län och åklagare vid
                        Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Kalmar, för långsam
                        handläggning av en förundersökning

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten i Kalmar län
                        och Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Kalmar, med anledning av hand-
                        läggningen av en förundersökning rörande misshandel.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärenden K9797-04 och K9798-04 och i åklagar-
                        kammarens ärende C-10-1267-04 infordrades och granskades. Muntliga upp-
                        lysningar inhämtades från kommissarien BB och inspektören CC. Av handlingarna
                        framkom bl.a. följande.

                        K9797-04
                        Den 6 juni 2004 upprättades en polisanmälan om grov misshandel. Enligt anmälan
                        hade en namngiven person bl.a. sparkat AA i huvudet. Förundersökning inleddes
                        nämnda dag och anmälan inkom till åklagarkammaren den 8 juni 2004.
                        Kammaråklagaren DD förordnades till förundersökningsledare
                        och inspektören CC tillsattes som handläggare. Dagen därpå expedierades direktiv
                        till polisen. Under juni och november 2004 hölls förhör med målsäganden, vittnen
                        och den misstänkte. Den 16 januari 2006 skickade åklagaren en påminnelse till
                        polisen, varefter handlingar inkom från polisen två dagar senare. Nya direktiv
                        expedierades till polisen den 10 februari 2006 och en ny förundersökningsledare
                        tillsattes den 14 mars 2006, kammaråklagaren EE. Under mars, april och juni 2006
                        hölls flera förhör och fyra promemorior upprättades. Förundersökningen lades ned
                        av EE den 7 augusti 2006.

                        K9798-04
                        Den 6 juni 2004 upprättades en polisanmälan om misshandel vid samma tillfälle
                        som ovan gällande en kamrat till AA. I anmälan noterades att ”de som har bråkat
                        under kvällen var rasister och nazister”. Förundersökning inleddes samma dag,
                        inspektören FF tillsattes som förundersökningsledare och inspektören CC som
                        handläggare. Under juni 2004 hölls förhör med målsäganden och vittnen.


 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                          www.jo.se
                                                                        Dnr 3792-2006    Sid 2 (7)



Förundersökningen lades ned av polismyndigheten den 17 augusti 2006. Av
förbiseende glömde polisen att formellt överlämna förundersökningsledningen i
detta ärende till åklagaren. Ärendet handlades dock tillsammans med K9797-04
och åklagaren tog del av handlingarna i ärendet.

Genom de muntliga upplysningarna framkom bl.a. att det inte vidtogs några
egentliga utredningsåtgärder i ärendena under tiden den 4 november 2004 till den
17 mars 2006 beroende på att CC hade en hög arbetsbelastning och att han var
sjukskriven under en period våren 2005.

Ärendet remitterades till polismyndigheten och Åklagarmyndigheten för upp-
lysningar och yttrande över handläggningen av ärendena.

Polismyndigheten (länspolismästaren GG) inkom med ett yttrande enligt följande.

## Bakgrund

Båda ärendena rör ett bråk utanför en krog i centrala Kalmar vid midnatt den 6 juni
      2004. Målsägandena har i båda fallen blivit misshandlade och misstänkta gärnings-
      män har varit s.k. skinnskallar. Enligt tjänstgörande polismän som var först på
      brottsplatsen var situationen utanför krogen mycket rörig och stökig med flera
      berusade personer.
      På natten den 6 juni 2004 inleddes förundersökning av polismyndigheten. Två dygn
      senare den 8 juni 2004 övertogs förundersökningsledningen av åklagarmyndigheten
      beträffande ärende K9797-04. Av misstag kom aldrig ärende K9798-04 att lottas
      över på åklagarmyndigheten. Båda förundersökningarna har emellertid handlagts
      som ett och samma ärende.
      Den 7 augusti 2006 beslutade kå EE att lägga ned ärende K9797-04. Den 17 augusti
      2006 beslutade förundersökningsledaren och kriminalinspektören Stefan
      Samuelsson att lägga ned ärendet K9798-04.

      Handläggning av ärendena
      Enligt BB som varit i kontakt med den polis som upprättade anmälan (K9797-04),
      polisassistent HH var läget på brottsplatsen problematiskt redan från början. Med
      anledning av att det var oroligt utanför krogen när patrullen anlände och de personer
      som hade uppgifter att lämna var berusade och inte kunde lämna tillräckligt
      tillförlitliga uppgifter kom ingen gärningsman att gripas på platsen. Enligt ett av
      vittnena Kristensson, som också förhörts flera gånger i utredningen, hade den person
      som var mest aktiv i misshandeln av målsäganden AA flytt från platsen när
      polispatrullen anlände.
      Under den aktuella natten genomförde ändå utryckningspoliserna, HH och
      Blomgren sammantaget fem förhör med vittnen, målsägande och misstänkt.
      Enligt vad åklagare JJ, som först övertog förundersökningsledarskapet, påpekat var
      det med hänsyn till rådande förhållanden på brottsplatsen svårt att reda ut vilka
      personer som gjort vad.
      Polismyndigheten kan utifrån tillgängligt underlag inte rikta någon kritik mot de
      initiala åtgärder som vidtogs av den polispatrull som var först på brottsplatsen
      och sedan handlade ärendet vidare under natten. Med utgångspunkt från rådande
      bemanning, arbetssituationen (antalet händelserapporter) aktuell lördagsnatt,
      berusningsgraden på i ärendet involverade personer och att målsäganden omgående
      efter att brottet begåtts förts i ambulans till akuten på Kalmar sjukhus har patrullen
      ändå gjort vad som är rimligt att kräva.
      När det sedan gäller den fortsatta handläggningen så blev den 10 juni 2004 en
      utredningsman utsedd som handläggare på båda dessa utredningar. Under sommaren
      2004 genomförde denne en del förhör samtidigt som en ny förundersökningsledare
                                                                    Dnr 3792-2006      Sid 3 (7)



utsågs på åklagarmyndigheten. Enligt enhetschefen BB togs emellertid
utredningsmannen under den senare delen av hösten 2004 i anspråk för andra
förtursärenden samt ärenden med frihetsberövade personer. Under våren 2005 (april)
blev vederbörande sjukskriven p.g.a. hög arbetsbelastning vilket innebar att han inte
längre arbetade aktivt med de aktuella förundersökningarna. Dessa överfördes heller
inte på någon annan handläggare. Skälet till det var enligt BB att man på enheten
hade personalbrist och med hänsyn till utredningsläget var tvungna att prioritera
andra ärenden före de nu aktuella.
När utredningsmannen sedan återgick i arbete i slutet av sommaren 2005 fick han
under överinseende av BB i sin rehabilitering ånyo börja handlägga miss-handlarna
mot AA och KK. En viktig omständighet i valet av denne som ny-gammal utredare
var enligt BB att han var den utredare som var bäst insatt
och hade mest kunskap om ärendena. Trots detta var aktiviteten i ärendena i princip
obefintlig fram till mars 2006.
Därefter vidtogs ytterligare förundersökningsåtgärder i form av förhör efter direktiv
av den nya förundersökningsledaren, kå EE. Sammanfattningsvis har i dessa båda
ärenden knappt 30 förhör hållits, 4 PM har upprättats, offrens skador har
fotograferats m.m. Trots detta har det inte gått att till fullo utreda vem eller vilka
som var gärningsmän i dessa två ärenden.

Polismyndighetens bedömning
Polismyndigheten finner efter en genomgång av ärendena, precis som JO redan
pekat på, tydliga brister i handläggningen av nämnda ärenden. Inledningsvis anser
polismyndigheten ändå att åtgärderna som vidtogs under natten den 6 juni 2006,
med hänsyn till läget på brottsplatsen, får anses som tillfredställande. Detsamma
gäller det utredningsarbete som pågick fram till och med den 17 juni 2004 samt
under perioden mars-juni 2006. Under denna tidsperiod hölls flera förhör med
målsägandena och centrala vittnen.
Däremot är det bristen på polisiära insatser mellan dessa båda perioder som
polismyndigheten starkt ifrågasätter. Polismyndigheten anser att det är oacceptabelt
att i princip inga förundersökningsåtgärder vidtagits i de båda utredningarna från
november 2004 till mars 2006.
Enhetschefen på kriminalenheten i Kalmar BB har i samtal med polis-myndigheten
hävdat att med hänsyn till utredningsmannens sjukdomssituation,
det besvärliga utredningsläget med många frihetsberövade i kombination med
personalbrist var hon och andra förundersökningsledare tvungna att prioritera andra
ärenden framför de nu aktuella våldsbrottsärendena.
Polismyndigheten har förståelse för att det ibland vid kriminalenheterna uppstår
situationer där det är svårt att prioritera och att ett ansträngt personläge ytterligare
kan försvåra möjligheterna att fatta ett välgrundat beslut. Det är enligt polis-
myndighetens uppfattning ändå inte godtagbart med en handläggningstid som
uppgår till mer än 2 år och 2 månader där aktivt utredningsarbete endast bedrivits
under ca 4-5 månader. Det är av största vikt att polismyndigheten i sin brotts-
utredande verksamhet efterkommer rättegångsbalkens (RB) regler. Av 23 kap 4 §
RB framgår att en förundersökning skall bedrivas så skyndsamt omständigheterna
medger. Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas
ned.
Avslutningsvis skall ärendet också ses i ljuset av att våldsbrott ute var och fort-
farande är ett prioriterat område som polismyndigheten valt att särskilt satsa på i sin
verksamhetsplan. Dessutom pekade vittnesförhören mot att gärningsmännen med
största säkerhet tillhörde den s.k. vit maktsfären. Denna typ av våldsbrott är sedan
flera år tillbaka ett av statsmakterna särskilt prioriterat område. Av det skälet borde
andra utredningsresurser ha ställts till åklagarens förfogande när den från början
utpekade utredningsmannen dels togs i anspråk för andra uppgifter samt med hänsyn
till hans sjukskrivning och den därpå kommande rehabiliteringssituationen.
                                                                        Dnr 3792-2006      Sid 4 (7)



Åklagarmyndigheten (genom vice överåklagaren LL) inkom med ett remissvar till
vilket var fogat yttranden från chefsåklagaren MM samt från kammaråklagarna DD
och EE.

DD anförde bl.a. följande.

      Ovanstående ärende lottades på min rotel under min föräldraledighet varför
      extraåklagare JJ kom att ge de inledande direktiven i ärendet den 9 juni 2004. Någon
      återkoppling från utredare CC vid polisen med anledning av givna direktiv gavs inte.
      När jag kom åter från min föräldraledighet hade fortfarande inga åtgärder redovisats
      från CC varför en påminnelse skickades ut den 16 januari 2006 med för-frågan vad
      som skett i ärendet. Återkoppling kom då med förfrågan om nya direktiv. Jag gav då
      förnyade direktiv i saken per den 10 februari 2006. Efter givna direktiv gick jag i
      mars 2006 återigen hem på föräldraledighet för mitt andra barn varefter ärendet
      lottades till ny rotel, till kammaråklagare EE som därefter var fortsatt fu-ledare i
      ärendet.
      Jag har således inte haft underlag eller förhör i ärendet för att vidare kunna yttra mig
      i ärendet.
EE anförde bl.a. följande.

      Detta ärende har handlagts av flera åklagare innan jag den 14 mars 2006 fick överta
      handläggningen, detta i samband med att en kollega gick på barnledighet. Chefs-
      åklagare MM fördelade då hennes ärenden på oss andra. I maj månad 2006 skedde
      en genomgång av samtliga öppna ärenden avseende grova våldsbrott och i samband
      med detta gjorde MM en muntlig påminnelse till polisen angående även detta
      ärende.
      Händelsen ägde rum den 6 juni 2004 i centrala Kalmar.
      Efter det att jag fick ärendet gick jag igenom de handlingar som fanns. Jag noterade
      då att min kollega extraåklagare JJ redan den 9 juni 2004 d v s tre dagar efter den
      aktuella händelsen hade meddelat tydliga direktiv beträffande ärendets fortsatta
      handläggning. Kammaråklagaren DD, som har varit för-undersökningsledare, har
      senast den 10 februari 2006 påpekat bristerna i utredningen och skrivit nya direktiv.
      Den 15 maj 2006 inkom handlingar från polisen. Vissa kompletteringar hade då
      gjorts i enlighet med de direktiv som tidigare hade meddelats. Med tanke på att
      ärendet var väldigt gammalt tog jag direkt del av de inkomna handlingarna. Jag fann
      då att flera av de åtgärder som skulle vidtas, inte hade utförts. Jag skrev direkt nya
      direktiv där jag särskilt påpekade vad som skulle göras och att det var brådskande.
      Den 2 och 3 augusti 2006 inkom vissa av de kompletteringar som vi hade begärt.
      Flera av de personer som hörts om vissa omständigheter, påtalade att de drygt två år
      efter händelsen, saknade minnesbilder. Jag gjorde bedömningen att det skulle vara
      meningslöst med ytterligare kompletteringar i ärendet. Av det material som då fanns
      i utredningen, fann jag det omöjligt att väcka åtal och förvänta mig en fällande dom,
      varför jag beslutade att förundersökningen skulle läggas ned med motiveringen
      ”bevisproblem”.
MM anförde bl.a. följande.
      Anmälan K9797-04 inkom till åklagarkammaren 2004-06-08. Ärendet lottades in
      på åklagartjänst 9. Ordinarie innehavare av tjänsten – kammaråklagare DD – var då
      föräldraledig. Tjänsten upprätthölls under hennes ledighet av två f d chefsåklagare,
      JJ och NN. Utförliga direktiv i ärendet gavs av JJ 2004-06-09. Av direktiven
      framgår att åklagaren redan då upp-märksammade polisen på att anmälan K 9798-04
      som översänts ”för kännedom” borde lottas in på åklagarkammaren för gemensam
      handläggning. Åklagaren uppmärksammade också polisen på att ärendet hade
      rasistiska förtecken. Det framgår också att åklagaren ansåg det ofattbart att den
      person som utpekades på platsen inte greps av polis. Ordet ”inte” har dock fallit bort
      i direktiven men åsikten framgår klart av sammanhanget.
                                                                         Dnr 3792-2006      Sid 5 (7)



      DD återkom i tjänst 2005-01-17. Av diariet framgår att det inte varit någon aktivitet
      i ärendet efter det att åklagaren gett direktiv. DD arbetade 50 % fram till 2005-10-01
      då hon ökade sin arbetstid till 60 %. Av diariet framgår att DD påminde i ärendet
      först 2006-01-16. Påminnelsen resulterade i att handlingar översändes från polisen
      varefter DD gav nya direktiv 2006-02-10. Även då uppmanades polisen att lotta in
      den förut efterfrågade anmälan. Så gjordes emellertid inte. DD började sin andra
      barnledighet 2006-03-13. Vid detta tillfälle fördelades samtliga mål på hennes tjänst
      ut på andra åklagare varvid kammaråklagare EE blev ny förundersökningsledare för
      detta ärende. I april-maj 2006 gjorde jag en genomgång av samtliga ärenden på
      kammaren som kodats som grovt våldsbrott. Då uppmärksammades bl. a. detta
      ärende. Ärendet diskuterades med enhetschefen BB vid polisen varvid denna uppgav
      att ärendet skulle redovisas i maj 2006. EE fick in handlingar för bedömning 2006-
      05-17 varvid hon samma dag gav nya direktiv i ärendet. Handlingar inkom sedan i
      olika omgångar varefter EE lade ner förundersökningen 2006-08-07 eftersom brott
      inte kunde styrkas.
      Polisen har i sitt yttrande förklarat varför ärendet blev liggande hos polisen under så
      lång tid. Hanteringen av ärendet hos polisen är givetvis oacceptabel. Frågan är om vi
      åklagare gjort vad som ankommit på oss.
      Kammaren arbetar sedan flera år aktivt med att försöka minska antalet äldre
      ärenden. Statistik över äldre ärenden tas regelmässigt fram och fördelas till
      respektive åklagare med uppmaning att påminna och följa upp. I stort sett alltid är
      beskedet att anledningen till att ärendet inte slutförts beror på polisens otillräckliga
      resurser. Åklagarna skall regelbundet påminna i sina ärenden. Från 2004 har
      åklagarna uppmanats att påminna i sina ärenden en gång per kvartal och att
      dokumentera detta i akten och diariet. I praktiken har flertalet dock påmint en gång i
      halvåret eftersom det – mot bakgrund av polisens arbetsläge – inte upplevts som
      meningsfullt att påminna oftare. Påminnelserna skall skickas till respektive enhets-
      chef i stället för till utredningsman (om sådan är utsedd). Anledningen är att enhets-
      chefen på detta sätt skall uppmärksammas på läget och då ha möjlighet att vidta
      åtgärder som t ex att omfördela ärendet. Ett av kammarens mål detta år är att alla
      ärenden från 2004 eller äldre (exkl eko) skall vara avslutade innan årets slut.
      Åklagarna skall därför nu vara än mer aktiva och påminna en gång per kvartal. I
      våras infördes också den nyordningen att ett ärende skall överlämnas till mig om
      polisen efter tre påminnelser fortfarande inte har ställt erforderliga resurser till för-
      fogande. Ärendet är då normalt ca ett år gammalt. I dessa fall skickar jag numera
      brev till polisledningen om ärendet och begär utredningsresurser.
      Beträffande aktuellt ärende har inte påminnelse gjorts enligt de rutiner vi haft vid
      kammaren. I vart fall har detta inte diarieförts. DD hade under år
      2005 en tuff arbetsbörda. Hon hade en nylottning av ärenden på 50 % men som en
      följd av att tjänsten varit öppen under hennes barnledighet redovisades ärenden i en
      omfattning som medförde en mycket hög arbetsbelastning. Omfördelning av
      redovisade ärenden gjordes därför löpande vid behov. Enligt uppgift från DD
      prioriterade hon inte i detta läge att påminna polisen om ärenden. Jag
      uppmärksammade tyvärr inte detta. Jag kunde då ha omfördelat ytterligare arbets-
      uppgifter så att denna uppgift kunde ha utförts. Det kan inte uteslutas att en sådan
      påminnelse resulterat i en annan prioritering hos polisen. Jag kan emellertid
      instämma i BB:s uppgifter om att arbetsläget var mycket ansträngt hos polisen. Att
      utredningsresurserna länge varit och är otillräckliga har framförts till polisledningen
      ett stort antal gånger. Prioritering av vissa ärenden leder till att andra, också de
      prioriterade ärenden, blir liggande. Men givetvis borde detta ärende som var ett
      våldsbrott med rasistiska förtecken, ha prioriterats framför andra och slutförts redan
      under hösten 2004.
LL anförde bl.a. följande.

      Efter det att åklagaren den 9 juni 2004 har givit polisen direktiv om ärendets
      handläggning har en påminnelse till polisen skett den 16 januari 2006. Det har
      således inte förekommit någon dokumenterad aktivitet från åklagarens sida på
      drygt ett och ett halvt år. Målet gällde ett våldsbrott med rasistiska förtecken.
                                                                       Dnr 3792-2006        Sid 6 (7)



      Denna typ av ärenden är som chefsåklagaren uppger prioriterade. Åklagaren brist
      på aktivitet står inte i överensstämmelse med de krav som lagstiftaren ställer på för-
      undersökningsledaren. Även om polisen synes ha haft ett ansträngt arbetsläge kan
      som chefsåklagaren uppger det inte uteslutas att aktivitet från åklagarens sida
      resulterat i att ärendet omprioriterats från polisens sida.
      Chefsåklagaren har i sitt yttrande lämnat en beskrivning av de rutiner som gäller
      vid kammaren när det gäller åklagarens aktivitet som förundersökningsledare.
      Enligt Åklagarmyndighetens bedömning borde dessa rutiner – om de följs – vara
      tillräckliga för att uppfylla de krav som kan ställas på en aktiv förundersöknings-
      ledare.
AA yttrade sig över remissvaren.

Bedömning
En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned (23
kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken). Undersökningsledaren har ansvar för
förundersökningen i dess helhet. Han eller hon skall se till att utredningen bedrivs
effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersöknings-
ledaren skall också ge dem som biträder honom eller henne de direktiv som behövs
för arbetet (1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen, 1947:948).

Såvitt kommit fram vidtogs det inte några utredningsåtgärder i ärendena fr.o.m.
november 2004 till i vart fall januari 2006. Som förklaring härtill har i huvudsak
hänvisats till bristande utredningsresurser, hög arbetsbelastning och sjukskrivning.

JO har under de senaste åren i ett stort antal ärenden kunnat konstatera att den
brottsutredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggnings-
tiderna i åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med det skyndsamhetskrav som
uttalats i rättegångsbalken. Jag är således väl medveten om att arbetssituationen
inom polis- och åklagarväsendena är ansträngd och att man därför måste prioritera
vissa ärenden framför andra. Även med hänsyn härtill är det emellertid enligt min
mening helt oacceptabelt att det under så lång tid som här varit fallet inte vidtogs
några utredningsåtgärder i ärendena. Som MM framhållit borde ärendet K9797-04,
ett grovt våldsbrott med rasistiska förtecken, ha prioriterats och slutförts redan
under hösten 2004 – inte minst med beaktande av att flera förhör också hölls i
början av utredningen. Vidare borde ärendet K9798-04 också rätteligen ha lottats in
på åklagarkammaren. Jag är således mycket kritisk till polismyndighetens
hantering av ärendena och myndigheten förtjänar allvarlig kritik för sin hand-
läggning.

Det övergripande ansvaret för förundersökningen har vilat på åklagare. Som
framgår av utredningen påminde åklagaren inte polisen om de givna utrednings-
direktiven förrän efter drygt ett och ett halvt år. Jag noterar dock att det finns
rutiner för påminnelser till polisen vid åklagarkammaren men att dessa inte följts i
det nu aktuella fallet. Jag kan därför instämma i Åklagarmyndighetens bedömning
att åklagarnas brist på aktivititet inte står i överensstämmelse med de krav som
lagstiftaren ställer på förundersökningsledaren. Åklagarna förtjänar kritik för denna
passivitet i handläggningen.
                                                               Dnr 3792-2006      Sid 7 (7)



Vad som i övrigt kommit fram föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande
från min sida.

Ärendet avslutas.
