# Eftersom det är svårt att utforma ett intyg rörande ett barn på ett sådant sätt att inte personalens neutralitet i en vårdnadskonflikt ifrågasätts bör förskolepersonal vara återhållsam med att avge intyg på den ena vårdnadshavarens begäran

JO 2005-10-31 dnr 3795-2003

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2005-10-31        3795-2003              1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Eftersom det är svårt att utforma ett intyg rörande ett barn på ett sådant
                        sätt att inte personalens neutralitet i en vårdnadskonflikt ifrågasätts bör
                        förskolepersonal vara återhållsam med att avge intyg på den ena
                        vårdnadshavarens begäran

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot förskolan Ängsgården i Umeå
                        kommun. Av anmälan framgick bl.a. följande.

                        Han och BB hade gemensam vårdnad om dottern CC, fyra år. CC hade gått på
                        Ängsgården sedan hon var ett och ett halvt år. Rektor för förskolan var CC:s
                        mormor. Modern hade tidigare arbetat på förskolan.

                        Vid den aktuella tidpunkten förelåg en vårdnadstvist mellan AA och BB. Några
                        dagar innan en muntlig förberedelse skulle hållas i tingsrätten fick AA ett brev från
                        sin advokat. Till brevet var fogat en skrivelse rubricerad ”Dokumentation angående
                        CC från förskolan Ängsgården”. AA:s advokat hade fått skrivelsen från moderns
                        advokat via telefax. Personal vid förskolan hade författat skrivelsen på moderns
                        begäran och skickat den direkt till henne. Den var undertecknad av en förskollärare
                        och en barnskötare.

                        AA uppgav bl.a. följande. Han hade reagerat starkt på skrivelsen eftersom han inte
                        kände igen det som beskrevs och då han uppfattade innehållet som kränkande. Han
                        hade inte gett tillstånd till ”dokumentationen” och hade inte heller informerats om
                        den av förskolepersonalen. Det som upprörde honom mest var vissa uttalanden
                        rörande CC:s utveckling och att personalens s.k. observationer hade gjorts under
                        lång tid. Han ifrågasatte om inte de uppgivna iakttagelserna borde ha föranlett
                        personalen att, enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), göra en anmälan till
                        socialnämnden rörande CC.

                        Den aktuella skrivelsen var fogad till anmälan. Skrivelsen innehöll bl.a. en
                        redogörelse för de skillnader som personalen uppgav sig ha iakttagit i CC:s
                        beteende beroende på vilken förälder som hade lämnat respektive hämtat henne på
                        förskolan.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                         Dnr 3795-2003     Sid 2 (5)




Utredning
Inledningsvis inhämtades upplysningar per telefon från DD, rektor för förskolan
Ängsgården. Hon uppgav bl.a. följande. Även om CC periodvis hade mått dåligt
hade personalen inte ansett att det hade förelegat skäl att göra en anmälan till
socialtjänsten. Förskolan hade dock försökt att föra en dialog med föräldrarna.

Därefter remitterades anmälan till För- och grundskolenämnden i Umeå kommun
för utredning och yttrande. I remissvaret anfördes följande.

      Pappan har ej haft kännedom om att dokumentationen lämnats till mamman. Allt
      som står nedskrivet har dock pappan informerats om muntligt. Med tanke på att
      personalen kände till att föräldrarna diskuterade vårdnadsfrågan borde personalen ha
      informerat pappan om dokumentationen.
      Nämnden har gett förvaltningen i uppdrag att utfärda tydligare riktlinjer för hur
      situationer av denna art ska hanteras i verksamheten.
Till remissvaret hade fogats den utredning som hade vidtagits i anledning av JO-
anmälan. Vid samtal med de två tjänstemän som hade skrivit under
”dokumentationen” hade följande antecknats.

      Dokumentationen som anmälan riktar sig mot har sammanställts av hela arbetslaget
      på fyra personer men EE och FF skrev under den. Personalen uppger att de, vid ett
      flertal tillfällen, informerat pappan, AA, om att de kände stark oro över hans dotter.
      Flickan verkade nedstämd och inåtvänd. Den person som var flickans ansvarsfröken
      tog kontakt med pappan både per telefon och på förskolan och samtalade om dessa
      saker. Det som står i dokumentationen har alltså, enligt personalen, framförts
      muntligen till pappan vid flera tillfällen.
      När mamman till flickan begärde att få en skriftlig information om dottern ordnade
      personalen detta. Man visste dock inte hur mamman tänkte använda informationen.
      Två dagar senare ringde pappan till förskolan och till FF och berättade att han fått
      dokumentationen av sin advokat. Han var mycket upprörd. Personalen bad om
      ursäkt för att de inte berättat för honom om dokumentationen och ville ha ett möte
      med pappan för att reda ut situationen. Pappan ville inte ha något möte med
      personalen.
      Eftersom dottern blivit äldre bytte hon avdelning inför sommaren. Personalen erbjöd
      då pappan ett avslutningssamtal som han avböjde.
      Han har fått all den skriftliga information som övriga föräldrar fått och blivit kallad
      till föräldramöte på samma sätt som de övriga föräldrarna men han deltog inte i
      mötet.
Vid samtal med förskolans rektor hade följande antecknats.

      Personalen pratade med rektor om sin oro för flickan och att de upplevde att pappan
      inte lyssnade till dem. Hon uppmanade dem då att samtala med pappan vilket den
      person som var ansvarsfröken för flickan gjorde, se ovan. Rektor har, på grund av
      släktskapet med flickan, försökt att vara neutral och hålla sig i bakgrunden och låtit
      personalen sköta situationen.
AA yttrade sig över remissvaret. Han anförde bl.a. följande. Många av de uppgifter
som har lämnats i remissvaret är felaktiga. Personalen hade inte informerat honom
om att de hade känt stark oro för CC. Han hade varken per telefon eller när han var
på förskolan haft några samtal med personalen om det. När han hade frågat hur det
fungerade för CC hade han alltid fått svaret att det fungerade bra. Utan indikationer
på att något inte var bra hade han inte anledning att fråga vidare. – Personalen
                                                                    Dnr 3795-2003       Sid 3 (5)




visste mycket väl vad den skriftliga informationen skulle användas till. – Han hade
inte fått någon ursäkt eller kallelse eller begäran om möte. – Vårdnadsprocessen
försenades på grund av skrivelsen från förskolan.

I ett beslut den 31 oktober 2005 anförde JO André följande.

Bedömning
Allmänt
AA har klagat på att förskolepersonal, på moderns begäran och utan att informera
honom, har avgett en skrivelse rörande dottern. Skrivelsen har använts av modern i
det då pågående vårdnadsmålet.

JO har i tidigare beslut uttalat att personal vid förskolor och skolor skall förhålla
sig neutral vid tvister rörande vårdnad m.m. Det är viktigt att en vårdnadshavare
inte upplever att myndigheten tar ställning för den ena parten i en pågående
vårdnadstvist. Även för berörda barn är det självfallet av stor betydelse att
personalen inte dras in i föräldrarnas konflikt utan att förskolan, i så stor
utsträckning som möjligt, får vara en fredad plats.

Det anförda utesluter inte att en förskola på begäran av den ena vårdnadshavaren
lämnar skriftlig information (i det följande omnämnt såsom intyg) rörande ett barn.
Några generella riktlinjer för hur ett sådant intyg som avges av förskolepersonal
skall utformas finns inte. Det ligger dock i sakens natur såväl att intygsutfärdaren
måste göra klart för sig vad intyget skall användas till som att intyget skall
utformas med noggrannhet och omsorg. Det måste beaktas att ett intyg kan få
betydelse i såväl offentliga som enskilda rättsförhållanden. Det är därför viktigt att
intygsutfärdaren endast uttalar sig om förhållanden som han eller hon har tillräcklig
kännedom om. Ett intyg skall som regel endast redovisa faktiska förhållanden och
inte innehålla några värderingar eller bedömningar. I sammanhanget vill jag också
uppehålla mig något vid frågan om sekretess. Av 7 kap. 38 § sekretesslagen
(1980:100) framgår att det i förskoleverksamhet gäller sekretess för uppgift om
enskilds förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men. Detta innebär att
möjligheten att i ett intyg ta in uppgifter som rör den vårdnadshavare som inte har
begärt intyget i vissa fall kan begränsas av den sekretess som gäller för uppgiften
hos förskolan.

När förskolepersonal blir ombedd av den ena vårdnadshavaren att skriva ett intyg
rörande ett barn torde det ofta vara i situationer som liknar den här aktuella, dvs.
där det har inletts en domstolsprocess rörande vårdnaden. Det torde i dessa fall inte
vara ovanligt att omständigheterna är sådana att personalen känner oro för det
berörda barnet. I sammanhanget finns därför anledning att peka på att förskolor
under vissa förhållanden har både rätt och skyldighet att lämna uppgifter till
socialtjänsten. Regler om detta finns i olika författningar.
                                                                  Dnr 3795-2003   Sid 4 (5)




När ett mål om vårdnad m.m. handläggs vid domstol skall rätten, enligt 6 kap. 19 §
föräldrabalken, se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt
utredda. Innan rätten avgör ett mål rörande en sådan fråga skall socialnämnden ges
tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden tillgång till upplysningar som kan
vara av betydelse för frågans bedömning är nämnden skyldig att lämna rätten
sådana upplysningar. Rätten kan också ge socialnämnd i uppdrag att utse någon att
verkställa utredning rörande vårdnad, umgänge och boende. Inom ramen för en
sådan utredning tar socialtjänsten regelmässigt kontakt med barnets förskola för att
inhämta upplysningar.

I 14 kap. 1 § socialtjänstlagen stadgas att myndigheter vars verksamhet berör barn
och ungdom är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver
ingripa till ett barns skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana
myndigheter. En erinran om anmälningsskyldigheten finns i 1 kap. 2 a § skollagen
(1985:1100). Anmälningsplikten förutsätter inte att det är klarlagt att nämnden
behöver ingripa. Även uppgifter som är svårbedömda eller obestyrkta skall
anmälas om de tyder på att ett barn kan vara i behov av stöd eller hjälp från
socialnämndens sida.

Förskolan Ängsgårdens agerande
Av utredningen framgår bl.a. följande. Mormodern var rektor för den förskola där
CC vistades. Modern hade tidigare arbetat på förskolan. Vid den aktuella
tidpunkten förelåg en vårdnadstvist mellan fadern och modern. Personalen vid
förskolan ”kände till att föräldrarna diskuterade vårdnadsfrågan”. På moderns
begäran skrev personalen ett intyg av vilket bl.a. framgick personalens iakttagelser
av skillnader i CC:s beteende beroende på vilken förälder som hade lämnat
respektive hämtat henne på förskolan. Intyget, ”dokumentationen”, tillställdes
modern. Fadern fick del av handlingen via sitt ombud i vårdnadsmålet. Några dagar
senare skulle en muntlig förberedelse äga rum i tingsrätten.

De uppgifter som har framkommit under utredningen är delvis motstridiga.
Tjänstemän vid förskolan har uppgett bl.a. att de kände stark oro för CC eftersom
hon var nedstämd och inåtvänd, att fadern hade informerats om detta av personalen
och att de inte visste hur modern hade tänkt använda den skriftliga informationen.
AA har i sin kommentar över remissvaret tillbakavisat uppgifterna om att han före
den aktuella händelsen hade fått information om personalens oro för barnet. Han
har även uppgett att personalen kände till hur modern tänkte använda skrivelsen.

                               ___________________

Såsom har anförts ovan kan ett intyg få betydelse både i offentliga och enskilda
rättsförhållanden. För det fall förskolepersonalen inte visste vad modern avsåg att
använda intyget till borde därför den saken ha klargjorts innan man tog ställning till
moderns begäran. Personalen borde härvid också ha beaktat att de speciella
släktskapsförhållandena i sig utgjorde en sådan omständighet som medförde risk
                                                                    Dnr 3795-2003   Sid 5 (5)




för att AA skulle få den uppfattningen att förskolan inte var objektiv i sitt
förhållningssätt till honom och CC:s mor. Enligt min mening kan det i förevarande
fall starkt ifrågasättas om det var lämpligt att över huvud taget avge intyget.
Personalen hade i stället, sedan det hade klargjorts att syftet med intyget var att det
skulle inges till domstol i ett vårdnadsmål, kunnat hänvisa till att uppgifter om CC
kunde komma att lämnas inom ramen för en eventuell vårdnadsutredning. Vad
gäller intygets utformning kan vidare följande konstateras. Intyget innehåller både
en redogörelse beträffande personalens egna iakttagelser och uttalanden som synes
vara baserade på andras, CC:s och moderns, uppgifter. Det är också skrivet på ett
sådant sätt att jag har förståelse för att AA har uppfattat det som partiskt. Intyget
borde ha begränsats till att avse faktiska förhållanden, redovisade på ett objektivt
sätt. Förskolan borde även, vilket nämnden har medgett, ha informerat AA om
intyget.

AA har också ifrågasatt om inte förskolan borde ha gjort en anmälan till
socialtjänsten rörande CC.

De omständigheter som, inom ramen för min utredning, har kommit fram rörande
CC har inte varit sådana att det har förelegat skyldighet för förskolan att göra en
anmälan till socialtjänsten enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen.

Sammanfattning
Det ovan anförda kan sammanfattas enligt följande. Det föreligger i och för sig
inget formellt hinder mot att förskolepersonal, på begäran av den ena
vårdnadshavaren, skriver ett intyg rörande ett barn. Emellertid ligger det i sakens
natur att det är mycket svårt att utforma ett intyg av aktuellt slag på ett sådant sätt
att det inte sätts i fråga huruvida personalen förhåller sig neutral i
vårdnadskonflikten. Mot den bakgrunden bör, enligt min mening, förskolepersonal
vara återhållsam med att avge sådana intyg. Uppgifter från barnets förskola
inhämtas för övrigt regelmässigt av socialtjänsten i de fall en vårdnadsutredning
verkställs. Förskolan har således ofta möjlighet att på annat sätt än genom ett intyg
vidarebefordra sina iakttagelser rörande barnet. Om intyg ändå avges skall
självfallet den andra vårdnadshavaren hållas informerad. Det finns också anledning
att understryka att förskolepersonal som känner oro för ett barn måste överväga om
förhållandena är sådana att en anmälan bör göras till socialnämnden.

                               ___________________

Med de kritiska uttalanden som har gjorts vad gäller förskolans agerande i
anledning av den ena vårdnadshavarens begäran om ett intyg avslutas ärendet.
